9789100126940

Cigaretten efter책t

Horace Engdahl

CIGARETTEN EFTERร T

albert bonniers fรถrlag

Av Horace Engdahl har tidigare utgivits: Den romantiska texten 1986 (BonnierPocket 1995) Stilen och lyckan 1992 Beröringens ABC 1994 (BonnierPocket 2005) Meteorer 1999 (BonnierPocket 2003) Ärret efter drömmen 2009

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-012694-0 Fjärde tryckningen © Horace Engdahl 2011 Bookwell, Finland 2011

KORTA KURSER

Ett misstag är detsamma som en handling som inte leder till det avsedda resultatet. Man kalkylerar fel, framgången uteblir eller det visar sig att man har varit blind för konsekvenser som längre fram kommer att visa sig förödande. Då får man reparera skadeverkningarna och försöka igen. Men när man uppnått en viss ålder, vacklar övertygelsen om vad som är framgång och vad som är nederlag. Det är som om en osynlig hand flyttade vikterna och upphävde både triumfer och tillkortakommanden i det förflutna.

Medan man som ung grämde sig förfärligt över misstagen, börjar man längre fram i livet att tvivla på föremålen för sina strävanden, och ser i dårskapen och felstegen spåren av en säkrare instinkt, som om den hade varit starkare och tagit sig klarare uttryck skulle ha gett livet en intressantare riktning.

Men vad är denna efterklokhet värd? Den duger inte ens till att begå ett misstag!

5

Att inte vara engagerad hade en gång högt anseende. Det kallades vishet. Senare döptes det om till resignation, mindre storslaget men fortfarande med en del av prestigen i behåll. Nu har denna livshållning råkat i vanrykte. Man vill inte längre veta av människor med inåtvänd blick, som inte fäster något avseende vid de stora samhällsfrågorna. Ekelöfs råd »att leva som vore man död« ter sig oansvarigt. Att likt Pessoas ensamme bokhållare känna att man skulle vara lika förlorad i alla tänkbara världar, framstår som groteskt, nästan kriminellt. För tänk om alla tänkte så! – Ack ja, om alla tänkte så …

6

Liksom man i moderna hälsoprodukter njuter av det insmugglade sötningsmedlet medan man samtidigt tror sig äta något nyttigt, innehåller realistiska romaner som trollbinder läsarna en tillsats av eskapism. Det kan vara att hjälten drabbas av en stor katastrof som gör att han slipper ur sitt tråkiga liv, eller bara att han bor på hotell i en främmande stad i flera dagar utan att hans familj undrar var han håller hus, eller över huvud taget att han verkar ha lika gott om tid som en författare.

7

Om man är nedstämd och vet precis varför, då är det ingen fara. Då skall känslan kallas något annat: grämelse, sorg, ängslan. Nedstämdhet i verklig mening har ingen skönjbar anledning. Om det finns ett orsakssammanhang, ligger det bortom den mänskliga kunskapsförmågans räckvidd.

Alltså finns det ingen förnuftig bot. Vad som gör nedstämdheten så tung att bära är hjälplösheten eller närmare bestämt oförmågan att acceptera hjälplöshet.

Nedstämdheten är diffus och har inga yttre gränser. När den tagit själen i besittning, känns det som om den hade härskat från tidernas begynnelse och kommer att dröja kvar till världens slut. Stiltje råder – grekernas fruktade galene! Tanken irrar efter orsaker och får hjälp av hypokondrin. Man förstår att man har drabbats av en dödlig sjukdom.

Men symptomen är bara nedstämdhetens sätt att göra sig påmind.

I Paris en sommar för tjugo år sedan gick jag 8

omkring med en egendomlig kramp i hjärtat, som jag på allvar trodde skulle göra slut på mitt liv vilken minut som helst, vid nästa gathörn. Jag skrev ett ordrikt dokument om orsaken till mitt lidande, men jag ser nu efteråt att texten handlar om någonting annat, om inbillade problem som jag snart skulle glömma. Egentligen förstod jag ingenting av min belägenhet. Efter en månad upphörde nedstämdheten lika plötsligt som den kommit, liksom när en larmsignal som oförklarligt börjat ljuda i omgivningen lika oförklarligt upphör.

Det tjänar ingenting till att slåss mot nedstämdheten – det var vad kroppen lärde mig. Vila i hopplösheten, sa den. Att jaga bort den klarar du inte av.

Uthärda den, och tänk på att den låter dig urskilja färger som du annars inte skulle ha sett: de oräkneliga nyanserna mellan mörkt grått och ljust grått.

9

Du skall titta på människorna omkring dig och säga dig att deras efterfrågan på din uppgivenhet är mycket begränsad.

10

Det heliga innebär att tyngdpunkten flyttas till en annan värld. En sekulariserad konst måste avstå från en sådan avlastning, och det har varit en hård läxa! Man avläser i Kokoschkas Tristan och Isolde hur förtvivlat de wienska målarna vid sekelskiftet 1900 strävade efter en sakralisering som skulle vara förenlig med den nya, okristna livskänslan. Men resultatet är lika delar kött och kitsch. Klimts Danaë är ett tappert försök att framställa sexualakten som någonting gudomligt men ter sig i vår fula tid ohjälpligt pornografiskt: en orgasm med flödande sperma. Schiele målar inte kvinnor utan fittor, i ett slags vilda besvärjelser, som när medelhavsfolken gör gesten mot onda ögat.

11

Realismens födelse? Balzac tar Merciers empiriskt exakta Paristablåer och lägger drömmens färger på dem. »Så verkligt!« säger vi.

12

Vi kallar ett konstverk misslyckat när det går utöver gällande mått utan att genom sitt exempel ändra på skalan. I annat fall kallas det banbrytande. Vill man överträda smakens regler, måste man ta ledningen.

13

Litteraturens utgångspunkt måste vara som bar­ ägarens, att vi skall akta oss för att förbättra människosläktet.

14

Problemet med elitism är att man bara får med sig de näst bästa. De bästa identifierar sig med allmänheten och ser sig själva som vanliga.

15

Vännerna: lika många dörrar ut till världen. Den ena efter den andra muras till av det obevekliga livet. När så en vän dör, öppnas dörren igen, men leder då bara tillbaka till det rum där vi en gång var unga tillsammans.

16

Det värsta en man kan göra en kvinna är att vara obetydlig.

17