9789100124939

klas åmark

Att bo granne med ondskan Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen

albert bonniers förlag

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 3

10-12-13 14.26.00

Av Klas Åmark har tidigare utgivits: Makt eller moral: svensk offentlig debatt om internationell politik och svensk utrikes- och försvarspolitik 1938–1939, Allmänna förlaget 1973 Kultur i press: den svenska pressen och finländskt kulturoch samhällsliv under 1972, Akademilitteratur 1982 Facklig makt och fackligt medlemskap: de svenska fackförbundens medlemsutveckling 1890–1940, Arkiv 1986 Maktkamp i byggbransch: avtalsrörelser och konflikter i byggbranschen 1914–1920, Arkiv 1989 Makt och arbetsskador i Sverige under 1900-talet, tillsammans med Bill Sund, Carlsson 1990 Vem styr marknaden? Facket, makten och marknaden 1850–1990, Tiden 1994 Solidaritetens gränser: LO och industriförbundsprincipen under 1900-talet, Atlas 1998 Hundra år av välfärdspolitik: välfärdsstatens framväxt i Norge och Sverige, Borea 2005

Boken är tryckt med bidrag från Vetenskapsrådet.

www.albertbonniersforlag.se

isbn 978-91-0-012493-9 Copyright © Klas Åmark 2011 GGP Media GmbH, Pössneck Tyskland, 2011

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 4

10-12-13 14.26.00

Innehåll Förord 11

1. Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen 15 Historieskrivningens villkor 17 Uppdraget 19 Nyckelbegreppen 23 Uppgiften 27 Teoretiska perspektiv 32 Källor och arkiv 35 Boken 39

2. Nazismen, Nazityskland och Förintelsen

43

Erövrandet av makten 43 Nazismen 47 Förföljelserna mot judarna 1933–1939 49 Nazityskland och kriget 51 Kriget vänder 54 Nazityskland som ockupationsmakt 56 Förintelsen 60

DEL I ”Sveriges förhållande till främmande makter är gott.”

67

3. Sveriges utrikespolitiska relationer till Nazityskland 1933–1940 73 Socialdemokratisk utrikespolitik i Nazitysklands skugga 74 Spanska inbördeskriget och svensk demokrati 77 Den ”goda beredskapen” 80 Samlingsregeringen 82 Den militära beredskapen 87 Den militära ledningen 89 Krigsrisker 92 Det tyska anfallet på Danmark och Norge 1940 och transiteringsavtalet 95 Per Albin håller tal 109 Avslutning 115

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 5

10-12-13 14.26.00

4. Sverige och Nazityskland 1941–1945

119

Operation Barbarossa 119 Midsommarkrisen 122 Hitler och Sverige 144 Uppsägningen av transiteringsavtalet med Nazi­tyskland 1943 146 Samlingsregeringen och politiken gentemot Nazityskland 160

5. Nazityskland och svensk ekonomi 1933–1945

165

Forskningsläget 166 Bojkott eller ”business as usual”? 166 Ariseringen 169 Handel och ekonomi under 1930-talet 177 Handelsförhandlingarna 179 Skogsindustrierna 184 Handeln med Norge 190 De tyskägda gruvorna i Sverige 195 Nya handelsförhandlingar efter ockupationen av Danmark och Norge 199 Svensk handelspolitik under krigets slutskede 201 Handel, byråkrati och makt 204

6. Tryckfrihet och presspolitik i andra världskrigets skugga 209 Tyska klagomål 210 Regeringens ingripanden mot pressen 213 Transportförbudet 227 Informationsstyrelsen och de grå lapparna 229 Pressnämnden och varningarna 230 Stats- och utrikesministrarna om pressen och neutralitetspolitiken 234 Günther, kriget och pressen 236 Justitieministern K G Westman 243 Motiven för regeringens presspolitik 244 Avslutning 246 Epilog 250

7. Pressen, förföljelserna av judarna och Förintelsen

253

Den svenska pressen och förföljelserna mot judar i Nazityskland under 1930-talet 254 Den svenska pressen och Förintelsen 258 Avslöjandena om koncentrations- och förintelseläger i svensk press 263 Avslutning 269

8. Att förhandla med gangsters

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 6

273

10-12-13 14.26.00

del ii Nazismen möter demokratin: Kamp om idéer, ideologi och kultur 283 9. Nazism och högerradikalism i Sverige 1920–1945

287

Nazismen och den nationella rörelsen i Sverige 289 Nazisterna i poliskåren 294 Officerskåren och nazismen 297 Nazistisk propaganda och ideologi 302 Kvinnorna och nazismen 309 Den tyskvänliga opinionen 313 Uppropshögern 320 Sverige, nazismen och den protyska opinionen 326

10. Kyrkan, kristendomen och nazismen

331

Svenska kyrkan, politiken och nazismen 332 Teologi och nazism – fallet Hugo Odeberg 336 Rysslandsmissionen 340 Diskussioner om ”kyrkonazism” 342 Kyrkan och arierbevisen 344 Avslutning 354

11. Rasism, rasbiologi och antisemitism

359

Rasismen 359 Rasbiologin 363 Antisemitismen 368 Antisemitismen i svensk politisk debatt under 1930-talen 380 Hets mot folkgrupp? 391 Avslutning 393

12. Nazismens estetik och svensk kultur

397

Nazismens estetik 398 Drömmen om Norden 401 Tendenser i svenskt kulturliv 403 Musikernas främlingsfientlighet 405 Wilhelm Peterson-Berger som antisemitisk musik­kritiker 408 ”Ariske Kurt” – Kurt Atterberg och nazitysk musikpolitik 413 Moses Pergament 422 Nazismen och folkmusiken 425 Musik i radion 427 Musikens makt 430 Blod och jord i svensk 1930-talslitteratur 431 Carl Milles och fascismen 435

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 7

10-12-13 14.26.00

Dramatiska teatern och politiken 439 Film och censur 447 Avslutning 454

13. Kampen om idéerna

457

del iii Svensk flyktingpolitik och flyktingmottagning 1933–1947 14. Svensk flyktingpolitik 1933–1939

463

467

Sverige, Nationernas Förbund och flyktingfrågan under 1930-talet 468 Regelverket 473 Makten över flyktingfrågorna 480 Ämbetsmännen, ”judefrågan” och antisemitismen 483 Den flyktingpolitiska debatten under 1930-talet 486 Flyktingarna från Nazityskland 490 Hjälpkommittéerna 494 Räddande änglar – kvinnor och hjälparbetet 496 Arbetarrörelsens flyktinghjälp 504 Mosaiska församlingen i Stockholm 506 Hechaluz – en sionistisk ö i Sverige 510 Israelmissionen 513 Avslutning 514

15. Svensk flyktingpolitik 1939–1945

519

Nya flyktingströmmar 520 Svensk flyktingpolitik 1939–1945 524 Svenska räddningsaktioner 1942–1945 533 De norska judarnas flykt till Sverige 535 ”Judeaktionen” – de danska judarnas flykt till Sverige 536 Judiska flyktingar i Finland 539 Budapest 1944 541 De vita bussarna 546 Räddade – på vilket sätt? 554 De internerade 556 Livet i lägren 563 Desertörerna 565 Debatten om flyktingpolitiken 1940–1947 571 Flyktingarna 576 Norrmännen 577 De polska flyktingarna 580 Balterna 582 Kinesiskan 585

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 8

10-12-13 14.26.00

De avvisade 586 Möten med de överlevande 591 Avslutning 596

16. Sverige och krigsförbrytarna

601

De allierade och krigsförbrytarfrågan 602 Den svenska regeringen och krigsförbrytarna 604 Brotten 606 Sverige – ett bra land för krigsförbrytare 611 Att lämna ut eller inte lämna ut 612 Krigsförbrytare 616 Litauer 619 Letter 619 Ester 624 Avslutning 629

17. Flyktingpolitikens dynamik och lärprocess

633

del iv Neutralitetens moraliska dilemma

641

18. Sverige och Nazityskland – politiska utmaningar och moraliska dilemman 643 Sveriges relationer till Nazityskland 643 Eftergiftspolitikens konsekvenser 654 De som stod bredvid 657 Sverige och Förintelsen 659 Moralens geografiska rum 664 Småstatsrealism och moral 667 Neutralitetens ideologi 669 Nya frågor, nya perspektiv 671 Referenser 675 Personregister 705 Bildkällor 717

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 9

10-12-13 14.26.00

Aﾌ確ark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 10

10-12-13 14.26.00

Förord Arbetet med den här boken har pågått länge. På hösten 2001 blev jag utsedd till koordinator för Vetenskapsrådets Nazismprogram. I arbetsuppgiften ingick att jag skulle skriva en syntetisk slutrapport baserad på programmets forskning. Efter hand växte uppgiften, till slut blev det en betydligt mer omfattande – och större – bok än vad jag från början tänkt mig. Goda arbetsmöjligheter och hjälpsamma kollegor gjorde detta möjligt.

Först och främst vill jag tacka min vän och kollega sedan många år, Stig Ekman. Stig är en entusiastisk historiker, med säkert öga för såväl träffande detaljer som långa linjer i historien. Han har frikostigt delat med sig av sina breda kunskaper på området och kommenterat delar av manuskriptet. Stig har också ingått i den beredningsgrupp på Vetenskapsrådet som haft ansvar för Nazismprogrammet och därmed spelat en viktig roll för programmets planering och genomförande.

På Historiska institutionen i Stockholm har jag länge samarbetat med Mikael Byström och Pär Frohnert, särskilt då det gäller utforskandet av den viktiga flyktingpolitiken. Tillsammans har vi arbetat fram och undervisat på kurser om nazismen, Nazityskland och Förintelsen. Mikael och Pär har också kommit med värdefulla kommentarer till min text. Historiska institutionen har varit en utmärkt arbetsplats för det här arbetet, med skickliga lärare, kreativa forskare och effektiva administratörer, vilket underlättat arbetet betydligt.

I Nazismprogrammet har ett tjugotal forskare deltagit. På konferenser och vid andra tillfällen har jag haft möjlighet att diskutera allt möjligt med dem. Flera av dem har också läst delar av manuset och kommit med viktiga synpunkter och kommentarer. Jag har haft möjlighet att samarbeta med ett antal doktorander och studenter i grundutbildningen. Likaså har Lennart Lundmark och Thorsten Nybom läst delar av manuset och kommit med värdefulla synpunkter.

11

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 11

10-12-13 14.26.00

Albert Bonniers Förlag visade sig villigt att ge ut boken. Förläggaren Martin Kaunitz och redaktören Mette Klouman har kommit med uppmuntrande kommentarer och konstruktiva synpunkter.

Bildredaktören Tove Rauscher har gjort ett utmärkt arbete. Helena Ljungström såg till att det till sist blev en bok.

Personalen på Riksarkivet i Marieberg och Arninge och på Arbetar­ rörelsens arkiv och bibliotek har generöst och effektivt hjälpt mig med arkivforskningen. Jag vill också särskilt tacka min svåger Hans Hauri i Zürich för att han generöst skickat mig många tidnings­artiklar i schweizisk press om Nazityskland och andra världs­kriget.

Bredäng i augusti 2010 Klas Åmark

12

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 12

10-12-13 14.26.00

Aﾌ確ark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 13

10-12-13 14.26.00

1.

NSDAP:s partidagar i Nürnberg blev massiva uppvisningar av den enorma nazistiska propagandaapparaten. Med jättelika möten ville nazisterna skapa en rasistisk folkgemenskap och uppslutning kring Adolf Hitler personligen. Här marscherar 100 000 man från SS, SA och Stahlhelm på Adolf Hitler Platz i september 1935. I förgrunden den så kallade blodsfanan, som bars vid nazisternas kuppförsök i München 1923, då fyra polismän och fjorton nazister dödades.

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 14

10-12-13 14.26.03

1.

Att skriva historia om Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen Historikern håller upp en spegel framför människan och säger: se här människa, sådan här är du. Människans historia visar dig vad som är mänskligt, vad människor kan och vill göra. Du är inte annorlunda än de. Allt det människan har gjort är en möjlighet för dig, allt det är något du kan göra, just därför att du också är människa. Den ondska vi möter i historien kan också bli din – du kan bli en av de helt vanliga män, som deltog i Förintelsen, i boernas apartheid­politik eller i vår tids terroristdåd. Men också den stora godhet vi kan möta i historien, den självuppoffring och solidaritet som historien ger många exempel på, också allt detta är din arvedel som människa, är möjligheter som du kan välja. Och det är inte bara så att historien visar vad du kan välja att bli – historien visar också att du är med och påverkar dina medmänniskors val av vad de skall bli.

Det är så här som jag formulerat mig, när jag velat förklara för mina studenter vad jag anser att historisk forskning handlar om.

Nazityskland och det andra världskriget har lämnat djupa spår efter sig. Filmer, dokumentärer, romaner, historieböcker – vi möter dem hela tiden i vårt vardagliga liv. Så har det varit i decennier. Just denna moderna historia berör dagens människor starkt, fortfarande, ännu 65 år efter krigets slut. Det finns flera skäl till detta.

Nazityskland och Förintelsen ifrågasätter på ett djupare plan våra föreställningar om det moderna samhället och den moderna människan. Det visade sig att ondskan var möjlig även i vår tid, i samhällen som vi trott var civiliserade, moderna, bland människor som var ungefär som vi själva. 1 1 Se t ex Bauman 1994, Bauer 2001.

15

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 15

10-12-13 14.26.03

Den nazityska regimen iscensatte ett gigantiskt experiment i rasism. Hitler och de nazistiska ledarna tolkade världen i rastermer.

De hävdade att deras eget folk, det ariska, var övermänniskor och borde vara världens herrar, medan andra folk, särskilt då judarna ansågs vara undermänniskor och inte ens borde få leva över huvud taget. Experimentet misslyckades – rasismen var helt enkelt inte något rationellt sätt att tolka världen. Den rasistiska och starkt antisemitiska nazityska regimens målsättning var att erövra ett livsrum för det egna folket och utplåna eller förtrycka de miljoner och åter miljoner som stod i deras väg. Kriget var inte endast ett krig mellan stater, utan sågs och bedrevs också av Nazitysklands ledare som ett raskrig.

Andra världskriget var ett drama, spännande, utmanande, omvälvande, gripande. Det var både en kamp mellan ledarna för världens stormakter och en strid mellan folken, på slagfältet men också på hemmafronterna, i en vardag djupt präglad av det pågående kriget.

Detta drama låter sig väl gestaltas i konstnärlig form, i otaliga filmer och romaner.

Allt sattes på spel, enskilda människors liv och hälsa, deras rätt till ett anständigt liv, grundläggande mänskliga rättigheter, likaväl som samhällets utformning – demokrati eller diktatur, frihet eller underkuvande. Krigets utgång fick en avgörande betydelse för hur världen skulle se ut under de kommande 45 åren.

Sverige då? Ja, inte är det lätt att göra en Hollywoodsk storfilm om den långtråkiga beredskapsvakten. (Fast det gjordes förstås ett antal filmer om saken på den tiden det begav sig. De har inte gått till filmhistorien. 2) De beslut som fattas av den politiska och militära ledningen för en neutral småstat får sällan livsavgörande eller ens dramatiska konsekvenser för dem det berör. Men neutraliteten har också den lämnat sår efter sig som inte läkt. Frågor om Sverige gjorde rätt som valde neutraliteten, och om den konkreta utformningen av neutralitetspolitiken med dess många eftergifter på gränsen till, eller på fel sida om gränsen för vad en neutral stat kan ha rätt att göra förblir omdebatterade.

2 Olsson 1979.

16

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 16

10-12-13 14.26.03

Var det verkligen rätt att främst se till de egna intressena, av bevarad fred men också av fortsatt handel med Nazityskland?

Var det rätt att gå med på eftergifter som underlättade Tysklands ockupation av broderlandet Norge? Uppfyllde det neutrala Sverige sina humanitära och medmänskliga skyldigheter mot krigets offer, mot dem som förföljdes, misshandlades, mördades? Hur förhöll sig svenska opinionsbildare och den svenska allmänheten till nazismen som ideologi, till den rasism och antisemitism som var oupplösligt förknippade med nazismen? Hur hanterade svenska politiker och media informationen om förtrycket, om förföljelserna mot judarna, om Förintelsen? Rapporterade media så utförligt och detaljerat att katastrofen blev begriplig – eller teg man? Det är många frågor som behöver svar också när det gäller den svenska historien.

Historieskrivningens villkor

Hur kan man då säga något nytt om ett så utforskat område som det handlar om här? Enkelt uttryckt handlar historieskrivning om aktörer, händelser, sammanhang och tid. De ramar som historikern sätter upp för sin forskning och sin historieskrivning får konsekvenser för resultatet. Den här boken bygger på en förändring av ramarna, på förskjutningar av de grundläggande perspektiven, jämfört med tidigare forskning på området.

Länge handlade forskningen om ”Sverige under andra världskriget”, (SUAV). 3 Så hette också ett stort historieprojekt som pågick från 1960-talets mitt till 1970-talets slut vid Historiska institutionen i Stockholm under ledning av Stig Ekman och Hans Landberg. Tjugo doktorsavhandlingar, några böcker och ett antal artiklar blev resultatet. Jag var själv med i projektet och skrev en avhandling om den offentliga debatten i Sverige inför krigsutbrottet, Makt eller moral (1973). Under de senaste cirka två decennierna har det kommit allt fler 3 En bred framställning om forskningen fram till 2000-talets början finns i Ekman & Åmark 2003.

17

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 17

10-12-13 14.26.03

böcker och avhandlingar som utgått från andra perspektiv än de som präglade SUAV-projektet och dåtidens forskning på området. Det är den forskningen som präglar Vetenskapsrådets forskningsprogram Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen.

Vi har ändrat den yttre ramen för historieskrivningen, från ”Sverige under andra världskriget” till ”Sveriges förhållande till Nazityskland och Förintelsen”. Det låter kanske enkelt, men får en rad viktiga konsekvenser. I SUAV-forskningen var det krigsåren som utgjorde den kronologiska ramen för forskningen, ibland med tillbakablickar till 1930-talet. I den nya forskningen börjar historien 1933, och den har egentligen inte någon knivskarp gräns 1945. I SUAV-forskningen spelade den politiska och militära ledningen en huvudroll, i forskningen om Sverige och Nazityskland öppnas perspektiven mot andra delar av samhället, mot frivilligorganisationer som hjälpte flyktingar, mot kulturarbetare, mot näringslivet och så vidare. I historien om Sverige under andra världskriget spelade till exempel förhållandet till Finland respektive Sovjetunionen en central roll. Det gör de inte i forskningen om Sverige och Nazityskland.

I SUAV-forskningen var den militära beredskapen en betydelsefull fråga. Det gällde inte bara forskningen i just det projektet utan också andra viktiga insatser, såsom de böcker som producerades vid Militärhögskolans Militärhistoriska avdelning under 1980- och 1990-talen. 4 En viktig fråga var om Sverige över huvud taget skulle ha kunnat försvara sig om det blev krig – med det underförstådda budskapet att Sveriges militära resurser var så bristfälliga att långtgående eftergifter för tyska krav var befogade.

I den senare forskningen lyfter forskarna fram en rad teman, som tidigare sågs som mindre centrala eller knappt uppmärksammades alls. Det gäller exempelvis antisemitismen i det svenska samhället och reaktionerna på Nazitysklands försök att utsträcka ariseringen också till det neutrala Sverige, vad man i Sverige visste om För­ 4 Militärhistoriska avdelningen gav ut en antologi per år i samband med att det gått femtio år efter andra världskriget, redigerade av Bo Hugemark, Bo Huldt och Klaus-Richard Böhme. 1982 kom boken Sveriges militära beredskap, Wangel (red).

18

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 18

10-12-13 14.26.03

intelsen, flyktingpolitiken och frågan om hur Sverige tog hand om misstänkta krigsförbrytare.

Uppdraget

I april år 2000 gav den socialdemokratiska regeringen under statsministern Göran Persson det dåvarande Humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet i uppdrag att genomföra ett forskningsprogram om Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen. För detta ändamål avsatte regeringen 20 miljoner kronor och angav att programmet skulle pågå under som längst fem år.

I den bakgrund som presenterades för beslutet hänvisade Utbildningsdepartementet, som ärendet låg under, till de tidigare större forskningsprogrammen, Sverige under andra världskriget och det ekonomisk-historiska projektet Sektioner i svensk ekonomi 1939– 1945. Dessutom redovisades ett antal slutsatser om behovet av fortsatt historisk forskning som Kommissionen om judiska tillgångar i Sverige vid tiden för andra världskriget hade redovisat i sin slutrapport. 5 Redan här knöts det nya programmet till den tidigare forskningen på området, vilket inte enbart var positivt. Till uppdraget hörde att forskningsrådet skulle framställa en kunskapsöversikt och ordna en internationell konferens. Dessutom skulle programmet organiseras så att ”de teman och frågeställningar som ingår kan presenteras i en syntetiserande slutrapport”. Rapporten skulle dels bidra till kunskapsuppbyggandet inom området, dels stimulera till offentlig debatt. 6 Forskningsrådet gjorde som det brukar i sådana här fall, tillsatte en särskild beredningsgrupp för att hantera programmet. Till ordförande utsågs historikern Stig Ekman, till ledamöter idéhistorikern Svante Nordin och jag själv, samt forskningsdirektören Mats Rolén 5 SOU 1999:20.

6 Regeringsbeslut 2000-04-27, dnr U2000/1687/F, Utbildningsdepartementet.

19

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 19

10-12-13 14.26.03

från Riksbankens Jubileumsfond. Året därpå bildades Vetenskaps­ rådet som en sammanslagning av flera ämnesspecifika forskningsråd.

VR tog över ansvaret även för detta forskningsprogram. I den vevan ombildades beredningsgruppen. Ordförande blev landshövdingen Mats Svegfors, som också satt i Ämnesrådets för humaniora och samhällsvetenskap styrelse. I gruppen ingick journalisten Lena Einhorn, historikerna Stig Ekman och Klas Åmark, idéhistorikern Lena Berggren, rättshistorikern Rolf Nygren och Mats Rolén. På hösten 2001 utsågs jag till koordinator för forskningsprogrammet. 7 Beredningsgruppen genomförde två konferenser om forskningsområdet med nordisk och internationell medverkan. Dessutom tog vi fram en aktuell och omfattande forskningsöversikt, publicerad som Stig Ekman och Klas Åmark, (red) Sweden’s relations with Nazism, Nazi Germany and the Holocaust: a survey of research (2003). 8 Vi engagerade också en tysk historiker, Patrick Vonderau, för att göra en genomgång av den tyskspråkiga forskningen inom ämnesområdet, som publicerades i boken Schweden und das nationalsozialistische Deutschland: eine annotierte Bibliographie der deutschsprachigen Forschungsliteratur (2003).

Beredningsgruppen utlyste medel till ansökan enligt forskningsrådets etablerade rutiner. Det kom in sammanlagt 34 ansökningar.

Av dem var det sex som fick anslag, enligt följande: Nationalsocialistiska raslagar genom statliga anvisningar till­lämpade av Svenska kyrkan. 400 tkr Anders Jarlert, avdelningen för kyrkohistoria, Lunds universitet.

Pressfriheten och förintelsen. Svenska medier i skuggan av andra världskriget och rapporteringen om Europas judar. 3 mkr 7 För genomförandet av forskningsprogrammet, se VR:s slutrapport till rege­ ringen, Forskningsprogrammet ”Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen”, 2006.

8 Först gjordes en stencilerad upplaga på svenska, som man ibland möter i referenser i vetenskapliga verk. Men det är alltså den engelskspråkiga versionen man bör använda och hänvisa till.

20

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 20

10-12-13 14.26.03

Ester Pollack, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Stockholms universitet.

Nationalsocialism i förändring. Ett omvärldsanalytiskt perspektiv. 5 mkr Charles Westin, Centrum för invandringsforskning, Stockholms universitet.

Fruktan, fascination och frändskap. Det svenska kulturlivets och vetenskapssamhällets relation till nazism och fascism 1930–50. 4,6 mkr Greger Andersson, Institutionen för konst- och musikvetenskap, Lund.

Rashygien i omvandling. Det eugeniska projektet i Sverige under inre och yttre tryck, ca 1930–1950. 1,3 mkr Mattias Tydén, Historiska institutionen, Stockholms universitet.

Handel och moral. Ett ekonomisk-historiskt perspektiv på relationerna mellan Sverige och Tyskland 1933–1950. 3 mkr Birgit Karlsson, Ekonomisk-historiska institutionen, Göteborgs universitet.

Koordinator, Klas Åmark, Historiska institutionen, Stockholms universitet, 1,1 mkr. (Jag fick i ett senare skede ytterligare 455 tkr för att slutföra arbetet och som publiceringsbidrag för slutrapporten.)

Regeringens ambitioner för forskningsprogrammet var betydligt mer omfattande än viljan att finansiera forskningen. I Utbildningsdepartementets skrivelse till HSFR nämns Riksbankens Jubileumsfond flera gånger. Regeringen ville att RJ aktivt skulle gå in och stödja programmet. RJ:s styrelse däremot var noga med att klargöra att fonden inte var en statlig myndighet och därför inte lät sig styras av regeringen. Däremot var man villig att bidra till vetenskapliga konferenser efter särskilda ansökningar och att finansiera projekt inom ämnesrådet om de var konkurrensstarka enligt fondens normala urvalskriterier. Det blev dock bara ett större RJ-projekt av den karaktären. Det gäller det Lundabaserade projektet The Holocaust and the European Historical Culture, som vid det här laget publi21

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 21

10-12-13 14.26.03

cerat ett antal antologier. 9 Det programmet handlar framför allt om Förintelsen i europeiskt historiebruk efter andra världskriget och ligger sakligt sett en bit ifrån Nazismprogrammet.

Nazismprogrammet var ur politisk synvinkel ett led i en större satsning av regeringen Persson och statsministern personligen som handlade om Förintelsen, men också om folkmord, rasism och nazism i dagens samhälle. Andra delar i denna satsning var etablerandet av Forum för levande historia och de fyra konferenser med teman med anknytning till Förintelsen, som regeringskansliet arrangerade åren 2000–2004. När Göran Persson invigde den första Förintelsekonferensen i januari 2000 höll han ett gripande tal om nödvändigheten av att försöka förstå det närmast ofattbara som Förintelsen innebar, men också om att minnas, eftersom det vore ett förräderi mot dem som överlevde att glömma. Han betonade att något liknande inte fick hända igen, men att det väl kunde hända och påminde om nynazisterna på marsch och det hot mot demokratin detta innebar. Och han bad om ursäkt: ”Today, we know that Swedish authorities failed in the performance of their duty during the Second World War. The Swedish Government deeply regrets that we have to make such an observation. The moral and political responsibility for what Swedish society did – or failed to do – during the war will always be with us.” 10 Det är klara besked – ansvaret för vad som gjorts bär vi fortfarande med oss.

Det var överord. Fem år senare hade Göran Persson själv glömt de starka orden från år 2000. På plats i Moskva den 9 maj 2005 för att där fira sextioårsminnet av den tyska kapitulationen såg han enligt Dagens Eko ”ingen anledning för Sverige att be om ursäkt för något av sitt agerande under kriget. – Det är ju inte bara en minnesdag utan en dag för reflektioner om det Europa som kom efter andra världskriget. Bör vi be om ursäkt för den svenska neutraliteten? – Nej, vi har inget att be om ursäkt för, säger Göran Persson.” 11 9 Se t ex Karlsson & Zander 2003, 2004, 2006.

10 Perssons tal finns på följande webadress: http://www.manskligarattigheter. gov.se/stockholmforum/2000/page900.html, 29.1.2010.

11 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=612648, ­Maria Persson Löfgren, Moskva, 9.5.2009.

22

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 22

10-12-13 14.26.04

Nyckelbegreppen

Det är Sverige som programmet utgår ifrån. Det handlar då inte bara om den svenska staten och den svenska regeringen, utan också om det civila svenska samhället, om pressen, organisationer, näringsliv, privatpersoner. Detta breda begrepp innebär att man bör undvika fraser som att Sverige gjorde det ena eller det andra. I stället bör man precisera vilka aktörer det gäller. 12 Olika grupper i Sverige drog åt olika håll, många viktiga beslut föregicks av hårda diskussioner.

Nazismen är en ideologi, den är tänkesätt, attityder, en världsbild som organiserade nazister stod för. Utan en ideologi som styrde tänkandet och handlandet skulle Förintelsen inte ha skett, brukar den israeliske historikern Yehuda Bauer påminna oss om. 13 Nazismen ser jag som en specifik ideologi, som utvecklades i Tyskland under 1920-talet. Den kan inte bara betraktas som ett exempel på en allmängiltig fascism, som somliga forskare velat göra. Det som utmärker nazismen är dess starka antisemitism och rasism, det rashat som präglar hela den nazistiska världsbilden, strävan efter ett stort livsrum för det ariska herrefolket samt ledarprincipen. 14 Nazismen var en senkommen företeelse i Europas ideologiska och politiska liv. Den fångade upp många idéer och attityder ur ett redan existerande högerradikalt eller konservativt tänkande, den hämtade inslag från den moderna antisemitism som utvecklades från 1800-talets mitt. Nazismen blev en ny, revolutionär ideologi, men många inslag i den fanns tidigare. 15 Detta leder till ett särskilt, vetenskapligt problem – vem var egentligen nazist, hur ska vi göra för att identifiera och avgränsa nazister från människor med andra politiska åsikter? Min principiella uppfattning är att man inte bör kalla människor för nazister därför att de har vissa åsikter som kan 12 Se också Estvall 2007.

13 Bauer 2001, särskilt sid 23. Se också Bauers tal på Stockholmskonferensen 2000, http://www.manskligarattigheter.gov.se/stockholmforum/2000/page898.html.

14 Se t ex diskussionen i Sverige mellan Andersson & Bachner 2006 och Berggren 2002. Jag följer här Andersson & Bachner.

15 Om nazismen som ideologi, se t ex Gregor (red) 2000, Evans 2008 b, om ­fascismen Griffin 1998, Eatwell 2003.

23

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 23

10-12-13 14.26.04

återfinnas i den nazistiska ideologin. Poängen är att gränsen mellan nazism och andra politiska ideologier var oklar, flytande, lätt att överskrida. Med nazist bör man mena personer som aktivt tog ställning för ett nazistiskt parti och/eller som omfattade stora delar av den nazistiska ideologin.

Begreppet Nazityskland syftar inte bara på statsmakten i Tyskland och dess officiella företrädare. Efter att Hitler installerats som rikskansler 1933, tog nazisterna snabbt ett allt starkare grepp om hela det tyska samhället. De politiska partierna angreps och förbjöds ett efter ett. Statliga myndigheter infiltrerades av nazisterna och partiet växte samman med statsapparaten på lokal och central nivå.

Det civila samhällets organisationer slogs samman med nazistpartiets. Näringslivets organisationer ställdes under nazistisk ledning, liksom kulturlivets. Detta innebar att i stort sett alla svenska kontakter med representanter för det tyska samhällets organisationer och myndigheter kom att ske med personer som var nazister eller fått sina uppdrag av nazisterna.

Nazityskland syftar här inte bara på Tredje riket, utan också på Nazitysklands ockupationsregimer i andra länder. Sveriges förhållande till Nazityskland påverkades av relationerna till Danmark och Norge. Den allt brutalare tyska ockupationen av Sveriges nordiska grannländer spelade en central roll för Sveriges förhållande till Nazityskland.

Vad som ska menas med begreppet Förintelsen är oklart. 16 När statsministern Göran Persson höll sitt inledningstal på den första Förintelsekonferensen i Stockholm år 2000 nämnde han först och främst det systematiska mordet på judar. Så långt är alla överens.

Nazisternas förföljelse av och mord på judar var mer systematisk än terrorn mot andra grupper, med ambitionen att utplåna alla judar, män och kvinnor, barn och gamla. Sedan nämner Persson andra grupper – romerna, handikappade människor, homosexuella, politiskt oppositionella. Tillsammans handlar det om cirka 7 miljoner offer. 17 Persson tycks utgå från den biologiska definitionen av begreppet 16 Se också Bruchfeld 2008.

17 Perssons tal, http://www.manskligarattigheter.gov.se/stockholmforum/2000/ page900.html, 29.1.2010.

24

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 24

10-12-13 14.26.04

Förintelsen, som lanserats av Henry Friedlander. Han forskade om det nazityska eutanasiprogrammet och kom då fram till att det var en integrerad del av den politik som ledde fram till Förintelsen. Det nazistiska folkmordet var ett massmord på människor som tillhörde biologiskt bestämda grupper. Det var då tre grupper Friedlander räknade upp – judar, romer och handikappade. Tillsammans omfattade de cirka 6 miljoner människor, säger Friedlander. 18 I den första versionen av den vitt spridda boken -om detta må ni berätta- av Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine görs en något annorlunda uppräkning: ”Offren för det systematiska folkmordet var mellan fem och strax över sex miljoner judar och drygt en halv miljon zigenare. De övriga offren för nazismen var långt över hundratusen handikappade, utvecklingsstörda och ’asociala’, tusentals homosexuella, tusentals Jehovas vittnen, flera miljoner polska civila och sovjetiska krigsfångar.” 19 Sammantaget torde det bli cirka tio till tolv miljoner offer. Bruchfeld och Levine nämner inte nazismens politiska offer, som Persson gjorde. Ingen av dem nämner civila offer för massmördandet i de ockuperade länderna, framför allt i Sovjetunionen. 20 Och om man ser hur de skriver historien, så råder det ingen tvekan om att det är Förintelsen av judarna som texten framför allt handlar om – andra grupper nämns mer i förbifarten.

I den senaste upplagan från 2009 har offerbegreppet vidgats. Nu nämns också civila offer i Polen, Balkan och Sovjet.

På det norska Holocaustcentrets hemsida skriver man: Under 2. verdenskrig drepte den nazistiske staten minst 25 miljoner sivile i systematiske, statlig organiserte massedrap. Den meste 18 Friedlander 1995, omtryckt som Friedlander 2003.

19 Bruchfeld & Levine 1998, sid 2. – På Forum för levande historias hemsida definieras Förintelsen som ”de tyska nazisternas folkmord på omkring sex miljoner judar, som ägde rum under andra världskriget”. http://www.levandehistoria.se/ forintelsen/fakta/forintelsen, 29.1.2010. – Det bör påpekas att Förintelsens för­ övare var långt fler än bara tyska nazister. Se också Svanberg & Tydén 1997, sid 21–25.

20 Se Gerlach 1999 om ockupationen av Vitryssland, Berkhoff 2004 om ockupationen av Ukraina, Mazower 2008 om Nazitysklands imperium.

25

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 25

10-12-13 14.26.04

ekstreme og systematiske utryddelsespolitikken ble rettet mot jødene.

Det ble utarbeidet detaljerte planer for å tilintetgjøre alle som ble definert som jøder. Rundt 6 miljoner ble drept. /…/ For nazistene gjaldt den samme tankegangen også for to andre grupper: funksjonshemmede og sigøynere. Begge disse gruppene ble i likhet med jødene utsatt for massedrap ut fra tanken om at de var mindreverdige raser.

Mange andre grupper ble også utsatt for massedrap av den nazistiske staten. Det gjaldt den slaviske befolkning i Sovjetunionen og Polen, sovjettiske krigsfanger, kommunister og andre politiske motstandere av nazismen. I tillegg ble et stort antall drept som gisler.

Også homofile, medlemmer av Jehovas vitner og andre trossamfunn ble forfulgt og drept. Holocaust-termen brukes oftest til å beskrive folkemordet på de europeiske jødene. Men den anvendes også som fellesbetegnelse for massedrapene på de som ble drept på basis av arvelighetskriterier: jøder, sigøynere og funksjonshemmede, og for hele den nazistiske masseutryddelsespolitikken. 21

Det är alltså en stor skillnad på hur många offer man räknar med i de olika uppräkningarna, från Perssons 7 miljoner över Bruchfelds och Levines cirka 10–12 miljoner till Holocaustcentrets 25 miljoner. Det är detta centers breda och systematiska grepp om Nazitysklands terrorregim och dess många miljoner offer som jag har följt. 22 Begreppet Förintelsen använder jag enbart för att beteckna folkmordet på judar. Sedan använder jag uttrycket Nazitysklands terrorregim som ett samlande begrepp för övergreppen och förföljelserna mot alla offer för det systematiska mördandet. – Det bör påpekas att Holocaustcentret inte särskilt nämner de sovjetiska 21 http://www.hlsenteret.no/kunnskapsbasen/folkemord/holocaust/218, 29.1.2010. Bergen 2009 använder också ett brett offerbegrepp.

22 Se också Herbert 2000, särskilt sid 33, där han skriver: ”The incident in Kaunas /i Litauen/ also shows that there is something quite arbitrary about drawing distinctions among various groups that fell victim to the National Socialist extermination policy. On the one hand, the Jewish Holocaust was unique by virtue of its aim, its radical nature, and its order of magnitude: and yet, on the other hand, in its execution the Holocaust was closely related to, at times virtually interchangeable with, the campaigns of mass murder carried out against other groups.”

26

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 26

10-12-13 14.26.04

krigsfångarna, som annars ofta nämns i det här sammanhanget.

Av cirka 5,5 miljoner sovjetiska krigsfångar dog cirka 3,7 miljoner i tyska fångläger. 23

Uppgiften

Sedan senhösten 2001 har jag alltså varit koordinator för Nazismprogrammet, som det kom att kallas. 24 Min uppgift var att samordna forskningen, att hjälpa de enskilda projekten samt att skriva den avslutande, syntetiserande forskningsrapporten. En fråga jag då ställde mig var om resultaten från de projekt som forskningsrådet valt att finansiera kunde ligga till grund för en syntetiserande bok.

Det var lätt att se att så inte var fallet. Det första och främsta problemet var att programmet endast innehöll ett projekt om flyktingpolitiken. Mats Deland har genomfört en större undersökning om misstänkta krigsförbrytare som kom till Sverige framför allt under krigets slutskede och efter freden. Hans resultat har nu publicerats i boken Purgatorium (2010). Det är de resultaten jag framför allt bygger på i kapitel 16.

Man kan inte skriva om Sverige och Förintelsen utan att flyktingfrågorna får en central roll i framställningen. Jag knöt därför kontakt med ett antal andra forskare som vid den här tiden arbetade med forskning om flyktingarna, och kunde också rekrytera en doktorand till min egen institution, Mikael Byström, som skrev en doktorsavhandling om debatten om flyktingpolitiken 1942–1946, En broder, gäst och parasit (2006). 25 Jag valde också att försöka täppa till 23 Även Finland lät tusentals sovjetiska krigsfångar dö under 1941 och 1942, se Westerlund 2008, sid 8.

24 Till en början användes den engelska förkortningen Swenaz-programmet.

25 Byström och Pär Frohnert, också vid Historiska institutionen i Stockholm har sedan fortsatt forskningen om den svenska flyktingmottagningen i projektet Flyktingarna och folkhemmet. Praktik, politik och föreställningar i flyktingmottagandet i den tidiga svenska välfärdsstaten, 1930–1950, finansierat av Vetenskapsrådet.

27

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 27

10-12-13 14.26.04

luckor i forskningsläget genom att ta initiativet till ett antal C- och D-uppsatser i historia vid min institution. Andra kollegor vid institutionen har bidragit till denna verksamhet. Sammantaget har det med tiden blivit rätt många uppsatser, som framför allt handlat om tre teman – flyktingpolitiken, den svenska nazismen och den svenska pressen och dess förhållande till Nazityskland och Förintelsen.

Under arbetets gång har sedan ambitionen att skriva en bred bok växt. Genom att utnyttja tidigare forskning och göra egna punktinsatser genom arkivforskning har jag, utöver de områden som behandlas i Nazismprogrammets projekt, kunnat skriva om flyktingpolitiken, utrikespolitiken, handelspolitiken, och om delar av kulturlivet. Allt som man kan behandla inom temat Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen har dock av olika skäl, delvis rent praktiska inte kunnat tas med i den här boken. Det gäller till exempel svenska antinazisters verksamhet före och under kriget och reaktioner på erfarenheterna av Nazityskland och Förintelsen efter kriget. 26 Jag har också hållit hårt på att de frågor som tas upp direkt ska handla om relationen mellan Sverige och Nazityskland. Det innebär att Sveriges förhållande till Finland endast behandlas när det direkt griper in i relationen till Tyskland.

Likaså har jag valt att inte gå närmare in på frågan om flyktingarna från de baltiska staterna, eller på den kontroversiella och uppmärksammade svenska utlämningen av balter som stridit i tyska armén efter kriget.

Behövs det då verkligen ännu en bok om Sverige och andra världskriget? Eller snarare – vad krävs det för att det ska vara intressant att skriva en bok till, när forskningsläget redan innehåller så många böcker och artiklar? Som jag sett saken fordras det att forskaren väljer nya utgångspunkter och ställer andra frågor än de som tidigare ställts. Den här boken ingår i ett större forskningsprogram och i en bredare forskning som växt fram under de senaste decennierna. Mitt eget arbete har vägletts av några enkla utgångspunkter.

26 Det finns annan forskning som behandlar dessa viktiga ämnen, t ex Bokholm 2001 och Bokholm 2007, Lööw 2004, Östling 2008.

28

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 28

10-12-13 14.26.04

Tidigare forskning och debatt handlade mycket om frågan: Var Sverige neutralt? 27 Den frågan är vid det här laget väl utredd, menar jag. Vi vet att den svenska regeringen gick med på en rad eftergifter för tyska krav. Transiteringen av en hel, stridsberedd tysk division sommaren 1941 var det mest uppenbara brottet mot den folkrättsligt reglerade neutraliteten.

Den fråga jag – och andra forskare – i stället formulerat lyder: Vilka konsekvenser fick Sveriges handlande för krigsutvecklingen i stort? 28 Perspektivet byts, Sverige betraktas inte inifrån, utan utifrån, från andra länders horisont. I det perspektivet visar det sig att handelspolitiken blir viktigare än transiteringarna, som upprört många. Man kan med min fråga inte sammanfatta svensk politik gentemot Nazityskland utan att integrera handelspolitiken och de ekonomiska relationerna i svaret. 29 När vi forskade om Sverige under andra världskriget på 1960och 1970-talen, såg vi inte Förintelsen som en del av den svenska historien. Även då var Förintelsen väl känd, om än långt ifrån så utforskad som i dag. Men vi betraktade den som en del av den tyska och judiska historien, inte som en del av den svenska. 30 I dag är det sättet att tänka knappast möjligt. Förintelsen har kommit att inta en helt central roll i bilden av inte bara Nazitysklands historia, utan också i den europeiska historien. Även länder som snarast stod bredvid och såg på – de som numera brukar kallas ”bystanders” med en svåröversatt engelsk term – berördes av Förintelsen. Därmed ställs nya frågor, som den svenska historieforskningen ägnat allt större uppmärksamhet åt under senare år. Vad visste man i Sverige om förföljelserna mot judarna och om Förintelsen, vad gjorde man för att hjälpa offren, vad gjorde man för att hjälpa andra offer för den nazityska terrorregimen? Därmed får flyktingpolitiken, press27 Se särskilt Ekman & Åmark 2003 och Ekmans inledning till den boken.

28 Se också Åselius 2003.

29 Jämför här Johansson 1985, som inte lägger någon större vikt vid handelspolitiken. Ett skäl till det är att den politiken inte var kontroversiell i samlingsrege­ ringen, och därför aldrig blev ett problem för Per Albin Hansson, huvudpersonen i Johanssons bok.

30 Se t ex Ekman 2003, sid 19.

29

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 29

10-12-13 14.26.04

politiken och nyhetsförmedlingen en central roll i forskningen om Sverige och Nazityskland.

Nazityskland planerade aldrig konkret och handfast ett anfall på Sverige. 31 Men nazityska representanter gjorde mycket för att dra in Sverige i den nazityska inflytelsesfären, med målet att knyta landet nära till ett segerrikt Nazityskland. Den här politiken har i vissa delar uppmärksammats sedan länge. 32 Forskningen om denna del av relationerna mellan Sverige och Nazityskland har handlat om flera teman. Nazisternas ariseringspolitik, som syftade till att stöta ut judarna ur det tyska samhället, ville de flytta över också till Sverige, exempelvis i affärslivet och genom att de tyska äktenskapslagarna skulle tillämpas på äktenskap ingångna i Sverige mellan svenska och tyska medborgare. 33 Kulturlivet spelade en viktig roll för de tyska nazisterna och de engagerade sig starkt – också Hitler personligen – för att nazifiera det. De ambitionerna utsträcktes också till Sverige. Svenska konstnärer och representanter för det svenska kulturlivet var därför tvungna att förhålla sig till initiativ och åtgärder från Nazitysklands sida, liksom till ett nazistiskt ideologiskt inflytande på konst- och musiklivet. 34 Nazismen var inte enbart en ideologi för tyska förhållanden. Det fanns förstås också svenska nazister och en agitation för nazismen i Sverige, bland annat med syftet att närma Sverige till Nazityskland.

Rasism och antisemitism var helt centrala inslag i den nazistiska ideologin, dessutom i en hatisk och våldsam form. En förutsättning för att svenskar skulle sympatisera med och stödja Nazityskland var att de omfattade eller åtminstone accepterade dessa delar av ideologin. 35 I förklaringarna av den svenska utrikespolitiken spelar krigskonjunkturerna en central roll. Särskilt perioden från hösten 1939 till hösten 1942 dominerades av tyska – och japanska – framgångar 31 Radowitz 2005.

32 Se t ex Thulstrup 1962, Richardson 2007, Almgren 2005.

33 Se särskilt Jarlert 2005, Nordlund 2009.

34 Andersson & Geisler (red) 2006, desamma 2007.

35 Se t ex Svanberg & Tydén 1997, Bachner 2009.

30

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 30

10-12-13 14.26.04

i kriget. Den svenska utrikespolitiken präglades i sin tur av stora och små eftergifter för tyska krav. Sedan svängde kriget. Engelska styrkor under Montgomery vann ett viktigt slag vid El Alamein i Egypten i månadsskiftet oktober–november 1942. Den 31 januari 1943 kapitulerade den tyska fältmarskalken Paulus med resterna av den instängda sjätte armén vid Stalingrad. Sedan följde de allierades framgångar slag i slag. Och den svenska utrikespolitiken följde efter, den ena eftergiften efter den andra togs tillbaka. Ett centralt moment i krigets utveckling saknas i den bilden. Det gäller krigets och den nazityska ockupationens fortgående brutalisering. Den var förberedd och planerad redan när det tyska anfallet mot Sovjet inleddes. Hitler hade utfärdat order om att alla politiska kommissarier i den Röda armén omedelbart skulle avrättas, liksom partisaner och judar. De särskilda insatsgrupper som följde efter de framryckande tyska trupperna inledde Förintelsens massmord på judar och många andra.

Tidigare tyska angrepp var snabba, framgångsrika. Kriget mot Polen tog fyra veckor, mot Danmark en dag, mot Norge två månader, mot Holland och Belgien ett par veckor, mot Frankrike sex veckor. Med anfallet mot Sovjet inleddes ett krig som blev allt mer förödande och som oavbrutet och under häftiga strider skulle pågå i nästan fyra år, tills Nazityskland var helt krossat. Kriget blev allt mer brutalt, totalt, förödande. Brutaliseringen gällde också ockupationsregimerna, exempelvis i Danmark och Norge. Motsättningarna mellan ockupationsmakten och den inhemska befolkningen skärptes efterhand, motståndsrörelserna växte i styrka, den nazistiska terrorn blev allt värre och mer omfattande. Till Sverige kom det underrättelser om förföljelser och massmord på judar och om det skärpta läget i de ockuperade länderna. Svenska opinionsbildare och ledande politiker reagerade efter hand på uppgifterna, vilket också ledde till att viljan att göra motstånd och att få slut på förnedrande eftergifter ökade. Brutaliseringen av den nazityska politiken bidrog till omsvängningen i den svenska opinionen och politiken.

31

Åmark_Att bo granne_ihoplagdCS3.indd 31

10-12-13 14.26.04