Tidningen Pingst nr 4 2022

Stefan förlät sin pappa på förhand

Denis Mukwege till Pingst Pastor Behandlingshem för kvinnor startat

En tidning med uppbyggelse från Pingst – Fria församlingar i samverkan

Höstens Pingst Ledare drog fulla kyrkor. Bland annat togs tid för att svara på många frågor om ledarskap.

REPORTAGE 28-29

Så vandrar vi igenom förlåtelsens helande process.

TEMA 20-27

Telefon E-post Frågor om adressändring

Tidningen Pingst Box 15144 167 15 Bromma 08 608 96 00 noomi.lind@pingst.se mikael.axelsson@pingst.se

Annonsförsäljning Tryckeri

Ola Tallbom Display Umeå Ola.tallbom@ display-umea.se 090-711512

V-TAB, Vimmerby

Foto: Annie Vikehult

Daniel Alm Noomi Lind

Josef Maxson, Andreas Jovlunden Noomi Lind, Alexandra Jennersjö, Elin Garcia

i detta nummer

Britt Sandberg

Martin Thörewik

Ulrika Ramstrand

Andreas Jovlunden

Josef Maxson

Mikael Jägerskog

Gabriella Mellergårdh Sara Svahn

Pontus Perstrand Annie Vikehult Lars Fridestig

Men också i Aten av idag kan julevangeliet om Guds identifikation med vårt behov av förlåtelse, ges till människor genom en kyrka fylld av den helige Ande.

Nåden räcker från Betlehem till Aten

VI VAR LIKA MÅNGA pastorer på vår fortbildningsresa till Grekland som de som var samlade i den övre salen på pingstdagen. Resan som flyttats fram på grund av pandemin kunde nu genomföras och innebar besök i Filippi, Thessaloniki, Aten och Korint. Alla dessa städers ser vi som nytestamentliga platser genom aposteln Paulus resor, men städerna var redan präglade av religion.

När vi stod vid Areopagen och påminde oss om den store apostelns förkunnelse i den grekiska huvudstaden, som också var sätet för filosofin framvuxen via Sokrates, Platon och Aristoteles, blev det så tydligt med orden om att Gud inte bor i tempel byggda av människohand. Alla som lyssnade till förkunnelsen befann sig ju vid Akropolisklippan med sitt Parthenontempel rest för att hedra gudinnan Athena - ett av många guda väsen i grekisk mytologi. Istället för att ha tilltro till en mängd gudar eller mänsklig filosofi påmindes atenarna om att vi alla är skapade, att vi är del av Guds släkt. Paulus gör en koppling till människoblivandet hos Kristus och framförallt till hans uppståndelse.

VI GÅR MOT JUL ännu en gång. Årets julfirande sker i en passage av vår historia när stora krig och inre oro eldas på av polariserande krafter. Det är som att digitaliseringen gör oss mer och mer obenägna att försöka förstå varandra trots att vi har så stora möjligheter till det. När hörde man en ledare be om förlåtelse senast? När kunde någon erkänna ett fel? På Areopagen älskade man att höra senaste nytt, en närmast smärtsam beskrivning av vad som kunde sägas också om oss och nuet. Trots mängden av gudar och gudinnor, stora byggnader och en längtan efter visdom, fanns ingen förlåtelse i Aten utan Kristus. Trots tekniska framsteg och sofistikerade metoder för att minimera ohälsa, ekar den längtande folksjälens tomhet i nätforumen - vår tids Aten.

ETTHUNDRATJUGO pastorer på resa med syfte att utvecklas i sin förkun nelse är en del av svaret på kopplingen mellan Betlehem och Aten. Gåvan gavs i Betlehem men för att evangeliet ska nå vår tids Aten behövs också idag ett Jerusalem med sitt uppresta kors och sin övre sal.

Det finns förlåtelse i Betlehem, där föddes han som bär makt att förlåta synder. Men också i Aten av idag kan julevangeliet om Guds identifika tion med vårt behov av förlåtelse, ges till människor genom en kyrka fylld av den helige Ande.

DANIEL ALM

Föreståndare Pingst FFS

Nu hoppas jag att du får goda juldagar och att du i ditt inre kan bege dig till Betlehem och där fyllas av förundran och glädje över Guds stora gåva. Det är gåvan som aldrig slutar att ge förlåtelse och frälsning. Nåden räcker från Betlehem till Aten.

TACKA GUD!

församlingar var under hösten värdar för Pingst Ledare. Totalt närmare 2000 volontärer möttes i Örebro, Jönköping och Umeå för att tillbe Gud tillsammans och inspireras i sitt ledarskap.

personer anslöt sig under 2022 till att ge sin kyrkoavgift till Pingst. Det innebär nya möjligheter för de lokala församlingarna och för Pingst centralt, att göra speciella insatser där det finns behov.

HELEN DAVIDSSON går in som ny pastor i Pingstförsamlingen Visby från årsskiftet. Hon kommer närmast från en tjänst som pastor i Pingstkyrkan, Bredäng.

MIRIAM HALLBERG tillträder som ny pa tor för barn och unga i Pingstkyrkan, Kungs backa.

ANETTE SVANBERG har gått in i en tjänst som diakon i pingstförsam lingen Arken, Värnamo.

personer döptes runtom i pingstförsamlingarna under 2021. Det visar sta tistik från Årsboken som nyligen kommit ut. Läs mer på sidan Uppfattat.

NICLAS NILSSON avslutar sin tjänst som pastor och föreståndare i Pingstkyrkan Söderkö ping och i Sionkyrkan i Ringarum vid årsskiftet.

ELIN SVENSTRÖM har gått in i en tjänst som barnpastor i pingstför samlingen Norrtullkyr kan, Söderhamn.

LOUISE SEDIN har tillträtt som ny ungdomsledare i Pingst församlingen i Västerås. Hon kommer närmast från ett liknande upp drag i Pingstförsamling en i Örnsköldsvik.

SIMON TESFAGABBIR har inlett en tjänst som barn- och ungdomsledare i Pingstkyrkan Älmhult.

JULIA MAGNUSSON har gått in i uppdraget som ungdomsledare i Pingstkyrkan i Taberg.

JOAKIM GYLLENBERG har tillträtt som pastor i Pingstkyrkan Sollefteå.

BERNHARD SVANSTRÖM

är numera pastor med inriktning på barn i Östermalmskyrkan Kristianstad. Han jobbar också som pastor i Åhus frikyrka.

JORDANA SURELL är numera pastor med in riktning barn och familj i Pingst Leksand.

NILS BYE har gått in som ung domsledare i Betelkyr kan Hönö

FREDRIK ARWEHED avslutar sin tjänst som pastor och föreståndare i Hedvigslundskyrkan, Gävle.

NICKLAS MÖRLING lämnar vid årsskiftet uppdraget som verksam hetsansvarig för Pingst Plantering. Han är även pastor i Tjugofyrakyrkan i Flemingsberg.

Tomas Sjödin, pastor och författare, i nya boken Jag har slagit upp mitt tält i hoppets land, Libris.

”

Det är så Jesus gör, han tar vår ibland grusgrå vardag och låter den komma till oss som berusande vacker.

Foto: Noomi Lind

Bilden är från

Pingst Pastor 2019. Till årets gästtalare hör Denis Mukwege.

Foto lilla bilden: Mikael Jägerskog

Internationellt Pingst Pastor 2023

I januari hålls Pingst Pastor International med 28 medverkande från andra länder, däribland Denis Mukwege, DR Kongo.

DEN 10-12 JANUARI är det dags för ett historiskt Pingst Pastor med internatio nell inriktning, vars tema är A Decade of Revival.

Pingsts och lokala församlingars utländ ska kontakter har inbjudits att delta i syfte att fördjupa samarbeten, dra lärdomar av varandras erfarenheter och möta Gud tillsammans. Ett samförståndsavtal om utbyte och gemenskap undertecknas med de rörelser som så önskar.

– Vi vill mobilisera vår egen rörelse och våra systerkyrkor i världen för tio år av riktigt stora satsningar för att nå ut med evangelium och bistå de mest utsatta människorna, säger Andreas Svedman, missionsinspiratör för Pingst. Minst 28 representanter från systerkyrkor i världen medverkar och ytterligare gäster kommer.

Till de medverkande hör Dr. Denis Mukwege, fredspristagare och chefski rurg på Panzisjukhuset i DR Kongo, som undervisar och deltar i ett panelsamtal. Han talar också i seminariet Kyrkan, po litiken och försvar - hur vi lyfter de mest sårbaras röst.

Andra som talar är pastor Getu Ayalew, Etiopien, Dr. Agnes Aboum, Kenya, Dr. Isaiah Dau, Sydsudan och biskop Myk hailo Panochko, Ukraina.

TILL ÄMNENA för de många seminarierna hör: Kyrkan och klimatkrisen, Gäng och kriminalitet, Betydelsen av att frigöra kvinnor i ledarskap och Enhet i mångfald.

Det släpps även en antologi om pingst missionens resa historiskt, lärdomarna och förhoppningarna inför framtiden.

•

• Mer information om programmet, talarna, an mälan och övriga praktiska detaljer finns på: pingst. se/pingst-pastor-konferens.

• Pingsts missionsanto logi Kallade till nationerna kommer ut i början av nästa år och kan beställas på Libris förlag.

Pingst Pastor Internatio nal hålls på Scandic Infra City i Upplands Väsby.

FAKTA

Foto: Sara Svahn

Stilla musik lockar ovana besökare till pingstkyrka

Ovana gudstjänstbesökare i alla åldrar kommer till Pingstkyrkan i Överhörnäs för att lyssna till Stilla musik. Under avskalade kvällar med välkända sånger förmedlas frid i en tid av oro och stress.

UTANFÖR PINGSTKYRKAN i Överhörnäs står en ljuslykta tänd på trappan klockan 19.00 den första onsdagen varje månad. Även i kapprummet är ljuslyktor utplace rade som den enda belysningen, och inne i gudstjänstlokalen finns batteriljus i fönst ren. Endast estraden, där församlingens orkester gör sig redo, är upplyst.

Alla som vill är välkomna in för att njuta av klassiska andliga sånger framförda helt och hållet instrumentalt.

Anna-Maria Söderholm spelar piano och tar fram arrangemangen för orkes tern som också består av stråkar, blåsin strument och församlingens egen pastor Pontus Perstrand, på bas.

– Vi brukar vara 5-6 stycken som spelar tillsammans varje gång och det är fantas tiskt roligt, berättar Anna-Maria.

Det var hon som kom med idén om Stilla musik, mot bakgrund av den oro

och stress som präglar dagens samhälle, där många människor försöker varva ner och må bättre genom exempelvis mindful ness och yoga.

– Jag tänkte att vi har ju världens bästa budskap att erbjuda liksom förmånen att ha vår egen orkester. Precis som David fick spela för Saul när han mådde dåligt, så kan vi göra det för människor som söker ro i själen.

FÖRUTOM ATT det är stämningsfullt i den mörka lokalen, så är det lätt för en ovan kyrkobesökare att både komma in i och lämna den utan att dra till sig någon uppmärksamhet.

Efter att man hälsat välkommen spelar orkestern i en dryg halvtimme utan något uppehåll. Därefter ber alla tillsammans Fader vår och så avslutar man med Her rens välsignelse. De som kommer är i alla

åldrar från 13 till över 90 år.

– Det är underbart att se alla männ iskor som aldrig tidigare har satt sin fot i kyrkan. Efteråt brukar de fråga när det blir musikkväll igen, om det är ok att ta med sig grannarna och om de får komma även på gudstjänst eller om den bara är för församlingen.

– En person kom till mig och sa: ”AnnaMaria, det känns så gott här i hjärtat. Det är en så fin atmosfär och jag vill inte att det ska ta slut.” Då kände jag en sådan tacksamhet till Jesus.

DET HAR OCKSÅ hänt att besökare bett om att få vara med och spela.

– En proffsmusiker frågade om han fick spela O store Gud på valthorn, och själv klart fick han det. Det var fantastiskt! Han brukar komma varje gång vi spelar.

Detta initiativ, och att få se frukten av

det, har svetsat dem samman som mu sikteam och även församlingens övriga medlemmar har hittat sina roller.

– En del brukar ta med sig vänner som inte är troende och sedan bjuda hem dem. Efter en stund som denna blir det naturligt att tala om det man upplevt, om församlingen och tron på Gud.

ANNA-MARIA FRAMHÅLLER att det är ett enkelt koncept som även andra försam lingar kan använda på sitt eget sätt. Det gäller att göra tröskeln till kyrkan så låg som möjligt.

Sist spelas alltid sången ”Som när ett barn kommer hem om kvällen”. Den har väldigt många en relation till.

– Det känns viktigt att spela sånger som människor känner igen och framför allt att de får dricka direkt ur den äkta källan av levande vatten, säger Anna-Maria.

Den första onsda gen i varje månad inbjuds till Stilla Musik i Pingstkyrkan Överhörnäs. Foto: Pontus Perstrand

Världspingstkonferens i Seoul

Väckelse för nästa generation och fred stod i fokus under Världspingstkonferensen i Seoul, där Daniel Alm medverkade.

TEMAT FÖR Världspingstkonferensen i Sydkorea var Pingstväckelse för nästa ge neration. I en tid präglad av konflikter och oroligheter stod också fred i fokus.

Daniel Alm, föreståndare för Pingst, var bland annat med under en freds- och bönemanifestation där 25 000 personer deltog, vid gränsen mellan Nord- och Sydkorea. Han vill nu även uppmana svenska församlingar till bön om väckelse för nästa generation och för fred.

– Det berörde mig djupt att se en världs vid rörelses ledare samlade och identi fierade med utsattheten i Korea, för att be och längta efter både fred och väckelse tillsammans, säger Alm. Människor lider inte bara där, utan också i Ukraina och Iran och många andra länder där orättvi sor och totalitära makter skördar män niskoliv. Samtidigt finns det ett hopp och

en styrka i denna pingstgemenskap, med representanter från så många samman hang, där enheten i Anden går att notera och känna i kroppen.

Daniel Alm talade i ett av konferensens förmiddagsmöten och predikade också under en av söndagsgudstjänsterna i Yoido Full Gospel Church. Det är världens största enskilda pingstförsamling, som grundades av Dr. David Yonggi Cho och nu leds av Dr. Yonghoon Lee.

MED FRÅN SVERIGE fanns också Pingsts regionsekreterare för Asien, samt flera medarbetare från PMU och ALT. Under konferensen byggs viktiga nätverk för att driva aktuella frågor. Från PMU:s sida lyftes exempelvis behovet av samarbete i miljö- och klimatfrågor och kyrkans roll för samhällsförändring.

• Pentecostal World Conference hölls i år för 26:e gången och samlade ledare från alla världsde lar den 10-15 oktober.

• Som ordförande för Pentecostal Nordic Fel lowship mötte Daniel Alm dess ledare, liksom representanterna inom den rådgivande nämnden för Pentecostal World Fel lowship, som samlar värl dens pingströrelser. Till Alms uppdrag hör där att ansvara för nomineringen av dess tre huvudledare.

FAKTA

Foton: Mikael Jägerskog

Naturliga material och genuint hantverk…

Pastor med hjärta för barn

Att ha andra ledare att ta rygg på är viktigt för

Hanna Brännström. Hon ser pastorskallet och livet som en helhet, men är också mån om vila och återhämtning för att hålla på sikt.

DET ÄR TORSDAG förmiddag och solen skiner in genom fönstret hos Hanna Brännström. Hon är mitt i sin arbetsvecka, där hon som pastor och föreståndare i Brukskyrkan i Ursviken, har ett särskilt barn- och familjefokus.

– Jag sitter ganska ofta och förbereder något för barnen inför helgen. Idag ska jag fundera över hur vi får ihop vår tårtbakar tävling på bästa sätt, berättar hon.

Hanna flyttade till norr för detta upp drag för fyra år sedan och det är hennes första tjänst, men hon är väl förtrogen med pastorskallets olika sidor genom sin uppväxt. Pappa Lars Hermansson tjänade när hon var liten i Bua utanför Varberg och senare i Åtvidaberg. Han är en viktig förebild.

– Jag vet att en del som växt upp som pastorsbarn ser yrket som skrämmande, men så är det inte för mig. Det betydde mycket att få följa med pappa och vara delaktig i många roliga saker som han gjorde. Pappa har varit samma person i predikstolen som hemma och i alla olika möten med människor, vilket har känts väldigt gott.

Efter studenten fick hon vid sidan av sitt jobb som undersköterska koordinera barnoch ungdomsverksamheten på några

procent. Hon insåg att hon ville gå Team träningsskolan.

– Jag upptäckte min kallelse mer och mer, en längtan. Och under skolan så insåg jag på riktigt att det var pastor jag ville bli.

Senare gick hon pastorsutbildningen på ALT (Akademi för Ledarskap och Teologi), vilket gett henne en gedigen grund att stå på.

– De åren, då vi fick fördjupa oss i stu dier, gå bredvid andra ledare och vrida och vända på frågorna tillsammans, har betytt mycket. Jag har fått så många red skap och så mycket erfarenheter med mig som hjälper mig enormt mycket nu.

ÄVEN OM ANTALET kvinnor som är pas torer och föreståndare inom Pingst ökar, så är de fortfarande i minoritet. Hanna har pratat med andra som mött motstånd, men har själv inte upplevt detta förutom några få gånger.

– Jag önskar att vi var fler kvinnor i denna tjänst, och kan se i de olika nätverk vi har att många nya är på väg.

Hon lyfter fram vikten av att uppmuntra ledaregenskaper på samma sätt hos kvin nor och män, en inställning som hon tycker präglar nätverket Älska Norrland.

Text: Noomi Lind • Foto: Annie Wikehult

Jag tror att osäker heten ofta bottnar i att man inte känner igen sig i andra, inte tror sig ha det som krävs. Men på ALT inser man att pastorer är väldigt olika varandra.

RÖSTER OM Hanna Brännström

– Från allra första gången jag var på en träff så kände jag mig välkommen och inkluderad. Gemenskapen och värmen i pastorsnätverket är fantastisk, hur vi står tillsammans och hjälps åt för att Norrland ska få möta Jesus.

väldigt mycket.

Resande

HUR SER DÅ en vanlig vecka i pastor Han nas liv ut? Den börjar med en ledig mån dag som är viktig för att ladda batterierna. På tisdagen startas sedan veckan upp med att stämma av med kollegerna hur läget är och vad som ligger framför. Även onsda gar och torsdagar är ofta planeringsda gar för att få saker i rullning. Då blir det ofta möten på kvällarna med olika ledare eller familjer och även bönesamlingar. På fredagen kommer sedan slutspurten inför helgen, då predikan och barnsamlingar ska förberedas.

– När jag får uppleva hur barnen inser att Jesus vill ha med dem att göra, att de kan be till honom och att han svarar, det är ett av mina största glädjeämnen. Ett annat är när församlingen fungerar som allra bäst, när man tar hand om varandra och välkomnar nya. När individer hittar sina platser och använder det som Gud har lagt ner i dem.

Samtidigt ser hon tiden som en stor utmaning. Det är så mycket som hon själv och församlingen drömmer om.

– Vi lever i ett samhälle där så mycket pockar på hela tiden och frågan är hur vi bygger Guds rike i en tid där allt rusar på. Vi behöver hitta balansen men också vara överlåtna.

– Hanna är en struktu rerad pastor, med stort hjärta för den enskilda människans mående och utveckling. Omtyckt av alla generationer.

Hon har lett församlingen under hela pandemin, en tid som hon tycker gått över förväntan bra. Att ställa om till möten via Youtube och Zoom var en utmaning, men att de är en relativt ung församling sett till medelåldern underlättade.

– Jag tror också att något hände under pandemin som gjorde oss mer måna om varandra. Detta är särskilt viktigt nu när Skellefteå växer väldigt mycket och vi behöver ta hand om alla nya som kommer.

Till engagemangen i samhället hör att de ihop med Pingstkyrkan i Skellefteå driver en skola, samt ett stödboende tillsammans med LP-verksamheten. I somras delade också Brukskyrkan, tillsammans med Bi belmissionen och det ekumeniska nätver ket, ut biblar till varje hushåll i staden.

DET ÄR JUST HÄR som hon tror att var dagslivet med Jesus är en nyckel.

– Det kanske inte blir så komplicerat om man tar med sig Jesus till jobbet. Att man inte dela upp livet, utan att Jesus är med i allt.

Helhetssynen på livet med Gud hjälper henne, men också insikten om att hon inte kan göra allt.

– Det gäller att veta sina egna begräns ningar och vara ledig när man behöver det, för att hålla länge. Och att värna om nära vänskapsrelationer som ett sätt att fylla på. För mig är det också viktigt att i mitt yrke få varva det som är tungt och svårt med sådant som ligger väldigt nära hjärtat och är roligt och inspirerande. Då får jag mer ork.

Ungdomspastor i Brukskyrkan, Ursviken

– En av de saker jag vär desätter mest hos Hanna är hur hon verkligen värnar om alla volontärer, äldste och andra engage rade i församlingen. En bra ledare som verkligen ser till att de hon leder mår bra mitt i tjänandet.

– Det gör något med församlingen även inåt, att få rikta sig utåt, säger Hanna.

PÅ PAPPRET FINNS omkring 190 medlem mar varav många är barn och ungdomar och att församlingen har ett särskilt fokus just här, känns angeläget för Hanna.

– Jag vill att barnen själva och hela för samlingen ska förstå hur viktigt det är att tidigt i livet få en relation med Jesus. Jag brinner för att livet med Jesus ska genom syra allt. Oavsett om man är fem eller åttio år så vill Jesus vara med i vardagen och vi behöver inte förställa oss inför ho nom. När detta budskap om en enkel och naturlig gudsrelation landar, betyder det

Hon är nygift med Victor som även han är engagerad i församlingen.

– Vi är inställda på att livet kommer att vara lite rörigt ibland när det händer mycket, men jag är också noga med att prioritera honom. Kyrkan får inte ta all min tid utan jag ser till att ha en balans mellan jobbkvällar, lediga kvällar och att även ha lediga helger. Det är också viktigt att hinna åka hem och äta middag tillsam mans innan kvällsmöten. Att planera da gar och veckor så att det finns utrymme. Pastorskallet får inte ske på bekostnad av vår relation. Den ska hålla också.

Framför allt är det en levande relation med Jesus som ger henne styrka att möta varje dag. Här är det också väsentligt att

Roland Pettersson

predikant för Älska Norrland

Albin Rehnman

omge sig med andra andliga ledare som ger henne inspireration.

– En gång i månaden möts vi till regio nal teamträff och att få sitta ner och dela en större bild betyder så mycket. Jag åker också på Pingst Pastor och Pingst Ledare för att pumpa in energi. Sen jobbar jag lite på ALT som studieledare och att få komma dit och möta studenterna och hänga på i deras tankar och funderingar håller också uppdraget levande.

Hennes råd till den som bävar inför att ta steget att bli pastor, är att börja med att lägga en god grund för ett hållbart ledar skap genom att gå på ALT.

– Jag tycker att den som har en längtan och kallelse på sitt hjärta ska våga testa. Jag tror att osäkerheten ofta bottnar i att man inte känner igen sig i andra, inte tror sig ha det som krävs. Men på ALT inser

FAKTA

• Hanna Brännström är född på Västkusten men bor nu i Norrland.

• Hon är gift med Victor Brännström.

• Hanna utbildade sig till pastor på ALT, Akademi för Ledarskap och Teologi, där hon också jobbar deltid som studieledare.

man att pastorer är väldigt olika varandra.

Hon tror att även ett hårdnande sam hällsklimat kan bidra till en tvekan inför att axla ett pastorsansvar, och framhåller även här betydelsen av de olika nätverk för pastorer som finns inom Pingst, liksom tillgång till mentorskap.

– Att ha andra att ta rygg på tror jag är riktigt viktigt när vi möter motstånd. Insikten om att jag inte är ensam är för mig avgörande. Jag är föreståndare för den här församlingen, men vi står också tillsammans som församlingsledning och jag har ett stort nätverk runt mig.

Var ser hon då sig själv om 20 år, när hon hunnit fylla 50?

– Jag tror att jag är pastor fortfarande, men kanske i en annan församling här i norr. Norrland är fantastiskt har jag upptäckt.

SATSAR PÅ BARNEN. En hel del av Hanna Brännströms tid används till att förbereda inför helgen för församlingens barn. Exemelvis planera en tårtbakartävling.

Foto: Annie Wikehult

Bilderna är från Marianne Andersson Nordells bussresa till Vitryssland och Ukraina 1990. Hon syns i mitten på bil den längst ner. 2023 görs en ny gruppresa av Pingst ung.

Unga på missionsresa till Europa

Den 6-15 juli 2023 gör Pingst ung en gruppresa för tonåringar till Europa för att delta i missionssatsningen IMPACT BeNeLux.

SATSNINGEN LIGGER i linje med att evangelisation nästa år blir ett av Pingst ungs fokusområden och det är länge sedan ett liknande initiativ togs. Förhoppningen är att även pingstungdomar i Finland och Norge ska ansluta sig med varsin buss.

– Vi vill ge unga chansen att utmanas och tränas i att dela med sig av sin tro och samtidigt möta andra och uppleva att de är en del av något mycket större, berättar Gustaf Nyström, ledare för Pingst ung.

Efter gemensamma träningsdagar delar de 250-300 ungdomarna från olika län der upp sig och når ut på gator och torg i något av de tre länderna.

Eldsjäl för detta är Ruth Hasselgren, regionsekreterare för Europa och pastor i Pingstkyrkan Eskilstuna. Hon minns hur ungdomar från Sverige kom till Österrike, där hon växte upp, med Europakampanj.

– Det gav oss frimodighet som liten församling med få unga. Gud grep tag i ungas hjärtan och många fick kallelser till att bli pastorer eller missionärer. Jag tror att unga som kommer till nya platser ofta vågar lite mer och den eld som de får del av tar de sedan med sig hem.

Förhoppningen är att många äldre, som minns sina egna resor, nu ska vara med och stötta dagens unga så att de får möjlighet att åka. För att ge äldre en egen nytändning planeras också en böne- och missionsresa till Montenegro/Albanien.

Marianne Andersson Nordell besökte bland annat Vitryssland och Ukraina som ung och jobbade sedan inom Team Action.

– Dessa länder hade nyligen öppnats upp och det fanns en stor hunger. Männ iskor kastade sig över biblarna vi delade ut. Det gjorde ett djupt intryck på mig.

• Vill du ge en gåva till ungas missionsresa med Pingst ung? Bg: 57759565, Swish: 12338112 96. Märk: IMPACT EUROPE

• IMPACT drivs av Jesus Revolution på uppdrag av PEF och tusentals unga har mobiliserats för mis sion: jesusrevolution.com/ Impact-Benelux.

• Böne- och missinsresan till Albanien/Montenegro sker i april. För mer info mejla missionär Micael Lundin: micaellundin@ hotmail.com.

FAKTA

Foto: Privat

Julens bästaläsning från Semnos!

pptäck den helige Ande som vår personlige hjälpare och de övernaturliga nådegåvorna som våra gudomliga verktyg.

Vilken roll hade den helige Ande i Jesu liv och tjänst, vad innebar andeuppfyllelsen i Apostlagärningarna och hur tillåter man Anden att verka?

Hur är den helige Ande närvarande idag? Hur und viker man att missbruka Andens gåvor?

Roine Swensson har lång erfa renhet som pastor, bibellärare, resande förkunnare och församlingscoach, främst inom Pingst. Detta är hans sjunde bok.

Premiär för kristna

Spänningsromanen är nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Bygger på verkliga händelser och på er farenheter från Amir Tsarfatis tid inom det israeliska försvaret.

Journalisten Börje Norlén har intervju at människor som gjort mirakulösa upplevelser efter ett gudsingripande. Hur Gud visar sig för människor – idag.

Allt har sin tid – 2023. Utöver allt det en vanlig årskalender innehåller får du även veckobibelord, inspirerande tankar och årstidsandakter. Designad av Emmeli Ahlander.

Alltid inspirerande kristna böcker

Ännu fler bokklappar hittar du på www.semnos.com

Äntlingen ett nytt hem för kvinnor

Väntan är över. Torpahemmet har öppnat sitt behandlingshem för kvinnor. – Detta är något vi har saknat djupt i LP-verksamheten. Nu får vi chans att göra hela uppdraget igen, säger Johanna Berger.

Text och foto: Gabriella Mellergårdh

VI MÖTS PÅ Torpahemmet i småländska Viebäck. De två senaste åren har Johanna Berger ägnat en stor del av sitt arbete som vårdchef och biträdande verksamhets chef för LP-riks till planering och utveckling av det nya behandlingshemmet för kvinnor. Invigningen i början av oktober blev en festlig tillställning med bandklippning och tårta. När vi kommer på besök ett par veckor senare har två kvinnor flyttat in och snart väntas fler fylla de åtta rummen i den gamla kursgården.

– Vi är ju bara hyresgäster här och huset var ganska nergånget, men Pingst FFS har som ägare gått in och re noverat och det är så roligt att vi kan göra det här tillsam mans, säger Johanna.

För att skapa en bra avgränsning mellan kvinnornas avdelning och männens behandlingshem med 14 vård platser så har huset delats upp med två olika ingångar. Kvinnorna har sina privata rum, en gemensam matsal och ett stort gemensamt vardagsrum.

– Vi har satt upp väggar och tagit bort några väggar för att ta bort själva kursgårdskänslan. För mig har det alltid varit viktigt att skapa en hemlik miljö, säger Daniel Berger, som är Torpahemmets föreståndare.

Hit kom han redan 2011 som nyutbildad socionom och blev föreståndare för LP:s kvinnohem Lillvik som då drevs på området.

– Men Lillvik lades ner 2015 när det till sist blev för tufft med ekonomin. Flyktingvågen gjorde att väldigt många behandlingshem fick läggas ner, inte bara Lillvik, när pengar öronmärktes på ett annat sätt av kommuner na, berättar Daniel.

Under några år gjorde LP-verksamheten försök med öppenvård i Nässjö, speciellt riktad till kvinnorna. Men Daniel släppte aldrig tanken att få återöppna ett behand lingshem.

– Behandlingsvärlden har varit så mansdominerad. Statistiken visar att det är fler män än kvinnor som får behandling och dessutom får kvinnorna ofta hjälp i ett senare skede av sitt missbruk, säger Daniel.

Varför det ser ut så kan inte besvaras på ett enkelt sätt, menar Daniel.

– Men om jag skulle gissa skulle jag säga att missbruk är mer skambelagt för en kvinna. Och kvinnor är mer rädda för att förlora sina barn.

Johanna är gift med Daniel och de bor i Gränna. – Att komma hit till Torpahemmet och få kontakten med våra klienter här, både killarna och tjejerna, är så viktigt. Att min vardag inte bara blir ramavtal och administra tion utan att jag får leva nära verksamheten, det ger ett annat liv åt tjänsten, säger Johanna.

UPPSTARTEN HAR inneburit att fem personer nyanställts. LP-verksamhetens behandlingsprogram är detsamma som tidigare, vilande på den teoretiska grunden KBT –kognitiv beteendeterapi, som i sin tur bygger på sam bandet mellan tankar, känslor och beteende. Johanna berättar hur LP-verksamheten genom åren har utvecklat missbruksvården med ett öra ständigt mot marken för att göra den viktiga omvärldsanalysen och förstå vilka insatser som är aktuella och behövs just nu.

– Vi bygger vår grund på vetenskap och beprövad

Jag ville till ett kristet behandlingshem. Det var i princip det enda krav jag hade.

erfarenhet. Vi måste vara pålästa, hänga med i vad som fungerar, och det är väldigt roligt att konstatera att vi fak tiskt gör det. Pingst är det enda samfund som bedriver den här typen av vård och det ska vi vara väldigt stolta över, säger Johanna.

– Även om trender kommer och går i missbruksvården så har vi våra ramavtal med både kriminalvård och soci altjänst, vi har det som samhälle och nationella riktlinjer kräver, plus arvet från LP, förklarar Daniel.

– Och vi har ett helt oförfalskat evangelium, fortsätter Johanna. Det är helt fantastiskt att vi just nu kan vara med och ställa oss frågan: Hur kan LP-verksamheten vara med och spräcka den kriminella vågen i vårt sam hälle?

DET HÄR ÄR något som Johanna och Daniel brinner för: att LP-verksamheten ska få betjäna de människor som söker hjälp – och hela samhället.

– Vi vill också vara med och betjäna den rörelse vi står i. I vår verksamhet bygger vi en kunskapsbank, vi har till exempel stark kompetens inom frågor som rör psykisk ohälsa och npf-problematik. När det dyker upp problem i våra församlingar så vet man att man kan vända sig hit. Vi kan stå till församlingarnas förfogande, säger Johanna.

Den allra största vinsten med de nya hemmet tycker Jo hanna ändå är att kunna erbjuda kvinnor missbruksvård på kristen grund.

– Den kristna profilen ger en sådan enhet. Alla i per sonalen är troende. Det finns en sådan grundkärlek till människor, alla vill verkligen att kärleken från Gud ska vara det man känner när man kommer hit, säger hon.

FÖR REBECKA var den kristna profilen avgörande. Vi möts i vardagsrummet med utsikt över ängsmark och skog.

– Jag ville till ett kristet behandlingshem, det var i prin cip det enda krav jag hade, säger Rebecka.

Hon är en av de två kvinnor som hittills flyttat in på Torpahemmet, en ung ensamstående mamma med tre barn; 7, 5 och 4 år gamla. Rebeckas historia vittnar både om missbrukande föräldrar och syskon, och för henne själv började det med en utmattning.

– Jag gick in i väggen och hade bett om hjälp länge. Det jag fick var en stödfamilj en helg i månaden, men jag mådde så dåligt att jag inte ens tog mig upp på morgonen och hade inget nätverk att vända mig till.

Utifrån hennes mående blev barnen jourhemsplacerade.

– Samma dag gick jag direkt in i missbruk. Jag ville ju inte svika mina barn och jag kunde inte leva med smär tan. Så jag flydde till mamma som var aktiv missbrukare.

Ganska tidigt fick Rebecka en LVM-anmälan vilket hon är tacksam för idag.

– Jag var mycket trasig, hade mycket ångest och skuld känslor, men jag kände Guds närvaro hela tiden, han drog i mig på flera sätt mitt i allt det trasiga.

För tron på Gud har Rebecka alltid haft med sig:

– Jag och pappa har alltid pratat om Gud och gett varandra hopp i det, och när det var som svårast hemma bad jag mycket. Jag har mött folk som har bett för mig och saker har verkligen fallit på plats, berättar Rebecka. Det har gått tre veckor sedan hon flyttade in här.

– Och på torsdag ska barnen få hälsa på. Det ser jag fram emot, säger Rebecka och ler.

JOBBAR TILLSAMMANS. Johanna och Daniel Berger tar emot behövande kvinnor på LP:s nya behandlingshem.

Pastorer reste i Paulus fotspår

Pastorer inom Pingst fick i oktober hämta inspiration genom en resa till Grekland där de besökte olika bibliska platser.

OMKRING 120 pastorer och andra ledare besökte i oktober centrala platser på Nya Testamentets tid - Filippi, Thessaloniki, Aten och Korint.

Detta är ett led i Pingsts fortbildning för rörelsens pastorer och förhoppningen är bland annat att den ska ge inspiration till många nya predikningar.

I undervisningen under resan fanns dels ett bibelspår med händelserna runt bland andra aposteln Paulus, dels ett grekiskt spår som kretsade mycket kring filosofi, mytologi och demokrati.

EN AV DE MÅNGA som var med på resan är Ellen Lorentzon, ungdomspastor i för samlingen Bet:L, Skövde:

– Resan betyder väldigt mycket för mig. Man förstår att man är del av en rörelse, något större, och jag har fått en massa nya

vänner i mina kollegor. Innan var många av dem bara namn i olika församlingar, nu har vi upplevt saker, skrattat och mött Gud tillsammans. Det gjorde mycket för mig personligen men också för hela pas torskåren som var med. Jag är så tacksam!

HON LYFTER SÄRSKILT fram värdet av att få lära känna de pastorer som varit verk samma länge i sina uppdrag.

– För mig som är ny i tjänst fortfarande ger det bevis för att ett liv i tjänst för Gud håller. Att man kan göra detta hela livet även om det ser olika ut i olika säsonger.

Även att få vara i de bibliska miljöerna var uppskattat.

– Det gjorde ett starkt intryck att vi stannade upp på de olika plasterna, läste Guds ord och lovsjöng tillsammans. Min favoritplats var Lydias dopplats.

• Resan till Grekland har varit planerad länge men har fått skjutas upp flera gånger på grund av Pandemin.

• Fler inititativ för fort bildning och inspiration samt retreater planeras av Pingst för rörelsens pastorer.

FAKTA

Foto:

Josef Maxson

Förlåtelse - en levande och ömtålig process

Förlåtelsens gåva är grunden för våra liv, men också en ömtålig process som måste få ta sin tid. Om den forceras fram av tvång, rädsla eller andras förväntningar, går vi miste om dess helande och befriande kraft.

Text: Noomi Lind • Illustrationer: Pingst Kommunikation

ATT BÄRA PÅ oförlåtenhet är att tyngas ner av en börda vars innehåll förmörkar hela livet.

– Den håller oss bundna till precis det som vi vill komma bort från. Den isolerar oss, skapar rädsla, oro, smärta och ångest och hindrar oss från att vara hela som människor, säger Christine Viklund, verk samhetsansvarig för Pingst omsorg.

Förlåtelsen och försoningen genomsyrar hela Bibeln. Detta är Guds kärleksgåva till mänskligheten, genom Jesus, som räd dar, befriar och upprättar oss. Ändå har ordet förlåt ibland fått en kravfull ton i våra församlingar, som gjort mer skada än nytta. Många bär sedan barnsben med sig känslan av att om de inte ber om, eller klarar av att ge förlåtelse, så riskerar de att gå ”evigt förlorade”. Det blir en prestation för att slippa ett straff.

– Jag tror att vi ska lära våra barn att

säga förlåt, men inte att de ska göra det för fort. Jag vill inte lära mina barn en me kanik utan en livsrytm av förlåtelse och försoning, säger Viklund, och menar att det är viktigt att gå tillbaka till vad som egentligen står i Guds ord.

Den fångenskap som det talas om i Bibeln handlar inte om att Gud straffar oss, utan om vad det gör med oss männ iskor att bära omkring på bördan av oförlåtenhet, betonar hon. I första Johan nes 4:18 kan vi läsa att fullkomlig kärlek driver ut rädsla. Den som är rädd för straff har inte förstått kärlekens fullhet.

– Jag behöver se förlåtelsen utifrån att han som är perfekt kärlek, han som håller domen i sin hand, som är fullständigt sann och rättvis och ser hela perspektivet, valde på korset att gå ner i mitt mörker och säga; ”Nu försonar jag mig själv med dig. Jag är den som betalar straffet och,

löser ut dig”. Då inser vi att liksom Kristus har förlåtit oss en skuld som vi själva inte kan betala, så får vi genom honom kraft att förlåta varandra, framhåller hon. – Gud begär inte att vi ska kunna förlåta med samma kapacitet som han gör. Det han säger är att vi ska leva i hans kär lek och försoning, nära källan till helighet, renhet, sanning och upprättelse så att vi hela tiden minns vilka vi är och vad han har gett oss. Då har vi också lättare för att själva förlåta.

MALIN GUNNARGÅRD Hübsch är kurator och specialpedagog på June Folkhögskola.Hon är även med och leder och

undervisar på den själavårdsutbildning som anordnas av June i samarbete med Pingst. Där ingår en särskild del kring förlåtelse och försoning som hon håller i. – Detta är ett ömtåligt område som vi behöver stanna upp vid och hantera var samt. Ofta vill vi genast komma till vad för låtelsen ska leda till, själva resultatet. Men det målet kan vi inte nå om vi inte har vandrat hela vägen genom förlåtelsepro cessen. Vi behöver i vår förkunnelse och i mötet med människor i våra församlingar ha förståelse och respekt för den process inom människan, mellan människor och i relation till Gud, som förlåtelse innebär.

Jag vill inte lära mina barn en mekanik utan en livsrytm av förlåtelse och försoning.

Christine Viklund

Dina steg till förlåtelse

Hon berättar att det är tydligt att det även sker ett arbete inom deltagarna själva under kursen. Själavårdsutbildningen bygger på tre nivåer; den egna processen, det som sker i mindre gruppsamtal och i den gemensamma undervisningen.

– Vi behöver inte ha upplevt samma sak för att kunna möta en annan männis ka, men vi behöver själva vandra förlåtel sens väg och känna vår egen resa för att kunna vara medvandrare, säger hon.

I UTBILDNINGEN används bland annat

Desmond Tutus bok Förlåtelse–denfyr faldigavägentillhelandeförossochvår värld. Där skriver han att förlåtelse inte förutsätter tro:

Ta det i portioner

Dela upp vägen till förlåtelse i små steg.

Acceptera

Börja där du är genom att acceptera känslor och nämn saker vid dess rätta namn.

Identifiera

Urskilj vad som kan finnas av skam och/eller skuld.

Berätta

Tala om det du upplever, så länge du behöver, med någon som kan lyssna.

”Förmågan att skilja på synden och syndaren har inget med tro och religion att göra, och det har inte förlåtelsen heller. Förlåtelsens cirkel är en allmänmänsklig process som inte tillhör någon särskild grupp eller trosriktning.”

Malin Gunnargård Hübsch menar att det kanske kan vara en utmanande tanke, men ett betydelsefullt perspektiv.

– Den gudomliga förlåtelsen, som vi får leva i och bära med oss, den är ju given oss som gåva genom det Jesus gjorde på korset. Den är Guds tanke med alla männ iskor och hela skapelsen. Men vi äger inte förlåtelsens innebörd.

Det finns många perspektiv på förlåtel se som hänger samman med de erfaren heter som vi bär med oss som människor. Ofta skuldbelägger vi oss själva om vi inte klarar av att förlåta andra men främst är detta något som vi behöver göra för vår egen skull, menar hon. Därför brukar hon inleda kursdelen med Ordspråksboken 4:23. ”Framför allt som ska bevaras, må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.”

MEN KANSKE ÄR det svårast av allt att förlåta sig själv. Varför är det så?

ska kunna vara det, säger Christine Vik lund. Tillit är något grundläggande och väldigt vackert som har så mycket med våra relationer att göra. Den påverkar vår förmåga till försoning och gränsdragning med oss själva och med andra.

– Vi människor är väldigt komplext och vackert ihopsatta och det är absolut nödvändigt att förlåtelsens process också får vara det, fortsätter hon.

När Gud i sitt budord säger att vi ska älska våra nästa som oss själva, så är det för att kärleken till oss själva är en grund förutsättning för att kunna älska andra, förklarar Viklund.

– Jag kan som individ tänka att han hängde på korset för den kollektiva mänskligheten, men det är svårare att inse att även om jag varit den enda människan på jorden så hade Jesus sett det som värt att betala detta pris för mig.

NÄR PETRUS i Matteus 18:21-22 frågar Jesus hur många gånger han ska förlåta så får han svaret ”Inte sju, utan sjuttio gånger sju gånger.”

– Förmågan, gåvan att förlåta, handlar om att leva med en barmhärtig hållning, både till sig själv och till andra, säger Malin Gunnargård Hübsch. Förlåtelse handlar inte om kvantitet, eller att det blir bättre ju fler gånger. Det handlar om en helandeprocess för den som vandrar vägen.

I undervisningen använder hon även boken Förlåtaochbevarasitthjärta av Margareta Melin, där det bland annat står:

”Det går att leva lycklig med sin egen ofullkomlighet – och även andras. Men det förutsätter att man inte fortsätter att anklaga och skuldbelägga än sig själv än någon annan.”

Det gudomliga perspektivet på förlåtel sen innebär dock inte på något sätt att den ska förenklas, menar Christine Viklund.

Möt dig själv Ställ dig frågorna:

• Vilka behov har du?

• Vad behöver läkas?

• Vad behöver du släppa taget om?

– Den enda människa som du aldrig någonsin kan komma ifrån är dig själv. Du ställer alltid högre krav på dig själv än på andra, eftersom du känner varje liten svaghet som finns hos dig. När du gör ett misstag så skadar det din tillit till dig själv och den relation inom dig som behöver vara trygg för att andra relationer också

– Jesus begär inte av oss att vi blint ska förlåta och försonas med människor som gjort oss väldigt ont. Förlåtelsens process är att göra beräkningen över vad som blev stulet från oss, och sedan fråga oss om det som Jesus gjorde för oss på korset räcker för att betala denna skuld. Om vi kommer fram till att det är så, får vi lämna över allt

Malin Gunnargård Hübsch

till honom så att skulden avskrivs.

Vi får inte automatiskt ett förnyat förtroende för den som sårat oss, betonar hon, men vi behöver inte längre släpa på bördan av oförlåtenhet. Förlåtelse och för soning är inte samma sak. Det är viktigt att komma ihåg detta. Även i de fall då miraklet försoning har kunnat ske, så är ofta tilliten skadad och det kan ta lång tid att bygga upp den igen

TIDEN I SIG LÄKER inte våra sår, men kan vara en viktig faktor i processen.

– Det goda som vi menar finns i att förlåta varandra, kan ibland bidra till att vi är lite snabba. Jag tror att vi istället kan behöva hjälpa varandra att bromsa, säger Malin Gunnargård Hübsch. Annars finns risk för att det blir något som inte är tro värdigt och helt, där vi inte hinner läkas. Kanske landar vi i insikten att vi ännu inte är redo att förlåta och den platsen är helt ok att få vara på.

Om förlåtelsen tvingas fram så går dess befriande inverkan förlorad, menar hon.

– Vi behöver förstå att i Gud, genom Jesus, finns förlåtelsen en gång för alla. Men samtidigt är förlåtelsen inget statiskt förhållande utan en levande och pågående process i mötet med livet och varandra.

Hur får vi då förlåtelsen att verkligen landa på djupet? Till nycklarna hör att tala sant om livet och viljan att vilja förlåta eller ta emot förlåtelse, menar Gunnargård Hübsch.

– Det handlar om att jag vågar säga som det är. Att kännas vid och acceptera de tankar och känslor som jag har och nämna saker vid deras rätta namn. Kanske väjer människor för detta, men inte Gud.

Även om hon tror på förlåtelsens kraft också i det som kan verka oförlåtligt, så ser hon många exempel på hur oerhört svårt det kan vara.

– Därför tänker jag att när vi talar om vad förlåtelse är, så är det också viktigt

Förmågan, gåvan att förlåta, handlar om att leva med en barmhärtig hållning, både till sig själv och till andra.

Tips för dig som vandrar med

Ha tålamod

Orka vara närvarande och lyssna.

Tillåtande atmosfär Skapa varma, ömma rum för känslor, tankar och längtan som behöver uttryckas och urskiljas.

Ta tid

Var inte för ivrig att ställa allt till rätta. Ibland behöver du till och med hjälpa till att bromsa för att ge förutsättningar för förlåtelseprocessen.

att synliggöra vad förlåtelse inte är. Det är inte att förminska eller ursäkta skuld, att tillåta fortsatta kränkningar eller att ge upp sitt behov av gränser och integri tet. Förlåtelse ska heller inte vara ett makt medel eller ett sätt att slippa konsekvenser. Det innebär inte att vi behöver sluta prata om det smärtsamma. Och förlåtelse slutar inte alltid med återupprättade relationer, med försoning.

I UTBILDNINGEN lyfts tre möjliga vägar till försoning; förlåtelse, förståelse och kärlek.

– Försoningen kräver också tid och en lång bearbetningsprocess för att vara äkta och ärlig. Det kan ibland vara så att vi

Desmond Tutu beskriver det så här:

”Det innebär inte att det som hände aldrig mer kommer att göra ont. Det inne bär inte att vi aldrig kommer att sakna det som har gått förlorat för oss eller det som tagits ifrån oss. Det betyder däremot att vår värdighet är återupprättad och att vi kan gå vidare i livet.”

I grunden handlar det om att vi blir fria, säger Malin Gunnargård Hübsch och påtalar att själva ordet förlåta i sin grund form betyder att släppa taget, att lämna.

– När denna process blir hel så gör den något ofattbart med oss. Det sker ett under när den sanna förlåtelsen möter människan.

”Mitt val hängde inte på pappas bön om förlåtelse”

Att förlåta på förhand är en livshållning för Stefan

Beimark. Beslutet gav honom styrka och frid när hans egen pappa inte ville be om förlåtelse.

STEFAN BEIMARK ser lugn, trygg och glad ut där han sitter i soffan hemma i Örnsköldsvik och klappar sin hund. Sam tidigt berättar den 49-årige pingstpastorn att det var långt ifrån självklart att han ens skulle födas. För att förstå hans erfaren het av förlåtelse, behöver vi gå tillbaka till Kristinehamn i början av 1970-talet.

En 16-årig flicka och hennes 18-årige pojkvän har precis gjort slut när de får reda på att hon är gravid. Istället väljer de nu att försöka lappa ihop sitt förhållande. Men när Stefan är 5–6 år gammal och även fått en lillasyster, så håller det inte längre. Hans föräldrar går skilda vägar.

Först bor han hos pappa, men i mellan stadiet flyttar han över till mamma och är hos sin pappa varannan helg.

– Min pappa hamnade tidigt i miss bruk, men lyckades hålla ihop livet och sköta sitt jobb ganska länge, men vi hade det inte så gott ställt där hemma.

När Stefan är runt 14 år får dock pap pan utmattningssymtom. Han kombinerar antidepressiva mediciner med alkohol och kan till sist inte längre sköta sitt arbete. Han hamnar i ett grovt missbruk som leder till kriminalitet, drogförsäljning, fängelse, hemlöshet och psykisk sjukdom.

– Under barn- och ungdomstiden för stod jag nog inte riktigt hur hans situation påverkade mitt liv. Han var såklart inte bara missbrukare, han var min pappa och gjorde så gott han kunde, men när det gick brant nerför så försvann han nästan helt ur mitt liv.

Stefan får när han är 20 år gammal kon takt med kristna och bestämmer sig för att ge Gud en chans.

– Ska jag leva mitt liv med Gud, då vill jag göra det ordentligt, tänkte jag. Ska jag inte göra det då vill jag ha provat på allvar så att jag är säker på att han inte finns.

INTE ENS NÄR Stefan gifter sig så finns hans pappa med för att dela den lyck liga stunden. Först en dag flera år senare kommer han på motorcykel till ett av sina barnbarns kalas, men sedan är han borta i många år.

– Det var smärtsamt att inse att inte heller mina barn skulle få ha farfar i sina liv. Det var en dröm som dog och en sorg att bearbeta. Den där pappan som var så noga när jag var liten och bar ut tidningar. Jag fick inte ens ta med mig ett överbli vet ex hem för tidningen var ju inte min. Sedan åkte han runt och stal bilar, gjorde

Text: Noomi Lind • Foto: Josef Maxson

inbrott och langade narkotika och jag förstod inte hur det kunnat bli så.

Redan tidigt i livet som kristen är förlå telse ett ämne som det undervisas mycket om i Stefans kyrka. Han tar särskilt till sig att han inte behöver vänta på att den andra personen ska be om förlåtelse för att han själv ska förlåta. Stefan gör ett medve tet val. Han vill inte underlätta sin pappas missbruk, han vill inte lägga locket på utan vara ärlig och transparent. Det här är hans liv och hans pappa och han måste själv få äga sin berättelse.

– Jag ville inte heller vänta på att allt skulle bli bra och förlåta då, utan ville tro att med Guds hjälp så kunde jag släppa bördan och få hjälp att läka. Jag bestämde mig för att lämna det till Gud.

TOLV ÅR SENARE jobbar Stefan som pas tor och pappan hör av sig. Han har blivit gripen med ett halvt kilo narkotika, sitter åter i fängelse och nu ges möjlighet till ett anhörigsamtal.

Om detta ska bli på riktigt så måste Stefan få berätta vad han själv känner. Han förstår att missbruk kan ta över och bryta ner en människas liv, men behöver få tala om vilka konsekvenser det lett till för familjen. Hur han upplevt att pappan övergett dem.

– När jag utgjutit mitt hjärta och för klarat hur ont det gjort, så tittade pappa mig in i ögonen och sa; ”Stefan, det ska du veta, att jag har ingenting att be dig om förlåtelse för.” Och då var jag oer hört tacksam över att mitt val att förlåta inte hängde på hans bön om förlåtelse, utan jag hade fått hjälp att ta det beslutet tidigare. Jag insåg att han behövde gå sin egen väg till insikt.

Trots pappans reaktion så upplevde Stefan en frid i förlåtelsen. Att han varit öppen och ärlig och pratat med andra som också haft det svårt är viktigt, säger han.

– När sår läggs till sår så uppstår helande, sa predikanten Frank Mangs en gång i tiden, och jag tror att det är sant.

Pappan dog i cancer för snart tio år sedan, men berättelsen blev ljusare mot slutet.

– Detta blev hans sista fängelsestraff och han kom tillbaka till ett hederligt liv igen. Även om vår relation aldrig blev

fullständigt upprättad, så är detta ändå något av det starkaste och största som jag varit med om. Den pappa som varit förlo rad bortom all kontakt, hade nu jobb och körkort igen och satt där nykter med oss på julafton och skrattade och skämtade med barnbarnen.

FÖR STEFAN ledde förlåtelsen till att han inte längre behövde identifiera sig med det som präglat hans uppväxt.

– Jag kommer alltid att vara pappas son, ett alkoholistbarn, men jag är så mycket mer.

Samtidigt betonar han vikten av att förlåtelse aldrig tvingas fram.

– Förlåtelse är inte en piska som man blir slagen med för att prestera ett beslut eller några ord. Förlåtelse är en dörr som man kan få gå in i för sin egen frihets och läkedoms skull.

Det som han själv gått igenom har idag blivit en styrka i pastorsrollen.

– När jag delar med mig av mina egna upplevelser så märker jag hur andra också vågar berätta om sina liv. Vi tror ofta att vi ska bli förkastade när vi delar något mörkt, men min erfarenhet är att då växer omsorgen och kärleken sig ännu större hos den som lyssnar.

HANS TRO HAR mynnat ut i insikten att Gud alltid är på den utsattas sida, men det är inte lätt att vara människa och samma person kan vara både förövare och offer.

– Det är en frihet att förlåta, att inte förminska det som hänt men att ge det till Gud. Men det finns också stor frihet i att få komma till Gud och säga; jag är den som har sårat, som lagt bördor på andra. Hjälp mig att ta ansvar och inte synda mer och även att inte gå under av min skam och skuld. Förlåtelsen är något av det mest centrala som finns i den kristna tron, för den befriar både förövare och offer.

För Stefan är det en livshållning att förlåta på förhand. Han har insett att detta inte alltid leder till förnyat förtroende eller till försoning.

– Knyts försoning till begreppet förlå telse så finns risk för att man aldrig klarar att ge förlåtelse. Men om man ser förlåtel se som ett första steg, då tror jag att man mår bra av det oavsett hur det går sedan.

”

Vi tror ofta att vi ska bli förkastade när vi delar något mörkt, men min erfarenhet är att då växer omsorgen och kärleken sig ännu större hos den som lyssnar.

”Nu är det dags att vi kör”

I en tuff tid är det inte läge att backa utan att vara frimodig i att betjäna. Detta hör till budskapet under Pingst Ledare med temat Vårt första uppdrag är andra. Tidningen Pingst var på plats i Örebro.

GLÄDJEN VAR PÅTAGLIG i sorlet av röster i foajén när hundratals volontärer den 22 oktober checkade in för Pingst Ledare i Pingst Örebro, dit församlingens pastor Edward Sköllerfalk hälsade välkommen.

Lovsången drog igång i en fullsatt kyrka. Mathias Eke lyck, pastor för musik och outreach, påminde om allvaret i den tid vi gått igenom, men också om hur Gud burit.

– Jag låg på sjukhus i covid där jag akutopererades sju gånger på grund av infektioner. Men Gud är ändå god och människors böner bar mig, berättade han.

Nicklas Piensoho, föreståndare för Filadelfia Stock holm, lade grunden för ledarskap:

– Det finns två saker som berör allt ledarskap. Led människor till Jesus och led dem till Bibeln. Om vi lyckas med det så har vi gjort det vi ska, sa han.

Piensoho beskrev också hur Gud som har alla arsenaler på sin sida, samtidigt är ödmjuk och mild, och hur denna mildhet även bör prägla oss människor som ledare.

JOSEFIN DE GREGORIO, författare och litteraturvetare, berättade att hon är ett stort fan av Pingstkyrkan och uppmuntrade ledarna att vara frimodiga i en tuff tid.

Hennes samtal med Pingsts föreståndare Daniel Alm berörde bland annat hur sanningsbegreppet håller på att luckras upp i västvärlden.

– Att säga att man tror på en absolut sanning kan uppfattas som provocerande, men vi får inte släppa det vi tror på på grund av detta, sa de Gregorio.

Församlingarna kan räkna med fortsatt förföljelse fram över, att vi blir missförstådda och får negativ publicitet, tror hon.

– Fienden gör detta för att marken är bördig. Nu är det dags att vi kör, sa Josefin de Gregorio.

Hon framhöll hur vi kan hämta styrka hos varandra i församlingsgemenskapen, hemgrupperna och i vår karis matik. Hur vi här har djupa och rika källor att ösa ur. Förutom sju olika seminarier togs under eftermiddagen tid för att svara på frågor. Bland annat rörde de smågrup per och relationsbyggande.

– Ju större en kyrka blir, desto mindre måste den bli. Att fostra nära relationer är avgörande, inte minst i den unga generationen. Den kristna tron måste hitta sitt fäste om den ska växa, bära och hålla, sa Andreas Nielsen, ledare för Hillsong Sverige.

EFTER PANDEMIN märks en svacka i engagemanget hos volontärer. Här påtalade Daniel Alm vikten av att det finns rum för uppmuntran och inspiration och av att få tid för att förkovra sig som ledare. Andreas Nielsen fram höll att det nu pågår ett år av omstart och återplantering, där vi istället för att bli frustrerade behöver så in i nya relationer och vanor.

Talare vid dagens slut var Mats Särnholm, föreståndare i Smyrna Göteborg, utifrån rubriken ”Gör dig inte illa, vi är alla kvar” och Apg 16:25-34. Bibeltexten handlar om hur Paulus och Silas ledde fångvaktaren till tro.

– Som kristna ledare finns vi kvar. Vi finns nära dem som vi är satta att betjäna när livet är tufft, sa Särnholm och framhöll att uppdraget sträcker sig långt utanför församlingens gränser och gäller även de människor som inte tycker som vi.

En av de många deltagarna i Örebro var Louise Sedin, som nyligen blivit ungdomsledare i Pingst Västerås:

– Det bästa under dagen har varit att få finnas i detta rum och lovsjunga tillsammans med alla som är här. Det märks att Gud är här och är taggad, sa hon.

Text: Noomi Lind • Foto: Andreas Jovlunden

Pingst Ledare i Örebro gick i gläd jens tecken Längst ner till vänster: Josefin de Gregorio intervjuades av Daniel Alm.

Jesu förlåtelse - ett kapital för alla våra relationer

SITTER I MIN fåtölj en gråmulen novem bermorgon. I fokus har jag en ikon där Jesus lägger sin arm om en lärjungevänskapsikonen, så kallas den. En stark påminnelse om att Jesus följer mig också denna dag. Jag påminns också om vad Gud sa till Mose inför en dag av ovisshet: ”Mose jag går med dig så slipper du oroa dig!” 2 Mos 33:14.

Morgonbönen är viktig för mig. Den dag liga överlåtelsen till Jesus då jag gång på gång får påminna mig om att jag är förlåten genom Jesus. Det innebär ett ansvar för livets alla relationer. Vad betyder förlåtel sen i våra liv?

När jag var barn hände det att jag var dum mot någon kamrat och när jag kom hem skavde det och mamma märkte att jag var ledsen. Jag visste att jag gjort fel. När jag gick till min kamrat och sa; ”förlåt jag ville inte vara dum mot dig,” var det som om en sten föll från mitt hjärta trots att jag var ett barn. Det var en god lärdom som jag tror många känner igen sig i. Det har betytt mycket för mig genom livet.

ATT BE OM förlåtelse av den jag sårat, det är en riktning. Det handlar om att ta ansvar för sina handlingar, det jag gjort fel, och inte skylla på någon eller något annat. Att förneka skuld leder till försämrad livs kvalitet och påverkar hela vår varelse.

Förlåtelsen har också en annan riktning, då det handlar om att förlåta den som gjort mig illa. Det kan kännas mycket svårt! Någon har sårat mig och jag ska förlåta den

BRITT SANDBERG

personen? Nej det känns helt omöjligt, det måste vara den som gjort mig illa som ska ta kontakt med mig. Ja så skulle vi önska att det alltid var, men så ser inte verklighe ten ut och vägledning har vi fått av Jesus själv i Guds ord.

Redan i bönen Fader vår, i Matt.6:12, har vi med orden ”förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta den som står i skuld till oss” Det finns ett samband mellan förlåtelsen vi tar emot genom Jesus Kristus och vårt ansvar att förlåta den som står i skuld till oss. Det är verkligen viktigt i våra relationer! Oförsonlighet som får ligga kvar och gro blir med tiden till bitterhet. Det ger aldrig någon god eftersmak.

BITTERHET KAN inte heller leva tillsam mans med frid, kärlek eller de andra goda frukterna. Bittra rötter tar över utrymmet i vårt inre där god frukt ska ha utrymme. Bibeln talar om bitterhet som röta i benen – det hänger ihop, ande, själ och kropp! Om bitterheten bitits sig fast kan det ta lite tid att bli fri och en god hjälp kan vara en medvandrare som hjälper oss att se. Förlåtelse tillhör själva livet - ett uttryck för att leva gott tillsammans. En mycket viktig hjälp för att inte fastna i det för gångna. Vilken tillgång vi har i den kristna tron, att Jesus har förlåtit oss och att vi får leva med det som ett kapital för alla våra relationer!

Nu lyser solen in genom fönstret – solen finns alltid där bakom molnen! Önskar er alla en fin adventstid och en god jul.

Om bitterheten bitit sig fast kan det ta lite tid att bli fri och en god hjälp kan vara en medvandrare som hjäl per oss att se.

Trädgårdens Gud

Sjöbergs

Svek, missbruk och Gud

En mycket personlig bok om en livsresa som innehållit stora mått av svek och missbruk, men också möte med en livsförvandlande Gud. Rasmus Troeds son har blivit känd för många svenskar genom sin roll som Bellan i tv-serien Vår tid är nu och jag gissar att det är en bidragande orsak till att boken om hans livsresa fått den titel den fått. Kapitlen är genomgående korta, men mening arna ofta ordrika och ibland med ett närmast hisnande bildspråk. Många välkända personer möter läsaren också på sidorna.

Guds omsorg i skapelsen

Även den här boken är på många sätt en memoarbok, där författaren vandrar genom en skog av minnen och på så vis berättar om barndom, sorg, försoning och frid. Författaren vill få sina läsare att få syn på Guds härlighet och hur den manifesteras i skapelsen. Han lyfter den bibliska kopplingen mellan männ iskor och träd och hur trädgårdens Gud genom allt finns med, visar omsorg och kärlek, planterar, beskär och skördar. Andrew Peterson är också låtskrivare som besökt Sverige många gånger, och här har han sina rötter.

Om nära relationer

jag älska

Författaren, som är socionom och legitimerad psykoterapeut, skriver här om modet och gåvan att leva i nära relationer. Hon lyfter trygghet och glädje som två viktiga förutsättningar för att relationer ska växa. Fokus ligger inte endast på relationer mellan par, utan också mellan familjemedlemmar, kol legor och vänner. Varje kapitel avslutas med funderingar och tips för läsaren att pröva och vart sjunde kapitel utgör en sammanfattning av de föregående. Här finns mycket att fundera över, och skulle jag tro, återvända till.

Skön blandning av julmusik

Julmusik med Samuel Ljungblahd och Bohuslän Big Band där även 2020 års Mellovinnare The Mamas gästar. Musikaliskt bjuds det på en skön blandning av soul, gospel, storband och jazz på ett härligt vis. Förutom välkända julsånger som JoyToTheWorld och MaryDidYouKnow? finns även två helt nyskrivna julsånger. En av de nya sångerna, den svängiga gospel/bluesaktiga Beli evinginChristmas med härligt blåsarrangemang är min höjdpunkt på detta album.

Sparsmakat och storslaget

CJ (Carl Johan) Grimmark är mest känd som gitarrist och en av grun darna av hårdrocksbandet Narnia. Detta är hans andra soloalbum, men denna gång helt instrumental och som grädde på moset är det julmusik som framförs. Det är välkända julpsal mer som proffsgitarristen bjuder på i smakfulla arrangemang. Musiken är sparsmakad och atmosfärisk, samtidigt episk och storslagen. Ett riktigt starkt album där OCome,AllYeFaithful är min absoluta favorit.

Gitarrpop med modernt sound

Veteranen Steven Curtis Chap man med ett efterlängtat knippe nyskrivna sånger. Albumet bjuder på Stevens säregna härliga och uppmuntrande akustiska gitarrba serade pop men nu i ett mer modernt sound. För att uppleva det bästa av hans bredd av musikalitet och textskriveri tycker jag att man ska lyssna in den innerliga A DesperateBenediction (Peace On Earth) och den fartfyllda RunningAfterYou där Stevens gitarr spelsfinesser får träda fram.

Min tid är nu

Rasmus Troedsson med Elin Liljero Eriksson Libris förlag

Andrew Peterson

förlag

Dig vill

Ulrika Ernvik Libris förlag

Samuel Ljungblahd & Bohuslän Big Band feat. The Mamas The Soul of Christmas (Connection)

CJ Grimmark Christmas + Hymns & Instrumentals (JONO Music)

Steven Curtis Chapman Still (Provident Label Group)

Förra numrets vinnare

Christer Wallquist, Karlskoga

Gunilla Englund, Hönö

Lisbeth Bäckström, Nora Karin Eriksson, Lit

Lilian Gustafson, Tranås

Jag vill helst ha:

Boken: Min tid är nu, Rasmus Troedsson

Skivan: Still, Steven Curtis Chapman

Skicka rätt svar till: Tidningen Pingst Box 15144 167 15 Bromma

Senast den 18 februari behöver vi ha rätt korsordslöning. Fem personer vin ner antingen en bok eller CD-skiva.

Vad händer vid våra köksbord? Har vi slutat prata med varandra och dela livet - hela livet?

MINNESVÄRT

Jeanette Ingemarson, kommunikatör som driver podden Föräldrapeppen, skriver i Dagen om att många unga saknar den relation med vuxna som gör det möjligt för dem att prata om sina känslor och sitt mående. Det är dags för föräldrar att kliva fram och vara närvarande i sina barns liv, menar hon.

LAN-LÄGER PÅ HÖSTLOVET

Hillsong Stock holm stod för när mare en fjärdedel av antalet döpta under 2021. Totalt döptes 1178 personer under året, föregående år valde 947 per soner att döpa sig, visar Pingsts årsbok 2022.

Sport for Life genomförde tillsammans med församlingar runt om i hela landet fem gamingläger (LAN) under höstlovet. Satsning på e-sport har fått stort gensvar i flera ungdomsgrupper och de årliga lägren är mycket uppskattade.

Pingströrelsen hade 437 församlingar med 86 819 medlemmar i december 2021, visar den nya Årsboken. Två län som enligt Frikyrkoundersökningen tappat rejält 2000-2020 ökade istället inom pingst - Kalmar och Kronoberg. Det finns nu 247 föreståndare varav 48 är kvinnor. En av dem är Camilla Brolin i Norrtullkyrkan, Söderhamn, på bilden.

Foto: Andreas Jovlunden

Foto: Linus Myhrberg

... OCH VI FINNS ALLTID HÄR FÖR DIG.

Mer Jesus

...i media.

Hjälp oss sprida budskapet om den verkliga anledningen till att vi firar jul.

I snitt konsumerar svensken sju timmar media varje dag. Därför vill vi synas där, via annonsering i webb och print. Årets tema i Pingsts julkampanj är Förlåtelse. För vi tror att julefrid är något som förutsätter en god relation till människor omkring oss, försoning med oss själva och att få ta emot Guds nåd.

Vill ni sprida julefrid med oss? Läs om hur du och din församling kan vara med på pingst.se/julkampanj