Page 1

JAKTEN MOT NOLLPUNKTEN

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 1

08-05-21 09.00.39


Carl Johan De Geer

JA KTEN MOT NOLLPUNKTEN

Albert Bonniers Fรถr lag

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 3

08-05-21 09.00.39


Tidigare utgivna titlar Pengar eller livet (m. Jan Hannerz)  1970 Ernst Billgren  2000 På andra förlag Med kameran som tröst, del 1  1980 Det bombade ögat  1982 Privatdetektiven Kant (m. H. Alexandersson)  1983 Kyss mej dödligt  1985 Trivsel  1990 Sagan om Molly och den trötta pappan  1992 Örnis bilar  1994 Mandrake finns inte mer  1995 Det bombade ögat / Kyss mej dödligt / Solens sista strålar   1996 Flosklernas rike  2000 Konstapel Katt kräver kakor  2000

Citatet på sid. 87–88 ur Prosadikter av Charles Baudelaire är översatt av Erik Blomberg Citatet på sid. 89 ur Tolvskillingsoperan av Bertolt Brecht är översatt av Ebbe Linde Citatet på sid. 158 ur Det susar i säven av Kenneth Grahame är översatt av Signe Hallström www.albertbonniersforlag.se ISBN 978-91-0-011817-4 Omslag och 51 illustrationer av författaren © Carl Johan De Geer 2008 Tryck och bindning Korotan, Slovenien 2008

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 4

08-06-17 15.40.27


Kungaparet hälsade de ca 200 gästerna välkomna i inre Drabantsalen innan middagen intogs i Vita havet.

Bland gästerna deltog Presidentens officiella svit, representanter från diplomatiska kåren, riksdag, regering, län och myndigheter samt svensk vetenskap, kultur och näringsliv. Menyn bestod av stekta pilgrimsmusslor med citronmelisspesto och tartar på tomat, pocherad hälleflundra med pinjenötstäckt sparris och stekt dovhjortfilé med tillbehör. Till dessert serverades smultronmousse med fläderblomsskum och jordgubbssorbet med mynta och citron. Hovets hemsida Ingen ocean är så djup som klasskänslan. Mao Tse-tung

5

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 5

08-05-21 09.00.39


ag glömmer aldrig de långa förhören i polishuset på Kungsholmen. Jag visste inte att en snäll polis och en stygg polis var en uppdelning de gjort mellan sig, ett teatralt knep som de lärt sig på polisskolan (som på den tiden inte var högskola). Om jag då, på 1960-talet, hade läst mer deckare och mindre science fiction så skulle jag ha förstått upplägget. De försökte knäcka mig. Jag satt på en liten stol mitt i rummet. Den snälle polismannen ville bjuda på kaffe och cigaretter. Kaffet var inte gott, det skulle jag också ha känt igen från polisromaner om jag hade studerat dem bättre. Inte ens poliserna själva har tillgång till gott kaffe på polisstationerna, det vet jag nu. Jag rökte inte och avvisandet gjorde den stygge polisen ännu styggare. Han gick av och an, 7

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 7

08-05-21 09.00.44


tvärstannade framför mig, blåste ut rök, lutade sig fram och viftade med knutna nävar. Han föreföll rasande. Han ville att jag skulle erkänna följande: Kina, alternativt Albanien, alternativt Kuba, hade anställt alla dessa svenska ungdomar som demonstrerade mot USA. De hade lön från en sådan främmande makt och borde kallas yrkesdemonstranter. Men egentligen var de spioner, inte minst jag, som tagits på bar gärning på ett konstgalleri under försök att sälja grafiska blad med olagligt innehåll. Jag var gripen för brotten skändande av statssymbol, skändande av utländsk statssymbol samt uppvigling, det senare efter att ha använt en text som löd svik fosterlandet, var onationell. Att hålla masken var inte lätt, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. De där staterna var fattiga och skulle omöjligt ha haft råd att anställa tusentals svenska amatörspioner. Det var en orimlig tanke. Ett resultat av den polarisering mellan vänster och höger som rådde. Mina vänner och jag trodde att svenska poliser var fascister, som i Spanien, Portugal, Sydafrika och Grekland. Poliserna trodde att vanliga engagerade ungdomar var farliga förrädare som hotade den svenska nationens existens. Även efter mitt frisläppande, i brist på spioneribevis, trodde poliserna att jag var skyldig till mycket mer än jag blev dömd för. Jag fick bara 75 dagsböter. Och mina grafiska blad blev förverkade. Senare besökte två män med klumpiga svarta skor varje vernissage på konstgalleriet. Vi kallade dem för Säpos konstförening. Jakten mot nollpunkten (Vanishing Point) från 1971 är en film om bilar. I centrum står en Dodge Challenger med 400 hästkrafter som kan göra 240 kilometer i timmen. Man glömmer inte filmen ens efter nästan 40 år fast den är 8

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 8

08-05-21 09.00.44


idiotisk. Att denna obskyra rulle fäster sig i minnet kan bero på den oförklarliga och Beckett-liknande slutscenen. 1960och 1970-talens amerikanska populärkultur är intressant på många sätt. De svenskar som av borgarpressens skribenter kallades (och även nu kallas) USA-hatare älskade – och älskar fortfarande – amerikansk film, konst, litteratur och musik mycket mer än de älskade (och älskar) motsvarande svenska företeelser. De älskade också alla de amerikanska medborgare som hade framställt denna kultur och dessutom skildrades av den. Däremot tyckte de som av ledarsidorna kallades anti-amerikaner illa om den amerikanska utrikespolitiken omkring 1970, så till den grad att de ställde till bråk på offentliga platser. Jag föddes den trettonde juli 1938 på St Mary’s Hospital i Montreal, Kanada. Jag minns inget därifrån men har sett i ett fotoalbum att gatan där vi bodde var full av snö. Hur pappa kunde köra sin stora LaSalle (den kanadensiska versionen av Cadillac) i den där oplogade röran är svårt att förstå men det var ju inte vinter hela tiden. Vi reser med den polska ångaren Pilzudski över Atlanten och anländer till Köpenhamn, Danmark, den 30 juni 1939. På tillbakaresan sänks Pilzudski av en tysk ubåt men då är vi inte ombord. Pappa är diplomat och arbetar på svenska legationen. Danmark ockuperas av tyskarna den nionde april 1940. 16 danska soldater dör, sedan kapitulerar landet. Pappa har berättat att han såg den danske kungen rida av och an på en vit häst för att trösta danskarna. Vad gatan hette har jag glömt. Jag var klädd i kolt med sjömanskrage. 9

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 9

08-05-21 09.00.44


Tyska officerare klappade mig på huvudet när jag lekte i sandlådan i parken. De tyckte sig se en blond arisk flicka med goda framtidsutsikter inom det tusenåriga riket. Detta är hörsägen. Jag minns det inte på bokstavligt sätt. Min syster föds i Köpenhamn. Pappa flyttas igen, han flyttas gång på gång, var det något fel på honom? Han jobbar i Bern och i Mariehamn 1942 och -43. Han kommer till Stockholm 1944. Min bror föds av någon anledning i södra Sverige, i Kristianstad. Antagligen var familjen tidvis i upplösning, på grund av pappas yrke. Jag går första klass i folkskolan, på Linnégatan i Stockholm, under ledning av den söta fröken Barkman som har grön stickad klänning. Jag minns henne med åtrå. Den första maj 1946 flyttar familjen till Avenue Edmond Mesens 41 i Bryssel som då stavades Bruxelles. Trots att det just varit krig är staden oförstörd. Jag fyller nio och lär mig, som man gör i den åldern, att prata franska lika bra som svenska. Går i den originella skolan École Amélie Hamaïde, Avenue Hamoir 31. Skolans motto var Pour la vie par la vie och den experimentella pedagogiken var utarbetad av doktor Ovide Decroly. För livet genom livet. Skolan var religionsfri och hade höns, kaniner, marsvin och grodor. När de levde matade vi dem, när de dog dissekerade vi dem. Jag åker rullskridskor till skolan, längs Boulevard Saint-Michel. Tre år går som jag minns i detalj. Pappas bil är från 1939, tysk, svart och heter Hanomag. Jag flyttas till Warszawa 1949. Kriget har gjort den staden till en ruin. Bara Stalins gåva till polska folket, det nybyggda Kulturpalatset på Aleja Stalina, ett krokanliknande höghus, är helt och snyggt. Lär mig inte polska. Pappas bil är en Volvo PV 444 med två mycket små 10

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 10

08-05-21 09.00.44


bakrutor. Denna bil, vet jag nu, är byggd efter en Hanomag som Volvo köpte 1939 för att lära sig göra en självbärande kaross. Bor inom muromgärdat svenskt område på gatan Bagatela. Runt muren patrullerar beväpnade vakter. Ser, på Amerikanska ambassaden, filmfarsen Galopperande flugan (Hellzapoppin) från 1941 med komikerna Olsen och Johnson, minns filmen tydligt, den påverkade min framtid. På USA-ambassaden är det barnkalas varje söndag för diplomatbarnen från västsidan. Mitt i ett stort amerikanskt vardagsrum står en filmprojektor för sextonmillimetersfilm som smattrar igång klockan tre. Varma sommardagar gör stridsvagnar djupa spår i gatornas asfalt. Kallt på vintern. Ryska kvinnliga soldater med kjol, stövlar och kpist marsch­ erar framför stridsvagnarna. Kvinnor i uniform blir ett intresse för livet. Jag är elva år. Jag flyttas till farfars slott i norra Skåne. Cyklar den långa vägen genom skogen varje dag till Kviinge folkskola. Anses av klasskamraterna vara representant för adel och överklass. Får därför mycket stryk av dem på rasterna. Har ofta näsblod. Farmor är den goda fen som tröstar. Flyttas till mormor som bor på Erik Dahlbergsgatan 28 i Stockholm. Mormors status som god fe anfräts av det faktum att hon ansåg att Adolf Hitler var en bra människa och att det var judarna som satte igång andra världskriget och dessutom tvingade morfar att ta sitt liv. Förstod snart att detta var grovt felaktigt. Jag är tretton år och går sex dagar i veckan i Gärdesskolan på Valhallavägen. Jag vet inte var mina syskon bor. Mamma blir skild och flyttar också till Stockholm efter att i ett par år ha rest runt i olika länder för att undvika man och barn. Pappa gifter om sig, arbetar 11

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 11

08-05-21 09.00.44


i 30 år runt om i världen: USA, Belgien igen, Indonesien, Chile, Turkiet. Träffar sina barn två timmar vartannat år, när han är på sina sändebudsmöten i Stockholm. Han tar oss då till Restaurang Solliden på Skansen, den övre våningen, där servitriserna har svensk folkdräkt på sig. Berättar gärna om sådant som att diktatorn Sukarno under de diplomatiska festerna brukar kurtisera hans nya fru. Vilket skapade behov av finkänsligt manövrerande. Jag går i Östra real, en dyster pojkskola. Huset liknar ett medeltida munkkloster. Mamma är sinnessjuk men det förstår inte vi barn förrän långt senare. Hennes (och vårt) hem förfaller. Vi tre syskon lever konstigt men tror att det ska vara så. Allting är ruttet. Sopberg i sju rum. Mörker, migrän. Ingen mat. Tiden går. Vi blir trots allt vuxna. Vi hatar mamma och är bittra på pappa för att han lämnade oss i den där sophögen. Vi tycker att mamma är en ond häxa. Som unga vuxna får vi för första gången se televisionsprogram. Vad som är normalt och inte normalt klarnar en smula. Detta var en torr sammanfattning. Kommer att gå lite närmare in på vissa detaljer, i hopp om att det går att dra några slutsatser av dem.

12

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 12

08-05-21 09.00.44


I stället för att ta studenten började jag på Konstfackskolan i Stockholm. Jag ville utbilda mig till något konstnärligt, inte av intresse för konst utan för att smita från det där andra. Då insåg jag inte de båda nackdelar som detta val skulle föra med sig: att vara fattig under mer än 30 år och att alltid vara utan struktur i tillvaron. Att sakna rutiner, sakna bestämda tider, därför ofta få migrän och dålig nattsömn. Jag levde på tillfälliga uppdrag och egna påhitt. Fortfarande, på 2000-talet, har jag kvar känslan från min tonårstid på 1950-talet: lönearbete är grått och slavliknande. Det kan låta snobbigt men denna känsla grundlades när jag var konstelev, då den bekräftades på många sätt. Till exempel genom samtal på fester med många stearinljus där rödvinet halsas direkt ur 13

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 13

08-05-21 09.00.50


flaskorna. Och genom direkta budskap från Joseph Heller, Pink Floyd och Bertolt Brecht. Jag hade inte läst Marx men vännerna på den tiden gick på marxistiska studiecirklar och jag kunde på ett självklart sätt använda ord som alienation och mervärde. Det är inte lätt för en ung frilansande person att skaffa mat för dagen och hålla sig med bostad. Oskrivna lagar måste upptäckas och sedan följas – eller medvetet brytas. Kraven på påhittighet är höga. Stipendierna låter vänta på sig. Men med tiden kommer de. Nätverket tätnar. Jag lärde känna flera befattningshavare på museer, tidskrifter och teatrar. De tillfälliga uppdragen kom allt oftare. Efter årtionden av bostadsproblem hade jag en bostad. Jag gjorde flera försök att bilda familj, fick barn, hittade nya partners, stabiliserade tillvaron, blev mer och mer en lycklig människa. Om än omgiven av ett absurt samhälle eller möjligen ett dårhus. En känsla som är svår att bli av med och troligen inte drabbar unga människor på samma sätt. Nu, menar jag. Min generation brukar skylla på Kafka. Jag förklarades i personlig konkurs av Stockholms rådhusrätt när jag var 35 år gammal. Ibland var jag ensamboende, ibland samboende. Det fanns personer i min närhet som tyckte att jag var alltför fixerad vid olika projekt: filmer, utställningar, böcker och en och annan konsert. Mina fruar och älskarinnor har alla haft snarlika namn. Skillnaderna mellan dem som personer har varit stora men förnamnens skillnad har bara rört sig om någon enstaka konsonant eller möjligen vokal. Vi pratar om Jesu moder och de tillägg som där kan finnas. Jag är övertygad ateist och anser inte att ateismen är en tro. Jag gifte mig för 14

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 14

08-05-21 09.00.50


fjärde gången vid 48 års ålder. Vi träffades på verkstadsgolvet när vi jobbade på samma film. Filmen var så blodig att vi behövde en extra maskör, hon som sedan tidigare jobbade hos oss hann inte med att göra alla sår. Den nya sårskaparen hade ett så pärlande skratt och spred en sådan glädje på den smutsiga och kalla arbetsplatsen att jag träffades av blixten, som det uttrycks i en känd film. Hennes material var latex som numera är förbjudet. Och vanligt filmblod förstås, som kokas i stora grytor efter ett särskilt recept. Hon sa ja redan samma kväll. När detta skrivs har vi varit gifta i över 20 år. Hon har lärt mig psykologins betydelse. Tidigare förstod jag mig inte alls på människor. Hon har också lärt mig att älska fotboll. Innan jag träffade henne var alla former av sport utan intresse för mig. Kronofogdens besök blev allt mer sällsynta för att helt upphöra när jag var 55. Nu har jag fyra barn om man räknar in min älskade hustrus. Ett av dem är gemensamt och det är jämn fördelning mellan könen. När detta skrivs är alla barnen vuxna – vår pojke är 192 centimeter lång och har nyligen blivit myndig. På cykelns pakethållare har jag en gul barnsadel där han kunde sitta på 90-talet. Den utgör ett minne men passar dessutom bra för transport av tunga matkassar från Konsum och ICA. Jag minns ICA:s reklam på 70-talet, baserad på den förste ICAmannen, herr ICAnder. Man ville ha en jovialisk och något överviktig figur som symbol för livsmedel. Tanken var först att engagera skådespelaren Sune Mangs. Den sång som var hans slagnummer började så här:

15

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 15

08-05-21 09.00.50


Någonting att äta och någonting att dricka och någonting att älska och att hålla kär är allt jag begär. Det ansågs dock för dyrt att anlita Mangs. Synen på reklam var annorlunda då. ICAnder blev en tecknad pappfigur i stället. Frankensteins monster, som var en godhjärtad ensam vandrare med lättantändligt humör, behövde en kvinna en gång. Den jovialiske ICAnder fick också en kvinna efter ett år av ensamhet, handlarhustrun MonICA. Hon hade inte en lika extrem frisyr som Frankensteins brud. Jag har jobbat med Sune Mangs, när jag var scenograf på Filmhuset i slutet av 70-talet. Världen är liten. Det är lättare att prata om sig själv än att skildra andra. 2005 gjorde jag Mangs gamla paradroll som pilsk och kuplettsjungande poliskonstapel i folklustspelet Söderkåkar. 2007, när jag stod vid mjölkhyllan på ICA, ringde min dotter, 27 år gammal. Det var dålig mottagning längst in i butiken och jag flyttade mig snabbt till en plats mellan tvål och gryn för att kunna höra budskapet: ”Pappa! Jag har gift mig. Jag är i Houston, Texas.” De andra barnen bor kvar i Stockholm, Sverige. Den nuvarande familjebildningen är så stark att vi till och med har julafton (vilket inte är självklart, som ni ska få veta) och firar bröllopsdagar – och jag kommer ihåg dem – nästan alltid.

16

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 16

08-05-21 09.00.50


Jag har alltså en hustru. Hon och jag är ett. Ibland tycket jag att denna symbios räddar mitt liv. Ibland tänker jag att den är alltför stor. Ibland brukar jag försvinna. Jag drabbas av yrsel. Ingen vet var jag finns.

17

DeGeer_Jakten pa nollpunkten.indd 17

08-05-21 09.00.50

9789100118174  

JAKTEN MOT NOLLPUNKTEN CArL JOhAN DE GEEr ALbErT bONNiErs FörLAG ISBN 978-91-0-011817-4 Omslag och 51 illustrationer av författaren © Carl J...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you