9789100143299

HACKERS AASE BERG

ALBERT BONNIERS FÖRLAG

Tidigare utgivning: Hos rådjur 1997 Mörk materia 1999 Forsla fett 2002 Uppland 2005 Loss 2007 Människoätande människor i Märsta 2009 Uggla 2009 Liknöjd fauna 2011

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-014329-9 © Aase Berg 2015 Omsl ag Eva Wilsson omsl agsbild Kvinnorörelse, olja på duk, av Ulf Malmgren (1937–2012) Tryck CPI – Clausen & Bosse, Leck, Tyskland, 2015

Det här är ett hot: Vi är kvinnofällan. Vi är värdinnedjuret, uppkopplad mot slappköttade parasiter såsom lata män och manipulativa knullviljor och bortskämt omedvetna sällskapshjon.

Men kroppen har en ond cirkel, kvinnorörelsen en ­stegrande spiral. I klarspråk om den osårbara sårbarheten, vi har alltid varit bra på mycket komplicerad kärlek.

Det finns en kvinnlig frihet. Platser i känslan du inte vet finns.

Maskinerna i oss finkalibrerade till fruset fokus: We are Anonymous.

We are Legion.

We do not forgive.

We do not forget.

Expect us – always Aase Berg, Sha-Tin, Hongkong, nov -14

Penthesilea, rasa

Tabula rasa – dukade bordet som krossats under sin egen tyngd

9

slagfältsmolosser, gigantelefanter, stridshingstarnas rök, magstödens, diafragmornas blocktryck, frossande klämlår, insidesmuskler, nedsjunken i säte – tyngdbalansens hårda hästkast klingar rött rinner bakom, framför ögonlocken och det är natt i Njutånger

10

När leran långsamt stelnar över bordsytan och över kvinnokroppen insmetad i leran krackelerar Golem inälvsparasiten vecklas ut och uppnår stadiet Penthesilea difficilis; den bländande, ljusskygga och osedda terminatorn Som aldrig – upprepar, A LDRIG! – skulle skära av sitt högra bröst för att bättre bära ett vapen

11

Jag vill vara en f책gel. F책glar 채r inte fria.

De har full kontroll.

12

Min lilla flicka kliver in i ett rum, vilket som helst, och presenterar sig: ”Ich bin Alma!”

När du dissar mig har det inte med mig att göra.

Jag har inte sagt för mycket eller för lite, varken för desperat eller avmätt. Och om så vore! Om du inte kan ta mig, då är det ditt problem.

Ich bin Alma. Går runt världen och är: Ich bin Alma!

Motormännen

Kärleken riktar sig bara mot offer man kan känna sig överlägsen.

Natascha Kampusch

Den är en häst och den säger nej.

Men människan säger Vill ha dig.

Om man är djur här så antingen lever man eller är död.

Frisk och kry eller en kula i pannan.

Civilisation är att älska hårt.

17

Nya E4:an mellan Enånger-Hudiksvall innan trafiken släpps på. En kall planetplattform futurum genom skogen.

Trafikreglerna gäller inte än, och höger blåser in från vänster. Ännu plana yta, dimensionerna har inte väckts, kommer senare att rullas ut när fortfarande fordon drar upp fartvindens försvinnarbanor av jetstrålad hastighet. Åkdonen ilande av ansiktslösa spöken. Tungt mörklagda vehiklar formar svarta smitvägar av asfalt in mot jordens hjärta.

Vågor av osynligt hopp, en forsande flod av snabbhet.

Långt fjärran, utanför det endorfina rummet Motormännens bröl, fyrhjuling absorberar kosmisk vidsträckthet. En glänsande rymdslända kastar förbirusande skuggbilder längs hårt uppsugande underlag.

Då samvetsångesten oavbrutet tilltar, utvecklas förövarens skoningslöshet till manisk trance, som han alltmer fruktar att vakna upp ur. Istället kommer

småningom metalltrötthet slå ut, kan materialens sömn göras mänsklig?

Friktion mot svalnande förlopp av långsam lavasten.

En häst som går och betar intill motorvägen, högupplöst växtsaft i varma tarmar, uppblåst svävande längs vandringsvägarna av födosök, slukande världens vila.

Hästen är ett härbärge där tiden inuti står stilla.

Himlen rödnar framöver i susande lugn.

Men hästen är samtidigt en stridsvagn, vägen ett moln, asfalten mojnar, tiden tilltar.

Om hastighet är längtan bort mot vad.

19