Planktonet Prillis och syrefabriken
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2024
www.vistoforlag.se, info@vistoforlag.se
© Text: Nils Ekelund
Illustrationer: Sara Edström
Sättning: SARA+SOFIA Work, sarasofia.work
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2024
ISBN: 978-91-8073-753-1
www.vistoforlag.se
Det är en härligt varm sommardag.
Gusse leker på stranden.
– Har du solkräm på dig? undrar pappa.
Gusse har lärt sig att det kommer att svida och göra ont om han är länge i solen utan solkräm. Solens strålar är så starka att det kan ge skador på huden.
– Självklart, pappa! svarar Gusse.
Han har alltid solkräm. Nu vill han snabbt hoppa i havet och bada.
– Kan jag gå ut i vattnet och snorkla precis som jag gjorde igår? ropar Gusse till pappa för att överrösta vågorna.
– Javisst, men simma inte på för djupt vatten, svarar pappa.
Gusse simmar på mage och andas genom snorkeln. Då får han syn på sina planktonvänner! Prillis och alla de andra som han brukar leka med om somrarna.
– Hej Prillis, mumlar Gusse trots att han har sin snorkel i munnen.
– Hej Gusse! Vad kul att se dig igen, säger växtplanktonet Prillis.
Prillis kan nästan allt om havet. Synd att de flesta människor inte lyssnar när hon pratar, tycker Gusse. Man måste lyssna noggrant för att höra hennes röst, vet han.
När Gusse simmar undrar han om inte planktonen också behöver skydda sig mot de starka solstrålarna. Han måste fråga Prillis!
Prillis skrattar och säger att solstrålar är jätteviktiga för växtplankton och att det är som mat för dem.
– Utan solstrålarna så hade vi plankton inte kunnat leva, säger Prillis. Solstrålarna fungerar som energi för oss plankton!
Gusse ser jätteförvånad ut och fattar ingenting! Gusse får energi av pappas goda mat.
– Äter ni solstrålar, hur då? undrar Gusse.
Då säger Prillis:
– Solstrålarna ger oss plankton kraft att leva och att växa. Då gör vi om solstrålarna till sådant som är bra för er människor. Det kallas för fotosyntes.
– FOTOSYNTES, skriker Gusse. Vilket ballt namn! Det låter som ett annat språk, nästan.
– Ja, fotosyntesen är vad som sker när växter och växtplankton fångar in solens strålar. Utan fotosyntes så hade ni människor inte kunna leva.
– Du skojar, Prillis, säger Gusse.
Han har aldrig hört talas om någon fotosyntes i hela sitt liv, men han lever allt ändå!
– Nej, det är sant, säger Prillis. Från fotosyntesen kommer det något som heter syre som finns i luften.
Ni människor måste andas in syre för att kunna leva.
– Ja, syre vet jag att vi behöver för att kunna andas, säger Gusse och andas djupt genom cyklopet. Men menar du att ni skapar syret åt oss?
– Precis!
– Allt syre i vattnet och i luften kommer från växter och växtplankton. Blir det mycket syre i vattnet så kan du se en massa bubblor. Du kan även se syrgasbubblor i tången när du går upp ur havet under soliga dagar. Allt det syre som vi växtplankton bildar gör att fiskar, kräftdjur och musslor kan andas och leva i vattnet. Ibland kan det saknas syre på vissa ställen på botten av havet och då måste alla fiskar simma till någon annan plats.
– Men … om även människor behöver syre, och syre finns i både luft och vatten, varför kan jag inte andas under vattnet då? undrar Gusse och tänker på sin snorkel.
– För att vi andas på olika sätt, svarar Prillis. Fiskar har gälar och kan andas under vatten, de kan inte andas på land. Vi är olika, helt enkelt!
Men alla behöver syre för att leva.
– Så om jag gör vattenkokaren i vattnet, får ni växter tillbaka syret från mig då? säger Gusse och blåser allt vad han kan på vattenytan.
– Nej, det är inte syre du andas ut, utan det kallas för koldioxid, svarar Prillis. – Aha, säger Gusse förvånat.
Vad är koldioxid?
– Jo, säger Prillis och börjar förklara. För att fotosyntesen ska fungera måste växterna och växtplanktonen först ta upp koldioxid. Det finns både i luften och i vattnet. Sedan kan de göra syre.
– Så ni får min använda luft, koldioxiden, och jag får syre från er? säger Gusse. – Precis, igen! säger Prillis.
– Men …, funderar Gusse. Pappa säger att koldioxid är dåligt. Har han fel då?
Gusse blickar bort mot pappa på stranden. Pappa brukar inte ha fel. – Nej, säger Prillis. Koldioxid som finns i luften naturligt, det som du andas ut, är bra för människor och planeten. Det gör att det blir varmare och inte så kallt för oss att leva.
Men blir det för mycket koldioxid blir det jättevarmt, och då kan det bli farligt för oss. Det måste vara en balans mellan koldioxid och syre.
– Ja, balans är alltid bra, så att det blir lika, tycker Gusse.
– Och i fotosyntesen bildas inte bara syre, utan också socker, säger Prillis. Så koldioxiden som du ger oss när du andas, gör att vi kan skapa syre och socker. Bra, va?
Nu börjar Gusse bli lite hungrig och tänker plötslig på de växter och grönsaker som hans pappa odlar i trädgården.
– Så ni äter solstrålar och jag äter tomater, säger Gusse och skrattar.
– Inte riktigt, säger Prillis. Men du har rätt i att vi behöver varandra.
Gusse simmar in till stranden och springer upp till pappa.
– Har vi med oss något gott att äta? frågar han. Pappa ler och tar fram varsin frukt till dem.
– Tänk att du orkar simma så länge, säger han.
Vad spanar du på därnere egentligen?
Men Gusse bara skakar på huvudet. Det är hans och Prillis hemlighet.
Gusse blickar ut mot klipporna där solen lyser starkt. Tack vare solens strålar kan han simma med snorkeln i vattnet och andas det syre som kommer från fotosyntesen.
Det är ganska spännande ändå, allt liv i vattnet.
Gusse är ute och simmar med sitt cyklop
och träffar Planktonet Prillis. Gusse vet att man
måste skydda sig från solen och undrar hur planktonen i havet gör – de har ju ingen solkräm!
Då berättar Prillis något spännande …
Visste du att det finns en syrefabrik under vattnet?
Och vad betyder egentligen fotosyntes?
Planktonet Prillis och syrefabriken är en pedagogisk bilderbok för barn i förskoleåldern och för de lägre åren i grundskolan. Texten är skriven av Nils Ekelund, professor i växtfysiologi med huvudinriktning på miljö- och klimatpåverkan i haven.
