Växa Nr 1 2020

Två vänner som lär av varandra Ideell förening hjälper utsatta

Sidorna 8-9

Nummer 1 2020

Tema: Solidaritet

Stå på modets sida

Byske-Fällfors församling, Kågedalens församling, Jörn-Bolidens församling, Sankt Olovs församling och Skellefteå landsförsamling Foto: Deborah Rossouw/IKON

Sidan 12

2

Växa

Nummer 1 2020

Solidaritet och fastan

Kyrkans år är indelat i olika perioder med olika teman som vi belyser i våra gudstjänster. Nu går vi in i fastan, tiden fram till påsk.

Fastans olika söndagar lyfter allt som ryms i livet: kärlek, ondska, smärta, kamp, orättvisor, befrielse, glädje och tvivel. Under fastans veckor speglas livets olika sidor och allt som är livets både och.

Fastan är en tid att våga stanna upp och våga möta allt som livet är, en tid att våga reflektera över hur jag lever mitt liv och vad det är som är viktigt i livet. Hur kan vi tillsammans dela med oss av allt vi har? Hur kan du och jag göra skillnad för andra?

Fasta är en tid av solidaritet, att inte bara fastna i mig och mitt, att inte bara tänka på sig själv. Fastan är en tid att avstå något för att ge tid för annat eller för andra. Förr var det vanligaste att avstå mat för att ge tid för bön och gemenskap. Men fastan kan också vara mycket mer;

Redaktionsruta Växa ges ut av Skellefteå pastorat.

Tidningen distribueras gratis till alla hushåll i pastoratet.

Adress: Skellefteå pastorat, Box 376, 931 24 Skellefteå Telefon: 0910-70 84 00 Mejl: skelleftea.pastorat@svenskakyrkan.se Hemsida: svenskakyrkan.se/skelleftea Redaktion samt text och bild (om inget annat anges): P-O Sjödin Ansvarig utgivare: Ulrika Markgren Alla musik- och kulturarrangemang i pastoratet sker i samarbete med Sensus.

n Ge tid för annat i livet som är viktigt, alla relationer. n Ge pengar till de som inte har, och därför har vi en insamlingsperiod under fastan genom ACT ”Stå på modets sida”. Att få hjälpa den som behöver hjälp. n Man kan avstå från t ex godis, kakor, tobak, eller alkohol för att kunna lägga de pengarna till den som behöver. n Man kan avstå från sociala medier, TV, skärmtid för att ge tid för gemenskap med vänner öga mot öga och med Gud. Vad kan du avstå ifrån för att ge något åt någon annan? Hur kan du och jag vara mer solidariska i våra sammanhang hemma, på jobbet, i samhället? Hur kan vi tillsammans vara en motkraft i ett samhälle som blir alltmer kyligt och där både utanförskap, ensamhet och fientlighet växer? Hur kan vi stå upp emot rasism, mobbing, utsatthet och förtal? Tillsammans är vi starka och tillsammans kan vi göra skillnad.

Foto: Linda Randgard

#envarmarestad där kyrkan lämnade stickade sockar och vantar i busskurer är ett exempel, vad kan du göra för en varmare stad? ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Matt.7:12 Gud välsigne dig i ditt liv!

Ulrika Markgren Kyrkoherde Skellefteå pastorat

Skellefteå pastorat Skellefteå pastorat är en samverkan mellan fem församlingar i de nordöstra delarna av Västerbotten med cirka 40 000 medlemmar och 140 årsanställda.

I pastoratet ingår: Jörn-Bolidens församling Byske-Fällfors församling Kågedalens församling Skellefteå landsförsamling Sankt Olovs församling

VINST VARJE GÅNG! PENGARNA NÅR FRAM! DIN GÅVA GÖR SKILLNAD!

Foto: Jesper Wahlström/IKON

4

Världsvid samverkan

Act Svenska kyrkan arbetar, tillsammans med andra kyrkor, organisationer och frivilliga, långsiktigt och proaktivt mot fattigdom, förtryck och orättvisor samt agerar snabbt vid katastrofer.

Svenska kyrkans mission bildades 1874. Verksamheten var till en början främst inriktad mot södra Afrika och missionens helhetssyn var ”den trebenta grytan” med kyrka, skola och sjukhus.

Lutherska världsförbundet och insamlingsorganisationen Lutherhjälpen bildades 1947 i Lund av kyrkor som drabbats hård av kriget.

Syftet var till en början att bygga upp Europa igen och att stödja flyktingar.

Arbetet i Lutherhjälpen var folkrörelsebetonat och präglades av en insamlingsexplosion. 1956-57 samlades det in 400 000 kronor. 1961-62 var resultatet tolv miljoner kronor.

Den första rikstäckande insamlingskampanjen hölls 1965.

Människors lika värde Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen inledde samtal om en större samverkan redan på 1960-talet, men det dröjde till april 2008 innan hela verksamheten samlades under benämningen Svenska kyrkans internationella arbete.

I maj 2019 ändrades namnet till Act Svenska kyrkan. Organisationen grundar sitt internationella arbete på identiteten som kyrka och det humanitära arbetet utgår ifrån människors egen kraft att bygga en ny vardag. Den sätter alltid människors lika värde och rättigheter i centrum.

Act Svenska kyrkan är en del av ACT-alliansen som består av över 150 trosbaserade biståndsorganisationer över hela världen. Verksamheten kontrolleras av Svensk insamlingskontroll och det är en garanti för att de insamlade pengarna används på rätt sätt. Act står för Action

by Churches Together, och betyder att kyrkor agerar tillsammans.

Växa

Nummer 1 2020

Värnar människors Act Svenska kyrkans fasteaktion handlar i år om att vi alla har rätt att leva i en trygg och säker miljö fri från våld. Men det är långt ifrån alla som gör det. Israel och Palestina är en av många regioner med höga våldsnivåer och varje dag betalar palestinier och israeler ett högt pris för den utdragna konflikten.

Mitt i allt detta arbetar Mai Jarar med att stärka människors motståndsoch handlingskraft. Mai arbetar som koordinator för en av våra partnerorganisationer i östra Jerusalem som tillsammans med bland andra Act Svenska kyrkan driver programmet Local to Gobal Protection i Palestina.

Det är en metod som går ut på att stödja samhällsutveckling i områden som drabbats av katastrof eller där det finns en pågående konflikt.

Tro på människors kapacitet Local to Global utgår från lokala initiativ där människor uppmuntras att tillsammans bilda en form av medborgarråd, så kallade Protection groups, med fokus på samhällsutveckling på den egna orten. De får utbildning i påverkansarbete, lär sig att skriva projektansökningar, ansöka om

Larry Madrigal. Foto: Magnus Aronsson.

bidrag och bokföra. Samtidigt diskuterar och listar de behoven i samhället, röstar om en prioritetsordning och skriver en handlingsplan.

– När vi ger människor makt och möjlighet att själva förändra sin situation ser vi att de gör det så mycket bättre än vad någon annan organisation eller extern aktör skulle kunna.

Mai menar att det är viktigt att tro på den inneboende kapaciteten hos varje individ. När biståndsorganisationer litar på människor och tar dem i anspråk visar sig handlingskraften.

– Genom att ge människor en möjlighet att själva initiera och leda aktiviteter för att nå en positiv samhällsutveckling, stärks människors självförtroende och sammanhållningen mellan människor ökar, berättar Mai. Och det sistnämnda, en ökad sammanhållning människor emellan, är avgörande för att minska våldsnivåerna.

Medborgarna får makten – Vi vill värna människors värdighet och det vi gör är att vi flyttar över makten till dem. Det fina är att det också innebär att människor nu säger nej.

Mai blev själv vittne till det när en organisation föreslog att förse ett antal

Nummer 1 2020

värdighet

Växa

5

kvinnor med symaskiner för att de skulle producera och organisationen sälja.

“Fin tanke,” svarade kvinnorna. “Men vi har ingen elektricitet. Här är vår handlingsplan. Varsågoda, ni kan välja att stödja vad ni vill på vår lista!”

Programmet riktar sig till samtliga medborgare, män som kvinnor, unga som äldre. Men särskilda insatser har gjorts för att just kvinnor skulle engagera sig.

– I början satt kvinnorna tysta så länge männen var kvar på mötena, först när de gått öppnade de munnen, berättar Mai.

Gynna hela samhället Och när kvinnorna tog till orda kom de oftast med förslag som skulle gynna hela samhället: – Kvinnornas förslag på insatser handlade om bättre skolvägar, säkrare vattenförsörjning och upprustning av kliniker, medan männens förslag mest handlade om projekt som skulle ge dem själva ett jobb, säger Mai Jarar.

Hennes erfarenhet av medborgargrupper som själva tar ansvar för samhällsutvecklingen, är att det är just kvinnorna som kläcker de bästa idéerna och förhandlar fram de bästa avtalen. De har en förmåga att tänka på helheten och säkerställa att alla får ta del av olika förbättringar.

Mai Jarrar. Foto: Magnus Aronsson.

Manchokulturen en stor källa till våld Larry Madrigal är en av eldsjälarna bakom Centro Bartolomé de las Casas i El Salvador, ett center som arbetar för att fler, inte minst män, ska inkluderas i arbetet för att minska det utbredda våldet i delar av Centralamerika.

Larry Madrigal bor i El Salvador, ett land som tillsammans med Guatemala och Honduras tillhör några av världens mest våldsamma länder. Våldet drabbar framförallt unga män, men även kvinnor och barn. Könsbaserat våld är vanligt i regionen och varje år mördas hundratals flickor och kvinnor, oftast av makar, exmakar eller pojkvänner.

Larry blev tidigt medveten om den negativa inverkan som den utbredda machokulturen och stereotypa könsroller har på samhället och ville göra något åt det.

Han växte upp med en stark mamma som

arbetade för mänskliga rättigheter och när han började studera teologi upptäckte han en motsägelse mellan sin mammas kamp och det liv hon levde och det han fick lära sig genom teologin.

– Jag insåg att män behövde någon som skildrade dem och maskuliniteten. Och det var då jag verkligen fastnade.

En viktig aspekt för att uppnå genusrättvisa och minska våldet är att inkludera fler, inte minst männen, i arbetet.

– Män är en del av problemet och kan därför vara en del av lösningen, säger Larry.

Många män, både unga och vuxna, har utbildats i frågor som rör jämställdhet och genusrättvisa, men också inom frågor som rör mäns självkänsla och förebyggandet av våld mot kvinnor. Stort fokus ligger på att synliggöra den machokultur som genomsyrar regionen och som är en stor källa till våld. Bland annat genom

utbildningar och samtalsgrupper där det skapas utrymme för reflektion och där stereotypa könsroller lyfts, vänds och vrids på för att visa på dess negativa inverkan.

Jämställdhet viktig nyckel Förutom den rådande machokulturen bidrar extrem fattigdom, organiserad brottsligheten och stora inkomstklyftor till det utbredda våldet.

Act Svenska kyrkan verkar sedan många år i regionen, och tillsammans med kyrkor och organisationer som Centro Bartolomé de las Casas, sker ett envetet arbete för att människor ska kunna leva i trygghet, värdighet och rättvisa i Centralamerika.

Genusrättvisa och jämställdhet är viktiga nycklar för att nå dit.

Arbetet sker utifrån ett brett perspektiv som inkluderar kvinnor, män, ungdomar och barn.

Texter: Act Svenska kyrkan

Växa Anna-Stina är inte rådlös 6

Anna-Stina Wikström, Skellefteå, är ledamot i Globala rådet i Luleå stift.

– Det är ett kul pensionärsuppdrag, säger hon.

Anna-Stina har jobbat i Svenska kyrkan och några av kyrkans ”sido-organisationer” under hela sitt yrkesverksamma liv.

– Jag blev pensionär i september i fjol.

Internationella frågor har alltid legat henne varmt om hjärtat.

– Jag var till exempel med i hela processen med vänförsamlingen Ndolage i Tanzania under min tid i Sankt Olovs församling.

Varför är du så intresserad av internationella frågor?

– Jag tror att jag fick med mig det från allra första början. Jag är ju uppväxt i en familj som har varit hemma i kyrkan.

Hon fick med andra ord tidigt lära sig att kyrkan är världsvid och att ”vi som har det bra här uppe i norr har ett ansvar för gemenskapen i den världsvida kyrkan”.

– Så det har hängt med hela tiden.

Förlängd mandatperiod?

Det var Skellefteå pastorat och Kvinnor i Svenska kyrkan i Luleå stift som nominerade henne till Globala rådet.

– Vi ledamöter blev sen utsedda av stiftsstyrelsen.

Mandatperioden var på två år och nu har det gått två år.

– Stiftet kommer troligen att förlänga mandatperioden och inte göra ny- eller omval i år. Det tar tid att komma i gång med en grupp och med ett delvis nytt uppdrag.

– Vi har använt de här två första åren till att utbilda oss. Vi har tagit del av allt som nationell nivå har bjudit oss på.

Rådet har ungefär fyra sammanträden per år.

– Vi har också försökt att arbeta oss i genom den nya och digra instruktionen.

Anna-Stina Wikström.

Nummer 1 2020

Anna-Stina tycker att Globala rådets instruktion har en väldigt vid, bred och öppen formulering.

– Det står att vi ska bidra till att internationella frågor finns med i allt som stiftet gör. Vad innebär det rent praktiskt?

Och hur gör man då?

Att inspirera församlingarna i deras internationella arbete har rådet också i uppdrag att göra.

– Vi är inte klara med allt än, men vi tror att vi ska kunna ha en plan för det under sammanträdet i juni.

Globala rådet har upptäckt ett kommunikationsproblem som måste lösas.

– All information till ideella och ansvariga ska gå via systemet Kyrksam.

Det har stiftet och nationell nivå beslutat, men alla församlingar har inte lagt in sina internationella medarbetare och frivilliga i systemet. Det gör att informationen inte når ända fram.

Insamlingslöfte Kommunikationsproblemet har bland annat satt sina spår på de två internationella mötesplatserna som stiftet anordnar varje år.

– Vi måste verkligen peppa församlingarna att lägga in rätt uppgifter i systemet.

Anna-Stina tror däremot att namnbytet på det internationella arbetet till Act Svenska kyrkan har gått fram.

– Vi har ett ansvar för vår egen organisation Act Svenska kyrkan och vi behöver samla in medel lokalt om den ska kunna verka ute i världen.

Hon hävdar att församlingarna har ett sorts insamlingslöfte till sin egen organisationen.

– Det är kanske inte så uttalat, men det är i alla fall underförstått. Så vi måste skärpa oss lite, avslutar Anna-Stina Wikström.

Fotnot: ACT står för Action by Churches Together.

FAKTA Globala rådet i Luleå stift bildades 2018 och ersatte då Rådet för Svenska kyrkans internationella arbete i Luleå stift.

Rådets uppgift är att vara referensgrupp för stiftets internationella arbete, flykting- och integrationsarbete samt hållbarhetsarbete.

Ledamöterna i rådet är nominerade av församlingar och pastorat i stiftet. Lars-Gunnar Frisk, Umeå, är ordförande i Globala rådet.

Maria Klasson Sundin, biskopens adjunkt och ansvarig för vänstiftsrelationer, och Anders Höglund, stiftets handläggare för idealitet och engagemang, är också med i rådet.

Act Svenska kyrkan stödjer och har startat mentormammaprojekt i Etiopien, Sydafrika och Eswatini. Foto: Josefin Casteryd/IKON.

Nummer 1 2020

Växa Kersti önskar solidaritet

7

Kersti Karlsson, Kåge, är engagerad i både Svenska kyrkan och i Hopp för barn i Etiopien.

– Jag önskar att vi i kyrkan skulle satsa mer på det internationella arbetet.

grundare när hon bodde och jobbade i landet på 2000-talet.

– Vi är vänner och har kontakt med varandra. Det är alltid lika fantastiskt att träffa dom och få ta del av den etiopiska gästfriheten.

Den före detta folkhögskolläraren på Solviks folkhögskola är ordförande i församlingsrådet i Kågedalens församling sedan fem år tillbaka.

– Kyrkan är viktig. Den är mer viktig nu än någonsin. Människor är så ensamma och så oroliga.

Hon tror att kyrkan har något att säga även till dagens människor.

– Man får inte prata om det innersta i dag. Det är bara det yttre som spelar någon roll och det tror jag är skadligt.

Stor skala I skrivande stund i december är hon nyligen hemkommen efter ännu ett besök i landet.

– Verksamheten, som sker i samförstånd med myndigheterna, bedrivs numera i ganska stor skala.

En ny klinik är under uppbyggnad i ett väldigt fattigt område i huvudstaden.

– Organisationen har också byggt två skolor i olika stadsdelar i Addis Abeba samt ett ungdomscentrum i staden Chencha i södra Etiopien.

Nyläseriet Det sista året har Kersti ”snöat in” på nyläseriet i Kåge för 200 år sedan i allmänhet och en kvinna som hette MajaLisa i synnerhet.

– Hon samlade folk i en lada på Grannhägnan, bodde hos sin syster på Kläppbacken och kallades till byarna runt omkring.

Kersti berättar att Maja-Lisa kunde sin Luther och hon brydde sig om det innersta i människan.

– Jag tänker att vi behöver själva evangeliet i dag också.

Stort kyrkbygge Vid höstens besök besökte hon bland annat staden Nakamte i västra Etiopien.

– Den nya kyrkan, som snart är färdigbyggd, har plats för 3 000 personer.

Elva miljoner etiopiska birr, cirka tre-fyra miljoner svenska kronor, har på ganska kort tid samlats in till kyrkbygget.

– Vi besökte också staden Nedjo och där fick vi ta del av planerna på att bygga en ny kyrka med plats för 3 000 personer.

Nytt liv Hon är även ledamot i styrelsen för stödföreningen Hopp för barn i Etiopien.

– Den lokala organisationen hjälper otroligt många barn att lämna livet på gatan och få ett nytt liv.

Kersti lärde känna organisationens

Kersti Karlsson.

Humanitärt stöd vid katastrofer

Krig, svält och naturkatastrofer slår sönder miljoner människors tillvaro varje dag.

Varje person som drabbas har rätt till trygghet, värdighet och behöver stöd för att leva vidare. Att rädda liv och lindra nöd är alltid högsta prioritet när katastrofen är ett faktum.

Act Svenska kyrkan stöder utsatta människor runt om i världen. Genom lokala partner är vi på plats och kan snabbt bidra med mat, vatten och trygghet när läget är akut.

Våra humanitära insatser når människor oavsett deras politiska, religiösa eller etniska tillhörighet. Gåvor används till katastrofinsatser där den bäst behövs. n Miljontals människor hotas till exempel av hungersnöd i Sydsudan på grund av återkommande översvämningar och torka.

Skördar har förstörts och mängder av boskap har omkommit. n Många av barnen i Syrien har vuxit upp under kriget. Att leva med konstant rädsla och i sönderslagna samhällen hämmar barnens utveckling.

Växa Nätverk skapar möten 8

Vän i Skellefteå, som är ett nätverk som hjälper till att skapa möten mellan människor, har varit i gång ordentligt sedan april-maj i fjol.

– Satsningen riktar sig till svenskar som är intresserade av andra kulturer och nyanlända med uppehållstillstånd, men inte till nyanlända som är i asylprocess, berättar diakoniassistent Brita Melin i Kågedalens församling.

Vän i Skellefteå är fortfarande i en uppstartsfas.

– Målet just nu är att sprida budskapet till så många människor som möjligt och få Skellefteåborna att engagera sig.

Brita träffar alla som vill vara med och lära känna nya vänner.

– Jag vill stämma av att alla har samma förväntningar och få ett underlag för att kunna matcha i hop folk.

Många nyanlända vill gärna träffa en vän för att få träna språket i ett vardagligt sammanhang.

– Det är väldigt avdramatiserat och enkelt. Det kan handla om att gå på bio eller träna tillsammans. Ömsesidig vänskap Det är sen upp till de ”ihopmatchade” paren eller familjerna att träffas så ofta som de har lust och möjlighet.

– Det handlar om ömsesidig vänskap. Det är ett givande och tagande från båda håll.

Ingen ska dra någon annan. Blir det inte bra i en matchning är det ingen katastrof.

Man kan alltid få en ny kompis. Det är ett spännande möte för båda parter.

De nyanlända måste också ha en liten språklig grund.

– Satsningen blir inte fruktbar annars.

Dom måste ju till exempel förstå min information.

Brita Melin, som även jobbar med enskilda personer med asylproblematik, är också involverad i projekten Barn i väntan (BIV) och Barn i start (BIS).

– Vi startade upp en BIV-grupp för afghaner i Jörn i oktober. Barnen är mellan nio och elva år gamla.

Barnen och föräldrarna pratar om samma tema vid samma tillfälle, men de gör det i olika rum.

– Projektet syftar till att stärka alla som individer och stärka föräldrarna i föräldrarollen.

Stora förändringar Det är Svenska kyrkan som har utvecklat metoderna BIV/BIS tillsammans med Individuell Människohjälp (IM).

– Att fly och komma till Sverige medför stora förändringar. Det är saker som måste bearbetas och det gör vi tillsammans med en tolk.

Barn i väntan är för asylbarn och Barn i start är för nyanlända med uppehållstillstånd.

– Startgruppen är utspridda och svårare att hitta, men vi hoppas kunna starta upp ytterligare en grupp i vår, berättar Brita Melin.

Läs mer om Vän i Skellefteå på: http://portal.skelleftea.se/nytt-initiativ-foratt-inkludera-nya-skellefteabor Läs mer om BIV/BIS på: https://www.svenskakyrkan.se/migration/ biv-bis

Nummer 1 2020

Lärorikt Masoume Falihi och hennes son Hamid Reza är med i projektet Barn i väntan i Jörn.

– Vi får jobba med våra känslor och det ger väldigt mycket, berättar hon.

Ett bråk mellan två familjer i Afghanistan urartade och det är orsaken till att Masoume, hennes make och son söker asyl i Sverige.

– Den andra familjen kidnappade en av mina systrar. Hon hölls fången i två års tid och blev tvångsgift med en av sönerna i familjen.

Under systerns fångenskap blev Masoume bortgift med en man från en annan familj.

– Mina föräldrar ville på så sätt skydda mig från att också bli kidnappad av samma familj.

Vid ett besök hos föräldrarna kom flera beväpnade män från den andra familjen förbi.

– En av sönerna ville ha min syster till sin fru och det blev bråk. Dom dödade pappa och hotade att döda alla om han inte fick henne nästa gång han kom förbi.

Efter pappas begravning flydde mamma och hennes syskon till Iran för att få vara i fred.

– Jag gömde mig hos vänner till min man och under den tiden förvandlades jag till en sjuklig person.

Efter några veckor togs hennes make till fångna för att de skulle komma åt henne.

– Dom hängde mig sen upp och ned i min mans fängelse och slog mig med en riktigt tjock träbit. Min man blev

Vännerna Dil Nina Löfstedt och Dil Akhiay Jahan har blivit vänner genom projektet Vän i Skellefteå.

– Vi lär oss mycket av varandra, säger de.

Nina Löfstedt (t h) och Dil Akhiay Jahan har båda stor glädje av vänskapen.

Nina, som jobbar som pedagog på Medlefors folkhögskola i Skellefteå till vardags, träffar utlandsfödda varje dag i sitt arbete.

– Jag hör ju hur gärna dom här personerna vill få kontakt med någon svensk person och hur svårt det är att få det för väldigt många, säger hon och tillägger: – Vi svenskar är ju lite rädda av oss och dåliga på att ta kontakt.

Nummer 1 2020

Växa

och känslofyllt projekt också slagen och han har fortfarande mardrömmar av den ständiga misshandeln.

Han har även dåligt samvete för det han hade gjort mot mig.

Under tiden som hennes man var i fångenskap ville Masoume bara få dö av hela sitt hjärta.

– Jag försökte också ta livet av mig genom att skära mig i armarna.

Makarna lyckades till sist fly från sina plågoandar och ta sig till hennes mamma i Iran.

– Min man skyllde allt på mig. Han började missbruka och blev som en annan person. Det var väldigt jobbigt.

De vistades i landet utan uppehållstillstånd och vågade knappt gå utanför dörren.

– Vi ville ju inte riskera att bli skickade tillbaka till Afghanistan.

Tappade tånaglar Makarna fick höra att Europa hade öppnat gränserna och de bestämde sig för att fly vidare.

– Vi tog hjälp av smugglare som lovade att ta oss till Turkiet.

Flyktvägen gick över ett bergigt område och hennes make mådde så dåligt av abstinens att han hade svårt att hänga med många gånger.

– I bland fick vi gå i tolv timmar i sträck och i bland hade vi inte ens vatten att dricka.

Jag tappade flera tånaglar och fick ofta bära min son.

I Istanbul kom de i kontakt med smugglare som lovade att ta dem över havet till grekiska ö-världen.

– Vi blev stoppade av polisen vid flera tillfällen innan vi en mörk natt lyckades ta oss ut på havet.

De höga vågorna gjorde att båten tog in vatten under färden.

– Vi skrek, bad och försökte tömma båten på vatten. Det var en hemsk upplevelse och mot slutet av färden lämnade smugglarna oss i sticket.

Flyttat runt Mor och son kom till Malmö i november 2015 och hennes man kom till Sverige en månad senare.

De har sedan dess fått flytta runt mycket i Sverige.

– Jag mådde så dåligt och var så traumatiserad av allt som hade hänt.

Masoumes man började gå till kyrkan i Sverige.

– Han döpte sig och efter dopet blev han så lugn och förståndig. Det var stor skillnad på min man.

En regnig dag i Kiruna satt hennes man, som är analfabet, som vanligt och lyssnade på ljudfiler från Bibeln.

– Jag ville inte höra, gick till skogen och skrek högt till Gud att han skulle visa sig för mig.

Hon ramlade därefter i hop, blev helt bortdomnad i kroppen och tuppade av.

– Väl hemma igen la jag mig på sängen och kände ett inre behag av att lyssna på ljudet om Jesus. Någonting hade hänt med mig i skogen.

När hon vaknade frågade hon sin man om Jesus verkligen kan bota sjuka.

– Min man svarade ”om du vill kan Jesus hjälpa dig. Inte annars”.

Nästa gång följde hon sin man till kyrkan och hon blev hjärtligt mottagen.

– Nu har jag hittat Jesus och fått en inre frid. Jag prisar Gud. Förläggningen i Kiruna stängdes ned och familjen flyttades till Jörn i fjol.

– Jag har fortfarande en del bekymmer, men jag tar nästan inga tabletter längre. Jag är botad.

De trivs bra i samhället och går regelbundet i kyrkan.

– Jag ber för alla som inte har hittat Jesus än.

Oförglömligt minne Masoume och hennes son är också med i projektet Barn i väntan i Jörn.

– Vi är många i samma situation och projektet ger oss väldigt mycket. Vi får dela med oss av våra känslor och lära oss något nytt varje gång.

Hon berättar vidare att projektet redan har gett henne ett oförglömligt minne.

– Jag hade ingen barndom i mitt hemland, men under ett besök på Leos Lekland släppte jag taget för en stund och blev en liten flicka.

Det var den härligaste stunden i mitt liv, säger Masoume Falihi.

Hamid Reza är också mycket nöjd med projektet.

– Det är roligt att måla och göra olika saker tillsammans trots att vi har olika tro och bakgrund.

Barnen pratar också om saker som har hänt i deras liv.

– Det känns bra att få berätta för och lyssna på kompisarna.

Han säger att han alltid är glad när han går hem från träffarna.

– Jag förstår mig själv och kompisarna bättre nu, säger Hamid Reza.

och Nina lär sig mycket av varandra Hon tycker därför att Vän i Skellefteå är ett jättebra projekt.

– Det är en bra möjlighet att skapa kontakt mellan olika personer och skapa förståelse för olika kulturer.

Nina är själv intresserad av människor och människor från andra kulturer.

– Jag tycker att det är roligt att möta nya människor. Vi har så mycket att lära av varandra.

Dil är hennes första vän i projektet.

– Vi har träffats några gånger på stan och pratat, så vi är bara i början av att lära känna varandra.

Hon är övertygad om att de, om de

fortsätter att träffas, kommer att göra fler saker i hop också.

– Tanken är ju att jag ska vara en vän och medmänniska, säger Nina.

Träna svenska Dil, som kommer från Bangladesh, kom till Sverige i fjol.

– Dil betyder hjärta på mitt språk.

Hon är klar med SFI (Svenska för invandrare) och grundskolekursen i svenska på Campus i Skellefteå.

– Jag ska snart börja läsa svenska på gymnasienivå och hoppas kunna börja på universitet nästa år.

9

I dag trivs Dil bra i Skellefteå, med språket och med vännerna.

– Men allt var nytt och mycket svårt till en början. Jag förstod ju ingenting av språket.

En kompis på SFI tipsade henne om att Vän i Skellefteå var ett bra sätt att hitta en vän ”som bor i Sverige” på.

– Jag vill ju träna på min svenska och förstå svensk kultur bättre, säger Dil. Första gången som vännerna träffades var på Skyltsöndagen.

– Det var mycket folk på stan och jag fick smaka varm choklad för första gången.

Ska ni träffas fler gånger?

– Ja, säger de samstämmigt.

Växa

10

Nummer 1 2020

Foto: Gustaf Hellsing, Jonas Tobin och Albin Hillert/IKON

Tid för eftertanke och bön Att fasta är att avstå från något för att vinna något annat.

Det handlar ofta om att avstå från mat, men det kan lika gärna handla om att avstå från annat.

Fasta eller fastetid är en period då en person självmant eller under tvång avstår från mat och eventuellt dryck i olika utsträckning.

Att fasta av hälsoskäl görs främst för att rensa kroppen från slaggprodukter och stimulera kroppens ämnesomsättning.

Att fasta av religiösa skäl görs främst för andlig förnyelse och botgöring.

Största fastan Det kristna fastan handlar om att få tid för eftertanke och bön. Årets största fasta i kristendomen börjar 40 dagar före påsk och avslutas på påskafton.

Den inleds alltid på en onsdag. Det är påskdagen som styr när fastan inleds. Den firas alltid den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen.

Under fastan före påsk är färgerna i kyrkan lila eller blå. Färgerna står för fasta och bot.

Fastlagen Den långa fastetiden föregås av tre festdagar som kallas fastelagen.

Fettisdagen Fastelagen avslutas med fettisdagen. Det är dagen då vi av tradition äter semla eller fastlagsbulle.

Askonsdagen Fastans första dag – onsdagen – kallas för askonsdagen. Dagen har fått sitt namn efter en gammal kristen sedvänja för att lyfta fram synderna och än i dag förekommer det att prästen kan ge de gudstjänstdeltagare som vill ett kors av aska i pannan under askonsdagsmässan.

Stilla veckan Fastetidens sjunde och sista vecka kallas för stilla veckan eller passionsveckan och avslutas med påskafton.

Palmsöndagen Stilla veckan inleds med palmsöndagen.

Det är en glädjens dag då det firas att Jesus tågade in i Jerusalem under människornas hyllningar.

Skärtorsdagen Torsdagen före påskhelgen äter Jesus den sista måltiden tillsammans med sina tolv lärjungar. Ordet skär kommer från ett fornnordiskt ord för ren och inom den romersk-katolska kyrkan är skärtorsdagen en reningsdag.

Långfredagen Pontius Pilatus fattar beslutet att Jesus ska dömas till döden eftersom att han har gjort anspråk på att kalla sig judarnas kung.

Påskafton Påskafton är i kristen tradition en ”tom” dag och det beror på att Jesus ligger i graven.

Påskdagen Jesus har uppstått från döden.

Tillsammans gör vi skillnad!

Svenska kyrkan i Skellefteå och närmare 60 andra församlingar runt om i Sverige genomförde kampanjen #envarmarestad i mitten av januari.

I ett antal busskurer låg handstickade vantar och sockor med en uppmaning om att ta med hem eller att ge dem till någon som behöver dem bättre.

De handgjorda slöjdalstren var en symbol

för att vi alla kan bidra till en varmare stad.

– Vi hoppas att det blev en positiv överraskning och väckte tankar kring vad vi kan göra för att skapa en varmare stad och ta hand om varandra. Det är enkelt att göra något snällt för någon annan, kommenterar kyrkoherde Ulrika Markgren i Skellefteå pastorat och tillägger: – Tillsammans gör vi skillnad!

Foto: Linda Randgard

Växa

Nummer 1 2020

11

Tillsammans skapar vi hopp!

Fasteaktionen, som pågår under perioden 23 februari-5 april, har temat Stå på modets sida. Årets aktion handlar om rätten att leva i trygghet och säkerhet samt i frihet från våld.

Tillsammans skapar vi hopp, möjligheter och en hållbar framtid.

De fem församlingarna i Skellefteå pastorat bjuder in till olika arrangemang till förmån för aktionen under perioden.

Här är några exempel: SANKT OLOVS FÖRSAMLING To 12 mars kl 11-13. Sopplunch i Moröns bönhus. Lotterier mm.

Fr 13 mars kl 19. Konsert med körer

i församlingen. Anna Åkesson. Brödförsäljning. Entré.

Lö 21 mars kl 09-21 och sö 22 mars kl 0916. Handarbetslan i Morö Backe kyrka.

Avgift: 300 kr. Mat och fika ingår. Anm.

SKELLEFTEÅ LANDSFÖRSAMLING Sö 15 mars kl 16-18. Hela Världen-dag i Varuträskgården. Birgit och Lars Lundström. Pepparsås. Lotterier. Brödförsäljning. Försäljning av MIX-alster.

Sön 29 mars kl 11. Smaka & Se-gudstjänst i Mobackenkyrkan. Johan Wingård. Kören Fishermans Friends. Brödförsäljning.

BYSKE-FÄLLFORS FÖRSAMLING Sö 23 februari kl 18. Musikgudstjänst SÄTTS PÅ SPÄNN­ RAM OCH BLIR UNDERLAG FÖR EN ARTIST

RIKE DÄR JEMEN NU LIGGER

SKREV J.O. WALLIN 130 STYCKEN EGNA

i Broselsgården. Oktava- och Alhemskören. Tema: Kärlekens väg. Kollekt.

Fr 28 februari kl 18. Musikcafé med pastoratsbandet i Broselsgården. Liten hand i stor hand.

On 25 mars kl 18. Musikcafé med Aroniakören i Broselsgården samt våffelservering till förmån för fasteaktionen.

Sö 5 april kl 11. Palmsöndagsgudstjänst med kyrklunch. Mats Holmkvist.

JÖRN-BOLIDENS FÖRSAMLING Lö 14 mars kl 15.30-18.00. Mat, auktion, lotterier och andakt i S:t Mikaels kyrka.

To 9 april kl 11-15. Insamling och gratis grillkorv utanför COOP i Jörn.

MP­ ROM­ SOM

Maksim Gorkij Min

LIVS­ MEDELS­

FÄRG

BJÖRK­ TRÄ ARI­ ZONA KLANG STARK KRAFT PATRIARK

SPARRING

100 KILO GLAS­ BRUK TYSK REFORMATOR STAM­ (1483-1546) NINGAR

STUNDER AV VÄDJAN

PRO­ BLEM

Vilket ord saknas i titeln?

VIRKES­ UPPMÄ­ TARE

JERUSA­ LEMHÖJD

MINIMALA

KAN MAN FÅ PÅ ETT MARKETENTERI

DRABANT I SKYN

LÄNKORG. FRÅN U.S.A.

ÄGDE FINDUS 1941-62

SKOGSLJUD

=oirl �I/)

BUSKE

STÅR PÅ ALTAN MEDLEM AV UT­ DÖD RAS EU-FLOD

=

KOXAR

HEKTO­ LITER

KAOS

GRIPER

ALLTSÅ

GREPP

TONEN Ml

LATI­ NETS

LÖS­ SLÄPPT SJAP­ AR OND HÄR ÄR HUVUD STADEN SALEM

RAPP 1961-70 RYSK FLOD

POJKE I EDEN BLODBANA MYNT

EVANGELIST

C

'

1 VÄST-

MAN-

LAND

ORT I PERU o. DALARNA

FÖR ALL FRAMTID

PASSAR TILL PORTERSTEK 2 x FÅGLAR

CAR­ PORT GRAND LUXE

LITET, SÖTT OCH GULT KRIKON

KAN SIGNA­ LERAS MED

'

ULLMANN ANNO DELAR GÄVLE

PROFET MED EN EGEN BOK I G:a TESTAMENTET

Ta chansen och vinn fina Fairtrade-produkter!

Skriv ned orden från de färgade rutorna och skicka in lösningen, ditt namn och dina adressuppgifter till pastoratskansliet!

Mejl: skelleftea.pastorat@svenskakyrkan.se Post: Skellefteå pastorat, Box 376, 931 34 Skellefteå. Märk kuvertet med ”Korsord”!

Ditt svar vill vi ha senast den 24 mars 2020!

EN MIL JARD KAN SKRIVAS MED DENNA BOKSTAV

Burmans förlag

2114-206

Vinnarna presenteras i nästa nummer av Växa och på våra hemsidor.

Vinnare i Växa Nr 4 2019 blev Maud Alseryd, Skellefteå, Roger Persson, Boliden, och Janina Wallin, Boliden.

Grattis!

Korsordstävlingen är till för alla utom anställda och förtroendevalda i pastoratet.

12

Växa

Nummer 1 2020

Kontakt Bokning 0910-70 84 04 Här bokar du dop, begravningar, vigslar och lokaler i Skellefteå pastorat. Bokningen nås säkrast mellan kl 08.30-11.30 och 13.00-14.30.

E-post: skelleftea.bokning@svenskakyrkan.se Hemsida: www.svenskakyrkan.se/skelleftea

Byske-Fällfors församling 0912-105 55 Ringvägen 6, 930 47 Byske

E-post: byske.fallfors.forsamling@svenskakyrkan.se Hemsida: www.svenskakyrkan.se/byskefallfors

Jörn-Bolidens församling 0910-71 31 50 Storgatan 51, 936 31 Boliden

E-post: jorn-boliden.forsamling@svenskakyrkan.se Hemsida: www.svenskakyrkan.se/jorn-boliden

Kågedalens församling 0910-71 47 30 Holmforsvägen 6, 934 31 Kåge

E-post: kagedalen.forsamling@svenskakyrkan.se Hemsida: www.svenskakyrkan.se/kagedalen

Sankt Olovs församling 0910-78 78 00 Box 376, 931 24 Skellefteå Besök: Kyrkogatan 6 E-post: sanktolov.forsamlingsexpeditionen@ svenskakyrkan.se Hemsida: www.svenskakyrkan.se/sanktolov

Skellefteå landsförsamling 0910-78 79 00 Brännavägen 23, 931 44 Skellefteå E-post: skelleftea.landsforsamling@svenskakyrkan.se Hemsida: www.svenskakyrkan.se/skelleftelands

Skellefteå pastorat 0910-70 84 00 E-post: skelleftea.pastorat@svenskakyrkan.se Hemsida: www.svenskakyrkan.se/skelleftea

Rune Forsmark är ordförande i den ideella föreningen Änkans skärv i Skellefteå.

Änkans skärv hjälper utsatta

Rune Forsmark, Skelleftehamn, är inne på sitt tionde år som ordförande för Änkans skärv.

– Jag har alltid haft en längtan att hjälpa människor som är utsatta på olika sätt.

Rune brukar hjälpa henne ibland med att bland annat försöka läsa texter från Gamla testamentet på hebreiska.

– Jag håller på att lära mig språket, men det är ett jättesvårt språk. Det är som tre språk i ett kan man säga.

Den ideella föreningen Änkans skärv i Skellefteå, som bildades 2010, fick det kommunala Mångfaldspriset 2019 på 15 000 kronor.

Föreningen har ett 30-tal medlemmar och den hjälper utsatta människor att leva ett så normalt liv som det bara är möjligt i samhället.

– Vi gömmer inga människor, men det är vår skyldighet att hjälpa människor som själva har valt att gå under jorden.

Hjälpinsatserna handlar om allt från tak över huvudet till mat, kläder, möbler och transportmedel.

– Många av dom som vi har hjälpt under årens lopp har fått arbete och etablerat sig i samhället.

40 nya familjer Änkans skärv stöttar också enskilda och familjer som inte längre får några pengar eller bidrag av svenska staten.

– Vi lovar aldrig någon någonting. Utan vi gör så gott vi kan med de medel vi har.

Många av dom nya familjerna i Jörn och Boliden behöver till exempel busspengar för att komma in till stan. I skrivande stund i december är dessutom ytterligare 40 nya familjer på väg till Jörn.

– Migrationsverket har stängt igen enheterna i Kiruna och Östersund, berättar Rune.

Svenska språket Föreningen stöttar många nyanlända som har fått avslag på sina asylsökningar.

– Det handlar främst om iranier och afganer. Även dom som har konverterat och blivit kristna.

Hjälpinsatserna har delvis ändrat karaktär på senare år.

– Vi har en kvinna i styrelsen – Jasmin – som undervisar i svenska fem dagar i veckan på Stadsbiblioteket i Skellefteå.

Ständigt behov Syftet med verksamheten är att hjälpa människor att bli självständiga och kunna klara sig själva.

Föreningen ställer också vissa motkrav på människorna som får hjälp.

– Vi kräver att dom ska lära sig svenska språket, odla kontakter och försöka få jobb. Änkans skärv har ett ständigt behov av gåvor och bidrag för att kunna bedriva sin verksamhet.

– Och desto mer pengar vi får in, desto fler människor kan vi hjälpa, avslutar Rune.