9789100154073

ATT BO GRANNE MED ONDSKAN

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 1

2015-12-03 17:13:26

2015_I_Ă…mark_Att bo granne_154073_SPO.indd 2

2015-12-03 17:13:26

KLAS ÅMARK

Att bo granne med ondskan Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen

albert bonniers förl ag

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 3

2015-12-03 17:13:26

Av Klas Åmark har tidigare utgivits: Makt eller moral: svensk offentlig debatt om internationell politik och svensk utrikes- och försvarspolitik 1938–1939, Allmänna förlaget 1973 Kultur i press: den svenska pressen och finländskt kulturoch samhällsliv under 1972, Akademilitteratur 1982 Facklig makt och fackligt medlemskap: de svenska fackförbundens medlemsutveckling 1890–1940, Arkiv 1986 Maktkamp i byggbransch: avtalsrörelser och konflikter i byggbranschen 1914–1920, Arkiv 1989 Makt och arbetsskador i Sverige under 1900-talet, tillsammans med Bill Sund, Carlsson 1990 Vem styr marknaden? Facket, makten och marknaden 1850–1990, Tiden 1994 Solidaritetens gränser: LO och industriförbundsprincipen under 1900-talet, Atlas 1998 Hundra år av välfärdspolitik: välfärdsstatens framväxt i Norge och Sverige, Borea 2005 Varför historia: en ämnesintroduktion för nya studenter, Studentlitteratur 2011

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-015407-3 © Klas Åmark 2016 Första utgåva Albert Bonniers Förlag 2011 ScandBook AB, Falun 2016

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 4

2015-12-03 17:13:26

INNEHÅLL Förord 11

1 Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och F­örintelsen 15 Historieskrivningens villkor 17 Uppdraget 19 Nyckelbegreppen 21 Uppgiften 25 Teoretiska perspektiv 30 Källor och arkiv 33 Boken 36

2 Nazismen, Nazityskland och Förintelsen 39 Erövrandet av makten 39 Nazismen 43 Förföljelserna av judarna 1933–1939 45 Nazityskland och kriget 46 Kriget vänder 50 Nazityskland som ockupationsmakt 52 Förintelsen 56

DEL I ”Sveriges förhållande till främmande makter är gott” 59 3 Sveriges utrikespolitiska relationer till Nazityskland 1933–1940 67 Socialdemokratisk utrikespolitik i Nazitysklands skugga 68 Spanska inbördeskriget och svensk demokrati 71 Den ”goda beredskapen” 74 Samlingsregeringen 76 Den militära beredskapen 81 Den militära ledningen 83 Krigsrisker 86 Det tyska anfallet på Danmark och Norge 1940 och transiteringsavtalet 88 Per Albin håller tal 102 Avslutning 109

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 5

2015-12-03 17:13:26

4 Sverige och Nazityskland 1941–1945 113 Operation Barbarossa 113 Midsommarkrisen 116 Hitler och Sverige 136 Uppsägningen av transiteringsavtalet med Nazi­tyskland 1943 139 Samlingsregeringen och politiken gentemot Nazityskland 152

5 Kungahuset, nazismen och Nazityskland

157

Gustav V och hans familj 158 Gustav V, Hitler och Nazityskland 162 Kronprinsen Gustav Adolf 167 Arvprinsen Gustav Adolf 167 Exkurs: Walther Sommerlath, drottning Silvias far 171 Avslutning 179

6 Nazityskland och svensk ekonomi 1933–1945 181 Forskningsläget 182 Bojkott eller ”business as usual”? 182 Ariseringen 185 Handel och ekonomi under 1930-talet 192 Handelsförhandlingarna 195 Skogsindustrierna 199 Handeln med Norge 205 De tyskägda gruvorna i Sverige 210 Nya handelsförhandlingar efter ockupationen av Danmark och Norge 213 Svensk handelspolitik under krigets slutskede 216 Handel, byråkrati och makt 219

7 Tryckfrihet och presspolitik i andra världskrigets skugga 223 Tyska klagomål 224 Regeringens ingripanden mot pressen 227 Transportförbudet 244 Informationsstyrelsen och de grå lapparna 246 Pressnämnden och varningarna 248 Stats- och utrikesministrarna om pressen och neutralitetspolitiken 251 Günther, kriget och pressen 253 Justitieministern K G Westman 260 Motiven för regeringens presspolitik 261 Avslutning 263 Epilog 267

8 Pressen, förföljelserna av judarna och Förintelsen 269 Den svenska pressen och förföljelserna mot judar i Nazityskland under 1930-talet 270 Den svenska pressen och Förintelsen 274

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 6

2015-12-03 17:13:26

Avslöjandena om koncentrations- och förintelseläger i svensk press 279 Avslutning 286

9 Att förhandla med gangsters – den svenska förhandlingspolitiken 291

DEL II Nazismen möter demokratin: Kamp om idéer, ideologi och kultur 299 10 Nazism och högerradikalism i Sverige 1920–1945

305

Nazismen och den nationella rörelsen i Sverige 307 Nazisterna i poliskåren 312 Officerskåren och nazismen 315 Nazistisk propaganda och ideologi 320 Kvinnorna och nazismen 327 Den tyskvänliga opinionen 331 Uppropshögern 337 Sverige, nazismen och den protyska opinionen 344

11 Kyrkan, kristendomen och nazismen 349 Svenska kyrkan, politiken och nazismen 350 Teologi och nazism – fallet Hugo Odeberg 355 Rysslandsmissionen 358 Diskussioner om ”kyrkonazism” 361 Kyrkan och arierbevisen 363 Bombprästen Erik Perwe 371 Avslutning 375

12 Rasism, rasbiologi och antisemitism 379 Rasismen 379 Rasbiologin 383 Antisemitismen 387 Antisemitismen i svensk politisk debatt under 1930-talen 399 Hets mot folkgrupp? 409 Avslutning 411

13 Nazismens estetik och svensk kultur 415 Nazismens estetik 416 Drömmen om Norden 419 Tendenser i svenskt kulturliv 421 Musikernas främlingsfientlighet 423 Wilhelm Peterson-Berger som antisemitisk musik­kritiker 426 ”Ariske Kurt” – Kurt Atterberg och nazitysk musikpolitik 431 Moses Pergament 440 Nazismen och folkmusiken 442

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 7

2015-12-03 17:13:26

Musik i radion 445 Musikens makt 447 Blod och jord i svensk 1930-talslitteratur 448 Carl Milles och fascismen 452 Dramatiska teatern och politiken 457 Film och censur 464 Avslutning 471

14 Kampen om idéerna

475

DEL III Svensk flyktingpolitik och flyktingmottagning 1933–1947 479 15 Svensk flyktingpolitik 1933–1939

485

Sverige, Nationernas Förbund och flyktingfrågan under 1930-talet 486 Regelverket 491 Makten över flyktingfrågorna 498 Ämbetsmännen, ”judefrågan” och antisemitismen 501 Den flyktingpolitiska debatten under 1930-talet 504 Flyktingarna från Nazityskland 508 Hjälpkommittéerna 512 Räddande änglar – kvinnor och hjälparbetet 513 Arbetarrörelsens flyktinghjälp 522 Mosaiska församlingen i Stockholm 524 Hechaluz – en sionistisk ö i Sverige 528 Israelmissionen 530 Avslutning 532

16 Svensk flyktingpolitik 1939–1945

537

Nya flyktingströmmar 537 Svensk flyktingpolitik 1939–1945 542 Svenska räddningsaktioner 1942–1945 551 De norska judarnas flykt till Sverige 553 De danska judarnas flykt till Sverige 554 Judiska flyktingar i Finland 557 Budapest 1944 559 De vita bussarna 564 Räddade – på vilket sätt? 572 De internerade 574 Livet i lägren 581 Desertörerna 583 Debatten om flyktingpolitiken 1940–1947 588 Flyktingarna 593

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 8

2015-12-03 17:13:26

Norrmännen 594 De polska flyktingarna 597 Balterna 600 Kinesiskan 602 De avvisade och utvisade 603 Möten med de överlevande 608 Avslutning 614

17 Sverige och krigsförbrytarna 619 De allierade och krigsförbrytarfrågan 620 Den svenska regeringen och krigsförbrytarna 621 Brotten 624 Sverige – ett bra land för krigsförbrytare 629 Att lämna ut eller inte lämna ut 629 Krigsförbrytare 634 Litauer 636 Letter 637 Ester 642 Avslutning 647

18 Flyktingpolitikens dynamik och lärprocess

651

DEL IV Neutralitetens moraliska dilemma

657

19 Sverige och Nazityskland – politiska utmaningar och moraliska dilemman

661

Sveriges relationer till Nazityskland 661 Eftergiftspolitikens konsekvenser 671 De som stod bredvid 674 Sverige och Förintelsen 675 Moralens geografiska rum 681 Småstatsrealism och moral 683 Nya frågor, nya perspektiv 685 Referenser 691 Personregister 723 Bildkällor 733

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 9

2015-12-03 17:13:26

2015_I_Ă…mark_Att bo granne_154073_SPO.indd 10

2015-12-03 17:13:26

FÖRORD Arbetet med den här boken har pågått länge. På hösten 2001 blev jag utsedd till koordinator för Vetenskapsrådets Nazismprogram. I arbetsuppgiften ingick att jag skulle skriva en syntetiserande slutrapport baserad på programmets forskning. Efter hand växte uppgiften, till slut blev det en betydligt mer omfattande – och större – bok än vad jag från början tänkt mig. Goda arbetsmöjligheter och hjälpsamma kollegor gjorde detta möjligt.

Först och främst vill jag tacka min vän och kollega sedan många år, Stig Ekman. Stig är en entusiastisk historiker, med säkert öga för såväl träffande detaljer som långa linjer i historien. Han har frikostigt delat med sig av sina breda kunskaper på området och kommenterat delar av manuskriptet. Stig har också ingått i den beredningsgrupp på Vetenskapsrådet som haft ansvar för Nazismprogrammet och därmed spelat en viktig roll för programmets planering och genomförande.

På Historiska institutionen i Stockholm har jag länge samarbetat med Mikael Byström och Pär Frohnert, särskilt då det gäller utforskandet av den viktiga flyktingpolitiken. Tillsammans har vi arbetat fram och undervisat på kurser om nazismen, Nazityskland och Förintelsen. Mikael och Pär har också kommit med värdefulla kommentarer till min text. Historiska institutionen har varit en utmärkt arbetsplats för det här arbetet, med skickliga lärare, kreativa forskare och effektiva administratörer, vilket underlättat arbetet betydligt.

I Nazismprogrammet har ett tjugotal forskare deltagit. På konferenser och vid andra tillfällen har jag haft möjlighet att diskutera alla tänkbara frågor med dem. Flera av dem har också läst delar av manuset och kommit med viktiga synpunkter och kommentarer.

Jag har haft möjlighet att samarbeta med ett antal doktorander och studenter i grundutbildningen. Likaså har Lennart Lundmark och Thorsten Nybom läst delar av manuset och kommit med värdefulla synpunkter.

11

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 11

2015-12-03 17:13:26

att bo granne med ondskan

Albert Bonniers Förlag visade sig villigt att ge ut boken. Förläggaren Martin Kaunitz och redaktören Mette Klouman har kommit med uppmuntrande kommentarer och konstruktiva synpunkter.

Bildredaktören Tove Rauscher har gjort ett utmärkt arbete. Helena Ljungström såg till att det till sist blev en bok.

Personalen på Riksarkivet i Marieberg och Arninge och på Arbetar­ rörelsens arkiv och bibliotek har generöst och effektivt hjälpt mig med arkivforskningen. Jag vill också särskilt tacka min svåger Hans Hauri i Zürich för att han generöst skickat mig många tidnings­ artiklar i schweizisk press om Nazityskland och andra världs­kriget.

I denna andra upplaga av min bok har jag gjort ett antal omarbetningar, tillägg och rättelser. Ny litteratur har arbetats in, på ett antal punkter har jag lagt till nya faktauppgifter, några aktuella debatter kommenteras. Och jag har lagt till ett nytt kapitel om kungahuset.

Klas Åmark

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 12

2015-12-03 17:13:26

2015_I_Ă…mark_Att bo granne_154073_SPO.indd 13

2015-12-03 17:13:26

NSDAP:s partidagar i Nürnberg blev massiva uppvisningar av den enorma nazistiska propagandaapparaten. Med jättelika möten ville nazisterna skapa en rasistisk folkgemenskap och uppslutning kring Adolf Hitler personligen. Här marscherar 100 000 man från SS, SA och Stahlhelm på Adolf Hitler Platz i september 1935. I förgrunden den så kallade blodsfanan, som bars vid nazisternas kuppförsök i München 1923, då fyra polismän och fjorton nazister dödades.

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 14

2015-12-03 17:13:26

1 Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen Historikern håller upp en spegel framför människan och säger: se här människa, sådan här är du. Människans historia visar dig vad som är mänskligt, vad människor kan och vill göra. Du är inte annorlunda än de. Allt det människan har gjort är en möjlighet för dig, allt det är något du kan göra, just därför att du också är människa. Den ondska vi möter i historien kan också bli din – du kan bli en av de helt vanliga människor, som deltog i Förintelsen, i boernas apartheid­politik eller i vår tids terroristdåd. Men också den stora godhet vi kan möta i historien, den självuppoffring och solidaritet som historien ger många exempel på, också allt detta är din arvedel som människa, är möjligheter som du kan välja. Och det är inte bara så att historien visar vad du kan välja att bli – historien visar också att du är med och påverkar dina medmänniskors val av vad de skall bli.

Det är så här som jag formulerat mig, när jag velat förklara för mina studenter vad jag anser att historisk forskning handlar om.

Nazityskland och det andra världskriget har lämnat djupa spår efter sig. Filmer, dokumentärer, romaner, historieböcker – vi möter dem hela tiden i vårt vardagliga liv. Så har det varit i decennier. Just denna moderna historia berör dagens människor starkt, fortfarande, ännu 70 år efter krigets slut. Det finns flera skäl till detta.

Nazityskland och Förintelsen ifrågasätter på ett djupare plan våra föreställningar om det moderna samhället och den moderna människan. Det visade sig att ondskan var möjlig även i vår tid, i samhällen som vi trott var civiliserade, moderna, bland människor som var ungefär som vi själva. 1 1 Se t ex Bauman 1994, Bauer 2001.

15

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 15

2015-12-03 17:13:27

att bo granne med ondskan

Den nazityska regimen iscensatte ett gigantiskt experiment i rasism. Hitler och de nazistiska ledarna tolkade världen i rastermer.

De hävdade att deras eget folk, det ariska, var övermänniskor och borde vara världens herrar, medan andra folk, särskilt då judarna ansågs vara undermänniskor och inte ens borde få leva över huvud taget. Experimentet misslyckades – rasismen var helt enkelt inte något rationellt sätt att tolka världen. Den rasistiska och starkt antisemitiska nazityska regimens målsättning var att erövra ett livsrum för det egna folket och utplåna eller förtrycka de miljoner och åter miljoner som stod i deras väg. Kriget var inte endast ett krig mellan stater, utan sågs och bedrevs också av Nazitysklands ledare som ett raskrig. 2 Andra världskriget var ett drama, spännande, utmanande, omvälvande, gripande. Det var både en kamp mellan ledarna för världens stormakter och en strid mellan folken, på slagfältet men också på hemmafronterna, i en vardag djupt präglad av det pågående kriget.

Detta drama låter sig väl gestaltas i konstnärlig form, i otaliga filmer och romaner.

Allt sattes på spel, enskilda människors liv och hälsa, deras rätt till ett anständigt liv, grundläggande mänskliga rättigheter, likaväl som samhällets utformning – demokrati eller diktatur, frihet eller underkuvande. Krigets utgång fick en avgörande betydelse för hur världen skulle se ut under de kommande 45 åren.

Sverige då? Ja, inte är det lätt att göra en Hollywoodsk storfilm om den långtråkiga beredskapsvakten. (Fast det gjordes förstås ett antal filmer om saken på den tiden det begav sig. De har inte gått till filmhistorien. 3) De beslut som fattas av den politiska och militära ledningen för en neutral småstat får sällan livsavgörande eller ens dramatiska konsekvenser för dem de berör. Men neutraliteten har också den lämnat sår efter sig som inte läkt. Frågor om Sverige gjorde rätt som valde neutraliteten, och om den konkreta utformningen av neutralitetspolitiken med dess många eftergifter på gränsen till, ­eller 2 Se särskilt Longerich 2012, t ex kap 3 och 4.

3 Olsson 1979.

16

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 16

2015-12-03 17:13:27

Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen

på fel sida om gränsen för vad en neutral stat kan ha rätt att göra förblir omdebatterade.

Var det verkligen rätt att främst se till de egna intressena, av bevarad fred men också av fortsatt handel med Nazityskland?

Var det rätt att gå med på eftergifter som underlättade Tysklands ockupation av broderlandet Norge? Uppfyllde det neutrala Sverige sina humanitära och medmänskliga skyldigheter mot krigets offer, mot dem som förföljdes, misshandlades, mördades? Hur förhöll sig svenska opinionsbildare och den svenska allmänheten till nazismen som ideologi, till den rasism och antisemitism som var oupplösligt förknippade med nazismen? Hur hanterade svenska politiker och media informationen om förtrycket, om förföljelserna mot judarna, om Förintelsen? Rapporterade media så utförligt och detaljerat att katastrofen blev begriplig – eller teg man? Det är många frågor som behöver svar också när det gäller den svenska historien.

HISTORIESKRIVNINGENS VILLKOR

Hur kan man då säga något nytt om ett så utforskat område som det handlar om här? Enkelt uttryckt handlar historieskrivning om aktörer, händelser, sammanhang och tid. De ramar som historikern sätter upp för sin forskning och sin historieskrivning får konsekvenser för resultatet. Den här boken bygger på en förändring av ramarna, på förskjutningar av de grundläggande perspektiven, jämfört med tidigare forskning på området.

Länge handlade forskningen om ”Sverige under andra världskriget” (SUAV). 4 Så hette också ett stort historieprojekt som pågick från 1960-talets mitt till 1970-talets slut vid Historiska institutionen i Stockholm under ledning av Stig Ekman och Hans Landberg.

Tjugo doktorsavhandlingar, några böcker och ett antal artiklar blev resultatet. Jag var själv med i projektet och skrev en avhandling om den offentliga debatten i Sverige inför krigsutbrottet, Makt eller 4 En bred framställning om forskningen fram till 2000-talets början finns i ­Ekman & Åmark 2003.

17

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 17

2015-12-03 17:13:27

att bo granne med ondskan

moral (1973). Under de senaste cirka två decennierna har det kommit allt fler böcker och avhandlingar som utgått från andra perspektiv än de som präglade SUAV-projektet och dåtidens forskning på området. Det är den forskningen som präglar Vetenskapsrådets forskningsprogram Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen.

Vi har ändrat den yttre ramen för historieskrivningen, från ”Sverige under andra världskriget” till ”Sveriges förhållande till Nazityskland och Förintelsen”. Det låter kanske enkelt, men får en rad viktiga konsekvenser. I SUAV-forskningen var det krigsåren som utgjorde den kronologiska ramen för forskningen, ibland med tillbakablickar till 1930-talet. I den nya forskningen börjar historien 1933, och den har egentligen inte någon knivskarp gräns 1945. I SUAV-forskningen spelade den politiska och militära ledningen en huvudroll, i forskningen om Sverige och Nazityskland öppnas perspektiven mot andra delar av samhället, mot frivilligorganisationer som hjälpte flyktingar, mot kulturarbetare, mot näringslivet och så vidare. I historien om Sverige under andra världskriget spelade till exempel förhållandet till Finland respektive Sovjetunionen en central roll. Det gör de inte i forskningen om Sverige och Nazityskland.

I SUAV-forskningen var den militära beredskapen en betydelsefull fråga. Det gällde inte bara forskningen i just det projektet utan också andra viktiga insatser, såsom de böcker som producerades vid Militärhögskolans Militärhistoriska avdelning under 1980- och 1990-talen. 5 En viktig fråga var om Sverige över huvud taget skulle ha kunnat försvara sig om det blev krig – med det underförstådda budskapet att Sveriges militära resurser var så bristfälliga att långtgående eftergifter för tyska krav var befogade.

I den senare forskningen lyfter forskarna fram en rad teman, som tidigare sågs som mindre centrala eller knappt uppmärksammades alls. Det gäller exempelvis antisemitismen i det svenska samhället och reaktionerna på Nazitysklands försök att utsträcka ariseringen 5 Militärhistoriska avdelningen gav ut en antologi per år i samband med att det gått femtio år efter andra världskriget, redigerade av Bo Hugemark, Bo Huldt och Klaus-Richard Böhme. 1982 kom boken Sveriges militära beredskap, Wangel (red).

18

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 18

2015-12-03 17:13:27

Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen

också till det neutrala Sverige, vad man i Sverige visste om För­ intelsen, flyktingpolitiken och frågan om hur Sverige tog hand om misstänkta krigsförbrytare.

UPPDRAGET

I april år 2000 gav den socialdemokratiska regeringen under statsministern Göran Persson det dåvarande Humanistiskt-samhälls­ vetenskapliga forskningsrådet i uppdrag att genomföra ett forskningsprogram om Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen. För detta ändamål avsatte regeringen 20 miljoner kronor och angav att programmet skulle pågå under som längst fem år.

I den bakgrund som presenterades för beslutet hänvisade Utbildningsdepartementet, som ärendet låg under, till de tidigare större forskningsprogrammen, Sverige under andra världskriget och det ekonomisk-historiska projektet Sektioner i svensk ekonomi 1939–1945. Dessutom redovisades ett antal slutsatser om behovet av fortsatt historisk forskning som Kommissionen om judiska tillgångar i Sverige vid tiden för andra världskriget hade redovisat i sin slutrapport. 6 Redan här knöts det nya programmet till den tidigare forskningen på området, vilket inte enbart var positivt. Till uppdraget hörde att forskningsrådet skulle framställa en kunskapsöversikt och ordna en internationell konferens. Dessutom skulle programmet organiseras så att ”de teman och frågeställningar som ingår kan presenteras i en syntetiserande slutrapport”. Rapporten skulle dels bidra till kunskapsuppbyggandet inom området, dels stimulera till offentlig debatt. 7 Forskningsrådet gjorde som det brukar i sådana här fall, tillsatte en särskild beredningsgrupp för att hantera programmet. Till ordförande utsågs historikern Stig Ekman, till ledamöter idéhistorikern Svante Nordin och jag själv, samt forskningsdirektören Mats Rolén från Riksbankens Jubileumsfond. Året därpå bildades Vetenskaps­ 6 SOU 1999:20.

7 Regeringsbeslut 2000-04-27, dnr U2000/1687/F, Utbildningsdepartementet.

19

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 19

2015-12-03 17:13:27

att bo granne med ondskan

rådet som en sammanslagning av flera ämnesspecifika forskningsråd. VR tog över ansvaret även för detta forskningsprogram. I den vevan ombildades beredningsgruppen. Ordförande blev landshövdingen Mats Svegfors, som också satt i Ämnesrådets för humaniora och samhällsvetenskap styrelse. I gruppen ingick, utöver jag själv, journalisten Lena Einhorn, historikern Stig Ekman, idéhistorikern Lena Berggren, rättshistorikern Rolf Nygren och Mats Rolén. På hösten 2001 utsågs jag till koordinator för forskningsprogrammet. 8 Beredningsgruppen genomförde två konferenser om forsknings­ området med nordisk och internationell medverkan. Dessutom tog vi fram en aktuell och omfattande forskningsöversikt, publicerad som Stig Ekman och Klas Åmark (red), Sweden’s relations with Nazism, Nazi Germany and the Holocaust: a survey of research (2003). Vi engagerade också en tysk historiker, Patrick Vonderau, för att göra en genomgång av den tyskspråkiga forskningen inom ämnesområdet, som publicerades i boken Schweden und das nationalsozialistische Deutschland: eine annotierte Bibliographie der deutschsprachigen Forschungsliteratur (2003).

Beredningsgruppen utlyste medel till ansökan enligt forskningsrådets etablerade rutiner. Det kom in sammanlagt 34 ansökningar.

Av dem var det sex som fick anslag. 9 Nazismprogrammet var ur politisk synvinkel ett led i en större satsning av regeringen Persson och statsministern personligen som handlade om Förintelsen, men också om folkmord, rasism och nazism i dagens samhälle. Andra delar i denna satsning var etablerandet av Forum för levande historia och de fyra konferenser med teman med anknytning till Förintelsen, som regeringskansliet arrangerade åren 2000–2004. När Göran Persson invigde den första Förintelsekonferensen i januari 2000 höll han ett gripande tal om nödvändigheten av att försöka förstå det närmast ofattbara som Förintelsen innebar, men också om att minnas, eftersom det vore 8 För genomförandet av forskningsprogrammet, se VR:s slutrapport till rege­ ringen, Forskningsprogrammet ”Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen”, 2006.

9 Vetenskapsrådet: slutrapport.

20

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 20

2015-12-03 17:13:27

Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen

ett förräderi mot dem som överlevde att glömma. Han betonade att något liknande inte fick hända igen, men att det väl kunde hända och påminde om nynazisterna på marsch och det hot mot demokratin detta innebar. Och han bad om ursäkt: ”Today, we know that Swedish authorities failed in the performance of their duty during the Second World War. The Swedish Government deeply regrets that we have to make such an observation. The moral and political responsibility for what Swedish society did – or failed to do – during the war will always be with us.” 10 Det är klara besked – ansvaret för vad som gjorts bär vi fortfarande med oss.

Det var överord. Fem år senare hade Göran Persson själv glömt de starka orden från år 2000. På plats i Moskva den 9 maj 2005 för att där fira sextioårsminnet av den tyska kapitulationen såg han enligt Dagens Eko ”ingen anledning för Sverige att be om ursäkt för något av sitt agerande under kriget. – Det är ju inte bara en minnesdag utan en dag för reflektioner om det Europa som kom efter andra världskriget. Bör vi be om ursäkt för den svenska neutraliteten? – Nej, vi har inget att be om ursäkt för, säger Göran Persson.” 11

NYCKELBEGREPPEN

Det är Sverige som programmet utgår ifrån. Det handlar då inte bara om den svenska staten och den svenska regeringen, utan också om det civila svenska samhället, om pressen, organisationer, näringsliv, privatpersoner. Detta breda begrepp innebär att man bör undvika fraser som att Sverige gjorde det ena eller det andra. I stället bör man precisera vilka aktörer det gäller. 12 Olika grupper i Sverige drog åt olika håll, många viktiga beslut föregicks av hårda diskussioner.

Nazismen är en ideologi, den är tänkesätt, attityder, en världsbild som organiserade nazister stod för. Utan en ideologi som styrde 10 Perssons tal finns på följande webbadress: http://www.manskligarattigheter. gov.se/stockholmforum/2000/page900.html, 29.1.2010.

11 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=612648, ­Maria Persson Löfgren, Moskva, 9.5.2009.

12 Se också Estvall 2007.

21

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 21

2015-12-03 17:13:27

att bo granne med ondskan

tänkandet och handlandet skulle Förintelsen inte ha skett, brukar den israeliske historikern Yehuda Bauer påminna oss om. 13 Nazismen ser jag som en specifik ideologi, som utvecklades i Tyskland under 1920-talet. Den kan inte bara betraktas som ett exempel på en allmängiltig fascism, som somliga forskare velat göra. Det som utmärker nazismen är dess starka antisemitism och rasism, det rashat som präglar hela den nazistiska världsbilden, strävan efter ett stort livsrum för det ariska herrefolket samt ledarprincipen. 14 Nazismen var en senkommen företeelse i Europas ideologiska och politiska liv. Den fångade upp många idéer och attityder ur ett redan existerande högerradikalt eller konservativt tänkande, den hämtade inslag från den moderna antisemitism som utvecklades från 1800-talets mitt. Nazismen blev en ny, revolutionär ideologi, men många inslag i den fanns tidigare. 15 Detta leder till ett särskilt, vetenskapligt problem – vem var egentligen nazist, hur ska vi göra för att identifiera och avgränsa nazister från människor med andra politiska åsikter? Min principiella uppfattning är att man inte bör kalla människor för nazister därför att de har vissa åsikter som kan återfinnas i den nazistiska ideologin. Poängen är att gränsen mellan nazism och andra politiska ideologier var oklar, flytande, lätt att överskrida. Med nazist bör man mena personer som aktivt tog ställning för ett nazistiskt parti och/eller som omfattade stora delar av den nazistiska ideologin. 16 Begreppet Nazityskland syftar inte bara på statsmakten i Tyskland och dess officiella företrädare. Efter att Hitler installerats som rikskansler 1933, tog nazisterna snabbt ett allt starkare grepp om hela det tyska samhället. De politiska partierna angreps och förbjöds ett efter ett. Statliga myndigheter infiltrerades av nazisterna och 13 Bauer 2001, särskilt sid 23. Se också Bauers tal på Stockholmskonferensen 2000, http://www.manskligarattigheter.gov.se/stockholmforum/2000/page898.html.

14 Kershaw 2001, kap 2. Se också diskussionen i Sverige mellan Andersson & Bachner 2006 och Berggren 2002. Jag följer här Andersson & Bachner.

15 Om nazismen som ideologi, se t ex Gregor (red) 2000, Evans 2008 b, om ­fascismen Griffin 1998, Eatwell 2003.

16 Se också den nyanserade diskussionen i Jonsson 2012, särskilt sid 24–50 och den onyanserade diskussionen i Hübinette 2002 och 2003.

22

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 22

2015-12-03 17:13:27

Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen

partiet växte samman med statsapparaten på lokal och central nivå.

Det civila samhällets organisationer slogs samman med nazistpartiets. Näringslivets organisationer ställdes under nazistisk ledning, liksom kulturlivets. Detta innebar att i stort sett alla svenska kontakter med representanter för det tyska samhällets organisationer och myndigheter kom att ske med personer som var nazister eller fått sina uppdrag av nazisterna.

Nazityskland syftar här inte bara på Tredje riket, utan också på Nazitysklands ockupationsregimer i andra länder. Sveriges förhållande till Nazityskland påverkades av relationerna till Danmark och Norge. Den allt brutalare tyska ockupationen av Sveriges nordiska grannländer spelade en central roll för Sveriges förhållande till Nazityskland.

Vad som ska menas med begreppet Förintelsen är oklart. 17 När statsministern Göran Persson höll sitt inledningstal på den första Förintelsekonferensen i Stockholm år 2000 nämnde han först och främst det systematiska mordet på judar. Så långt är alla överens.

Nazisternas förföljelse av och mord på judar var mer systematisk än terrorn mot andra grupper, med ambitionen att utplåna alla judar, män och kvinnor, barn och gamla. Sedan nämner Persson andra grupper – romerna, handikappade människor, homosexuella, politiskt oppositionella. Tillsammans handlar det om cirka 7 miljoner offer. 18 Persson tycks utgå från den biologiska definitionen av begreppet Förintelsen, som lanserats av Henry Friedlander. Han forskade om det nazityska eutanasiprogrammet och kom då fram till att det var en integrerad del av den politik som ledde fram till Förintelsen. Det nazistiska folkmordet var ett massmord på människor som tillhörde biologiskt bestämda grupper. Det var då tre grupper Friedlander räknade upp – judar, romer och handikappade. Tillsammans omfattade de cirka 6 miljoner människor, säger Friedlander. 19 I den första versionen av den vitt spridda boken … om detta må ni berätta … av Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine görs en 17 Se också Bruchfeld 2008.

18 Perssons tal, http://www.manskligarattigheter.gov.se/stockholmforum/2000/ page900.html, 29.1.2010.

19 Friedlander 1995, omtryckt som Friedlander 2003.

23

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 23

2015-12-03 17:13:27

att bo granne med ondskan

något annorlunda uppräkning: ”Offren för det systematiska folkmordet var mellan fem och strax över sex miljoner judar och drygt en halv miljon zigenare. De övriga offren för nazismen var långt över hundra­tusen handikappade, utvecklingsstörda och ’asociala’, tusentals homosexuella, tusentals Jehovas vittnen, flera miljoner polska civila och sovjetiska krigsfångar.” 20 Sammantaget torde det bli cirka tio till tolv miljoner offer. Bruchfeld och Levine nämner inte nazismens politiska offer, som Persson gjorde. Ingen av dem nämner civila offer för massmördandet i de ockuperade länderna, framför allt i Sovjetunionen. 21 Och om man ser hur de skriver historien, så råder det ingen tvekan om att det är Förintelsen av judarna som texten framför allt handlar om – andra grupper nämns mer i förbifarten.

I den senaste upplagan från 2009 har offerbegreppet vidgats. Nu nämns också civila offer i Polen, Balkan och Sovjet.

På det norska Holocaustcentrets hemsida skriver man: Under 2. verdenskrig drepte den nazistiske staten minst 25 millioner sivile i systematiske, statlig organiserte massedrap. Den meste ekstreme og systematiske utryddelsespolitikken ble rettet mot jødene.

Det ble utarbeidet detaljerte planer for å tilintetgjøre alle som ble definert som jøder. Rundt 6 millioner ble drept. /…/ For nazistene gjaldt den samme tankegangen også for to andre grupper: funksjonshemmede og sigøynere. Begge disse gruppene ble i likhet med jødene utsatt for massedrap ut fra tanken om at de var mindreverdige raser.

Mange andre grupper ble også utsatt for massedrap av den nazistiske staten. Det gjaldt den slaviske befolkning i Sovjetunionen og Polen, sovjettiske krigsfanger, kommunister og andre politiske motstandere av nazismen. I tillegg ble et stort antall drept som gisler.

20 Bruchfeld & Levine 1998, sid 2. – På Forum för levande historias hemsida definieras Förintelsen som ”de tyska nazisternas folkmord på omkring sex miljoner judar, som ägde rum under andra världskriget”. http://www.levandehistoria.se/ forintelsen/fakta/forintelsen, 29.1.2010. – Det bör påpekas att Förintelsens för­ övare var långt fler än bara tyska nazister. Se också Svanberg & Tydén 1997, sid 21–25.

21 Se Gerlach 1999 om ockupationen av Vitryssland, Berkhoff 2004 om ockupationen av Ukraina, Mazower 2008 om Nazitysklands imperium. Snyder 2011.

24

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 24

2015-12-03 17:13:27

Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen

Også homofile, medlemmer av Jehovas vitner og andre trossamfunn ble forfulgt og drept. Holocaust-termen brukes oftest til å beskrive folkemordet på de europeiske jødene. Men den anvendes også som fellesbetegnelse for massedrapene på de som ble drept på basis av arvelighetskriterier: jøder, sigøynere og funksjonshemmede, og for hele den nazistiske masseutryddelsespolitikken. 22

Det är alltså en stor skillnad på hur många offer man räknar med i de olika uppräkningarna, från Perssons 7 miljoner över Bruchfelds och Levines cirka 10–12 miljoner till Holocaustcentrets 25 miljoner.

Det är detta centers breda och systematiska grepp om Nazitysklands terrorregim och dess många miljoner offer som jag har följt. 23 Begreppet Förintelsen använder jag enbart för att beteckna folkmordet på judar. Sedan använder jag uttrycket Nazitysklands terrorregim som ett samlande begrepp för övergreppen och förföljelserna mot alla offer för det systematiska mördandet.

UPPGIFTEN

Jag var koordinator för Nazism­programmet, som det kom att kallas. 24 Min uppgift var att samordna forskningen, att hjälpa de enskilda projekten samt att skriva den avslutande, syntetiserande forskningsrapporten. En fråga jag då ställde mig var om resultaten från de projekt som forskningsrådet valt att finansiera kunde ligga till grund för en syntetiserande bok. Det var lätt att se att så inte var fallet. Det första och främsta problemet var att programmet endast 22 http://www.hlsenteret.no/kunnskapsbasen/folkemord/holocaust/218, 29.1.2010. Bergen 2009 använder också ett brett offerbegrepp.

23 Se också Herbert 2000, särskilt sid 33, där han skriver: ”The incident in Kaunas /i Litauen/ also shows that there is something quite arbitrary about drawing distinctions among various groups that fell victim to the National Socialist extermination policy. On the one hand, the Jewish Holocaust was unique by virtue of its aim, its radical nature, and its order of magnitude: and yet, on the other hand, in its execution the Holocaust was closely related to, at times virtually interchangeable with, the campaigns of mass murder carried out against other groups.”

24 Till en början användes den engelska förkortningen Swenaz-programmet.

25

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 25

2015-12-03 17:13:27

att bo granne med ondskan

innehöll ett projekt om flyktingpolitiken. Mats Deland har genomfört en större undersökning om misstänkta krigsförbrytare som kom till Sverige framför allt under krigets slutskede och efter freden.

Hans resultat har nu publicerats i boken Purgatorium (2010). Det är de resultaten jag framför allt bygger på i kapitel 17.

Man kan inte skriva om Sverige och Förintelsen utan att flyktingfrågorna får en central roll i framställningen. Jag knöt därför kontakt med ett antal andra forskare som vid den här tiden arbetade med forskning om flyktingarna, och kunde också rekrytera en doktorand till min egen institution, Mikael Byström, som skrev en doktorsavhandling om debatten om flyktingpolitiken 1942–1946, En broder, gäst och parasit (2006). 25 Jag valde också att försöka täppa till luckor i forskningsläget genom att ta initiativet till ett antal C- och D-uppsatser i historia vid min institution. Andra kollegor vid institutionen har bidragit till denna verksamhet. Sammantaget har det med tiden blivit rätt många uppsatser, som framför allt handlat om tre teman – flyktingpolitiken, den svenska nazismen och den svenska pressen och dess förhållande till Nazityskland och Förintelsen.

Under arbetets gång har sedan ambitionen att skriva en bred bok växt. Genom att utnyttja tidigare forskning och göra egna punktinsatser genom arkivforskning har jag, utöver de områden som behandlas i Nazismprogrammets projekt, kunnat skriva om flyktingpolitiken, utrikespolitiken, handelspolitiken, och om delar av kulturlivet. Allt som man kan behandla inom temat Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen har dock av olika skäl, delvis rent praktiska inte kunnat tas med i den här boken. Det gäller till exempel svenska antinazisters verksamhet före och under kriget och reaktioner på erfarenheterna av Nazityskland och Förintelsen efter kriget. 26 Jag har också hållit hårt på att de frågor som tas upp direkt ska handla om relationen mellan Sverige och Nazityskland.

25 Byström och Pär Frohnert, också vid Historiska institutionen i Stockholm har sedan fortsatt forskningen om den svenska flyktingmottagningen i projektet Flyktingarna och folkhemmet. Praktik, politik och föreställningar i flyktingmottagandet i den tidiga svenska välfärdsstaten, 1930–1950, finansierat av Vetenskapsrådet.

26 Det finns annan forskning som behandlar dessa viktiga ämnen, t ex Bokholm 2001 och Bokholm 2007, Lööw 2004, Östling 2008.

26

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 26

2015-12-03 17:13:27

Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen

Behövs det då verkligen ännu en bok om Sverige och andra världskriget? Eller snarare – vad krävs det för att det ska vara intressant att skriva en bok till, när forskningsläget redan innehåller så många böcker och artiklar? Som jag sett saken fordras det att forskaren väljer nya utgångspunkter och ställer andra frågor än de som tidigare ställts. Den här boken ingår i ett större forskningsprogram och i en bredare forskning som växt fram under de senaste decennierna. Mitt eget arbete har vägletts av några enkla utgångspunkter.

Tidigare forskning och debatt handlade mycket om frågan: Var Sverige neutralt? 27 Den frågan är vid det här laget väl utredd, menar jag. Vi vet att den svenska regeringen gick med på en rad eftergifter för tyska krav. Transiteringen av en hel, stridsberedd tysk division sommaren 1941 var det mest uppenbara brottet mot den folkrättsligt reglerade neutraliteten.

Den fråga jag – och andra forskare – i stället formulerat lyder: Vilka konsekvenser fick Sveriges handlande för krigsutvecklingen i stort? 28 Perspektivet byts, Sverige betraktas inte inifrån, utan utifrån, från andra länders horisont. I det perspektivet visar det sig att handelspolitiken blir viktigare än transiteringarna, som upprört många. Man kan med min fråga inte sammanfatta svensk politik gentemot Nazityskland utan att integrera handelspolitiken och de ekonomiska relationerna i svaret. 29 När vi forskade om Sverige under andra världskriget på 1960och 1970-talen, såg vi inte Förintelsen som en del av den svenska historien. Även då var Förintelsen väl känd, om än långt ifrån så utforskad som i dag. Men vi betraktade den som en del av den tyska och judiska historien, inte som en del av den svenska. 30 I dag är det sättet att tänka knappast möjligt. Förintelsen har kom27 Se särskilt Ekman & Åmark 2003 och Ekmans inledning till den boken. Leitz 2000, sid 1–8.

28 Se också Åselius 2003.

29 Jämför här Johansson 1985, som inte lägger någon större vikt vid handels­ politiken. Ett skäl till det är att den politiken inte var kontroversiell i samlingsrege­ ringen, och därför aldrig blev ett problem för Per Albin Hansson, huvudpersonen i Johanssons bok.

30 Se t ex Ekman 2003, sid 19.

27

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 27

2015-12-03 17:13:27

att bo granne med ondskan

mit att inta en helt central roll i bilden av inte bara Nazitysklands ­historia, utan också i den europeiska historien. Även länder som snarast stod bredvid och såg på – de som numera brukar kallas ”bystanders” med en svåröversatt engelsk term – berördes av Förintelsen.

Därmed ställs nya frågor, som den svenska historieforskningen ägnat allt större uppmärksamhet åt under senare år. Vad visste man i Sverige om förföljelserna mot judarna och om Förintelsen, vad gjorde man för att hjälpa offren, vad gjorde man för att hjälpa andra offer för den nazityska terrorregimen? Därmed får flyktingpolitiken, presspolitiken och nyhetsförmedlingen en central roll i forskningen om Sverige och Nazityskland.

Då och då kan man läsa i kvällspressen eller på olika hemsidor att det var på vippen att Nazityskland anföll Sverige. Det är alltså inte sant. Nazityskland planerade aldrig konkret och handfast ett anfall på Sverige. 31 Men nazityska representanter gjorde mycket för att dra in Sverige i den nazityska inflytelsesfären, med målet att knyta landet nära till ett segerrikt Nazityskland. Den här politiken har i vissa delar uppmärksammats sedan länge. 32 Forskningen om denna del av relationerna mellan Sverige och Nazityskland har handlat om flera teman. Nazisternas ariseringspolitik, som syftade till att stöta ut judarna ur det tyska samhället, ville de flytta över också till Sverige, exempelvis i affärslivet och genom att de tyska äktenskapslagarna skulle tillämpas på äktenskap ingångna i Sverige mellan svenska och tyska medborgare. 33 Kulturlivet spelade en viktig roll för de tyska nazisterna och de engagerade sig starkt – också Hitler personligen – för att nazifiera det.

De ambitionerna utsträcktes också till Sverige. Svenska konstnärer och representanter för det svenska kulturlivet var därför tvungna att förhålla sig till initiativ och åtgärder från Nazitysklands sida, liksom till ett nazistiskt ideologiskt inflytande på konst- och musiklivet. 34 Nazismen var inte enbart en ideologi för tyska förhållanden. Det fanns förstås också svenska nazister och en agitation för nazismen i 31 Radowitz 2005. Om anfallsplanerna, se t ex Expressen 5 april 2012.

32 Se t ex Thulstrup 1962, Richardson 2007, Almgren 2005.

33 Se särskilt Jarlert 2005, Nordlund 2009.

34 Andersson & Geisler (red) 2006, desamma 2007.

28

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 28

2015-12-03 17:13:27

Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen

Sverige, bland annat med syftet att närma Sverige till Nazityskland.

Rasism och antisemitism var helt centrala inslag i den nazistiska ideologin, dessutom i en hatisk och våldsam form. En förutsättning för att svenskar skulle sympatisera med och stödja Nazityskland var att de omfattade eller åtminstone accepterade dessa delar av ideologin. 35 I förklaringarna av den svenska utrikespolitiken spelar krigskonjunkturerna en central roll. Särskilt perioden från hösten 1939 till hösten 1942 dominerades av tyska – och japanska – framgångar i kriget. Den svenska utrikespolitiken präglades i sin tur av stora och små eftergifter för tyska krav. Sedan svängde kriget. Engelska styrkor under Montgomery vann ett viktigt slag vid El Alamein i Egypten i månadsskiftet oktober–november 1942. Den 31 januari 1943 kapitulerade den tyske fältmarskalken Paulus med resterna av den instängda sjätte armén vid Stalingrad. Sedan följde de allierades framgångar slag i slag. Och den svenska utrikespolitiken följde efter, den ena eftergiften efter den andra togs tillbaka. Ett centralt moment i krigets utveckling saknas i den bilden. Det gäller krigets och den nazityska ockupationens fortgående brutalisering. Den var förberedd och planerad redan när det tyska anfallet mot Sovjet inleddes. Hitler hade utfärdat order om att alla politiska kommissarier i den Röda armén omedelbart skulle avrättas, liksom partisaner och judar. De särskilda insatsgrupper som följde efter de framryckande tyska trupperna inledde Förintelsens massmord på judar och många andra.

Tidigare tyska angrepp var snabba, framgångsrika. Kriget mot Polen tog fyra veckor, mot Danmark en dag, mot Norge två månader, mot Holland och Belgien ett par veckor, mot Frankrike sex veckor. Med anfallet mot Sovjet inleddes ett krig som blev allt mer förödande och som oavbrutet och under häftiga strider skulle pågå i nästan fyra år, tills Nazityskland var helt krossat. Kriget blev allt mer brutalt, totalt, förödande. Brutaliseringen gällde också ockupationsregimerna, exempelvis i Danmark och Norge. Motsättningarna mellan ockupationsmakten och den inhemska befolkningen skärp35 Se t ex Svanberg & Tydén 1997, Bachner 2009.

29

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 29

2015-12-03 17:13:27

att bo granne med ondskan

tes efter hand, motståndsrörelserna växte i styrka, den nazistiska terrorn blev allt värre och mer omfattande. Till Sverige kom det underrättelser om förföljelser och massmord på judar och om det skärpta läget i de ockuperade länderna. Svenska opinionsbildare och ledande politiker reagerade efter hand på uppgifterna, vilket också ledde till att viljan att göra motstånd och att få slut på förnedrande eftergifter ökade. Brutaliseringen av den nazityska politiken bidrog till omsvängningen i den svenska opinionen och politiken.

TEORETISKA PERSPEKTIV

Sedan 1960-talet har historiker, både i Sverige och internationellt i relativt stor utsträckning använt sig av samhällsvetenskapliga teorier i sin forskning. På områden som modern historisk arbetslivsforskning, genushistoria och välfärdsstatsforskning är detta slående, och debatter om och med samhällsvetare ett centralt och återkommande tema. 36 Forskningen om Nazityskland, Förintelsen och andra världskriget har i betydligt mindre utsträckning organiserats kring explicita teorier. Särskilt den tyska forskningen har dock präglats av ett antal större debatter, där teoretiska ansatser ibland spelat en viktig roll. Det gäller till exempel den omfattande debatten på 1970- och 1980-talen om Nazityskland mellan strukturalister och intentionalister. Strukturalisterna fokuserade på Nazitysklands strukturella särdrag, på en byråkrati i kaos, präglad av hårda konflikter om makt och inflytande mellan olika aktörer, med Hitler som den som höll sig utanför och ovanför de rivaliserande grupperna, hela tiden med de avgörande besluten i sin hand. Intentionalisterna betonade i stället särskilt den nazistiska ideologin och Hitlers personliga vilja och avsikt att utplåna det judiska folket. 37 Den svenska forskningen om Sverige under andra världskriget brukar presenteras som en debatt mellan ett moraliskt och ett småstats36 Se t ex Åmark 1993, Åmark 2005, Hirdman 2001, Artéus & Åmark 2012.

37 Kershaw 2001.

30

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 30

2015-12-03 17:13:27

Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen

realistiskt paradigm. 38 Denna debatt har sina rötter redan under kriget och den debatt som då fördes om samlingsregeringens neutralitetspolitik. Debatten har varit både politisk och vetenskaplig.

Kritikerna har oftare varit samhällsdebattörer och journalister, med representanter som journalisten Maria-Pia Boëthius, som satte ny fart på en gammal diskussion med sin bok från 1991, Heder och samvete. 39 Under de senaste cirka 15 åren har det moraliska perspektivet dominerat. Från början handlade det om en kritik av de svenska eftergifterna för Nazitysklands krav. Med den amerikanske historikern Steven Kobliks bok ”Om vi teg, skulle stenarna ropa” (1987) 40 introducerades på allvar Förintelsen och de nazityska förföljelserna av judarna som ett centralt problem också för Sverige och i svensk historieforskning. En aktuell och bred sammanfattning av den moraliska debatten finns i Lars M. Anderssons och Mattias ­Tydéns antologi Sverige och Nazityskland (2007). Det är slående att det moraliska trauma som präglar debatten har varit ett starkt skäl till att frågor om Sveriges förhållande till Nazityskland och Förintelsen och om Sverige under andra världskriget hållits vid liv och fortfarande får stor uppmärksamhet i den offentliga debatten.

Det moraliska perspektivet är förenat med problem, ibland förbisedda. Det riskerar att bli anakronistiskt, det vill säga att betrakta och bedöma dåtidens handlande utifrån dagens värderingar och kunskaper. Vi har till exempel en helt annan information om och förståelse av vad Förintelsen var för något än dåtidens ministrar i samlingsregeringen. Den kanadensiske historikern Michael Marrus varnar på goda grunder för att moraliska synpunkter står i vägen för och hindrar vetenskapliga analyser. 41 En historisk framställning som ska kunna tjäna som underlag för en bredare samhällsdebatt om de moraliska problemen behöver organiseras som en historia fokuserad på aktörerna och deras motiv för sitt handlande. Vi behöver veta vad aktörerna gjorde, vad de 38 Se särskilt Ekman 2003, Johansson 2006.

39 Det kom en ny upplaga av boken 1999.

40 På engelska 1988. Den engelska upplagan är försedd med noter, därför används den här.

41 Kushner 2002, sid 64 f.

31

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 31

2015-12-03 17:13:27

att bo granne med ondskan

tänkte, vad de visste, vad de ville och vilka handlingsalternativ som faktiskt fanns till hands för att kunna avgöra vad deras handlande gick ut på. Jag har alltid menat att en aktörsorienterad historieforskning är att föredra framför mer strukturalistiskt orienterade studier. Även om människans möjligheter att själv forma sitt öde och sin framtid starkt begränsas av strukturernas makt, så är det just detta handlingsutrymme som vi har anledning att begrunda och – möjligen – lära oss något av.

Den svenska utrikes- och handelspolitiken i förhållande till Nazi­ tyskland präglades av många och omfattande förhandlingar och avtal. En sådan politik låter sig väl tolkas och analyseras inom ­ramen för den numera populära institutionella teoribildningen. 42 I den anglosaxiska samhällsvetenskapliga retoriken betyder ordet institutioner regler. Institutionell teori betonar vägvalets betydelse.

Den handlingslinje politiker väljer byggs in i regelverk, byråkratiska strukturer, traditioner och blir därför svår att ändra. Handlings­ utrymmet blir begränsat, det blir lättare att fortsätta på den inslagna vägen än att byta färdriktning. 43 Men det finns fortfarande möjligheter för politikerna att byta väg, att bryta med strukturernas makt. 44 Sverige drabbades under första världskriget av en djupgående kris, präglad av statens tillkortakommande då det gällde att styra utvecklingen i landet och att hantera de stora politiska, ekonomiska och sociala problemen. Den socialdemokratiska rörelsen gick ut ur kriget med begränsad tilltro till möjligheterna att med statens makt styra och organisera samhället och näringslivet. De erfarenheterna spelade en viktig roll för ledande aktörers agerande under andra världskriget. Då lyckades man betydligt bättre att med en aktiv statlig styrning hantera kristidens problem med hjälp av en mycket omfattande och för ändamålet specialkonstruerad byråkrati, där staten och det civila samhället samarbetade kring gemensamma mål.

Ut ur kriget kom en självmedveten och starkt handlingsorienterad 42 Eriksson-Zetterquist 2009.

43 På engelska talar man om ”path dependence”, ett uttryck som ibland också används i svenska texter.

44 Se t ex Pierson 1994 för ett banbrytande inlägg i debatten om välfärdsstaterna.

32

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 32

2015-12-03 17:13:27

Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen

socialdemokrati med ambitionen att bygga det starka samhället, som frasen löd. 45 Andra världskriget blev alltså en viktig lärprocess.

Den aspekten präglade bland annat den svenska flyktingpolitiken.

Under 1930-talets sista år blev det en hård och intensiv debatt om flyktingpolitiken och om det var möjligt och önskvärt att Sverige tog emot ett par tusen flyktingar från Nazityskland, ja debattens vågor gick till och med höga om ett förslag att ta emot ett tiotal judiska läkare i Sverige. Vid krigets slutskede våren 1945 klarade det svenska samhället tämligen smärtfritt av att ge en fristad till över 210 000 flyktingar och evakuerade från många olika länder. 46 Detta talar för att både svenska politiker och svenska myndigheter lärt sig att en flyktingmottagning i massomfattning var praktiskt möjlig att genomföra, utan att det fick drastiska effekter för det svenska samhället.

KÄLLOR OCH ARKIV

Historikern Lennart Friberg påpekar i sin banbrytande SUAVavhandling Styre i kristid (1973) att den särskilda kristidsadmini­ st­rationen under kriget omfattade minst 21 000 källmaterialproducerande instanser och att materialet från sex av de största organen – efter gallring – uppgick till minst 17 000 volymer. Problemet för oss som forskar om Sverige och Nazityskland är inte i första hand bristen på källmaterial, utan risken för att vi drunknar i den enorma byråkratins efterlämnade papper. Några problem med tillgången till källor finns det dock.

Den svenska regeringen för sedan 1809 inte diskussionsprotokoll från allmänna statsrådsberedningar och konseljer, som regeringens sammanträden kallades vid den här tiden. De formella besluten finns återgivna i statsrådsprotokollen, uppställda departementsvis.

Beslutsunderlaget finns ofta i de så kallade konseljakterna. Det källmaterial vi har från regeringens interna överläggningar kan därför 45 Friberg 1973.

46 Åmark 2013.

33

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 33

2015-12-03 17:13:27

att bo granne med ondskan

bara bestå av de enskilda ministrarnas anteckningar och minnen nedtecknade i memoarer. Sådana finns det lyckligtvis rätt gott om. Den viktigaste enskilda källan är högerledaren Gösta Bagges utförliga och välskrivna dagboksanteckningar. Andra viktiga källor är statsministern Per Albin Hanssons relativt kortfattade anteckningar i hans almanackor och justitieministern K G Westmans dagboksanteckningar, som sträcker sig från hösten 1939 fram till våren 1943. Alla tre dagböckerna är numera tryckta. Flera ministrar publicerade så småningom också memoarer, ibland byggda på samtida anteckningar, till exempel finansministern Ernst Wigforss, folkhushållningsministern Axel Gjöres och folkpartiledaren och kommunikationsminister Gustaf Andersson i Rasjön. 47 Mycket av det centrala källmaterialet från kriget var länge hemligstämplat. Normalt gällde då en femtioårsregel för till exempel källor om försvaret och om utrikespolitiken. Efter hand har detta material blivit offentligt och femtioårsregeln har blivit en fyrtioårsregel. SUAV-projektet fick tillgång till viktiga delar av det hemliga militära och utrikespolitiska materialet, dock under förutsättning att resultaten granskades ur säkerhetssynpunkt innan de publicerades. 48 Projektet fick dock inte tillgång till källor som handlade om Finland och Sovjetunionen. Det fick däremot Utrikesdepartementets arkivchef Wilhelm Carlgren när han samtidigt på regeringens uppdrag skrev sin stora bok om svensk utrikespolitik under kriget. 49 Sedan 1980-talets slut är dock den här typen av källmaterial inte längre hemligt.

Inför starten av Nazismprogrammet inbjöd regeringen (den 28 februari 2000) till en överläggning med representanter för forskningsfinansiärerna och forskarvärlden, där bland annat frågan om källmaterialets tillgänglighet kom upp. Statsministern hade då nyss lett den första Stockholmskonferensen om Förintelsen. På den konferensen antogs efter svenskt initiativ en särskild deklaration om staternas förhållande till Förintelsen. I punkt 7 hette det: 47 Westmans dagbok är utgiven av Carlgren 1981, Wahlbäck & Boberg 1966, Wahlbäck 1972. Bagge 2013, del 1 och 2, Hansson 2011.

48 Se särskilt Björkman 2006 om detta problem.

49 Carlgren 1973.

34

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 34

2015-12-03 17:13:27

Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen

Vi delar åtagandet att sprida ljus över de mörka fläckar som ännu finns i Förintelsens historia. Vi kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att underlätta öppnandet av arkiv för att säkerställa att alla dokument som har samband med Förintelsen görs tillgängliga för forskare. 50

På mötet med regeringsrepresentanterna påpekade vi – jag var en av de inkallade forskarna – att det fortfarande fanns en 70-årssekretess på visst källmaterial, till exempel materialet från den allmänna säkerhetstjänsten, dåtidens Säpo. Regeringen lovade att göra något åt detta, och det blev så småningom en lagändring om uppgifter i Säpo:s arkiv ”som införts i allmän handling före år 1949”. 51 Det visade sig dock snart att detta inte löste forskningens praktiska problem. Det var historikern Mats Deland, som inom Nazismprogrammet forskade om misstänkta krigsförbrytare som kommit till Sverige som fick problem med tillgången till arkiven. Olika myndigheter och domstolar tolkade reglerna om sekretess lite olika. Och det tog lång tid, ibland mycket lång tid för forskarna att få tillgång till beställt material. Detta berodde på att många beställda akter innehöll uppgifter om tiden efter 1948 och där var arkivarierna tvungna att göra en särskild prövning av vad forskarna hade rätt att få se.

Efter en utvärdering av sekretessreglerna som beredningsgruppen gjorde på hösten 2003 skrev ordförande i gruppen Mats Svegfors, och jag som koordinator ett brev till regeringen där vi begärde mer resurser till arkiven och en omprövning av gällande lagstiftning. 52 Ärendet överlämnades till Justitiedepartementet, där det begravdes i departementets rymliga byrålådor. 53 Sedan detta brev skrevs har begränsade delar av källmaterialet från Försvarets radioanstalt publicerats av Klaus-Richard Böhme.

FRA bedrev under kriget en mycket framgångsrik verksamhet då 50 Declaration of the Stockholm International Forum on the Holocaust, http:// www.manskligarattigheter.gov.se/stockholmforum/2000/page1192.html.

51 SFS 2002:1124.

52 Brev till statsministern 23.11.2003. Koordinatorn Klas Åmarks arkiv, Stockholms universitet.

53 VR:s slutredovisning 2006, sid 8.

35

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 35

2015-12-03 17:13:27

att bo granne med ondskan

det gällde att knäcka de koder tyskarna använde sig av i telegramtrafiken från Oslo via Stockholm till Berlin och tillbaka. Så hade den svenska försvarsmakten till exempel från sommaren 1940 till sommaren 1942 normalt tillgång till den tyska försvarsmaktens lägesöversikter, som dagligen skickades till staberna ute i Europa.

Detta material publicerades i sin helhet i Tyskland 1984–1995. 54 – Det är slående att regeringen Persson inte brydde sig om att efterleva den egna, högtidliga deklarationen från Stockholmskonferensen år 2000.

Nu räcker det ju inte med att källmaterialet är bevarat och tillgängligt i olika arkiv. Man måste också kunna hitta i arkiven. De behöver vara ordnade och försedda med goda arkivförteckningar.

Forskningen har numera god hjälp av översikter av Riks­arkivets och andra arkiv. James Cavallies och Jan Lindroths skrifter Riksarkivets beståndsöversikt innehåller utmärkta introduktioner till utrikesförvaltningens och de centrala departementens arkiv. 55 Detsamma gäller Lars Hallbergs bok Källor till invandringens historia i statliga myndigheters arkiv 1840–1990 (2001). Men det är alltså rätt sent som forskningen fått denna viktiga hjälp.

BOKEN

Mitt uppdrag var att skriva en syntetiserande slutrapport för en bred publik från Nazismprogrammet. Så det här är en syntes. Det innebär bland annat att det är en bok som i stor utsträckning bygger på tidigare forskning. Enskilda faktauppgifter har normalt publicerats förut. Jag har ibland bedömt det nödvändigt att göra egna punktstudier på utvalda områden, och där förekommer då nya fakta. Men i huvudsak bygger alltså boken på kända uppgifter. Att det är en syntes innebär att ett omfattande forskningsläge från en rad olika områden och discipliner här sammanställts och gjutits samman till en systematisk och sammanfattande form. Det är det breda samman­ 54 Böhme 2006, inledningen och sid 233.

55 Cavallie & Lindroth 1996 a och b.

36

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 36

2015-12-03 17:13:27

Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen

hanget, tolkat med hjälp av några grundläggande perspektiv, som jag nyss redogjort för som är det nya och karaktäristiska för den här boken. Någon liknande bred framställning finns inte på det här området. Över huvud taget är synteser av det här slaget relativt ovanliga i svensk historisk forskning.

Jag föredrar att se den här boken som ett exempel på populär vetenskap snarare än som populärvetenskap. Med det menar jag att boken bygger på vetenskapliga undersökningar som jag genomfört, byggda på tidigare forskning och kompletterade med egna studier av källmaterialet, men presenterade i en populär form. Den skiljer sig från vad jag vill kalla populärvetenskap, som är populär, men som inte bygger på författarens egna vetenskapliga undersökningar.

Det blev en stor bok. Jag har valt en tematisk uppläggning för den, hellre än en renodlat kronologisk framställning. Detta därför att den tematiska framställningen är bättre lämpad som grund för systematiska analyser av skeendet. Jag har också ordnat kapitlen i fyra olika delar kring var sina större teman. Den första delen handlar om Sveriges relationer till Nazityskland – om utrikespolitiken, om ekonomiska relationer och handelspolitik och om presspolitik och nyhetsförmedling. Det andra temat handlar om kultur och ideologi, om nazism, rasism och antisemitism. Det tredje temat handlar om flyktingpolitiken. Det är förstås centralt då det gäller analysen av Sveriges relationer till den nazityska terrorregimen och om Sverige och Förintelsen. I den fjärde delen tar jag upp några teman och perspektiv som präglat hela framställningen. Det gäller eftergifternas betydelse för krigsutvecklingen, striden om ideologin och om nazismen och demokratin samt till sist Sverige och Förintelsen.

2015_I_Åmark_Att bo granne_154073_SPO.indd 37

2015-12-03 17:13:27