9789100126674

Anna-K arin Palm

Jaktlyck a

noveller

albert bonniers fรถrlag

Av Anna-Karin Palm har tidigare utgivits: Faunen 1991 Utanför bilden 1992 Målarens döttrar 1997 Advent (Bonniers julbok) 1998 Lekplats 1999 In i öknen 2001 Herrgården 2005 Snöängel 2011 På andra förlag: Vildvinter 1999 (ill. Anna Bengtsson) Om vänskap 2007 (tillsammans m. Kate Larson)

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-013820-2 © Anna-Karin Palm 2014 tryck CPI - Clausen & Bosse, Leck, Tyskland 2014

Jag sitter i badkaret, han på stolen. Vi diskuterar. Jag reser mig för att tvåla in resten av kroppen. Den reser sig som ett sjunket Atlantis, naken mitt i samtalet.

Kroppen ska inte vara där, inte sitta på mig, inte vara mitt i orden. Vi har talat som om vi inte hade någon kropp. Nu står kroppen där som ett opassande faktum, ett utropstecken där det ska vara punkt. Jag blir blyg.

Agneta Klingspor, Nyckelroman

När hon som ung läste Nietzsche, raderna om att över­vinna människan, var det först den kvinnliga människan inom sig som hon trodde att hon måste övervinna. Den manliga blicken var den objektiva.

Hon sökte efter den objektiva blicken, hon försökte tillägna sig den och måste då bortse från könet, det egna.

Agneta Pleijel, En vinter i Stockholm

Du har väl sett knivkastarens kvinna hur hon gör det med utbredda armar, särade ben – som på lek.

Hon aktar sig själv.

Kerstin Ekman, Knivkastarens kvinna

innehåll

Teater 9 Alltid öppet 29 Kyssar 49 Jaktlycka 77 Jungfrufrihet 121 Catwoman 135 Läckage 157 Katten & sorgen 189 Amelia 223 Komma hem 235

teater

kattis var inte hämmad. Hon gjorde nästan alltid som killarna ville. Som nu till exempel, när hon stod med en varm och stenhård kuk i handen, längst ner i ett sjavigt trapphus på Söder. Det luktade gammal sten och kall lagrad fukt, hon rös lite i sin sommarklänning och kramade hårdare om kuken. Urban, som kuken hörde till, stönade högt. En klasskompis, de hade varit på fest hos en annan klasskompis, av en slump fått sällskap nerför de vindlande skeva trapporna, av en slump börjat kyssas när de nått ner till bottenplanet. Hans kyss var både för blöt och för hård, hon tänkte att det var underligt att den kunde vara båda delarna samtidigt. Men så tog han henne på brösten genom klänningens tunna tyg, och hon blev kåt trots att hon var trött och frusen och verkligen inte intresserad av Urban. Han hade fina händer, det hade hon faktiskt tänkt några gånger, långa starka fingrar och huden med en lätt gyllenbrun ton. De stod i en liten smatt längst inne i trapphuset, hon kände väggens kalla skrovlighet mot ryggen när han pressade sig mot henne, gned sitt jeansklädda underliv mot hennes. ”Tänk om det kommer någon.” ”Äsch, vi hinner höra dem.”

Hans röst lät grötig och dämpad, han hade bägge händerna om hennes bröst nu, hon kände topparna styvna 11

och sträcka sig mot hans handflator. Han flåsade i hennes öra, sedan hörde hon rasslet av dragkedjan och han tog hennes hand och förde ner den till sin kuk. Den var het och alldeles sidenlen. Hon kramade och klämde lite på den och han stönade. Hon kände att trosorna blivit våta och längtade efter att han skulle röra vid henne, där, men han stod med slutna ögon och ena handen stödd mot väggen bakom henne, helt koncentrerad på vad hon gjorde.

Hon klämde och drog lite mer och han stönade högre, häftigare. Då hände det igen: hon föll rätt ut ur sig. Hon hade svårt att sätta ord på det, som om något i henne kopplades loss och en märklig kyla sipprade in i mellanrummet mellan kroppen och det där som nu befann sig på långt avstånd från kroppen. Själen, man kunde förstås kalla det själen, men det lät så högtidligt. Det var mer som en iakttagande, sval och distanserad blick som såg allt utifrån: flickan i indiskt mönstrad sommarklänning, den mörka alkoven mot stenväggen, pojken som stönade med slutna ögon och jeansen uppfläkta kring höfterna, hennes hand som rörde sig allt snabbare kring hans kuk.

Det betydde nästan ingenting. Ändå, eller just därför, skrämde det henne. Att falla bort ifrån sig själv, hur var det möjligt? Kroppen där, som pojken så ivrigt rörde sig mot. Var den hennes? Var den hon? Den där klara, klingande kylan i blicken, långt långt bortifrån: nu går det nog för honom snart. Det gjorde det mycket riktigt, en varm och kladdig smet i hennes hand. Urban föll in mot henne, pressade henne mot stenväggen med hela sin tyngd, rörde läpparna mot hennes hals. En stor stillhet kom över det tysta trapphuset. Hon andades lättare, kände rentav ett anfall av ömhet för honom, höll om hans svettiga rygg.

12

Hon var tillbaka nu, ihopkopplad igen.

Efteråt hade de väl pratat och skrattat lite, gått ut på gatan. Hon mindes bara att de skiljts vid tunnelbanan, han bodde långt ut i en förort men hon tänkte promenera hem. Han hade kysst henne, det mindes hon, glatt och slarvigt. Sedan gick hon hem genom tomma tysta gator, stark lukt av bräckvatten och nyutslagen grönska. En erfarenhet, sådana ville hon ha. Han hade varit sig helt lik i skolan på måndagen, skrattat och skojat som om inget hänt. Inget hade ju heller egentligen hänt, och hon var fortfarande inte det minsta intresserad av Urban. De pratade aldrig om stunden i trapphuset. ”Kom igen”, sa Lina,”vi hinner ner till rökrutan före matten. Jag såg Peppe gå ner dit nyss.”

Hon körde menande armbågen i sidan på Kattis och viftade med sitt skrynkliga paket Prince. Majsolen gassade över skolgården, doften av grusdamm och frän ny grönska, höga röster och sprittande skratt. Kattis följde efter Lina nerför baktrappan, till asfaltplätten bakom sophuset som blivit rökruta. Solen värmde hennes bara armar, bländade henne. Och där stod han med ljuset som en gloria kring sitt blonda hårburr. Armarna utbredda, gestikulerande. Han pratade med Sussi och Naomi, som satt uppkrupna på tegelmuren. Hans eviga följeslagare Hansa bredvid, tyst och iakttagande. En hård klump i magen. Jag är inte kär i honom, tänkte Kattis. Lina gled snabbt fram till honom och bad om eld, trängde sig ner bredvid kompisarna på muren. ”Där är du ju”, sa Peppe och log mot Kattis. Hårda vingar slog mot hennes bröstkorgs insida. De var ­vänner, 13

han tyckte om att prata med henne. En gång hade han till och med sagt det, att de förstod varandra så bra, att det var ”stimulerande” att snacka med henne. Han använde sådana ord och det lät aldrig löjligt. Hon skakade på huvudet när han sträckte fram sitt cigarrettpaket, stod stilla vid hans sida. Sussi gäspade och log belåtet, som om hon just svalt en munfull solsken. ”Sommarlov, fy fan vad härligt”, mumlade Lina, ”vad ska ni göra?”

Hon såg upp på killarna, blinkade alltför tydligt åt Kattis. ”Vi pratade just om lumpen”, sa Naomi. ”Aha. Just det.”

Lina såg uttråkad ut. Killarna i avgångsklassen pratade alltid om lumpen. Peppe skulle vägra, Hansa ville söka vapenfri. De kunde alla argument vid det här laget. ”Ni har det bra ni, som slipper skiten”, sa Peppe och log igen mot Kattis.

Han verkade rastlös idag, stod och vägde på fotsulorna, fingrarna fipplade med ciggen. Hon hade lust att stryka längs hans bara arm, känna de där lätt utstående blod­ ådrorna mot handflatan. ”Vi dras med en del annan skit som ni slipper”, sa Sussi snärtigt.

Peppe skrattade men Hansa såg sur ut. ”Kom igen, elevrådsmöte”, sa han och buffade till Peppe.

De började röra sig, fimpade cigarretterna i den sandfyllda plåthinken, sträckte på sig, stötte emot varandra.

Killar. Hon tyckte med ens att de fyllde hela rökrutan. De liksom vimlade fast de bara var två personer. Hon såg på vännerna i rad på muren, lojt kisande mot solen. Tänkte 14

nästan hänga med Peppe och Hansa upp, men Naomi gjorde en snabb gest som betydde: stanna. Så hon stannade, asfaltens hetta steg upp genom gymnastikskornas tunna gummisula. Peppes rygg försvann upp i trappan, hans långa ben, skrattet i solen. Naomi sträckte på sig och sa: ”Peppe är ihop med Nilla. Vi fick just höra det, av några tjejer i hans klass, innan han kom. De blev ihop i lördags.”

Alla tittade på Kattis nu. Hon rodnade inte. Vred bara lite på huvudet och gav Naomi en blick, nickade lätt. ”Är det sant”, kved Lina, ”med Nilla? Satan vad hopplöst.”

De förstod alla vad hon menade. Nilla var lång och smal och skrattade mycket, hon hade midjelångt blont hår och var smart. Hon sminkade sig aldrig och såg alltid lika rentvättat vacker ut. Hon sjöng i skolkören och var snäll mot de yngre. Alla visste att hon tänkte söka in på läkarlinjen. ”Vi trodde verkligen han var intresserad av dig”, sa Sussi.

Ivriga nickar, medkännande ögon. Kattis tog ett djupt andetag. ”Äsch, vi är vänner bara.”

Lina tryckte ner fimpen i sanden och borstade av händerna. Ett litet elakt leende i mungipan. ”Är hon inte bara så perfekt att man blir illamående?” ”Jag tycker hon är ganska tråkig”, sa Naomi. ”Ja”, föll Sussi in, ”och har ni tänkt på att hon faktiskt lägger huvudet på sned när hon pratar med en kille, så här.”

De brast i skratt. Men när de småsprang upp mot ­skolan igen tänkte Kattis att hon ändå var förvånad. Hon hade 15

trott att Peppe var annorlunda, att han ville något annat.

Kanske, kände hon plötsligt och förvånat, kanske trodde jag att han ville mig. Kanske hade jag faktiskt trott det.

Så underligt. ”Är du hämmad, eller?” var en av de värsta förolämpningar man kunde utsättas för. Kattis var inte hämmad, men hon var (rent tekniskt sett) fortfarande oskuld, och det plågade henne. Hon skulle ju snart fylla sjutton! Hon hade varit med många killar, och ändå hade det aldrig blivit hela vägen. Hon kunde inte ens använda tampong, hon hade försökt flera gånger och det gjorde bara ont. Lina, som hade förlorat oskulden förra sommaren då hon var på Mallis med familjen, sa att det nog skulle göra rätt ont för henne första gången, men att sen skulle det inte vara några problem. Drick lite, tyckte hon, så gör det mindre ont, och sen kan du vara med vem du vill och köra in så många tamponger du vill! De skrattade rått. Naomi hade ett komplicerat förhållande med en fem år äldre kille, som bodde ihop med sin tjej men träffade Naomi i smyg då och då; hon var tungt och gravallvarligt kär i honom men låg med andra också, för att inte bli för bunden. Och Sussi hade gjort det första gången i vintras, med en kompis till hennes morbror, en musiker som faktiskt var lite berömd och som hade långt hår och ringar på alla fingrar.

Hon gjorde slut med honom sen för att han rökte på för mycket, men sexet hade varit fantastiskt, försäkrade hon dem. De åt p-piller alla tre och peppade och tröstade Kattis så mycket de kunde. Ibland kände hon sig som ett freak tillsammans med dem, enda oskulden i gänget. Varför just hon? Ibland tänkte hon att det var det där med att hon 16

föll ut ur sig själv. Hon hade aldrigt talat om det så hon visste inte om de andra kände något liknande.

Förra sommaren, då hon var på språkresa i Brighton hamnade hon sista kvällen i säng med George, en tysk kille hon spanat in redan första dagen. Hon var förälskad och lyckligt upphetsad. De var hemma hos honom, han delade ett stort vindsrum med en annan tysk kille, en vikskärm stod mitt i rummet. Hans värdfamilj var borta den kvällen. Den andra killen hade också med sig en tjej hem, Kattis hörde dem stöna och viska i andra änden av rummet och det gjorde henne både kåt och generad. Hon och George kysstes, och han kysstes bra, hon blev helt yr. De hade klätt av sig nakna och låg i hans smala säng, tätt intill varandra, svettiga och heta. Hon kände hans kuk mot låret, det var som om den nosade på henne. Han verkade så gullig, och därför berättade hon för honom att det var första gången för henne. Kanske för att hon var lite rädd att det skulle göra väldigt ont, och för att hon tänkte på hur pinsamt det skulle vara om hon började blöda. Han hade blivit helt chockad, hon såg det så tydligt.

Hur han flyttade sig lite bort från henne och bara stirrade, mumlade något om att han trodde att alla svenska flickor … Och sedan gick kondomen sönder redan när de skulle sätta på den, och kanske hade han druckit lite för mycket eller så blev han rädd; det slutade i alla fall med att han somnade och sov snarkande med öppen mun och armarna utslängda så att hon flera gånger höll på att trilla ur sängen. Och på morgonen hade han inte alls varit gullig, artig och korrekt bara. Kattis skämdes bara hon tänkte på det, och när hon berättade om det för Lina, Naomi 17

och Sussi till hösten beskrev hon det som att de varit störtförälskade men att de inte haft några kondomer. Din vanliga osis, sa Lina och skrattade sorgset. Hans blick, den gömde hon djupt inne i sig själv; hans blick när hon sa att hon var oskuld och hon insett att han inte var det minsta förälskad utan bara trott att han hade gjort ett kap. En ohämmad svensk tjej.

Men nu var det sommarlov igen, en ny sommar full av möjligheter. Hon stod i aulan och rös, som alltid, när de sjöng ”Den blomstertid nu kommer”. På hennes slitna jeans stod textat: Freedom’s just another word for nothing left to lose, i en snirklig spiralformad textrad strax under vänstra knäet. Hon hade textat själv, med Linas textil­ pennor, och Lina hade ritat en stor lotusblomma under, hon var duktigast på att rita. De hade alla olika citat på jeansen, och lotusblommorna; de hade gjort dem kvällen innan hemma hos Lina, druckit lapsang souchong och lovat varandra att ha en fantastisk sommar. Sommaren 1977, det skulle bli den bästa hittills. En bit bort såg hon Peppe och Nilla med armarna om varandra, men det spelade ingen roll nu. Hon skulle glömma honom, hon skulle träffa andra killar. Hon rös och sjöng och tänkte att hon bara hade en sak att förlora, och det skulle hon se till att göra i sommar.

En kväll på landet cyklade hon ensam ner till badsjön.

Kvällssolen glittrade i vattnet, inte en kotte var där och hon kunde bada naken, simmade ut till flotten och låg i dagens sista värme, kände kvällsbrisen smeka brösten och blev så kåt att hon onanerade, ensam där mitt ute i sjön. Egentligen, tänkte hon när hon simmade tillbaka till 18

stranden, egentligen är det konstigt. Jag tycker ju om min kropp, hur den känns att vara i. Det är jag. Men det konstiga: att detta bara gällde när hon var ensam med kroppen, inför killarna blev det annorlunda. Varför blev det så där?

Hon torkade sig snabbt och drog på sig jeansen och bomullsblusen, spände fast handduken på paket­hållaren och trampade iväg. Luften var mild och luktade skog, myggen sirrade omkring henne. Hon ­ru­llade nerför backen med vinden i hår och ansikte, kände sig nästan tyngdlös. Och då mindes hon, som en snabb och hemlig glimt, den andra kroppen. Det var som om hon kunde känna den, helt tydligt. Hur det var att vara rak och smal och tät, snabb som vinden och lätt, lätt. Gjuten i ett stycke. Inget som skumpade och gungade, inga breda höfter och utbuktningar.

Bara några år sedan, och nu för alltid borta. Hon blev tvungen att stanna cykeln och sätta ner fötterna i marken, plötsligt nästan yr av en underlig sorg. Stod där och bara andades, bräddfull av längtan och saknad och ilska. Ja, för det var så satans orättvist också! Killarnas kroppar förändrades ju inte alls på samma oåterkalleliga vis, de var fortfarande i ett stycke, raka och snabba som vinden. De fick skäggväxt och mörkare röster och större kukar, men deras kroppar var ändå desamma, igenkännliga. Inte den radikala förvandlingen, inga minnen av något förlorat i dem inte. För att bara inte tala om mensen, tänkte hon surt och satt upp på cykeln igen. Varje månad värken och blodet och krånglet, som en ständig påminnelse om att hennes kropp var något hon aldrig helt kunde förstå. Det pågick saker i den, hemligt och förstulet, hela tiden. Men det konstigaste av allt, tänkte Kattis och trampade allt hårdare längs grusvägen, det är att jag aldrig någonsin 19

skulle vilja vara kille! Trots allt. Hon började plötsligt skratta och cyklade som en furie genom byn.

I mitten av juli åkte hon på ett läger i skärgården. Hon hatade vanligtvis själva tanken på lägerliv, men det här var ett teaterläger, de skulle improvisera och göra olika fysiska övningar, det var Naomi som hittat det och ville ha henne med. Efter veckorna på landet med familjen kändes det som ett äventyr; hon var utled på badsjön och byns trista killar, ändlösa partier Monopol med småbrorsorna och ensamma cykelturer på myggiga vägar. Hon fick sova ensam i stan en natt och drog ut madrassen på balkongen, låg där under natthimlen och drack te och skrev dagbok, lycklig och uppskruvad. Efter lägret skulle hon sommarjobba på Konsum och hon skulle få bo ensam en eller ett par veckor till i stan.

Hon och Naomi möttes vid båten, med ryggsäckar och sina gamla jeans, de hann prata igenom sommaren på vägen ut och spana in de andra. Naomi hade bestämt sig för att försöka göra slut med sin kärlek. ”Han är inte bra för mig, jag har blivit alldeles för be­ro­ ende av honom.” ”Du får väl försöka hitta någon annan, du kanske träffar en kille på lägret.” ”Ja, jag kan ju alltid roa mig lite. Men jag undrar om jag någonsin kommer att älska någon annan, på riktigt.”

Hon lät mörk och dramatisk på rösten, som alltid när hon talade om honom. Vi är ju faktiskt så unga, tänkte Kattis, det vore ju absurt om man inte skulle älska många under sitt liv. Men det sa hon inte, Naomi gillade inte den sortens prat.

20

”Du däremot, du måste ju bara hitta någon nu, du vet …”

Kattis nickade besvärat, hon ångrade nästan att hon inte hade ljugit för väninnorna, sagt att hon legat med George.

Då hade hon haft lite andrum. Hon kanske kunde hitta på något om killarna i byn, eller någon spännande sommargäst? Men hon var så usel på att ljuga. De spanade in killarna på båten, försökte gissa vilka som skulle till lägret, flirtade lite med några seglarsnubbar med fula skor och pappas pengar klirrande i fickorna.

Lägret var roligt, men också en besvikelse. Hon och Naomi delade stuga, de var kanske ett tjugotal deltagare och de allra flesta var tjejer. Av de tre killarna var det bara en som Kattis tyckte var söt, och honom började Naomi flirta med redan första kvällen. De andra var sjysta och charmiga, men hon tände inte på dem. En var lång och mager och hade ett gällt och jobbigt skratt, den andra var vek och finlemmad och huvudet kortare än hon. Honom blev hon kompis med, han hette Jim och drömde om att bli skådespelare; hon förstod efter några dagar att han också spanade på killar. Försökte trösta sig med att han hade ännu mindre chans än hon, men det muntrade inte direkt upp henne. Naomi blev ihop med Nicke redan andra dagen och sen höll hon mest till i hans stuga, han hade fått eget rum eftersom det var ojämnt antal killar.

Men Kattis gillade själva övningarna, hon hade aldrig varit särskilt intresserad av teater men nu upptäckte hon att hon var rätt bra på det. Det var två ledare, Robert och Malena, båda jobbade som skådisar i olika fria grupper.

De fick göra fysiska övningar, som att lära sig jonglera och gå på händer, eller klättra i lianer som hängde från 21

tallgrenarna. Men det roligaste var improvisationerna.

Då delade ledarna in dem i grupper, och talade om för dem vilken person de var och vad den personen skulle känna, vilken situation de befann sig i. Sedan fick de gå ut i gläntan de använde som scen och vara sina personer.

Kattis fick ofta beröm för det hon gjorde, och hon förstod inte att de andra tyckte det var så svårt. Att vara ledsen, arg, rädd, förälskad eller kaxigt bossig: hon behövde bara stå still någon minut med slutna ögon så hade hon känslan djupt inne i kroppen, så att det blev självklart hur hon skulle röra sig, gestikulera och tala. Det lustiga var att det nästan hände samma sak med henne under övningarna, som när hon var tillsammans med killar. Hon kopplade loss från kroppen, såg den på avstånd med behaglig svalka, och kroppen visste alltid precis vad den skulle göra.

Det tog ett bra tag innan hon märkte att Robert ofta dröjde med blicken vid henne extra länge. Han var ju gammal, minst trettio, och hon tyckte egentligen inte att han var snygg. Lång och axelbred, blond kalufs och ett tjockt tättklippt ljust skägg. Han gick oftast i avklippta jeans och träskor, med bar överkropp. Hon hade liksom tagit för givet att han och Malena var tillsammans, men så hörde hon en kväll vid lägerelden att Malena pratade om sin kille, någon mimare i Paris. Hon såg på Robert då, och när han genast vände på huvudet och mötte hennes blick brände det till i henne. Hon sa inte ett ord till Naomi, ville inte höra hennes åsikter eller få hennes goda råd. Ville bara spela teater och sitta kring elden om kvällarna med blickarna som blev allt längre. Robert spelade gitarr och de sjöng alltid, Beatles och Evert Taube och folkvisor; hon och Naomi var bra på att ta ut stämmor och Kattis 22

tyckte om att låta rösten sväva iväg över de andras, se deras beundrande ansikten i eldskenet. Några av tjejerna tyckte att de gjorde sig till, det märkte hon nog, men hon struntade i det. Freedom’s just another word for nothing left to lose …

Sista kvällen hade de fest, de dansade i storstugan till Malenas blandband. Pink Floyd och Nationalteatern, Beach Boys och Kinks, Marianne Faithful och Rolling Stones, Led Zeppelin och Pugh Rogefeldt. En konstig men rolig blandning. Kattis dansade oavbrutet, svetten pärlade mellan brösten och på överläppen, det var otroligt varmt i rummet. Naomi hånglade med Nicke på dans­ golvet, flera av tjejerna dansade kring Malena och försökte härma hennes rörelser, men Kattis dansade ensam, med halvslutna ögon. Hon visste att Robert såg på henne och hon njöt. I timmar dansade hon och när bandspelaren till slut stängdes av var hon helt utmattad och uppvarvad.

De flesta gick och lade sig då, Naomi försvann med Nicke bort till hans stuga, men Kattis stannade. Robert tände lägerelden och tog fram gitarren, Malena gick och kokade te, sen satt de ett litet gäng kring brasan och sjöng, med temuggarna i händerna. Kattis kände knappt igen sin egen röst: silverklar och tveklös svingade den sig mellan tonerna, ekade över klipphällarna och slank mellan kryptallarna ut över vattnet. Hon märkte inte de andra, hörde bara Roberts fingrar plocka fram melodin ur strängarna, kände hans närvaro bränna igenom hennes kropp. Hon visste, han visste; nu måste de bara vänta.

Det tog en evighet, men till slut gick de andra och lade sig, en efter en. Malena var den sista att lämna dem, hon gav dem varsin godnattkram och sa något till Robert, 23

mumlande, Kattis hörde inte vad. De satt en stund stilla intill den slocknande glöden. Sedan sträckte Robert ut en hand och rörde vid hennes hår, strök över hennes kind och lutade sig fram mot henne. ”Vill du se var jag bor?” ”Visst”, sa Kattis och reste sig.

De gick sida vid sida utan att röra vid varandra, stigen ner mot vattnet. Hon insåg att hon inte hade en aning om var han sov, hon hade trott att han och Malena delade stuga. Hela kroppen bultade och brände, av upphetsning och förväntan. Hon önskade att han ville ta hennes hand, men det gjorde han inte. Han vek av från stigen som ledde till badklipporna och gick över hällen till nästa vik, och där låg en liten ruffad träbåt. Kattis skrattade. ”Bor du på båten?!”

Han nickade leende och gick före henne, drog i fästtampen så att båten närmade sig, höll fast den och gestikulerade åt henne att stiga ombord. När hon skulle ta klivet grep han äntligen hennes hand för att hjälpa henne, värmen från honom strålade ut i hennes arm och hon drog efter andan. Han släppte nästan genast, skulle själv kliva ombord med gitarren och allting. Båten gungade till, hon stod stilla och han kom alldeles intill henne. De andades båda så det hördes i tystnaden. ”Här”, sa han, ”kom!”

De gick fram i fören, han öppnade en liten dörr och de klev in i kojen. En obäddad slaf, en hylla full med böcker och kläder i slarviga högar, ett litet runt fönster. Det luktade fernissat trä och främmande människa. Kattis vände sig mot honom och de började kyssas, han hade visst lagt ifrån sig gitarren någonstans, de sjönk ner på slafen. Hans 24

kyssar var försiktiga och skägget stack henne i ansiktet.

Hon pressade sig mot honom, strök med händerna över hans bara armar, hörde hur han började andas tyngre, flämtande. Hon var så kåt att hon kunde svimma, tur att vi redan ligger ner, tänkte hon nervöst och kysste honom igen. Hon ålade lite i bädden, drog honom över sig. Hans kropp var lång och tung, pressade ner henne mot madrassen. De låg så en lång stund, kysstes hela tiden. Sedan satte han sig upp och drog av sig t-tröjan, slängde den på golvet. Kattis log och drog liggande av sig sin indiska blus, hon hade ingen behå och hörde hur han stönade när han såg hennes bröst. Hans händer på dem nu, smekande, trevande, hon flämtade högt och kastade med huvudet. Han lade sig ner intill henne, kysste henne på brösten, slickade och sög, viskade ohörbara ord mot hennes halsgrop. Hon lade ena handen på hans jeans, kände den hårda kuken där innanför och började öppna gylfknapparna. Musen våt och bultande och hon ville verkligen, verkligen nu.

Hon var helt och hållet i sin kropp. Tänkte lyckligt: det kommer nog inte ens att göra ont, fast jag inte har druckit något. Då tog han plötsligt fast hennes hand och hejdade den, hon förstod ingenting. ”Vänta lite”, mumlade han.

Hon blev alldeles stel och stilla. Ville han inte? Hade hon gjort något fel? Varit för ivrig? Hade han inga kådisar? Minnet av George med ens tydligt, och av skammen efteråt. Hennes hand kändes som en död köttklump, där den låg i hans grepp. Han kysste henne på halsen, mjukt och varsamt, hon ville skrika högt. Men hon vred på huvudet och mötte hans mun, kysste honom och försökte att inte tänka på hur skägget skrapade hennes kind.

25

”Du är så ung”, viskade han.

Ja? tänkte Kattis, men hon sa inget. Strök bara med handen över hans nakna bröst, hårvirvlarna ner över magen, han stönade igen och såg nästan hjälplöst på henne. Varför rörde han inte vid henne? Bara de där försiktiga kyssarna. ”Vi kan väl bara ligga så här, bara kela lite. Min lilla vildkatta.”

Jag kunde resa mig upp nu, tänkte Kattis, bara resa mig upp och gå. Gå iväg med den här för en gångs skull helt tydliga kroppen som är jag. Men hon rörde sig inte ur fläcken. Han log varmt mot henne och började smeka hennes bröst igen, och då hände det. Hon kopplade loss.

Såg som från ett långt avstånd flickan som låg där på den smala britsen, mannen med det fula skägget, hans händer på hennes bröst. Hon hörde vattnet klucka mot båtens skrov, sugande och sövande. Hon stönade och gjorde alla de rätta rörelserna, hon var bra på det här. Han ville inte att de skulle ta av sig jeansen, och han lät henne bara smeka honom utanpå det sträva tyget, han rörde inte vid henne ens genom jeanstyget. Men när han körde in låret mellan hennes ben kunde hon gnida sig mot det tills det gick för henne, hon visste inte om han märkte något. Det stillade oron i kroppen, men det betydde inget. Hon var inte där längre.

När hon klev i land från båten hade det ljusnat, hon hörde fågelkvitter uppifrån ängen och såg havet glittra i gryningsljuset. Han stod på båten och såg efter henne, leende och varm i ögonen. Hon visste att de inte skulle ses igen, trots att de hade bytt telefonnummer. En elak tanke 26

for igenom henne: man ska vara ohämmad och villig, men inte för kåt. Hon gick snabbt och ljudlöst, kröp ner i sängen i sin tomma stuga och brydde sig inte. Innan hon somnade beslöt hon sig för att inget berätta för Naomi.

Hon blev av med oskulden senare samma sommar, en kille hon jobbade med på Konsum, de gick till Hagaparken en kväll efter jobbet och drack en hel massa rödvin, sedan tog hon med honom hem till den tomma lägenheten och såg till att det blev av. Han var bara en jobbarkompis, men han låg med henne utan krångel. Hon visste vad hon skulle göra, även när hon var losskopplad, hon var inte hämmad. De var båda fulla, det gjorde inte särskilt ont och efteråt glömde hon honom snabbt. När mensen kom kunde hon använda tampong och hon tänkte att det blir nog bättre nästa gång. I framtiden skulle hon nog kunna vara i sin egen kropp även när hon var tillsammans med en kille, utan att känna sig som en främling i en ödslig stationshall.