Prima Facie, nr. 3. by Prima Facie

Innehåll S. 4 - Ledare S. 8 - Ord från ordföranden S. 10 - Myten om människan S. 14 - Intervju med Sebastian Scheiman S. 18 - Regeringsbildning i nytt läge S. 22 - Cultural Appropriation

Prima Facie ges ut av Juridiska föreningen vid Örebro universitet. Utgivningen sker fyra gånger per år och trycks i 500 exemplar per utgivning. Tidskriften skickas kostnadsfritt till Juridiska föreningens medlemmar. Även anställda på institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet, gästskribenter och övrigt utvalda erhåller tidskriften kostnadsfritt. Prima Facie finns även att ta del av på Juridiska föreningens hemsida.

Ansvarig utgivare Johanna Åkesdotter-Sundquist johsuh112@studentmail.oru.se

Bidrag Redaktionen förbehåller sig rätten att refusera eller redigera insänt material. För icke beställt material ansvaras ej. I tidskriften gjorda uttalanden är endast om så anges att betrakta som Juridiska föreningens eller Prima Facies värderingar eller åsikter.

Ekonomiansvarig Marcus Axelsson ekonomi@jforebro.se

Tryck Strand Grafiska AB www.strandsgrafiska.se

Chefredaktör Marcus Määttä Eklund chefredaktor@jforebro.se Grafisk form, layout & illustration Christopher Alshammar boy-ism@kloofboyism.com

Gästskribenter i detta nummer Adrian Hallström

Joakim Nergelius

REDAKTION

Johanna ÅkesdotterSundquist

Mikael Sköld Marcus Määttä-Eklund

Ansvarig utgivare

Fotograf & Skribent

Chefredaktör

Jesper Bergman

Adam Otter

Administratör

Skribent

Emil Åstradsson Skribent

Christopher Alshammar Design & layout

Matilda Hamedanian Skribent

Ledare Då vi alla har en smula blygsamhet i oss väljer Prima facie att införa en s.k ”insändarsida” där var och en anonymt kan posta tankar och åsikter. Dina rader skickar du till chefredaktor@jforebro.se och för den som önskar kommer inget namn läcka ut eller adderas. Fritt fram för polemik och poesi osv osv.

Denna ”ledare” agerar som tips på hur texterna kan utformas. Ni kan dock skriva ut vad fan ni vill, såvitt vår ansvariga utgivare undkommer tryckfrihetsbrott.

Akademiska seminarier har till syfte att utveckla förmågan till självständigt tänkande. Jag undrar varför våra seminarium har till syfte att hitta ett svar i enlighet med lärarens tänkande. Jacob Öberg bör anordna ett seminarium om seminarium för etablissemanget.

Nu har Örebro universitet utökat antalet utbildningsplatser, vilket är önskvärt; vore dock av rang ifall jag hitta en sittplats i biblioteket denna månad.

Materiell lycka varar i två veckor. Det finns fler vägar att vandra inom juridiken än den affärsjuridiska.

Vi har en studentklubb i Örebro, och hemska föreningslokaler i övrigt. När Kårhusets ordningsvakter alltför ofta portar folk är konsekvenserna för den enskilde ledsammare än vad våldsmonopolets fanbärare tror. Portning som dessutom kan sakna grund, DO. I övrigt, när skall vi sätta eld på Röda paviljongen och öppna upp för en vettig studentkultur? Vår kära tvättstuga får inte vara den permanenta lösningen.

Underkasta dig inte någon ism eller ist. Tillslut bär du en ideologisk portfölj som sköter tänkandet åt dig, istället för att tänka själv. Beakta hur mycket epitetet jurist påverkar ditt fria tänkande, din fantastiska elagitära hjärna.

Beatrice Ask må ha avgått – men för mig kommer hon alltid att vara Sveriges främsta felslutsminister.

Om våra undervisare är fyrkanter är studenten amorf. När det kommer till juridiken har vi att lära, när det kommer till förmågan att utvecklas har fyrkanten att lära av den formlösa.

Det mänskliga samhället är inte en frivillig skapelse av självständiga individer. Människan är en social varelse som genom samarbete överlevt evolutionen. I utbyte mot några fri- och rättigheter skapa vi ett liv i gemenskap. Rousseaus sociala kontrakt leder tanken till samhället som en förhandlad kompromiss. Vilket är en populär myt hos framförallt juridikstuderande, men även samhället har en evolutionär förklaring.

Snowden och Assange avslöjade felaktigheter hos företag och staten, vilket är kriminellt. Zuckerberg överlämnar individens hemligheter till företag och staten, vilket är legitimt. Kriminellt och legitimt är alltför ofta två termer avskilda från begreppen etik och moral.

I vår utbildning och närmiljö har fiktiva karaktärer fiender. Det känns orealistiskt. En må ha ovänner, men vem har egentligen fiender?

Moral är delvis genetiskt betingat. Inte ens där föds vi tabula rasa. Jurister bör ha vetskap om den mänskliga naturen och därmed se upp för de fallgropar som finns. Det råder till exempel en konsensus om att den som vållar en skada i moraliskt avseende är sämre än den som genom underlåtenhet att handla vållar exakt samma skada. Denna asymmetri är oberoende av kultur, ålder och utbildning. Eutanasi är ett exempel, då aktiv dödshjälp till skillnad från passiv dödshjälp är kriminaliserat. Var den antirationella logiken härstammar ifrån är värd att beakta när vi ställs inför juridiska och politiska frågor. På samma sätt är det inom rättssystemet helt avgörande ifall en gärnings begåtts med avsikt. Vår bedömning av en persons avsikt är även den betingad i en nedärvd moral. Ett klassikt exempel är en direktör vars företag implementerar en företagspolicy som ökar omsättningen men också kan komma att skada eller gagna miljön. I en version av historien uppstår miljöskador och nästan 9 av 10 personer svarar att det var direktörens avsikt. I den andra versionen av historien blir resultatet gynnsamt för miljön och endast 2 av 10 personer tillskriver direktören medveten avsikt. Exemplet försöker belysa att vad som faktiskt sker färgas av vår värdering kring andra

Hur hedervärt är epitetet ”hedersmedlem” om en tilldelar sig själv hedersstatus? Juridiska föreningens styrelse anser att JF-relaterade insatser skall belönas med att höja vissa medlemmar över andra; per automatik de som själva är med i styrelsen, och gärna kompisarna i JF-sfären. Det inofficiella motivet är förhoppningsvis vackrare än elitism och ytterligare en punkt på respektives CV. Vi får se upp så att JF undviker den nepotism som förstört Sobra.

människors status och intentioner. Det betyder att även domare kan komma att tillskriva en person vars handlingar lett till något förkastligt medveten avsikt då det ligger i vår natur. Det blir ännu mer problematiskt när en inkluderar ex. psykopater som ofta står åtalade för våldsbrott i problematiken. Psykopater kan mycket väl veta skillnaden på rätt och fel, men handlar inte därefter då deras känslor är fördärvade. De handlar således omoraliskt utan att vara medvetna därom, och bör med det sakna normen för vad som är straffbelagt uppsåt. En subjektiv villfarelse om ni så vill. Här är det intressant att Sverige inte tillämpar tillräknelighetsläran, då psykopaten i sin skuld lika gärna kan jämföras med en 11-åring som den gode familjefadern. Detta är något neurobiologerna brottas med i skrivandet stund. För oss jurister är slutsatsen att neurobiologin öppnar upp dörrar till källan för våra moraliska värderingar, från aspekter om hur avsikt och underlåtelse spelar in och i vilken mån övning krävs för att förstå dessa. I sin roll som rättstillämpare åligger det i sin tur juristen att upprätthålla rättssäkerheten med hjälp av de kunskaper som finns att tillgå. Paradigmskiftet inom socio- och neurobiologin bör inte helt lämnas åt sidan av fakulteten.

Diktaturer styrs uppifrån och demokratier nerifrån. Förutsättningen för sistnämnda är enligt politikerna marknaden: Sverige AB, marknadsdemokrati. Men företagen styrs som diktaturerna, uppifrån och ner.

Marcus Määttä-Eklund Chefredaktör

Annons

Ord från ordföranden En helt ny termin är nu äntligen igång. För vissa (inklusive undertecknad) är det tillbaka till samma gamla vardag medan en helt ny vardag har startat för andra. Hösten innebär nya kurser, ny litteratur och förhoppningsvis även nya utmaningar. Det är fantastiskt kul att komma tillbaka till alla vänner och bekanta men kanske även lite stressigt med studier som, precis som vanligt, rivstartar. För Juridiska föreningens nya styrelse har hösten hittills inneburit uppstart, JF-klubbar och JF-pub samt även två små äventyr till vänföreningar i Uppsala och i Oslo, full rulle med andra ord! Det vi har insett är hur många härliga engagerade studenter det finns här på juridicum och hur kul det är att hålla i event och aktiviteter där vi får träffa alla medlemmar!

Juridiska Föreningen har i skrivande stund närmare 800 medlemmar vilket gör oss till den största fristående föreningen på Örebro universitet. Vi är inte placerade under Örebro Stundentkår vilket är fallet med de sektioner som huserar på universitetet. Friheten ger mängder med fördelar. Vi samarbetar nära med de övriga fem systerföreningarna runtom i Sverige med vilka vi utbyter idéer och erfarenheter. Detta gör att vi kan påverka våra utbildningar både lokalt, tillsammans med Studentkåren genom våra utbildningsansvariga, men också nationellt genom intresseorganisationen JURO. Arbetet ger resultat. Inför höstterminen 2014 sökte hela 5414 personer in till juristprogrammet på Örebro universitet vilket gör det till den tolfte mest sökta utbildningen i hela landet och den populäraste utbildningen på vårt fina universitet. Fantastiskt kul

tycker vi! Rollen som Ordförande innebär ansvar för arbetsfördelningen i styrelsen samt hur den styr föreningen i stort. Detta innebär en hel del arbete men det är (hittills i alla fall) fantastiskt roligt och utvecklande! Juridiska Föreningen är välskött och dess unga ålder gör att det finns möjlighet att skapa nya traditioner och bygga denna fina förening från grunden. Min och nuvarande styrelses tanke är att bygga vidare på tidigare styrelsers arbete, detta gör vi med fokus på en stabil organisation och på rekryteringen av nya medlemmar. En viktig fråga är också hur vi ska få nya medlemmar att engagera sig i föreningens arbete. Vi vill även utveckla föreningens kontaktnät, dels med det lokala näringslivet men också med systerföreningar och

nordiska föreningar. Detta för att bredda möjligheterna till utbyte och karriär för alla våra medlemmar.

“Du får möjligheten att komma ur din bekväma bubbla” Till sist vill jag endast påminna samtliga läsare - engagera er! Det är fantastiskt kul och givande, du får möjligheten att komma ur din bekväma bubbla och träffa massor med roliga studenter från det rättsvetenskapliga programmet och juristprogrammet! Jag kan definitivt säga att det är en erfarenhet för livet! Adrian Hallström, Ordförande verksamhetsåret 2014-2015

Myten om m채nniskan

Myten om människan Det finns en välbevarad myt i vårt samhälle, myten om människans inneboende själviskhet. Denna myt har befästs i teorier om att vår egoism skulle härstamma ur något naturligt, en gen, och politiken har anpassats för att skapa och främja ett system som är kompatibelt med vår självkärlek. Myten om människans egoism härstammar inte ur något bevisat faktum, utan ur någorlunda moderna teorier som sedan “bevisas” genom en massiv historierevisionism och vår tids arroganta uppfattning om att vi är på höjden av mänsklig utveckling. Vi har skapat ett klimat där vi är så övertygande om vårt moderna samhälles fullkomlighet, att vi är totalt ointresserad av att lära oss om mänsklighetens historia. Gud är död, länge leve den moderna egoisten! Vi svarar inte inför någon gud längre, vi gör vad vi vill. Vi diskuterar

vad vi vill, vi äter vad vi vill, vi dricker vad vi vill och vi knullar med vem vi vill. Om vi människor alltid sätter oss själva i främsta rummet, vi kan liksom inte hjälpa det, då är det klart att samhället ska anpassas för oss. Vår moderna civilisation har skapat en kultur där den enda möjliga vägen för vårt samhälle är den individualistiska. Befintliga maktstrukturer befästs av ett tänkande som påstår sig vara alltigenom rättvist, ett system som bara tar hänsyn till individens egna kvaliteter. Diskriminering vid anställningar kan lätt avfärdas med påståendet att den bäst kvalificerad kandidaten fick jobbet till nackdel för den förfördelade individen. Ett tankesätt som inte tar hänsyn till människans naturliga tendens till grupptänk. Vi delar inte in människor i individuella kategorier,

utan tvärtom strukturerar vi samhället i olika grupper; kvinnor, män, invandrare alternativt rasifierade, arbetslösa, rika, fattiga o.s.v. Istället för att bejaka människans inneboende tendens till gruppcentriskt beteende, söker vi bortförklara denna instinkt med, som i exemplet med anställningssituationen, en slags falsk objektivism. Genom att istället belysa och medvetandegöra befintliga kollektivistiska tendenser kan vi motarbeta de delar av mänskligt tänkande som leder till förtryck. Automatiseringen av samhället har redan påbörjat, framförallt inom industrin, men även andra delar av samhället börjar bli allt mer automatiserad eller självbetjänande. De traditionella yrkena håller på att försvinna samtidigt som arbetslösheten breder ut sig över västvärlden. Frågan är om vi inte borde omvärdera vår syn på vår plats här i samhället och det utdaterade protestantiska idealet om den gode medborgaren som arbetar hårt utan att gnälla. Den tekniska utvecklingen puttar oss i en riktning bort ifrån allas krig mot alla, i en riktning mot en värld våra barn kanske inte kommer ha något lönearbete överhuvudtaget. Både Piratpartiet och Miljöpartiet har flörtat med idéer om medborgarlön, något jag inte tror är något utopiskt utan snarare tankar som ligger helt i tiden. Piratpartiet är ett av få stora, eller åtminstone kända, svenska partier som aktivt tar ställning för idéen om medborgarlön, med motiveringen att arbete inte bara behöver vara lönearbete utan att alla bidrag till samhället borde definieras som arbete. Piratpartiet är knappast först med tanken om medborgarlön, idéen har en ganska lång historia. Filosofer så långt bak som Aristoteles har ställt sig positiva till någon form av

medborgarlön eller basinkomst, även om Thomas Paine skapade det första konkreta förslaget på basinkomst i boken Agrarian Justice (1796). Thomas Paine menade att uppkomsten av landägande separerade den stora majoriteten människor från deras naturliga rätt till ett självständigt levebröd. Paines förslag innebar att en nationell fond skulle inrättas för att betala ut ett bidrag till alla medborgare som fyllt 21. Paines förslag skulle kunna komma direkt från en av Miljöpartiets kongresser och är fortfarande högaktuellt. Jag tror också att basinkomst är en steg i riktning mot ett samhälle där alla kan bidra till gemenskapen utan att behöva oroa sig för sitt levebröd, där ojämlika maktstrukturer utjämnas tack vare allas lika ställning. För att skapa ett samhälle som tar hänsyn till den mänskliga utvecklingen, men även mänsklig natur behöver vi omdefiniera vår syn på oss själv och vår plats här i livet. Viktigast är att arbeta bort gamla myter om människans egoism och förlegade protestantiska ideal. Socialdarwinismen, eller egoismen var kanske svaret på 1900-talet men i takt med att grunden vilken det egoistiska luftslottet vilar på raseras i takt med utvecklingen inom socio- och neurobiologin behöver vi bejaka människans altruism och naturliga kollektivism; annars riskerar vi att endast befästa ett system som skor någon procent av den mänskliga befolkningen. Hur mycket av vår kurslitteratur och de lagar vi lär oss utgår från denna välbevarade myt om människans natur?

Adam Otter . Skribent

Intervju med Sebastian Scheiman

De mänskliga fri- och rättigheterna är grundlagsskyddade i Sverige. Trots detta finns det otaliga exempel på när staten kränker dessa och behandlar sina medborgare på ett orättvist sätt. Sebastian Scheiman, 34, kämpar för att sådana orättvisor inte ska ha någon grogrund i det svenska samhället genom sitt arbete på Centrum för rättvisa. “Vad är rättvisa?”. Professor Laura Ervo kastar ut den komplexa frågan till en konfunderad skara juriststudenter i en av Örebro Universitets lokaler. Trots vårsolens intensiva närvaro är det omöjligt att finna en rofylld tillvaro då en av juridikens mest fundamentala frågeställningar gäckar min själ. På ett filosofiskt plan finns det olika föreställningar om vad ett rättvist samhälle är, och en av dem är den nyliberale Robert Nozicks synsätt som bygger på att vi har rätt till våra kroppar och det vi förvärvar med hjälp av dessa. Nozick anser vidare att det inte är rättvist att staten tar ut skatt från sina medborgare utan förespråkar en minimal stat med en så långtgående privatisering det bara går. Den diametrala motsatsen till detta frihetsperspektiv är Charles Taylors tankar om jämlikhet som bygger på solidaritet mellan samhällets och dess medborgare samt en omfattande statsapparat. Mellan dessa båda ytterligheter finns givetvis lika många åsikter om rättvisa som det finns tänkande människor. Det tycks omöjligt att undvika ett politiskt ställningstagande för att närma sig rättvisebegreppets kärna. Min nyfikenhet driver mig till politiskt obundna Centrum för rättvisas lunchseminarium i JF:s regi där ytterligare frön av nyfikenhet sås i mitt medvetande och jag bestämmer mig för att arrangera ett möte med en av Centrum för rättvisas företrädare.

Några månader senare möter jag upp Sebastian Scheiman, 34, som sedan 2011 arbetat på Centrum för rättvisa. Sebastian och hans kollegors uppdrag är att skydda de fri- och rättigheter som är viktiga i en demokratisk rättsstat, främst genom att ta upp viktiga principfall till domstol och delta i samhällsdebatten. Centrum för rättvisa tar inget betalt för sina tjänster utan finansieras av gåvor från enskilda. Sebastian slår sig avslappnat och ledigt ner i en fåtölj och börjar berätta om sin egen och Centrum för rättvisas syn på rättvisa. Vi som arbetar här har kanske ingen enhetlig syn på rättvisebegreppets innebörd, men vår ledstjärna är att de förpliktelser som staten åtagit sig gentemot medborgarna, genom EKMR och regeringsformen, ska efterlevas, säger Sebastian. Min egen enkla definition av rättvisa är att lika fall ska behandlas lika, fortsätter han. Just intresset för fri- och rättigheter var det som förde Sebastian till Centrum för rättvisa även om vägen dit har varit brokig och fylld av läropengar. Efter juristexamen vid Stockholms Universitet följde en kortare anställning på en allmänpraktiserande advokatbyrå innan han påbörjade sin tjänst som tingsnotarie vid Stockholms tingsrätt. Därefter följde nästan fyra år som anställd på Roschier Advokatbyrå innan han via ett privat engagemang på en universitetskurs om mänskliga rättigheter hamnade på Centrum för rättvisa. Vad driver dig att arbeta på Centrum för rättvisa? - Det är känslan av att få göra skillnad för alla de människor som har rätt, men som av olika anledningar inte kan få rätt. Där fungerar vi som en sorts oddsutjämnare. Det är dessutom ett dynamiskt arbete där man får träffa många olika människor som du kanske inte får

möta via vanliga advokatbyråer, säger Sebastian. Hur skiljer sig arbetet på en etablerad affärsjuridisk byrå som Roschier jämfört med centrum för rättvisa? - Den stora skillnaden grundar sig i att vi har helt olika klienter. På Roschier var det främst stora börsbolag och Private Equity-bolag som var klienter. De har råd att anlita de bästa konsulterna, advokater inräknat. Vi på Centrum för rättvisa företräder istället enskilda som vanligtvis inte har råd och möjlighet att låta sig företrädas genom ombud. Utöver detta tillämpar vi en aktiv omvärldsbevakning där vi letar upp bra fall att driva och få fram prejudikat, berättar Sebastian. Vanliga advokatbyråer brukar inte aktivt leta upp klienter. Det är inte i linje med god advokatsed att anskaffa uppdrag på ett sätt som innebär att annans trångmål eller utsatta situation utnyttjas, s.k. “Ambulance chasing”. Vi på Centrum för rättvisa är självklart också noga med att inte utnyttja någons trångmål, men eftersom vi inte tar något betalt ser spelplanen något annorlunda ut, säger Sebastian. Sebastian förklarar vidare att ytterligare en stor skillnad är att Centrum för rättvisa aktivt deltar i samhällsdebatten för att öka medvetenheten om fri- och rättigheter. Det finns inget förbud för vanliga advokatbyråer att vara mer transparenta om klienten tillåter det, men kommersiella tvister har ofta den karaktären att de är förbundna med ett skiljeavtal som innebär att det inte finns någon allmän insyn för att skydda t.ex. företagshemligheter. Anser du att fler advokatbyråer bör ge sig in i samhällsdebatten? - I vissa fall kan individen ta skada av att dennes angelägenheter blir föremål för medial uppmärksamhet, men i många fall

finns inte denna risk. Jag menar därför att det vore bra för samhället om erfarna jurister i större utsträckning luftade sina åsikter i det publika rummet genom debattartiklar. I det uppmärksammade Julian Assange-fallet har debatten gått på högvarv mellan jurister och sådant skulle jag vilja se mer av, säger Sebastian. Centrum för rättvisas verksamhet koncentreras främst till sex olika rättsområden (integritetsfrågor, rättssäkerhet, diskriminering, föreningsfrihet, äganderätt och näringsfrihet) som alla har ett nära samband med Europakonventionen för mänskliga rättigheter (EKMR). Sebastian är av uppfattningen att Sverige generellt sett är duktiga på att säkerställa att medborgarna får det skydd de garanteras av konventionen, men det finns områden där Sverige blivit utsatta för kritik. Ett exempel på detta är Europadomstolens dom (2013-11-12) i målet Söderman mot Sverige där en flickas styvfar hade installerat en videokamera i den dusch som flickan använde. Hovrätten kom fram till att det inte var brottsligt att filma någon utan dennes vetskap och något skadestånd kunde därför inte utges. I Europadomstolens stora kammare ansågs det dock att EKMR art. 8 om rätt till privatliv hade blivit kränkt och skadestånd utdömdes därför till flickan. Detta är bara ett av många fall där Sverige fått bakläxa ifrån Europadomstolen och även behandlingen av art. 6 om rätten till en rättvis rättegång och häktestider har varit föremål för kritik. Anser du att det finns några strukturella fel i Sverige gällande behandlingen av EKMR? - Kunskapsnivån om fri- och rättigheter hos de som handlägger ärenden vid kommuner och myndigheter är i många fall mycket låg. Det har hänt att man frågat

Sebastian Scheiman i original samt tolkningar i blindo av Boyism

tjänstemän om de har beaktat EKMR och fått svaret att de “givetvis inte” har det. Personer som utövar offentlig makt måste ha koll på de fri- och rättigheter som stadgas i grundlagen. Att så inte är fallet alla gånger är ett strukturellt problem, menar Sebastian. Den omdiskuterade rättsdatabasen Lexbase har anklagats för att hänga ut oskyldiga personer som brottslingar genom att endast redovisa domar i tingsrättsmål och bortsett ifrån vad som framkommit i högre instans. Detta blir ett problem eftersom oskyldighetspresumtionen i EKMR Art. 6 om att man ska betraktas som oskyldig fram tills man är dömd endast gäller staten i förhållande till dess medborgare, därmed omfattas inte privata aktörer som Lexbase. - Det blir problem när privata aktörer ska göra kommers på personuppgifter och även om allt sker med stöd av offentlighetsprincipen har dess syfte urholkats. Syftet med offentlighetsprincipen är ju att enskilda ska kunna granska makten, inte att enskilda ska kunna granska varandra. Lexbase:s verksamhet är därför inte i enlighet med offentlighetsprincipens ändamål, menar Sebastian.

“Det är tydligt att det brinner en låga inuti Sebastian” Just tillämpningsområdet för EKMR är för närvarande en het potatis på Centrum för rättvisas kontor eftersom de just har fått prövningstillstånd i HD om EKMR:s tillämpning inom arbetsrätten. Den svenska modellen inom arbetsrätten innebär att fackföreningar och arbetsgivareorganisationer tecknar kollektivavtal av normgivande karaktär. - Om man har fått normgivningsmakt måste det även följa ett ansvar om man

överträder de fri- och rättigheter som skyddas i EKMR, tycker Sebastian. Det är tydligt att det brinner en låga inuti Sebastian gällande mänskliga fri- och rättigheter. En låga som ska upplysa oss på rättvisans stig mot ett bättre samhälle. Tre snabba: Finns det någon motsvarighet till Centrum för rättvisa internationellt? -Absolut, konceptet med den här typen av ideella och opinionsbildande verksamheter med juridisk inriktning är från början en amerikansk företeelse och har spridit sig till flertalet andra länder. Har du några tips till juriststudenten? -Jag rekommenderar er att läsa mycket tidningar och på så sätt hålla sig á jour med vad som händer i samhället. Det är också bra att bygga nätverk och hålla kontakten med era kurskamrater efter examen eller med före detta kolleger då man alltid kan ha nytta av deras respektive specialkunskaper och övrig in-put. Om du skulle få genomföra valfri lagändring, vad skulle du ändra på? -Måste jag välja en? Det är många lagar jag skulle vilja ändra på. Till exempel är det bisarrt att fastighetsbildningslagen tillåter att man tar egendom från ett privat subjekt mot dennes vilja och ger till ett annat privat subjekt. Vidare är det stötande att kommuner kan övervältra miljonkostnader för nya vägar till boende som varken behöver eller har bett om vägarna. Och så är det galet att staten genom allmänna arvsfonden, vid avsaknad av arvingar och testamente, har bättre rätt till en avlidens egendom än den avlidnes sambo. För att nämna några…

Emil Åstradsson Skribent

Annons

Nu i skrivande stund, i månadsskiftet september-oktober, i ett strålande höstväder, äger en historiskt sett unik svensk regeringsbildningsprocess rum. Detta skrivs dagarna innan riksdagen ska rösta om Stefan Löfvén som statsminister, men kommentarerna nedan bygger på att han blir vald och bildar en s + mp-regering. Reglerna i 6 kap. Regeringsformen (RF) underlättar tillkomsten av minoritetsregeringar, på ett internationellt sett mycket ovanligt sätt; 1978 blev rentav Ola Ullsten vald till statsminister med stöd av 38 röster! Precis som flera andra bedömare antar jag därför att detta blir det enklaste steget för den nya regeringen, vilken blir unik på flera sätt. Även om Sverige sedan Regeringsformen (RF) antogs 1973 haft minoritetsregeringar så gott som oavbrutet (med undantag för 1976-78, 1979-81 samt 2006-10) så blir detta den numerärt svagaste minoritetsregeringen sedan 1982. Eftersom en tydlig majoritet åt höger eller vänster saknas så kommer den för att få igenom sina förslag att bli tvungen att hela tiden söka stöd över blockgränsen, vilket är en helt ny situation för en socialdemokratisk regering.

Regeringsb

i nytt Detta gäller dock inte vid den första svåra stötestenen för regeringen, nämligen omröstningen om budgeten, som kommer att ske före jul. Här är omröstningsreglerna i RF och Riksdagsordningen utformade så, att det i praktiken räcker att samla flest röster bakom sitt förslag. Fler än två förslag kan alltså bli föremål för omröstning, varvid de förslag med minst antal uppbackare ställs mot varandra i en elimineringsprocess. I slutänden står då det förslag med uppbackning av flest riksdagsledamöter kvar. Även om s och mp här till slut kan räkna med åtminstone passivt stöd från v, så är dock inte problemen över för den nya regeringen, eftersom sd sagt sig kunna rösta på alliansens budgetförslag,

gsbildning

t läge vilket då får flest röster. Och vad händer då? Här får vi nog vänta och se. Det är vanskligt att spekulera. Vad som emellertid är intressant är att ”alla” utgår från att regeringen avgår om den inte får igenom sin budget, vilket anses vara i linje med (gammal och inte så rikhaltig) praxis och nog är rimligt. Huruvida det då sedan skulle bli nyval eller inte är också lite svårbedömt. Men om vi tänker oss att regeringen klarar detta svåra hinder, vad händer då därefter om minoritetsregeringen gång efter annan skulle bli nedröstad i riksdagen, inte i den ekonomiska politiken men beträffande vanliga lagförslag? Här saknas egentlig praxis. Även den nu

avgående alliansregeringen blev under 2010-14 flera gånger nedröstad av de rödgröna + sd utan att några avgångskrav hördes. Frågan är så att säga var smärtgränsen för en minoritetsregering går; hur mycket stryk tål den och hur ofta utan att tappa så mycket auktoritet att det i praktiken blir omöjligt att regera? Något juridiskt grundat svar är omöjligt att ge. Det enda som är säkert är att Stefan Löfvén och hans strateger är medvetna om problemet och kommer att anstränga sig ihärdigt för att nå blocköverskridande överenskommelser och på sikt kanske även ett mer permanent samarbete med två borgerliga partier (mest troligt c+fp, men faktum är att även c+kd (men däremot inte fp+kd) kan säkra en önskvärd riksdagsmajoritet för s och mp). Fredrik Reinfeldts mycket oväntade avgång som partiledare på valnatten kan troligen komma att underlätta en sådan utveckling. Joakim Nergelius Professor Litteraturtips: Nergelius, Svensk statsrätt, 3:e uppl. Lund (Studentlitteratur) 2014, kap. 3

Cultural Appropriation Att se sig själv i andra Sina villkor Sin brist Sina svagheter Sitt mänskliga: Att vara social i hjärtat Ni andra som är sociala i huvudet! Och hjärtat är inte en känsla för ögonblicket men det som varar. Orden är Gunnar Ekelöfs och i många framställningar har dessa, ur verket ”En natt i Otočac” från 1961, kommit att utgöra definitionen av solidaritet och endräkt människor emellan. Cultural appropriation är ett begrepp som relativt nyligen landat i svenskt vokabulär. Det tar dock sikte på en företeelse som existerat länge. Lånet av uttryck och symbolism. Det komplexa begreppet cultural appropriation står för övertygelsen att anammandet av symboler eller andra förtecken från en kultur, av en annan, innebär en underkastelse av den från vilken attributet lånas. Särskilt då kulturen utgör en minoritetsgrupp eller på annat sätt betraktas som outsiders till mainstream-kulturen. Argumenten för tillämpandet av cultural appropriation som begrepp lyfts ofta i vänsterrörelsen men hörs också från liberalismen. Åtminstone den förra lär anse att det utgör ett led i kampen för soli-

daritet med minoritetsgrupperna, med de förtrycka. Cultural appropriation för solidaritet - är det ett felslut? I inledningsanförandet till konferensen ”Att störa homogenitet”, som hölls på Örebro länsteater våren 2014, belyste teaterchefen Måns Lagerlöf – säkerligen inspirerad av Ekelöfs rader ovan – om vikten av att se sig själv i andra. Som barn idoliserar många pojkar och flickor indiankulturen. Inte som uttryck för kolonialiseringen av den amerikanska västern, i vilken Sverige f ö aldrig deltog då indianerna vid tiden för den svenska utvandringen redan trängts undan, utan för att man vill bli indian. Intresset för och viljan att anta attribut från en annan kultur är ett första steg till förståelse och acceptans av den. Lagerlöf uttryckte; identifikation med andra är att se sig själv i andra. Det är förutsättningen för ett solidariskt samhälle och för att utveckla var människas empatiska förmåga. Har cultural appropriation en förställd kärnfullhet? Begreppet förutsätter att den lånande kulturen alltid hävdar äganderätt över attributet som inlånas. Vem kan ta sig tolkningsföreträde att avgöra vilken form av kulturellt lån som är av godo och vilken som är av ondo? Däri ligger en betydande demokratidiskussion. Rimligtvis kan det inte vara den symbollånande personens etnicitet, religion eller färg utan syftet med symbolanvändandet som är av störst betydelse. Om en person från Sverige väljer att bära fjädrar i håret för att det är vackert är syftet gott. Om samma person målar sig svart och iscensätter slavhandel som komik är saken en helt annan. Uppsåtet och inte objektet bör nog vara av störst betydelse.

I inledningsanförandet rörde Lagerlöf vid tanken att det som driver det toleranta samhällets utveckling framåt är vår förmåga att identifiera oss med inte bara det som är oss själva likt men framförallt det som är oss olikt. Att i det främmande faktiskt också se sig själv. Tankegodset strävar att låta det homogena spegla sig i och till slut övergå till det heterogena. Söker cultural appropriation att istället etablera homogeniteten? Vem är i minoritet? Det är en relevant fråga som måste väckas i diskussionen kring cultural appropriation. Svenskar är i minoritet till kineser. Kristna står i minoritet till muslimer. Barn tillkomna genom IVF är i minoritet till sina provrörsavsaknande vänner, syskon och klasskamrater. Är alla dessa minoritetsgrupper? I hasten att stå upp för potentiellt illa vidtagna finns en överhängande risk att anhängarna av cultural appropriation befäster de strukturer som de påstår sig vilja motverka. Det riskerar att skapa minoritetsgrupper där sådana inte tidigare fanns. Varför är ämnet aktuellt för just juriststuderande, medlemmar i Juridiska Föreningen, just nu? Den sjunde oktober riktades i webbupplagan av Uppsala studentkårs tidning Ergo kritik mot Juridiska Föreningen i Uppsala för att den vid insparken under temat ”Djuriskt” konkludent tillåtit ett av deltagarlagen att kalla sig ”Jurianer”. En lek med orden jurist och indian. Laget fick också tyst godkännande att klä sig i befjädrade huvudbonader. Kritiken lyftes åter någon dag senare i Uppsala Studentradios program ”Sen lunch med PK”. Lagnamnet och fjäderbärandet utpekades som cultural appropriation. Vid föreningens 170-årsjubileum på Upp-

sala slott i oktober framfördes bl a den samhällskritiska visan ”800 samer” med ursprung i 1986-års Sångarstriden vid Lunds Tekniska Högskola. Visan är vass kritik mot regeringens illa skötta skydd av samerna vid Tjernobyl-katastrofen samma år. Också framförandet vid balen kom att, i en debattartikel i Ergo den fjärde november, utpekas som ett uttryck för cultural appropriation. Som för allt värdeladdat - kulturen är på intet sätt undantagen de värdeladdades gemenskap - väcker diskussionen om cultural appropriation känslor som ofta grumlar analys och kritik. Den opinionen som uttrycks i nyss nämnda artiklar är grumlig. Uppsala Studentradio har beslutat att ta ned det aktuella avsnittet av ”Sen lunch med PK”. Kanske säger det något om stringensen hos debattörerna. Att förbehållslöst förbjuda användandet av andra kulturella symboler än de egna skulle bidra till att motverka kulturutbyte och informationshämtning. Det skulle nödvändigtvis innebära ett förbehållslöst förbud även mot tribaltatueringar, yogautövande och capoeira. Kultur utgör samhörighet och konstituerar gruppering. Den är varken likriktad eller statisk. Kulturen är rörlig och den lånar, tar, lämnar tillbaka och tar på nytt. Solidaritet sitter i hjärtat, det är inte en känsla för ögonblicket, men det som varar. Ni andra som är solidariska i huvudet!

Johanna ÅkesdotterSundquist Ansvarig utgivare

Annons