9789100125493

Svikaren

Wennstam SvikarenCS5.indd 1

2012-01-13 11.40

Wennstam SvikarenCS5.indd 2

2012-01-13 11.40

SVIKAREN Katarina Wennstam

Albert Bonniers Fรถrlag

Wennstam SvikarenCS5.indd 3

2012-01-13 11.40

Av Katarina Wennstam har tidigare utgivits: Flickan och skulden 2002 En riktig våldtäktsman 2004 Smuts 2007 Dödergök 2008 Alfahannen 2010

Citatet av Hafez på sid 135 är hämtat från Kärleksdikter, ­översätting Jan Östergren, Symposion 1991.

Citatet på sid 286 kommer från Östanvindens ande, översättning Fateme Behros, Ellerströms förlag 2007.

www.albertbonniersforlag.se ISBN 978-91-0-012549-3 © Katarina Wennstam 2012 ScandBook, Falun 2012

Wennstam SvikarenCS5.indd 4

2012-01-13 11.40

Till minne av Bo Wennstam

Wennstam SvikarenCS5.indd 5

2012-01-13 11.40

Wennstam SvikarenCS5.indd 6

2012-01-13 11.40

Fรถrsta delen Svek

Wennstam SvikarenCS5.indd 7

2012-01-13 11.40

Wennstam SvikarenCS5.indd 8

2012-01-13 11.40

Some people believe football is a matter of life and death.

I can assure you, it’s much, much more important than that.

Bill Shankly, manager Liverpool FC 1959–1974

Wennstam SvikarenCS5.indd 9

2012-01-13 11.40

Wennstam SvikarenCS5.indd 10

2012-01-13 11.40

Solen letar sig upp över ännu regnblanka plåttak, det svarta färgas brinnande rött av gryningsljuset. Smeker fasader, trottoarer och blomsterplanteringar, tröstar, värmer.

Solen vet inte hur efterlängtad den är, hur den blöta staden i norr längtat efter sommar. Hur snabbt de semestertörstande människorna knäcks av ett par veckors oavbrutet regnande mitt under semestern. Hur våldet ökar, grollet pyr under ytan, hur män och kvinnor tömmer sina vinboxar för att döva tankarna på de kommande arbetsveckorna. Och så ökar våldet lite till.

På akutmottagningarna talar man om fullmånenätter och om regntunga semestrar. Då slåss folk mer. Då blir skojbråk till slagsmål, då knuffar storebröder ner sina småsyskon från klätterställningar, då drämmer föräldrar igen bildörrar på barnfingrar. Då sprider sig oron i leden, då är semesterdrömmen långt borta.

Det ska inte regna, inte just nu.

I England ser personalen på sjukhusen hur kvinnorna kommer in mer sönderslagna, mer straffade av sina män, om fotbollslandslaget gör dåligt ifrån sig i ett stort mästerskap. Sverige, som inte ens tagit sig till VM, hukar istället under ett gigantiskt lågtryck som inte vill släppa taget och som får semesterfirare att tröstlöst dra mellan Ullared, Ikea och Systembolaget.

Men idag, denna morgon, får stockholmarna vakna till den ljuvligaste av soluppgångar. Regnet har vräkt ner hela natten men 11

Wennstam SvikarenCS5.indd 11

2012-01-13 11.40

en bit in på småtimmarna drar molnen vidare och lämnar plats åt den gryende solen.

För varje dag kommer den några minuter senare, hösten smyger redan runt hörnet. Men idag är den lika strålande som någonsin i en sommarvisa eller vals. Som gjord för en frukost med rostat bröd, honungsyoghurt och solvarma hallon på altanen.

Som tröst, som för att råda bot på de många förlorade sommardagarna, är solen ett perfekt klot på himlen när den börjar stiga upp över Hammarbybacken. En gnisslande blå tunnel­ banevagn pilar över Skanstullsbron. Morgontidiga cyklister utnyttjar chansen att få ta sig någorlunda torrskodda till arbetet och väjer för kvarblivna vattenpölar.

I samma stund som solstrålarna får den runda vita arenan Globen att börja glöda, faller en man till golvet i en trappuppgång på Ljustergränd 5 i Norra Hammarbyhamnen. Hit når inget gryningsljus.

Här är det blod och död som färgar morgonen röd.

Det är ingen kraftig duns, snarare låter hans tunga kropp som en trave kuddar när han rasar ihop. Han har slagits för sitt liv, försökt värja sig, spänt varenda muskel i sin vältränade kropp och försökt få övertaget. Han har försökt förstå, försökt vinna, gjort allt han kan för att överleva.

Men mot oresonligt hat och en arton centimeter lång kniv har han till slut ingen chans.

För varje hugg blir det svårare. För varje impuls mellan sår och hjärna blir smärtan mer och mer övermäktig. För varje ande­tag blir det svårare och svårare att kämpa emot och till slut faller han. Ännu då han ligger ner är han vid liv. I ett fåfängt försök att undkomma börjar han med sin sista energi och livskraft, den som pumpar ur kroppen nu och som gör det varmt under honom, dra sig tillbaka mot lägenheten.

12

Wennstam SvikarenCS5.indd 12

2012-01-13 11.40

Är det ingen som hör, tänker han. Finns här ingen som kan hjälpa mig?

I samma stund kommer skuggan över honom igen. Skuggan som aldrig vill sluta hugga.

13

Wennstam SvikarenCS5.indd 13

2012-01-13 11.40

Det är inte solen som väcker Shirin Sundin. Sovrummet vetter mot sydväst och det dröjer ännu en stund innan morgonens första strålar lyser upp de vita väggarna. Dessutom har hon en tättslutande ögonmask runt huvudet, en mycket effektiv kvarleva från ett nattflyg till New York som hon använder från april till augusti för att stänga ute sommarljuset.

Det är hennes mans trevande fingrar. Hon befinner sig fort­ farande i gränslandet mellan sömn och vakenhet, men inget kan slita henne ur drömmen på en sekund som detta. För några år sedan var det lust som drog genom kroppen om hennes man försiktigt lirkade ner hennes trosor och buffade mot hennes bak med sitt morgonstånd. Inget sätt att börja dagen var väl ljuvligare.

Nu känner hon istället bara irritation. Hon slår upp ögonen.

Han vet ju att hon inte vill.

Fredrik är hård och hans fingrar letar sig överallt. Han trycker på och med ett ryck vänder sig Shirin om på rygg. Pressar kroppen ner mot madrassen. Demonstrativt. ”Exakt vad är det du inte fattar?”

Fredrik svarar henne med en djup kyss, med en hand som löper genom hennes hår. Kyssas kan han fortfarande, det får hon ge honom. Hans mjuka men bestämda tunga, hans varma andedräkt och läpparna som skänkt henne så mycket njutning.

Vad är det egentligen för fel på henne? Hennes fina man väcker henne en solig semestermorgon med ett tydligt bevis för sin åtrå 14

Wennstam SvikarenCS5.indd 14

2012-01-13 11.40

och det enda hon vill göra är att somna om.

Hon puttar bort honom, men med en smekning på kinden.

Som om det skulle göra någon skillnad. ”Förlåt… Fredrik. Jag vill inte.”

En kyss till. Hon kan känna gensvaret i kroppen, som en liten, liten glittrande juvel längst ner i botten på en stor kasse full med en massa skräp och annan bråte. Hon får tag i den en kort sekund, men känner den genast glida henne ur händerna. ”Du är så jävla fin när du är så solbränd. Och med alldeles vita tuttar.”

Fredrik fyller munnen med en bröstvårta. Juvelen glimrar till igen. ”Vi har pratat om det. Jag vill inte.”

Fredrik faller tillbaka på sin kudde. ”Toppen. Fucking underbart, Shirin.” ”Fredrik…”

Han skrattar till, hårt och fullt av misstro. ”När vill du då? Du äter p-piller. Så vad är problemet? Är du så rädd för att bli på smällen?”

Shirin vänder ryggen till, häver sig upp och sträcker sig efter mobilen som ligger på laddning på nattduksbordet. Klockan är inte ens sex. Inte konstigt att hon är trött. De har ju fortfarande semester, för Guds skull. Är det för mycket begärt att få sova på sin sista semesterdag?

Att slippa bli väckt av sin kåta make? ”Eller är det något annat det handlar om?”

Hon tänker ja, men svarar förstås inte högt.

Fredrik fortsätter. ”Man hör ju om andra. Som har varit gifta några år, som är i vår ålder. Som inte vill något hellre än att bli gravida.” ”Men nu är vi inte alla andra. Okej?”

Hon lämnar sovrummet innan han kommer sig för att svara.

15

Wennstam SvikarenCS5.indd 15

2012-01-13 11.40

Porten till mordplatsen står på vid gavel ut mot Ljustergränd, en liten stump till gata som leder från Blecktornsparken till Norra Hammarbyhamnens kaj.

Utmed kajen ligger rader av båtar, många bebodda och inredda med mönstrade gardiner i kajutornas runda fönster och med prunkande örtodlingar i stora krukor på akterdäck. Andra fartyg är rostiga och verkar inte ha lämnat kajen på decennier.

Från någon mast hänger en tvättlina, fylld med lakan, kuddvar och nytvättade t-shirts. På flera av båtarna står cyklar fast­ surrade uppe på däck, från en skorsten syns en vag antydan till matos. Hamnen är ett populärt promenadstråk vid Södermalms sydöstra strand.

Gatan, där både en ambulans och en polisbil parkerat nere på vändzonen med vispande blåljus, är knappa hundra meter lång.

På andra sidan gatan ligger den staketomgärdade gården till Tullgårdsskolan, fortfarande sommarlovsöde. Runt klätterställningar och bänkar har ogräset sprängt sig upp genom sprickor i asfalten. På den buckliga basketplanen syns fortfarande pölar efter de senaste veckornas eviga regnande. Klockan på skolans fasad visar på kvart över sju och den döda kroppen inne i femmans port har börjat kallna.

Dörren in till lägenheten står öppen. Blodet har stänkt i pilar, droppar och kaskader i både hall och portuppgång. När det stelnar skiftar det till svart. Men under och runt kroppen är mängden blod så stor att allt det röda fortfarande är varmt. Det 16

Wennstam SvikarenCS5.indd 16

2012-01-13 11.40

glimrar till när Charlotta Lugn kliver ut ur hissen och lampan lyser upp den gräsliga scenen.

Hon är en kriminalinspektör på några och femtio med kortklippt hår och en självklar hållning som kommit till henne efter snart tre decennier i yrket. Hon blir stående och tittar på offret med en blick som är både van och plågad.

Den första patrullen som var på plats en timme tidigare lyckades redan efter någon minut förstöra brottsplatsen. En polisassistent Strömberg, som var helt oförberedd på hur mycket blod som faktiskt kan komma ur en människa och hur påtaglig doften av skräck och vrede kan kännas från en mördad kropp, satte handen för munnen och tog i panik ett stort kliv över liket. Med blodklibbiga kängor rusade han in i köket och hann med nöd och näppe fram till vasken där han kräktes rakt ut över smutsdisk, rostfri bänk och kvarlämnade matrester. Med kräksmaken fortfarande kvar i både svalg och näsgångar spottade han gång på gång ur sig ordet ”förlåt”, men då var skadan redan skedd.

Kroppen där ute hade förstås ingen förlåtelse att ge. Hans kollega Turesson svor om veklingar och gröngölingar och hur det minsann var på hans tid på Polishögskolan. Därefter ringde han på förstärkning och skickade ut Strömberg att vakta porten.

Stackaren stank lång väg och där ute kunde han knappast ställa till med mer skada.

Men nu är kriminalinspektör Lugn på plats och därmed är deras arbete snart avklarat. Knacka dörr i portuppgången kommer de inte undan och så fort Strömberg fått ett tuggummi kan de komma igång. Resten av efterarbetet tillhör Länskriminalen och Charlotta Lugn.

Kriminalinspektören suckar när hon kommer in i lägenheten och ser de blodiga skoavtrycken som löper från hallen in i köket.

17

Wennstam SvikarenCS5.indd 17

2012-01-13 11.40

Turesson berättade om den yngre kollegans sammanbrott. De får väl vara glada att han inte kräktes i hallen. Eller på liket.

Mycket kan man förbereda sig på, men det här är i värsta laget. Det tycker till och med Lugn. Hon går tillbaka ut till offret.

Kroppen ligger på mage, ansiktet är vridet i profil med vänster kind ner mot golvet. Ögonen är borta. Charlotta Lugn tittar bort från det fullständigt massakrerade ansiktet, de söndertrasade läpparna.

Det är omöjligt att avgöra hur han såg ut när han var i livet.

Hon drar ytterdörren mot sig med hjälp av spetsen på skon och sneglar på namnet på dörren. Lilja.

Namnet verkar bekant, men utan att hon kan placera det.

En tidigare känd brottsling? Det tror hon inte. Lugn har bara arbetat för Länskrim i Stockholm sedan i påskas och inte hunnit lägga särskilt många namn på minnet. Det kommer, det vet hon.

Samma namn brukar återkomma.

Nej, det är något annat. Ett företag? Någon gammal skolkamrat? Hon vet att hon har hört det förut.

Det behöver å andra sidan inte betyda någonting. Så ovanligt är inte namnet.

Hon ropar ner i uppgången, orden ekar mot betongen i den spiralformade trappen. ”Turesson? Är du kvar?”

I samma stund hör hon det avlägsna plinget från en dörrklocka. De båda poliskollegorna är redan igång med att kolla av med offrets grannar om de hört eller sett något under natten.

Några sekunder senare är Turesson framme vid trappen och lutar sig uppåt. ”Vare nåt?” ”Vi tar det sen.”

Från sin position bredvid liket ser hon ett fotografi som hänger på väggen i hallen. Tapeten under är nedsmetad med blod, 18

Wennstam SvikarenCS5.indd 18

2012-01-13 11.40

en stor fläck som nästan har formen av ett hjärta och nedanför röda strykningar som om någon har dragit med en hand genom allt blod. Hon går fram till den inramade bilden för att se bättre.

På fotografiet ser hon mannen som ligger död i trappuppgången, här stående mot en skymningsblå himmel i bar överkropp, flaggor och strålkastare skymtar i bakgrunden. En fullt påklädd man försöker krama om den barbröstade, vars magmuskler är spända av ansträngning. Från naveln löper en hårig rand ner i shortsen. Någon håller upp hans grönvita spelartröja som han har dragit av sig, högt ovanför huvudet, som en trofé.

Fansen strålar, han strålar. Alla ansikten är rödrusiga av seger och oförställd lycka. Nu inser hon vem det måste vara.

Charlotta Lugn granskar likets blodiga huvud. Lilja… Sebastian Lilja?

Hon känner igen frisyren. Han har samma på fotografiet, som verkar föreställa en synnerligen lyckad kväll. Håret är klippt i något slags Beckham-imitation med rakade sidor och en mohikan­liknande stubb uppe på hjässan. Inte så snyggt, men säkert trendigt. Åldern stämmer.

På smartphonen söker hon i Googles bildbank på hans namn och får direkt resultat. Fotografierna överensstämmer så gott det går att se med den döde på golvet och på fotot i hallen. Det är Sebastian Lilja. Herregud.

Ryggtavlan är muskulös och bred, och täckt med blod. Han är tatuerad på ena skuldran, något som liknar ett djuransikte kan skönjas i den blodiga sörjan. Blängande svartmålade ögon med de håriga brynen pekande neråt, rufsig päls. En varg? Eller räv?

Tänderna ser inte så spetsiga ut, snarare som på en gnagare.

Det är svårt att avgöra för allt blod, men det kan vara en råtta.

Hon ser några djupsvarta hål i höjd med midjan som kan vara utgångshål. Vilken kraft ligger inte bakom ett hugg om kniven tar sig igenom till ryggsidan?

19

Wennstam SvikarenCS5.indd 19

2012-01-13 11.40

En harkling bakom ryggen och hon studsar till. Turesson har återvänt upp. Han pekar neråt. ”Strömberg klarar det själv.” Att han är glad att slippa undan säger han inte. ”Hittade ni vapnet?”

Turesson nickar. ”Vad var det?” ”En vanlig kökskniv.”

Nu är det hennes tur att nicka. Det är ofta det. ”Från lägenheten?” ”Det vet vi inte.” ”Näe, förstås. Det får utredningen visa. Är teknikerna på väg?” ”Vilken minut som helst.”

Hon visar dörrens utsida. Pekar på namnet som är fastklistrat på brevlådeinkastet. Turesson ser nollställd ut. ”Jag tror att jag vet vem det är”, säger Lugn. ”Sebastian Lilja.

Fotbollsspelare.” ”Åh fan. AIK?” ”Inte längre. Han bytte till Bajen, har du inte hört om det?”

Hon inser nu att det måste vara en råtta som är tatuerad på den dödes axel. Gnaget, som i AIK. Förstås.

Hon begriper med ens laddningen i det hon har framför sig.

Den grönvita Hammarby-tröjan på fotografiet och Gnaget-­ tatueringen på armen. En omöjlig, oförlåtlig kombination.

Turesson rycker på axlarna. ”Ingen riktig toppspelare uppenbarligen.” ”Han kunde ha blivit. Men nej. Ett par landskamper, inga mål vad jag vet. Förbaskat duktig när han var ung, sedan har jag helt ärligt tappat kollen på honom. Han har varit med länge, men aldrig riktigt nått den absoluta toppen. Jag kände igen honom på den där.” Hon pekar på den kladdiga frisyren. Sedan på fotot i hallen.

20

Wennstam SvikarenCS5.indd 20

2012-01-13 11.40

”Värst vad du kan då.”

Nu är det Charlotta Lugns tur att svara med en axelryckning. Turesson säger det med det lätt imponerade tonfall som många män får när en kvinna kan namnge fler fotbollsspelare än Zlatan och Maradona. Det är inte svårt att plocka poäng och inbiten Blåvitt-fan blev hon redan den leriga UEFA-cupfinalen på U ­ llevi 1982. ”Du är väl göteborgare du”, fortsätter Turesson. ”Änglarna i mitt hjärta till döden.” Hon ler när hon säger det, men formuleringen känns med ens fånig. Hon sneglar på den mördade fotbollsspelarens förstörda ansikte.

Hon klarar inte av att se det. Istället dras blicken till offrets händer.

Hon ser avvärjningsskadorna, tar in och registrerar vad som hänt med hans händer och armar när de försökt skydda kroppen från kniven. Hon lägger det på minnet, men hon försöker att inte känna något. Men det stramar i hennes egna fingrar, i senorna mellan tumme och pekfinger, som en förnimmelse av den smärta offret måste ha upplevt.

Hon ser på händernas grepp, hur de håller liksom krampaktigt tag i ytterdörrens list. Hon vrider på huvudet och ser en blodig dörrmatta en bit bort på betonggolvet i trappen. Han måste ha halkat. Han måste ha gripit tag i det enda som fanns att få tag på, desperat i sin dödsångest. En dörrlist, centimeter från sitt trygga hem. Jagades han? Var han på väg att få igen ytterdörren och rädda sig undan sin angripare? Mötte han sin mördare här ute i trappuppgången?

Men blodet inne i hallen tyder på att striden pågått där inne också. Dörren är inte uppbruten, så han måste ha öppnat själv.

Släppt in döden.

Det finns något övergivet och obeskrivligt sorgligt över de trasiga händerna som sluter sig om dörrlisten, något som får 21

Wennstam SvikarenCS5.indd 21

2012-01-13 11.40

kriminalinspektör Lugn att fundera över den ensamhet som är den dödes enda ledsagare från den här världen till vad som sedan väntar. När ingen längre kan hjälpa dig.

När ingen räddning finns.

När du slinter på dörrmattan och blir fälld till marken. Då är du till slut ändå alldeles ensam.

Hon sväljer en kväljning och förstår för ett ögonblick mycket väl varför polisassistent Strömberg spydde ner hela brottsplatsen.

22

Wennstam SvikarenCS5.indd 22

2012-01-13 11.40