Flora Magica

Grafisk

Own

ISBN 978-91-988249-4-0

www.floramagica.se

” ... en ritual upprepas vid bestämda tillfällen (den är repetitiv till sin karaktär); den har en början och ett slut; den följer en särskild handlingsordning, har en viss struktur; den skapar ordning; den bekräftar ett samhälles/en grupps normer och värderingar; den har en kollektiv och social mening; den kan ingå i ett rituellt system och slutligen beter sig deltagare i ritualen ofta på ett icke vardagligt sätt”.

Citatet är hämtat ur ”Rit och ritual. Introduktion till en kulturvetenskaplig diskussion” (sidorna 42-43) av Birgitta Meurling i #nätverket etnologisk tidskrift (referens: Klein 1995:14–22; jfr Amundsen m fl, red, 2006). Birgitta Meurling är professor i etnologi vid Institutionen för kulturantropologi och etnologi, Uppsala Universitet.

”Sunt förnuft säger oss att blommor gör oss glada.

Nu visar vetenskapen dels att blommor gör oss gladare än vi trodde, dels att blommor har starka positiva effekter på hela vårt emotionella välbefinnande”.

Citatet är av Jeannette Haviland-Jones, professor emerita i socialpsykologi vid Rutgers

State University of New Jersey. Hon har studerat blommors positiva inverkan på människor.

Källa: Evolutionary Psychology human-nature.com/ep – 2005. 3: 104-132

”An Environmental Approach to Positive Emotion: Flowers”

”Att dela glädjen är dubbel glädje, delad sorg är halva sorgen”.

Citatet är hämtat från Kim Cesarion, svensk sångare, musiker och låtskrivare (sidan 208 i kapitlet ”Begravningen”). Kim är engagerad i frågor om social hållbarhet, mångfald och olika kulturella uttryck.

Ett

TILLBLIVELSEN

HUR KAN JAG SÄGA ...

Hur kan jag säga om din röst är vacker.

Jag vet ju bara, att den genomtränger mig och kommer mig att darra som ett löv och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.

Det bara skakar mig att de är dina, så att för mig finns ingen sömn och vila, tills de är mina.

Karin Boye, ur De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter, 1941

Iden fornnordiska kulturen var ritualer och trolldom en del av vardagen. Magin användes bland annat när nordborna ville uppnå fruktsamhet, få en god skörd och kunna se in i framtiden. Exakt hur ritualerna var utformade vet ingen.

Völsetåten kan ha varit en offerritual från förhistorisk tid som levde kvar i det

forna, nordiska bondesamhället. Völsen bestod av en helig, avskuren hästpenis som gneds in med linfrö och lök, lin ok lauk. Linfröet och löken ansågs vara mycket starka symboler för fruktbarhet. Völsen preparerades av kvinnorna på gården, och det heliga föremålet verkar ha vördats som en gud.

SYMBOLISK CEREMONI

I dag har vi inga traditioner som firar fruktsamhet och människans allra första början: tillblivelsen. Så hur skulle en nutida fruktbarhetsritual kunna förberedas? TOBIAS BERLIN arbetar som lärare och ceremonimästare.

”Inför en tänkt ceremoni för tillblivelse kan det vara bra att formulera en önskan i stället för att sätta upp mål”, säger Tobias. Därmed skulle det kunna bli lättare att undvika krav och prestation, menar han. Ceremonin blir symbolisk, snarare än att vara en särskild befruktningsritual.

”Många tror att stress påverkar fertilitet

och befruktning, men det finns ingen forskning som stödjer den teorin. Befruktning handlar snarare om biologiska faktorer och att försöka många gånger. Som att slå tärning; till slut blir det en sexa. Om du då har gjort en ceremoni inför det första tillblivelseförsöket och det inte blev ett barn efter den tjugonde gången, så kan det kanske kännas som att ceremonin tappar sin mening”, säger Tobias Berlin.

”Därmed kan det vara bättre att ha den eventuellt blivande familjen som intention, snarare än att en livmoder ska bli befruktad. Ceremonin kan då bjuda in till ett beslut om föräldraskap, till exempel genom adoption”.

D et finns inte några specifika studier som visar att afrodisiaka faktiskt fungerar. Men folktron förordar hjorttryffel, en liten svamp som växer under jorden. Den har använts både på människor och djur i brunstförhöjande syfte, berättar

HÅKAN TUNÓN, organisk kemist och farmacie doktor i läran om naturprodukters användning inom läkemedelsutveckling på Sveriges lantbruksuniversitet. Han är även ämnesansvarig för traditionell kunskap och etnobiologi.

”Hjorttryffelns rykte som afrodisiakum finns belagt i kontinentala örtaböcker

ända från 1500-talet”, säger Håkan. ”Allmogen verkar ha samlat in de nötliknande, hårda fruktkropparna. En lantbrukare i Uppland, född 1873, kallade hjorttryffeln för Bråttom, där ’korna fick av pulvret och ville ha tjuren med det samma’”.

Ä nnu under 1900-talet fanns hjorttryffeln tillgänglig på apotek och kallades ståndperkium. I Jämtland användes den för att främja fruktsamheten för barnlösa par och kallades då kåtkulor.

Föreställningar och fantasier kring afrodisiaka kretsar ofta kring signaturlära, det vill säga tanken om att växter som liknar ett visst organ i kroppen kan bota

eller hjälpa samma organ. Därför har stinksvampen med sitt säregna utseende, i form av en erigerad penis, kittlat

fantasin hos människor i alla tider. Dess vetenskapliga namn, Phallus impudicus, betyder oblyg manslem.

M en om lusten tryter? Folktron ansåg, enligt Håkan Tunón, att följande brygd kunde hjälpa: ”För att väcka lust hos kvinnor rekommenderades att tre gånger om dagen, matskedsvis, inta en blandning av vänderot, tibast, bolmörtsfrön och rönnbär som kokat i vatten med ett ormhuvud, myrägg och lite brännvin”.

O ch om begäret i stället var för stort?

Enligt Håkan ska munkar ha infört humle som ölkrydda för att stilla sig. Generellt försämrar alkohol förmågan att få stånd.

J ordgubbar, däremot, skulle kunna fungera stödjande i en graviditet eftersom de är rika på vitamin B9, det vill säga folsyra, som är viktigt för en normal fosterutveckling. Det finns även gott om vitamin C i jordgubbar, vilket kan förbättra blodcirkulationen och möjligen spermiekvaliteten.

TILLBLIVELSENS FLORA

Daggkåpa, Alchemilla vulgaris har sitt vetenskapliga namns ursprung i arabiskans alkemelyehm som betyder kemi. Medeltidens alkemister använde vattendropparna på daggkåpans blad i sina försök att tillverka guld. Daggkåpan anses ha läkande effekt på mensbesvär och vid klimakteriet.

Johannesört, Hypericum x indorum blommar under högsommaren och hösten. Johannesört minskar effekten av exempelvis p-piller och långt tillbaka i tiden användes den som utdrivare av illvilliga makter, men i början av 1800-talet förkastades idén. Enligt folktron och inom naturmedicin anses johannesört ha viktig betydelse som kärleks- och läkeört.

Jordgubbar, Fragaria x ananassa kallades ananassmultron när de introducerades i Sverige på 1700-talet. Namnet jordgubbe

användes från början på parksmultron som odlades under samma tidsperiod. Men i takt med att ananassmultronens popularitet ökade övergick de till att kallas för jordgubbar, som i dag förknippas med romantik och midsommarfirande.

Kryddtimjan, Thymus vulgaris har använts i många kulturer under årtusenden.

I antikens Grekland helgades växten åt kärleksgudinnan Afrodite och i romarriket förärades den åt samma gudinna, som där kallades Venus.

Pion, Paeonia lactiflora ’Red Charm’ är en gammal trädgårdsväxt. På medeltiden användes pioner som medicinalväxter, bland annat för att lindra smärta vid barnafödsel. Främst brukades två sorter: Paeonia officinalis (bergpion) och Paeonia mascula, det vill säga den ”kvinnliga” respektive ”manliga” pionen.

Två

NAMNGIVNINGEN

MED SINA LOCKAR SKIMRAR HON …

Med sina lockar skimrar hon likt månen över österns rand.

Hon rör sig som en blommig gren, vänt vajande för västanvind.

Du går förbi, du ler, och se!

vart hjärta står med ens i brand.

Om jag i dina ögon ser blir jag för allting annat blind;

min själ du håller fången så som duvan i din vita hand.

Ur Tusen och en natt, 800 e. Kr.

Namngivning är en uråldrig passagerit. I det förkristna Norden gick nyfödda pojkar igenom en ceremoni som kallades att ”ösa vatten”. Efter ritualen fick de sina namn och blev en del av samhället.

betydelse för människans ursprung och utveckling.

Vatten är fortfarande en viktig del av olika ritualer i flera religioner. Inom kristendomen tolkas dopvattnet som att vatten fanns vid tidens början då världen skapades. Det är livsavgörande, en symbol för livet och för att växa. Även i nordisk mytologi var vattnet av stor

Den förkristna människans världsbild byggde bland annat på Yggdrasil – en ask som växte från tre rötter, vilka sträckte sig till varsin vattenkälla där en av dem, Mimers brunn, representerade vishetens källa. Vid Urdarbrunnen bodde de tre nornorna Urd, Verdandi och Skuld –ödesgudinnorna som flätade samman människornas livstrådar.

SOM EN FÅGELUNGE

I SITT NÄSTE

Ända in på 1900-talet ansågs kyrkodop som en självklarhet. I dag väljer många att själva utforma en profan (utomkyrklig) ritual.

JOHAN och ANDREA MARKLUNDS namngivningsceremoni för dottern ANJA

ABELA MARKLUND var starkt inspirerad av naturen och växtlighet. Den arrangerades och leddes av Johans bror Frank som är konstnär. Föräldrarna ville att ceremonin skulle äga rum vid vatten och därför valdes Kungsviken på Frösön ut av Frank. Festlokalen bestod av en vedeldad bastu, där släkt och vänner skulle bjudas på namngivningsöl.

Frank åkte till Storsjön, samlade drivved och kvistar. Av dem byggde han ett bo, där Anja skulle ligga som en liten fågelunge. Eftersom det var höst

– dopet ägde rum i oktober – plockade

Frank torkade rallarrosor på fot som han band fast med näver. Dessutom fanns en skåplucka i installationen, en symbol för dörren till livet.

Ceremonin började med att gästerna samlades. Johan och Andrea tog därefter täten i en procession med Anja i famnen. De ställde sig nere vid sjön och ceremonimästaren höll tal; ”egentligen ville min bror doppa henne hel och hållen i sjön, men det fick han inte för oss”, säger Johan. ”I stället hällde Frank en skopa med sjövatten över Anja”.

Frank, mormor och farmor höll tal och sedan var det dags för fika. Johan och Andrea tackade alla och förklarade att deras dotter nu skulle tillhöra ”församlingen” av släkt och vänner. Ceremonin avslutades i bastun med öl för de som ville stanna kvar. Festen varade till midnatt.

MISS LI,

LIMPAN ELLER LINDA?

N amngivning kan göras när som helst i livet. MISS LI, eller LINDA KARLSSON, hittade sitt eget artistnamn i tonåren.

”Hemma föredrar jag att kallas Linda eller Limpan. Som barn kallades jag

Limpan eller Krutov efter en rysk hockeyspelare – min fotbollstränare tyckte att jag sköt lika hårt som han.

I tonåren drömde jag om att designa kläder och starta ett eget klädmärke.

Jag sydde mycket och mina skolkompisar började göra beställningar. Då ville jag trycka någonting på kläderna så att ryktet kunde spridas. Men Linda Karlsson kändes som ett ganska oglamouröst namn. Jag kom på namnet Miss Li i stället, tiden gick och jag lade sömnaden åt sidan för andra hobbyer. Jag plockade upp musiken och började skriva och komponera låtar på pianot.

N är jag skulle ha mitt första gig undrade någon vad jag kallade mig. Jag hade inte något artistnamn och då dök Miss Li upp igen. Sedan gick allting så fort att

jag inte hann reflektera eller byta namn. Plötsligt stod det Miss Li på mina demos, i intervjuer och alla tidningar och det blev för sent att ändra.

J ag tog namnet Miss Li utan några ceremonier. Men annars har jag ganska många ritualer inför gig; jag sätter på den ena skon först, dricker ingefära, sminkar mig och sjunger upp efter ett visst schema. Av någon anledning måste jag göra det och det håller mina nerver lugna.

J ag kände mig bekväm med mitt artistnamn i många år, det klingade bra

och passade min musik. Senare har jag blivit lite trött på Miss Li. Ibland vill jag kasta det i papperskorgen och komma på något bättre, men samtidigt är det svårt att börja om nu när alla känner mig som Miss Li. Det är sällan jag talar om mig själv som Miss Li. Däremot kan det vara skönt att dela upp mig i två olika personer som hör ihop med olika situationer i livet.

M iss Li inspireras inte direkt av naturen … Men Linda älskar den”.

Text Miss Li

NAMNGIVNINGENS FLORA

Japansk lykta, Physalis alkekengi franchettii har lyst upp örtagårdar och trädgårdar under sensommar och höst i flera hundra år. Den fleråriga snittblomman som ursprungligen kommer från östra Asien användes förr som medicinalväxt vid njursten. Eftersom bären liknar stenar i en blåsa trodde man att de kunde bota besvären.

Krysantemum, Chrysanthemum x morifolium är en gammal kulturväxt som odlades i Japan och Kina redan för över 3 000 år sedan. Vit krysantemum odlas som te i Kina och skördas i slutet av oktober för

bäst kvalitet. Krysantemum innehåller flera olika vitaminer, aminosyror, mineraler och antioxidanter.

Enligt den kinesiska livsläran Feng Shui ger krysantemum glädje och skratt i hemmet.

Nyponros, Rosa dumalis är vanlig i Sverige. Nyponets väggar kan torkas och användas till nyponsoppa som många barn och vuxna älskar. Alla nypon är ätbara, men i Sverige nyttjas särskilt frukten av nyponros, stenros och vresros. Inom folkmedicinen brukades nypon mot skörbjugg. En kopp nypon innehåller lika mycket C-vitamin som 35–40 apelsiner.

Tre

FÖRSTA SKOLDAGEN

SKOGSSJÖN

Jag var allena på solig strand vid skogens blekblå sjö, på himlen flöt ett enda moln och på vattnet en enda ö. Den mogna sommarens sötma dröp i pärlor från varje träd och i mitt öppnade hjärta rann en liten droppe ned.

Edith Södergran, debutsamlingen Dikter, 1916

Traditionellt har första skoldagens ceremonier markerats med växtlighet på olika sätt, till exempel genom en målad krans med ordet ”välkommen” på griffeltavlan eller en bukett på katedern. Även i dag använder pedagoger ibland blommor som symbolik, oavsett årskurs. På en skola i Kungälv välkomnas till exempel de nya förstaklasseleverna genom att niorna bär fram barnen i guldstol genom en lövad båge.

Det röda äpplet på katedern är däremot en myt som kan ha sin grund i att lärarna på landet under förra seklet

fick en del av sin lön i form av ägg och potatis.

Uttrycket kunskapens frukt har sitt ursprung i Bibeln, där Eva erbjuder Adam ett äpple från kunskapens träd i Edens lustgård. Det finns dock ingenting i Bibeltexten som antyder att frukten bestod av just ett äpple. I dag menar forskare att klimatet i Mellanöstern var för varmt för odlade äpplen. Kunskapens frukt var förmodligen något annat – eventuellt kvitten, granatäpple, persika, aprikos eller dadel.

DEN RAPPANDE REKTORN

ATHANASIOS SERAKIS är rektor på Österängsskolan i Jönköping. Till elevernas förtjusning brukar han rappa när läsårets första dag ska firas.

”Skolstarten är den största festen vi har under hela året. Alla klasser, och särskilt den första, ska mötas av pompa och ståt, hög musik, en galen rektor och glass. Det ska vara party! I stället för att hålla ett tråkigt tal vill jag bjuda på mig själv och rappa. Det här är en mångkulturell skola och rappen är starkt befäst hos våra unga”.

A thanasios tycker att rappandet är tacksamt eftersom han inte sjunger så bra. Texterna handlar om hur mycket

han längtat efter eleverna under sommaren, att alla i skolan är en familj och ska hjälpa varandra. Enligt Athanasios är eleverna stolta över sin rappande rektor och han tycker att flera skolledare borde kasta kostymen och själva komma i gång med att rappa, ”det är inte så svårt”. ”Våra förstaårselever blir alltid extra uppmärksammade, de får stå längst fram vid välkomnandet. De går också, som en slags parad, igenom en tunnel som de äldre eleverna bildar. Ceremonin är mycket viktig för skolstarten och rappandet har blivit en tradition, där även biträdande rektor numera deltar. Men om jag tog bort glassen vi serverar på första skoldagen … ja, då skulle eleverna definitivt dissa mig”.

MED SINNE FÖR GOD SMAK

FRIDA RONGE är stjärnkocken som skapar matkreationer utifrån nordisk och japansk gastronomi – och dessutom gillar ätbara blommor.

F ridas matskapelser kan bestå av skira

örtblad och ömtåliga orkidéer som omfamnar råvaror och rätter i olika uppläggningar. Nyligen gjorde hon sirap på

nyponrosor.

Det behövdes hela tio kilo blad för att koka ner till en och en halv liter, berättar hon. Nu står den färdiga sirapen och väntar i kylrummet på att kombineras med något som inte är komponerat ännu.

”När det kommer stora påsar med blom-

mor till restaurangen där jag arbetar blir jag helt vild, ’vi måste ta hand om det här nu, konservera eller torka’”.

”Jag har alltid snittblommor hemma och följer säsongerna, jag drar in med massor av löv och grenar i huset. Det känns lyxigt och jag blir glad och lycklig. Blommor har stor betydelse för mig. Däremot lyckas jag inte särskilt bra på balkongen. Nu har jag bestämt mig för att bara odla ätliga växter, sådana som inte måste vattnas hela tiden. Men blommor vill jag ha för både smak och utseende – och jag tycker att varje dag är värd att firas, inte bara första skoldagen!”

FÖRSTA SKOLDAGENS FLORA

Gerbera, Gerbera x cantabrigiensis har sitt ursprung i Sydafrika, Asien och Tasmanien. Namnet är taget efter Traugott Gerber (1710–1743), en tysk läkare och botanist som var ledare för den äldsta botaniska trädgården i Moskva. Gerbera används både som snittblomma och krukväxt. Den har god förmåga att minska halten av skadliga ämnen i luften.

Ros, Rosa ’Sweet Avalanche’ härstammar från Kina, där blommorna odlats i flera tusen år. I Sverige odlades rosorna redan under medeltiden, men vilka arter

som fanns då är okänt. Rosen som mat-, dryckes- och kulturväxt har gamla anor. Redan på 900-talet hade perserna lärt sig att framställa rosenvatten, en vanlig ingrediens i traditionell persisk matlagning. Rosor kan kanderas, syltas, saftas eller användas som smaksättare.

Stjärnflocka, Astrantia major är en flerårig ört med ursprung i Syd- och Mellaneuropa. Den blommar från juni till september. Arten är härdig i nästan hela Sverige och påträffades som förvildad i Skåne omkring 1870. Den förknippas ofta med allmogeträdgårdar och kallas bland annat för Linnés döttrar och Mormors brosch.

PUBERTETEN

Fyra

KÄRLEKEN

Yngling! Svär en evig fejd mot kvalen!

Blomsterpryd din tinning, töm pokalen

Och mot lifvets glada majsol le!

Nöjets tärna vinkar dig, o ila!

Vid dess barm på rosors bädd till hvila!

Erik

Johan Stagnelius, ur KÄRLEKEN Metafysisk lärodikt, 1821

Övergången från ung till vuxen firas med passageriter i hela världen, ofta med anknytning till växtlighet och natur. Att uppmärksamma eller berätta om könsmognad ingår ofta i ritualen, men sexualupplysning för ungdomar har historiskt ofta varit kontroversiellt.

På 1700-talet anklagades botanikern och läraren Carl von Linné för att förleda människor med tankegångar om att växternas ståndare och pistiller var avbilder av människans könsorgan. Linnés växt-

metaforer och lättsamma sätt att undervisa ungdomar om naturen provocerade många, som tyckte att han var oanständig och uppmuntrade till vällust.

Enligt folktron ansågs hela naturen vara laddad med övernaturliga krafter, bland annat sådana som gynnade ungdom och framtida styrka. Särskilt starka var krafterna på midsommarafton. Genom att spara sin midsommarkrans och lägga den i julbadet skulle ägaren hålla sig ung och rask hela vintern.

MANDOM, MOD OCH

MORSKE MÄN

T raditionella mandomsritualer handlar om jakt, uthållighet och att stå ut med smärta. I en av aboriginernas riter för pojkar ingick omskärelse, där penisen öppnades på undersidan för att blöda och på så sätt ”härma” menstruation. ”Grupper av Amazonas urbefolkning praktiserar fortfarande en ritual genom att sticka in handen i en handske full av giftiga, jättelika kulmyror”, säger KARIN WÄSTFELT, museipedagog på Etnografiska museet i Stockholm. ”Syftet är att visa att man tål smärta utan att bryta ihop och att man kan bli en uthållig krigare och jägare”. Ett bett av kulmyran motsvarar smärtan av femtio bistick.

”Andra mandomsriter handlar om att vistas ensam i naturen under kortare eller längre perioder för att nå andlig utveckling”, säger Karin. ”När pojkarna genomlidit smärtan eller gått igenom uthållighetsprovet, kom de ut på andra sidan som män. Samtidigt var det ingen katastrof om de misslyckades. Det var socialt accepterat att börja om”.

MENSMIDDAG SOM RITUAL

ÅSA BECKMAN, biträdande kulturchef på

tidningen Dagens Nyheter, växte upp på en folkhögskola i Ångermanland under 1960- och 70-talet. Enligt henne gjordes då en uppvärdering av kvinnokroppen; skamkänslan skulle bort och slidan självupptäckas med spegel och spekulum – ett

medicinskt redskap för att undersöka underlivet. ”Jag hade en ganska radikal uppväxt och minns att jag hörde talas om mensmiddagar. Första mensen skulle firas, att flickan blev kvinna. För ett tag sedan berättade en väninna att hon bjöd sin dotter på middag för att fira första mensen. Under middagen pratade hon om vad dottern nu skulle tänka på, ungefär som en kombinerad sexualupplysning och initiationsrit. Jag tycker att det var en lite rar påminnelse om 70-talet”.

Å sa höll själv inte någon mensmiddag för sin dotter. ”Nej, men hon skulle kanske tyckt att det var okej om det var en mysig pratmiddag, och inte så där livmodersmystiskt som det ibland var på 70-talet. Jag kommer ihåg att jag själv

tyckte att jag klev över en gräns i samband med första mensen, jag hade väntat på den och det kändes stort”.

G emensamma ceremonier i livets olika skeenden blir viktigare ju snabbare allt går, anser Åsa Beckman. ”Stora födelsedagar, giftermål, studenten och namngivning är viktiga portar vi går igenom. Jag tycker att vi också kan skapa nya ritualer och återuppta mensmiddagar, göra dem praktfulla, magnifika och pampiga. Tända ljus och fira tillsammans”.

D et borde vara lika viktigt med en liknande initiationsmiddag för unga killar, menar Åsa; ”fast där är ju gränsen de passerar otydligare eftersom den första ejakulationen är lite trixigare att fira”.

”Men det vore väl jättebra med en middag där fäder pratar med sina söner om att ’nu är du i den här fasen’. Sedan måste man vara försiktig med att prata med sina barn om sex om de blir det minsta besvärade av det, däremot kan man ju prata känslor och moral. Så har man bra kontakt med sin son kan en sådan middag vara en markör. Blommor är jättekopplat till odling och växande och passar absolut som inslag”.

UNGDOM – EN FILOSOFISK FRÅGA

LARS HAMMER, filosofisk praktiker och pedagog, samtalar i grupper med barn och ungdomar om livsfrågor. ”Barnen pratar utifrån sig själva och ämnena är till ex-

empel rymden och om det finns spöken. Ungdomarna är däremot mer uppmärksamma på varandras tankar och idéer”.

Att ha en ceremoni för övergången från barn till ungdom är en svår fråga, menar Lars. ”Eftersom det är en stor spännvidd omkring de åldrar då en individ blir könsmogen, skulle en ceremoni kunna bli stigmatiserande. Mensdebuten kan till exempel variera med sju–åtta år och hur ska en ung person hantera en situation när kompisarna frågar ’va, har du inte haft din mensmiddag ännu?’”

Än så länge finns ingen allmänt vedertagen, av samhället accepterad, passagerit vid puberteten. Lars menar att unga själva i stället skapar övergångsritualer.

De manifesterar att de inte längre är barn genom att exempelvis göra förbjudna saker, sådant de blivit informerade om är farligt.

”Men skapar vi ritualer tillsammans underlättar vi de kollektiva sammanhangen. Växtlighet är intressant i kontexten; jag arrangerade filosoficaféer på temat natur och kultur där vi problematiserade växtlighet och frågade oss om det finns miljöer som tillhör begreppet natur.

’Självklart’, sade någon. Men vad definierar i så fall naturen? ’Naturen är orördhet vad gäller mänsklig inverkan’, svarade en annan person. Men finns orörd natur? Kan det vara så att så fort vi har iakttagit något så har vi format och påverkat det på kvantfysisk partikelnivå?

Att om vi är medvetna om något så påverkar vi och definierar det?”

STEGEN

FRÅN FOTBOLL

TILL CATWALK

F otomodellen ROGER DUPÉ anser att den manliga puberteten är värd en egen ceremoni. ”Den manliga könsmognaden ska absolut firas. Kanske med att tända ett ljus i all enkelhet och hylla utvecklingen till man”.

R ogers egen pubertet var rörig, men som tur var tränade han fotboll: ”Jag fick ut så mycket känslor när jag spelade, både ilska och glädje. Att kunna sparka hårt på bollen var skönt. Under puberteten var jag osäker, hormonerna rusade i kroppen

och jag kände mig rastlös. Jag trodde att jag visste allt om livet och att jag alltid hade rätt”.

I samband med en knäskada började fotbollen gå sämre. Roger hängde med de coola snubbarna, de där som strulade och gjorde småbrott. Fast han kände sig inte hemma där.

”Till slut blev jag tvungen att se mig själv i spegeln och fråga vem jag var, när jag nu varken kunde bli fotbollsproffs eller ville bli kriminell. Det var en osäker tid med identitetskris. Jag hade hängt

upp mitt liv på fotbollen. Men den fanns inte kvar”.

A v en slump blev Roger talangscoutad på Sergels Torg i Stockholm, där en stor

modellagentur visade intresse. Därefter gick karriären som på räls. Han syntes som fotomodell i internationella medier, blev utsedd till Sveriges bäst klädda man, fick nya perspektiv på livet – bland annat genom att bo i Paris och New York. ”Jag träffade nya människor som var fria och kreativa. Mina vyer vidgades. Men jag glömmer inte min hemort, min familj, all hjälp jag fick då och hur jag kände mig i puberteten. Allt och alla kan förändras”.

PUBERTETENS FLORA

Ranunkel, Ranunculus asiaticus sammanknippas ofta med vårens ankomst och namnet kommer från en kombination av grekiska som kan översättas till ”liten groda”. Det syftar eventuellt på att vissa arter inom släktet trivs i fuktiga våtmarker.

Ros, Rosa, ’Red Naomi’ odlades i kinesiska trädgårdar för närmare 4 000 år sedan. Under antiken kom rosorna att uppfattas som symboler för kärlek, men också för förgänglighet och död. Ros är även en

äldre omskrivning för menstruation. Under 1600-talet slog rosor igenom i Europa och blommorna började planteras i rabatter som prydnad. På 1800-talet korsades tusentals nya sorter fram.

Västlig hakmossa, Rhytidiadelphus loréus växer på mark, stenblock och klippor i skogar med hög luftfuktighet. Traditionellt användes mossa som mensskydd eftersom den är absorberande.

Både mossa och lava får plockas enligt lagen, men inte i stora mängder och inte till försäljning.

STUDENTSÅNGEN

Sjung om studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i ungdomens vår!

Än klappar hjärtat med friska slag och den ljusnande framtid är vår.

Inga stormar än

i våra sinnen bo, hoppet är vår vän, och vi dess löften tro, när vi knyta förbund i den lund, där de härliga lagrarna gro!

där de härliga lagrarna gro!

Hurra!

Text Herman Sätherberg, musik Prins Gustav, 1852

Traditionen med utspring, väntande fordon på skolgården och blommor runt halsen är en ganska modern ceremoni. Mössan har däremot äldre anor. Den skapades på 1840-talet, när Uppsalastudenterna ville ha ett gemensamt kännetecken inför ett nordiskt studentmöte.

På de första mössorna var skärmen av svart vaxduk och de bars dagligen från valborg till första oktober. Fram till 1960-talet var studenternas

blomstergåvor ibland så omfångsrika att kläderna knappt syntes. Liljor, nejlikor och syrener blandades ohämmat och hängde i trettio eller femtio band runt halsen.

Studentekipagen kunde bestå av lövade skrindor, handdragna vagnar och cyklar – men många promenerade eller tog sin vanliga buss eller spårvagn till studentmiddagen hemma.

FIRA UTAN FLAK

T re dagar innan studentexamen stod klass ES3D på Bolandsgymnasiet i Uppsala plötsligt utan flakbil. Ägaren till bilen hade missat att den var obesiktigad.

”Vi i klassen var så klart jättebesvikna”, berättar CARLOS ROMERO CRUZ, skådespelare och en av avgångseleverna som gick estetiska programmet med teater som inriktning.

”Jag fick idén att vi skulle cykla tillsammans, ihoplänkade med ett rep. Men det verkade riskabelt, så vi bestämde att promenera med repet i stället. Det höll

oss samman och ingen behövde komma på efterkälken”. Missödet med den obesiktigade bilen vändes till något positivt, och klassens val gav flera fördelar med utökad frihet och mer rörelse.

”Flakbilar får inte köra i centrala stan och hamnar ofta i bilköer. Ett studentflak begränsar dig, men vi kunde förflytta oss vart vi själva ville”.

E n annan fördel var miljöaspekten. Klassen gjorde plakat med tydlig avsändare och texten: ”Tänk på vår framtid – tänk på miljön”, och studenterna uppmärksammades i lokala medier för sin kreati-

vitet. ”Eftersom vår utbildning var inriktad på teater blev detta ett bra tillfälle att visa upp oss på stan. Vi bar omkring en basspelare med extra batterier som vi använde när vi uppträdde för Uppsalaborna. Vi hade fem olika stationer där vi till exempel dansade till peppiga låtar som betydde mycket för oss, och vi spelade upp delar av vår skolmusikal”.

R epet var en viktig symbol i studentceremonin, där klasskamraterna efter utspringet knöt ihop sig med varandra och tågade de femton minuter det tog att gå till stan. ”Egentligen var hela grejen

ceremoniell, från början till slut”, säger Carlos. ”Klassen gjorde en kollektiv lösning, vi planerade tillsammans och hade möten i uppehållsrummet. På själva studentdagen var jag väldigt glad när jag satte på mig kostymen på morgonen. Studentexamen är absolut värd att fira.

Gymnasietiden är en betydelsefull period i livet där världen består av skolan och klassen. Studenten är slutet på en era”.

MODELLMAMMAN OCH DET

VACKRA FOLKET

Vägen från gymnasiet kan vara krokig och lång. Men LOU REHNLUND visste ganska snabbt att hon ville arbeta med personer med funktionsvariationer, funkisar.

I dag är hon modellmamma för agenturen Funki Models. Lou är även regional samordnare för en organisation som ökar öppenheten kring psykisk ohälsa. Hon har bland annat framträtt i medier och berättat om sin egen sociala fobi.

Lou hoppade av gymnasiet eftersom hon inte ville gå ut med dåliga betyg. Idén med modellagenturen kom hon på i samband med en demonstration för funkismänniskors rättigheter: ”Tänk om man kunde påverka folks inställning på ett mer konstruktivt och roligt sätt än att demonstrera, genom att göra något riktigt coolt och snyggt?”

Lou fick stöd av olika proffs, ett särskilt tack riktar hon postumt till välkände fotografen Walter Hirsch som hade polio och blev rullstolsburen mot slutet av sitt liv. ”Han hjälpte oss med fina bilder. Modellerna skulle se vackra ut, precis som ’vanliga’ fotomodeller. De väckte stor uppmärksamhet på catwalken och i studios”.

Lous modellagentur var intressant för många medier. Men när hon frågade en programchef på Sveriges Television varför så få funkispersoner syntes i tv svarade han: ”Om vi skulle ha såna i studion så skulle folk undra vad de hade där att göra”.

”Numera har attityderna ändrats och funkispersoner syns mycket mer. Våra modeller är med i både kampanjer, spelfilmer och reklamfilmer. Funki Models hjälpte till med den förändringen”.

STUDENTENS FLORA

Gräs, Chasmantihum latifolium eller droppax är en bredbladig gräsart som växer i tuvor. Blad och ax får bronsfärg på hösten. Gräsarten är flerårig, härdig och kan användas som eternell. Droppax kan bli nära metern hög.

Oliv, Olea europaea växer vilt i medelhavsregionen och träden kan bli över tusen år gamla. Olivträdet symboliserar skönhet, fruktbarhet och odödlighet medan en olivkvist ofta relaterar till pånyttfödelse. Förenta nationerna använder exempelvis olivkvistar både i emblem och flagga för att symbolisera fred och försoning.

Riddarsporre, Delphinium Belladonna är ett växtsläkte i familjen ranunkelväxter med omkring trehundra arter. Riddarsporre förekommer som vilt växande ogräs i södra och mellersta Sverige. Av de vilda blommorna tillverkades förr ett blått bläck, och det sägs att blommor av riddarsporre under 1700-talet blandades i tobaken för att göra den vackrare.

Solros, Helianthus annuus vrider sitt huvud för att absorbera så mycket sol som möjligt, så kallad heliotropism. Efter blomning har den ett fast läge. Solrosen har sitt ursprung i Nordamerika och domesticerades av ursprungsbefolkningen innan den fördes till Europa på 1500talet.

FÖRSTA FLYTTEN

Sex

VISAN FRÅN MOLNET

Uppå molnet bor allt vad jag behöver: mina dagsljussäkra aningar, mina blixtljussnabba vissheter, och på molnen bor jag själv – vit, i sol som bländar, oåtkomligt lycklig vinkande farväl.

Faren väl, min ungdoms gröna skogar.

Odjur där husera –jag sätter aldrig mer min fot på jorden.

Tog en örn mig upp på sina vingar –fjärran från världen har jag fred.

Uppå molnen sitter jag och sjunger –ned på jorden droppar det kvicksilverhånskratt –därur växer kittelgräs och flyg-i-luften-blommor.

Edith Södergran, ur Septemberlyran, 1918

Att flytta hemifrån handlar, både nu som förr, om ekonomi och livsstil. Jobb, inkomst och tillgång till bostad hör ihop, historiskt sett även könstillhörighet. Den medeltida unga kvinnan lämnade sitt uppväxthem när hon gifte sig. På 1600- och 1700-talet var det, enligt de sociala normerna, förbjudet för adelsfröknar samt präst- och borgardöttrar att skaffa sig ett yrke. De förväntades bo hemma tills de gifte sig. Var de inte gångbara på äktenskapsmarknaden fick de stanna kvar hos föräldrarna eller flytta in hos en släkting.

Pigor och drängar på landsbygden slet hårt för kost och logi. De bodde många gånger hos sin arbetsgivare från tidig ålder.

I samband med industrialiseringen flyttade fler unga till städerna. Trångboddheten var stor och inackorderingar vanligt.

”SÖK ER EJ TILL STOCKHOLM. 22 000 ansökningar om bostad, endast 900 bostäder anskaffade” hotade en affischtext från 1940-talet.

Miljonprogrammet för bostadsbyggande på 1960- och 70-talet var en politisk åtgärd där många hus uppfördes samtidigt. Bostadsbristen lättade och fler kunde flytta hemifrån tidigare.

I dag är det återigen bostadsbrist i stora delar av landet. Vid 25 års ålder har ändå de flesta flyttat hemifrån. Storstadsbor flyttar senare än landsortsbor. Och kvinnor flyttar tidigare än män.

BLOMSTRANDE

INFLYTTNINGSRITUAL

N är arkitekten ELISABETH PETTERSSON skulle flytta in i en stor lägenhet tillsammans med två vänner ordnade de en jättefest där de spred ut blommor i alla rum. Höga vaser med stora växter markerade huvudrätten som placerades i ett av rummen. De mindre blommorna med små och lätta ytterfoder märkte ut tilltuggen som stod utspridda i andra utrymmen.

”Det var viktigt att tillkännage att ’nu bor vi ihop’ och fira det tillsammans med våra respektive kompisgäng som inte kände varandra”, säger Elisabeth. ”Därför gjorde vi olika stationer så att folk skulle sprida ut sig och inte stanna i köket. Meningen var att uppleva gemenskap och bjuda in för att dela glädjen över vår fina lägenhet och nya samboskap. Blommorna var en viktig del i sammanhanget”.

”Själva festen var en ceremoniell symbol

för vårt blivande sammanboende”, säger Elisabeth. ”Den mest intensiva inflyttningsfest jag har haft var när jag bjöd in till min enrummare på arton kvadrat. Då kom 45 personer och inte ens tårtorna jag hade bakat fick plats ...”

NATURNÄRA

MED ÖPPEN PLANLÖSNING

I bostadsbristens Sverige gäller det att vara kreativ. Entreprenören CHRISTOFFER

”NUBBE” SVENSSON väcker ofta uppmärksamhet med sitt tre kvadratmeter lilla cykelhus. Det har en fasad av screentryckta, ljusgröna blad och står parkerat i ett kvarter i Hammarby sjöstad. Cykelhuset ser ungefär ut som en låda, monterad på bakre delen av en cykel. Tapeten inuti har mönster av björkar och den gröna heltäckningsmattan ser ut som mjukt gräs.

C ykelhuset innehåller en gasspisplatta, en portabel dusch, en anordning för upphängning av sovmadrass och två

hopfällbara campingstolar, samt ett porträtt av Sveriges kung och drottning som fortfarande ligger i sitt omslagspapper; ”Laila Bagge tyckte att jag skulle hänga det på väggen men jag är inte rojalist”, säger Nubbe. ”Jag råkade träffa henne och snickaren Björn Christiernsson på ett byggvaruhus när de sökte spännande byggprojekt inför en tv-serie. Resultatet, cykelhuset, är perfekt som första boende för studenter, hemlösa och alla som vill kunna förflytta sin bostad”.

N är Nubbe kom in på utbildningen till cykelmekaniker på en skola utanför

Köpenhamn var det dags att flytta hemifrån. ”Första natten sov jag i en sandlåda utanför ett dagis i närheten av skolan.

När det blev för kallt åkte jag in till stan igen och hittade en parkeringskällare”.

Nubbe fick sedan plats på ett studentboende med gemensamt kök. Efter ett tag träffade han en tjej och de köpte ett

hus utanför Köpenhamn; ”jag var professionell pokerspelare så jag hade råd”.

När förhållandet tog slut flyttade

Nubbe ihop med en kompis i en gammal herrskapsvilla. ”Vi bodde på 140 kvadratmeter, det var fyra meter högt i tak och jättefina stuckaturer. Men sen träffade jag en tjej igen och vi flyttade in i ett hus på en ö i Öresund som är byggd på sopor”.

N ubbe investerade sina pengar på olika sätt efter utbildningen, men ”det mesta gick åt helvete”. Det enda som fungerade okej var de tre cykelbutiker han ägde, en i Alingsås och två i Stockholm. ”Jag var desperat när jag skulle flytta till Sverige igen. Jag hade inga pengar och ingenstans att bo”. Det var då Nubbe kom på idén med cykelhuset – han visste att han skulle få plats eftersom han hade gjort sig av med fler saker under alla sina flyttar.

”Den som har svårt att hitta en bostad behöver tänka utanför ramarna. Var inte rädd för förändring är mitt tips”, avslutar Nubbe.

FÖRSTA FLYTTENS FLORA

Brudorkidé, Phalaenopsis används som krukväxt. I Sverige finns 44 vildväxande orkidéarter, fördelade på 23 släkten. Samtliga är fridlysta. Brudorkidé, Phalaenopsis sanderana, kommer ursprungligen från Filippinerna. Det latinska namnet phalaina, nattfjäril, och opsis, liknande, anspelar på likheten med en fjäril.

Juvelblomma, Guzmania är uppkallad efter Anastasio Guzman, spansk växtsamlare på 1700-talet. Juvelblomman tillhör familjen Bromeliaceae med över 1 500 arter. Den har ett karaktäristiskt utseende och många av arterna växer på

träd som epifyter, det vill säga en växt som lever på en annan växt utan att ta vatten eller näring från den.

Våreld, Kalanchoë blossfeldiana är en flerårig ört där vatten lagras i de tjocka bladen. Våreld härstammar från Madagaskar och växten kom till Europa för drygt 60 år sedan. Den är både tålig och lättskött. Eftersom knopparna slår ut successivt har växten lång blomningstid.

Våreld är en kortdagsväxt, vilket betyder att blomningen induceras av kort daglig ljusperiod. Genom manipulering av dagslängden går det att göra höstglöd av våreld.

Sju

FÖRSTA BRÖLLOPET

BRÖLLOPSVISA FRÅN BJURSÅS

Jag har sport att du ska gifta dig och jag har sport vem du ska ha.

Ja, du ska hava en hjärtans vacker flicka som är riker och står sig bra.

Du må taga den och du må tacka, du må kyssa den och du må klappa, du må tro att hon har silverknappar med gulljuveler och pampidoser och pärlekransar och pärlepipor i vartenda hår, sa'n!

Traditionell visa från Bjursås i Dalarna

Traditionellt var brudbuketten en gåva från brudgummen till bruden och det var han som bar den åt sin tillkommande. Först mot slutet av 1700-talet började bruden att hålla buketten, som var liten, enkel och bestod av vita blommor.

Kanske var den medeltida kyrkkvasten eller luktblommor, som de även kallades, en inspiration till brudbuketten? Kvinnor plockade sin kyrkkvast strax innan söndagens högmässa för att hålla sig vakna under predikan och slippa oönskade lukter. Sedvänjan kan spåras till den katolska kyrkans doft av rökelse och gångna tiders oönskade odörer från begravda högreståndspersoner inuti kyrkan.

Det finns olika teorier kring varifrån seden med brudkrona kommer. Att kröna viktiga personer kan spåras till forntid, och drottningar i Orienten kröntes med kransar av heliga frukter som en fruktbarhetsritual.

Romerska brudpar smyckade sig med kransar under den tidiga kristna perioden. Senare ändrades traditionen till att endast gälla bruden.

En teori är att brudkronor inspirerats av tidiga avbildningar av jungfru Maria med sin drottningkrona.

Från 1600-talets slut lånades kyrkokronorna ut till ärbara kvinnor. Denna sed finns kvar inom Svenska kyrkan –fast numera utan krav på dygd.

INFÖR KRONPRINSESSANS

BRÖLLOP RANN BLODET

NER I FÖTTERNA

Kungahusets bröllop innebär ett stort och noggrant organiserande där blommorna är en viktig del av ceremonin. Men när Storkyrkans pelare skulle dekoreras inför kronprinsessan Victorias bröllop rann blodet ner i fötterna på Claes Carlsson, hovflorist.

”Riddarsporrarna var inte lika fylliga som förväntat och därför räckte de inte så långt som planerat. Det fick bli boklöv i stället, vilket blev bättre än ursprungsplanen. En lite luftigare lösning”. I övrigt hade Claes koll på allt inför den stora dagen. Ingenting fick gå snett. ”Blommor är levande material och det gäller att planera så att de slår ut i rätt

tid, ’peakar’ på dagen D. Men det blir sällan fel med blommor. Det går alltid att rätta till och efterkonstruera”.

Inför de större, kungliga ceremonierna delas arbetet upp i olika stationer, där var och en har sin givna plats. Många är volontärer, och duktiga floristelever hjälper till med olika moment. ”Jag springer runt på alla avdelningar och ser till att de som arbetar hålls på gott humör”, säger Claes. ”Någon gång händer det att jag släcker bränder, precis som på alla andra arbetsplatser”.

När de kungliga bröllopsceremonierna avslutats, delas blommorna ibland ut till personal och svenska folket. Efter kronprinsessans bröllop i Storkyrkan tömdes pelardekorationerna upp till manshöjd.

Att vara hovflorist låter glamouröst, och det kan det förstås vara. Men arbetsdagarna består även av en hel del tunga lyft, inköpsrundor i kallfuktiga partihallar och en vacker men svårjobbad lokal på

Kungliga slottet i Stockholm. Den ligger i de inofficiella delarna av slottet, där vardagliga vattenkranar och diskbänkar av zink samsas med takmålningar från 1700-talet och stuckaturer.

Claes stormtrivs på jobbet, som består av både små och stora projekt. ”Mina offentliga blomsterskapelser på exempelvis prins- och prinsessbröllopen är en jätteviktig del av jobbet. Men jag gör även buketter och dekorationer till min-

dre mottagningar, och kungligheternas privata våningar”.

Det är viktigt att blommor finns med vid ceremonier anser Claes. ”De förmedlar och förstärker känslor, man binder in känslor i blomsterarrangemangen. Det är påtagligt vid både glädje och sorg. Jag märker hur mycket blommor kan hjälpa människor vid olika tillfällen i livet. Traditioner skapar en känsla av kontinuitet, att vi är rotade, vilket är extra viktigt nu när vi lever snabbt och digitalt. Världen är mer instabil och vi behöver samlas i gemenskap. Blommor är ett sätt att manifestera livet”.

SKRAVELKRONAN

PÅ VERKET

N är pedagogen ANNA THUNELL, Järvsö, blev kär i spelmannen Bengan Janson ville hon gifta sig – och det rejält. Först friade hon och Bengan tackade ja. Sedan satte hon sig att sy en svart bruddräkt i yllemuslin till sig själv, och en högtidsdräkt till sin blivande make. ”Jag ville gifta mig i ’gamm’kläder’ och sydde som en galning hela våren. När jag tittade upp var det sommar. Bengan ville egentligen hellre ha en vit högtidsdräkt, så det lovade jag att sy till honom senare. Enligt traditionen ska hans brudgumsdräkt vara svart”.

A nnas tvådelade klänning fick vita lösärmar av spets, fastknutna med rosa

sidenband, likadana som bandet runt

midjan med rosett bak. Till bluslivet

gjorde hon en bröstlapp av rosa tyg, klätt med tyll och en tjock krans av konstgjorda blommor. Runt halsen bar hon halsband av oäkta pärlor. Eftersom Anna varit ateist sedan barnsben, var kyrkokronan och kyrkan inte ett alternativ.

M en bästa kompisen gjorde skisser på en skravelkrona, eller grannlåtskrona, som var vanlig bland allmogen på 1700- och 1800-talet. ”Min blivande svärfar lödde ihop stommen av ståltråd, som kläddes med tunt skumgummi. Stommen fick remsor av guldfolie och franska sidenblommor från 1930-talet. Spirorna, som ser ut som två stjälkbuketter på varsin sida av huvudet är en lokal, traditionell del av kronans karaktär. Jag använde blå-

däremot skravelkronan och dräkten. Utstyrseln blev känd och har visats på många utställningar i hela världen. Vigseln inför mitt andra äktenskap var nedtonad, med enkel vit klänning. Å andra sidan är jag fortfarande gift med brudgummen”. bärsris och stjälkarna från tygblommorna som virades in i guldfolie”. En brudnacke, binnika, sitter fast på kronan. Den består av breda, horisontellt veckade band. Eftersom bruden betraktas bakifrån under vigseln, är det viktigt med en spektakulär baksida.

A nnas förberedelser blev nästan som egna ritualer inför den stora ceremonin. Bröllopet blev precis som hon tänkt, med folkmusik och häst och vagn till en fin gammal allmogegård där kalaset ägde rum.

”Ja jisses vad jag jobbade inför bröllopet. Sett i efterhand var jag kanske mer intresserad av traditionerna och förberedelserna än själva giftermålet. Äktenskapet varade inte i så många år. Det gjorde

FÖRSTA

BRÖLLOPETS FLORA

Björk, Betula pendula är ett av världens vanligaste lövträd. Vårtbjörkar, eller hängbjörkar som de också kallas, växer i hela Sverige. De späda bladen kan användas som te och traditionellt har björklöv brukats som tvättmedel, både för kropp och kläder.

Elegansnejlika, Dianthus caryophyllus finns året om. Den kan vara både doftande och luktfri.

Nejlikans botaniska namn, Dianthus, kommer av grekiskans dios (Gud) och anthos (blomma) – gudomlig blomma.

I medeltida konst symboliserade nejlikan kärlek.

Kalla, Zantedeschia rehmannii har sitt ursprung i Sydafrika. Några arter och flera hybrider odlas som krukväxter i Sverige.

Vit kalla, Z. aethiopica, kan odlas på friland på skyddade platser i södra Sverige.

Murgröna, Hedera helix hör till de ständigt grönskande, sempervirenta vedväxterna, och är en lättodlad spaljé- och murväxt. Murgrönan blommar på hösten och har sin nordgräns i Västmanlands mälarlandskap.

Pion, Paeonia lactiflora ’Sarah Bernhardt’ är omtyckt i brudbuketter. Pionen klassificeras som en ört och ingår i ett litet släkte med omkring 30 arter. Den kommer ursprungligen från Kina, Korea och Sibirien och har en tusenårig historia.

Salal, Gaultheria shallon eller vaktelbär är en buske i familjen ljungväxter, hemmahörande i västra Nordamerika. Bladen är läderartade och bären går att äta. Blomningen äger rum från april till juli.

SKILSMÄSSAN

Åtta

AFSKED

Så skiljas vi åt och träffas igen, För att skiljas åter en gång,

Och hoppas allt jemt på vår bäste vän

Att vår skiljsmessa ej blifver lång.

Dock, skulle vår lyckas sol gå ner

Och skulle vi här ej träffas mer,

Så är det derför,

Att vi aldrig der skola skiljas åt.

Gunnar Wennerberg, Samlade skrifter – Smärre Dikter. Volym 4, 1881–1885

Genom de gamla isländska sagorna har förhistoriska skilsmässoregler kunnat identifieras, där ceremonin var enkel att genomföra. Kvinnan behövde ett par vittnen och utropade sin skilsmässa två gånger – först vid tröskeln till familjens hem, och sedan tillsammans med vittnen vid den äkta sängen.

De medeltida Svealagarna var inte lika liberala. Enligt dem kunde endast mannen upplösa äktenskapet och till och med döda sin hustru om hon begått äktenskapsbrott. I början av 1600-talet hade lagarna mildrats och skilsmässa var tillåten vid äktenskapsbrott eller om partnern rymt sin väg.

Enligt 1810 års förordning kunde domstolarna döma till äktenskapsskillnad om en av makarna blev dömd till landsförvisning, livstidsstraff eller mordförsök.

Äktenskapslagstiftningen från 1915 gav rätt till snabbskilsmässa om någon av makarna medvetet smittat den andre med en könssjukdom.

Lagstiftningarna har successivt mjukats upp till att omfatta dagens halvåriga betänketid om bara en av parterna vill skiljas – eller om barnen är under 16 år.

I fall paret inte bott tillsammans de senaste två åren kan tingsrätten döma till äktenskapsskillnad utan betänketid.

HELLE OCH HAVET

HELLE KLEIN är präst i Svenska kyrkan och chefredaktör på Dagens Arbete. ”Min inställning till ceremoniella förändringar är reformatorisk, det vill säga att ritualer måste få utvecklas eftersom omvärlden gör det”, säger hon. ”Riterna, även de kyrkliga, måste passa nutidsmänniskan”.

Helle tycker att det finns utrymme för en skilsmässoceremoni i kyrkan, men frågan är inte helt enkel. Kyrkan värnar det långsiktiga, menar hon, och säger samtidigt att den välsignar fredens ritual; ”vi ritualiserar inte krig”. Det gäller alltså att det forna paret är tillräckligt överens för att genomföra skilsmässoceremonin, och dessutom kan förlåta varandra om det behövs.

Är det inte bättre att skiljas än att forcera ett äktenskap att fortgå? ”Jo, absolut,” säger Helle. ”Relationer som av olika

Men att förändra kyrkans ritualer är inte lätt. Det har funnits en moralisk syn på skilsmässa, att det skulle vara en synd att skilja sig. Och att ändra den kyrkliga liturgin, gudstjänstordningen, är en lång process. Diskussioner kring en skilsmässoritual förs visserligen inom kyrkan, men än är den inte framme vid något slags beslut. ”En parallell är vigselceremonin för samkönade äktenskap”, säger Helle. ”Det tog lång tid innan kyrkan sade ja till den. Många modiga präster gjorde ändå en välsignelse för paren utanför kyrkan, långt innan kyrkomötet beslutade om en vigselordning för samkönade par 2009”.

anledningar är eller blir destruktiva ska man inte hålla kvar vid. Det viktiga för mig är inte att predika om ’evigt äktenskap’ utan att försöka värna långsiktiga relationer. Ibland, i vår slit- och slängkultur, tenderar även det relationella att få ett bäst före-datum. Och alla som har långvariga relationer vet att äktenskapet inte är ständig passion. I stället får man jobba på att utveckla och fördjupa sin relation”.

”Men ibland är det helt rätt att faktiskt bryta och gå vidare var och en på annat håll. Moralism är inte i min smak. Det vi präster bör göra är att värna sådant som ger liv – inte det destruktiva, det vill säga det som tar liv”. En skilsmässa som sker i samförstånd, där riten går ut på för-

soning skulle kunna hjälpa paret att gå vidare med sina liv, anser Helle.

Vatten och växtlighet är viktiga symboler i Svenska kyrkans ceremonier. Dopvatten och vetekornets symbolik är exempel på det. Och växtlighet är något Helle gillar, både inom och utanför kyrkan.

”Martallar är min älsklingsväxt”, säger hon. ”De får kämpa lite och står fast, trots strider. De är rotade och blåser inte omkull i första taget”. Martallen ger alltså inte upp, precis som Helle själv. Som välkänd debattör står hon fast vid sina värderingar och åsikter oavsett vart vinden vänder.

När hon behöver bearbeta livet har hon en stark energikälla: ”Jag söker mig till havet när jag vill rensa tankarna.

Jag pratar med det och får svar. Havet består inte bara av stiltje och ro; det är dramatiskt, dynamiskt och upprepar sig aldrig. Havet är både livgivande och farligt eftersom det också kan ta liv. Jag behöver vatten för att överleva, precis som växterna”.

LÖVJERI SOM HELANDE KRAFT

En del personer vill hitta sin egen väg för att hjälpa människor att hela och läka själsliga sår. ANNIKA GOHFFÉ är legitimerad sjuksköterska och specialistutbildad inom psykiatri sedan många år. Hon har även en tvåårig utbildning som lövjerska där hon arbetar med lövjeri som är naturmedicin med naturpedagogik, örtmagi

och ritualer. Lövjeri är ett fornnordiskt ord från isländskans lyf och lif där den ursprungliga betydelsen är läkemedel. Utbildningen är teoretisk, praktisk och magisk där växtlighet och ritualer är viktiga inslag. Annika tycker inte att det finns någon motsättning i att vara både sjuksköterska och lövjerska – men hon är noga med att skilja yrkena från varandra.

Lövjeri är en slags nordisk schamanism, där utövarna utgår från uppfattningen att naturen är besjälad, så kallad animism. Annika berättar: ”Generellt bjuder

lövjerskor i ritualerna in väderstrecken och elementen, det vill säga jord, eld, vatten och luft. Vi väljer en viss tid på dagen och strävar efter ett speciellt väder. Månen ska vara i en särskild fas och vi

vill ha speciella växter och stenar. Vissa personer behöver vara med och vi bjuder in olika krafter. Början, mitten och avslut på ritualerna är lika viktiga”.

Inom lövjeri finns alltid växter med på något sätt. Det handlar inte bara om läkekraft, utan även om välgång, till exempel vid en skilsmässa, eller att något oönskat ska försvinna. ”Växterna kan beredas och vi samlar in dem på speciella sätt. Vissa är till exempel bättre att ta på morgonen, andra på kvällen. Ibland

räcker det med ett frö, men det kan även vara blad, rot eller blomma”.

Enligt Annika finns ingen växt som är mer central än någon annan. ”Men ibland glömmer vi bort träd trots att de är så viktiga, bland annat eftersom de kan bli hundratals år. Och lövjeri kan absolut användas i det moderna samhället. Jag hittade delar av ett helande som jag inte visste fanns och jag har fått massor av verktyg att hjälpa människor till ett bättre liv”.

SKILSMÄSSANS FLORA

Grå snitteukalyptus, Eucalyptus ’Cinerea’ har läderartade blad som alltid vänder kanten mot solen. Eukalyptusskogar ger därför inte mycket skugga.

Eukalyptus uppstod för 35–50 miljoner år sedan men blev ett ganska obetydligt släkte när floran dominerades av regnskog.

Eukalyptus används bland annat inom medicinindustrin, där olja från bladen används för sin antiseptiska, slemlösande, febernedsättande och svettdrivande verkan.

Ibland kallas eukalyptus för feberträd. De flesta arterna kommer från Australien, där de finns över hela kontinenten.

Nio

FEMTIOÅRSFESTEN

UR FREDMANS EPISTEL N:O 13

Ödmjuka tjenare, si Fader Berg!

Valdthorn af mässing med bulor och ärg.

Kors hur han svettas båd olja och märg!

Si god dag Bror Berg;

Med stora pumpskor på förfäders bruk,

Randiger nattrock och skuren peruk,

Halsduk af läder och gjördel kring buk, På förfäders bruk.

Stugan af nympher prålar, Hurra! Valdthornet skrålar.

Jeanna hon är sjuk;

Syster Jeanna illa mår, Öpna barmen, sku vi hälla

Lite Hoglands vin, en tår, Lite Pimpenella.

Klinga Bror Wingmark för lilla Cousine; Kärlekens blommor sku vattnas med vin;

Munnen nu bådar en leende min; Tag fram din carafin.

Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar 1790

Födelsedagsfirande har rötter långt tillbaka i tiden. I det katolska, medeltida Sverige ansågs firandet vara en fornkristen sed och hyllningen till födelsedagsbarnet kom då att trängas undan till förmån för namnsdagen. På 1700-talet ansågs namnsdagarna dessutom viktigare eftersom de flesta i befolkningen inte längre hade koll på sina födelsedatum.

Jämna födelsedagar började firas mot slutet av 1800-talet och de då populära tavlorna med ålderstrappan som motiv visade att femtioåringarna ansågs vara på livets topp.

Vid förra sekelskiftet och framåt fotograferades födelsedagsbarnet som fyllde femtio gärna i en länstol, omgiven av stora blombuketter.

SKA JAG GÖRA SOM

ALLA ANDRA ELLER HITTA

PÅ NÅGOT HELT EGET?

F emtioårsfesten gror i historikern CHRISTOPHER O’REGAN, som i skrivande stund ska fylla fyrtiosju. ”Det är ju en milstolpe, halva livet har gått – och rent statistiskt återstår mindre än hälften av levnadsåren. Klart jag ska fira rejält. Frågan är bara hur; ska jag sälla mig till mängden och göra som alla andra eller hitta på något helt eget?” Christopher tänker bjuda in betydelsefulla personer: bästisen från mellanstadiet, gamla flickvänner, kollegor. Han vill tacka dem för att de funnits med honom i livets olika skeenden: ”Utan dem hade jag inte varit den jag är i dag”.

N ågon femtioårsmaskerad är inte planerad. Däremot kan Christopher berätta om 1700-talets festande och kultur, där kostymbaler var ett viktigt inslag. ”Den mest kända är förstås då kung Gustav den III:e blev skjuten på Stockholms dåvarande operahus 1792”. ”Kungen var omgiven av ett ja-sägande hov och hade svårt att få en verklig bild av hur politiken påverkade människornas vardag. Maskeraderna, som kungen älskade och besökte regelbundet, gjorde det lättare för gästerna att föra fram sina åsikter på ett smidigt sätt. Även den som tilltalade kungen var ju förklädd”.

M askeraderna var öppna för alla och annonserades i tidningarna. Om man ville klä ut sig var det första och andra raden

på Operan i Stockholm som gällde. Tredje och fjärde raden var till för spektatörer, det vill säga åskådare. Det gick också att köpa ståplatsbiljett till parkett eller scen. Två dåtida, franska grevar vittnar om dammet och odören, men också hur roligt det var att titta på de maskerade deltagarna.

”Folk klädde ut sig till allt möjligt, till exempel idegran och björn, vilket beskrivs från en maskerad på Bollhusteatern i Slottsbacken”, säger Christopher.

”När 1700-talet övergår till 1800-talets industrialism förändras många ideal.

Männen fick inte längre vara färggrant

klädda och gråta av rörelse, utan skulle i stället stå med armarna i kors och röka

pipa. Här föds det moderna, manliga uttrycket att vara tuff och cool. 1700-talet

framstod som de sista åren av förfining, som fick ge vika för den nya och rationella tiden. Många på 1800-talet längtade tillbaka till Gustav den III:s dagar”.

P arallellen till dagens samhälle är lätt att dra, menar Christopher. När den analoga och långsammare livsstilen ersätts av snabb, digital teknik tycker många att det var bättre förr. Han ger ett exempel på hur historien än i dag påverkar oss och våra fester:

”När jag gick på en bal på Grand Hôtel i Stockholm var jag klädd i stiliga lackskor och frack, ja hela skiten. Men när jag kom dit konstaterade jag att hälften av de åttahundra gästerna var klädda i svart uniform medan kvinnorna strålade

i karmelitrött, citrongult, buteljgrönt. Männens likformiga högtidsdräkt är en rest av 1800-talet. Om 1700-talets stilideal fått leva kvar så skulle det lekfulla och färgglada finnas till för alla, med broderier och mönster av tusenskönor och förgätmigej. Kanske är det detta vi vill ha mer av i stället för industrialisering och slit och släng. Och kanske är det därför vi älskar 1700-talet med dess glans av dramatik, maskerader, teater och färger”.

MASKERAD SOM GRÄNSÖVERSKRIDANDE LEK

KARIN SENNEFELT berättar att 1700-talets samhällsordning var strikt reglerad på

detaljnivå. Hon är professor vid Historiska institutionen på Stockholms universitet och hennes forskning är inriktad på socialhistoria och kulturhistoria i Sverige under tidigmodern tid.

”De statliga regleringarna angav vilka som skulle gå åt sidan på gatan, vilka som fick använda olika slags sidentyger, hur långa släpen på klänningarna fick vara utifrån samhällstillhörighet. Man skulle tydligt kunna se på kläderna vilken rang någon stod i och förstå vem man skulle bocka och niga för”.

Maskerader blev ett sätt att luckra upp de stränga reglerna och få vara vem man ville, leka med sin identitet.

U nder första hälften av 1700-talet spred maskeraderna sig som en löpeld genom Europa. Att klä ut sig ansågs spännande och kittlande. Deltagarna kunde överträda många gränser: moraliska, etniska, mänskliga-djuriska, klass- och könsmässiga. Eftersom ansiktena doldes kunde kvinnorna blotta sina bröst, männen klä ut sig till kvinnor och en piga bli adelsdam för en natt. ”Runt om i Europa var maskeraderna ståtliga fester. Venedig var dåtidens Las

Vegas med en karneval som varade i tre månader. Det fanns sju operahus där man spelade kort om massor av pengar. I London anordnades en maskerad i veckan med 700–800 personer som gäster. Även kungliga bröllop arrangerades som maskerader, till exempel vid hovet i Madrid och spegelsalen i Versailles”.

K arin berättar att belysningen var viktig och bidrog till den suggestiva stämningen. Tända ljus i mängder av takkronor gav en känsla av lyx och flärd. ”Maskera-

derna ägde rum på natten och brukade börja vid elvatiden på kvällen. Det var viktigt att verkligen gå in i den roll man var utklädd till. Meningen var att man skulle lura omgivningen på riktigt”.

I takt med att samhällsordningen luckrades upp minskade maskeradernas popularitet. Leken blev allvar när nationen hotades, kungahuset var i gungning och franska revolutionen påverkade Europa. Verkligheten var labil och föränderlig, att ändra sin identitet blev farligt.

Och det som i dag återstår av Gustav den III:s maskeradkläder finns att se på Livrustkammaren.

D en som vill uppleva 1700-talet i dräkt och mask kan besöka karnevalen i Venedig. Festivalen äger rum en gång om året, veckorna innan fettisdagen.

FEMTIOÅRSFESTENS FLORA

Nerine, Nerine bowdenii tillhör ett släkte i familjen amaryllisväxter. Den har odlats mycket och hybridiserats över hela världen. Många arter är utrotningshotade.

Nerine bowdenii får flera, små myskdoftande blommor på samma stjälk. Den blommar i juli–augusti.

Orkidé, Cymbidium växer i sydöstra Asien och på några platser i Australien. Cymbidiumorkidéer har odlats mycket länge som prydnadsväxter i Asien.

I Europa blev de populära under 1800talet. Det finns även orkidéarter som växer vilt i Sverige. En av de nordligaste kallas Norna efter den nordiska mytologins ödesgudinnor.

Prärieklocka, Eustoma grandiflorum finns i olika färger och storlekar samt med enkla eller dubbla blommor. Dess ursprung är USA och norra Mexiko. De skira klockformade blommorna är mycket hållbara och prärieklockan finns både som snittblomma och krukväxt. Eftersom den är doftfri passar den allergiker.

Tio

MENOPAUSEN

OCH ANDROPAUSEN

TRIUMF ATT FINNAS TILL …

Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.

Jag är en del av alltets stora kraft, en ensam värld inom miljoner världar, en första gradens stjärna lik som slocknar sist.

Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!

Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror och höra nattens tysta flod och stå på berget under solen.

Jag går på sol, jag står på sol, jag vet av ingenting annat än sol.

Tid – förvandlerska, tid – förstörerska, tid – förtrollerska, kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt i havet?

Tid – du mörderska – vik ifrån mig!

Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.

Edith Södergran, ur Septemberlyran, 1918

På 1700-talet ansågs menstruationen vara ett sätt för kroppen att göra sig av med orenheter. När mensen sedan upphörde trodde man att lösningen för att få bort överflödigt blod var att använda blodiglar på kvinnans kön, rygg och nacke.

År 1821 använde den franske läkaren

Charles Pierre Louis de Gardanne termen menopaus för första gången och i

England nyttjades belladonna, opium och cannabis för att lindra symptom i samband med klimakteriet. Ursprungsbefolkningen i Nordamerika brukade naturläkemedel från bland annat stjärnanis, salvia och rödklöver i samma syfte.

År 1925 introducerades östrogen för första gången för att lindra menstruationsproblem. På 1930-talet började det användas mot menopausala svårigheter.

KLIMAKTERIET – EN KRAFT

ATT RÄKNA MED I FLERA

KULTURER

V issa studier visar att menopausala symtom inte är lika påtagliga i samhällen där klimakteriet uppfattas som en positiv händelse. För de aboriginska kvinnorna innebär ”the change” en ny roll av vishet och status; klimakteriet markerar en tid då de vinner mer respekt i samhället. Även kvinnor från Iran anser att de blir mer respekterade. Denna ökade sociala status bidrar till att klimakteriet upplevs som mer positivt.

TRINE HÖJSGAARD är doktorand vid Röda

Korsets Högskola och Stockholms Universitet. Hon har en kandidatexamen i psykomotorisk terapi från Köpenhamn och en tvärvetenskaplig master från

Stockholms universitet, där hon studerade antropologi, etnologi och pedagogik.

Trine har även studerat kön och genus vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet.

I Trines masteruppsats i genusmedicin vid Karolinska Institutet kallas klimakteriet för en bio-psyko-social process.

Där samexisterar biologiska faktorer med psykologiska och sociala processer, enligt henne. Därmed kan klimakteriet

uppfattas utifrån en förväntan om hur det ska vara, och hur detta kan påverka den biologiska utvecklingen: I exempelvis asiatiska och arabiska länder verkar kvinnorna ha en mindre negativ bild av klimakteriet.

De kvinnor som sedan flyttar till västvärlden verkar dock anamma denna kulturs syn på klimakteriet.

”I västvärlden har klimakteriet länge varit stigmatiserat, vilket det inte är i alla kulturer”, säger Trine Höjsgaard. ”Kvinnor i Asien ser ut att ha färre klimakteriesymptom. Man vet inte om det beror på en mer östrogenfylld diet, ett annorlunda klimat eller andra föreställningar om klimakteriet”.

V ästvärldens uppfattningar om klimakteriet kan, enligt Trine, riskera att bli en allmän förklaring som döljer medelålders kvinnors sjukdomar, exempelvis hjärtoch kärlproblem där kvinnans symptom

ibland skiljer sig från mannens och därmed förbises.

Dessa västliga föreställningar tillskriver kvinnors åldrande en komplexitet, där många symptom ser ut att bara bero på klimakteriet – trots att männens åldrande kan ha liknande symptom, som till

exempel förändrad kroppslig termostat, minskad sexlust, sömnproblem och ökad risk för sjukdomar. Ibland kallas detta tillstånd för andropaus.

”Män och kvinnor åldras olika, östrogenhalterna sjunker snabbare för kvinnor än vad testosteronhalterna gör för män”, säger Trine.

”Och till slut, i hög ålder är vi mer lika varandra än i ungdomen. Paradoxen är att kvinnor uppfattas som äldre tidigare i livet i den västliga världen, än vad män gör. Det pekar på att förväntningarna om kvinnors åldrande hänger ihop med hennes fertilitet, vilket gör männens åldrande mindre problematiskt. Detta trots att kvinnor som grupp är mer sociala och aktiva, samt lever längre”.

Trine fortsätter: ”Kvinnors hormonbalans har länge varit en form av sjukdom, om man överdriver lite. Det är mest kvinnor som får den medikaliserade blicken och anses behöva behandlas i högre grad än män. Samtidigt vet vi att förväntningar går att påverka, det som anses som onormalt kan förändras. Se bara på vad gayrörelsen har åstadkommit. Homosexualitet var en medicinsk klassificering, en form av psykisk störning fram till 1979. I dag gifter gaypar sig i kyrkan”.

”Vi behöver problematisera sådant vi tar för givet. Det kräver många insatser och mycket forskning – inte bara medicinsk. Social- och genusforskning är minst lika viktigt”.

”SAMHÄLLETS

BILD AV KLIMAKTERIET

STÄMMER INTE”

ANNA LINDMAN, programledare och reporter, medverkar tillsammans med Mari Jungstedt, Annika Lantz och Mian Lodalen i boken Vi måste prata om 50: om kärlek, kriser och livslust. Innehållet, som författades av Cecilia Gustavsson, bygger på djupa och personliga samtal om bland annat klimakteriet och menopausen.

I samhället framhävs ofta åldrandets och menopausens negativa sidor. Visst kan det finnas nackdelar, men fördelarna överväger helt klart anser Anna: ”Det är en spännande tid med möjligheter att

göra något helt nytt. Jag vet vem jag är och vad jag bör säga ja eller nej till, jag vet mer om processerna i mitt liv. Jag har valmöjligheter”.

”Menopausen ser jag inte direkt som en gräns. Snarare att jag välkomnar den, det är asskönt att slippa mensen, något som är värt att celebrera i sig. Ingen smärta, ingen pms, inget kladd och blod”.

Att ha en ceremoni för klimakteriet eller menopausen skulle behövas, menar Anna. ”Men däremot skulle vi inte klara av det. Ceremonin skulle ironiseras och skrattas bort eftersom vi är rädda för den. Vi är för skitnödiga, helt enkelt.

Vilket är synd, för ceremonierna behövs, även i andra sammanhang som till exempel skilsmässa och pubertet. Vi lever i en rituallös tid tyvärr”.

”Samtidigt skapar vi nya ritualer, subtila ensamhandlingar där vi lägger ner blommor när en katastrof har hänt. Men gemenskapen i en ceremoni är viktig. Om jag får gå loss kring en ceremoni för klimakteriet tänker jag en uråldrig, gemensam svettbasturitual med mörker, eld, vatten och ånga där man går igenom de olika faserna i livet. Initiativet behövs på ett eller annat sätt, där äldre kvinnor möter yngre och där vi delar med oss av våra erfarenheter”.

DICK BEWARP byggde sitt drömhus, berömt från Sveriges Televisions Cowboykåken, i mogen ålder. Han startade sitt nya

projekt mitt i livet: ”Jag följer alltid mina egna känslor och längtade till landet med kaffe och fågelkvitter. Jag ville känna

ensamvargen i mig”.

”Just nu ’peakar’ jag, samtidigt har alla

åldrar sin charm. Vid femtio har man barn, kanske köpt villan och bilen. Man har klarat av mycket och kommit i mål på flera sätt. Numera är jag mer realistisk och vet vad jag orkar med. Och kroppen

lugnar ner sig med åren”.

”I dag är jag kräsen med kvinnor, det ska stämma på så många plan. Kvinnligt sällskap känns inte lika viktigt och nio års självvald ensamhet på landet har också gjort mig försiktig”.

Dick berättar om sin granne som är åttio år. Han gör samma saker som vanligt,

fast är varsammare. ”När jag själv är sextio kommer jag inte att springa omkring på taket, någon annan får göra det åt mig. Men jag kan inte säga att bygget av cowboykåken har påverkat min kropp, kanske i så fall att jag är psykiskt skörare”.

Cowboykåken tog tre år att bygga och

Dick jobbade fjorton timmar om dygnet. När han var klar behövde han prata med en psykolog. ”Jag gick ner mig lite kan man säga. Hade abstinens efter bygget och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kände mig psykiskt skör, tänkte ’har jag gjort allt, är det slut nu?’ Då sa psykologen att ’du har kommit i mål’”. Och nu finns flera chanser för Dick; ”tv öppnar portar, valmöjligheterna ökar”.

”Folk upplevde Cowboykåken som äkta, rejäl. Det var ingen fabriks-tv. Jag gjorde något som folk tyckte om och själva ville göra, de levde ut genom mig. Det stärker mig”.

MENOPAUSENS OCH

ANDROPAUSENS FLORA

Ros, Rosa ’Pink Floyd’ är namngiven efter det engelska rockbandet Pink Floyd som bildades på 1960-talet. Rosen är stor, kraftfull och rosa.

Röd chili, Capsicum annuum är dels en sortgrupp inom arten spanskpeppar

(Capsicum annuum), dels ett generellt samlingsnamn på arter och sorter inom släktet Capsicum.

Från arterna i detta släkte kommer många starksmakande kryddor som till exempel paprika, habanero och tabasco.

Arkeologiska fynd i sydvästra Ecuador visar att chili odlades för mer än 6 000 år sedan.

ANDRA BRÖLLOPET

Elva

GÖJEVISA

Nordan är min kärleksvind och Göja min älskogsmö.

Aldrig står solen så röd vid min grind som stigen från bolster av snö.

Aldrig är flickan så skön för din blick som sedd genom yrvädrets flor

Erik Axel Karlfeldt, ur Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim, 1901

Ordet Göje kommer från latinets och grekiskans ord för ”snö” respektive ”vinter”. Göjemånad kan översättas med ”snö- eller vintermånad”.

På 1700- och 1800-talet var julen den stora bröllopshelgen. Kyrkoboken från 1755 i Silleruds socken vittnar om fjorton vigslar kring jul, medan inte ett enda par valde att gifta sig i juni. Inte så konstigt, eftersom sommaren var högsäsong för jordbruket med plöjning, harvning, sådd, stängselsyn och fäbodsvandringar där kvinnorna ofta inte ens var hemma.

Vid midsommar slåttrades ängarna och spannmålet skördades i augusti.

Juletid innebar många fördelar för bröllop; folk var lediga och mat- och dryckesförråden fyllda. Det var städat i stugorna och pyntat med gran- och enris som kunde hackas och strös ut på golvet för doftens skull, men även som skydd mot onda makter. En teori är att folktron ansåg att enens magiska egenskaper berodde på det korsliknande märket i toppen på bären.

BRUDBUKETT FÖR FJÄLLOR

F jällekologen LISA ÖBERGS hem ligger vid foten av fjället, där hon följer enskilda plantor så gott som hela året. Hon är även filosofie doktor i biologi och ödmjuk inför naturen; ”en bra egenskap även i ett äktenskap”. Hennes förhållande med maken och särbon Leif är skräddarsytt utifrån deras egna livsvillkor: ”Anpassning är nyckelordet i både naturen och förhållanden. Själv vill jag bo i fjällen eftersom jag behöver lugnet och tystnaden. Leif, däremot, måste ha staden för sitt välmående och bor i Umeå. Vi brukar träffas någon vecka i månaden och det fungerar alldeles utmärkt”.

D en som vill plocka en egen brudbukett med fjällväxter behöver vänta till

juli: ”Då blommar fjällnejlika, vit fjällsippa, fjällkåpa och fjällets blåaste blå, fjällgentianan. Fjällväxterna är små och spensliga, men tillsammans med en gren av dvärgbjörk kan det bli en liten men stabil bukett som sprakar av fjällets egna färger”.

”Själv gifte jag mig i december så jag använde vackra köperosor i stället”, säger Lisa. ”Men kanelrosor har vi utanför husknuten, de växer ända upp i Piteå och trivs här”.

HANTVERK – HÅLLER I LÄNGDEN

M odeskaparen LARS WALLIN hyllar det goda hantverket. Han är världsberömd för sin utsökta haute couture – ett franskt uttryck som betyder ungefär ”den högsta

formen av sömnadskonst”.

Lars är bland annat känd för sina brudklänningar. De är unika i sitt slag, skapade utifrån ägarens personlighet under en omsorgsfull process.

I nför bröllopet diskuterar Lars med den blivande bruden. Ska ceremonin äga rum på en klippa vid havet? I så fall kanske vinden ska kunna leka lite med tyget. ”Eftersom bröllopet är en kärleksritual, är det ett bra tillfälle att ta vara på det lätta, ljusa och lekfulla i livet”.

”Kläderna är energin som förstärker ceremonin. Det innebär att både brudparet och gästerna tänker till inför festen, laddar inför kalaset. Att planera klädseln noga gör att man mognar in i bröllopstanken. Energi, kärlek och kunskap sys in

i brudklänningen. Kvalitet måste få kosta, det är ingenting man kan fuska med”.

E ftersom de flesta kanske bara gifter sig en eller två gånger i livet, är bröllopet ett tillfälle att ta ut svängarna och synas.

I Sverige, menar Lars, kan vi vara lite rädda för att sticka ut från mängden och våga vara passionerade individualister; ”de personerna borde få mer utrymme och samtidigt också förståelse för att de inte alltid orkar stå upp för det originella”. Samtidigt är han bestämd på en punkt – gästerna ska följa bröllopets dresskod, ”vill man inte, tackar man nej”.

”Ta seden dit du kommer och visa respekt när det är mindre bra med djupt dekolletage eller där du behöver täcka huvudet. Om ett brudpar väljer att bära

folkdräkt, som exempelvis samerna, kan du som är gäst – men inte same – i så fall bära frack”.

L ars Wallin hämtar inspiration på sina resor; ”då är man mer öppen för nya intryck”. Konst, maträtter och naturen är andra inspirationskällor. ”Det finns en slags genomtänkt balans och harmoni i naturen. Själv blir jag alltid lugn, det går inte att stressa. Blommor innebär färg, njutning, passion: en bejakande lockelse. Bröllopsritualen toppas av att vara välklädd, vilket innebär en kombination av balans och kvalitet – ett bra skrädderi.

Ceremonin blir helt enkelt starkare med hjälp av kläder som passar tillfället”.

”Paljetter löser inte världsproblemen. Men de skänker glädje och är en fest för ögat. Jag vill, med min passion för vackra kläder och hantverk, ge ett litet bidrag till glädjen och skönheten i världen. Livet är för kort för att inte njuta av det!”

SAMISK KULTURBÄRARE

MED JOJK

PIA-MARIA NUTTI-HOLMGREN är samisk sångerska, jojkare och slöjdare samt

arbetar på Norrbottens museum i Luleå. En samisk bröllopsfest varar ofta i dagarna tre med upp till 400 gäster enligt

Pia-Maria. Släkten och sammanhållningen är mycket viktig och familjens sam-

tycke till äktenskapet kan vara betydelsefullt. ”Kan mannen koka kaffe och den blivande brudens pappa dricker av det, är giftermålet i hamn”, säger hon och skrattar. ”Historiskt var det inte fel om mannen hade många renar”.

P ia-Maria berättar om ett norskt samebröllop: ”Det var fantastiskt med 1 500 gäster. Ceremonin bjuder att brudparet har ett långt följe av par i bröllopsmarschen och enligt tradition ska de nygifta vara ett gott exempel för dem som ska gifta sig i framtiden. Kolten är ett centralt inslag, där kvinnan kan byta till mannens släktkolt efter bröllopsceremonin”.

”På de stora bröllopsfesterna hjälps alla åt. Själv har jag sjungit på otaliga bröllop. Jag jojkar också”, säger Pia-Maria NuttiHolmgren.

”Jojken används när orden inte räcker till för att uttrycka känslor. Det är hjärtats sång som kan förmedla glädje, kärlek och sorg. Jag har hört min mormor jojka en enda gång och det var när morfar dog. Förr var jojken inte tillåten i kyrkan, och av respekt för de äldre avstår vi ofta därför att jojka i kyrkorummet”.

”Samiska artisten Sofia Jannok uttryckte det väldigt bra: ’Förr fick man böta när man jojkade på en tillställning. I dag får jag betalt’”.

ANDRA BRÖLLOPET

ANDRA BRÖLLOPETS FLORA

Hyacint, Hyacinthus orientalis är en flerårig blommande växt. Hyacinten har sitt ursprungsområde i sydöstra Turkiet och västra Syrien och kom troligen till Sverige under 1600-talet. Ordet hyacint kommer från grekiskans hyaki´nthos och är enligt myten den blomma som växte ur blodet från Hyakinthos, en vacker ung man som älskades av kärleksguden Apollon.

Ranunkel, Ranunculus asiaticus är fylliga med hundratals kronblad i sprakande färger. Ranunkelsläktet Ranunculaceae är

stort och finns i nästan hela världen. Hybriden bukettranunkel är den sort som oftast säljs i butik. När temperaturen stannar över noll grader kan ranunklar placeras utomhus.

Slånlav, Evernia prunastri växer ofta på buskar och trädstammar, bland annat på slån och ek. Slånlaven förekommer upp till Lappland och Norrbotten, men är mer sällsynt i norr än söder. Ända sedan 1500-talet har slånlav använts i parfymindustrin för sin myskliknande doft och förmåga att binda flyktiga parfymoljor. Den skördas främst i södra Europa.

Tolv

PENSIONEN

TRE TRALLANDE JÄNTOR

Där gingo tre jäntor i solen på vägen vid Lindane Le, de svängde, de svepte med kjolen, de trallade, alla de tre.

Och gingo i takt som soldater och sedan så valsade de, och ”Udden är så later” de trallade, alla de tre.

Men när som de kommo till kröken

av vägen vid Lindane Le, de ropade alla: ”Hör göken!”

sen skvätte och tystnade de.

Gustaf Fröding, ur Nya dikter, 1894

Sverige var först i världen med att införa allmän pension år 1913, där grundtanken var att alla över sextiosju år skulle kunna försörjas av samhället.

När reformen genomfördes bodde de äldre oftast hos sina barn. De som då inte hade pengar eller kunde bo hos släktingar fick förlita sig på fattigvården.

Kvinnor fick lägre ersättning eftersom de hade längre medellivslängd.

1946 infördes folkpensionen med tusen kronor per år och möjlighet till bostads-

tillägg. Allmän tilläggspension infördes 1959 och finansierades via arbetsgivaren. År 1994 beslutades det pensionssystem vi har i dag och ett nytt förslag om höjda pensionsåldrar trädde i kraft under 2020. Pensionen knyts därmed till en riktålder som höjs med tre år i taget.

Undersökningar visar att svenskar är som nöjdast med livet när de är över sextio år. Eventuellt hänger det ihop med färre krav och mer tid för egna intressen.

EN MAN AV HJÄRTAT

Musikartisten PER ”PLURA” JONSSON har hunnit med kokböcker, tv-framträdanden, turnéer och ett förflutet av sex, droger och rock. Hur orkar han?

”Jag har bra framförhållning och är sällan stressad. Jag tar itu med sådant jag ska göra på en gång, säger någon att jag ska skicka låtlistan från förra turnén så gör jag det direkt. Jag är morgonpigg och alltid i tid”.

Plura har inga planer på att dra sig tillbaka. Pensionen associerar han till komikerduon Hasse & Tage, som pratsjöng om att sitta och mata duvorna i Stadsparken som enda nöje i mogen ålder. Det är inget han själv skulle välja att göra i framtiden, utan livet kommer att fortsätta som vanligt med musik och mat. ”Jag tänker inte så mycket på pensionen, men ibland funderar jag, ’fan, tänk

om man skulle ta ut pengarna ändå’. Jag träffade, vad heter han … skådespelaren Kjelle Bergqvist som sa att ’ingen jävel ska ha mina pengar’, för honom var det självklart att ta ut pension. Men mina ekonomiska rådgivare avråder. Jag öppnar det orange kuvertet, det har väl inte sett så bra ut men har blivit bättre”.

”Numera tänker jag ganska mycket på att livet är ändligt. Jag kommer kanske inte att leva när Förbifart Stockholm är färdigbyggd. Jag är mer pessimistisk i dag och tänker ibland ’vad spelar det för roll vad jag gör’. Det känns inte längre livsviktigt att göra en turné eller skriva en låt”.

”Jag är inne i en ganska depressiv period och har gjort nya låtar som heter sånt som Här kommer döden och Den här världen är slut. Men samtidigt anammar jag mörkret i stället för att slå ifrån mig”.

P lura köpte grannhuset på landet som ett renoveringsprojekt. Ensamheten på lantstället är skön och det funkar också bra att ha sällskap i ensamheten, där han och hans fru kan sitta och läsa varsin bok, var och en för sig. Och så finns ju alla roliga minnen att tänka tillbaka på.

V ad gör Plura om tio år? ”Jag tror att jag bor på landet, spelar kanske lite grann och turnerar med akustiska gitarrer. Det blir nog lite mjukare tongångar. Nu är det mer än fyrtio år sedan jag gjorde Pojkar. Herregud vad tiden går”.

RESAN TILL REGNBÅGEN

OCH SINNENAS TRÄDGÅRD

CHRISTER FÄLLMAN startade Regnbågen som är Europas första seniorboende för

hbtqi-personer (homosexuella, bisexuella, transpersoner, queer och intersexpersoner). Han jobbar även som trädgårdsmästare för Sinnenas trädgård vid ett äldreboende i Stockholm.

H an ”knep den sista lägenheten” på Regnbågen: ”Det var flera som frågade om jag inte skulle bo i det jag själv skapat, och till slut ställde jag mig i kön. Härifrån får man bära ut mig med fötterna före”.

C hrister arbetade ideellt för att förverkliga sin vision – ett tryggt boende för seniorer som har en historia av att klassificeras som kriminella och psykiskt sjuka. De personerna ska inte behöva gå tillbaka in i garderoben igen, utan mötas av förståelse och öppenhet menar

Christer, som frågade sig själv hur han skulle vilja bo och i vilket sammanhang

på äldre dagar. ”Det tycker jag även att våra folkvalda ska göra. De borde fråga sig själva om de vill gå hemma ensamma

tills de stupar”.

Christer Fällman kom ut ur garderoben som femtonåring. ”Under en middag pra-

tade min pappa om att homosexualitet var sjukt och inte borde få finnas. Då sa jag: ’Men jag är homosexuell’. Först hörde

ingen vad jag sa. Så jag upprepade vad jag sagt, högt.

Efter det tog mamma och pappa mig till läkare och psykologer. De trodde att det skulle gå över, ’du hittar nog en flicka så småningom’. Men senare accepterade de ändå att jag tog hem ’killkompisar …’”

C hrister ritade slottsträdgårdar redan

som liten och började som vuxen att studera på Säbyholms trädgårdsutbildning. För tjugo år sedan rekryterades han till Sinnenas trädgård som hör till ett vårdoch omsorgsboende för personer med demenssjukdomar. De anpassade trädgårdarna kan ge stöd för att återskapa intryck från barndomen.

Att naturen är bra för välbefinnandet vittnar många studier om, och uppmärksamheten kring terapiträdgårdar i anslutning till äldreboenden har ökat de senaste åren. Christer har utvecklat Sinnenas trädgård till en oas som stimulerar syn, hörsel, lukt, känsel och smak.

S amtidigt har engagemanget för hbtqi-frågor och seniorer växt. Med god hjälp av aktivisten Nisse Olofsson kunde Regnbågen invigas år 2013 på Gärdet

i Stockholm. Sedan dess har boendet uppmärksammats långt utanför Sveriges gränser. Journalister från Bangladesh, Zimbabwe, Vietnam och Vitryssland har besökt det.

”Nu finns vi bland annat i tidningar-

na The Observer och Nova Gazeta. Jag är stolt över allt jag lyckats åstadkomma.

Och mamma undrar fortfarande om jag träffat någon tjej”.

STEGET FRÅN SKRIVBORD

TILL SKOG

När PETER GABRIELSON var 57 år sade han upp sig från en av Sveriges största banker för att sadla om till skogsbrukare. Men övergången till traktor och rutig skjorta var inte lätt: ”Att lämna det trygga banklivet innebar helt nya möten. Min professionella kontaktyta blev annorlunda, med mer svets och verkstad än penningmäkleri. Jag behövde bygga upp

nya nätverk helt från scratch. Det är dessutom en sak att läsa på om skogsbruk och tänka att ’klart jag klarar att fälla ett träd’. Verkligheten ser annorlunda ut när du står med en motorsåg framför ett gäng av hotfulla granar och tänker ’hjälp, var börjar jag’”.

Peter möttes av en del skepsis när han sade upp sig, ”ingen slutar på banken, punkt slut”, var det indirekta budskapet. Men när hans beslut stod fast blev det en ceremoniell avtackning.

”Jag fick en handsmidd dubbelyxa med stämplar i metall. Kollegorna hade äntligen insett att jag valt en ny yrkesbana.

Det händer att jag går och hälsar på dem. Då frågar de först om lönsamheten i skogsbruket och sedan hur jag mår. De är kvar i bankkulturen, medan jag har andra perspektiv”.

PENSIONENS FLORA

Blå tistel, Eryngium maritimum eller martorn som den också kallas, ingår i de flockblommiga växternas familj och finns i Sverige även om den är mycket sällsynt. När den blommat färdigt torkar fröställningen och fortsätter att åldras vackert i vinterträdgården. Folktron säger att blomman stärker mandomskraft, vilket det danska namnet Mandstro vittnar om.

Klänglilja, Gloriosa superba ’Rotschildiana’ är ursprungligen från Uganda och finns både i Afrika och Asien som klängväxt, ibland upp till tre meter. Dess lysande gul-röda, nedåtriktade blommor med vågkantade, uppåtriktade blomblad växer från bladvecken på kraftiga stjälkar.

Växten innehåller gifterna colchisin samt gloriosin och drabbas därför sällan av skadedjur.

Tretton

BEGRAVNINGEN

ÖNSKAN

Ack låt mig leva riktigt och riktigt dö en gång, så att jag rör vid verklighet

i ont som i gott

Och låt mig vara stilla och vörda vad jag ser, så detta får bli detta och inget mer.

Om av det långa livet en enda dag var kvar, då sökte jag det vackraste

som jordlivet har.

Det vackraste på jorden är bara redlighet, men det gör ensamt liv till liv och verklighet.

Så är den vida världen ett daggkåpeblad och ini skålen vilar

en vattendroppe klar.

Den enda stilla droppen

är livets ögonsten.

Ack gör mig värd att se i den!

Ack gör mig ren!

Karin Boye, ur diktsamlingen Gömda land, 1924

När blommor binds till en krans symboliserar cirkeln helhet, oändlighet och det eviga. Cirkeln har varken början eller slut och kan beteckna frånvaro av tid och rum.

Vid begravningar under antiken brukade de sörjande bära kransar av den evighetsgröna cypressen. Även den döde var bekransad.

För kristna symboliserar kransen uppståndelse och odödlighet. I dödsannonser eller vid begravningar kan den beteckna fullbordat lopp eller himmelsk belöning. Blommor symboliserar naturen och kretsloppet av blomstring, vissnande och död.

EN KÄRLEKSFULL

BEGRAVNING

M usikartisten KIM CESARION tänker på sin mormor varje dag. ”Efter att hon dog tatuerade jag en fjäril på min arm. Mormor var en färgstark person och fjärilen står för den dansande, levande glädjen som hon var. Hon hade sjalar i rött, turkost och grönt och kunde göra en måltid på vad som helst. I hennes hem fanns en minidjungel med mycket växter och plantor – det var liv där, ’life’. Mormor var klok, tålmodig och jag har lärt mig så mycket av henne. Vi stod varandra oerhört nära”.

K im berättar att begravningsmusiken var ett urval av bland annat reggae, jazz, svenska folkvisor, fado, klassiskt och tan-

go. Hela ceremonin utformades utifrån vad mormor gillade: livsnjutning, kärlek, fest, musik och god mat. Den borgliga begravningen gav frihet att skapa en personlig ritual. Klädkoden var ”färg” och begravningsförrättaren, klädd i ljusa och transparenta kläder, spred bokstavligt talat glitter i ett kapell som påminner om Sacré-Coeuer.

”Det serverades en buffé av rätter från hela världen. Vi visade filmer där mormor var med och på ett altarbord kunde man tända ljus och bidra med fotografier och minnessaker. Det fanns massor av vilda blommor i blått, vitt och rosa. Både begravningen och mottagningen efteråt var en minnesfest där vi skrattade och grät om vartannat. Folk kom från när och fjärran och de flesta av mina vänner

K im refererar till sitt ursprung från

Guadeloupe i Karibien. ”Där vakar släkt och vänner över den avlidne i ett dygn.

Det är musik och glädje mitt i vakandet. Man dricker, äter, samtalar och sover tillsammans”.

tar historier och minns allt som är värt att komma ihåg”.

”Jag tycker överhuvudtaget att vi hyllar och firar varandra alldeles för lite, både i levande livet och på begravningar. Jag är glad över att mormors begravning var så annorlunda, att det var en fest och ära till henne – en hyllning till livet”.

”När min farfar begravdes tror jag inte jag såg min far fälla en tår förrän dagen efter, när det var dags för den avslutande ceremonin, då kistan fördes från huset och alla tog sig till kyrkan. Vi gick i procession mot kyrkogården där några få utvalda av oss lyfte av kistan från bilen och bar den till vår familjs begravningsplats. Sedan hyllar man personen, berät-

M ormors gravsättning gjordes på en ö i Vänern, där Kims släkt har sommarhus. Här har de firat semestrar tillsammans i fyra generationer. Där skulle hon få sin sista vila.

”Vi tog först ett extra varv med urnan i Karlstad, där mormor var född. Sedan rodde vi ut till ön och gick runt till speciella platser som betyder mycket för oss. kände även mormor. Det var så skönt att ha alla där. Många stannade kvar väldigt länge”.

Hela tiden var urnan med. Mormor fick gunga en sista gång i hängmattan, gå på promenad till speciella ställen som kallas Dalen, Terrassen, Pärlan, Tripp trapp trull och Punchbordet. Vi samlades sedan vid hennes favoritbadplats och stod tysta tillsammans, var och en i sina egna tankar. Det kändes bra”.

Kim hade tidigare valt ut och tvättat särskilda stenar. Av dem byggde han ett vackert litet röse under mormors körsbärsträd. Det fanns vilda blommor där

och på toppen av röset tändes ett ljus. Alla trodde att det skulle blåsas ut av vinden. Men det brann ut av sig självt, till ljudet av vågorna som slog mot klipporna. Ända ner till sista stearindroppen.

”Jag är glad att ceremonierna för mormor inte var konventionella. Om var och en hade gått hem direkt efter en kortare minnesstund, som på mer traditionella begravningar, skulle allt känts mycket värre och jobbigare. Att dela glädjen är dubbel glädje, delad sorg är halva sorgen”.

”ETT VACKERT INNERTAK

ATT FÄSTA SIN EVENTUELLT

SISTA BLICK PÅ”

GUNILLA BJÖRS arbetar som guide på

Hälsingegården Karls i Bondarv. Hon är intresserad av folklivsforskning och berättar att de dåtida, traditionella begravningssederna och ceremonierna var viktiga, såväl i högtid som vardag.

”Den avlidne sveptes i sin brudgums- eller brudsärk med finbroderi och rynkat

linne. Kroppen lades i öppen kista i ’millakammaren’, det vill säga mellankammaren som främst var till för kvinnor som skulle förlösas och familjens avlidna medlemmar. Bestyr med födsel och död på ett och samma ställe var en fördel eftersom det fanns tillgång till eldstad för att värma vatten”.

Millakammaren erbjöd ett utrymme för livets kretslopp.

A lla som ville ta farväl besökte gården och sjöng ett par psalmer tillsammans,

berättar Gunilla. ”Bädden smyckades med lingonris och enris ströddes på golvet. Gran eller björklöv prydde kammaren, beroende på årstid. Ibland placerades kistan utomhus i en uppbyggd löv- eller gransal där man ’sjöng ut’ den avlidne”.

Likvagnen kördes sedan i långsamt tempo hela vägen från hemmet till kyrkan. Gunilla visar en täckt vagn från 1800-talet, där taket målats med stjärnor. Den avlidne skulle ha ett vackert innertak att fästa sin eventuellt sista blick på.

A tt erbjuda begravningskaffe på lokal blev populärt i början av 1900-talet. På 1700-, 1800- och en bit in på 1900-talet serverades gravöl – en generöst tilltagen buffé som kunde bestå av fårfiol, stek, brännvin, ostkaka och ”kannelkaka”, ett bakverk med saffran och kanel. Vackert inslagen begravningskonfekt, ofta av marsipan, hörde till. ”En och annan snaps kunde det också bli. Så det blev antagligen riktigt hög stämning på slutet”.

BEGRAVNINGENS FLORA

Bräken, Dryopteris filix-mas är en mycket härdig ormbunke som växer vilt i hela Sverige. Den trivs i skuggiga och halvskuggiga lägen. Ormbunkar saknar ståndare och pistiller, och Carl von Linné kallade dem för kryptogamer. Hit hör också till exempel mossor och lummer. Kryptogamer förökar sig med hjälp av sporer. Ormbunkar dominerade växtlivet på land under karbontiden (350 miljoner år före Kristus).

Mårbackapelargon, Pelargonium x hortorum kommer ursprungligen från författaren Selma Lagerlöfs gård Mårbacka. Den hör till zonalpelargonerna och trivs på en solig och skyddad plats utomhus, men även i ljust läge inomhus.

Det är oklart när pelargonen kom till Sverige, det finns dock dokument om växten från slutet av 1600-talet i Blomboken av Olof Rudbeck. Pelargonen kommer ursprungligen från savannen i södra Afrika, där de växer som stora buskar.

SAMARBETET OCH KREATÖRERNA

Att göra Flora Magica har varit en äventyrlig och spännande resa.

Boken är resultatet av ett finstämt samarbete där vi tillsammans producerat hela innehållet från början till slut.

Vi har kuskat runt på vägar och över vatten, castat modeller och letat rekvisita och miljöer, begett oss till olika landskap och samarbetat med ett stort antal underbara människor. Nästan hundrafemtio personer är inblandade i projektet.

Vi har även samarbetat med en tam ren, en påfågel, en häst, ett får, en höna, en hund samt ett par änder.

Ett särskilt tack vill vi rikta till vår fantastiska florist Emma Aronsson och vår oumbärlige makeup- och hårartist Olle Johansson, som utan knorr hängt med på detta vilda och lustdrivna projekt.

Athina Strataki & Elisabeth Krogh

ATHINA STRATAKI ELISABETH KROGH

Athina är konstnär och fotograf.

Hon är uppmärksammad för sina originella bilder

i Vissa har andra utvägar – en kokbok bland annat

Boken, som är översatt till sju språk, vann första pris

i The Gourmand World Cookbook Awards i Yantai, Kina 2015, samt första pris

i Best of the Best, både på bokmässan i Frankfurt samma år och i Paris 2020.

År 2019 vann hon priset Honorable Mention i Black & White Spider Awards och i International Photography Awards 2020.

Hon är även uppskattad och omtalad för sina bilder

i Evighetskalendern från Danderyds sjukhus – med glimten i naveln, den provokativa antologin Roffe och andra kvinnliga förebilder, samt för sin poetiskt obstinata bildserie

I am half-sick of Shadows, said the Lady of Shalott.

På senare år har Athina utvecklat sitt koncept där hon, såväl inomhus som utomhus, skapar en illusion med sina fotografier i samverkan och i dialog med växtligheten samt (ute)rummets form och karaktär.

Hon har haft flertalet separatutställningar och är representerad både i Sverige och internationellt.

Athina håller även workshops i visuell kommunikation, kreativ storytelling och intuitiv fotografering.

www.athina.se

Elisabeth är journalist och arbetar inom trädgård, livsstil och olika kulturuttryck.

Bland uppdragsgivarna finns Rum Ute, Gods & Gårdar, Kulturvärden och Lantliv

Hon jobbar även som språkgranskare av skönlitterära manus för Lava förlag.

Elisabeth har bland annat skrivit faktaboken Läsa tillsammans om konsten att läsa högt och engagera sina lyssnare, samt skriften Förföriska former om svenska frimärkens historia och motiv.

Hon har varit chefredaktör för nöjes- och kulturtidningen CityNytt samt IT-magasinen In Relation och Tomorrow.

År 2007 vann Elisabeth Guldbladet för Årets kundtidning med Tomorrow. Motiveringen var ”välgjord – rak, lättläst och effektiv”.

Hon har även mottagit Svenska Publishingpriset för journalisttidningen Anamma och organisationstidningen Friskispressen

Utöver sina skribentuppdrag arbetar Elisabeth som guide för Gotlands Museum och gör manus för historiska utflykter och stadspromenader.

FLORA MAGICA

–ETT BLOMSTRANDE LAGARBETE

Nästan hundrafemtio personer har på olika sätt hjälpt oss med att skapa

Flora Magica. Genom anslag och bidrag från Stiftelsen Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur respektive Helge Ax:on Johnsons stiftelse har projektet kunnat fullföljas.

Vi är mycket tacksamma för allt stöd.

Utan er hade boken inte blivit till.

ETT SÄRSKILT TACK TILL

Emma Aronsson som gjorde alla våra blomsterarrangemang.

Olle Johansson som sminkade, gjorde hår och lade mask. My Olausson som formgav boken och floramagica.se.

Caroline Haux som hjälpte oss leta lyrik.

Hans Antonson som faktagranskade texterna ur ett kulturhistoriskt perspektiv.

Elisabeth Pettersson, Inga-Lis Grape och Pua Landgren som hjälpte oss läsa manus.

Tillblivelsen

Fotomodellerna Bea Barkman och Oskar Palmenfelt.

Intervjupersonerna Håkan Tunón och Tobias Berlin.

Namngivningen

Fotomodellerna Liam, fem månader och Martin Lee.

Intervjupersonerna Andrea och Johan Marklund.

Miss Li som skrev texten om sina namn.

Pernilla Överström som visade oss den stora eken.

Första skoldagen

Fotomodellen Zoé.

Intervjupersonerna Athanasios Serakis och Frida Ronge.

Niki Wahlgren som skapade bakverken.

Metapontumskolan som upplät skolgården.

Puberteten

Fotomodellerna Inda och Ella.

Intervjupersonerna Karin Wästfelt, Lars Hammer, Roger Dupé och Åsa Beckman.

Studenten

Fotomodellerna Lovisa Axelsson, Maylis Norberg, Sanny T och Sean Kosarian.

Intervjupersonerna Carlos Romero Cruz och Lou Rehnlund.

Anders Persson som lånade ut sin bil.

Täby gymnasium som upplät skolgården.

Första flytten

Fotomodellen Max Langre.

Intervjupersonerna Christoffer ”Nubbe” Svensson och Elisabeth Pettersson.

Första bröllopet

Fotomodellerna Gaia samt föräldrarna Hepziba Haux och Raven Star.

Intervjupersonerna Anna Thunell och Claes Carlsson.

Björn Appeltofft Hovenäs och Héléne Appeltofft som lånade ut sin gård.

Britten Toftarp som berättade om brudkronans historia.

Skilsmässan

Fotomodellerna Anna Malmqvist, Barbro Ronsten, David Sundberg, Josefin Moberg, Kaj Thuresson, Marcus Laurent, Olle Johansson, Olle Ronsten, Alvar, Clara, Ella, Ina, Junie, Olof och Oscar.

Intervjupersonerna Annika Gohffé och Helle Klein.

Multifixaren Anna Malmqvist från Lausarve Gård som förmedlade gymnasterna, hittade rekvisita samt lånade ut hästen och hönan.

Josefin Moberg som upplät sin bostad åt oss och tillsammans med Ebba Sundberg samordnade alla medverkande från Visbygymnasterna.

Lotta Bogren från Puttersjaus Gård som lånade ut fåret.

Cecilia Berger som klädde vår läkare.

Femtioårsfesten

Fotomodellerna Carina Christiansen, Carla Wåhlberg, Elisabeth Krogh, Henrik Krogh och Sato Jonas Bohlin.

Intervjupersonerna Christopher O’Regan och Karin Sennefelt.

Fjärilshuset i Hagaparken som lånade ut lokaler för ombyten och smink.

Menopausen och andropausen

Fotomodellen Patricia Barkman.

Intervjupersonerna Anna Lindman, Dick Bewarp och Trine Höjsgaard.

Botaniska trädgården i Uppsala.

Andra bröllopet

Fotomodellerna Emma Mikaelsson och Lena Cesarion.

Intervjupersonerna Lisa Öberg, Lars Wallin och Pia-Maria Nutti Holmgren.

Klädskaparna Lars Wallin och Karolina Pokka som lånade ut brudklänning, kolt och samiska smycken.

Rentämjaren Ulrika Kluk och renen Frost.

Pensionen

Fotomodellerna Alexander Rudenstam, Cary Ylitalo och Hans Krylander.

Intervjupersonerna Christer Fällman, Peter Gabrielson och Plura Jonsson.

Begravningen

Mannekängen och fotomodellen Birgitta Stubbing.

Intervjupersonerna Gunilla Björs och Kim Cesarion.

Båtägaren samt rorsmannen Thomas Siösteen.

Vad funderade Cristopher O’Regan på inför sin femtioårsdag?

Vad gjorde hovfloristen Claes Carlsson när riddarsporrarna inte kom till prinsessbröllopet?

Kommer Plura någonsin att pensionera sig?

Och kan en skilsmässoceremoni genomföras i kyrkan enligt Helle Klein?

Vi människor har alltid uppmärksammat olika livspassager med ritualer. Första flytten, pensionen, puberteten, skilsmässan – det finns många anledningar att samlas för att fira, hylla eller få stöd av varandra.

I Flora Magica frodas idéer, kunskap och fotokonst där blad och blomster sätter sprätt på renhorn, skymtar bakom solfjädern, spretar i svettiga bröllopsfrisyrer och gör glasstårtan ännu smaskigare.

Färgsprakande brudar, egensinniga barn och pensionärer med attityd möter starka personligheter som Miss Li, Kim Cesarion, Frida Ronge, Lars Wallin, Roger Dupé, Åsa Beckman, Carlos Romero Cruz, Birgitta Stubbing, Christer Fällman, Anna Lindman och Dick ”Cowboykåken” Bewarp.

Flora Magica inspirerar dig att tänka annorlunda och självständigt kring ritualer och växtlighet. Boken är en hyllning till livet och alla de som finns med oss i våra tankar.

www.floramagica.se

ISBN 978-91-988249-4-0