9789100191610

ANTECKNINGAR OM

SORG ÖV E R SÄT TNING : NICL AS HVA L A L B E R T BON N I E R S FÖR L AG

av chimamanda ngozi adichie har tidigare utgivits: En halv gul sol 2007 Lila hibiskus 2010 Det där som nästan kväver dig 2011 Americanah 2013 Alla borde vara feminister 2015 Brev till en nybliven förälder 2017

Till minne av James Nwoye Adichie 1932–2020

1 Varje söndag startar min bror i England det Zoomsamtal som har blivit vår bullriga karantänritual: två syskon ansluter från Lagos, tre av oss håller till i USA och mina föräldrar, som ibland ekar och sprakar, kopplar upp sig från släktens hemstad Abba i sydöstra Nigeria. Den 7 juni var pappa där. Eller egentligen var det som vanligt bara hans panna som syntes i bild eftersom han inte hade koll på hur man håller telefonen i ett videosamtal. »Flytta telefonen lite, pappa«, fick någon av oss alltid säga. Pappa retade min bror Okey för ett nytt smeknamn han hade fått, sedan sa han att han inte hade ätit middag eftersom de hade tagit sen lunch, sedan pratade han om miljardären i stan 7

intill som ville lägga vantarna på hembyns gamla marker. Han kände sig lite krasslig, han hade sovit dåligt, men vi skulle inte oroa oss. Den 8 juni åkte Okey till Abba för att hälsa på honom och sa att han såg trött ut. Den 9 juni höll jag samtalet kort för att han skulle få vila. Han skrattade tyst när jag på skoj härmade en av våra släktingar. »Ka chi fo«, sa han. God natt. Hans sista ord till mig. Den 10 juni var han borta. Min bror Chuks ringde och berättade, och jag gick sönder.

8

2 Min fyraåriga dotter säger att jag skrämde henne.

Hon går ner på knä och visar, en liten knuten näve höjs och faller, och hennes efterapning tvingar mig att se hur det var: jag föll isär och skrek och bankade i golvet. Nyheten är som en brutal fördrivning. Jag rycks bort från den värld jag har känt sedan barndomen. Och jag stretar emot: pappa läste tidningen den eftermiddagen, han skämtade med Okey om att han var tvungen att raka sig inför läkartiden med njurspecialisten i Onitsha nästa dag, han pratade om sina provsvar från sjukhuset över telefon med min syster Ijeoma, som själv är läkare – så hur kan det vara 9

sant? Men där är han. Okey håller upp telefonen framför pappas ansikte, och det ser ut som att han sover, ansiktet är avslappnat och vackert i vila. Vårt Zoomsamtal är mer än surrealistiskt, alla gråter och gråter och gråter, i olika delar av världen, och tittar oförstående på pappan som vi älskar och som nu ligger stilla i en sjukhussäng.

Det hände några minuter före midnatt, nigeriansk tid, och Okey var vid hans sida och Chuks var med på högtalartelefon. Jag kan inte sluta stirra på pappa. Det är svårt att andas. Är det så här det känns att hamna i chock, blir luften till klister då? Min syster Uche säger att hon precis har berättat för en vän till familjen via sms, och jag nästan skriker: »Nej! Berätta inte för någon, för om vi berättar för andra blir det sant.« Min man säger: »Andas långsamt. Här, drick lite vatten.« Min morgonrock, som har blivit flitigt använd under karantäntiden, ligger i en hög på golvet. Senare 10

säger min bror Kene på skämt: »Det är nog bäst att du inte får några chock­artade besked offentligt, eftersom du verkar reagera genom att slita av dig kläderna.«

11

Citaten ur En halv gul sol är hämtade ur Ragnar ­Strömbergs översättning, Albert Bonniers Förlag 2006.

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-019161-0 Copyright © 2021 Chimamanda Ngozi Adichie Or iginalets t it el Notes on Grief t y psnit t Sabon 9,5 pkt omsl ag Sara R Acedo t ryck Nørhaven A/S, Viborg, Danmark 2021