Page 1

Nora Roberts

Doft av rosor Översättning av Tove Janson Borglund

albert bonnier s för l ag

Roberts_Doft av rosor.indd 3

2011-08-22 13.52


www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-012632-2 Amerikanska originalets titel: Bed of Roses Copyright Š 2009 by Nora Roberts By arrangement with Writers House, New York and Ia Atterholm Agency, Sweden ScandBook AB, Falun 2011

Roberts_Doft av rosor.indd 4

2011-08-22 13.52


Till alla v채ninnor.

Roberts_Doft av rosor.indd 5

2011-08-22 13.52


Det är min fasta tro att varje blomster njuter av luften den andas. – Wordsworth Kärlek är som vänskap som fattat eld. – Bruce Lee

Roberts_Doft av rosor.indd 6

2011-08-22 13.52


prolog

Romantik gjorde det speciellt att vara kvinna, enligt Emmas sätt att se på livet. Romantik gjorde varje kvinna vacker och varje man till en prins. En kvinna med romantik i sitt liv levde lika storståtligt som en drottning, eftersom hennes hjärta vårdades ömt. Blommor, levande ljus, långa månskenspromenader i en undangömd trädgård … blotta tanken lockade fram en suck. Att dansa i månskenet i en undangömd trädgård, mer romantiskt än så kunde det inte bli med hennes mått mätt. Hon kunde se det framför sig, känna doften av sommarrosorna, höra musiken som letade sig ut genom ett öppet fönster i en balsal, hur ljuset målade alla silhuetter i silver, precis som på film. Hur hennes hjärta skulle bulta (som det bultade nu, medan hon fantiserade). Hon längtade efter att dansa i månskenet i en undangömd trädgård. Hon var elva. Eftersom hon såg så väldigt tydligt hur det kunde vara – skulle vara – beskrev hon hela scenen, in i minsta detalj, för sina bästa vänner. När de sov över hos varandra pratade de i timmar om allting, lyssnade på musik eller såg på film. De fick stanna uppe hur länge de ville, hela natten. Fast det hade ingen av dem klarat. Än så länge. När de sov över hos Parker fick de sitta på terrassen utanför hennes sovrum, eller leka där, ända till midnatt om vädret var bra. På våren, den tid hon gillade allra bäst att vara där, älskade hon att stå på ter7

Roberts_Doft av rosor.indd 7

2011-08-22 13.52


rassen och dra in doften från trädgården runt familjen Browns stora hus, doften av gräs om trädgårdsmästaren klippt det samma dag. Mrs Grady, hushållerskan, brukade komma med mjölk och kakor. Ibland var det cupcakes. Och mrs Brown tittade in då och då för att se vad de hittade på. Men för det mesta var det bara de fyra. ”När jag är en framgångsrik affärskvinna och bor i New York finns det ingen tid för romantik.” Laurel, vars solblonda hår var grönslingat efter en behandling med Kool-Aid med limesmak, försökte få bukt med Mackensies klarröda kalufs. ”Men romantik måste du ha”, envisades Emma. ”Nä-hä.” Laurel bet sig i läppen och jobbade oförtröttligt vidare med de långa, tunna flätorna på Mac. ”Jag ska bli som moster Jennifer. Hon säger till mamma att hon inte har tid att gifta sig, och hon behöver ingen karl för att livet ska bli perfekt och så. Hon bor på Upper East Side och går på samma fester som Madonna. Pappa säger att hon är en tuffing som knäcker karlar. Så jag ska bli en tuffing som knäcker karlar och går på fest med Madonna.” ”Visst”, fnös Mac, och bara fnissade till när hon blev luggad i flätan. ”Det är kul att dansa, och det där med romantik är väl okej, bara man inte blir helt dum. Romantik är det enda min mamma tänker på. Förutom pengar. Hon tänker på bägge. Hur hon ska få romantik och pengar samtidigt, liksom.” ”Det är inte riktig romantik.” Men Emma klappade Mac på benet när hon sa det. ”Jag tror att romantik är när man gör saker för varandra bara för att man är kär. Jag önskar att vi vore gamla nog att bli kära”, sa Emma med en djup suck. ”Det är säkert underbart.” ”Vi borde kyssa en kille och se hur det är.” Alla stelnade till och stirrade på Parker. Hon låg på mage i sin säng och såg på när kompisarna lekte Frisörsalong. ”Vi borde välja en kille och få honom att kyssa oss. Vi är nästan tolv. Vi måste pröva och se om vi gillar det.” Laurels ögon smalnade. ”Som ett experiment?” 8

Roberts_Doft av rosor.indd 8

2011-08-22 13.52


”Men vem skulle vi kyssa?” undrade Emma. ”Vi gör en lista.” Parker rullade över sängen för att nå sin senaste anteckningsbok på skrivbordet. Den här hade ett par rosa balettskor på omslaget. ”Vi listar alla killar vi känner, och sen vilka som kan vara okej att kyssa. Och skriver varför eller varför inte.” ”Det låter inte riktigt romantiskt.” Parker smålog mot Emma. ”Vi måste börja någonstans, och en lista är alltid bra att ha. Alltså, jag tror inte att vi kan använda oss av släktingar. Som Del”, sa hon och syftade på sin bror, ”eller någon av Emmas bröder. Dessutom är Emmas bröder för gamla.” Hon slog upp en tom sida. ”Jaha – ” ”Ibland sticker de in tungan i mun på en.” Macs kommentar resulterade i gälla pip, tillgjorda kväljningar och mer fnitter. Parker gled ner från sängen och satte sig bredvid Emma. ”Okej, när vi är klara med grundlistan delar vi upp den i Ja och Nej. Sedan kan vi välja från Ja-listan. Om vi får killen vi väljer att kyssa oss måste vi berätta hur det var. Och om han sticker in tungan i mun på någon måste vi få veta hur det kändes.” ”Tänk om han som vi väljer inte vill kyssa oss?” ”Em?” Laurel satte gummiband runt den sista flätan och skakade på huvudet. ”Dig vill han absolut kyssa. Du är jättesöt och du pratar med dem som om de var helt vanliga. Vissa tjejer blir så fåniga när det är pojkar med, men inte du. Plus att du börjar få bröst.” ”Killar gillar bröst”, sa Mac förnumstigt. ”Hur som helst, vill han inte kyssa dig så kysser du honom, bara. Det är väl ändå inte så himla viktigt.” Fast det tyckte Emma att det var, eller borde vara. Men de skrev sin lista, och bara det fick dem att skratta. Sedan började Laurel och Mac att spela upp hur vissa av killarna skulle närma sig uppgiften, och det fick dem att vrida sig av skratt på golvet så att mr Fish, katten, tassade ut ur sovrummet och rullade ihop sig i Parkers vardagsrum. 9

Roberts_Doft av rosor.indd 9

2011-08-22 13.52


Parker stoppade undan anteckningsboken när mrs Grady kom med mjölk och kakor. Sedan kom de på att de skulle starta ett tjejband och rotade igenom Parkers garderober och lådor för att hitta scenkläder. Några somnade på golvet, andra i sängen. Några hoprullade, andra utsträckta. Emma vaknade innan solen gått upp. Det var mörkt i rummet, sånär som på Parkers nattlampa och månen som sken in genom fönstren. Någon hade lagt på henne en tunn filt och gett henne en kudde. Någon gjorde alltid det när de sov över hos varandra. Månskenet lockade henne, och halvsovande gick hon ut på terrassen. Sval, rosendoftande luft smekte hennes kinder. Hon såg ut över den silverskimrande trädgården där våren exponerade sig i mjuka färger och vackra former. Hon kunde närapå höra musiken, nästan se sig själv dansa bland rosor och azaleor, pioner som ännu inte öppnat sina stora, doftande knoppar. Hon kunde nästan se hur han såg ut, han som hon dansade runt med. Vals, tänkte hon med en suck. En vals skulle det vara, som i en sagobok. Det var romantik, funderade hon. Blundade, andades in nattluften. En dag, det lovade hon sig själv, skulle hon veta hur det var.

10

Roberts_Doft av rosor.indd 10

2011-08-22 13.52


kapitel ett

 E

ftersom alla detaljerna knuffades i hjärnan på henne och många av dem kändes ganska suddiga läste Emma igenom sina mötesanteckningar medan hon drack dagens första kopp kaffe. De utförliga noteringarna hjälpte henne nästan lika mycket som det starka, söta kaffet. Förnöjt lutade hon sig tillbaka i stolen i sitt trevliga lilla kontorskrypin och läste marginalanteckningarna hon gjort om varje kund. Enligt hennes erfarenhet var det personkemin hos paret – eller främst hos bruden – som hjälpte henne att ange tonen under konsultationen, pekade ut den riktning hon skulle sträva mot. I Emmas värld var blommorna bröllopets kärna. Eleganta, roliga, påkostade, enkla – hur arrangemangen än var betydde blommor romantik. Det var hennes uppgift att ge kunderna all den omsorg och den romantik de ville ha. Hon suckade, sträckte på sig och log mot vasen med minirosor på skrivbordet. Våren var överlägset bäst, tänkte hon. Bröllopssäsongen var på väg mot sin höjdpunkt – vilket innebar långa dagar och långa nätter med att tänka ut, arrangera och skapa, inte bara för detta utan också för nästa års vårbröllop. Hon älskade kontinuiteten nästan lika mycket som själva arbetet. Allt detta hade I Nöd och Lust gett henne och hennes tre bästa vänner; kontinuitet, ett givande jobb, en känsla av att göra bra ifrån sig. Och så fick hon leka med blommor, leva med blommor, praktiskt 11

Roberts_Doft av rosor.indd 11

2011-08-22 13.52


taget bada i blommor varenda dag. Fundersamt granskade hon händerna, de små skavankerna och skärsåren. Vissa dagar såg hon dem som stridsärr, andra som hedersutmärkelser. Just den här morgonen önskade hon bara att hon kommit ihåg att boka manikyr. Hon sneglade på klockan, räknade efter. Kaffeenergin fick henne att fara upp, rusa in i sovrummet efter en rosa huvtröja att dra över pyjamasen. Hon skulle hinna gå bort till stora huset innan hon klädde sig och gjorde sig klar för dagen. I stora huset fanns mrs Grady, vilket betydde frukost, vilket betydde att Emma själv slapp rota fram mat och laga till den. Livet var fullt av små glädjeämnen, tänkte hon medan hon joggade ner för trappan. Hon gick via vardagsrummet där hon tog emot kunder vid konsultationerna, såg sig snabbt om på väg mot dörren. Blommorna som stod framme tänkte hon fräscha upp innan första mötet började, men visst hade de där stjärnliljorna slagit ut fint? Hon lämnade det som en gång varit familjen Browns gäststuga och nu var hennes hem och bas för Brudbuketten – hennes del av I Nöd och Lust. Fyllde lungorna med frisk vårluft. Och rös till. Typiskt att det inte kunde vara varmare. Det var ju faktiskt april! Påskliljetid. Se så trevliga penséerna hon satt ut häromdagen var. Hon vägrade att låta en kylig morgon – och okej, nu började det dugga också – förstöra humöret. Hon kröp ihop inunder huvtröjan, stack handen som inte var upptagen av kaffemuggen i fickan och började gå mot stora huset. Hela naturen började vakna till liv, påminde hon sig. Tittade man tillräckligt noga såg man hur det skimrade svagt av grönt på träden, såg antydningar till det som skulle bli vackra klasar av skogskornell och körsbärsblom. Påskliljorna längtade efter att slå ut och krokusen hade redan gjort det. Det kanske kom ett litet vädermässigt bakslag nu, men det värsta var ändå över. 12

Roberts_Doft av rosor.indd 12

2011-08-22 13.52


Snart var det dags att köra händerna i myllan, plocka ut några av skönheterna hon hade i växthuset till allmän beskådan. Visst stod hon för buketter, girlander och kransar, men inget slog Moder natur när det gällde att fixa inramningen till ett bröllop. Och ingenting ramades in så snyggt som Brownvillan, enligt henne själv. Den stora trädgården, som redan nu var vacker, skulle snart explodera i färger, blommor och dofter, locka folk att strosa längs de vindlande gångarna, slå sig ner på en bänk och njuta i solen eller skuggan. Parker hade gjort henne ansvarig – i vilken mån nu Parker kunde överlåta ansvar – för den, så varje år fick hon förnöja sig med att plantera något nytt och hålla koll på trädgårdsarkitekterna. Flera utomhusalternativ för bröllop och andra fester fanns tack vare terrasser och vackra uteplatser. Poolpartyn, mottagningar på terrassen, vigsel i rosenbersån eller pergolan, eller kanske nere vid dammen under en pil. Vi har allt, tänkte hon. Och själva huset? Kunde det bli mer elegant eller vackrare? Den subtila ljusblå färgen, de varma gula och gräddvita nyanserna. Alla de olika takfallen, bågfönstren och de fina balkongräckena blev sammantaget både charmigt och förnämt. Den breda portiken var ju faktiskt som gjord att fylla med frodig grönska eller fina färg- och formkombinationer. Som barn hade hon sett hela egendomen som ett sagoland, med slott och allt. Nu var den hennes hem. Hon vek av mot poolhuset, där hennes kollega Mac bodde och hade sin fotoateljé. I samma stund slogs dörren upp. Emma log och vinkade till den gänglige mannen med rufsigt hår och tweedkavaj som kom ut. ”Hallå Carter!” ”Hej Emma.” Carters familj hade känt hennes familj nästan så länge hon kunde minnas. Nu var Carter Maguire, före detta föreläsare vid Yale och 13

Roberts_Doft av rosor.indd 13

2011-08-22 13.52


numera magister i engelsk litteratur vid deras gamla high school, förlovad med en av hennes allra bästa vänner. Livet var inte bara bra, funderade Emma. Det var fanimig en dans på rosor. Med det i åtanke dansade hon nästan fram mot Carter, fattade tag i hans kavajslag och drog ner honom så att hon nådde upp att ge honom en smällkyss på mun när hon stod på tå. ”Ojoj”, sa han och rodnade lite. ”Men hallå där.” Mac lutade sig mot dörrkarmen, med sömntunga ögon och rufsigt, illrött hår. ”Försöker du ge dig på min kille?” ”Ja, tänk om det hade gått. Jag skulle gärna sno honom, men du har förhäxat honom totalt.” ”Det kan du ge dig på.” ”Jo, jag tackar.” Carter log lite generat mot dem. ”Vilken trevlig start på dagen. Lärarmötet som väntar blir inte hälften så trevligt.” ”Ring och sjukanmäl dig”, spann Mac. ”Jag har något trevligt att bjuda på.” ”Haha. Jo. Hur som helst. Hej då.” Emma log brett och såg efter honom när han gick mot bilen. ”Gud, så söt han är.” ”Visst är han?” ”Och kolla dig bara, Fröken Lyckost.” ”Fröken Förlovad Lyckost. Vill du se ringen igen?” ”Ooooo”, sa Emma lydigt när Mac viftade med fingrarna. ”Ååååå.” ”Är du på väg upp till huset för frukost?” ”Det var tanken.” ”Vänta.” Mac sträckte sig efter en jacka och drog igen dörren bakom sig. ”Jag har bara hunnit få i mig kaffe, så …” Mac blängde på Emma där de gick sida vid sida. ”Det där är min mugg.” ”Vill du ha tillbaka den nu?” ”Jag vet varför jag är på så gott humör denna skitmorgon. Av samma anledning som jag inte hunnit äta frukost. Svaret är Duscha Tillsammans.” 14

Roberts_Doft av rosor.indd 14

2011-08-22 13.52


”Fröken Lyckost är också Skrytsam Skata.” ”Och stolt över det. Varför är du så kvittrig? Har du en karl i huset?” ”Tyvärr inte. Men jag har fem konsultationer inbokade i dag. Vilket är ett bra sätt att börja veckan, precis efter det ljuvliga slutet på förra veckan med tebjudningen i går. Visst var den söt?” ”Vårt sextioåriga par som lovade att älska varandra i nöd och lust, omgivna av barn och barnbarn på bägge sidor. Inte bara sött utan också uppmuntrande. Andra gången gillt för bägge två, men de var redo att kasta sig in i det igen, att dela livet, att jämkas. Jag fick några riktigt bra bilder. Jag tror i alla fall att de galningarna klarar sig bra.” ”På tal om galningar så måste vi verkligen börja tänka på dina blommor. Det kanske är långt till december – jag fryser vid blotta tanken – men du vet hur fort det går.” ”Jag har inte ens bestämt hur förlovningsbilderna ska vara. Eller tittat på klänning, eller tänkt på färgskala.” ”Jag passar i ädelstensfärger”, sa Emma och fladdrade med ögonfransarna. ”Du passar i säckväv. Snacka om skrytsamma skator.” Mac öppnade dörren till stora husets grovingång, och eftersom mrs Grady var tillbaka från vintersemestern kom hon ihåg att torka av fötterna. ”Så fort jag hittar klänningen brainstormar vi ihop resten.” ”Du är den första av oss som gifter sig. Och gifter sig här.” ”Jo. Det ska bli spännande att se hur vi klarar av att sköta bröllopet och vara med på det.” ”Du vet att du kan lita på Parker, hon fixar logistiken. Om någon kan få det att flyta på är det hon.” De gick in i köket, in i fullt kaos. Medan Maureen Grady stod och arbetade med lugna rörelser och helt neutral min vid spisen, stod Parker och Laurel och argumenterade på var sin sida av rummet. ”Det måste bara göras”, envisades Parker. ”Skitsnack, skitsnack, skitsnack.” ”Laurel, det är ett jobb. Och då gör man som kunden vill.” 15

Roberts_Doft av rosor.indd 15

2011-08-22 13.52


”Jag ska säga dig vad jag vill göra med den kunden.” ”Sluta nu.” Parker var redan klädd för kundbesök, i midnattsblå dräkt och med det mörkbruna håret i svans i nacken. Ögonen matchade dräkten, och nu gnistrade de av otålighet. ”Lyssna nu. Jag har redan gjort en lista på vad hon vill ha, antalet gäster, färgskalan, hennes val av blommor. Du behöver inte ens prata med henne. Jag kan sköta kontakten.” ”Vet du vad du kan göra med din lista?” ”Bruden – ” ”Bruden är en skitstövel. Bruden är en idiot, en gnällig barnunge till bitch som för ett år sedan klart och tydligt förklarade att hon varken behövde eller ville ha mina tjänster. Nu kan hon ju bita tungan av sig för att hon var så korkad, för min tårta lär hon inte få sätta tänderna i.” Laurel sjönk ner i frukosthörnan, med sängrufsigt hår och klädd i pyjamasbyxor och sovtröja. ”Nu får du lugna dig lite.” Parker böjde sig ner och plockade upp en mapp. Som Laurel antagligen kastat ifrån sig, tänkte Emma. ”Allt du behöver veta finns här.” Parker lade mappen på bordet. ”Jag har lovat bruden att vi ska göra som hon vill, så – ” ”Så ta och sno ihop en bröllopstårta till lördag då, och en brudgumstårta, och ett antal desserter. Till tvåhundra människor. Gör du det utan minsta förberedelsetid, när du dessutom har tre andra tillställningar under helgen och ett kvällsjobb om tre dagar.” Med trotsig min lyfte Laurel mappen och släppte den demonstrativt på golvet. ”Nu är du barnslig.” ”Okej, då är jag ett barn.” ”Flickor, era små lekkamrater har kommit”, jollrade mrs Grady menande, men ögonen glittrade av skratt. ”Alltså, jag tycker jag hör att mamma ropar på mig”, sa Emma och ryggade baklänges. ”Ånej!” Laurel for upp. ”Nu ska du höra här! Vi snackar om Folk16

Roberts_Doft av rosor.indd 16

2011-08-22 13.52


Harrigan-bröllopet. På lördag kväll. Visst minns du hur bruden fnös vid blotta tanken på att Kristyr på I Nöd och Lust skulle stå för tårtan eller efterrätterna? Hur hon hånlog mot mig och propsade på att hennes kusin, konditorn från New York som utbildats i Paris och skapat tårtor för viktiga tillställningar, tog hand om alltihop? Minns du vad hon sa till mig?” ”Nja.” Emma makade lite på sig, för Laurels finger pekade rakt mot hennes hjärta. ”Inte den exakta ordalydelsen.” ”Men det gör jag. Hon sa att hon var övertygad – sa det med samma hånleende – om att jag nog klarade av de flesta tillställningar, men till sitt bröllop ville hon ha det bästa. Sa hon rakt i ansiktet på mig.” ”Vilket var oförskämt, visst”, försökte Parker bryta in. ”Jag är inte klar än”, väste Laurel sammanbitet. ”Nu, i sista stund, verkar det som om hennes geni till kusin stuckit med en av sina kunder. Stor skandal, eftersom sagda kund träffade genikusinen när han anlitade henne för att skapa en tårta till sitt förlovningskalas. Nu har de gått upp i rök och bruden vill att jag träder in och räddar situationen.” ”Vilket är sådant vi sysslar med här. Laurel – ” ”Jag frågar inte dig.” Hon hötte finger mot Parker och spände ögonen i Mac och Emma. ”Jag frågar dem.” ”Va? Sa du något?” Mac log brett. ”Förlåt, jag måste ha fått vatten i öronen när jag duschade. Jag hör inte ett skvatt.” ”Fegis. Em?” ”Alltså …” ”Frukostdags!” Mrs Grady gestikulerade mot dem. ”Sätt er, allihop. Äggviteomeletter på rostat mörkt bröd. Sitt, sitt. Ät.” ”Jag äter inte förrän – ” ”Nu sätter vi oss.” Emma föregrep Laurels nästa utbrott och försökte lirka. ”Jag måste få tänka lite. Vi tar och slår oss ner allihop … Å mrs G., så gott det ser ut.” Hon slet till sig två tallrikar, intalade sig att de var sköldar, gick bort till frukosthörnan och makade sig in. ”Vi är ett team, glöm inte det”, började hon. 17

Roberts_Doft av rosor.indd 17

2011-08-22 13.52


”Det är inte du som blivit förolämpad och har för mycket att göra.” ”Det är det faktiskt. Eller var. Whitney Folk är rena monsterbruden. Jag har en del mardrömsgrejer om henne, men det tar vi en annan dag.” ”Jag har också en del att berätta om henne”, infogade Mac. ”Så hörseln är tillbaka?” muttrade Laurel. ”Hon är oförskämd, krävande, bortskämd, besvärlig och otrevlig”, fortsatte Emma. ”Oftast när vi planerar ett bröllop, trots alla problem som kan dyka upp och trots att vissa par verkar helt knäppa, ser vi till att ge dem en dag som är början på ’i alla sina dagar’. Men i det här fallet blir jag förvånad om det håller ens i två år. Hon var oförskämd mot dig, och jag tror inte att det var ett hånleende utan bara dryghet. Jag gillar henne inte.” Laurel blev uppenbarligen nöjd över att få stöd och avfyrade ett eget hånleende mot Parker innan hon började äta. ”Men trots det är vi ett lag. Och kunder måste servas, även om de är dryga. Så är det bara”, sa Emma när Laurel blängde på henne. ”Men det finns andra anledningar att fixa det. Nu kan du visa den oförskämda, dryga, plattbröstade magra skatan vad ett riktigt geni till konditor kan prestera, och det under press.” ”Parker har redan försökt med det knepet.” ”Jaha.” Emma provsmakade en liten bit omelett. ”Tja, men så är det ju.” ”Jag kan baka ihjäl hennes karltjuv till kusin.” ”Absolut. Personligen tycker jag nog att hon borde krypa lite.” ”Krypande gillar jag.” Laurel funderade på det. ”Och bönande.” ”Jag skulle nog kunna fixa lite av bäggedera.” Parker lyfte kaffemuggen. ”Dessutom upplyste jag henne om att det kostar extra med så kort varsel. Jag lade på tjugofem procent. Hon klamrade sig fast vid det som en livboj, och var så tacksam att hon faktiskt grät.” Nu kom det en ny glimt i Laurels blåklintsblå ögon. ”Så hon bölade?” Parker lade huvudet på sned och viftade med ögonbrynen mot Laurel. ”Nå?” 18

Roberts_Doft av rosor.indd 18

2011-08-22 13.52


”Även om det där med bölandet värmer i själen får hon ta det jag erbjuder, och nöja sig med det.” ”Absolut.” ”Tala bara om för mig vad du bestämmer dig för”, sa Emma till henne. ”Jag fixar passande blommor och bordsdekor.” Hon log medlidande mot Parker. ”Och hur dags ringde hon dig och bad om detta?” ”Tjugo över tre i morse.” Laurel sträckte sig över bordet och klappade Parken på handen. ”Förlåt.” ”Det är min bit. Vi klarar det. Det gör vi alltid.”

Det gjorde de alltid, tänkte Emma medan hon fräschade upp buketterna i vardagsrummet. Det skulle de säkert alltid göra. Hon sneglade på fotot i den enkla, vita ramen, av tre unga flickor som lekte Bröllopsdag i sommarträdgården. Hon hade varit brud den gången, hållit i buketten med ogräs och violer och burit spetsslöja. Och blivit lika glatt överraskad som vännerna när den blå fjärilen landade på en av maskrosorna i buketten. Mac hade ju också varit med, förstås. Stått bakom kameran, fångat stunden. Nog var det ett underverk av det större slaget att det de haft som favoritlek när de var små nu var en blomstrande rörelse. Inte många maskrosor nuförtiden, funderade hon medan hon fluffade upp soffkuddar. Men hur många brudar hade hon inte sett med samma förtjusta, häpna blick inför åsynen av brudbuketten som skapats till henne. Bara till henne. Hon hoppades att mötet som strax skulle börja resulterade i ett bröllop nästa vår, med en brud som såg just så förtjust ut. Hon ordnade bland sina mappar, pärmar och böcker, gick sedan bort till spegeln för att kolla hår, smink och snittet på kavajen och byxorna hon bytt om till. En bra presentation var A och O för I Nöd och Lust. Det ringde, så hon vände sig från spegeln och svarade med ett 19

Roberts_Doft av rosor.indd 19

2011-08-22 13.52


glatt ”Brudbuketten på I Nöd och Lust. Ja, hej Roseanne. Visst minns jag dig. Oktoberbröllop, eller hur? Nej då, det är inte för tidigt att bestämma det nu.” Hon grävde fram en anteckningsbok ur skrivbordslådan medan hon pratade och slog upp den. ”Vi kan boka in en konsultation nästa vecka, om det passar dig. Kan du ta med bilder på klänningen? Toppen. Och om du har valt tärnklänningar vill jag veta hur de ser ut, eller vilken färg de ska ha … Jaha, ja. Det ska jag hjälpa dig med. Vad sägs om nästa måndag, klockan två?” Hon skrev upp klockslaget och kastade en blick över axeln när hon hörde en bil närma sig. En kund på tråden och en annan på tröskeln. Gud vad hon älskade våren!

Emma gick runt med dagens sista kund i visningsdelen, där hon hade sidenarrangemang, buketter och olika prover på bord och hyllor. ”Jag gjorde den här när du mejlade mig bilden av din klänning och berättade om dina färger och älsklingsblommor. Jag vet att du pratade om att du helst ville ha en stor droppformad bukett, men …” Emma tog buketten med liljor, rosor och pärlbeströdda vita band från hyllan. ”Jag ville bara att du skulle se den här innan du verkligen spikade det hela.” ”Så vacker, och med mina älsklingsblommor. Men den känns inte riktigt, du vet, stor nog.” ”Med tanke på hur din klänning är skuren och hur kjolen faller, och det vackra pärlstickade livet, kan det bli jättefint med en mer modern bukett. Jag vill att du ska få precis det du själv föredrar, Miranda. Den här liknar mer det du talade om.” Emma tog en droppformad bukett från hyllan. ”Å, den är som en hel trädgård!” ”Visst är den? Jag ska visa dig några bilder.” Hon öppnade mappen 20

Roberts_Doft av rosor.indd 20

2011-08-22 13.52


som låg på bordet och tog fram två stycken. ”Det är min klänning! Med buketterna.” ”Min kollega Mac är bra på att trolla med Photoshop. Nu får du en uppfattning om hur de olika förslagen ser ut ihop med klänningen. Det finns inget som är rätt eller fel. Det är din dag, och den ska vara precis som du vill ha den, in i minsta detalj.” ”Men du har ju rätt, eller hur?” Miranda granskade bägge bilderna. ”Den stora skymmer liksom klänningen. Men den andra är som gjord för den. Elegant men ändå romantisk. Visst är den romantisk?” ”Jag tycker det. Liljorna med den lilla aningen av rosa mot de vita rosorna, och små penseldrag av ljusbrunt. De vita, långa banden med skimrande pärlor. Om du gillar den tänkte jag att vi kunde ta bara liljor till tärnorna, kanske med rosa band.” ”Jag tycker …” Miranda bar bort provbuketten till den gamla golvspegeln som stod i ett hörn. Leendet blev lika sött som blommorna när hon betraktade sig själv. ”Jag tycker att det ser ut som om ett gäng riktigt kreativa goda feer bundit den. Och jag älskar den.” Emma antecknade. ”Så roligt. Vi utgår från den då, vad gäller övriga buketter också. Honnörsbordet får genomskinliga vaser, så att buketterna håller sig fräscha och samtidigt blir bordsprydnader under mottagningen. Till buketten du ska kasta föreslår jag enbart vita rosor, lite mindre, som denna.” Emma tog ner en annan prov­ bukett. ”Med rosa och vita band.” ”Det blir perfekt. Det här var mycket enklare än jag trott.” Emma antecknade nöjt vidare. ”Blommorna är viktiga, men de ska vara roliga också. Kom ihåg att det inte finns något som heter fel. Av det du berättat tänker jag mig ett romantiskt bröllop i modern stil.” ”Ja, det är precis så jag vill ha det.” ”Din systerdotter, blomsterflickan, är väl fem år?” ”Hon fyllde fem i förra månaden, och är så spänd på att få strö rosenblad längs gången.” ”Det kan jag tro.” Emma strök tanken på blomsterboll från sin mentala lista. ”Vi kan använda en korg i den här stilen, klädd med 21

Roberts_Doft av rosor.indd 21

2011-08-22 13.52


vitt siden och prydd med minirosor, med rosa och vita band där också. Rosa och vita rosenblad. Och en krans till henne, rosa och vita minirosor. Sedan beror det på hennes klänning eller vad du tycker, om vi ska nöja oss med det eller ge henne band ner över ryggen.” ”Det ska absolut vara band. Hon är väldigt flickig. Hon kommer att bli så nöjd.” Miranda tog provkransen Emma räckte henne. ”Å, Emma. Den är som en liten krona. Prinsessig.” ”Precis.” När Miranda satte den på sitt eget huvud skrattade Emma till. ”En flickig femåring kommer att vara i sjunde himlen. Och du blir hennes favoritmoster i all evighet.” ”Så söt hon kommer att bli. Ja, ja till allting. Korg, krans, band, rosor, färger.” ”Toppen. Du gör allt så lätt för mig. Nu har vi mödrarna och din mormor. Vi kunde göra buketter att fästa vid handleden eller livet, med rosor eller liljor eller bägge. Men – ” Miranda log och tog av sig kransen. ”Varenda gång du säger ’men’ kommer det något fantastiskt. Men vaddå?” ”Jag tänkte att vi kunde väcka liv i den gamla viktorianska handbuketten.” ”Det har jag ingen aning om vad det är.” ”Jo, en liten handbukett, lik den här, som hålls i en liten strut för att blommorna ska vara fräscha. I så fall ställer vi ut hållare vid deras platser, så deras bord blir lite extra pyntade. Liljor och minirosor, men vi kan byta färg till rosa rosor och vita liljor och de där blekgröna inslagen. Eller, om det inte passar till deras klänningar, kör vi vitt genomgående. Nätt men inte för smått. Jag hade tänkt mig en hållare som den här, i silver, inte för överarbetad. Vi kan låta gravera in bröllopsdatum, eller era namn och deras namn.” ”Då blir det som om de får en egen brudbukett. Små kopior av min. Å, mamma kommer att …” När Miranda fick tårar i ögonen sträckte sig Emma efter asken med pappersnäsdukar som hon alltid hade till hands. 22

Roberts_Doft av rosor.indd 22

2011-08-22 13.52

9789100126322  

Nora roberts Översättning av tove Janson Borglund alBert BoNNiers fÖrlag isBN 978-91-0-012632-2 amerikanska originalets titel: Bed of roses...