MITT LIV SOM YOGI FORTS.....
Jag finner att mina tidigare minnen rymmer de anakronistiska dragen av en föregående inkarnation. Klara erinringar steg upp hos mig om ett avlägset liv som en yogi (en som praktiserar yoga, ”förening”, en uråldrig indisk vetenskap om meditation över Gud) i Himalayas snöiga bergstrakter. Dessa glimtar från det förflutna gav mig också genom någon dimensionslös sammanlänkning en glimt av framtiden.
Barndomens hjälplösa förödmjukelser har inte utplånats ur mitt sinne. Jag var bittert medveten om att jag inte var i stånd att gå eller uttrycka mig fritt. Jag bad ofta under trycket av min fysiska oförmåga. Mitt starka känsloliv tog i tysthet formen av ord från många språk. Bland tungomålens förvirrade oreda inom mig vande sig mitt öra undan för undan vid mitt folks gängse bengaliska stavelser. Hur bedrar sig inte den fullvuxna på omfånget av barnets medvetande, som de tror vara begränsat till leksaker och tår!
Jäsningen i själen och min kropps oförmåga att fung