9789100126407

Åsa Lantz

VÅR MAN I SHANGHAI Spänningsroman

albert bonniers förlag

Lantz_Vår man i Shanghai_9789100_inlaga_CS3.indd 3

2011-09-07 11:45:08

Av Åsa Lantz har tidigare utgivits: Skrud 1996 Splitta nota 2000 Vart tog den söta lilla flickan vägen 2010

www.albertbonniersforlag.se

isbn 978-91-0-012640-7 © Åsa Lantz 2011 enligt avtal med Grand Agency ScandBook AB, Falun 2011

Lantz_Vår man i Shanghai_9789100_inlaga_CS3.indd 4

2011-09-07 11:45:09

Till Augusta.

Det finns bara ett liv att leva. Sitt eget.

Lantz_V책r man i Shanghai_9789100_inlaga_CS3.indd 5

2011-09-07 11:45:09

Lantz_V책r man i Shanghai_9789100_inlaga_CS3.indd 6

2011-09-07 11:45:09

”In Sweden, men can have it all.”

New York Times, 2010-06-10

Lantz_Vår man i Shanghai_9789100_inlaga_CS3.indd 7

2011-09-07 11:45:09

Lantz_V책r man i Shanghai_9789100_inlaga_CS3.indd 8

2011-09-07 11:45:09

Kanidromen, 1949

Han trodde att halva huvudet var av.

I nacken glipade ett brett, blodigt sår, som ett träd där yxan huggit in till mitten men som tack vare trädets kärna – livsådern – fortfarande stod upprätt.

Han försökte förstå hur glipan uppkommit. I hemmet? På vägen hit? Hellre försöka få ordning på logiken än att behöva se det som fanns att se.

Hur hon drogs upp dit. Hur blodet strömmade från glipan.

Att det var ståltråden som gjort den. Ögonen.

Se henne i ögonen. Se att hon såg honom.

Se att hon såg att han inget gjorde.

Vad han gjort tidigare såg hon inte! Vad han försökt. Att han vänt upp och ner på jorden. Alla nummer han ringt. Alla telegram han skickat. Alla dörrar han bankat på.

Det skulle hon aldrig få veta. Hon skulle dö utan att veta att det inte var hans fel att alla jävlar sagt nej.

Han ville ropa det till henne, jag har gjort allt! Det räckte inte, förlåt! Förlåt!

Han hörde inte allt vad de skrek, men förstod att en del av det riktade sig till honom. ”Hon ska ändå dö!” ropade de och drog i ståltråden så att en ny blodflod pulserade ut. ”Eller tror du att du kan rädda henne?”

De jagade brukade vara hundar.

9

Lantz_Vår man i Shanghai_9789100_inlaga_CS3.indd 9

2011-09-07 11:45:09

Inte längre.

Sedan hörde han förslaget som kom ur den skrikande munnen. Eller snarare såg, såg hur munnen öppnade sig och slöt sig och kastade det ur sig.

Erbjudandet. ”Hon ska ändå dö men det behöver inte du.”

Tusen huvuden vreds på sina nackar för att se vem ropet riktade sig till.

Förslaget. Erbjudandet.

Hundar var de.

Bland alla de tusen huvudena fastnade hans blick på ett.

Den gamlas ansikte.

Förlåt.

Han blundade.

10

Lantz_Vår man i Shanghai_9789100_inlaga_CS3.indd 10

2011-09-07 11:45:09

del I Vi bรถrjar i Sverige 2011

Lantz_Vรฅr man i Shanghai_9789100_inlaga_CS3.indd 11

2011-09-07 11:45:09

Lantz_V책r man i Shanghai_9789100_inlaga_CS3.indd 12

2011-09-07 11:45:09

1.

Göteborg, Huldas hus, slutet av november

Törnrosa vaknar upp och ser.

Först trodde hon att det hade något med smärtan att göra, att hon vaknade. Med det att kroppen ömmade och sved av alla blåmärken och sår.

Men hon vaknade inte av svullnaden i ansiktet. Inte av de kala, blodiga fläckarna i hårbotten. Inte av det där nere som rann och brann.

Inte av den ovana åsynen av de glimrande adventsljusen i fönstret, eller de indiskt rödlysande adventsstjärnorna heller.

Inget sånt var det.

Det var ett ljud. Det prasslande ljudet som uppstått när hon i sömnen – hon hade slumrat till, eller om det var tappat sansen hon gjort, blivit medvetslös av chocken sittande på en pinnstol i salongen – när hon råkade sätta foten på smällplasten som hamnat på golvet. Sådant som man slår in ömtåliga saker i så att de inte går sönder. Företrädesvis när man skickar de ömtåliga sakerna med posten.

Hon hade just tagit farväl av journalisten som velat se innehållet i hennes mejlbox. Det fick hon, själv begrep Törnrosa inget. ”Vilka individer skola anses som så otvetydigt dåliga arvsbärare, att de ej böra tillåtas fortplanta sig?”

Journalisten hade intresserat sig. Hummat och frågat om det var okej om hon vidarebefordrade till sig själv?

Men det hade Törnrosa motsatt sig, sådana manövrar fick oron att vakna och yra runt som maskrosfjun. Det visste man ju, hur mycket som gick att utläsa av en människas mejladress.

13

Lantz_Vår man i Shanghai_9789100_inlaga_CS3.indd 13

2011-09-07 11:45:09

IP-nummer och allt, nej, journalisten hade fått nöja sig med att fotografera av själva datorn när meddelandena låg uppe.

Mycket mer hade inte blivit sagt. Sedan hade journalisten försvunnit och Törnrosa hade gått ut i köket för att hämta sig något och det var där hon fick det. Paketet. Annika hade räckt över det, de hade skojat lite om att det väl inte var julafton redan.

Törnrosa sket väl i julafton men paketet såg ut att komma långväga ifrån så hon närapå tappade andan av spänningen ändå.

Hade han hållit sitt löfte? Hade han skaffat vackra presenter till henne och ongen, och skickat i förväg för att han visste med sig att han skulle bli försenad?

Hon hade dragit sig tillbaka till salongen igen. En stackars nervös romsk flickunge hade lagt sig på soffan men henne hade Törnrosa skickat ut. Tyvärr, hade hon sagt, kom tillbaka om en stund. Stunder som denna måste upplevas i ensamhet.

Solitud, hade kommit för henne, det var ett vackert ord.

Upplevas i solitud.

Hon fick hejda sig för att inte slita upp paketet. Den breda, feta tejpen. Det vadderade kuvertet. Och den mjuka, löftesrika stumheten i smällplasten som omslöt alltihop.

Sen var allt blankt.

Hon hade väl domnat bort, eller om det var svimmat hon gjort. Tuppat av. Inte förrän hon var på väg att falla ur stolen vaknade hon och såg sig förvirrat omkring.

Där borta. I hörnet, nära den andra soffan.

Banne mig, hade hon tänkt först och undrat om hon fortfarande sov och drömde.

Hon gick närmare och såg att hon hade sett rätt.

Hela det manliga fortplantningsredskapet låg liksom utkletat på golvet i salongen. Stång och kulor, allt var med.

Först när hon tittade närmare och rentav lyfte upp det hela litegrann kände hon igen det. Hon lyfte upp paketet, lät sin hand bli en skål som omslöt hela härligheten.

14

Lantz_Vår man i Shanghai_9789100_inlaga_CS3.indd 14

2011-09-07 11:45:09

Som hon gjort så många gånger förut.

Det fanns ingen tvekan. Det hon höll i sin hand var Hennings kuk.

15

Lantz_Vår man i Shanghai_9789100_inlaga_CS3.indd 15

2011-09-07 11:45:09