9789100142063

SKÃ…NES HISTORIA I

SKÅNES HISTORIA I 11 500 F.KR. – 1375 E.KR. GUNNAR WETTERBERG

ALBERT BONNIERS FÖRL AG

www.albertbonniersförlag.se © Gunnar Wetterberg 2016 OMSL AG OCH GRAFISK FORM Johannes Molin Förlaget har försökt spåra rättighetsinnehavarna till samtliga bilder.

Skulle någon uppgift vara felak tig ber vi berörda rättighetsinne­ havare vända sig till förlaget för ett tillrättaläggande.

TRYCK Livonia Print, Lettland 2016 ISBN 978-91-0-014206-3

De långa perspektiven 13 · Vad är Skåne? 13 · Vad vet vi? 15 · Hur mycket Skåne? 17 JÄGARNA BEFOLK AR SK ÅNE Landet blir beboeligt 21 · De många perioderna 22 · De första tiotusen åren 24 · Hamburgjägarnas strövtåg 26 · Den äldsta boplatsen i Sverige 28 · Brommekulturen 29 · Isjakt i Hässleberga 32 · Kölden kommer tillbaka 33 · Ahrensburg 34 · Trädens vandringar 35 · Maglemose 36 · Den skånska flintan 42 · Kongemose 43 · Doggerland sjunker i havet 45 · Ertebølle 46 · De första krukorna 51 SK ÅNINGARNA BLIR BÖNDER Den stora övergången 57 · Varför? Hur? 58 · Skånes tudelning 59 · Trattbägarkulturen 63 · Yxorna och gruvorna 65 · Det stora almfallet 67 · Landskapet och bosättningarna 68 · Det första jordbruket 70 · De stora gravarnas tid 73 · Döserygg 74 · Den förbryllande gropkeramiken 80 JORDBRUKETS ANDR A VÅG Stridsyxornas folk 87 · Vilket språk? 90 · Kollektiva gravar 91 · Hjulet och krukorna 92 · Palissaderna 93 · Stenålderns sista århundraden 94 · Långhusen 95 · Flintdolkarna 97 · Den första metallen 98 BRONSÅLDERN Hövdingarnas metall 103 · Samspelet med kontinenten 105 · De långväga bytena 106 · Den försvunna bärnstenen 108 · Det skånska samhället skiktas 109 · Gravhögarnas tid 110 · Kungagraven på det rika Österlen 112 · Jordbruket vidgas 116 · Det magiska bivaxet 120 · De nya vapnen 120 · Smycken och prydnader 122 · Kläderna i ekkistorna 123 · Riter och offer 125 · Religionen 128 · Hällristningar och skeppssättningar 129 · Landskap och bebyggelse 135 · Bronsåldersvägen 136 · Europas baksida 138 JÄRNÅLDERN Historien närmar sig 143 · Järnet 143 · Jordbruket läggs om 145 · De nya byarna 149 · Keltisk järnålder 152 · Romersk järnålder 154 · Rom i gravarna 160 · De stora vapenoffren 162 · Solen sviker 163 · Folkvandringarna 166 · Germansk järnålder 170 · Frankerna erövrar



FÖRUTSÄT TNINGARNA

Europa 173 · Det nya språket 174 · Källorna börjar tala 176 · Varför »Skåne«? 178 · Centralorter och handelsplatser 179 · Jarlens säte 180 · Skeppssättningarna 182 UPPÅKR A Det överväldigande fyndet 187 · Centralplats genom tusen år 188 · Trädgårdar från Rom 191 · Uppåkra och omlandet 193 · På väg mot staden? 195 · I skuggan av Själland 197 VIKINGATIDEN Vikingarnas tider 203 · Västerled och österled 204 · Mellan franker och araber 206 · Skeppen och männen 207 · Storgårdarna 210 · Råg i ryggen 213 · När blev Danmark ett rike? 214 · De första danska kungarna 216 · Gorms ätt 218 · Harald Gormsson 218 · Herre i sitt eget hus? 220 · Sven Tveskägg 221 · Knut den store 222 · De kungliga giftermålen 223 · Slaverna 224 · Trälarna 226 SK ÅNE BLIR DANSKT Historieskrivarnas första skåning 231 · De skånska landen 232 · Sven Tveskäggs skånska stöttepelare 235 · Språnget över Sundet 238 · Lund mot Uppåkra 239 · Det angloskånska fästet 241 · Borgeby och Helsingborg 243 · Kungalev och härad 244 · Kristendomen 247 · Det långsamma övertagandet 250 SVEN ESTRIDSEN Arvet efter Knut den store 255 · Dråpet på Ulf Jarl 255 · Den envetne pretendenten 257 · Myntorten Lund 260 · Den lönsamma myntningen 262 · Kyrkan 263 · Det skånska stiftet 264 · Dalby 266 · På tröskeln till medeltiden 268 SVENDSÖNERNA S TID Alla Svens barn 277 · Kungamaktens bas 278 · Harald Hen 280 · Knut den heliges omvälvning 282 · Gåvobrevet 1085 284 · Mordet på Knut den helige 287 · Olof Hunger 288 · Erik Ejegod 290 · Det nordiska ärkesätet 291 · Varför Lund? 293 · Niels och Margareta Fredkulla 295 · Knud Lavard 300 · Erik Emunes uppror 303 · Slaget vid Foteviken 304 · Asser 306

Det sköna Skåne 313 · Byarna hittar sina lägen 314 · Utmarken befolkas 315 · Jordbruket 317 · Maten 321 · Magnater och brytar 322 · Landborna 323 · Lund blir stad 325 · De dödas vilorum 326 · De andra städerna 327 · Skriften och skånskan 330 · Lunds domkyrka 334 · Kyrkobyggena 336 · De skånska stenmästarna 339 · Den stora skönheten i Tryde 342 · Klostren 346 · De nya ordnarna 348 · Handeln 351 · Sillen går till 352 · Den lekande människan 355 · Järnhanteringen 356 TRONKR ÄVARNA De många arvingarna 361 · Den oroliga Östersjön 362 · Erik Emune 364 · Erik Lam 365 · Kung Olof av Skåne 367 · Knud Lavards skrinläggning 368 · Två kungar i ett rike 369 · Tysk och svensk inblandning 370 · Skånes allmoge reser sig 371 · Trekungaslaget på Grathe hed 372 · Ärkebiskop Eskil 373 · Mitt i Europa 377 · Den skurkaktige abboten 379 · Regnum eller sacerdotium 380 · Kyrkans makt och vanmakt 383 ESKIL O CH VALDEMAR Skatterna 389 · De befästa borgarna 390 · Valdemars förvaltning 391 · Korstågen mot venderna 392 · Danmark, kejsaren och påvarna 393 · Kyrkofesten i Ringsted 396 · Kyrkorätten 398 · Munken i Clairvaux 400 · Trundsläktens sista strid 402 ABSALONS TID Hviderne 407 · Absalon 408 · Ärkebiskopsskiftet 410 · Hviderne tar över Skåne 411 · Kampen om skogen 412 · Det långa skånska upproret 412 · Efterspelet 418 · Knut VI 421 · Gesta danorum – Saxos storverk 425 · Valdemar Sejr 426 · Katastrofen på Lyø 429 · Kung Valdemars jordebok 431 SK ÅNEL AGEN Anders Sunesen 437 · Den rättsliga revolutionen 437 · Mandråp i Skåne 438 · Laterankonciliet 1215 440 · Skånelagen i rättsutvecklingen 442 · Lagen och parafrasen 444 · Konciliets efterbörd 446 · Ting och ombudsmän 448 · Stadsrätten 449 · Havre till hästarna 450 · Den lärde på Ivön 451



DET MEDELTIDA SPR ÅNGET

BLOMSTRINGEN Det rika 1200-talet 457 · Vångar och socknar 458 · Den stora nyodlingen 459 · Handelns uppsving 461 · Staten växer fram 462 · L ­ und – metropolen 465 · Kyrkans stad 467 · Högmedeltidens stadsbyggnad 468 · Fler och fler städer 469 · Helsingborg 471 · Torgen kommer till 472 · Städernas kyrkor 473 · Den lantliga staden 475 · Skånemarknaden 476 · Tiggarmunkarna 480 · Hirden blir herremän 482 · Från huvudgårdar till herresäten 483 · Hus och hem 485 · Skånskan skiljer ut sig 489 DET DANSK A SÖNDERFALLET När Abel blev Kain 495 · Kristoffer I 499 · Ärkebiskopsstriden 1253 501 · Galen – skånsk rikedom och makt 503 · De skånska lagarna – än en gång 504 · Den besvärlige Jakob Erlandsen 506 · Ärkebiskopen fängslas 508 · Mordet på Jakob Erlandsen 510 · De tyska köpstäderna 511 · Stormännen och våldet 513 · Margrete Sambirias tid 517 · Handfästningen 1282 521 · Mordet i Finderups lada 524 · Nästa ärkebiskopsstrid 525 · Jens Grand tillfångatagen 527 · Lund bytt mot Riga 529 · Den nordiska röran 530 · Erik Menveds sista år 535 · Myntet och skatten 540 · Rikets kollaps 542 SK ÅNE BLIR SVENSKT – NÄ STAN Den feta panten 549 · Malmö 549 · Krognosarna 553 · Karl den röde 555 · Helsingborg 1332 557 · Magnus Eriksson och Skåne 559 · Den nye tron­ pretendenten 561 · Kung Magnus och de tyska köpstäderna 563 · Skåne under Magnus Eriksson 564 · Eriks uppror 566 · Jordbrukskrisen 569 · Pesten 570 · Digerdödens efterbörd 571 · Vargen och herden 577 AT TERDAG Trots allt 583 · 1340 års man 584 · Den långa vägen tillbaka 585 · Adeln tyglas 587 · Den sluge hertig Albrekt 589 · Äntligen Skåne! 593 · Håkon och Margareta 594 · Den egendomliga traktaten i Ålholm 597 · Nederlaget mot Hansan 599 · Kungens resor 601 · Valdemars död 603 K ÄLLOR O CH LIT TER ATUR 607 BILDFÖRTECKNING 622 PERSONREGISTER 623 ORTNAMNSREGISTER 631

Det mäktiga järnåldersgravfältet vid Vätteryd omfattade från början 600 resta stenar. Idag står 375 stenar kvar.

När ska du börja? Det var den van­ligaste frågan när jag berättade att jag tänkte skriva Skånes historia. Med Big Bang, svarade jag.

Det var bara till hälften ett skämt. Många gånger tar man de fysiska förutsättningarna för ett sam­hälle för givna, men i det långa perspektivet är det inte så.

För mer än 500 miljoner år sedan bildades de lagrade och sedimentära bergarter som skiljer södra och västra Skånes jordmån från urberget på andra sidan diagonalen. Under återkommande istider bröts bergen ned och maldes till sten, grus och lera. Den senaste istiden lade dagens jordlager på plats, med den rika kalkmorän som givit bärgning åt landskapets bönder ända in i vår tid. Det är 13 000–14 000 år sedan de första människorna tog sig över till den landmassa som så småningom skulle kallas Skåne.

Under den långa tiden sedan människorna kom har de yttre villkoren förändrats i många avseenden. Landförbindelsen med Danmark och övriga Europa har kommit och gått, men landskapets skiftningar handlar om långt mer än Öresund.

Landhöjningen efter istiden har skapat om landskapet – Kullabygden i väster var under stenåldern tidvis en ö, Villands härad i öster ett omväxlande skärgårdslandskap.

Mycket var givet innan människorna kom. Jägarna följde djuren längs vattendragen och lurade på byte vid sjöarna. När jorden började brukas blev berggrunden snart avgörande för var människorna slog sig ned. De första bönderna samlade sig där jorden gav mest. Kalken i sydvästra och nordöstra Skåne lockade odlarna och där uppstod efter hand de folkrikaste bygderna.

En del av förutsättningarna låg i jorden. Flintan utanför Malmö och på Kristianstadsslätten blev tidigt en viktig råvara och snart också bytesvara. Längre fram skulle bygderna i norr hämta en del av sitt levebröd ur malmen i myrar och sjöar.

FÖRUTSÄT TNINGARNA

DE L ÅNGA PERSPEKTIVEN

VAD ÄR SK ÅNE? Det är en rimlig fråga. Jag har valt det enklaste svaret: det nuvarande landskapet. Det finns andra historiker som valt att famna alla landskapen under Skånelagen (Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm), men det har jag avstått från. Det tog lång tid

FÖRUTSÄTTNINGARNA 13

FÖRUTSÄT TNINGARNA 14 SKÅNES HISTORIA I

innan ens Skåne blev ett sammanhållet helt; Skåneland blev det aldrig. Den östdanska samhörigheten mellan Själland och väst­ ra Skåne var tidvis långt större än mellan det sydliga landskapet och Hallands och Blekinges gränstrakter mot Västergötland och det småländska Möre.

Med övergången till Sverige skildes de »skånska« landskapen åt. För Hallands del började försvenskningen redan efter freden i Brömsebro; Bornholm slog sig snart tillbaka till Danmark; för Blekinges utveckling blev flottans behov tidigt bestämmande.

Administrativt delades de nya svenska landskapen i fyra olika län. Malmöhus och Kristianstad hängde ändå samman, men Halland och Blekinge gick sina egna vägar. Därför står dagens geografiska Skåne i fokus, även om framställningen ofta söker samband med grannarna.

Minst beständiga är människorna. »Skåningarna« kommer och går. Det är vandringarna som bär förändringarna med sig. Ända sedan de första jägarna har den ena vågen människor efter den andra dragits till nya möjligheter, ofta med nya kunskaper och tekniker. Men strömmarna har också gått vidare, många »skåningar« har sökt sig ut och bort, ibland för gott, ibland för att vända tillbaka med nya erfarenheter och tillgångar.

När jag läste historia i Lund i början av 1970-talet hittade jag Fernand Braudels La Méditerranée på det vänsterägda Bok­cafét.

Braudel skildrar Medelhavets historia i tre långa berättelser.

Först går han igenom de fysiska förutsättningarna, sedan den ekonomiska och sociala historien, och först i det tredje svepet kommer han till händelsernas historia, l’histoire événementielle.

Landskapet, ekonomin och händelserna rör sig i olika takt, men alla förändras. De förändrar varandra, men påverkan går inte bara åt ett håll. Det är påtagligt när man skriver Skånes historia. Landskapet kom först. Historien handlar om hur människorna möter det och hanterar förutsättningarna. Därför handlar boken i hög grad om geografin. Jag nämner ofta orter och platser, så att den som vill ska kunna följa berättelsen på kartan och hitta egna linjer och mönster.

Människornas användning av landskapet bidrar till att det förändras. Jägarna såg och utnyttjade Skåne på ett annat sätt än bönderna som kom sedan. Jordbruket blev i sinom tid så omfattande att det började påverka sina egna förutsättningar.

FÖRUTSÄT TNINGARNA

Bruket och betet förändrade levnadsvillkoren och blev en del av det omvandlade landskap som nya generationer kom att möta.

Det är sex–sjuhundra släktled sedan de första människorna kom. Tillsammans har invandrare och kvarboende format det Skåne som dagens skåningar lever i, vare sig de har djupa rötter där de bor eller nyss har flyttat in i landskapet – och förändringen fortsätter.

VAD VET VI? Det är den besvärligaste frågan. Svaret är olika för olika tidsåldrar. Den äldsta tiden känner vi nästan bara genom föremål och vad som i övrigt kan avläsas i landskapet. Så fort runstenarna och andra länders annaler ger oss ett skriftligt material börjar vi kunna urskilja personer och händelser på ett helt annat sätt. Även när källorna flödar rikare finns det dock många luckor. Vad som hände i människors huvuden är svårast av allt att säga något om.

Det här är en bok som bygger på vad många andra har forskat och skrivit om. Jag har läst, ställt samman och försökt hitta linjer, ofta med hjälp av dem som behärskar fältet långt bättre än jag. Så gott jag kunnat har jag försökt ta del av de senaste rönen på olika områden, men in i det sista har jag funnit fler trådar att följa, och säkert finns det åtskilligt som har förbigått mig.

Jag har sökt det skånska, men också det större sammanhanget.

Det betyder att jag utnyttjat danska källor, studier och analyser väl så mycket som svenska. Skånes slättland har mer gemensamt med Själland än Småland både geografiskt och klimatologiskt, sedan stenåldern också ekonomiskt, socialt och kulturellt. Det är först när landskapet framåt 1300-talet blir krigsskådeplats som utvecklingen i Sverige blir en allt viktigare kraft i skeendet.

Tonvikten i boken ligger på det traditionella historieämnet, på samhällenas politiska, ekonomiska och sociala utveckling, men jag har också försökt tillgodogöra mig vad arkeologer, idéoch rättshistoriker, socialantropologer, konstvetare och andra forskare kommit fram till.

Mycket av framställningen bygger på den arkeologiska vetenskapens framsteg under de senaste årtiondena. Det mest spektakulära var den amerikanske kemisten Willard F. Libbys upptäckt av kol 14-metoden i slutet av 1940-talet. Metoden

FÖRUTSÄTTNINGARNA  15

FÖRUTSÄT TNINGARNA 16 SKÅNES HISTORIA I

­ ygger på att levande organismer innehåller samma proportiob ner av kolisotoperna 12C och 14C som i atmosfären. När organismerna dör slutar de ta upp kol. Isotopen 12C är stabil och finns därför kvar i samma utsträckning som från början, men 14C är radioaktiv och halveras vart 5 730:e år. Genom att mäta proportionerna mellan de två isotoperna kan man beräkna hur lång tid det gått sedan organismen dog. Tack vare kol 14-metoden har dateringarna blivit långt mer exakta än de var förut. För detta tilldelades Libby Nobelpriset i kemi 1960.

Under senare år har isotopanalysernas möjligheter vidgats.

Genom att jämföra förekomsten av 12C- och 13C-isotoper kan man analysera vilket slags föda forntidens människor ätit. Det ger i sin tur en fingervisning om varifrån de kommit, vilket kan kasta nytt ljus över rörligheten i äldre tid. Än mer spektakulära rön i den vägen har framkommit genom DNA-analyser av bevarat material.

Men det är inte det enda. En annan viktig metod är de paleo­ botaniska analyserna. Prover i mossar, sjöar och brunnar kan ge besked om vilka pollen som flugit omkring i luften. Pollenkornens ytterhölje (exin) består av organiska ämnen med en komplicerad kemisk uppbyggnad. Höljet förstörs av mikrober i det fria, men bevaras i mossa och gyttja. Olika växters pollen skiljer sig åt. Med hjälp av proverna kan skickliga arkeologer och kvartärgeologer säga allt mer om hur landskapet såg ut och hur människorna brukade jorden.

Arkeologerna har också börjat använda nya tillvägagångssätt i fält. Fornminneslagens krav på arkeologiska undersökningar i samband med byggen av hus, vägar och järnvägar har inneburit att långt fler områden kartlagts. Vid kartläggningarna har man sedan 1970-talet börjat genomföra markavbaningar av långt större ytor än förut, vilket gett bredare perspektiv på boplatsernas uppbyggnad och samspel med omgivningen.

Sammantaget har de arkeologiska genombrotten gett en rikare och mer nyanserad bild av Skånes förhistoria än Bolin (1931–1933) och Andersson (1957, 1974) hade när de skrev sina översiktsverk.

Arkeologin har även trängt in i medeltid och nyare tid, och befruktat den traditionella historieskrivningen med sina iakttagelser.

De nya rönen bidrog till att jag ville försöka skriva den här översikten, men genombrotten och de nya möjligheterna rymmer samtidigt en komplikation. De arkeologer jag talat med

HUR MYCKET SK ÅNE? Det är Skåne som är huvudsaken, men Skåne i sitt sammanhang. Därför handlar boken i långa stycken om mycket mer.

Stenålderns och bronsålderns Skåne hör hemma i kulturer som tidvis sträcker sig över hela norra Europa. Järnålderns Skåne påverkas av det som händer i kulturerna runt Medelhavet, men också av stäppens folk i öster. Det går inte att skriva en bok som bara handlar om Skåne, om drivkrafter och impulser ska bli begripliga.

Paradoxalt nog blir detta än mer påtagligt framåt medel­ tiden. När källorna kastar ljus över skeendet blir de stora sammanhangen lättare att teckna, även när de konkreta detaljerna i landskapet saknas. När Skåne går in i den tidiga vikingatiden börjar de första danska kungarna bli synliga i de frankiska och engelska annalerna.

Därmed börjar den skånska historien bli alltmer dansk. Jag ägnar mycket utrymme åt den danska riksbildningen och åt den danska medeltiden, inte minst därför att många svenskar inte är särskilt väl förtrogna med Danmarks historia. Ändå är detta det sammanhang som präglar den skånska utvecklingen. Det omvända gäller också: händelser och förlopp i Skåne har ofta stor betydelse för Danmark. Här och var blir kapitlen lika mycket dansk historia som skånsk, men så var det. Skåne var en av rikets viktigaste delar. Samspelet mellan helheten och delarna är historien om Skåne.

Min avsikt är att föra den skånska historien vidare i två band till. Den andra delen ska handla om Skåne mellan Danmark och Sverige, från Margareta och Kalmarunionen genom de återkommande gränskrigen till Roskilde, skånska kriget och försvenskningen. I det avslutande bandet tänker jag följa Skåne från 1700-talet fram till idag.

Historien speglad i Skåne, Skåne speglat i historien? Jag hoppas att blandningen ska ge nya perspektiv på landskapet.

FÖRUTSÄT TNINGARNA

menar att dagens DNA- och isotopanalyser antagligen kommer att kasta nytt ljus över och öppna för nya tolkningar av forskningens frågor redan om några år. Trots det har jag försökt sammanfatta så mycket jag förmått av vad jag kunnat läsa mig till.

F.KR.

JÄGARNA BEFOLKAR SKÅNE Stora delar av jorden har tidvis varit täckta av is. Den äldsta kända is­ tiden inträffade för drygt två miljar­ der år sedan. Man har kunnat spåra flera nedisningar på olika håll sedan dess, även om det är svårt att ur­ skilja några mönster.

De första jägarna gjorde strövtåg till Skåne för omkring 14 000 år sedan.

Landbryggan över Öresund kom och gick, nya fångstkulturer ­anpassade sig till klimatets växlingar. Under 8 000 år levde människorna av jakt, fiske och insamlade rötter och växter.

De senaste 2,7 miljoner åren har nedisningarna framförallt påverkat norra halvklotet. Under de första knappa två miljoner åren verkar nedisningarna ha följt en cykel på 41 000 år, medan cykler på 100 000 år präglat de senaste 800 000 åren. Under de senaste cyklerna har värmetiden brukat omfatta 20 000 år, men den senaste värmetiden har varat längre än så.

Den senaste istiden i Nordeuropa kallas för weichselistiden och började för 115 000 år sedan. Till en början – fram till för 70 000 år sedan – blev det inte så mycket kyligare. Bara under de kallare faserna lade sig inlandsis i norra och mellersta Skandinavien. I södra Skandinavien bredde tundran ut sig. Kanske hade de första människorna varit här redan då. I Vejstrup i Jylland har man hittat handkilar, redskap som man på andra håll i Europa kunnat datera till människor som levde för 200 000 år sedan. De danska handkilarna ligger inte i lager som går att tidsbestämma, men däremot har man hittat krossade ben av dov­hjort. För mellan 80 000 och 100 000 år sedan slog några jägare sönder benen för att komma åt märgen. Jensen (1988) tror att de var neandertalare.

Sedan började weichselistidens hu­­vudfas. Inlandsisen täckte allt mer och sopade bort det mesta som människor kan ha lämnat efter sig. I närheten av isen härskade polaröknen. Först bredde isen ut sig åt öster, in i nuvarande Ryssland, men sökte sig också ned över södra Skandinavien. För ungefär 24 000 år sedan var inlandsisen som störst. Då var hela det nuvarande Sverige istäckt. I Norden var bara en flik av sydvästra Danmark och kusten längs norra Norge isfri. Isen nådde ända ned till dagens Berlin.

Isen slet loss klippor, rev med sig sten och spolade runt grus i glaciärflodernas strömmar. Den byggde åsar, släppte ned flyttblock och lämnade högar efter sig när den stannade och smälte bort. På så vis stuvade isen om en del av de förutsättningar som geologins stora rörelser ursprungligen skapat.

För omkring 20 000 år sedan började isen dra sig tillbaka.

Täcket smälte olika snabbt under olika skeden. Isen retirerade norrut genom Sverige, och samtidigt smälte den i havsbandet runt den skandinaviska halvön. Nya fynd från Oslofjorden

11500 F.KR. — 4000 F.KR.

L ANDET BLIR BEBOELIGT

JÄGARNA BEFOLKAR SKÅNE 21

11500 f.Kr. — 4000 f.Kr.

Det var isavsmält­ ningen som be­ stämde i vilken takt Skandinavien blev beboeligt.

ISAVSMÄLTNINGEN 15 000

randens läge för ca 15 000 år sedan Isräfflornas riktning

t­ yder på invandring österifrån längs isranden för mer än 10 000 år sedan.

Ibland bröts tillbakagången och isen bredde ut sig på nytt, men omkring 10 000 f.Kr. räknar man med att istiden hade nått sitt slut. Då gick klimatet över i postglacial tid, i holocen, den geologiska tidsålder som vi fortfarande lever i.

DE MÅNGA PERIODERNA Stenåldern är en lång tid med många och dramatiska förändringar. Den mest betydelsefulla övergången skedde när de kringvandrande jägarna, fiskarna och samlarna blev bofasta bönder, men det var inte den enda stora förändringen. Utgrävningar visar hur verktyg, keramik, kläder och vapen utvecklades. Byggnader och gravskick låter oss ana hur seder och bruk skiftat, hur samspelet mellan människor lett till nya och mer komplexa sätt att organisera samhällena.

Arkeologerna har använt förändringarna som utgångspunkt för en mer förfinad indelning av stenåldern. Övergången från jägarstenåldern till bondestenåldern skedde för ungefär 6 000 år sedan. Jägarstenåldern delas in i paleolitikum (den ­äldre stenåldern) och mesolitikum (mellanstenåldern), medan bonde­­ stenåldern kallas neolitikum (den yngre stenåldern).

Var och en av dessa huvudperioder kan i sin tur delas in i olika kulturer. Kulturindelningen tar fasta på vapen, verktyg, keramik, gravskick och andra viktiga faktorer. Styrkan i kultur-

22 SKÅNES HISTORIA I

11500 f.Kr. — 4000 f.Kr.

2000

3000

SENNEOLITIKUM

B ONDE STENÅLDER

MELL ANNEOLITIKUM

STRIDSYXEKULTUR

MELL ANNEOLITIKUM

GROPKER AMISK KULTUR

TIDIGNEOLITIKUM

TR AT TBÄGARKULTUR

SENME S OLITIKUM

ERTEBØLLEKULTUR

MELL ANME SOLITIKUM

KONGEMOSEKULTUR

TIDIGME S OLITIKUM

MAGLEMOSEKULTUR

4000

5000

6000

7000

8000

JÄGAR STENÅLDER

9000 AHRENSBURGKULTUR

10 0 00 SENPALEOLITIKUM

11 0 00

HAMBURGKULTUR

12 0 00

ÅRTUSENDE F.KR.

BROMMEKULTUR

TIDSÅLDER

ARKEOLO GISK BENÄMNING

KULTURBEGREPP

JÄGARNA BEFOLKAR SKÅNE 23

11500 f.Kr. — 4000 f.Kr.

begreppet är att det kan följa hur impulser spritt sig över stora geografiska områden. Det visar hur olika kulturer ibland levt nära varandra under lång tid.

Indelningarna är grova. Metallföremål dyker upp redan under stenåldern, stenyxor och andra verktyg brukas in i bronsåldern och järnåldern. Keramiken – som är en annan viktig utgångspunkt för indelningen – uppvisar blandformer, byteshandel kan vara orsaken till att den ena kulturens föremål dyker upp mitt i den andras boplatser. Före kol 14-mätningarna var ändå variationerna i keramikens ornamentik och utformning det vanligaste sättet att bestämma olika kulturlagers ålder.

En annan indelning utgår från klimatets växlingar. Skillnaderna i temperatur och nederbörd mellan årtusendena påverkar växtlivet och därmed förutsättningarna för djur och människor.

Det finns arkeologer som skyggar för periodbegreppet överhuvudtaget och nöjer sig med årtal för att datera och tidsbestämma sina fynd. Trots sina ofullkomligheter tror jag ändå att period- och kulturbegreppen hjälper oss att hålla samman och följa utvecklingen, och därför har jag valt att stödja mig på dem i fortsättningen. Jag kommer att använda mig av alla termerna: jägar- och bondestenåldern, de latinska namnen och kulturernas namn, men hoppas att diagrammet över de olika indelningarna ska vara en hjälp som läsaren kan bläddra tillbaka till.

DE FÖRSTA TIOTUSEN ÅREN Människornas första tid i Skåne är mycket lång. De första människorna kom till landskapet för nästan 14 000 år sedan, redan före istidens slut. Sedan tog det 10 000 år innan stenåldern gick över i bronsåldern. Det betyder att 300–400 generationer levde under stenålderns växlande villkor. Först under de senaste dryga hundra släktleden har metallkulturernas bärare bearbetat landskapet. Årtusendena närmast efter istidens slut präglades av tvära kast i klimatet som fick stark inverkan på geografin. Isproppar smälte och kastade ut stora inlandssjöar i världshaven, vulkanutbrott ledde till väldiga stormfloder. Svängningarna innebar att landbryggor kom och gick, boplatser dränktes, halvöar blev öar, förbands med eller skars av från omvärlden. Smältvattnet

24 SKÅNES HISTORIA I