Charlie Parker i Sverige - med en avstickare till Köpenhamn

Charlie Parker i Sverige – med en avstickare till KÜpenhamn

Martin Westin

Tidigare bok av författaren: FARLIG PARDANS PÅ VINTERPALATSET – Lulle Ellbojs Orkester 1943–1947 (2008 Premium Publishing)

CHARLIE PARKER I SVERIGE – med en avstickare till Köpenhamn Martin Westin ISBN 978-91-87581-05-2 Premium Publishing Box 30184 SE-104 25 Stockholm Besöksadress: Warfvinges väg 34 Telefon 08-545 689 20 E-post: info@premiumpublishing.com www.premiumpublishing.com © 2014 text Martin Westin mm.westin@bredband.net © 2014 bokutgåva Premium Publishing – en div. av Internal AB Grafisk form: Erik Westin Tryckeri: Bulls Graphics, Halmstad Alla rättigheter reserveras för respektive upphovrättsinnehavare. Ingen del av denna bok får kopieras, lagras i databaser, återutsändas i någon form eller spridas digitalt eller i annan elektrisk eller mekanisk form utan skriftligt medgivande av rättighetsinnehavaren.

Omslagsbilden: Charlie Parker på Stockholms konserthus (Ulf Blumenberg/Orkester Journalens arkiv) Foton omslagets baksida: Charlie Parker och Lars Gullin (Visarkivets Jazzavdelning) Happy Bird (Helge Mass/Orkester Journalens arkiv)

Innehåll Förord och tack Kapitel 1.

Parkers långa väg till Sverige

Kapitel 2.

The French Connection

5 9 19

Kapitel 3. Söndagen den 19 november 1950 Till Sverige ”direkt från Broadway”

37

Kapitel 4.

Måndagen den 20 november 1950 ”Charlie Parker störst av dem alla”

53

Kapitel 5. Tisdagen den 21 november 1950

85

Onsdagen den 22 november 1950 ”Malmösuccé för Charlie Parker”

97

Kapitel 7. Torsdagen den 23 november 1950 Wonderful Copenhagen

111

Kapitel 8.

Fredagen den 24 november 1950 Från Köpenhamn till Helsingborg

121

Kapitel 9. Lördagen den 25 november 1950 Bebop i Smålands Jerusalem

133

Kapitel 10.

Söndagen den 26 november 1950 ”Parkersuccé i Parken”

141

Kapitel 11.

149

”Musikaliskt fyrbopperi i Göteborgs konsterthus”

Kapitel 6.

Måndagen den 27–tisdagen den 28 november 1950 Sista natten med gänget Kapitel 12. Coda

157

Kontraktet

163

Svenska inspelningar

167

Källor

170

Namnregister

175

bas och Max Roach trummor. Det var ”en imponerande samling som heller inte svek förhoppningarna, och då var ändå tydligen inte Parker själv i riktig form, ty han stod mest och höll en näsduk över ansiktet.

Men det han presterade motsade inte påståendet att han är en av de bästa solisterna just nu oavsett instrument. Be-bop av denna kvalitet tror jag på.”

Parkers irrationella levnadssätt tilldrog sig alltmer uppmärksamhet och redan i sin nästa rapport återkom Claes Dahlgren till ämnet. Nu hade han hört Parker på Onyx Club: ”Av vad jag sett av Parker här i New York, ser det tyvärr ut som om man snart skulle behöva befara ett sammanbrott liknande det som drabbade honom för några år sedan, ty han verkar inte dra sig för att utsätta sin hälsa för påfrestningar, som den knappast kan tåla i längden. Många andra musiker just inom bop-klicken verkar beklagligt nog vara inne på samma vägar. Charlie spelar dock fortfarande så, att man måste tillgripa ordet geni och han betraktas också nästan som en gud i bopkretsar. Jag fick nu här bevittna, hur krögaren med milt våld fick tvinga en slips på Parker, innan han gick upp på estraden, och sedan stod han och spelade med en cigarett rykande i högra handen. Ingendera något direkt bevis på vad ovan sagts, men kanske ändå ganska belysande.”

Annars fortsatte det att vara tunnsått med nyheter om Parker även om det nu skrevs en hel del om bebop, bland annat flera analyserande artiklar om musikformen. I OJ 11/1948 fanns till exempel en artikel av Ross Russell, ägare till skivbolaget Dial där Parker gjort många inspelningar.

Den handlade om ”Bebop rytm”, och i ett par senare nummer återkom Russell med ”Bebop instrumentation” och ”Bebop brass”. I april 1949 presenterades också äntligen Charlie Parker i OJs serie ”Amerikanskt stjärnalbum” med biografier över kända amerikanska musiker; Gillespie hade porträtterats inför sitt Sverigebesök redan i januari 1948, som första namn i serien.

Hösten 1949 startade det nya svenska skivbolaget Metronome. Genom utbyte av material fick man tillgång till Savoys och Dials inspelningar, och lagom till julhandeln presenterades fyra svenska utgåvor 16

I OJ:s juninummer 1949 fanns en rapport från Jazzfestivalen i Paris och tidningens framsida pryddes av en bild på festivalens stora stjärna Charlie Parker.

Amerikanskt stjärnalbum med presentation av Charlie Parker i OJ:s aprilnummer 1949. Teckningen är gjord av Gösta Törner.

Skivbolaget Metronomes exklusiva album med tre 78-varvs Parkerskivor som kom ut lagom till julhandeln 1949.

17

av förtjusning när han släppte på för fullt i det ena rivande snabba numret efter det andra. Fint stöd hade han också av de svenska elitmusikerna, bland vilka speciellt Roffe Ericson hade sin vackra dag.

Det enda man saknade under kvällen var nu att se Dompan och Parker på estraden samtidigt!

Olle i Aftonbladet 21/11

Jazzigt i Konserthuset Fart och fläkt var det i går kväll i Konserthuset, då två bekanta och färgstarka musikartister framträdde, representerande skilda stilar inom jazzmusiken. Det var trumpetaren Roy Eldridge och saxofonisten Charlie Parker som åstadkom denna för årstiden behagliga värmebölja och värmde upp lokalen genom kaskader av välljud ur sina respektive instrument (...) Charlie Parker, som man nu kanske borde betrakta som en fördetting inom den musikform som han för fem år sedan lanserade i Amerika – han har blivit mer kommersiell under den sista tiden – klev in och visade upp en bländande teknik med sitt instrument, men imponerade precis inte.

A.Ö. (Arthur Österwall) i Afton-Tidningen 21/11

Charlie Parker blev en sensation Till sist kom så kvällens topp-punkt, då världens främste saxofonist, den stilbildande Charlie Parker, kom in på estraden, hälsad av fullkomliga ovationer. Och inte bara för modernisterna utan även för de älskare av ”gammeljazz” som infunnit sig, blev Parkers spel säkerligen en upplevelse som sent skall glömmas. (...) Tonalt visade han sig ännu bättre än väntat, idéerna flödade, även om man ofta kände igen sig från hans skivinspelningar, och tekniken stod givetvis på toppen.

Det svenska elitbandet skötte sig förnämligt i bakgrunden och Roffe Ericson visade än en gång vilken utmärkt trumpetsolist han är.

B–stedt i Morgon-Tidningen 21/11 1950

84

Kapitel 5 Tisdagen den 21 november 1950

”Musikaliskt fyrbopperi i Göteborgs konserthus” på tisdagsmorgonen samlades Parker och hans medmusiker på Stockholms Central för att ta tåget kl 8.35 till Göteborg. Vädret var fortsatt gråruskigt och kallt med snöblandat regn. De musiker som Hellström hade engagerat för att spela med Parker var alltså Rolf Ericson trumpet, Gösta Theselius piano, Thore Jederby bas och Jack Norén trummor. Dessutom ingick Arne Domnérus altsax. Vid konserterna skulle han tillsammans med övriga svenskar fungera som ett slags förband för att värma upp publiken innan Parker intog scenen.

Veteranen i gänget var Thore Jederby som vid det här laget hunnit bli 37 år. Det var han som hösten 1947 hade hört Parker i New York och i ett brev till Estrad beskrivit honom som den verklige mästaren. Jederby hade varit en ledande figur inom svensk jazz redan på 1930-talet; nu var han ombedd av Hellström att vid sidan av uppdraget som basist även fungera som turnéledare. Övriga musiker var generationskamrater med Parker; Ericson och Theselius var 28 år, Domnérus 26 och Norén 21.

Med i gruppen denna morgon var också Roy Eldridge och Charlie Norman samt Nils Hellström.

Snälltåg 27 tog god tid på sig och anlände till Göteborg först kl 15.10. I Bengt Nyquists bok Bas Thore Jederby berättar Jederby en del om turnén 85

Ovan annons i Sydsvenska Dagbladet 20 november 1950. Till höger annons i Arbetet 22 november 1950.

Parker till Lund för en nattlig jamsession. Under konsertens första avdelning, när bara svenskarna spelade, lyckades Fremer ta sig in i Parkers omklädningsrum. Vad som sedan hände har han berättat i flera sammanhang: ”Stammande presenterade jag mig för mästaren och talade om hur mycket hans musik hade betytt för mig. Parker log och bad mig sitta ned. Han höll på att göra ren sin sax och jag minns att samtalet kom in på hans stråkinspelningar. Jag var en odräglig jazzpurist vid den här tiden och kritiserade Parker för att sänka sig och ge efter för kommersiella intressen. Parker däremot var stolt över stråkinspelningarna som 98

orkester journalens arkiv

Beundrande medmusikanter runt Bird. Från vänster Thore Jederby, Arne Domnérus, Gösta Theselius, Rolf Ericson och Jack Norén.

gjorde att han förnyade sig och fick chansen att uttrycka sig på ett annorlunda sätt. I dag, efter att ha lyssnat hundratals gånger på Just Friends, April in Paris och de andra stråknumren, vet jag att Parker hade rätt och jag fel men jag var bara 20 år gammal. Trots att jag kritiserade honom 99

helge mass/orkester journalens arkiv

”Be-Bop for Trompet og Saxofon” på K.B. Hallen. Till vänster Parkers vecko-medlemskort i Adlon Klubben utställt på Yhard Bhurd.

så lite. När den moderna jazzens främste företrädare nu kommit till Köpenhamn hade man förväntat sig att få höra mera av honom. Som avslutning på konserterna spelades ett lätt kaotiskt jamsessionnummer där kvällens samtliga musiker deltog, även Parker.

De båda konserterna i Köpenhamn var de enda under turnén som var ganska dåligt besökta, tidningarna talade om två halvbesatta hus. K.B. Hallen var å andra sidan mycket stor och kunde ta in ca 3 000 åskådare, vilket följaktligen också bör ha blivit kvällens samlade publiksiffra.

114

Annonsen ovan: Berlingske Tidende 23 november 1950.

Annonsen nedan: Politiken 23 november 1950.

I tidningen B.T.:s recension har fotografen lyckats f책 Charlie Parker och Helge Jacobsen att byta instrument.

115

”Parker störst av dem alla” En söndagseftermiddag i november 1950 händer något stort i jazzsverige.

Charlie Parker kommer på besök för en drygt veckolång turné. Men arrangörer och publik håller andan. I vilket form är Bird? Kan han fortfarande blända publiken med sitt geniala spel eller är han blott en skugga av sitt forna jag?

Kan man lita på att han fullföljer turnén? Besöket föregås av oroande rykten om hans irrationella levnadssätt. Och vid ett besök i Paris ett drygt år tidigare har en del kritiker ansett att han gjort sitt som stilbildare.

Till allas glädje visar sig oron vara obefogad. Det må vara gråkallt när han stiger av flygplanet på Bromma. Men den fylliga tonen från hans altsax ska snart värma själen på tusentals svenska jazzfans. Charlie Parker är i högform och ger konserter inför utsålda hus. Publiken är begeistrad, kritikerna positiva och de svenska kompmusikerna entusiastiska. Succén är ett faktum.

I alla år har Charlie Parkers besök omgärdats av skrönor, rykten och myter.

Men vad hände egentligen? I ”Charlie Parker i Sverige – med en avstickare till Köpenhamn” får vi svaren. Martin Westin har gjort ett grundligt researcharbete och låter oss följa tätt i Charlie Parkers fotspår under nio hektiska dygn. Resultatet är en levande skildring där vi inte bara kommer Bird nära, utan också lär känna nya sidor av honom, inte minst genom flera tidigare opublicerade bilder.

Martin Westin är medarbetare i Orkester Journalen och sekreterare i Gruppen för Svensk Jazzhistoria.