jag drömde att det var sommar, och att jag badade i sjön på landet hos morfar. Det var precis som när jag var liten men jag var ändå mig själv, jag var vuxen. Jag hade den där känslan som väl alla har när de är små. Man är i nuet på ett helt annat sätt än när man är vuxen. Sommaren sträckte sig åt alla håll, så långt det gick att se. Jag låg och flöt en bit ut från stranden och hade på mig ett cyklopöga med snorkel. Kikade ner under vattnet, på den där annorlunda, tysta världen. Botten var liksom räfflad, där fanns små, små sanddyner, som ett Sahara i miniatyr. Och ljuset skimrade. Det var väl krusningarna på vattenytan som gjorde det. Här och där fanns enstaka strån av vass som gungade lite, fram och tillbaka. Små fiskar, nästan genomskinliga, flydde när man sträckte ut handen mot dem. Munstycket till snorkeln smakade gummi, precis som när jag var liten. För varje andetag jag tog väste det i öronen. Det lät som om jag var en djuphavsdykare hundratals meter under vattenytan. Den där drömmen var verkligen sjukt levande. Jag simmade inte, utan jag drog mig fram med fingrarna i sjöbotten. Moln av sand bildades i vattnet, som en liten explosion. Det såg coolt ut, tyckte jag. Sen låg jag stilla vid ytan och tittade utåt sjön. Jag rös lite, för en bit ut försvann botten och solljuset svaldes av ett stort mörker. Morfar hade pratat mycket om att det fanns en brant under 7
Kvensler_Brandmannen.indd 7
2023-06-21 14:58:50