Prolog
Lördagen den 30 juni 2012 landade jag på Newarks flygplats utanför New York. Det var tredje gången jag återvände till New York för en FN-tjänst. Jag möttes av en bil från FN med säkerhetsvakter. Efter Lincoln Tunnel under Hudson River slog storstaden emot mig med full kraft. Bullret, dofterna, färgerna i en av världens mest fascinerande städer, lockande och skrämmande på samma gång. Aldrig tyst, alltid levande. Hemma och välkomnande, och ändå främmande och exotisk. Min nya lägenhet i Dag Hammarskjold Tower låg i hörnan av Second Avenue och 48th Street, nära FN. I dessa kvarter hade jag bott och arbetat tidigare. Jag ställde ner väskorna i våningen och strosade sedan i den heta eftermiddagssolen runt mina gamla kvarter. Jodå, den ryske skomakaren var kvar, liksom den koreanska familjen i kemtvätten och mexikanerna i vår Deli, speceriaffären. ”Welcome back, Sir”. Kvartersgemenskapen i New York är en protest mot storstadens anonymitet. På söndagen gick jag ner till First Avenue och insöp stämningen kring FN-skrapan med sina 38 våningar där sekretariatet huserar, och de låga, elegant böjda byggnaderna med generalförsamlingen och säkerhetsrådet. De byggdes samman på 1950-talet till en vacker tidlös helhet av en arkitektgrupp under ledning av Oscar Niemeyer från Brasilien. Jag såg från gatan skulpturen Single Form av Barbara Hepworth, nära konstnärsvän till Hammarskjöld, och Carl Fredrik Reuterswärds 15