till den folkliga enheten, 1976
ISåg ett folk som leddes till slaktbänken
utan vapen hade folket ingen chans
misstagen, ivern, förvirringen
när många människor utan enhetlig ledning skulle organisera
motståndet Samtidigt inse, att någon sådan enhet vid denna tidpunkt inte var möjlig
Splittringen är reell, den folkliga enheten fanns bara
i hoppet, fantasierna
hos ett folk
utan vapen
Ännu
efter tre år
är samma splittring
lika verklig
Folkets enhet finns nu inte längre ens i fantasierna
Minnet finns, av den möjliga enheten
Och skräcken, detta
att vara helt utlämnad
att inte ha någonting
Mumierna
hämtade människa efter människa
II
härifrån, på avstånd Vad är det möjligt att göra?
Inför folkets splittring i delvis antagonistiska organisationer Arbeta för
deras möjliga enhet?
Därför att ingen kan på förhand veta
vilken, eller vilka organisationer som kommer att gå emot befrielsen
Det är sannolikt att någon eller några kommer att göra det
Den risken får man ta!
III
såg människor födas in i hoppet om ett människoliv
Såg detta hopp födas
utan vapen och såg
vapnen släcka detta hopp
Det organiserade motståndet finns
lever ännu
under jorden
Fascismens människor, mumierna lever utanför
sina gravar Deras livs död omvärver alla människor
snart lindade alla
men är
inte mumier
Några arbetar
dag, natt
under jordens och nattens lindor
Där finns livet, det enda livet
Vi bör ge det vårt stöd hur det än
ser ut Det skapar självt
sina egna
vapen –Och enheten
i sina egna händer
jag, den sönderhackade talar Talar
också sönderhackat så att du bara delvis ska förstå mig
Men också lyssna
om du inte är
otålig, människoflyende, och snabbt vänder bort
dina ögon
Det jag har att säga dig finns
i det sönderhackade i språkets förbrukade vatten –
I tystnaderna
då du inte hör mig
Hör du mig inte där
har du inte
hört mig
Mitt osynliga blod
ska du smaka
DIKT 23.1.78
I Vietnam inspekterar generalen Giap fronten Allt
är nu flytande!
Den kristalliska arkitekturen
himmelsarkitekturen
rör sig i den osynliga virvelstormen
Och riktningarna, tecknen vänds, vänds
Den laotiske filmfotografens bilder
av det tomma Phnom Penh visade en ny bild
av historien Den samtida historien görs i bilder
i systematiserade lögner
i verkligheter som inte finns
Och vi har inga andra!
Någon sanning
finns inte någon annanstans
än i det finfördelade
nätet av lögner
Och i våra kroppars liv
Tunga kroppar i rörelse
på risfälten, vid de nya krigens fronter
Generalen Giap inspekterar propagandans bilder
En bild skriker som av osynlig
smärta Ett barn
skuret av imaginerade
kambodjanska knivar
Bara kroppens
imaginationer är verkliga
I Vietnam mobiliseras nu ett av de internationella näten av lögner
I Kampuchea mobiliseras ett tredje nät De människor som år efter år slogs mot de amerikanska angriparna har inte förtjänat detta
Tecknen i himmelens arkitektur har inte ändrat sin grundläggande innebörd
RÖST, 1967
När jag miste jobbet ville jag inte leva längre
Några dagar gick jag ensam
hemma i lägenheten
En dag
var min flicka fri från skolan och då
tänkte jag göra det
men det blev inte av
Nästa gång
skulle jag göra det
Jag sa åt henne
att lägga sig i sängen och sen
la jag mig bredvid
och hällde bensin över oss
Hon skrek och sprang
när det började brinna
Nu efteråt
vet jag att det var fel, till ingen nytta
Det var fel av mig
att mista jobbet
och min man
har sagt åt mig att jag inte skulle ha tagit åt mig
Flickan klarade sig
och jag med
så nu kan vi alla fortsätta leva
utan risk
Min man säger också
att när det en gång brunnit
så är det släckt sen
rena
geometriska förhållanden klingande i hjärnans rymd
Jag kan inte värja mig, bara spela med Eller vänta
tills de klingar av Relationerna av smärta klingar
De som ställer
absoluta krav på människorna vet inte vad de gör Ändå klingar det absoluta
genom varje människas huvud
Det avslutades kristall!
Även om den är
oändligheten!
Blixtlikt faller skuggan tvärs genom allas huvud
ALFABET
ögon, ögonen rör sig långsamt utåt, mot ljuset Tänjs, långsamt
Det av
människa inne i dig, tänjs
Du går längs en väg, utåt mot havet
Det är ingen årstid Kaprifolen slingrar sig blommande i vildrosorna vita, skära
Allt har tagit slut
Det finns ingen fortsättning
Bara den långsamma, ögonens väg mot havet
I ansiktet kallt vatten
Rop, språng över berg, ögonen tänjs
spänns ut efter horisontens kniv
Det är före mörkret
Då smärtan kommer
i hugg bakifrån
Och ensamheten kommer
inifrån, tvångsmässigt
Hur söker du någon längs vägen? Söker du i kaprifolens virvlande rankor, inne i den långsamt öppnade rosens doftande blad?
Hur öppnar du dig för en annan?
Har du någonsin
gjort det?
Den vibrerande kontakten mellan kroppar i helt genomskinlig, fjärilstunn hud Och steget
tvärsigenom, när tar du det?
När har du mod att leva ditt liv?
Ögonen rör sig på strängar, blinda nu, och ingen syn
skulle räcka
Det är ingen årstid
Mörk vind
fyller havet
Vägen utplånad
I kärret bredvid en lysande genomskinlig kupol av grodrom, en klase av ögon seende ur marken, kallt, livets ögon
Dom ser tvärs genom mörkret
Långt ute mörknar öarna, virvlande
sot, i elden av mörker
Smultronen växer i gräset, deras smak genomtränger rymden
Sländan rör sig över vattnet
Läpparna rör vid marken
Strupen drar in ljuset, stöter ut!
Och havet vaggar
marken, träden, ljuset
Ögonen stilla
Allt är beröring
tvärs genom allt
Allt är skillnader
Kroppen i befrielse av allt
Andra bokstaven i alfabetet
Gick på toaletten, sket
Kroppens
befrielse Nu går
någon i dörrar, trappor
Enträget
upprepar jag andra
bokstaven i alfabetet
I träden går vinden
Såg människolivens, också
mitt eget, begränsning Dig, som inte ens lägrens verklighet befriade från föraktet för
folk Och ändå i den gemensamma förnedringen medkänslan, paniken Sket ut mitt människoliv
Pissade bort allt blod
Vilken är min begränsning? För vem
är jag alfabetets andra
bokstav, och
tredje Tystnad, inför hjälplösheten +
Känslans snabba fågel genom ögonen Rädslans flod
av ögonvatten, skit
Och ensamheten inne i ögonen, under alfabetets andra
bokstav
Tag mig med! Tag mig med!
Den snabba
resan, flykten
Varthän! Varthän!
Det snabba alfabetets snabbt komprimerade
svärm av fåglar över
glashimlen, höst, ingenstans
finns någon flykt
Blodet sprider sig över den tunna hinnan
Tinningarna krossade
Murbruk, muren av blod
Ansikten Ansikten Ansikten Ansikten
Det oändliga alfabetet
Kan du stava? Nej!
Vad heter du?
Läpparna har inget alfabet
den tredje bokstaven, den fjärde
Och jag vet inte
vart jag går
Vägen
ser jag
inte Kanske går jag nu
snabbt under havet?
Och kanske
finns det blommor där?
Din doftande kropp i mörkret?
Den oväntat snabba
rörelsen, vinden vågorna
Det femte alfabetet
Det sjätte
Den sjätte oändligheten
Håll mig fast!