9789100120160

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 1

2011-03-25 16:37:51

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 2

2011-03-25 16:37:51

oskuld och arsenik Üversättning av dagny henschen och ivar harrie bearbetning av lena karlin

albert bonniers fĂśrlag

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 3

2011-03-25 16:37:52

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-012016-0 Copyright © The Trustees of Anthony Fleming Deceased 1935 Efterord av Anna-Karin Palm 2011 Originalets titel: Strong poison (London 1930) Första svenska utgåva 1934 Published by agreement with Leonhardt & Høier Literary Agency Tryckt hos GGP Media GmbH, Pössneck, Tyskland 2011

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 4

2011-03-25 16:37:52

Första kapitlet Domaren var en gammal man, så gammal att han tycktes ha överlevt själva tiden, alla förändringar och döden. Hans papegojansikte och papegojröst var lika torra som de kraftigt ådrade händerna. Han hade suttit i tre dagar i den kvava rättssalen, klädd i sin scharlakansröda kåpa, men visade inga tecken till trötthet.

Han såg inte på den åtalade medan han samlade ihop sina anteckningar till en rejäl bunt och vände sig om för att tala till juryn, men den åtalade såg på honom. Hennes ögon, som liknade mörka, glödande eldar under de jämna och kraftiga ögonbrynen, uttryckte varken fruktan eller hopp.

Bara avvaktan. »Medlemmar av juryn …« Den gamles tålmodiga ögon spejade ut över de församlade och tycktes göra en hastig uppskattning av deras sammanlagda intelligens. Tre hedervärda handelsmän – en lång karl av den dispytlystna typen, en fetlagd, tafatt man med hängande mustascher och en olycklig, starkt förkyld person, och därutöver en direktör för ett stort bolag som var angelägen att inte förspilla någon dyrbar tid, en omotiverat munter tulltjänsteman, två yngre män ur hantverkarklassen, en odefinierbar äldre man med kultiverat yttre som kunde ha varit vad som helst, en konstnär med rött skägg som dolde en vek haka, tre kvinnor – en äldre fröken, en fetlagd, energisk dam som hade karamellbutik, och en jäktad hustru och 5

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 5

2011-03-25 16:37:52

moder, vars tankar oavbrutet tycktes dras till det övergivna hemmet. »Medlemmar av juryn – ni har med mycket tålamod och uppmärksamhet lyssnat till vittnesmålen i denna sorgliga sak, och det är nu min plikt att sammanfatta de fakta och argument som framlagts inför er av den lärde allmänna åklagaren och av den lärde försvarsadvokaten och att ordna dem så tydligt som möjligt, för att hjälpa er att fatta ert beslut.

Men först och främst borde jag kanske säga några ord beträffande själva detta beslut. Ni vet säkert att det är en viktig princip i engelsk lag att varje åtalad skall betraktas som oskyldig, såvida han inte överbevisas om motsatsen. Det är ej nödvändigt att han eller hon bevisar sin oskuld, det är allmänna åklagarens uppgift att bevisa skulden, och såvida ni inte är övertygade att allmänna åklagaren har gjort detta, så att varje rimligt tvivel är uteslutet, är det er plikt att fälla utslaget ’icke skyldig’. Detta betyder inte nödvändigtvis att den anklagade har fastställt sin oskuld genom bevis; det betyder endast att allmänna åklagaren ej har kunnat övertyga er helt om hennes brottslighet.« Reportern Salcombe Hardy lyfte för en kort stund de fuktiga violblå ögonen från sitt anteckningsblock och raspade ner ett par ord på en pappersbit, som han sköt över till Waffles Newton. »Domaren fientligt stämd.« Waffles nickade. De var gamla vana blodhundar på spåret.

Domaren fortsatte med sin knarrande röst. »Ni kanske önskar jag skall ge er klart och tydligt besked om vad som menas med uttrycket ’rimligt tvivel’. Därmed menas det slags tvivel som man kan hysa i det dagliga livet angående en vanlig praktisk angelägenhet. Detta är en mordsak, och det vore ju naturligt om ni trodde att de där orden i ett sådant fall betyder mer än så. Men så är det inte. De 6

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 6

2011-03-25 16:37:52

betyder inte att ni måste söka efter fantastiska lösningar av det som förefaller er enkelt och klart. De betyder inte sådana anfäktelser som ibland plågar oss som mardrömmar klockan fyra på morgonen, när vi inte har sovit riktigt bra. De betyder endast att beviset måste vara sådant att ni skulle godta det i fråga om en vanlig affär, ett köp eller en försäljning eller någon liknande vardaglig transaktion. Ni får naturligtvis inte i förväg bestämma er för den åtalades oskuld, lika lite som ni får godta bevisen om hennes skuld utan att noggrant pröva dem.

Sedan jag nu sagt dessa ord för att ni inte skall känna er alltför överväldigade av det tunga ansvar som lagts på er genom er plikt mot staten, vill jag börja från början och försöka att så klart som möjligt inför er framlägga den historia som vi har hört.

Målet rör att Harriet Vane är anklagad för att ha mördat Philip Boyes genom förgiftning med arsenik. Jag behöver ej uppehålla er med att gå igenom de bevis som framlagts av sir James Lubbock och de andra läkarna, som har vittnat om dödsorsaken. Allmänna åklagaren säger att Boyes dött av arsenikförgiftning, och försvaret bestrider inte detta. Vittnesmålet går alltså ut på att döden förorsakats av arsenik, och ni måste godta detta som fakta. Den enda fråga som återstår för er är huruvida denna arsenik i själva verket gavs honom med flit av den anklagade, i avsikt att döda.

Den avlidne, Philip Boyes, var som ni har hört författare.

Han var trettiosex år gammal och hade gett ut fem romaner och ett stort antal essäer, och alla dessa litterära verk var av en typ som ibland kallas ’avancerad’. De förkunnade läror som för en del av oss torde te sig omoraliska eller revolutionära, som till exempel ateism, anarki och det som går under namnet ’fri kärlek’. Vad hans privatliv beträffar, tycks det 7

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 7

2011-03-25 16:37:52

åtminstone sedan någon tid ha levts i enlighet med dessa läror.

Boyes blev hur som helst vid något tillfälle under år 1927 bekant med Harriet Vane. De träffades i någon av dessa konstnärliga och litterära kretsar där ’avancerade’ ämnen diskuteras, och efter en tid uppstod en mycket förtrolig vänskap mellan dem. Den åtalade är också till yrket romanförfattare, och det är mycket viktigt att komma ihåg att hon skriver så kallade kriminal- eller detektivhistorier, sådana som handlar om diverse sinnrika metoder för att begå mord och andra brott.

Ni har hört den åtalades försvar, och ni har hört de olika personer som trätt fram för att vittna om hennes karaktär. Ni har fått höra att hon är en synnerligen begåvad och duglig ung kvinna, uppfostrad efter strängt religiösa grundsatser, som utan egen förskyllan fått klara sig ensam här i världen sedan tjugotre års ålder. Sedan den tiden – hon är nu tjugonio år – har hon arbetat ihärdigt för sitt uppehälle, och det länder henne till stor heder att hon genom egna ansträngningar har gjort sig oberoende på legitimt sätt och inte är skyldig någon människa något och inte tar emot hjälp av någon.

Hon har själv mycket uppriktigt berättat för oss att hon blev djupt fäst vid Philip Boyes och att hon länge höll stånd mot hans försök att övertala henne till att leva tillsammans med honom under otillständiga former. Det fanns i själva verket inga skäl alls till varför han inte skulle gifta sig med henne på ärbart sätt, men han ville tydligen ge sken av att vara principiell motståndare till lagliga äktenskap. Ni har hört Sybil Marriotts och Eiluned Prices vittnesmål om att denna inställning gjorde den åtalade mycket olycklig, och ni har också hört att han var en vacker och charmerande ung man som varje kvinna skulle haft svårt att stå emot.

Emellertid orkade den åtalade enligt egen utsago till 8

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 8

2011-03-25 16:37:52

slut inte med hans oupphörliga, enträgna böner, och i mars 1928 gav hon vika och samtyckte till ett intimt samliv utan äktenskap.

Nu anser ni säkert, och det med fog, att det var orätt att göra så. När ni tagit hänsyn till den unga kvinnans oskyddade ställning kommer ni säkert ändå att anse att hon var en person med vacklande moral. Jag tror inte att det falska skimmer som vissa författare lyckas omge den ’fria kärleken’ med förleder er till att tycka att detta var något annat än ett vanligt simpelt felsteg. Sir Impey Biggs, som med all rätt använder hela sin vältalighet för sin klients räkning, har utmålat Harriet Vanes handlande i mycket rosenröda färger.

Han har talat om osjälvisk uppoffring och fullkomlig hängivelse och har påpekat för er att det i en situation som den här alltid är kvinnan som får betala ett högre pris än mannen.

Jag är säker på att ni inte fäster alltför stor uppmärksamhet vid detta. Ni vet mycket väl skillnaden mellan rätt och orätt i fråga om sådana ting, och ni anser helt säkert att om Harriet Vane inte hade blivit i viss mån korrumperad genom inflytande från den osunda miljö i vilken hon levde, skulle hon ha visat större tapperhet och känsla för det rätta genom att säga upp bekantskapen med Philip Boyes.

Men å andra sidan måste ni akta er noga för att fästa alltför stor vikt vid detta felsteg. Att en man och en kvinna lever ett osedligt liv är en sak, att man begår mord är en helt annan. Ni tycker kanske att ett steg in på syndens väg gör ett andra steg lättare, men ni bör inte låta denna synpunkt spela in alltför mycket. Ni har rätt att ta hänsyn till det, men ni får inte hysa alltför mycket förutfattade meningar.« Domaren gjorde ett ögonblicks paus och Freddy Arbuthnot stötte armbågen i lord Peter Wimseys revben. Hans kamrat tycktes vara helt uppslukad av dystra tankar.

9

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 9

2011-03-25 16:37:52

»Det hoppas jag sannerligen. Om varenda liten affär av den sorten skulle leda till mord, skulle de ta mig tusan få hänga hälften av oss för att ha burit hand på den andra hälften.« »Och vilken hälft skulle du höra till?« frågade lorden, blängde ett ögonblick kallt på honom och vände så än en gång blicken mot den åtalades bås. »Offren«, sade välborne Freddy, »offren. Pax för att vara liket i biblioteket.« »Philip Boyes och den åtalade levde tillsammans på detta sätt«, fortsatte domaren, »i nästan ett år. Åtskilliga vänner har intygat att förhållandet såg ut att vara mycket tillgivet från båda håll. Miss Price har sagt att fastän Harriet Vane tydligen var starkt medveten om det olyckliga i sin situation – den gjorde det ju omöjligt för henne att delta i sin familjs umgängesliv, och hon vägrade att gå ut i sällskap där hennes ställning utanför det lagliga samhället kunde ha ställt till med problem och pinsamheter och så vidare – var hon ytterst lojal mot sin älskare och sa sig vara stolt och lycklig över att vara hans kamrat. Ändå råkade paret i gräl i februari 1928, vilket ledde till att de skildes åt. Ingen har förnekat att grälet ägde rum. Mr och mrs Dyer, som bor i våningen direkt ovanför Philip Boyes, säger att de hörde ett högljutt samtal med arga röster, en man som svor och en kvinna som grät, och att Harriet Vane dagen därpå packade ner alla sina tillhörigheter och flyttade från bostaden. Något som utgör ett egendomligt inslag och som ni måste ta med i era övervägningar, är den orsak som uppgetts till grälet. I det här fallet har vi endast den åtalades eget vittnesmål att förlita oss på. Enligt miss Marriott, som Harriet Vane tog sin tillflykt till efter skilsmässan från Boyes, har den åtalade envist vägrat att ge några upplysningar på den 10

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 10

2011-03-25 16:37:52

punkten och bara sagt att hon blivit fruktansvärt lurad och bedragen av Boyes, och aldrig mer ville höra hans namn.

Nu skulle man med ledning av det här kunna anta att Boyes hade gett den åtalade anledning att klaga genom att vara otrogen eller ovänlig, eller helt enkelt genom att fortsätta vägra att legitimera deras förhållande. Men detta förnekar den åtalade absolut. Enligt hennes uppgift – och på denna punkt bekräftas hennes vittnesmål av ett brev som Philip Boyes skrev till sin far – erbjöd Boyes henne till slut äktenskap, och det var detta som var orsaken till grälet. Ni kanske tycker att det låter mycket märkligt, men den åtalade har gått ed på att det stämmer.

Det vore helt naturligt om ni ansåg att giftermålsanbudet avlägsnar varje skäl till att den åtalade skulle kunna känna sig orättvist behandlad av Boyes. Var och en av er säger sig antagligen att hon under sådana omständigheter inte kunde ha något motiv för att vilja mörda den unge mannen, snarare tvärtom. Men faktum kvarstår: de grälade, och den anklagade uppger själv att hon inte välkomnade detta hedrande om än senkomna anbud. Hon säger inte – som hon med stort fog hade kunnat säga och som hennes försvarsadvokat med all kraft och mycket eftertryckligt sagt i hennes ställe – att giftermålsanbudet undanröjer alla orsaker till fientlighet gent­ emot Philip Boyes. Detta är vad sir Impey Biggs säger, men den åtalade säger det inte själv. Hon säger – och ni måste om möjligt sätta er in i hennes situation och försöka förstå hennes synpunkt – att hon var arg på Boyes därför att han, efter att ha övertalat henne till att leva enligt hans principer, trots att det var mot hennes vilja, sedan frångick dessa principer och därmed, som hon säger, bara hade ’drivit med henne’.

Ni måste alltså överväga huruvida det anbud som faktiskt gjordes rimligen skulle kunna vara ett motiv för mord. Jag 11

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 11

2011-03-25 16:37:53

måste inskärpa hos er att det i alla vittnesmålen inte finns en antydan till något annat motiv.« Vid denna punkt sågs den gamla fröken i juryn göra en anteckning – en energisk sådan, att döma av hur snabbt pennan rörde sig över papperet. Lord Peter Wimsey skakade långsamt på huvudet ett par tre gånger och mumlade något ohörbart. »Efter denna tidpunkt«, återtog domaren, »tycks inget särskilt ha hänt dessa båda personer under tre månader eller så, bortsett från att Harriet Vane flyttade från miss Marriotts bostad och hyrde en egen liten våning vid Doughty Street, medan Philip Boyes däremot vantrivdes med ensamheten och tackade ja till sin kusins, mr Norman Urquhart, erbjudande om att komma och bo i den senares hus vid Woburn Square. Trots att Boyes och den anklagade bodde i samma del av London verkar de inte ha träffats särskilt ofta efter skilsmässan. En eller ett par gånger möttes de av en ren slump hemma hos någon gemensam bekant. Några datum för dessa tillfällen kan inte med säkerhet fastställas – det var enkla, opretentiösa tillställningar – men det är troligt att ett av sammanträffandena ägde rum i slutet av mars, ett annat under andra veckan av april och ett tredje någon gång i maj.

Dessa tider är värda att läggas på minnet, fastän ni inte bör fästa alltför mycken vikt vid dem, eftersom det inte går att fastställa den exakta dagen.

Nu kommer vi emellertid till ett datum som är av allra största betydelse. Den 10 april kom en ung kvinna, som har identifierats som Harriet Vane, in på Browns apotek på Southampton Row och köpte två uns1 arsenik som hon sa sig behöva för att utrota råttor. I giftboken skrev hon namnet 1 Gammalt viktmått. Ett uns i medicinska sammanhang är 29,9 g.

12

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 12

2011-03-25 16:37:53

Mary Slater, och handstilen har identifierats som den åtalades. Dessutom har den åtalade själv medgett att hon gjorde inköpet av vissa personliga anledningar. På grund av detta är det kanske inte lika viktigt – även om ni säkert anser det värt att anteckna – att föreståndarinnan i det bostadshus där Harriet Vane bor har kommit och meddelat er att det inte finns några råttor i fastigheten och aldrig heller har funnits det under hela den tid hon bott där.

Den 5 maj har vi ett nytt inköp av arsenik. Enligt den åtalades egen uppgift skaffade hon sig den här gången en burk arsenik för att utrota ogräs, en burk av samma fabrikat som omnämndes i Kidwelly-målet. Denna gång uppgav hon namnet Edith Waters. Huset där hon bor har ingen trädgård, och det kan inte heller ha funnits någon som helst användning för arsenik av den typen inom fastigheten. Även under perioden från mitten av mars till början av maj köpte den åtalade vid olika tillfällen andra gifter, däribland blåsyra (skenbart för fotografiska ändamål) och stryknin.

Det gjordes också ett försök att komma över akonitin, vilket misslyckades. Vid varje tillfälle besöktes ett nytt apotek och uppgavs ett nytt namn. Arseniken är det enda gift som är av direkt intresse i detta fall, men de andra inköpen är av viss betydelse, eftersom de belyser den åtalades förehavanden vid denna tid.

Den åtalade har gett en förklaring till sina inköp som ni måste ta för vad den är värd. Hon säger att hon vid denna tid var sysselsatt med att skriva en roman om giftmord och att hon köpt gifterna för att genom experiment bevisa hur lätt det är för en vanlig människa att komma över dödliga gifter.

Som bevis på detta har hennes förläggare, mr Trufoot, visat upp manuskriptet till hennes bok. Ni har haft det i era händer, och om ni önskar ska ni få det igen när jag har avslutat 13

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 13

2011-03-25 16:37:53

min sammanfattning, så kan ni titta på det i ert eget rum.

Man har läst upp stycken för er som visar att boken handlar om mord genom arsenik, och där finns en skildring av en ung kvinna som går till apoteket och köper en avsevärd mängd av det dödande giftet. Och här måste jag nämna vad jag borde ha sagt förut, nämligen att den arsenik som inhandlades hos mr Brown var den som vanligen förekommer i handeln, den som enligt lagens föreskrifter är färgad med kol eller indigo, för att den inte ska förväxlas med socker eller något annat ofarligt ämne.« Salcombe Hardy stönade: »Huru länge, o Herre, huru länge skola vi tvingas att lyssna till all denna goja om färgad arsenik? Det där får mördarna lära sig i moderlivet numera.« »Jag vill särskilt att ni ska komma ihåg dessa datum. Jag upprepar dem: den 10 april och den 5 maj.« (Juryn grep efter pennorna. Lord Peter Wimsey mumlade: »Att sitta i en jury ger en gott om tillfälle att lära sig rita gubbar.« Välborne Freddy sade: »Va? Va? Va?« Och domaren vände ett nytt blad i sina anteckningar.) »Omkring denna tidpunkt började Philip Boyes lida av nya attacker av en magsjukdom som han hade haft känningar av då och då förut. Ni har läst vittnesmålet från doktor Green, som vårdade honom för något liknande under hans universitetstid. Detta var ju för rätt länge sedan, men vi har också doktor Weare, som 1925 gav ordinationer för ett liknande anfall. Det var inga allvarliga sjukdomsattacker, men smärtsamma och påfrestande med allmänt illamående och andra symptom, som till exempel värk i benen. Sådana besvär har en massa människor då och då. Men vad det gäller datum finns här en samstämmighet som kan vara betydelsefull. Av dessa anfall – som är antecknade i doktor Weares journal 14

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 14

2011-03-25 16:37:53

– ägde ett rum den 31 mars, ett den 15 april och ett den 12 maj. Det är tre olika sammanträffanden, som ni kanske lägger märke till: Harriet Vane och Philip Boyes träffas ’mot slutet av mars’, och så får han ett gastritanfall den 31 mars, den 10 april köper Harriet Vane två uns arsenik – de träffas igen ’i andra veckan i april’, och den 15 april får han ett nytt anfall, den 5 maj sker köpet av arsenik för utrotande av ogräs – ’någon gång i maj’ möts de igen, och den 12 maj blir han sjuk för tredje gången. Ni tycker kanske att detta är ganska egendomligt, men ni får inte glömma att åklagaren inte har kunnat konstatera något inköp av arsenik före deras möte i mars. Detta måste ni hålla i minnet, när ni tar denna punkt i beaktande.

Efter det tredje anfallet – det i maj – råder läkaren Boyes att resa bort för att få luftombyte, och han väljer då nordvästra Wales. Han reser till Harlech, där han har det angenämt på alla sätt och blir mycket bättre. Men han är i sällskap med en god vän, mr Ryland Vaughan, som ni har sett här, och denne säger att ’Philip var inte glad’. I själva verket uttalade mr Vaughan som sin åsikt att han gick och sörjde Harriet Vane. Hans fysiska hälsa förbättrades, men han blev alltmer nedslagen och betryckt. Och så vet vi att han den 16 juni skrev ännu ett brev till miss Vane. Det här brevet är viktigt, och jag ska därför läsa upp det för er än en gång: Kära Harriet!

Livet är så ohyggligt krångligt. Jag står inte ut här längre. Jag har beslutat att kasta loss och ge mig iväg västerut. Men innan jag gör det vill jag träffa dig en gång till och se om det inte är möjligt att göra allt bra igen. Du ska naturligtvis göra som du har lust, men jag kan fortfarande inte förstå din inställning.

Om jag inte kan få dig att se saken i sitt rätta ljus den här

15

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 15

2011-03-25 16:37:53

gången så ska jag ge upp. Jag kommer till stan den tjugonde.

Skriv en rad och tala om när jag kan komma upp.

Din P.

Nu är detta ju, som ni redan insett, ett mycket tvetydigt brev. Sir Impey Biggs har med starkt vägande bevisföring påstått att brevskrivaren med uttrycken ’kasta loss och ge mig av västerut’, ’jag står inte ut här längre’ och ’ge upp’ är uttryck för en avsikt att ta livet av sig, ifall han inte kunde åstadkomma en försoning med den anklagade. Han påpekar att ’ge sig av västerut’ är en välkänd metafor för att dö, och det kan naturligtvis verka övertygande på er. Men när allmänna åklagaren förhörde mr Urquhart om saken sa han att han trodde att brevet syftade på ett förslag som han själv framkastat för den avlidne, om att göra en resa över Atlanten till Barbados för att byta miljö. Den lärde allmänna åklagaren förfäktar däremot att när brevskrivaren säger ’jag står inte ut här längre’, så menar han Storbritannien eller kanske endast ’här i Harlech’, och att om frasen syftade på självmord skulle den helt enkelt lyda ’jag står inte ut längre’.

Ni har utan tvivel bildat er en egen åsikt på denna punkt.

Det är av vikt att observera att den avlidne ber om ett möte den tjugonde. Svaret på brevet ligger framför oss. Det lyder: Käre Phil! Du kan komma upp klockan halv tio på eftermiddagen den tjugonde, om du vill, men du kommer säkert inte att få mig att ändra mitt beslut.

16

1 Sayers_Oskuld och arsenik.indd 16

2011-03-25 16:37:53