Dag noll, strax efter midnatt
Jen är glad att klockorna ska ställas tillbaka inatt. En extra timme, lite mer tid för henne att låtsas att hon inte alls stannar uppe bara för att vänta på sin son. Nu är det efter midnatt, så det har officiellt blivit den trettionde oktober. Nästan halloween. Jen påminner sig själv att Todd är arton år gammal, hennes septemberbarn är numera vuxen. Han kan göra precis som han vill. Hon har använt en stor del av kvällen åt att försöka karva till en pumpa. Nu sätter hon den på fönsterbrädet i det stora fönstret ut mot infarten och tänder ett ljus. Hon karvade till pumpan enbart av den anledning hon gör de flesta saker – för att hon tyckte att hon borde – men den är faktiskt riktigt vacker på sitt eget, hackiga sätt. Hon hör sin man Kellys fotsteg i trappan och vänder sig om. Det är ovanligt för honom att vara uppe så här sent, han brukar vara den morgonpigge och hon nattugglan. Men nu har han kommit ut från deras sovrum på övervåningen. Hans hår är tillrufsat och blåsvart i dunklet. Han har inte på sig ett enda klädesplagg, allt han bär är ett litet, roat leende i ena mungipan. Han går nedför trappan mot henne. Ljuset faller på hans tatuering på handleden, ett inpräntat datum, dagen han säger att han visste att han älskade henne: våren 2003. Jen ser på hans kropp. Några få hårstrån på hans bröst har blivit grå det senaste året, hans fyrtiotredje. ”Du har varit flitig, ser jag?” Han gör en gest mot pumpan. 7