FÖRORD AV ALEX ANDER AH NDORI L
Jaromir fick bli mitt val av titel ty Jaromir är den verklige författarens namn.
Jag är endast en människa som till er överräcker denna märkliga bok – alls inte dess skapare. Än i dag är jag tveksam till att pub licera texten i eget namn, ehuru upphovsmannen gång efter annan just bett mig därom. Detta förord kommer säkerligen att betraktas som ett litterärt grepp, och med visst vankelmod välkomnar jag faktiskt en sådan tolkning. Nåväl: Den fjärde augusti 1994, exakt två månader efter mitt och Alexan dras bröllop i Andalusien, fick jag ett stort brev med posten. Det innehöll hundrafemtio vackert handskrivna sidor från en man som sade sig heta Jaromir Abrahamsson. Hans inledning tvingade mig på något sätt att läsa vidare, trots att jag blev avbruten i mitt arbete med den nya pjäsen och trots det obehag och den intuitiva motvilja jag kände för sammanhanget som sådant. Fler brev kom i ganska tät följd och i mitten av augusti anlände den försändelse som fullbordade en rad av åtta: ett trettiofem sidor långt brev kallat » Den sista vigilian «. Manuskriptets omfång var inför utskriften hela tvåhundratio blad i kvartformat.
9