9789100184971

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 1

2023-03-23 16:00:40

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 2

2023-03-23 16:00:40

Översättning Julia Gillberg

ALBERT BONNIERS FÖRLAG

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 3

2023-03-23 16:00:40

Citat ur Oscar Wildes De profundis på s. 383 i Sven-Olof Sundborgs översättning (Natur & Kultur, 1957).

www.albertbonniersforlag.se ISBN 978-91-0-018497-1 COPYRIGHT © 2023 by Deepti Kapoor Parker ORIGINALETS TITEL Age of Vice ÖVERSÄTTNING Julia Gillberg OMSLAG Gregg Kulick, bearbetning av Ingrediensen AB KARTA Malik Sajad, bearbetning av Ingrediensen AB TRYCK ScandBook EU, 2023

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 4

2023-03-23 16:00:40

För naga sadhuerna var Kumbha Mela-katastrofen år 1954 bara ännu ett utbrott av våld under ett evenemang som baserades på våld bland män vars yrke var våld. Om något stack ut så var det att vanliga människor hade kommit i vägen.

William R. Pinch, Warrior Ascetics and Indian Empires

Och till följd av sina korta liv ska de inget lära. Och till följd av sin bristande lärdom ska de sakna vishet. Och därför ska girighet och begär förgöra dem alla.

Mahābhārata

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 5

2023-03-23 16:00:40

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 6

2023-03-23 16:00:40

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 7

2023-03-23 16:00:41

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 8

2023-03-23 16:00:41

ETT

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 9

2023-03-23 16:00:41

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 10

2023-03-23 16:00:41

NEW DELHI, 2004

Fem hemlösa ligger döda vid Delhis Inner Ring Road.

Det låter som början på ett osmakligt skämt.

Om det är ett skämt har ingen berättat det för dem.

De avlider på platsen där de sovit.

Nästan.

Kropparna har släpats tio meter bort av Mercedesen som sladdat upp på trottoaren och krossat dem.

Det är februari. Tre på natten. Sex grader kallt.

Femton miljoner själar ligger hopkurade i sina bäddar.

En blek svaveldimma hänger över gatorna.

Och en av de döda, flickan Ragini, var bara arton år. Hon var gravid i femte månaden. Hennes tjugotreåriga man Rajesh sov vid hennes sida. Båda låg på rygg med tjocka sjalar instoppade under huvudet och fötterna så att de redan såg ut som lik, bortsett från de uppenbara livstecknen: ryggsäckarna under huvudet, sandalerna som stod prydligt uppradade längs armen. Ödets grymma nyck var att paret kommit till Delhi så sent som igår. De hade sökt skydd tillsammans med tre migrantarbetare, Krishna, Iyaad och Chotu, från samma område i Uttar Pradesh. Män som varje morgon steg upp före gryningen, traskade hela vägen till jobbmarknaden vid Company Bagh i hopp om en dagsanställning – som dhabakock, servitör på bröllop, byggnadsarbetare – 11

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 11

2023-03-23 16:00:41

och sedan skickade hem pengarna till byn, bekostade en systers bröllop, en brors skolgång eller en fars kvällsmedicin. De levde från dag till dag, timme till timme, arbetande fattiga, ständigt kämpande för sin överlevnad. De återvände efter mörkrets inbrott för att sova på denna torftiga plats vid Ring Road, nära Nigambodh Ghat. Nära Yamuna Pushta, det demolerade slumområde som varit deras hem.

Men tidningarna uppehåller sig inte vid de tre männen. Deras namn bleknar i gryningen med stjärnorna.

En piketbuss med fyra poliser anländer till olycksplatsen. De kliver ur, ser de döda kropparna och den arga, vrålande folkmassan som nu omringar Mercedesen. Någon sitter fortfarande därinne! En ung man, käpprak i ryggen med händerna på ratten och ögonen hårt hopknipna. Är han död? Dog han så där?

Poliserna knuffar undan den larmande folkhopen och kikar in. ”Sover han?” säger en polis och ser på sina kollegor. Orden får föraren att vrida på huvudet och öppna ögonen, som ett monster. Polisen vänder sig mot honom igen och är nära att hoppa till av förskräckelse. Det är något groteskt med förarens släta, vackra ansikte. Blicken är lömsk och vild men annars ligger inte ett hårstrå fel.

Poliserna rycker upp dörren, viftar olycksbådande med sina lathis och befaller honom att kliva ur. En tom flaska Johnnie Walker Black Label ligger vid hans fötter. Mannen är slank, vältränad och bär en grå safarikostym i gabardin, håret är oljat och kammat i en perfekt bena. Under whiskystanken gömmer sig en annan doft: Davidoff Cool Water – inte för att snutarna skulle ha koll på det.

Vad de har koll på är följande: det här är ingen rik man, ingen rik man alls, snarare en kopia av rikedom, en man iklädd dess imitation: i dess tjänst.

Hans välvårdade yttre, kläderna och bilen kan inte dölja hans ursprungliga fattigdom: den luktar starkare än all sprit och eau-de-cologne i världen.

Nej, han är en tjänare, en chaufför, en ”grabb”.

En välnärd och rumsren version av vad som ligger dött på vägen.

Och Mercedesen är inte hans.

Vilket innebär att han kan skadas.

Poliserna släpar ut honom och han snyftar omtumlad. Han kräks dubbelvikt över sina egna loafers. En polis slår honom med sin lathi och drar upp honom på fötter. En annan visiterar honom, hittar plånboken, hittar ett tomt axelhölster, 12

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 12

2023-03-23 16:00:41

hittar tändstickor från ett hotell vid namn Palace Grande, hittar en sedelklämma med tjugotusen rupier.

Vems är bilen?

Var kommer pengarna ifrån?

Vem har du stulit dem av?

Var du ute och buskörde?

Vems är spriten?

Var är pistolen, chutiya?

Vem jobbar du för, idiot?

I plånboken ligger ett id-kort, ett körkort och trehundra rupier. På korten står det att han heter Ajay. Faderns namn är Hari. Han föddes den 1 januari 1982.

Och Mercedesen? Den är registrerad på en Gautam Rathore.

Poliserna överlägger: namnet låter bekant. Och adressen – Aurangzeb Road – talar för sig själv. Bara de rika och mäktiga bor där. ”Chutiya!” gormar en polis och håller upp bilens registreringsbevis. ”Är det här din chef?”

Men den unga mannen som heter Ajay är för full för att tala. ”Tog du hans bil, din skit?”

En av poliserna går fram och ser på de döda. Flickans ögon är vidöppna och huden redan blå i kylan. Hon blöder mellan benen, där liv funnits.

På stationen klär de av Ajay och lämnar honom naken i ett kallt och fönsterlöst rum. Han är så full att han tuppar av. Konstaplarna kommer tillbaka och slänger iskallt vatten över honom och han vaknar med ett skrik. De sätter honom upp, pressar axlarna mot väggen och drar isär hans ben. En kvinnlig polis står på hans lår tills blodcirkulationen upphör och han vrålar av smärta och svimmar igen.

Nästa dag har fallet rönt uppmärksamhet. Pressen är förfärad. Först handlar det om den gravida flickan. Nyhetskanalerna sörjer henne. Men hon var varken fotogenisk eller löftesrik. Fokus flyttas därför till mördaren. En källa bekräftar att bilen, en Mercedes, tillhör Gautam Rathore, och detta är nyhetsstoff – han är ett stående inslag i Delhis societetsliv, polospelare, historieberättare och prins, en riktig kunglighet, parlamentsledamoten maharaja Prasad Singh Rathores första och enda son. Var det Gautam Rathore som körde? Det är frågan på allas 13

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 13

2023-03-23 16:00:41

läppar. Men nej, hans alibi är vattentätt. Han tillbringade gårdagskvällen utanför Delhi, på ett palatshotell nära Jaipur. Hans nuvarande vistelseort är okänd. Men han har gjort ett uttalande och uttryckt sin förtvivlan, framfört sina kondoleanser till de avlidnas familjer. Av meddelandet framgår att Gautam just anställt föraren. Han verkar ha tagit Mercedesen utan Gautams vetskap.

Tagit en flaska whisky och Mercedesen och gett sig ut på en olovlig åktur.

Polisens uttalande bekräftar samma sak: Ajay, anställd av Gautam Rathore, stal en flaska whisky från sin arbetsgivare när han var bortrest, tog en nöjestur med Mercedesen och tappade kontrollen över bilen.

Historien blir till fakta.

Den gör sig hemmastadd i tidningarna.

Och polisen inleder förundersökningen.

Misstanken mot Ajay Hari gäller brott enligt indiska brottsbalkens paragraf 304 A. Vållande till annans död. Maxstraff: två år.

Han körs till den fullpackade domstolsbyggnaden, där han ställs inför distriktsdomaren. Inom två minuter beslutar domaren att han ska häktas utan möjlighet till frigivning mot borgen. En buss för honom till Tiharfängelset tillsammans med andra fångar. Där väntar de på att skrivas in; de sitter i dystra rader på träbänkar i receptionen, omgivna av regelskyltar som spikats upp på de gropiga, fuktskadade gipsväggarna. När det blir hans tur förs han in på ett trångt kontor där en tjänsteman och en fängelseläkare väntar med sin skrivmaskin och sitt stetoskop. Hans ägodelar radas återigen upp: plånboken, sedelklämman med tjugotusen rupier, tändsticksasken från Palace Grande, det tomma axelhölstret.

De räknar pengarna.

Tjänstemannen tar en blyertspenna och börjar fylla i rapporten. ”Namn?”

Fången stirrar på dem. ”Namn?” ”Ajay”, säger han, knappt hörbart. ”Faderns namn?” ”Hari.” ”Ålder?” ”Tjugotvå.” ”Yrke?”

14

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 14

2023-03-23 16:00:41

”Chaufför.” ”Tala högre.” ”Chaufför.” ”Vem är din arbetsgivare?”

Tjänstemannen betraktar honom över glasögonen. ”Vad heter din arbetsgivare?” ”Gautam Rathore.”

De tar tiotusen rupier från sedelklämman och ger honom resten. ”Stoppa dem i strumpan”, säger tjänstemannen.

Han registreras och skickas till fängelse 1, leds över gården mot barackerna och vidare genom en fuktig korridor till en bred cell, där nio andra fångar lever inklämda tillsammans. Kläder hänger från cellgallret som i ett marknadsstånd och golvet är täckt av slitna madrasser, filtar, hinkar, bylten och påsar.

Ett latrinhål syns i hörnet. Trots att det inte finns någon golvyta kvar beordrar fångvaktaren att de ska röja upp ett litet utrymme åt honom på det kalla golvet bredvid latrinen. Men ingen madrass kan undvaras. Ajay lägger ut filten de gett honom på stengolvet. Han sätter sig med ryggen mot väggen och stirrar tomt framför sig. Några av cellkamraterna kommer fram och presenterar sig men han svarar inte, reagerar knappt. Han kurar ihop sig till en boll och somnar.

När han vaknar ser han en man stå lutad över honom. Gammal och tandlös, med vilda ögon. Mer än sextio år på denna jord, säger han. Mer är sextio år på denna jord. Han är en rickshawförare från Bihar, eller var åtminstone det på utsidan. Han har väntat på rättegång i sex år. Han är oskyldig.

Det är något av det första han säger: ”Jag är oskyldig. De hävdar att jag är knarklangare. Men jag är oskyldig. Jag var på fel plats. Langaren satt i min motorrickshaw men han sprang i väg, så polisen tog mig istället.” Han frågar vad Ajay står anklagad för, hur mycket pengar han har. Ajay låtsas inte om honom, vänder sig åt andra hållet. ”Det är upp till dig”, säger den gamla mannen muntert. ”Men du ska veta att jag kan få saker och ting att hända härinne. För hundra rupier kan jag fixa en extra filt, för hundra till kan jag fixa bättre mat.” ”Låt honom vara”, hojtar en annan cellkamrat, en fetlagd mörk kille från Aligarh som petar tänderna med en tandpetare av neem.

15

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 15

2023-03-23 16:00:41

”Vet du inte vem han är, han är Mercedesmördaren.” Den gamla mannen lommar i väg. ”Jag heter Arvind”, säger den feta. ”De säger att jag dödade min fru, men jag är oskyldig.”

Rast ute på gården. Hundratals fångar väller ut ur cellerna och samlas i klungor. Männen mäter honom med blicken. Han är något av en kändis. Alla har hört om Mercedesmördaren. De vill ta sig en närmare titt, avgöra om han är oskyldig eller inte, se hur tuff han är, hur rädd, var han kan tänkas höra hemma. De märker genast att han är en av de oskyldiga; syndabocken åt en förmögen chef. Man försöker lirka ur honom sanningen. Vad blev han lovad för att ta smällen? Något oemotståndligt? Pengar, när han kommer ut? Skolgång för sina döttrar och söner? Eller var det tvärtom? Hotade de hans familj? Var hans liv i fara? Eller var han bara lojal?

Representanter för gängen som styr fängelset kommer fram till honom på gården, i matsalen, i korridorerna, de försöker värva honom, lägga fram sin pitch. Chawannigänget, Sissodiagänget, Beedigänget, Haddigänget, Attegänget. Det fruktade Bawaniagänget. Acharyagänget, Guptasgänget. Oskyldig som han är, ovan vid det kriminella livet, kommer han att behöva beskydd.

Utan ett gäng kommer han snart att bli föremål för utpressning; utan ett gäng blir han så småningom våldtagen, en fångvaktare kommer att flytta honom till en ny cell, ensam med en annan fånge, där han blir hans leksak, ingen kommer att höra honom skrika. Och de kommer att stjäla hans pengar. De lägger fram förslagen som visdom och opartiska råd, som om hotet inte kom från dem. Man drar i honom från alla håll. Hur mycket pengar har du? Gå med i vårt gäng.

Gå med i vårt gäng så får du beskydd. Du får mobiltelefon, pornografi, kyckling.

Du slipper ”nollningen” som väntar. Gå med i vårt gäng så får du knulla, du kan våldta. Anslut dig till oss innan det är för sent. Han låtsas inte om dem.

När han återvänder till cellen är filten borta.

Han föredrar ändå att vara ensam och lida. De döda förföljer honom inuti, han sörjer dem med varje andetag. Han avvisar gängen, vänder ryggen åt deras sändebud och förslag. Andra dagen, ensam utanför apoteket efter att han skickats till läkaren, omringas han av tre män från en annan cell. De räcker ut tungan och tar fram rakbladen de gömt i munnen; de ger sig på honom, snittar hans ansikte och bröst och underarmarna han håller upp för att skydda sig. Han 16

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 16

2023-03-23 16:00:41

tar emot våldet som botgöring, visar inga tecken på smärta. Men så brister hans tålamod, ger vika som en fallucka. Han krossar den första angriparens näsben med handloven, den andra mannens arm bryter han mitt itu vid armbågen. Den tredje fäller han till marken. Han tar ett av rakbladen, bänder upp den gnyende fångens käke och trycker det hårt längs mitten av tungan, tills den går i två delar.

Han hittas stående över dem, fläckig av blod, fångarna vrålar av smärta och han kastas i isoleringscell, omtöcknad. De slår honom, säger åt honom att han kommer att stanna där mycket länge. När dörren slås igen blir han som galen, han morrar, bankar och sparkar i väggarna. Skriker utan språk. Obegripliga ord. Han kan inte kontrollera sin värld.

Han föreställer sig slutet. Allt han är och allt han gjort. Men nej. Nästa morgon öppnas dörren och nya vakter kliver in. De säger åt honom att följa med. Först ska han duscha. Han darrar, naken och rå. När de närmar sig vänder han ryggen mot väggen och knyter nävarna, gör sig redo att slåss. De skrattar och slänger åt honom rena kläder.

Han förs till fängelsedirektörens kontor. Där väntar en festmåltid: skivad färsk frukt, paratha, lassi. En paradisisk syn. Direktören ber honom sätta sig. ”Ta en cigarett. Varsågod. Det har skett ett misstag. Jag fick inget veta”, säger han. ”Om jag fått veta hade det här aldrig hänt. Tro mig, ingen visste om det, inte ens dina vänner. Men nu blir det ändring. Vi ska ta dig till dina vänner härinne. Du får en viss frihet, inom rimliga gränser. Och den där olyckliga händelsen med de andra männen, den är glömd. De kanske till och med blir straffade. Fast du har ju redan straffat dem, eller hur! Sannerligen en uppvisning. Åh, och här är dina pengar. Du skulle ha sagt något. Du skulle ha förklarat för oss. Du skulle ha berättat. Varför berättade du ingenting?”

Ajay stirrar på maten, på cigarettpaketet. ”Berättade vadå?”

Fängelsedirektören ler. ”Att du är en Wadiaman.”

I_En_ond_tid_Kapoor_Deepti_9789100184971.indd 17

2023-03-23 16:00:41