till detta är enligt förbundet att ombudens roll och uppgift är otydligt beskriven både i lag och förarbeten. Begravningsombuden har en mycket viktig uppgift, varför det enligt förbundet bör fastställas närmare kriterier för vad som kan anses vara tillräcklig kompetens och lämplighet för uppdraget. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation framför att ett viktigt kompetenskrav är förmågan att ta kontakt med företrädare för olika religioner samt att ha en baskunskap om livsåskådning och religion utöver begravningssed. Stockholms stift anför i sammanhanget att ombudet bör ha kunskap om och förståelse för olika kulturer. Denna synpunkt framförs också av Uppsala kyrkliga samfällighet som framhåller att den ekonomiska kompetensen visserligen är viktig, men att ombudens ekonomiska insyn i hög grad redan har – eller bör få – stöd genom huvudmannens egen förvaltning och dess revisorer. De religionsrelaterade och kulturella aspekterna av ombudens tillsyn är minst lika viktiga och kan i än högre grad kräva en självständig kompetens hos ombuden. Länsstyrelsen i Skåne län påtalar att det hittills har varit förenat med stora svårigheter att rekrytera begravningsombud och anser att det inte kommer bli lättare framöver då betydligt större krav kommer att ställas på begravningsombuden. Bollnäs-Ovanåkers kyrkliga samfällighet anser att det är viktigt att begravningsombudens roll förstärks. Genom att ställa högre krav på kompetens och engagemang hos begravningsombuden höjer man nivån för begravningsombudens granskande roll. En självklarhet, som bör förtydligas, är att det inte är ett politiskt uppdrag för den person som utses till begravningsombud. Att det inte är fråga om ett politiskt uppdrag poängteras även av bl.a. Göteborgs kyrkliga samfällighet och Göteborgs stift samt Lomma församling och Länsstyrelsen i Dalarnas län. Länsstyrelsen i Dalarnas län skulle ha föredragit att ombudsrollen formellt delats i två, en avseende de ekonomiska frågorna och en avseende de övriga frågorna, med möjlighet att förordna samma person för båda rollerna. Det skulle sannolikt öka möjligheterna att förordna kompetenta personer. Länsstyrelsen i Norrbotten tillstyrker i huvudsak förslagen men konstaterar att de i vissa stycken innebär en kraftigt ökad detaljreglering. Länsstyrelsen anser att den beskrivning av begravningsombudets roll, och som ges i författning, är tillräcklig för att ange vilken kompetens som erfordras för uppdraget. Sveriges Begravningsbyråers Förbund (SBF) såg det mycket positivt när Begravningsombuden blev tillsatta år 2000, men konstaterar att det inte blev som förbundet trott. Begravningsombuden är alltför långt ifrån ”verkligheten". Många av de frågor som uppkommer i dag drivs av begravningsbyråbranschen utan stöttning från någon annan, t.ex. att tillgodose lokal utan religiösa symboler. Vidare framför förbundet att då det finns så många olika trossamfund med olika inriktningar är det inte hållbart med ett ombud per kommun eftersom den lokala förankringen skulle minska betydligt. Förbundet understryker även vikten av att andra trossamfund ges tillfälle att utse begravningsombud. Västerås stift påtalar att med utgångspunkt ifrån den kritik som utredningen riktar mot begravningsombudens roll kan det ifrågasättas om nuvarande organisation är den rätta. För att få en kompetent och rationell hantering torde nuvarande begravningsombudsverksamhet kunna bedrivas inom länsstyrelsernas tjänstemannaorganisation. Samma synpunkter framförs av Karlstads stift som är av uppfattningen att det underlag beträffande begravningsombuden och deras verksamhet som utredningen
34