första kapitlet Baron Joachim Rosenhielm, bruksägare, Igelfors. – Jacquette sov alltjämt. Vad den flickan sov gott!
Viveka von Lagercrona vaknade flera gånger under natten av stångjärnshamrarnas slag. Tyst smög hon sig fram till fönstret och lyfte på gardinen. Då såg hon på andra sidan gården en blå flamma stiga upp i den mörka rymden. Det var masugnen som brann. Hon stod alldeles stilla, rädd att väcka sin kusin Jacquette som sov där borta i sängen. En underlig oro rörde sig i hennes hjärta. Den där blå flamman som likt en tunga slickade åt sig mörkret runt omkring snuddade också vid någonting inom henne, och hon tyckte sig sugas närmare och närmare den, som om också hon varit en del av mörkret och natten. Mellan stångjärnshamrarnas slag hörde hon kluckandet från vattnet i ån, som flöt tätt under fönstren på herrgårdsbyggnadens andra sida. Det där ljudet från den bruna ån lät milt och vänligt. – Käre Gud, låt mig bli en god människa, bad Viveka och ryste för nattvinden som slog in genom det öppna fönstret. Hon förnam mörkret och ensamheten som något överväldigande och stort, som hon inte kunde värja sig emot. 9
II Krusenstjerna_Dunklet mellan träden.indd 9
2010-08-17 16:47:43