9789100153120

Mats Söderlund

ÅRORNA I FLOCKTJÄRN

albert bonniers förlag

Jag är en av de mest framstående poeterna i det här landet. Jag är en av de som tolkar tiden och människan till alla er andras fromma.

Jag är en av de som förlöser smärtan, glädjen och insikten. Lyssna till mig. Detta är mitt väsen. Ta ifrån mig mina ord, och jag skall för alltid hemsöka din bostad, din trädgård, dina barn, din hjärnbark. Överös mig med gåvor och du skall inte få vila ens i mörkret under jord. Ta ifrån mig min röst och ditt liv skall hädanefter vara skärseld. Jag är den mest framstående poeten någonsin och för all kommande framtid. Det finns inget pris på det. Inget pris på det mörker jag sänker mig ned i varje gång jag sluter mina ögon och hämtar upp aerodynamik ur becket och kådan. Jag är ett ljungande särintresse för mig själv och nåden. Jag är den främste. Och ingen skall jämte mig sätta punkt såsom jag gör. Jag är er jury, domare och bödel. Jag är pöbeln. Jag är grandet i din nästas öga. Svik mig, och jag skall aldrig resa mig igen. Håna mig. Och jag kommer aldrig mer att återvända. Jag är skriet. Jag är loskan. Jag är den som tar emot och suger ut. Skänk mig guld. Skänk mig mat för dagen och jag skall för evigt vara din. Säg mig vad jag skall göra. Jag gör det.

I din tjänst. Ödmjukad. Förödmjukad. I dag skall vi vara ett. I dag skall jag lyssna på bara dig. I dag ser jag massorna köa över hela Europa. I dag lyssnar jag på tiggarna från byn Malu Vinat utanför Pitesti. I dag är din berättelse den enda som ryms i mina fingrar.

Jag har frånvaron av själsligt tvång och det godas förtryck i mitt blod. Jag sjunger de dödas sånger, reser dem upp ur havet, med min röst tvingar de sig in i beslutsfattarnas mardrömmar. Parlamenten är aldrig riktigt stängda och med en poets krossade bilder under fötterna, blödande röstar de, blödande kravlar de till sina läger. Jag är den som spår. Jag är alla de vars rädsla är din skräck. Och när domarna delats ut och stormarna bedarrat, när vattnet sjunkit undan, reser jag mig upp ur askan

och sjunger elden åter.

5

Jag är ringarna på vattenytan årorna som doppas och ringarna är skuggorna som färdas mellan vågtopparna regnet är ringarna sländan som landar på ytan är ringarna flötet masken jag är ringarna och det som simmar där under ljuset som vänder mot näckrosbladen tystnaden som rotar i dyn laken som trycker mot bottnen könlös som en förväntan

ankaret svävar över vattenytan

jag är ringarna som ännu inte ekot av den ryska presidentens röst i duman och tystnaden jag är ringarna 6

och jag låter mig bäras ut över vattnet

är vattnet

röken

ett foster som spritter under ytan en sjögud i min livmoder ett löfte jag inte vågat tro på förrän nu

sörjer barnet

mitt eget blod

läpparna

ringarna som sprider sig runt ön

hänger på hotell över hela världen

ljuset är detsamma överallt

och jag är ringarna i fönsterglaset

dimman

en utsikt över hamnområdet

jag är fartygen som lastar och lossar i Istanbul

de intellektuella som säger att vi missförstått allt

när containerkranarna sveper genom mörkret

några år senare sitter de i fängelse

som skådespelare

poeterna i Peking Vilnius och Alexandria

har huvudrollen

i sina egna långfilmer

jag är ringarna på borden och jag är rädslan jag är sparkarna mot bagageluckan och ringarna jag är den tickande erosionen i strandkanten jag är ringarna rötterna som spretar ur brinken törsten vinschen som drar båtarna ur tjärnen klinkan som klinkar

en decimeter per varv

skybar på Istiklal

ett nytt minne för varje klick

rösterna i skogsbrynet vi var tillsammans ispölarna på stigen bussen till stan efyran söderut jag är ringarna munnen full av fjädrar

stumma kramsfåglar

i fickorna 7

båten

struken med beck och tjära

orden äro eldar och jag ror

medan min själ gräver i gruvorna

mitt hjärtas förmak

utandningen

för varje årtag

blodet som rinner längs armarna

kammaren

är minnen som sprider sig

som ringar över den uppochnervända himlen

hjärtslagen

och droppar från årbladen

och för varje nytt slag baktakt susningar vi kommer tillbaka till en plats

en värmevåg i bröstet

bålen benen armarna

huvudet

fötterna

fingrarna

bröstet

och stannar där eller är det platsen en sommars väldiga inandning som kommer tillbaka till oss idisslad

8

när jag reser mig ur bäcken är jag en sjöjungfru som smyger in mellan ormbunkarna

9

Sunnanå

ett barn dör varje gång jag avslutar en dikt

som om det var i går

Skellefteå

en familjevästern från åttiotalet

gömde mig i tvättstugan på Bogårdsvägen 12

i raderna

i skrivfelen

knäna uppdragna

jag ser en blek kopia som går på ettan efter midnatt

fötterna mot centrifugen

som om jag kunde upprepa något

gulnande prärie

det torra gräset på lägdan bakom skolan

the good

the bad the kid zebulon

jag vände ryggen till och red ut ur ringen av barndom

Gustavsberg kulturprogram på kunskapskanalen gnolar på dan andersson och leonard cohen

basfiolernas skalövningar lutade

i sälgsnåren

försoning fyrbenta farkoster som tränger sig fram

skepp i ett hav av grönska

jag följer stigen längs myrkanten i Bjurån

ungdom gungar som bärplockare

där nyss blåbären mellan läpparna

det var

plockaren bakom slalomskidorna i Ösby Grind

smultronen sedan hallon hjortron lingon kråkbär odon olvon ormbär och de bortglömda

trär upp dem här

som om vi inte var fiender sedan länge

och förlorade och nästan döda

är noga med att inte sätta punkt än

10

soldamm mellan vagnshjulen i Colorado

skalperade

åkerbären

de binder honom i spjälsängen

lorem ipsum

natten kommer inifrån

också tungan binder de i ytterligheterna

av gott och ont

tillhör han de a l l t f ö r rädda säger de elden

nu först vakna alla springande brunnar

och även min själ är en springande brunn

hjärtslag

ormen

få lade märke till mellanrummen myggspiralerna spred

skymning

och askan som föll ner på fatet

stillatigande

avsiktliga missförstånd

som tyngden

men under de förlängda timmarna i båten

staden var en hägring som speglade sig i ögonens inåtvända ytor

och jag är natthymnen med sina

glödande toppar

i aska som faller

gäddor simmade i molnens undersidor som rovgiriga påståenden

det du över huvud taget kunde minnas måste förbigås glömskan är ett gravröse

och jag är ljuset

med blåklockor

där jag kryper

lågorna mot kvällshimlen

med kameran

liljekonvaljerna gullvivorna i hagen ekorrbären giftiga tibast giftiga timmermännens känselspröt som pejlar kosmos och käkarna maler täckvingarna skaver en strid kamp ljus fors gryning

solsvärdet som klyver skuggorna runt tjärnen dagsländorna dansar över guldmyrvattnet

men inga ord

11

av mats söderlund har tidigare utgivits: Det står en pöbel på min trapp 1992 Lyfter din kropp till sist 1995 inte en fågels öga 1998 ljus av och på; 1999 Stillhetens sträckta halsar 2002 Hyperparasiterna 2006 Komage 2008 Observatoriet 2013

på annat förlag: Systemet 2008 Göra kärlek 2012 Göra män 2015

Citatet på s. 67, »Nu minns jag Anaktoria«, är hämtat ur »Sapfo, dikter och fragment«, s. 32, i tolkning av Magnus William-Olsson och Vasilis Papageorgiou, FIB:s Lyrikklubb, 1999.

www.albertbonniersforlag.se

978-91-0-015312-0 © Mats Söderlund 2016 Grafisk form Lotta Kühlhorn Printer Trento, Italien 2016