9789100127497

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-012749-7 copyright Š Susanna Lundin 2012 tryck CPI Books, Tyskland 2012

SKOGEN

Anemone nemorosa Vitsipporna blommar i april. De kommer upp ur de sista höstlöven som täckt dem under vintern.

Veckan då de blommar är den sista vecka som höstlöven ligger kvar innan de smälter ner i jorden igen.

De lever alltså sida vid sida, men endast för en mycket kort tid.

Sida vid sida i en liten bit av historien.

Vitsipporna som drar sig uppåt till doften, doften av höstlöven, höstlöven som vill tränga ner i marken och möta dem.

Vitsippor är fridlysta på många platser. Det är en regel som är instiftad för vårt eget bästa, säger Bertil.

7

PR ICK LY PEA R

Jag är född precis här.

Den här platsen är välbekant för mig.

Den torra jorden som jag känner.

Jag har alltid funnits här.

Jag är född långt härifrån.

Ja, alldeles bestämt långt härifrån.

Där vinden sjunger en tunn sång och cikadorna …

Ja, cikadorna, jag är född under Santa Ana-vindarna, jag rullades nerför kullarna. Ja, jag är född i ett land långt borta.

Den här platsen är obekant för mig. Jag är född i ett land långt borta där cikadorna sjunger en tunn sång, 9

nej vinden, jag är född i ett land långt bort, om det var cikadorna eller vinden, allt man hörde var en tunn sång …

Jag är född under Santa Ana-vindarna, jag kom till liv när blixten slog ner i den torra jorden. Min mamma dog när jag var liten och kunde tyvärr inte ta hand om mig.

Jag var ett hittebarn … min mamma dog när hon var liten och kunde tyvärr inte ta hand om mig.

Ja, jag var ett hittebarn och cikadorna tog hand om mig.

Den här platsen är obekant för mig, jag har alltid varit här.

Min mamma dog när hon var liten och det sägs att hon hade ett strålande intellekt. De brände upp det och spred det som aska över staden.

Jag är 70 % vatten, 30 % kött. Jag har ribosomer och hypotalamus och cortex.

Jag har saker att berätta som inga öron någonsin kommer att få höra.

10

Jag är född på den platsen.

Jag var ett hittebarn och den torra jorden tog hand om mig.

Jag är född på 34 º nordlig bredd, 118 º västlig längd, 77,5 miljoner mil från Mars och två från Stilla havet.

Jag kommer från den platsen. Jag har alltid funnits där.

Jag minns … jag föddes då stjärnor ännu kunde ses över staden om nätterna.

Jag minns att det var hett och att vinden sjöng en tunn sång.

Jag minns att jorden var fuktig och glänsande.

Snart kommer jag att vara långt bort härifrån.

11

T R Ä DGÅ R DEN

Första gången Prickly Pear bär ögonbindeln leder ­Bertil henne ut ur det gamla huset, till pionerna längst ner i hörnet av trädgården.

Alla människor måste sätta sin kunskap på prov då och då, säger han. Det är viktigt att du minns det. Att testa sig själv är bara sunt. Du måste känna till vissa saker för att klara dig. Du måste känna till saker om de här blommorna. Vad de betyder, vad de verkligen betyder. Var de hör hemma, vad de är bra för, så att du inte blandar ihop dem. Var sak på sin plats. Det är vägen du måste gå. Så!

Bertil knäpper igen sin slitna soldatrock, gör en snabb honnör och sätter igång.

Han plockar en av blommorna, håller den framför hennes näsa.

12

PAEONIA LACTIFLORA , svarar hon. Kommer ursprungligen från Asien där den växer fritt. Arten är lätt att odla, har en behaglig doft och är vacker att se på.

Rätt svar, säger Bertil och antecknar i sin loggbok.

Nästa!

Han håller upp ännu en blomma framför henne.

Prickly Pear tänker efter.

LATHYRUS ODORATUS , säger hon med låg röst.

Har odlats sedan 1600-talet. Brukade användas mot tandvärk och har en lätt bedövande effekt när man luktar på den. Är det rätt?

Det är rätt. Prickly Pear är redan trött och vill lägga sig på gräset och sova. Men hon vet att de måste fortsätta.

Kom igen, ropar Bertil. Du är en fighter, en doer! Om några veckor är allting vissnat och marken täckt av lava och då är det för sent. Det är för din egen skull.

Prickly Pear fäster blicken, spänner sina sinnen.

De fortsätter långt in på natten.

13

FLUGBLOMST ER

Flugblomster är egentligen en orkidé som har kamouflerat sig för att dra till sig flugor.

Blomman på stängeln ser ut som en fluga och den drar till sig andra som är ensamma. På det sättet lever den.

Vad många inte vet är att de flesta orkidéer från början liknade olika insekter, men de flesta insekterna dog ut på grund av utsläpp och förändrade halter av gaser i luften, och kvar som enda bevis att de någonsin existerat, finns alltså bara blommorna.

Bertil plockar ibland flugblomster från trädgården och ger till Prickly Pear, men hon känner ingen doft för hon har inget luktsinne. Ungefär 0,5 % av alla människor tros lida av luktsinnesslöhet, uppskattar Bertil.

14

Jag är född här under trappan, säger Bertil. Här där alla samlades. Alla bortslängda som inte fick plats när familjen flyttade. Många av dem kallades till uppdrag men jag och flera andra låg gömda i en stor plastsäck när de hämtades. Så fort de hade kört iväg med dem hoppade jag ur säcken. Jag trivs här, närheten till naturen, den gamla fina vedspisen. Jag tycker om humlen utanför, av den kan man brygga riktigt fint öl. Visste du att det ursprungliga receptet på öl endast innehåller humle, malt, jäst och vatten?

Han puttar på Prickly Pear för att få henne att svara, men hon nickar bara förstrött.

Hon ligger med huvudet i hans knä och det regnar ute. Hon ser på Bertil. Hans ansikte är vänt mot dörren och han tittar på den med sitt ena öga. Han har bara ett 15

som sitter fast, det andra hänger ut i sin tråd och stirrar med sin blanka plast ner på Prickly Pear. Regnet faller på taket högt ovanför trappan.

Bertil blir plötsligt allvarlig, stryker bort lite ludd från sin axel. Och berättar: Det materiella värdet av en människokropp är en dollar.

Under tiden vi talar, minns detta.

Jag såg Hindenburg sväva mellan grantopparna i skogen.

Jag såg mer blåbär än någonsin förr.

Skogssniglar utan ryggrad.

Men du är ingen snigel.

Under tiden vi talar, minns detta.

Det materiella värdet av en människokropp är en dollar.

Det materiella värdet av en människokropp är en dollar, upprepar Prickly Pear.

16

HI N DEN BU RG

Huset är ett gammalt torp av murket trä och med spetsgardiner och vissna pelargoner i fönstren. Här har jag alltid varit, säger Bertil, och här kommer jag alltid att vara. Jag har döpt huset till HINDENBURG , eftersom luftskeppet som bar det namnet kraschade just på denna plats. Det var långt innan jag kom hit. Men jag såg delar av det ligga i trädgården och begravde dem under pionbuskarna. På så sätt blev rötterna del av historien, och pionerna luktade sött och vemodigt.

I skogen vid huset där de bor plockar de mycket lingon och blåbär. På stigarna mot gölarna i skogen, och på randen av stupen där de finaste bären växer. Svartfläckiga, oljiga tuvor, färgämne som flödat över, in i bladen.

De går djupt in i skogen. Ända dit stigarna slutar.

17

Det är kväll och skogen ligger i ett gråaktigt skimmer, en dov ton som ger skogen en märkligt platt känsla, som om det kanske bara vore en målning. På vissa platser är granarna barrlösa och spröda, en vägg av vassa stickande kanter. På andra håll är de mörka och täta med hundra röda flugsvampar under sina grenar. Stigen tar slut och jämn, orörd mark tar vid.

Bertil fortsätter. Jag minns den här platsen från tiden jag hade min kompass, säger han. Den jag tappade bort.

Om vi bara antecknar vart vi går ska det nog gå bra.

Om någon såg dem gå in i det mörka mellan träden skulle de ha misstagit dem för två rådjur i skymningen och inte tagit någon större notis. Prickly Pear håller tag i Bertils rockärm.

Inne i mörkret tar Bertil upp några tuvor blåbärsris och håller upp dem för Prickly Pear.

Det är skogens nervbanor, säger han.

Det ser ut som fina trådar med blåsvarta klumpar längst ut. Som nervbanor med något främmande, kvarglömda bitar av bly i rådjursstekar.

Han plockar av två blåbär, stoppar ett i munnen och ger sedan Prickly Pear det andra.

När vi äter dem blir skogen en del av oss och vi en del av den, säger Bertil och nickar eftertänksamt.

18

Det här är en dag du aldrig ska glömma, antecknar ­Bertil i sin loggbok. I DEN HÄR LOGGBOKEN STÅR ENDAST SANNINGEN , lägger han till.

Det regnar och åskar och över deras huvuden finns trettio meter höga granar och de gamla övergivna jakttornen. Men hon är inte rädd.

Det är högst osannolikt att blixten slår ner två gånger i samma människa, antecknar Bertil. De fortsätter bland snåren tills de kommer till en glänta.

Genom regnet framför ögonlocken kan hon urskilja några föremål på marken. En övergiven leksaksspis och två små rostiga kastruller. Åh, titta här, säger Bertil med högtidlig röst och går fram till dem. De här lekte ju jag med när jag var barn.

Tänk att de är kvar! Han tar upp en av kastrullerna och inspekterar den.

När var det? frågar Prickly Pear.

Ja … det är väl bortåt en femtio år sedan, skulle jag tro, svarar Bertil. Visslande på en melodi sätter han sedan kurs mot blåbärssnåren igen.

Känns det inte konstigt? ropar hon efter honom.

Nja, det känns ungefär som vanligt, svarar han utan att vända sig om.

19

Kvar står Prickly Pear och skakar av köld. Hon kan knappt stå på sina ben. Hon försöker ropa på Bertil, men inget ljud kommer ur hennes mun.

Blixten ska ju när som helst slå ner i de gamla lek­ sakerna.

20