Inledning
Vi har fått lära oss att medicinen är konsten att lösa våra kroppars mysterium. Och vi räknar med att medicinen som vetenskap ska upp fylla kriterier som evidens och objektivitet. Vi vill att våra läkare ska lyssna på oss och bry sig om oss som människor. Men vi behöver också deras bedömningar av vår smärta, feber, värk och utmattning för att frigöra oss från alla fördomar om vilka vi är. Vi förväntar oss och för tjänar rättvis och etisk behandling oavsett könstillhörighet eller hud färg. Men det är här som saker och ting börjar bli komplicerade. Me dicinen har sitt eget besvärande historiska bagage att dras med. Såväl medicinens som sjukdomens historia är i precis lika hög grad social och kulturell som den är vetenskaplig. Det är en historia om männi skor, om deras kroppar och deras liv, inte bara om läkare, kirurger och forskare. Och de medicinska framstegen har inte bara skett i laborato rier, åhörarsalar och läroböcker – de har alltid speglat verkligheten i en föränderlig värld och innebörden av att vara människa. Könsskillnaderna är djupt sammanflätade i den mänskliga väven. I varje skede av mänsklighetens historia har medicinen anammat och bevarat socialt konstruerade könsuppdelningar. Dessa uppdelningar har traditionellt tilldelat männen dominans och inflytande, medan 19