9789100120146

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.3 3

08-04-08 16.25.23

Tidigare böcker av Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist Draken vaknar – Kina år 2000, Norstedts, 1996 Kineserna, Wahlström & Widstrand, 1985 Tidigare böcker av Göran Leijonhufvud i urval Going against the Tide – On Dissent and Big-Character Posters in China, Scandinavian Institute of Asian Studies Monograph Series, Curzon Press, Copenhagen and London 1990 (Ph.D. dissertation.)

Mao Zedong – och den ständiga revolutionen, Aldus, 1975 Kinesisk vardag – livet i en folkkommun, Askild & Kärnekull, 1973

Författarnas tack till Jonathan Leijonhufvud, Ed Stokes, Bodil Wallin och Sven Wallin.

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-012014-6 Copyright © Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2008

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.4 4

08-04-07 17.30.33

PROLOG 7 CEN T RUM 9 1. Megastad på tillväxtdrog 11 Förväxt bondby blir världsarkitekturens lekstuga. – De nya Pekingborna tar för sig. – Stolthet och subkulturer.

2. Staden som försvann 31 Kulturmord på unik historisk miljö. – Skoningslösa vräkningar. – Nöjda bostadsköpare, lyckliga bilägare 3. Mak t och m iljarder 53 Världens verkstad producerar miljardärer. – Dukat bord för arvprinsarna. – Pekings datorjätte erövrar världen.

PER I F ER I 79 4. Vanmakt och protester 81 Växande klyftor och korrumperade ledare. – Systemet diskriminerar bönderna. – Hos utfattiga tobaksodlare och hyperrik tobaksfabrik.

5. Saboterad övning i demokrati

102

Experiment för 600 miljoner bönder. – Valkupper och spänningar mellan byar. – Kvinnorna hamnar utanför. – Motoffensiv från lokala partiledare.

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.5 5

08-04-07 17.30.34

6. Humanitärt skeppsbrott 116 ”En bondes liv inte värt ett dugg”. – Blodgivarskandal med hundratusentals hivoffer. – Hjälpare straffas, ansvariga går fria.

7. Skärningspunkt i Tibet 143 Mellan Budda och marknaden. – Ny järnväg ökar kinesisk invandring. – Materialistisk popkultur hotar gamla värden.

8. Väntan på Dalai Lama 170 Muntert och allvarligt möte hos Hans Helighet. – Djupt mediterande munk blir nyandlighetens gosedjur.

9. Drömmen om Shangri-la 189 Paradismyt utlöser bitter fejd. – Massturismen förstör nyfunna klenoder. – Ekoturism utväg för fattigbönder.

FÅGELPER SPEKT I V 211 10. Den auktoritära traditionen 213 Vattnets och jordbrukets betydelse. – Partiet är kejsarens arvtagare. – Ökade friheter i vardagslivet.

11. Den auktoritära framtiden 226 Lever klubbliv och struntar i politik. – Tolv faktorer för eller emot demokrati. – Internet med kinesiska förtecken.

EPI LOG 249 R EGIST ER 263

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.6 6

08-04-08 16.09.51

Kinas tillväxt bländar oss alla. Aldrig tidigare har något land gått igenom en så snabb ekonomisk förvandling. Under trettio år har tillväxten varit nästan tio procent per år i genomsnitt. Detta dånande genombrott förändrar också hela världsekonomin och den politiska maktbalansen.

Hundratals miljoner kineser kan glädja sig åt en ökad välfärd och ett friare liv. Men de ekonomiska reformerna och kommunistpartiets politik leder också till ökande klyftor och spänningar. Landet präglas av både styrka och splittring.

Det är sådana spänningar som vi ser och har sett under flera årtionden i Kina – klyftorna, det ökande avståndet mellan centrum och periferi, mellan makt och vanmakt. Vårt syfte med denna bok är att öka kunskapen om några av de stora olösta problem som Kina måste hantera under de närmaste åren. Mittens rike är i expressfart på väg att återerövra ställningen som världens största ekonomi. Men det är en haltande koloss.

Denna gång strävar vi inte efter att skriva en heltäckande Kinabok. Vi tar fasta på frågor som vi inte tycker har belysts tillräckligt och där vi har ingående egna erfarenheter, ofta unika sådana. Det är samtidigt frågor som visar hur landet

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.7 7

08-04-07 17.30.34

fungerar i dag. Vi försöker visa spännvidden mellan de glänsande glasfasaderna i metropolen och den dammiga byn långt ute i provinsen. Delar av materialet baseras på artiklar vi publicerat i de tidningar vi medarbetar i, men det mesta är nyskrivet.

Vi kartlägger den nya klassen av mångmiljonärer och miljardärer och deras nära band till makteliten. Vi visar varför den dramatiska tillväxten inte i grunden förbättrar villkoren i de fattigare byarna. Experimenten med gräsrotsdemokrati och skandalen med de bortglömda aidsoffren i Henan är skeenden där vi har unikt material. Efter många besök berättar vi också om Tibet, där en storkris kan bryta ut den dagen Dalai Lama dör. Även det är en berättelse om centrum och periferi.

Slutligen sammanfattar vi varför de ekonomiska reformerna inte ackompanjeras av politiska reformer, varför den diktatoriska strukturen inte rubbats en tum. Det är ännu en av de obalanser som gör den nya stormakten till en haltande koloss.

Peking i april 2008 Göran Leijonhufvud och Agneta Engqvist

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.8 8

08-04-07 17.30.34

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.9 9

08-04-07 17.30.35

OS-staden Peking saknar sans och måtta – till skillnad från den stad ur vars ruiner den växer fram. Det Peking som försvinner saknade inte stora åtbörder, men hade en unikt stram stadsplan och tillämpade en närmast dogmatisk måttfullhet.

Dagens kinesiska huvudstad har däremot i praktiken en unikt lös stadsplan som uppmuntrar en utveckling gränsande till kaos.

Det gamla Peking skulle vara ett avtryck av en kosmisk harmoni. I dagens huvudstad spelar det ingen roll hur många gånger makthavarna använder uttrycket ”harmoniskt samhälle”, för detta är en disharmonisk stad, ur balans, och hög på någon sorts tillväxtdrog.

Staden bara sväller och sväller. Men låt gå, säger de styrande, vi bygger ju en världsstad. Smogen tjocknar och staden drabbas av trafikinfarkt, men bara låt bilarna komma, över tusen nya varenda dag, cyklisterna får maka på sig. centrum 11

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.11 11

08-04-07 17.30.35

Utländska arkitekter håller lekstuga. De säger själva att de får förverkliga sina djärvaste visioner som inga andra städer eller länder kan eller törs finansiera – här finns ju också en uppsjö av billig arbetskraft för byggena att ösa ur. En jättelik bubbla till nationalteater intill de gamla kejsarpalatsen? Varsågod. En sned och vind stålstruktur till nytt högkvarter för nationella tevebolaget? Det går bra.

Denna måttlöshet, denna brist på översyn och samordning, denna orädsla för saftiga misslyckanden, gör Peking till en av de mest förbryllande och mest spännande städerna i världen, full av spektakulära moderna monument och monumentalt fula nya bostadskvarter.

Nu låter det som om det inte finns några planmyndigheter alls. Det gör det och det finns också detaljerade och långsiktiga stadsplaner. Det finns till och med en särskild centralt belägen utställningshall för detta. Men stadsplanerarna blir hela tiden akterseglade av verkligheten. De kan inte stå emot trycket från fastighetsbolagen och bilismen. Dessutom kan de inte hantera fåfänga politiska ledare som vill lämna ovanliga byggnader efter sig som minnesmärken. Och de myndigheter som ska värna om det historiska byggnadsarvet är än mer tandlösa.

Många har jämfört det gamla Peking, det som försvunnit inför våra häpna blickar, med en förväxt bondby. Husen var bara en något bättre version av de som fanns ute i byarna. Och vanorna var desamma som i byarna. Människor släckte ner och gick till sängs i stort sett vid mörkrets inbrott och gick sedan upp med solen. De fåtaliga restaurangerna stängde vid 20tiden.

I dag stänger totalstaden Peking aldrig. Flera hundra restauranger har öppet dygnet runt. Trafikmaskinen snurrar även under nattens småtimmar. I dag är det många fler bilar mitt på natten på Eviga fridens aveny än vad det var mitt på dagen för 25 år sedan. Energin är påtaglig i en megastad som strävar efter att markera Kinas ställning som ny stormakt.

12

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.12 12

08-04-07 17.30.35

Ingen annan stad i Kina har en sådan spännvidd och så många bottnar som Peking. Några kallar staden ett mikrokosmos av hela landet och inkluderar då också den långa historien.

Det är en smältdegel med mycket snabba förändringar som inkluderar fenomen som är helt nya för Kina – som tennistränare för den nya medelklassen, punkrockare, globala nätsurfare, miljardärer och hembiträden.

Visst är de flesta i dag upptagna av att jaga pengar och bli en del av AB Kina. Men livet är också kultur och politik i Peking.

Shanghai i all ära, men i Peking är invånarna mer sofistikerade.

Och under ytan bubblar subkulturerna.

De båda städerna är som yin och yang. Shanghai är yang, den blänkande ytan där det man ser är det man får. Yang står ju för solen och för den manliga principen i naturen, enligt den kinesiska traditionen. Peking är yin, det dolda med mycket undervegetation, den kvinnliga principen i naturen, enligt samma tradition. Man skulle dock kunna invända att de senaste årens byggboom lagt till mycket bländverk och yta i Peking, mycket yang.

Här låter vi några av våra vänner och bekanta vittna om livets nya former i denna megastad i brytningstid.

Shen Qing är en kvinna i 35-årsåldern, mycket välklädd och modemedveten. Hon har lagt ljusa stråk i sitt vågiga långa hår. I hennes nya lägenhet går allt i vitt, till och med katten.

Inte många vågar ha vitt i Peking där allt blir smutsigt. Det är nästan utmanande. ”Jag tycker om det nya Peking. Allt har just börjat. Här finns så många möjligheter. Det är spännande”, säger hon.

Shen Qing har sett allt hända. Detta är en helt annorlunda stad jämfört med när hon växte upp på 1970-talet. Efter en utbildning i USA har hon samtidigt ett perspektiv utifrån. Hon var bland de första advokaterna som tog examen efter kulturrevolutionens laglöshet. Ett inslag i kulturrevolutionen 1966–76 centrum 13

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.13 13

08-04-07 17.30.35

var att ifrågasätta alla auktoriteter, inklusive rättsväsendet.

Godtycket och laglösheten ökade, men nu är advokatyrket på väg att återupprättas. Senare har Shen Qing byggt på med en examen i företagsekonomi från San Francisco. ”När jag växte upp var Kina väldigt fattigt och alla hade likadana kläder. Den enda grönsaken som fanns vintertid var salladskål. Peking är för kallt på vintern och luften för torr. Det är därför jag fortfarande hatar vintern.”

Hon suckar och säger att alla led under kulturrevolutionen.

Det kunde vara hysteriskt dogmatiskt och hennes farföräldrar i Shanghai räknades som kapitalister. ”Min pappa fick inte ens åka till farfars begravning.”

Shen Qing ser sig som en observatör i två världar – Kina och USA, Peking och New York. Hon känner sig som en outsider i båda, men tycker att hon har nytta av observatörsrollen. ”Den ger mig större objektivitet, en stor fördel i arbetet och livet.”

I dragkampen mellan de båda megastäderna är det Peking som vinner för Shen Qing. ”Här är allt booming, du har chans att göra vad du vill. När jag var tonåring fanns inga val, inga möjligheter. Arbetsmässigt blir det bättre och bättre. Det kompenserar för allt jag saknar från New York – som salladsbarerna, den friska luften och shoppingen i Soho.”

Men hon kan reta sig på byråkratin och krångligheten i Peking. Det är ett helt företag att ta ut pengar eller flytta dem från en bank till en annan. ”Du nästan svimmar för det tar så lång tid. Du måste själv bära jättetjocka sedelbuntar när du ska köpa en lägenhet till exempel.” Hon vet. När hon köpte sin bostad fick hon hantera motsvarande 1,5 miljon yuan – en yuan är nästan lika mycket som en krona. Och högsta valören på sedlarna är hundra yuan.

Shen Qing började på en blygsam post i Pekings stadsförvaltning. Under sina tio år i USA arbetade hon sedan på det internationella konsultbolaget Price Waterhouse Coopers men även på ett modevaruhus. Hon återvände till Peking 2002. De senaste 14

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.14 14

08-04-07 17.30.35

åren har hon blivit allt mer intresserad av mode- och magasinvärlden och har haft olika jobb där. Hon har bland annat varit ansvarig utgivare för ett nytt privatägt kinesiskt magasin.

Hennes nya lägenhet är på 130 kvadratmeter och ligger relativt centralt. Hon disponerar jätteytor jämfört med vad en Pekingbo kunde räkna med för ett par årtionden sedan. Då var den genomsnittliga bostadsytan fem–sex kvadratmeter per person. ”Men sett med amerikanska ögon är det rätt storlek för en person”, säger Shen Qing. Från lägenhetens fönster ser hon tre byggarbetsplatser där de jobbar dygnet runt. ”Det är enormt vad mycket som händer. Varje dag verkar annorlunda. Men jag är inte säker på att det är till det bättre.

Det är ett ekonomiskt gap mellan människor som jag är mycket bekymrad över. Folk gör galna saker och det finns mycket girighet också. Alla har det i blodet.”

Hon slår fast att den största skillnaden mellan Pekingbor och Shanghaibor är att i Peking tycker invånarna att det är en del av livet att tjäna pengar, medan i Shanghai är det det som är livet. Även om folk i Shanghai klär sig bättre är Peking ändå en mer sofistikerad stad, inte minst när det gäller kultur. ”Här finns underground och subkulturer när det gäller teater, konst och musik”, säger Shen Qing.

Hon värdesätter vänskapen med tre väninnor från Peking som hon känt nästan hela livet. ”Vi kan tala om allt. Vi har inget behov att förställa oss. De känner till mitt förflutna. Inga fördömanden, inga hang-ups. Det är avspänt. Den vänskapen, den saknar jag när jag är i USA.” En annan infödd Pekingbo som gått igenom en stor förvandling är Ji Rong. Han är stolt över sin stad och stolt över sin egen utveckling från sömnig statsanställd till aktiv småföretagare, en process som symboliserar de nya tiderna.

Vi har känt Ji Rong i 25 år. Det är på det skojiga leendet vi känner igen honom när vi återupptar kontakten efter några centrum 15

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.15 15

08-04-07 17.30.35

års avbrott. Annars är han som en omvänd hand. Den masiga gången är borta, han är piggare och livligare både fysiskt och psykiskt än för 25 år sedan.

Vi har en minnesbild av honom och hans kolleger i början av 1980-talet, när de hade xiuxi, den obligatoriska middagsvilan som alla höll hårt på då. Hela samhället avstannade mellan klockan tolv och två. Folk sov där de befann sig, vid skrivbordet, på cykeln, i kantinen. Och Ji Rong som var statsanställd tennistränare på Internationella klubben snarkade tungt med huvudet lutat över sina korslagda armar över ett bord. Det var en tupplur för att smälta den mastiga lunchen bestående av en stor skål tjocka nudlar med lite köttslamsor ovanpå.

I dag har xiuxi nästan försvunnit. I takt med den ekonomiska utvecklingen har de flesta Pekingbor fått bättre mat, men också fler incitament att jobba i stället för att vila under arbetstid.

Ingen vill sova och missa tid när det går att fixa det bättre för sig och familjen.

Ji Rong har blivit egen företagare även om han fortfarande jobbar halvtid för sin gamla arbetsgivare på Internationella klubben som ytterst sorterar under utrikesministeriet. Tiden verkar i dag inte räcka till för honom. När han ung och grön kom till Internationella klubben hade han en misslyckad satsning som tennisjunior bakom sig. Han var måttligt motiverad för sitt nya jobb. I dag stressar han från kund till kund. ”Tidigare hade vi bara ledigt söndagar. Nu är det ledigt både lördag och söndag, men det är då jag jobbar som mest”, säger han. På veckosluten är Ji Rong upptagen med att ge tennislektioner på olika privata klubbar där nyrika kineser vill förkovra sig. ”Förr var det bara utlänningar som spelade. Men för tio–femton år sedan började kineser spela tennis. Det är inte som förr.” Tennis är en statussport och ett sätt att upprätthålla kontakter för många i den nya medelklassen, liksom golf.

Ji Rong säger att han parkerade sin cykel i en gränd nära sin 16

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.16 16

08-04-07 17.30.35

gamla bostad för tolv år sedan och sedan dess har han inte sett den. Nu är han inne på sin tredje bil, en Audi från bilstaden Changchun. Den kostade över 200 000 yuan. Vi kan jämföra priset på bilen med hans lön för 20 år sedan på 48 yuan i månaden och fruns lön på 40 yuan. Även om det var ett annat penningvärde då, visar jämförelsen vilken snabb standardhöjning det varit. Lönen var knapp för 20 år sedan, men hyran var billig. Lägenheten på 24 kvadratmeter som arbetsgivaren bestod familjen med kostade bara fyra kronor i månadshyra. ”Den lägenheten var inte bra. Vi delade kök med flera andra familjer och toaletten låg i gränden och luktade illa. Ibland bodde även svärmor hos oss så det var trångt med fyra personer”, säger han.

Den gamla månadslönen skulle i dag inte ens betala mobiltelefonräkningen på över 200 yuan i månaden för den tonårige sonen. Pojken går på ett av stadens välrenommerade gymnasier, en förmån för dem som på ett eller annat sätt sorterar under utrikesministeriet.

Genom jobbet har familjen fått en större lägenhet. Men den hyr Ji Rong ut för 2 500 yuan i månaden. För de pengarna betalade han insatsen till en helt ny lägenhet för 700 000 kronor, en trerummare på 130 kvadratmeter i östra Peking.

Precis så där om sig och kring sig är numera alla Pekingbor, ja, alla kineser som kan. Det stora lyftet för Ji Rong och hans familj är köpet av villan i ett välbevakat område med vackra fruktträd på vägen norrut mot Kinesiska muren. Samtidigt har de kvar lägenheterna som genererar nya inkomster.

När han bjuder hem oss till nya villan går det inte att ta miste på hur nöjd han är. Han har ingenting emot att grannarna får se att han har utlänningar på besök. När vi sedan sätter oss i konstlädersoffan framför den stora platt-teven säger han: ”Om jag hade bjudit hem er när vi träffades för 25 år sedan hade jag blivit straffad.” centrum 17

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.17 17

08-04-07 17.30.36

Sonen sitter på övervåningen och pluggar och är bara med en kort stund när vi äter. För honom tornar det nationella universitetsprovet upp sig, det som kan avgöra hela framtiden. Allt i familjen kretsar kring honom. Ji Rong suckar och säger att han aldrig fick chansen till en bra utbildning under kulturrevolutionen.

Gång på gång upprepar han: ”Peking är inte detsamma som förr.” För att understryka det insisterar han på att ta ut oss på en biltur. Han gör en poäng av att ta oss längre och längre ut från centrum, vi kör en bit på ringväg efter ringväg, flerfiliga motorleder som vi passerat hundratals gånger men som vi ser i ett nytt ljus genom Ji Rongs ögon när han pekar på höghus och vidsträckta radhuskvarter i ytterområdena. ”Allt har gått jättesnabbt de senaste åren. Massor av hus har försvunnit, massor av nya har kommit upp. Tidigare fanns det bara två ringvägar, i dag håller den sjätte på att byggas.”

Allt detta explosionsartade byggande, hela huvudstadens expansion vore omöjlig utan migrantarbetarna från landsbygden. Men trots att de behövs så väl är de också offer för ett krångligt byråkratiskt system som håller dem på plats. Reglerna säger att de är och förblir bostadsregistrerade i hembyn, trots många år i huvudstaden. Därmed går de miste om alla förmåner som stadsborna har.

Makarna Chen Yuxiang och Wang Fusheng är en del av historiens största folkvandring. Ungefär 200 miljoner fattiga människor söker sig från landsbygden till städerna i jakten på jobb. Över fem miljoner av Pekings drygt 17 miljoner invånare är gästarbetare utifrån. Utan dem skulle huvudstaden stanna.

De arbetar i byggbranschen och i servicesektorn. De tar skitjobben som Pekingborna inte vill ha. Dessutom har byggbolagen förtidspensionerat sina anställda och förlitar sig i stället på billigare arbetskraft från byarna.

Vi beskriver systemet i detalj i kapitel 4.

18

Leijonhufvud_Kina_9789100120146.18 18

08-04-07 17.30.36