Page 1

U

NR 2 ÅR 2014 ÅRGÅNG 31

UU U U

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

Tema: Den helige Johannes Paulus II och ekumeniken


INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema: DEN HELIGE JOHANNES PAULUS II OCH EKUMENIKEN Ledare 3 Peder Bergqvist Något om Johannes Paulus II och ekumeniken Fredrik Emanuelson OMI Salig hon som trodde! Sr Veronica

4-7

8-11

Johannes Paulus II och Gorbatjov 12-15 Per Mases En resa till Polen - Karol Wojtyla - Elsa Mases

16-23

Father Mathews besök på Berget i oktober! 24-25 Peder Bergqvist Psalmförfattare på Berget: Del 2 Elsa Mases

26-29

Veni Creator Spiritus. Retreatmaterial 4:1 P. Raniero Cantalamessa

30

Romarbrevet kapitel 8. Retreatmaterial 4:2 P. Raniero Cantalamessa

31-38

Boktips från S:t Sigfrids Boklåda 39 Marie Erenius Bergqvist KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist. ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70. BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info@berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se. PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info@berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år. ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons Pris för fyra annonser 1/1 2 000:- (180x120 mm) 6 000:1/2 1 500:- (90x120 mm) 4 500:1/4 1 000:- (90x60) / 60x30 mm 500:-. 3 000:- / 1500:Baksida 5 000:- 15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

Unum 2


Ut Unum Sint

J

ohannes Paulus IIs rundskrivelse Ut Unum Sint (Jesu bön om att vi alla ska bli ett), från 25 maj 1995, är en inblick i hjärtat hos detta kyrkans allra färskaste helgon (helgonförklarades 27/4). De kristnas enhet är verkligen en hjärtesak för honom och Ut Unum Sint är en vädjan till hela kristenheten, varje kristen, att viga sitt liv till Enheten. Hörnstenen i all bön är Kristi bön till Fadern om alla kristnas enhet, att helt reservationslöst viga sitt liv åt Fadern, genom Sonen, i den helige Ande. ”Denna enhet som Herren givit sin kyrka och i vilken han ville innefatta alla är inte en bisak utan är hjärtat i hans mission; och den är inte heller ett yttre kännetecken på hans lärjungars gemenskap utan den hör istället till gemenskapens innersta natur. Gud vill kyrkan, därför att han vill enheten, och i enheten vill han ge uttryck åt hela sin agape” (Ut Unum Sint 9). Målet är ingenting mindre än att att vi alla endräktigt firar Herrens heliga eukaristi med varandra (Ut Unum Sint 77). Det yttersta målet är att den fulla synliga enheten mellan alla döpta återställs.

såg också en till Enheten motsatt utveckling där kyrkorna hotas att allt mer gå skilda vägar bland annat när det gäller etiska frågor. När vi på Berget blickar bakåt ser vi att hans farhågor tyvärr besannats. Per Mases skriver om detta i Bergets vision (2009): ”På Berget går vi så långt vi kan i riktning mot enheten... På det officiella planet har Svenska Kyrkan och Katolska Kyrkan inte kommit närmare varandra de senast 50 åren. Tvärtom har den Svenska Kyrkans vägval fört längre bort från det som är gemensamt kristet.” När Elsa Mases skriver om hennes och Pers möte med den helige Johannes Paulus II i Krakow 1966 (s. 16-23) betonade han nödvändigheten av solidaritet inom Kyrkan mellan biskopar och präster samt avgränsningen mot staten. I Polen betydde Johannes Paulus II och kardinal Wyszynski mycket för kyrkans självständighet och enhet. Frågan i Sverige är vem eller vilka som ska vara vår tids och vårt lands Wyszynski eller Wojtyla?

Engegemanget för Enheten får inte avstanna utan måste snarare intensifieras både i bön och arbete. Vi måsJohannes Paulus II såg många te fortsätta i den helige Johannes tecken runt om i världen på en Paulus IIs anda att be och arbeta för universell enhetsrörelse. Men han Ut Unum Sint! Unum 3


Något om Johannes Paulus II och ekumeniken Fredrik Emanuelson OMI

E

n av de viktigaste nycklarna till förståelsen av Johannes Paulus II och hans pontifikat är jubelåret 2000 när Johannes Paulus II i kraft av sitt ämbete fick föra den synliga kyrkan över tröskeln till det nya millenniet. Som en förberedelse för att kunna fira jubelåret manade han kyrkans många döttrar och söner att först lägga sig på knä och rannsaka sina samveten. Men också kyrkan själv.

ett åtagande inte bara inför Gud utan också inför människor. SÅ FICK VI lyssna vi till en syndabekännelse också av de synder som skadat enheten i Kristi kropp (Tertio millennio adveniente 34; Ut unum sint (UUS) 34, 82).

JOHANNES PAULUS II riktade sin syndabekännelse till Gud, eftersom endast Gud kan förlåta synder, men också till människor för vilka kyrkan måste ta ansvar. Vid DEN FÖRSTA söndagen under jubelårets slut skriver han i Novo fastetiden år 2000 firade så Johan- millenio ineuente (nr. 6): nes Paulus II en mässa i Peterskyr- Vi har förberett oss länge på denna kan i Rom med en tydlig botkarak- samvetsrannsakan. Vi var medvetna tär. Liturgin påminde om synder om att Kyrkan omsluter syndare i sitt som begåtts och öppnade vägen för sköte: “ kyrkan är helig, men behöver Unum 4


ändå alltid renas ”(Lumen gentium 8)… Hur skulle jag kunna glömma den gripande gudstjänsten den 12 mars 2000 då jag i Peterskyrkan med blicken stadigt riktad på den Korsfäste liksom blev Kyrkans röst och bad om förlåtelse för alla hennes söners och döttrar synder? Denne “minnets rening” gav styrka åt våra steg in på vägen till framtiden - den gör oss, som vill hålla fast vid evangeliet, ödmjukare och samtidigt mera vaksamma. Vidare sammanfattar han i samma skrivelse (12): Jag hade också krävt att särskild uppmärksamhet under planeringen av jubelårsprogrammet skulle ägnas den ekumeniska dimensionen. Vilket gynnsammare tillfälle för att ingjuta mod för vägen till den fulla gemenskapen kan det finnas än det gemensamma firandet av Kristi födelse? För att nå detta mål gjordes många ansträngningar; det ekumeniska mötet den 18 januari i St. Paulus-basilikan “utanför murarna” strålar fortfarande ut sin glans. För första gången i historien öppnades en helig port gemensamt av Petri efterföljare, primas i den anglikanska gemenskapen och en metropolit från det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel, i närvaro av representanter för kyrkor och kyrkliga samfund från hela världen.

Jesu Kristi bön påminner oss om att man alltid måste öppna sig mer för denna gåva och ständigt nå en djupare insikt om den. Bönen “ut unum sint - att de alla skall bli ett” är på en gång befallning, som förpliktar, kraft, som bär och hälsosamt klander av vår tröghet och vårt trånga hjärta. Förtröstan på att också vi under historiens gång kan nå fram till den fulla och synliga gemenskapen med alla kristna har sin grund inte i vår förmåga, utan i Jesu bön. Från horisonten av en förnyad väg efter jubelåret ser jag med stort hopp på Österns kyrkor och önskar mig att det utbyte av gåvor åter helt och fullt skall bli verklighet som ju berikade Kyrkan under det första årtusendet. Må minnet av den tid då Kyrkan andades med “ båda lungorna” sporra de kristna i öst och väst att gå en gemensam väg i trons enhet och i respekt för legitima skillnader, i det att de ömsesidigt accepterar stöder varandra som lemmar i en och samma Kristi kropp.

Med liknande engagemang måste man främja den ekumeniska dialogen med bröderna och systrarna i den anglikanska gemenskapen och de kyrkliga samfund som framgått ur reformationen. Det teologiska mötet i samtal om väsentliga punkter i tron och den kristna moralen, samarbetet Mot slutet av samma skrivelse läg- i kärleken och framför allt helighetens ger han ut kursen och skriver (48): storslagna ekumenik kommer att med Unum 5


Guds hjälp i framtiden bära frukt...

ett stort antal icke-katolska kyrkor, liksom med Kyrkornas Världsråd I sin encyklika om ekumeniken och andra internationella ekumeUt unum sint (1995) påminner han niska organisationer. Rådet har kyrkan om enhetens oåterkalleliga initierat ett antal bilaterala internationella dialoger, vilket har lett till väg och skriver: Att tro på Kristus innebär att vilja flera bilaterala överenskommelser. enhet; att vilja enhet är att också vilja kyrkan; att vilja kyrkan är att vilja SEDAN 1960-TALET har rådet den gemenskap av nåd som motsva- arbetat tillsammans med Kyrkorrar Faderns plan av evighet. Det är nas världsråd för att bl.a. förbereda alltså innebörden av Kristi bön att de texterna för Böneveckan för kristen enhet som äger rum varje år skall bli ett (UUS 9). från 18 till 25 januari. De utbyter FÖR DET DAGLIGA arbetet också personal inom olika områhade Johannes Paulus II enhetsse- den. Det råder ingen tvekan om att kretariatet till sin tjänst, upprättat Böneveckan för kristen enhet har efter det andra Vatikankonciliet, gjort många medvetna om allvaret och som han 1988 uppgradera- i den nuvarande splittringen. Böde till att bli det Påvliga rådet för nen kan övervinna fördomar, omfrämjandet av de kristnas enhet vända hjärtan, gör attityder mjuka(”enhetsrådet” i folkmun). Det- re och mer dynamiska och åstadta råd har till uppgift att tillämpa komma försoning. Därmed kan det andra Vatikankonciliets lära den andliga ekumeniken sägas vara om ekumeniken inom den katolska hjärtat i den ekumeniska rörelsen, kyrkan och att sprida en ekume- som Johannes Paulus II citerar i Ut nisk anda, samt att hjälpa biskops- unum sint (15): ingen sann ekumenik konferenser och biskopar med eku- är möjlig utan hjärtats omvändelse meniska spörsmål. Rådet gav 1993 (Unitatis redintegratio 7). ut ett ekumeniskt direktorium med riktlinjer för ekumeniska samtal och ekumeniskt samarbete med Katolska kyrkan, och man publicerar också regelbundet en tidskrift, Information Service.

DE EKUMENISKA dialogerna blir därför en “frälsningens dialog” som strävar efter sanning och som alltid måste föras i sanning och kärlek. En dialog blir då också något av en samvetsrannsakan (UUS Rådet har nära förbindelser med 33, 34). Unum 6


PERSONLIGA MÖTEN med olika kyrkoledare var alltid på programmet när Johannes Paulus II genomförde sina apostoliska resor. Flera av dessa möten berättar han om i t.ex. encyklikan Ut Unum Sint. Ett av dessa möten var med patriarken av Konstantinopel, Dimitrios I, vilket resulterade i att de två kyrkorna inledde den nuvarande traditionen att sända officiella delegationer som representanter för att besöka varandra: från det ekumeniska patriarkatet till Rom för att fira de heliga apostlarna Petrus och Paulus, och från den Heliga stolen till Phanar för aposteln Andreas högtid (UUS 52).

VID SITT BESÖK i de nordiska länderna beskriver han hur rörd han blev när lutherska biskopar i Finland och Sverige vid kommunionen under mässorna kom fram och med ett överenskommet tecken bad om hans välsignelse (UUS 72). En lokal ekumenisk gest som uttrycker gemenskap, längtan och smärta gjorde ett så stort intryck på påven Johannes Paulus II att han valde att föra in detta exempel i sin undervisning för hela den världsvida kyrkan.

Fotografi från Johannes Paulus IIs besök i Turkiet 1979 då han träffade patriarken av Konstantinopel Dimitrios I.

S:T SIGFRIDS BOKLÅDA

På Berget finns S:t Sigfrids Boklåda, som genom sin försäljning av böcker, skivor och ikoner vill spegla vår ekumeniska inriktning. Öppettider: tisdag till söndag kl. 14.00-16.00 (onsdag till 15.00) Boklådan har en vänförening. Genom ditt medlemskap bidrar du till att säkerställa ett fortsatt brett utbud av litteratur med andlig vägledning på kristen grund. Medlemsavgiften är 100 kr/år. Postgiro: 491 5731-6 Kontakt: bokladan@berget.se Unum 7


Salig hon som trodde!

Sr Veronica, dominikansyster och medarbetare på Berget.

P

åven Johannes Paulus II skrev 1987 en encyklika om jungfru Maria: Frälsarens moder (Redemptoris Mater) om Marias kallelse och plats i frälsningens mysterium. Den meditation som följer har inspirerats av detta brev.

ordet och hörsammar det. Genom sin tro blir hon den nya Eva ”Moder till alla som lever” (1 Mos 3:20). Vid korset blir hon mor till den lärjunge som Jesus älskade. ”I övre salen anropar hon tillsammans med lärjungarna om den Andes gåva, som redan vid bebådelsen hade överskuggat henne. Hennes ”SALIG HON SOM TRODDE”, moderskap gentemot kyrkan är säger Elisabet till Maria (Luk 1:45). en avglans av och en fortsättning Till kvinnan som ropar: ”Saligt det på hennes moderskap gentemot moderliv som har burit dig, och Guds son”, skriver Johannes Paulus saligt det bröst du har diat”, svarar i sitt brev om Maria: ”Redemptoris Jesus: ”Säg hellre: saliga de som hör mater” (Redemptoris Mater 24). Guds ord och tar vara på det” (Luk 11:27-28). Marias storhet är inte MARIA - DEN TROENDE bara att vara Jesu fysiska mor, utan - har under hela sitt jordiska liv att vara den som tror, den som hör vuxit i tron. Hon låter Guds ord Unum 8


växa i sig, på samma sätt som barnet växer i hennes sköte. Vid bebådelsen ”undrar” hon vad ängelns hälsning betyder. Hon tar emot och reflekterar över det som övergår hennes förstånd. När herdarna kommer och berättar om det de sett, tar hon allt detta till sitt hjärta och begrundar det. När hon och Josef bär fram barnet i templet förundrar de sig ”över vad som sades om honom” (Luk 2:35). Jesu frambärande i templet kallar Påven för ”den andra bebådelsen”. ”Symeons ord bekräftar bebådelsens sanning: Han tog barnet i sina armar och sa: ’mina ögon har sett frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt sitt folk Israel’. Men på samma gång vänder sig Symeon till Maria med följande ord: ’Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid’ och han säger vidare’ ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen’ (Luk 2:30-35). Symeons ord kastar ett nytt ljus över budskapet som Maria hade fått från ängeln. Sonen ska fullborda sin mission i oförståelse och lidande. Det är i lidande, vid sidan av den lidande Frälsaren som hon måste leva sitt

liv i tro” (Redemptoris Mater 16). REDAN NÄR DEN tolvårige Jesus återfinns i templet blandas glädjen med smärtan. Han säger till Maria och Josef: ”Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader? Men de förstod inte vad han menade med sina ord … och hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.” MARIA FÖRSTÅR INTE men hon låter sig ledas steg för steg i sin sons mysterium. Hon blir undervisad av ängeln, av herdarna, av Symeon, av Jesus själv. Två gånger skriver Lukas att hon bevarade ”allt detta” i sitt hjärta. På grekiska står samma verb med olika prefix. Suneterei, när herdarna talar om sin syn, dieterei när Josef och Maria finner Jesus i templet. Sun: det som kan fogas ihop, dia: det som går isär. Maria tar emot allt, hon väljer inte, hon bevarar i sitt hjärta det hon förstår och det hon inte förstår. Hon låter Guds ord vara gudomligt, ett levande ord som är sått i hennes hjärta, som växer i den goda jorden och ger hundrafalt. Hon är den som hör Guds ord och handlar efter det. JOHANNES PAULUS II skriver: ”Från första ögonblicket var Maria lydig i tron genom

Unum 9


att hon överlämnade sig åt den hemlighetsfulla innebörd, som Gud själv hade gett bebådelsens ord” (Redemptoris Mater 15). ”Ske med mig som du har sagt” säger Maria, om och om igen. Hon tar emot budskapet om glädjen och budskapet om lidandet. Hon har ingen egen föreställning om hur detta ska ske utan hon litar helt på den som talar och överlämnar sig åt honom. Hon går in i en helig lydnad. LÄRJUNGARNA DÄREMOT är gång på gång instängda i sina egna föreställningar. De vill få de ord de hör att passa ihop med deras egna förväntningar. De sorterar i det Jesus säger, de hör det som motsvarar deras föreställningar och blir döva för det andra. När Jesus talar om sin väg till lidandet och döden diskuterar lärjungarna om vem som ska bli störst bland dem. ”Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade” (Luk 18:34). Petrus bekänner att Jesus är Messias, men när Jesus börjar tala om sitt lidande utropar han: ”Må Gud bevara dig, Herre. Något sådant skall aldrig hända dig.” Jesus tillrättavisar honom skarpt, ”Satan … dina tankar är inte Guds utan människors” (Matt 16:16-

22). Petrus kommer att förneka sin älskade mästare. Han kan inte känna igen den Messias han bekänt i den besegrade, förödmjukade mannen som står inför Pilatus: ”Jag känner inte den där mannen” (Mark 14:71). MARIA STÅR VID korsets fot och ”bevittnar hur, mänskligt sett, allt förnekar det ord hon hört vid bebådelsen: ’Han skall bli stor… och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron och han skall härska över Jakobs hus för evigt och hans välde skall aldrig ta slut’. På detta korsets trä där hänger hennes son i plågor som en dödsdömd.” Maria förstår inte, mörkret är totalt men hon överlåter sig åt Gud, ”hon underkastar förståndet och viljan under honom, vars vägar är outrannsakliga” (Redemptoris Mater 18). I detta ögonblick är hon den benådade, fylld av Helig Ande. VID BRÖLLOPET I KANA, antyds redan ”den nya innebörden av Marias moderskap…Vad detta moderskap skall vara i gudsrikets nya dimension, i strålkastare från Guds frälsande faderskap. I Kana handlar inte Maria som en utomstående utan just i sin egenskap av mor”. Vid korset står Maria tillsammans med den lärjunge som Jesus älskade och vi hör Jesu testament:

Unum 10


”Här har du din son…Här har närvaro på den väg där man blir du din mor.” Marias moderskap född av Helig Ande” (Redemptoris gentemot människorna blir klart Mater 24). formulerat och stadfäst: det har sitt ursprung i Frälsarens slutgiltigt fullbordade påskmysterium. Kristi moder, som står i detta mysteriums centrum – ett mysterium som SENASTE NYTT OM omfattar varje enskild människa och hela mänskligheten – ges som RETREATER OCH KURSER mor åt varje människa och åt hela människosläktet... Detta ’Marias nya moderskap’, framvuxet ur tron, är frukten av den ’nya’ kärlek, som kom till full mognad i henne vid foten av korset, genom att hon tog del i sin Sons frälsande kärlek” (Redemptoris Mater 23).

www.berget.se

MARIA SOM HAR FÖTT Sonen blir mor till alla Jesu lärjungar, kyrkans moder. Denna andra dimension av moderskapet blir helt uppenbarad när hon, på pingstdagen, tillsammans med apostlarna åter blir uppfylld av Anden. ”I nådens frälsningsplan, som fullbordas genom den Helige Andes verkan, finns en enastående samstämmighet mellan det ögonblick då Ordet blev kött och det ögonblick då kyrkan föddes. Den person som förenar dessa två ögonblick är Maria: Maria i Nasaret och Maria i den övre salen i Jerusalem. I båda fallen visa hennes diskreta men nödvändiga Unum 11


Per Mases om

Johannes Paulus II och Gorbatjov - denna text finns i Pers sista verk (hösten 2010): ”Kulturum”. En skrift som ledsagar den som besöker Bergets utställning om Europas kristna rötter: ”Kulturum”.

Från Johannes Paulus IIs besök i Sverige 1989. Den helgonförklarade Johannes Paulus II i samspråk med Svenska kyrkans ärkebiskop Bertil Werkström och Katolska kyrkans biskop i Sverige Hubertus Brandenburg.

A

rbetet för de kristnas enhet var mycket angeläget för påven Johannes Paulus II. Ärkebiskopen Bertil Werkström tog initiativet att inbjuda honom till Sverige. Påven besökte Norden 1-10 juni och Sverige 8-10 juni 1989 och blev positivt mottagen. Då han besökte Gamla Uppsala blev de hednisk a ” höga rna” (från v ikingatiden) täckta av människor som f irade Mässan med 16000 deltagare. Berget var representerat. Givetvis firades också en gudstjänst tillsammans med de svenska kyrkoledarna i Uppsala

domkyrka. Uppsala universitet hade grundlagts genom en påvlig bulla 1473. Nu fick påven tillfälle att träffa företrädare för de svenska universiteten genom att hålla en föreläsning i aulan. JOHANNES PAULUS II (19202005) har haft en enastående betydelse, inte bara för Kyrkans enhet och förnyelse utan också för världspolitiken. Det är i mycket hög grad hans förtjänst att 1900-talet inte slutade i ett tredje världskrig.

Unum 12


Här kommer nu en intervju med den sovjetiske presidenten och partiordföranden Michail Gorbatjov: ”Spiritualitet är sann politik, i ordets högsta mening, Påven betygar, att ”Gud finns i människans hjärta”. - Ni har på ett helt avgörande sätt medgestaltat ett väsentligt kapitel i vårt århundrades historia. Ni var Sovjetunionens sista president och har undertecknat slutet på denna struktur av en stat, som hade framgått ur revolutonen 1917. Vad föranledde Er att inleda den s.k. ”Perestroijkan”? - Gorbatjov: Perestrojkan var en viktig mänsklig och politisk erfarenhet. Att genomföra den var inte enkelt, men jag menar att grundsatserna för att genomföra den på det ena eller andra sättet på den världsvida politikens nivå blivit tillräckligt förstådda och slagit djupa rötter. Ändå är mycket kvar att göra, för fortfarande finns det orättfärdighet och ojämlikhet. Det skulle visserligen inte finnas någon ”Perestrojka”, d.v.s. verklig förändring till frihet, utan den spirituella, kristna dimensionen. Otvivelaktigt har Johannes Paulus II haft ett betydande inf lytande på mitt liv och på mina avgöran-

den. Jag, en son av ett slaviskt folk var berörd av hans vittnesbörd som människa, som likaså var son av ett slaviskt folk. Hans syn på Europa gjorde ett starkt intryck på mig. Jag närmade mig påven steg för steg. Först hörde jag talas om honom, sedan lärde jag känna hans budskap, till sist hade jag möjlighet att möta honom ansikte mot ansikte. Det var det viktigaste mötet i mitt liv. Påven hade använt ett uttryck, som blivit kvar i mitt hjärta, nämligen om Europas två lungor. Europa - så sade Johannes Paulus II under det kalla krigets dramatiska tid – måste åter andas med båda lungorna – den östliga och den västliga. Denna epokgörande intuition gav sakerna en avgörande vändning. Också för mitt liv. Det var en spirituell intuition, men spiritualitet är ju sann politik, i ordets högsta mening. - Ni har särskilt arbetat för att förbereda frihetens nya tid. Vilken summering skulle Ni idag göra av Er verksamhet? - Gorbatjov: Jag tror, efteråt liksom före, att det som skett med början med murarnas fall, inte varit möjligt utan kristendomens enorma andliga kraft. Men människans problem är inte bara de totalitära ideologierna, det problemet är inte bara våld och krig. Människans pro-

Unum 13


blem består i människan själv, och lösningen kan man bara finna i människans hjärta. Det är Johannes Paulus stora undervis-ning, sy ns det mig. Det ta budsk ap talar också till icketroende. Hans förtjänst ligger i att ha förstått det – jag talar av egen erfarenhet - att de stora utmaningarna för människan inte upphört i och med Sovjetunionens fall. Det har uppstått andra, och det kommer att finnas nya utmaningar.

av gamla samhälleliga, politiska och sociala problem. Den kan inte riskera att nya barriärer, nya gränser, nya murar byggs upp. Det är en stor fara.

- Gorbatjov: I min verksamhet är det kristna tankegodset alltid närvarande. Jag menar med detta i första hand påvens utsagor och vittnesbörd. Men jag vet att Kyrkan talar med honom. Jag sysselsätter mig just nu med en undersökning av de problem, som gäller Europa. Och när man talar om Europa kan man bara inte bortse från kristendomen. Temat Europas verkliga enhet fascinerar och sysselsätter mig mycket.

Denna situation är oacceptabel. Vi kan inte förbli overksamma, för vår värdighet som människor står på spel. Och det finns ingen stämma, som skulle påminna oss starkare och mer vägvisande än påvens.

Två exempel: Muren som skiljer rika och fattiga i Europa är olidlig. Det är en osynlig men ändå erfarbar mur. Det finns ett stort antal män och kvinnor, gamla människor och barn, som enligt officiella uppgifter lever i största fattigdom. Jag talar här inte om - Vilken framtid ser ni för Eu- Afrika eller Asiens fattiga folk. ropa? Jag talar om Europa.

Europa är ett stort politiskt och socialt verksamhetsområde. Vår kontinent kan inte ta ansvar för att man går tillbaka in i det förgångna. Den kan inte heller ta ansvar för en förnyad tillspetsning

- På vilket fundament kan ett äkta och soligt ”hus Europa” byggas? - Gorbatjov: Europa är en världsdel med lång historia, rik på konst och kultur. Europa - jag upprepar påvens ord - måste andas med båda lungorna. Det måste återupptäcka sina stora personligheter, vars handling var inspirerad av tro. Ett på allvar enat Europa är ingen utopi. Men det är nödvändigt med stora gemensam-

Unum 14


ma ansträngningar för att bygga upp ett gemensamt ”hus Europa”, som verkligen är fritt. Jag menar t.ex. att i denna verksamhet måste kultur och etik åter sättas in. Er politik i Europa utan förhållande till kultur och etik kan inte ha framgång, eftersom de löper faran att vanställas och vända sig mot folken. Historien erinrar oss om tragiska exempel i nyare tid. Det är nödvändigt med en stark mänsklig spännvidd, förpliktad till tjänst. Det f inns människor, som ser längre än andra, som tänker djupare och ibland handlar överraskande. Till dessa människor hör också Johannes Paulus II”. Intervjuare: Giampaolo Mattei (översatt från italienska ur L’Osservatore Romano den 12 juli år 2000).

Påven med Raisa och Michail Gorbatjov 1991. Gorbatjov som menade att Sovjet unionen s sammanbrott knappast skulle ha varit möjligt utan Johannes Paulus II. Unum

I JANUARI 1959, vid slutet av en bönevecka för alla kristnas enhet, hade påven Johannes XXIII tillkännagivit för sina kardinaler att han hade för avsikt att sammankalla ett allmänt kyrkokoncilium. På pingstdagen tillsattes förberedande kommissioner för att från världens alla katolska biskopar inhämta deras åsikter om vad som skulle bli föremål för behandling i konciliet. När allt var g jort, sändes inbjudningar till alla stift i världen med kallelse till biskopen – och till observatörer från de stora kyrkorna – att samlas i oktober 1962. Biskop Sven Silén, Västerås stift, deltog som observatör från Lutherska Världsförbundet. 1962, den 18 november, invigde han S:t Davidsgården i Rättvik assisterad av biskop John Cullberg som nyligen avgått. Vid invigningen bar Sven Silén en vacker stola, med inskriften UT OMNES UNUM SINT – orden från Jesu förbön för sin Kyrka: ”att de alla skall bli ett...”. A LL A K R IST NAS ENHET är en målsättning för Berget. I den framvä xande ekumeniken spelar Berget en betydelsefull roll. Pingströrelsens Nya Slottet Bjärka-Säby och Berget i Rättvik är viktiga mötesplatser för enheten, säger biskop Anders Arborelius i tidningen Dagen år 2010. 15


EN RESA TILL POLEN – Karol Wojtyla –

Elsa Mases, medarbetare på Berget.

Mötet med ärkebiskop Karol Woytyla i Krakow 1966 gladde Elsa och Per Mases (till höger).

P

olen blev ett enat land och ett kristet rike samma år nämligen år 966. Mieszko I räknas som den förste polske härskaren och han lät döpa sig år 966. Därför

firade man tusenårsjubileum år 1966. Under nästan alla dessa år har landet legat i krig med fiender som ryssar, turkar, tyskar. En del svenska namn skymtar i dess historia: Sigismund höll nästan på

Unum 16


att bli vår gemensamma kung, Karl X och Karl XII förde båda krig i Polen. Många polska områden har vandrat hit och dit mellan fr.a. Tyskland och Ryssland.

gasolköket vid vägkanten. Det blev inte så. Gästfriheten var enorm och de flesta nätter blev vi inbjudna att bo antingen hos någon familj eller i något kloster. Man bjöd på vad man hade i huset: rödbetssoppa, 1918 ÅTERUPPRÄTTADES kött med stekt kål, kokt kål, Polen för att gå en ny lidandestid surkål, rödkål och kåldolmar, eller till mötes. Hitler inledde andra karp om det var fredag, för att inte världskriget med ett anfall på Polen glömma en delikatess: tjocktarmar och då en stark motståndsrörelse från svin, strimlade och kokta med bildades gjordes fullkomliga kryddor. utrotningsförsök mot polackerna och ungefär en fjärdedel av Polens VI HADE MED OSS och bjöd befolkning dödades. Bara antalet på svenskt knäckebröd, och man katolska präster som Hitler lät sa att man åt liknande bröd men döda uppgick till 2 700 personer. mycket hårdare under kriget. För att komma igenom det måste man EFTER KRIGET tog Ryssland ha statligt bett, d.v.s löständer av en del områden i öster som hade en rostfritt stål som man fick gratis av kyrka med ortodox rit. Tyskarna, staten. bland vilka de flesta protestanterna fanns, fördrevs ur landet, judarna TVÅ EPISODER kan belysa var utrotade och därför blev Polen fattigdomen bland folket. De första mycket enhetligt religiöst sett: 90 dagarna hade vi gått omkring och % romerska katoliker. 70-80 % gick iakttagit hur folk var klädda. Vi regelbundet i kyrkan (I Sverige kom överens om att de såg ganska 3-4 %). När vi frågade en präst ruggiga ut: fula kläder i fula färger vad man gör för att folk skall gå hopsatta så att det såg hemskt ut. till gudstjänsten svarade han: «vi En kväll tog vi upp frågan med en ringer i klockorna». präst och sa: «Vi har gått omkring och tittat på människornas NÄR NÅGRA KATOLSKA kläder...» «Ja» avbröt han oss «är präster inspirerade Per och mig det inte fantastiskt att så gott som sensommaren 1966 att resa till alla har något att sätta på sig«. Polen för att delta i tusenårsfirandet planerade vi att sova i vår lilla EN DAM SOM vi träffade hade Volvo PV och laga vår mat på varit och hälsat på sin syster och Unum 17


svåger på ett jordbruk som tillhört familjen i flera generationer men som nu blivit kollektiviserat. Första natten hörde hon hur alla i familjen steg upp och gick ut efter ett par timmars sömn. Detta upprepades andra och tredje natten. Nästa morgon frågade hon sin syster vad de gjorde, «Vi måste gå ut och stjäla ihop vårt potatisförråd för vintern» blev svaret.

För att lugna folkmassorna släpptes då kardinal Wyszynski som suttit i fängelse i fyra år. Men han vägrade att lämna fängelset och lugna folket med mindre än att han skriftligt fick förhållandet mellan kyrka och stat fixerat: Alla skolor förblev statliga, alla lärare kommunister de handikappade fick undervisas i kyrkliga skolor, Kyrkans religionsundervisning skulle inte POLEN ÄR ett jordbruksland och kontrolleras av staten. Skatt skulle större delen av jorden var privatägd betalas på alla inkomster, även på Man plöjde, harvade, sådde och kollekter. Kyrkan vägrade uppge skördade med sin häst. Det gick inventarier. långsamt och avkastningen blev låg. Regeringen sa: »ät upp hästarna TVÅ STORHETER kämpade. och köp maskiner», men många Gomoulka fortsatte att förfölja bönder vägrade. Då fick de slå sig Kyrkans folk med visste samtidigt ihop till kollektivjordbruk och miste att om Wyszynski skulle mana äganderätten till jorden. till uppror skulle Ryssland ta över och han själv mista all makt. MAN HADE OFTA en ko också Inom Kyrkan fanns optimism: även om man inte hade någon äng «Kristus regerar i Polen». När man där kon kunde beta. Liksom man i uppmanade oss att resa till Polen Sverige går ut med hunden gick man och delta i jubileet var det alltid här ut med kon så att den fick beta vid det polska folket och kardinal dikesrenen. Trots denna fattigdom Wyszynski man hänvisade till. byggde man nya kyrkor och hade fler Kardinalens starka ledarskap präster än före kriget. Alla var inte så beundrades. fattiga. De 20 % av befolkningen som tillhörde partiet hade det bättre ställt. VI DELTOG I tre stora möten För att få en tjänst som t.ex. Lärare för flera tusen deltagare med måste man gå med i partiet. kardinal Wyszynski, två utomhus på torg och ett i en kyrka. Vi 1956 STRAX FÖRE upproret i hörde kardinalen tala men förstod Ungern blev det uppror i Polen. Det inget. Men vi kunde följa med i var då Gomoulka kom till makten. gudstjänstordningen och uppleva Unum 18


den fantastiska stämningen. Påven Paulus VI hade nekats visum till jubileet och man hade inte räknat med deltagare från andra länder. Därför fanns det ingen högtalare med översättning. EFTER JUBILEET stannade vi några dagar i ett kloster i Warszawa och sedan hade vi tänkt oss att resa till Krakow, som är en oerhört vacker gammal stad. Systrarna övertalade oss då att resa till ärkebiskop Wojtyla som hade en stor betydelse för många människor i Polen.

Biskop Karol Wojtyla med kardinal Wyszynski och massor av andra persoenr under jubileet.

KAROL JOZEF WOJTYLA föddes 1920. Hans far var anställd vid den nya polska armen. Hans mor dog 1928. Fadern och han flyttade närmare Krakow 1938 för att han skulle kunna studera litteratur och skådespeleri. 1939 anföll tyskarna. Deras inställning var att polackerna inte skulle studera utan arbeta. Karol och hans far hamnade först i ett stenbrott och senare i en kemisk fabrik. En dag när han kommer hem finner han sin far död i en hjärtattack. UNDER DENNA TID skrev han ett starkt poem «Stenbrottet» som innehåller alla de ämnen som senare skulle prägla hans prästerliga tjänst: känslan för mänsklig värdighet, medlidande, respekt för kroppsarbete, önskan att få tjäna. Han upplevde kallelsen att bli präst. EN DAG NÄR HAN GICK över gatan blev han påkörd av en tysk militärbil och fick ett brott på skallbenet. Han fördes till sjukhus och en tid hängde hans liv på en tråd. När han blev utskriven från sjukhuset fick han frisedel från arbetet för att vila. Han sökte sig då till en grupp på 15 unga män som samlades till bön och samtal. Bland annat läste de Johannes av korset över vars texter Karol mediterade

Unum 19


och han accepterade sin kallelse att UTMÄRKANDE FÖR fader ställa sitt liv till andras tjänst. Wojtylas första tid som präst var hans fattigdom och enkelhet och I LIKHET med universitet hans kontakt med människor på hade prästseminarier stängts och gatan och i biktstolen. Eftersom seminaristerna blivit deporterade hans kaftan var så sliten lät man sy eller döda. en ny åt honom. Han sov på golvet i kyrkan nattetid. Han samlade 1942 INTRÄDDE KAROL vid unga arbetare och studenter och den illegala hemliga teologiska ordnade vandringar till bibliotek fakulteten vid Jagelloniska eller utflykter upp i berget för dem. universitetet. Han fortsatte också Rykten om hans predikningar som sprängare vid stenbrottet. spreds. De handlade inte om 1944 försvann han plötsligt. politik och makt utan om kristen Ärkebiskop Sapieha hade i asketism, försakelse, andlig tillväxt hemlighet förflyttat de studerande och om att förtrösta på Guds till sitt biskopspalats. Samtidigt barmhärtighet. ordnade han så att Woytylas namn försvann i stenbrottet på listan över FADER WOJTYLA tog två frånvarande. års ledighet för att återuppta sina studier av filosofi. 1954 började KAROL WOJTYLA prästvigdes han föreläsa om socialetik vid 1946. Biskopen sände honom seminariet i Krakow och i Lublin. därefter till Rom för att fullborda Samtidigt började han framträda sina studier. Han skrev en som poet. doktorsavhandling om Johannes av Korset. Efter två år fortsatte 1655 HADE DEN SVENSKE han till Frankrike för att hjälpa kungen Karl X Gustaf dragit fram en grupp polska gruvarbetare som över Polen med en välutbildad blivit strandsatta där. Här kom arme och tvingat den polske han i kontakt med rörelsen Unga kungen Johan Kasimir att fly. Vid Kristna Arbetare som ville stödja Jasna Gora samlades de polska ungdomar som vill låta sin tro soldaterna tillsammans med åtespeglas i det dagliga livet. Deras bönder, borgare och adelsmän för ideer överförde han till de olika att göra motstånd. Johan Kasimir grupper han hade kontakt med i avgav ett löfte inför ikonen «Den Polen. svarta Madonnan» att om fienden kunde besegras skulle han befria Unum 20


sitt folk från de bördor de led under. Några dagar senare drog de svenska trupperna bort och Polen vaknade upp och återfann sin identitet. Kungen höll sitt löfte och den 1 april 1656 utropade han den heliga jungfrun som drottning av Polen. 1956 firades 300-årsminnet av detta mirakel och för att återigen be om befrielse. Biskoparna förnyade också sina löften till Maria, drottning av Polen. DET LEDDE till förhandlingar i Warszawa i vilka Chrusjtjov deltog. Överenskommelser kom till stånd. Alla präster och biskopar skulle friges. Trosundervisning skulle tillåtas, trosfrihet skulle återinföras. Kyrkan å sin sida fick godta det rådande politiska läget och den ekonomiska grund som den socialistiska staten vilade på.

gav honom en ny syn på världen. 1962 fick kardinal Wyszyinski och 12 polska biskopar visum för att resa till Rom där Wojtyla fr.a. i den andra sessionen var aktiv. Han utgav senare en bok «Kallad till förnyelse» som var en sammanfattning av konciliets beslut. Efter konciliet utnämndes Wojtyla till ärkebiskop. SYSTRARNA I Warszawa hade för oss bokat in ett möte med honom i hans residens där han tog emot oss. Vi förklarade vilka vi var och berättade om Stiftsgården i Rättvik och om S:t Davidsgården. Han visade stort intresse både för den ekumeniska aspekten och betonade vikten av de kristnas enhet men också nödvändigheten av solidaritet inom Kyrkan mellan biskopar och präster och avgränsningen mot staten.

1958 UTNÄMNDES den 38-åriga Karol Wojtyla till biskop och han återvände till Krakow där han fr.a. vände sig till studenterna för vilka han höll retreater eller följde dem till ett kloster för en dag av förbön. Under denna tid kom hans bok «Kärlek och ansvar».

HAN VAR nyfiken på retreatverksamheten och han berättade om de retreater han ledde och om de vandringar han gjorde i ensamhet i Tatrabergen. Han uppehöll sig mycket vid tystnadens betydelse. Vidare framhöll han hur viktigt det är att ledare har en etisk hållning. Slutligen talade han KAROL WOJTYLA hade hittills om kärleken och gemenskapen i intresserat sig för människor och äktenskapet och lovade oss förbön filosofi och inte så mycket tagit för vårt arbete och för att vårt del i politiken. Detta förändrades äktenskap skulle bli välsignat med i.o.m Andra vatikankonciliet som barn. Unum 21


HAN BAD OCKSÅ om vår förbön för byggandet av en kyrka i Nova Huta utanför Krakow. 1957 hade man fått tillstånd till bygget och man satte upp ett kors på platsen som myndigheterna senare plockade ner. Nu 9 år senare hade man ännu inte fått bygga.

NÄR VI GICK från ärkebiskopens palats var vi helt uppfyllda av vad vi varit med om och efter en lång promenad gick vi och satte oss på en restaurang för att fira. Sedan for vi vidare till Jasna Gora och till Den Svarta Madonnan. Kyrkan i Nova Huta byggdes året efter!

Detta är år 1966 och ärkebiskop Karol Wojtyla incenserar ett altare med heliga reliker under Polens stora 1000årsjubileum.

Per och Elsa Mases träffade Karol Wojtyla 1966, under hans tid som ärkebiskop i Krakow, i samband med det stora tusenårsjubileet av Polens kristnande. Kommuniteten på Berget besökte Rom 1997 och fick då Johannes Paulus IIs välsignelse. På bilden till vänster ser vi Elsa Mases, Ingrid Eriksson och Bengt Larne som hälsar påven. Unum 22


Sommaren 1939 innebar hårt kroppsarbete för Karol.

Hösten 1942 påbörjar Karol Józef Wojtyla prästseminariet i Krakow. Prästvigdes sedan den 1 november 1946 av Adam Stefan Sapieha, ärkebiskop av Krakow.

I Krakow utsågs Wojtyla till hjälpbiskop 1958 och sedan till dess ärkebiskop den 13 januari 1964.

1967 erhåller biskop Karol Wojtyla värdighet som kardinal. Påven Paulus VI kläder honom med en röd beretta.

Påven Paulus VI avled den 6/8 1978. Kardinal Wojtyla reste till Vatikanen för begravning och konklav. Den 26/8 1978 valdes kardinal Luciani till ny påve med namnet Johannes Paulus I. Kardinalen reste tillbaka till Krakow men Johannes Paulus Is pontifikat varade endast i 33 dagar. Den 29/9 kom beskedet från Vatikanen att den den nyutnämnde Helige Fadern hade dött. Den 10/3 1978 reste kardinalen åter igen Vatikanen för begravning och konklav. 16 oktober 1978 väljs Karol Woytola till påve. Johannes Paulus II dog den 2 april 2005, salig förklarades den 1 maj 2011 av påve Benedictus XVI, helgonförklarades 27 april 2014 av påve Franciskus. Den helige Johannes Paulus IIs helgondag firar vi den 22 oktober. Unum 23


Father Mathew

Långväga besök från en livaktig del av den universella kyrkan! Peder Bergqvist, föreståndare på Berget.

E

n vecka, 6-12 oktober, får Berget besök av Prof. Dr. Mathew Chandrankunnel CMI. Hans resa har då gått från Kerala i Indien till Dalarna i Sverige, från den Syro-Malabariska kyrkan i Indien till en ekumenisk mötesplats i Sverige.

hela människan får vara med, där lärdomar från öst får finnas med, där sökare inom nyandlighet känner sig hemma, välkomna och älskade.

ATT NU PROF. Dr. Mathew Chandrankunnel CMI bjuds in är ett led i att ännu mer förankra denna kallelse på Berget. Mathew PÅ BERGET HAR VI länge, allt är katolsk präst i Indien, karmelit, sedan Meditationsgården byggdes vetenskapsman, författare och på 70-talet, varit en plats öppen för mycket mer. Han kommer från den sådant som meditation, yoga, zen Syro-Malabariska kyrkan som är och annat som man ofta förknippar en mycket livaktig kyrka i Indien. med det som kommer från öst. Denna kyrka är en egen rit inom Berget vill fortsätta att vara en plats den katolska kyrkan och känd för där den kristna tron både förkunnas sitt stora samhällsengagemang och klart och rent i bön, undervisning sin djupa engagerande andlighet. och gemenskap men också där Unum 24


I OKTOBER kommer en man och en kvinna från denna kyrka att helgonförklaras i Rom. Det är Fr Kuriakose Elias Chavara och Sr Euphrasia Elavunthinkal. Genom att se på Fr Kuriakose Elias Chavara kan vi kanske börja ana något som vi i svensk kristenhet saknar och behöver. Han föddes 1805 och dog 1871. Han var en betydelsefull man i Kerala, en holistisk förnyare av samhället. Han använde utbildning, socialt och intellektuellt engagemang för att påverka denna del av Indien. En stor sak var att han startade utbildning för dem som fanns längst ned på samhällstegen: de kastlösa. Hans vision var «en skola vid varje kyrka» som gav fri undervisning åt alla. Detta startade han 1846. Han var också den som introducerade serveringen av skolmat så att också de fattigaste kunde studera utan att vara hungriga. Han startade det första indiska tryckeriet i Indien och tryckte den första tidningen på mayalam: Nasrani Deepika. BÅDE FR KURIAKOSE Elias Chavara och Sr Euphrasia Elavunthinkal saligförklarades av Johannes Paulus II när han besökte Indien i början av 1986. De är två helgon för vår tid, Chavara ett helgon för det aktiva kontemplativa livet och Euphrasia ett helgon för det rent kontemplativa livet. Det speciella med Chavara som också präglar

Mathew välsignades 2003 av Johannes Paulus II.

den Syro-Malabariska kyrkan är den konkreta levande spiritualiteten och respekten gentemot alla andra religiösa traditioners andlighet. DEN SYRO-MALABARISKA kyrkan har många prästkallelser och kallelser till ordensliv. Många sänds ut till olika delar av världen från denna kyrka. Bland andra har vi ett exempel i den katolske kyrkoherden i Falun f. Raphael Kurian CMI. Annars sker den största «exporten» av indiska karmeliter till Afrika. NÄR Mathew Chandrankunnel kommer till Berget i oktober kommer han att förmedla den kristocentriska och holistiska hållning som utmärker den andligt och mänskligt vibrerande SyroMalabariska kyrkan. Det blir dagar där Guds ord integreras med hela människan; ande, själ och kropp.

Unum 25


Psalmförfattare på Berget! DEL 2

Elsa Mases, medlem av Bergets ekumeniska kommunitet Den Heliga Treenigheten.

G

enom att leva och arbeta på Stiftsgården och på Berget har jag kommit i kontakt med så många underbara människor. En del av dem har varit psalmförfattare eller bearbetat äldre psalmer och andliga sånger. Under psalmsången i gudstjänsterna kan jag bli påmind om dem och tacka Gud för våra möten. Jag vill också gärna tro att deras kontakt med S:t Davidsgårdens gudstjänstliv ibland kan ha påverkat deras diktning.

Han återupptog sina teologiska studier och blev teol. dr. och docent vid Uppsala universitet. Rektor på Livets Ords teologiska seminarium sedan 2012. När nu detta seminarium läggs ner till sommaren leder Anders Gerdmar arbetet med att upprätta en ny teologisk högskola i Uppsala, Skandinaviska teologiska högskolan, som skall ha en tydlig evangelisk protestantisk profil. Anders Gerdmar ledde retreat på Sankt Davidsgården i januari 2014.

Under detta året har vi fått en ny Anders Gerdmar har skrivit text retreatledare som också är psalm- och musik till den kända bibelvisan författare, vi börjar med honom: nr 689 som vi ofta sjunger vid kommunionen: ANDERS GERDMAR, Jag är livets bröd. f. 1954 i ett prästhem i Vetlanda. Jag är livets bröd. Han studerade teologi vid Lunds Den som kommer till mig universitet och prästvigdes för skall aldrig hungra. Växjö stift. Efter ett par år som Jag är livets bröd präst kom han med i en karismatisk grupp och 1991 började han Jag är levande vatten. arbeta på Livets Ord i Uppsala. Jag är levande vatten. Unum 26


Den som tror på mig skall aldrig törsta. Jag är levande vatten.

Mindre känd är nr 792 i psalmbokstillägget:

Arne H Lindgren har fem psalmer i 1986 års psalmbok, varav två är mycket kända. Nr 96: Öppna mig för din kärlek. Världen behöver mig. Världen behöver din kärlek strömmande genom mig. Och nr 358 med melodi av Per Harling: Han gick in i din kamp på jorden. Gud tog plats i din egen gestalt. Han kände din puls. Han blev trött liksom du och han älskade dig överallt.

Förlåt mig min präktighets otro. Förlåt mig min ohörsamhet och ge mig rättfärdighetshänder mot förnedring och ofrihet.

Lär mig höra din röst på bussen en novembermörk morgon i stan ARNE H LINDGREN, Låt mig se dina ögon i vimlet en lör1922 – 1991, född i ett pastorshem i dag på köpcentrumplan. Herrljunga. Studerade medicin och teologi i Lund. Arbetade som folk- Lär mig se dina hungrande händer, skollärare och journalist tills han som sträckes mot rikemans bröd 1963 blev författare på heltid. Han Lär mig, Herre, att du själv lider i hade teaterutbildning och skrev förtryck, förnedring och nöd. flera pjäser och kyrkospel. Lär mig höra ditt rop från cellen geI böcker som i ”Svart dagbok” och i nom anstaltens hårda betong. ”Böner från Betesda” har han skild- Lär mig höra din gråt i kvällen gerat att han varit intagen på mental- nom kyrkrummets aftonsång. sjukhus och alkoholistanstalt. Allt jag gjort mot dessa de minsta, så Han var flera gånger gäst på Stifts- löd dina egna ord, gården och 1970 ledde han en re- har jag gjort dig, min Gud och Herre, treat. som är här hos oss på vår jord.

MARTIN LÖNNEBO, f. 27 februari 1930 i Storkågeträsk. Studerade vid Johannelunds missionsinstitut och prästvigdes för Evangeliska Fosterlandsstiftelsens yttre mission 1954. Fil. Kand. 1954, teol kand 1957. Präst i Uppsala stift 1957, studentpräst, domkyrko-

Unum 27


kaplan. Disputerade 1969 på Albert Schweizers etisk religiösa ideal. Lärare i homelitik. Författare, har bland annat skrivit barnboken Tagge och Snagge. Biskop i Linköping 19801995 Martin Lönnebo har lett över 20 retreater på S:t Davidsgården. Han är känd bl.a. för att ha skapat Frälsarkransen, som kan kallas en modern form för radband. 2001 tillverkade och skänkte han ett sakramentskåp till S:t Davidsgårdens kapell. Han beskriver skåpet själv med följande ord: ”Månskäran som är Marias tecken utgör låset och vetter åt Mariaikonen till vänster. Solen är Kristi tecken, den är hemligheternas spegel. Över den gyllene innerväggen rinner Livets flod som den beskrivs i Uppenbarelse-boken. Den är även Andens flod som skall rinna upp i varje troendes hjärta.” Martin Lönnebo har skrivit en psalm som finns i psalmbokstillägget, nr 710: Som gränslösa vidder och kärlekens djup, som visdoms höjder och helighets ljus, är lyckan, är glädjen, hos Herren. Som ljus över kaos, som liv efter död, som gudoms styrka i skapande lek är lyckan, är glädjen hos Herren.

Som forsarnas skumstänk, som storspovens flöjt, som hemkomsts sötma, som ömhet och smek, är lyckan, är glädjen hos Herren. Som Frälsarens ögon, som Mästarens hand, som godhets mildhet, som ödmjukhets mod, är lyckan, är glädjen hos Herren. Som änglarnas vilja, som helgonens blod, som trofast gärning, som sanningens ord, är lyckan, är glädjen hos Herren. Som torkade tårar i Frihetens land, som uppfylld längtan, försoning och fred, är lyckan, är glädjen hos Herren. Som lyckan och glädjen är Herren vår Gud, som salig fullhet i Gudsrikets tid. Ge ära, ge ära åt Herren. MARGARETA MELIN, f. Giertz 23 juli 1939 i Stockholm. Fadern läkare. Margareta studerade teologi i Uppsala. Har varit bosatt i Skara och Jönköping. Margareta ledde tre retreater på S:t Davidsgården på 1980-talet. Hon blev mycket engagerad i

Unum 28


Wettershus retreatgård som retreatledare, samtalsledare och styrelsemedlem.

vandrade varligt med barnet i famnen till kyrkans kor. Jungfru Maria, jungfru Maria bar världens ljus, lyfte det i sina händer och bar det till Herrens hus.

Margareta Melin har fem söner och 1 dotter och hon har skrivit Jag vill tala med Gud. En bönbok för små och stora och hon har en psalm i 1986 års psalmbok och sex Evigt det ljus som jungfru Maria psalmer i psalmboks-tillägget alla till templet bar, på avdelningen ”barn och familj”. lyser för folket som vandrar i mörkret med låga klar. Melodierna är gjorda av Lars-Åke Lundberg. Mest kända av dem är Till Bergets 30-årsjubileum skrev väl ”Vi sätter oss i ringen” och ” Jag Eva Norberg-Hagberg ”Psalm vid är hos dig, min Gud”. Siljan”. Den inleder jubileumsboken ”Gud vi tackar Dig” som utPs 747 är en fin morgonbön: gavs till 40-årsjubileet: Tack min Gud, för att jag vaknar Upp till krönet invid Siljan till Guds frisk och glad till en ny dag, Berg och Herrens hus Din är dagen, din är solen, Står min hela håg och vilja undan din är jorden, din är jag. världens larm och brus. EVA NORBERG HAGBERG, född i Ludvika 1915, död i Sunnansjö 2004. Författare och översättare, lyriker. Fick Dan Andersson-priset 1999. Ledde retreater 1990 och 1992. Har 16 psalmer i 1986 års psalmbok av vilka den kanske på Berget mest använda är nr 479: Jungfru Maria, jungfru Maria, min Herres mor,

Under fria morgonrymder kropp och själ här andas får Och när det mot afton skymmer vesperklockans klang mig når. Herre, här är gott att vara. I din närhet har jag skygd. Gud välsigna och bevara detta folk och denna bygd. Låt din andevind mig röra, giv mig vatten som ger liv. Tala Herre, jag vill höra! Ordet i mitt hjärta skriv.

Unum 29


Veni Creator Spiritus IV Retreatmaterial 4:1 P. Raniero Cantalamessa

VENI CREATOR SPIRITUS vers 4: ”Tänd ditt ljus i våra sinnen, ös kärlek i våra hjärtan. Det som är svagt och sjukt i vår kropp, hela det med din pålitliga kraft.”

F

irst let us locate this verse in this global vision of the Holy Spirit. It is still a question of the Holy Spirit, working as the spirit of grace, of Jesus in the church. But now no longer in general, only in the Easter of salvation or in the church as such, but the presence and action of the Holy Spirit in each baptised person. It is about the personal relationship between the Holy Spirit and each person. Which is why this verse is so beautiful and inspiring. TO ACHIEVE this goal the author sketches a simple anthropology, he gives us a vision of the human being. And this vision is very traditional, humans in their three dimensions; mind, rationality, intelligence, then the will that the Bible calls the heart, and then the body. For each one of these three dimensions, we ask for a special gift

from the Holy Spirit. For the mind we ask for light, for our hearts we ask for love, both the capacity of being loved and of loving, and for our bodies we ask for healing and for strength. There is a very common therapy these days, which is called heliotherapy. It is being exposed to the rays of the sun. There is a spiritual therapy, which is exposing our minds to the light of the Holy Spirit, our hearts to the actions of the Holy Spirit and our bodies to the healing and strengthening power of the Holy Spirit. SO YOU SEE how through simple means, the author manages to give us a broad vision, and a very concrete one too. Not like the Gnostics who speculated on how the Son managed to come from the Father. Ireneaus commented; “They speak as if they were the Father’s midwife”.

Unum 30


Romarbrevet kapitel 8 Retreatmaterial 4:2 P. Raniero Cantalamessa

L

Fader Raniero Cantalamessa pĂĽ Berget sommaren 2013.

et us now continue our journey with St. Paul through the letter to the Romans. You will remember that yesterday we said that St. Paul, in chapters five to eight, speaks about the content of salvation as a double faith. The negative; taking away, death, sin, law, and the positive element; which consists in receiving, in accepting. This morning we must deal with this positive idea of salvation, the gift of the Holy Spirit, the gift of new life, the gift of new creation. St. Augustine used an image to explain the dynamics of salvation. He said; imagine your heart is a jar, which so far has con-

tained vinegar, and now you need it to be filled with honey. What do you do? Take away the vinegar and pour in the honey? No, you must clean the jar very thoroughly, in order to remove all remains of vinegar, and then only can you put honey in it. THE CHAPTER in the Letter to the Romans which speaks about this positive gift of salvation is chapter eight. This chapter is a poem in itself. It is the most complete picture there is in the New Testament on the Holy Spirit. It begins like this: “There is no condemnation for those who are

Unum 31


in Christ Jesus. For the law of the Spirit, which gives life in Christ Jesus, has set you free from the law of sin and death.” Nowadays we listen to this phrase of St. Paul’s, but we do not really grasp the impact of this message on the pagan people who heard it for the first time. They lived in a time of anguish. Humanity was crushed under the sense of condemnation. There were evil powers both in the sky and below the earth, so man felt oppressed, condemned. And so Paul writes; there is no condemnation. Imagine a person sentenced to death, who is afraid all the time, and then one day he hears a voice saying; acquitted, you are acquitted! This man would be like born again, and that effect these words had on the pagan people who first heard them.

law, the law of the Spirit, which means that the law is the Spirit. This is a fundamental concept in our faith, in our understanding of the Spirit, of the Christian life; what is the law of the Spirit?

TO UNDERSTAND we must go back to the account of Pentecost. It has always been clear that St. Luke, in relating the Pentecost, wanted to show a parallelism between what happens now and what happened at Mount Sinai. Fire and wind are symbols, in fact everybody was convinced that there is an allusion to Sinai here. Why? What was celebrated at Pentecost at that time? It was a feast that commemorated history, and especially the gift of the law at Mount Sinai, and the establishing of the covenant. At the time of Jesus Pentecost celebrated WHY IS THERE no condem- the gift of the law, and even today nation? It is not wishful thinking, when the Jews celebrate Pentecost, because the law of the Spirit, which there is in the liturgy a text which gives life, unlike the old law, also says; Today, we celebrate the feast gives the life of Christ Jesus, which of the gift of our Torah. frees us from the law of sin. Now the remarkable thing about the be- ST. AUGUSTINE understood ginning of this chapter is the ex- why the Holy Spirit comes upon pression” the law of the Spirit”. It is the Church precisely on the feast strange because St. Paul has spent of Pentecost. He says; Look at the the preceding chapter in telling analogy and the difference: fifty people that the law is finished with. days after the immolation of the Now he starts off a new chapter by lambs in Egypt, because according saying that there is nevertheless a to biblical reckoning Mount Sinai Unum 32


happened fifty days after coming out of Egypt, the finger of God, the Holy Spirit on Mount Sinai wrote the law on tablets of stone. And fifty days after the immolation of the true lamb of God, Jesus, again the finger of God, the Holy Spirit, writes the law, but this time not on tablets of stone but on the hearts of people. And this is the law of the Spirit. The law engraved into the heart. The best explanation of how the law of the Spirit transforms us, in my knowledge, comes from Luther, in a Pentecostal sermon. He says that as long as a man lives according to the flesh, to human desire, passions, he looks upon God as an obstacle, an enemy. There is rancour against God, because this person lusts for pleasure, power, belongings of other people, and it seems that God blocks his way by saying, you must not‌! Now, when the Holy Spirit comes, through baptism, and any other possible way of grace, He starts open a new eye in us through which we look at God not as an enemy, but as someone who loved us so much that he gave His only begotten son for us. Step by step the man changes his mind about God, and God changes in his eyes from being a master into a father. And so this person is ready to cry; Abba Father! The slave is dead and the son is born.

THIS IS BEING born again, when one is born as a son, a child of God. This is the law of the Spirit. And we Christians are supposed to help our brothers and sisters in this marvellous universe brought about by Christ Jesus. If you are led by the law of the Spirit you do things, but not because you are forced, but because you are attracted. You know that God loves you, He wishes for your happiness so you willingly do what God says. We are not obliged as a slave, we are attracted. Again St. Augustine illustrates this through an image, he said; show a child some nuts (this was in the days when nuts were enough to attract children with) and the child will come forward to look at them, and who is pushing the child? Nobody, the child is attracted by the object of its desire. If you to a person who is thirsty for light, God, meaning, the infinite, show God, you will see that this person on his or her own, will reach out for God. Who is pushing? Nobody, because the person is attracted. In the same way we are all of us attracted by the object of our desire, there is a gravity for our hearts. And unfortunately, if we look around at our brothers and sisters in our churches, we see that historically they live in the New Testament, but existentially and spiritually they live in

Unum 33


the Old Testament. They do things because it is a duty, or out of shame or to avoid punishment. Here we must help each other to pass into the law of the Spirit, which is not easy. The way of the Spirit is not about doing what you want, on the contrary that way is very exacting. I WISH TO SPEAK about a particular action of the law of the Spirit. In chapter eight St. Paul reviews almost all the works of the Spirit in the life of a Christian; the struggle between flesh and spirit, the Holy Spirit giving us the testimony that we are the children of God, and then the Holy Spirit mysteriously working in creation, leading creation towards full liberation, and then in verses 26-27 he speaks on the works of the Spirit in our prayer life. “The Spirit too comes to help us in our weakness, for when we cannot choose words in order to pray properly, the Spirit himself expresses our plea in a way that could never be put into words. And God who knows everything in our hearts, knows perfectly well what He means, and that the pleas of the sense expressed by the Spirit are according to the mind of God.� Translations may differ, but it is the work of the Spirit in our prayer. Having read these two verses a question arises in my

heart; what if we could discern how the Spirit prays, what He says, then we would discover the secret of prayer since there cannot be a more perfect prayer than that of the Holy Spirit. The answer came to me, that it is quite possible to know how the Spirit prays in us in this unexpressed way. Because the Spirit silently praying within us, is the same Spirit that inspired the prayers of the Bible. He cannot have two kinds of opposing prayers, so to know how the Spirit prays we must look for instruction in the Bible, and see how the great persons of prayer did pray. WE OBVIOUSLY HAVE no time, but it would be beautiful to make this pilgrimage into the Bible, and see how Abraham, how Moses prayed. Really, Moses was more a man of prayer than a man of action, he prayed all the time. One day he was up on the mountain, and had been there for forty days and nights, when the Lord appeared to him and said: Quickly, go down, because the people you have brought out of Egypt, have made a golden calf, and rejected Me. But Moses does not go, on the contrary he starts pleading with God. He says: please, they are Your people that You have brought out of Egypt with Your extended arm.

Unum 34


When the rabbis commented on this passage, they understood what Moses tried to say. Namely; when the people are faithful they are Your people, and when they make a golden calf the are my people that I have brought out of Egypt. No, no! The Lord tries to seduce him, He implies; give me leave to destroy this people, and I will make you the head of a much bigger and better people. Moses answers with a kind of blackmail. He says; no Lord You cannot possibly do that because people around will say that You are unable to bring these people to the promised land. Here the Lord abandons the attempt, and of course what He wanted was that Moses should stay by the people. WHEN MOSES GOES down and confronts the people, he sides with God against the people. You fools, is this the way to answer the Lord! So, what can we learn from this? That biblical prayer contains no servility that we connect with prayer. It is free, the person who prays is free and has accepted God as creator, and himself or herself as creature. They acknowledge the infinite, qualitative difference between God and themselves. Rooted in this acknowledgement you are free, even at work, even when you fight with God, because God

knows that in your heart you are with Him, and for God what is essential is what is in your heart, not what is on your lips. Jeremia says; the hypocrite has beautiful words to God on the lips, but not in the heart. With God in your heart you can speak freely, and in the Bible, prayer is a conversation between two friends. HOWEVER, THE REAL man of prayer is Jesus himself, the incarnate word of God. Try to imagine a broader vision of the life of Jesus, and you will see that it was a life of prayer. He spent much more time in prayer than in performing miracles and in teaching, it is just hidden between the lines of the gospels. Often just a line in a gospel opens the image of an entire night spent in prayer. He prayed in the morning on the shore of the lake. The dialogue with His father was the secret, the incandescent nucleus of the personality of Jesus, and the source of His energy, even that of the passion. Jesus also prayed the liturgy of the hours. Our liturgical prayer is a derivation of the prayer the Jewish people prayed three times a day; in the morning, in the afternoon at the sacrifice in the temple, and at sunset. At these times every Jew would stop, turn towards the temple and

Unum 35


pray. It is absolutely certain that Jesus joined in, otherwise His adversaries would have accused Him immediately of breaking one of the most sacred laws. So, Jesus prayed both the public liturgical prayer as well as the personal one. MOST IMPORTANT is the quality of Jesus’s prayer. Once this quality is related to us in the gospel of St. Luke, where he says; at that moment, Jesus rejoiced in the Spirit, which means that the Holy Spirit created in Him a burst of joy and made Him say; I bless you Father, God of heaven and earth, that You have revealed this to children. Jesus prayed in the Holy Spirit and He prayed in Jesus. The Spirit gave Him the desire to sacrifice Himself on the cross. In the letter to the Hebrews it says; Jesus, ignited with an eternal Spirit, offered himself to God.

us. In Christianity grace is of the first importance, not duty, even though duty in itself is of importance. The uniqueness of Christianity consists in just this. Any religion or religious philosophy start by telling people what they must do to be saved. Duties! If you wish to obtain salvation you must go in a certain direction, and in the end will reach Nirvana or whatever is the object. Christianity does not begin by telling people what they must do to be saved, it begins by telling people what God has done to save them. Grace! You probably retort; but there are commandments in Christianity, and one of the most important is to love God and your neighbour. Yes, but the commandments are not the first level, that is gift, grace. St. John says; we love because God loved us first. This we must never forget, than Christianity is about grace.

NOW THE GOOD NEWS about prayer is that after having contemplated how people in the Bible prayed, how Jesus prayed, the conclusion is not that you should try to imitate them. That would result in regarding prayer as a duty. Instead we have received the gift of prayer, because we have received the source of prayer, that prayed in Moses, in Jesus and now prays in

THE PROOF THAT WE have received the very Spirit that prayed in Jesus is the fact that Jesus taught us to begin our prayer saying: Abba! Father! St. Paul says that it is the Holy Spirit that coming to us teaches us to say; Abba. To quote St. Augustine again, he once asked the question, how could the Holy Spirit coming to us cry Abba? There is a theological problem here,

Unum 36


because the Holy Spirit is not the son of the Father. He proceeds from the Father, but is not begotten from the Father only Jesus, the son, is. The reason why the Holy Spirit can say Abba is because the Spirit is incarnate in Jesus and becomes the Spirit of the son and now speaks as the Spirit of Jesus. He is the voice of Jesus. The Holy Spirit says the prayer of Jesus: Abba!

LET US BE REALISTIC though, and acknowledge that prayer is not always such an easy task. Prayer is like life, and life as the seasons; there is winter when everything is frozen. In our lives it happens that we are so arid, that the words of prayer carry no meaning to us. Still, that is quite normal, it may be a result of our distractions, dissipations or our sins. But it might also be permitted by God in order to purify our prayer, because as long as we pray for our own gratification, to enjoy the feeling, we are in need of purification. We must never stop praying on account of us not feeling anything. We must give our time to God, if nothing else. An example is what happened to Beethoven. He became deaf, which was a tragedy since he was a musician. Still he kept writing music, and the music became more and more pure. He could not hear the round of applause from the audience, but when turned around, could see them. When we do not feel the meaning, and the sweetness of our words in prayer, look at the audience, which is the Trinity in this case, and behold their rejoicing.

ONE DAY I WAS preaching in a village in Africa, where there had never been any water. Water was something the women walked far to fetch. To them came a missionary who had the gift of feeling the presence of water beneath the ground, and he said there must be a vein of water right under the village. So, with the help of an Italian benefactor they dug a well to find this water. The day I arrived there, only the final layer of soil was left to remove, and everyone was very excited, and miraculously to the local people, there was water in this well. All night the drums beat to celebrate this feast, that what they earlier had walked so long to fetch was there beneath the soil. There have been times when people from Europe have gone far away to Thailand to learn prayer. We trav- MANY OF YOU are fathers, as el far to learn techniques of prayer am I, spiritually. You probably reeven though there is prayer where member the joy when your child we stand, just below the soil. Unum 37


first called you: papa! Once I met a family who had a very young daughter. She had learnt her first word; mamma! During the day the mother taught the girl to say; papa! I happened to be there when the father came home and the girl cried; papa! I saw the eyes of this man. What does God, who is the foundation of our paternity, feel when we turn to Him and say; Father! Do not stop praying because it feels meaningless. IN CONCLUSION; prayer should occupy a privileged place in our lives. We must pass from coordination between prayer and action to subordination. Coordination means that you pray and then you work. Some of your time is given to prayer, and then you work, directed by common sense or human wisdom, etc. Subordination means that you pray, and then you do that which you have discerned through prayer, the will of God. Jesus did not pray just before doing things, He prayed to know what to do. There is a very clear passage in the gospel of Luke; Jesus spent the whole night in prayer. When the day came he chose the twelve apostles. Well, it is clear that the choice of the apostles was the result of listening to the Father. Now, if we wish to spread the gospel around,

wish to spread it in our secularised society, Prayer must be the starting point, we must rely on prayer. AS PREACHER for the Papal household, I must preach during Advent and Lent, and one Advent I spoke on the four great waves of evangelisation in the history of the church. The first one took place essentially during the third century, and the second one when Europe again became pagan through the people moving in. We call them the Barbarians. Then the third when the New World was discovered, and the fourth one takes place today. I mention this because the second wave, 6th to 10th century, that wave of evangelisation was the work of monks, people from monasteries, and you are the fruit of this wave. These monks, like St. David, built monasteries and from there spread the gospel. Communities like this one here has the same role as these monasteries, to be a place where people can, without explaining themselves, realise that Jesus is alive, and that the gospel is alive. CHRISTAYAN - fรถrdjupning & integrering av den kristna djupmeditationen 6-12 oktober Ledare: Prof. Dr. Mathew Chandrankunnel CMI (se s. 24-25).

Unum 38


S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS Med anledning av detta nummers tema, den helige påven Johannes Paulus II, känns det påkallat för St. Sigfrids boklåda att tipsa om några av hans skrifter. De är givetvis redan kända, men kan behöva påminnas om.

Encyklikan Frälsarens moder, Redemptoris Mater. Påve Johannes Paulus II Catholica 1990

I denna skrift sammanvävs Kyrkan och Maria, Guds mor. Den avrundas med en genomgång av syftet bakom utlysningen av ett Ett tecken som väcker strid, Mariaår 1987. Visst handlar det om Karol Wojtyla att minnas Maria, men framför allt Catholica 1982 handlar det om att bereda vägen för Denna boks innehåll baseras på den Heliga Moderns samverkan reflexioner som Kardinal Wojtyla med Frälsaren, så att Kyrkan växer framlade till Påven Paulus VI och stärks. 1976, inför fastetiden. Läsaren tas med på en reningens och livets väg Utanför guldsmedsbutiken, genom denna skrift. Författaren Karol Wojtyla utgår från Guds oändliga majestät, Stiftelsen Pro Veritate 1989 går vidare genom återlösningen Denna lilla skrift är något så oväntat och hur människan avslöjas också som en meditation i dramatisk form inför sig själv, för att så renas och över den äktenskapliga kärleken. genom Guds ära få leva. Utanför guldsmedsbutiken, där

vigselringar finns att köpa, rör sig olika par. Deras tankar och 19-21 september erfarenheter dramatiseras i och framför denna butik och blir så en Med bland andra: mycket nyanserad och psykologiskt EVA ALERBY, professor i pedagogik, trovärdig skildring av äktenskapets EVA ÖSTERBERG, historiker, problematik och välsignelse. BJÖRN RANELID, författare TYSTNADSSYMPOSIUM 2014

Unum 39


1997 deltog kommuniteten i en resa till Rom . I samband med onsdagsaudiensen uttalade påven Johannes Paulus II följande ord på svenska: ”Må Gud hjälpa oss kristna till full enhet. Jag ber Gud välsigna den ekumeniska gemenskapen från Rättvik”. Därefter gick han ner till kommunitetsmedlemmarna och gav var och en välsignelsen. Här ser vi Per Mases och Sr Ingrid Grave OP möta påven. Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK 0248-79 71 70 E-POST: info@berget.se WEBBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: JOHANNES XXIII, 2:A VATIKANKONCILIET OCH EKUMENIKEN

U

UU U

STIFTELSEN BERGET

U

är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr. Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad. Medlemsavgift 300 kr. Studerande under 25 år 150 kr. Betalas via Bankgiro: 574-3323

Unum 2014:2  

Ett Unum med artiklar om den nyligen helgonförklarade påven Johannes Paulus II samt sista föredraget av F. Raniero Cantalamessas retreat och...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you