Issuu on Google+

U

NR 2 ÅR 2013 ÅRGÅNG 30

UU U U

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

På mittuppslaget!

Tema: VÄNSKAPENS SAKRAMENT


INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema: VÄNSKAPENS SAKRAMENT Ledare 3 Peder Bergqvist Se hur gott och ljuvligt det är... 4-7 Sr Celine Citat ur ”Vänskapens sakrament” 8-9 Egied van Broeckhoven Boktips från S:t Sigfrids Boklåda 10-11 Kristina Andersson och Marie Erenius Bergqvist Jesus törstar 12-15 Anna-Elisabeth Axelsson Dikt 16 Kristina S. Furberg Vänbrev - Påsktid 17-19 Om vänskapen i en klostermiljö 20-25 Sr Veronica Vänskapens sakrament 26-31 Peder Bergqvist Vänskapen på Berget 32-35 Peder Bergqvist K O N TA K T U P P G I F T E R & A N N O N S P R I S E R ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist. ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70. BANKGIRO: 574 -3323. IBAN: SE92 6000 0000 0007 9712 8298 BIC/SWIFT: HANDSESS E- POST: info@berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se. PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, info@berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år. ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons Pris för fyra annonser 1/1 2 000:- (180x120 mm) 6 000:1/2 1 500:- (90x120 mm) 4 500:1/4 1 000:- (90x60) / 60x30 mm 500:-. 3 000:- / 1500:Baksida 5 000:- 15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets vänförening 300:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

Unum 2


Guds ord är levande och verksamt!

V

änskap är ett nyckelord för Berget. Därför är det inte så konstigt att vi ägnar ett nummer av Unum åt att fördjupa oss i den heliga och nödvändiga vänskapen. Olika dimensioner av vänskapen blir belysta i detta nummer.

och något mycket viktigt: Sr Ingrids 90-årsdag! Vi efterlyser också en ”Skogsgrupp”, en framtida grupp av ”skogsvänner”.

Sr Veronica fördjupar vänskapsbegreppet genom att se det ur ett ”klosterperspektiv”. Hon skriver om vänskapen i kloster i allmänhet Sr Celine från Rögle kloster ger och vänskapen i dominikanordens oss en inblick i vallfartspsalmerna historia i synnerhet. Hon ger oss (Ps 120-134) och ser där ett tyd- flera belysande exempel. ligt gemenskaps- och vänskapsperspektiv. Temat för detta nummer, Vänskapens sakrament, komDet finns ett vårdande perspektiv i mer från översättningen av jesuiAnna-Elisabeth Axelssons artikel. ten och arbetarprästen Egied van Vi får bearbeta frågor om palliativ Broeckhovens dagboksanteckvård, människans värdighet m.m. ningar. En introduktion till några grundstenar i hans mystik finns i Vi är tacksamma för de dikter som slutet av detta nummer. På s. 8-9 Kristina S. Furberg delar med finns dessutom rena citat från densig av. Dikten i detta nummer är na bok som man bör ”idissla” sakta. tillkommen på Berget och tonsatt av Maria Hulthén och ingår i Den sista artikeln i detta nummer Pilgrimsmässan Stenens lovsång ut- behandlar vänskapens betydelse för given på Verbum. Berget. Per Mases har på ett oerhört fint sätt låtit vänskapen som I detta nummer är årets andra begrepp ”fastna” i Bergets vision, i Vänbrev infogat (s. 17-19). Det är Bergets böner, och i den miljö som verkligen vänskapen förkroppsligad Berget är: ”Vänskapen är hjärtat i på Berget. Denna vänskap som gemenskapen”. betytt så mycket för Berget under 50 år. Här finner du information om arbetsdagarna, årsmöteshelgen Unum 3


Se hur gott och ljuvligt det är... Sr Celine OP, Rögle kloster.

Sr Celine fick för första gången se en spark och ville genast prova sparkåkning nerför Berget.

Å

rets reträtt för Den Heliga Treenighetens kommunitet hade jag precis hunnit avrunda när Peder frågade mig om jag kunde skriva något till Unum kring temat gemenskap/vänskap som sakrament. Med detsamma dök tanken upp om att jag kunde använda mig av reträttens material. Och så blev det.

GEMENSKAP

Med hjälp av de 15 korta vallfartspsalmerna (Ps 120-134) hade vi slagit följe med pilgrimer på väg mot Jerusalem. Efter en ganska lång uppstigande väg genom många olika landskap nådde den slutligen fram till löftenas uppfyllelse. Våra fötter står i dina portar Jerusalem! (122:2)

Unum 4


Där står vi, tillsammans! Liksom ”hus sluter sig till hus” (122:3). Utsikten utvidgas. Fullheten överväldigar oss. Jerusalem, du, välbyggda stad! (122:3).

För det tredje ger han dem en gemenskap, med vänner: För mina vänners skull... (122:8). En gemenskap där ”det är gott och ljuvligt att bo tillsammans.” (133:1)

Herren tar emot pilgrimerna i sin stad, han välkomnar dem, han väl- Familj, gemenskap, kommunitet… signar dem. Han ger dem ”det riktiga Herren ger Kyrkan som gåva. goda.” (128:2) Han ger sitt folk möjligheten att utHerren skall välsigna dig från Sion föra sitt uppdrag - nämligen att lov(128:5). Herrens välsignelse tar sig ett sjunga honom och fira gudstjänst - gemångfaldigt uttryck. Gåvorna är flera, nom ledning av präster: Prästerna skall varierade, rika. De bär med sig över- jag klä i frälsning (132:16). väldigande glädje och liv. De ges för evigt. Du skall få se Jerusalems välgång i Och till sist, för att Kyrkan skall kunalla dina livsdagar! (128:5). na utföra sin kallelse på ett fullkomligt vis, d.v.s. till en evig gudstjänst, Vid slutmålet för pilgrimsfärden väl- lovar Herren att ge sig själv till henne signar Herren sina trogna och ger dem genom sin utvalde, Messias, Kristus, ett sammanhang. den enfödde sonen: Jag skall låta ett horn skjuta upp åt David, jag har tillrett För det första ger han dem en känsla en lampa åt min smorde. (132:17) av samhörighet. Det är Guds eget folk som går upp till Jerusalem: Stammar- Bröder, hustrur, söner, barnbarn, vänna drar upp, Herrens stammar! (122:4). ner, folk, präster, Messias… För det andra ger han dem en familj: bröder: För mina bröders... skull vill jag önska dig frid (122:8, se även 133:1), hustrur: Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus (128:3), söner: Som olivplantor är dina söner kring ditt bord (128:3); Se, söner är en Herrens gåva (127:3) och även barnbarn: Du skall få se söner till dina söner! (128:6).

Allt är förberett! Nu kan den sista av vallfartspsalmerna (134) högt förkunnas: Lova Herren, alla ni Herrens tjänare, ni som står i Herrens hus om natten. Lyft era händer mot helgedomen och lova Herren! Må Herren välsigna dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.

Unum 5


Himmel och jord förenas i den ständigt pågående lovsången åt honom, han som tronar från evighet till evighet!

visar till smörjelse av Herrens utvalde och betecknar både Guds närvaro och kungens särskilda uppdrag gentemot sitt folk. Guds kärleksfulla närvaro knyts alltså samman med tjänandet av nästan: att ta emot kärlek VÄNSKAP från Gud och att ge kärlek vidare till Bland vallfartspsalmerna finns en den andre, det tillhör en och samma mycket kort och vacker psalm: väninre rörelse. skapens psalm. I den bibliska kulturen var olja en Låt oss ta till oss psalm 133:s anda och av matens basala ingredienser, den njuta av dess oerhörda poesi: användes dessutom till att få ljus i hemmen och som läkemedel eller Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder smärtstillande. Därmed kallas den bor i enhet tillsammans. för ”dyr”. På samma sätt är det med Det är som när den dyra oljan på huvuGuds dyrbara närvaro: den ger ljus det rinner ner i skägget, i Arons skägg, och näring till själen och mildhet åt och ner över kragen på hans dräkt. tillvaron. Och så är det med den dyrDet är som Hermons dagg som faller ner bara vänskapen: den verkar som en på Sions berg. balsam för hjärtat och ger tröst och Ty där ger Herren befallning om välsigstöd och värme. nelse, om liv till evig tid. Genom den ömsesidiga vänskapen Psalm 133 visar att den broderliga kärger Gud sina gåvor på ett priviligeleken är ”det goda” per excellens. Herrat sätt. Ju mer vi öppnar oss för vår ren ger genom den den högsta välsigmedbroder, medsyster, desto mer kan nelsen, nämligen ”liv till evig tid!” kärlekens källa - den Helige Ande flöda i och genom oss. Psalmisten använder sig av flera tilltalande bilder. Låt oss titta närmare på I den andra bilden rör det sig om hudem. vud och skägg. På hebreiska betyder huvud även början eller ungdom, och Det är som när den dyra oljan på huvuskägg kan också beteckna ålderdom. det rinner ner i skägget. Vi kan alltså säga att det är hela liFörst handlar det om oljan. Att leva vet, från dess början fram till dess tillsammans i enhet jämförs med salig slut, som upplyses av den broderliga utgjuten olja på huvudet. Bilden hänUnum 6


kärleken. Gud välsignar, ger näring, ljus och bot åt dem som ”i enhet bor tillsammans såsom bröder”. Vänskapen förnyar oupphörligen våra liv. Utan den känns tillvaron tom, torr och död. …ner över kragen på hans dräkt. En tredje bild består i ”kragen på Arons dräkt”. Ordet ”kragen” är egentligen en tolkning av ”kanten” som syftar på de rituella tofsarna som påminner judarna om Guds bud. Bilden syftar alltså på lydnad och trohet till Gud. Att leva i endräkt med sin broder, med sin syster, det skapar en känsla av fullhet. Livet får sin fulla mening, relation till Gud sitt fulla djup, lydnad till hans ord sin fulla sanning.

ta berg ligger vid Israels yttersta gräns i norr. På andra sidan finns ovänner, t.o.m. fiender (Og, kung av Bashan). Psalmen avslöjar att Guds välsignelse kommer just därifrån… Att närma sig den andre, den annorlunda, främlingen, fienden, att närma sig som en vän, en broder, en syster, detta är kärlekens krona. Genom denna välvilliga öppning öser Herren sin fullkomliga kärlek. Där finns Guds hemlighet, fullhetens gåva. Där igenom går den vackraste delen av uppstigandets väg, som snart mynnar ut inför den himmelska staden. SAKRAMENT

Om ordet ”sakrament” i dess vida bemärkelse skulle kunna definieras som en verklighet genom vilken och bort om vilken en annan verklighet förDet är som Hermons dagg som faller nims, skulle psalm 133 kunna tyda på ner på Sions berg. ett sakrament, ett vänskapens sakraDen fjärde bilden är daggen. I ment. dessa karga ödsliga miljöer är dagg en källa till liv. Och Sions berg - som Psalmen föregriper ett av Jesu fundarymmer Jerusalems tempel - är sym- mentala ord i Johannesevangeliet: Alla bol för den relation som den fromme skall förstå att ni är mina lärjungar om pilgrimen har till Gud genom tro, ni visar varandra kärlek. (13:35) bön och offer. En relation behöver jämt näras av levande vatten för att En förnimmelse av den himmelska förbli som en grönskande och frukt- verkligheten; en försmak av den himbar trädgård. Det samma gäller våra melska glädjen och friden. vänskapliga relationer: de får oss att bära frukt och skapar inom oss en Frid åt dina murar! alltmer växande tro, tillit och glädje! För mina bröders och mina vänners skull Sista bilden är berget Hermon. Detvill jag önska dig frid (Ps 122:7-8). Unum 7


Citat av Egied van Broeckhoven (ur ”Vänskapens sakrament”, Katolska bokförlaget, 1979)

”Herre, vad jag är glad, att du är hos Fadern och jag hos min vän och vi hos er och ni hos oss” (25/5 1960).

efter att fylla honom med samma hemlängtan; jag för honom in i stadens hjärta och älskar honom hän mot Guds Treeniga kärlek. På den färden mötte jag Kristus. Han kom och visade mig vägen. Sedan dess strävar jag efter att komma allt djupare in i templet, känner mer och mer hemlängtan och allt jag möter visar mig dit” (10/11 1961).

”Jag såg att längtan är det enda nödv ä nd ig a v i l l koret f ör at t människan skall äga Gud, ty Gud är redan hos oss. Något som man har men inte längtar efter äger man inte. Längtan är tomrummet som kärleken fyller. Den som längtar kan ta ”Bönen är lik en blomma som emot - kärleken” (28/8 1961). måste vattnas: vattnandet (övningen i bön) ensamt förmår intet, ”Herre, måtte jag alltid känna mig det verkliga växandet förblir obelika fattig inför dig och inför an- gripligt för oss. Men vattna måste dra, och aldrig rik på sådant som man, annars förtorkar blomman” icke är du” (22/9 1961). (11 januari 1962). ”Tanken att varje möte har en mystisk betydelse genomtränger mig sakta men säkert” (6/10 1961). ”Min vän är som en stad uppe på ett avlägset berg dit jag är på pilgrimsfärd. I hjärtat av denna stad är ett tempel byggt som bebos av Gud, den Treenige. Sedan Gud uppenbarat detta för mig, tar jag varje vän som inte bor i staden med på pilgrimsfärden som på en ’hemresa’. Jag strävar

”Vänskapen är fullständig först när man älskas genom de andra i riktning mot varandra. Detta är den typiskt ”Andliga” kärleken. Och detta är den helige Andes verk inom den trinitariska kärlek sgemensk apen: han ä lsk a r Fadern och Sonen i riktning mot varandra” (10/2 1962). ”Herre, lär mig att i allt som jag möter på min pilgrimsfärd till dig redan nu möta dig i så hög grad att

Unum 8


längtan hem till dig ständigt blir allt större och fullständigare och konsekventare, så att min kärlek till allt och alla ständigt närmar sig sin fulla glans” (26/12 1962).

kallprat, och sådant är inte bön” (8/3 1965).

”Vi finner inte Gud: inte därför att vi ägnar för lite tid åt att söka utan därför att vi inte söker till”Herre, hjälp mig att genom min räckligt förbehållslöst, inte med tro, mitt hopp och min kärlek bli hela vårt hjärta. ’Sök Herren’, ett hus där andra kan känna sig manar mitt hjärta. Dig, o Herre, hemma, vila sig och möta dig och söker jag’” Ps 27:8 (17/3 1965). varandra” (23/1 1964). ”När de första och ännu svaga ”Vi är ödemark för varandra. Vi ljusstrålarna faller på en blomma måste bli beboeliga, bli ett gäst- öppnar den sig lite grann; då kan vänligt hus: allt i alla i Gud = solstrålarnas fulla kraft tränga himlen” (21/3 1964). in och få den att öppna sig för ljuset. Så är det också med den ”Kanske inser vi inte tillräckligt mänskliga kärleken. Den är som att Gud aldrig bryter stillheten morgonens strålar, som kommer när han talar; Gud pratar aldrig för att öppna oss och göra oss vid sidan av frågan, av personen, mottagliga för det fulla ljuset från av vårt liv i alla dess dimensioner; Guds Son, den treeniga kärleken” väl skulle vi kanske vilja det men (23/4 1965). lyckligtvis gör han det inte; ty om man står i ett pratförhållande till ”Om vi verkligen vågade se det någon förhindras därigenom det gudomliga i att det mänskliga äkta samtalet, kanske för år fram- blommar upp skulle vi älska medåt. Kanske pratar vi för mycket människorna, våra vänner, vårt med Gud eller också ber vi inte arbete, konsten etc. med en gumer därför att vi tror att bön är domlig obändighet och Gud med prat och inte ett samtal som når en mänsklig spontanitet. Men nu oss ända in i hjärtegrunden som bromsas vår människokärlek av personer; kanske blir vårt bedjan- vår s.k. kärlek till Gud, och vi de inte äkta därför att hela vårt liv hämmas i vår kärlek till Gud av är pratigt, är en upplevelse som vår s.k. mänskliga kärlek” (14/5 inte kommer från vårt djupaste 1965). liv... Varför ber vi inte? Vår bön är Unum 9


S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS

 

Ignatius av Loyolas teologiska profil Rainer Carls S.J, Artos 2013

35 andliga övningar enligt Ignatius av Loyola Guy Jonquière S.J, Artos 2012

Att just Rainer Carls har tagit itu med att troget återge Ignatius av Loyolas andliga utveckling är inte på något sätt märkligt. Fader Rainer är en av de främsta förespråkarna för ignatiansk andlighet i Sverige i modern tid. Att detta sedan genomförs på ett synnerligen grundligt sätt är inte heller märkligt utan självklart, inte minst med tanke på författarens omfattande kunskap i ämnet.

Denna bok är skriven helt i ignatiansk anda, men utgör en inledning till Ignatius egna andliga övningar. Författaren berättar att dessa inledande övningar leder vidare till Ignatius övningar och utgör en bro för personer som har en längtan in i djupare andlighet och in i Kyrkans liv.

Helt klart är också denna bok omfattande, både innehållsligt och volymmässigt, men i gengäld får läsaren på ett tydligt och engagerande vis följa Ignatius. Först genom hans ungdom och omvändelse, sedan genom hans andliga mognad då han började föra anteckningar över sådant som kunde vara bra, inte bara för honom själv utan för andra. Slutligen får vi ta del av Jesu sällskaps uppbyggnad och utformning.

De bör göras varje dag, men bara under några minuter och helt integrerat i det vardagliga liv läsaren själv lever. Den som gör dessa ”övningar... går från självkännedom till en reflektion av det förhållande man har till kyrkan” (s. 8). Det handlar om övningar inte bara till eget gagn, utan till gemenskap in i Kristi kropp.

Unum 10


Hjärtats sånger Martin Lönnebo, Verbum, 2013 Detta är en andaktsbok, som innehåller 60 nyskrivna meditationer inspirerade av Psaltarens psalmer. Varje andakt är en inbjudan att vara i Guds närvaro och i mötet mellan vardagen och det heliga. De olika pärlorna i Frälsarkransen används som hjälpmedel i meditationerna.

Undervisande tal och brev i urval Dorotheos av Gaza, Artos 2012

Dorotheos av Gaza var munk och levde i ett kloster i Gaza på 500-talet. I denna bok har Per Rönnegård, som har forskat på Ökenfädernas tänkespråk, samlat tal och brev av Dorotheos. Texterna innehåller en andlig vägledning, aktuell också för oss i vår tid. Några exempel på vad talen handlar om är: samvetet, Varje meditation innehåller en bön, ödmjukhet, lidelserna, att utstå en inbjudan till begrundan och en prövningar lugnt och tacksamt. nyskriven psalm av Martin Lön- Boken inleds med en presentation nebo. Boken är fylld av poesi och av Dorotheos. livsvisdom.

S:t David

På Berget finns S:t Sigfrids Boklåda, som genom sin försäljning av böcker, skivor och ikoner vill spegla vår ekumeniska inriktning.

S:t Sigfrid

S:T SIGFRIDS BOKLÅDA

Öppettider: tisdag till söndag kl. 14.00-16.00 (onsdag till 15.00) Boklådan har en vänförening. Genom ditt medlemskap bidrar du till att säkerställa ett fortsatt brett utbud av litteratur med andlig vägledning på kristen grund. Medlemsavgiften är 100 kr/år. Om du vill bli medlem, kontakta oss: kristina@berget.se Unum 11

S:t Sigfrid och S:t David kom båda från England som missionärer och fick stor betydelse för Sveriges kristnande. På Berget har de sina givna platser. S:t Sigfrid är skyddshelgon för vår boklåda och S:t David för vår retreatgård.


JESUS TÖRSTAR Anna-Elisabeth Axelsson, stipendiat på Berget januari till mars 2013.

V

Korsfästelsens station på Bergets korsväg. Fotograf: Magnus Lindholm.

aknar mitt i natten, av en dröm. En svag röst säger: ”jag törstar”. I drömmen finns också stora hinkar med vatten, - det är en döende människas röst, samtidigt är det Jesu röst på korset: ”JAG törstar”. När Herren kallade Moder Theresa till de sjuka och döende på Calcuttas gator törstade Han i dem. ”JAG var hungrig och ni gav MIG att äta, JAG var törstig och ni gav MIG att dricka ... Jag var sjuk och ni såg till MIG” (Matt 25:35,36). Även i Sverige törstar Jesus idag, i de sjuka och döende. Ofta i slutna rum, på äldreboenden och på

sjukhus. HAN törstar efter vanligt vatten. Samtidigt längtar HAN efter att få ge av sig själv: LIVETS VATTEN och LIVETS BRÖD. – Att få komma in i denna nöd. Vara Hugsvalaren. Det finns god palliativ vård för de cancersjuka, men armodet är stort bland många som avslutar sina liv p.g.a. ålder och andra sjukdomar, på t.ex. ett särkilt boende, utelämnade i en vårdstruktur med bristande kompetens, beskuren av ekonomiska bespraingar. - Hur kan vi vara JESU VÄNNER (Joh 15:13-17) – skapa vänskapsband, vara Jesu händer och fötter till de äldre i vårt land? – komma med Närvaro och samtal, bära ut hinkar

Unum 12


med Gud ... och den Heliga Anden hade uppenbarat ... ”LEDD AV ANDEN gick han till templet, och När föräldrarna kom in med barnet Jesus tog han honom i famnen” (såsom Jesus själv sedan skulle göra med barnen) ”prisade Gud och SADE: Herre, nu låter du GUD HAR INTE ANSEENDE din tjänare gå hem, i frid ... ty mina TILL PERSON OCH ÅLDER ögon har SKÅDAT...” Kallelse, uppdrag, även som Symeon välsignade den lilla familjen ... och profeterade (Lukas gammal. 2:25-35). med vatten-fukta läppar – bära ut ”våra kärvar” av bön, Guds Ord, och den Heliga Nattvarden, och bära in det i sjukrummen, ... bli en volontärrörelse som sprider Kristusdoft, ljus och hopp. Sv.Ps. 305

Människan är skapad till GUDS AVBILD. Med okränkbar dignitet. HELA livet. Det behöver åter sägas och uttalas gång på gång. Vem mer än Gud vet om stunder och tider – vad som ännu ligger fördolt i en människas liv – och som väntar på att få fullbordas innan hon dör? Ett uppdrag även i hög ålder. Något att fullfölja under en människas livstid. ”JUST I DEN STUNDEN kom hon fram”. Hanna, med profetisk gåva. Tackade och prisade Gud och TALADE om barnet, för alla som väntade på Israels tröst. Hanna är 84 år, och tjänar Gud med fasta och bön. Hon har umgåtts med Gud och igenkänner (urskiljer) stunden NÄR hon skall ”träda fram” (Lukas 2:36-38). Symeon, en äldre man i Jerusalem väntar på Israels tröst. Han umgås

NU var tiden inne för Symeon att lämna jorden. Uppdraget var klart. Löftet infriat. HUR ges LIVS – betingelser för ett naturligt åldrande idag? Och en naturlig död? – Att få fullborda?? PÅ KORSET ( Joh. 19:26, 27) överlåter Jesus sin mor Maria till sin Vän Johannes, som han älskade. Jesus har omsorg om sin mor, och vet att i Johannes bor kärleken. Där kan Maria vara trygg. - Hur är det med tryggheten och kärleksidealet på våra äldre och omsorgsboende idag? – Ledstjärna kanske fortfarande är barmhärtighet, och många av oss har mött ”änglar” i vården. - Samtidigt börjar kalla vindar blåsa, och ekonomiska krafter igenomdriver sina ideal. – Det tydliggörs bl.a. genom hur de mjuka,

Unum 13


varma, empatiska vårdorden får stå tillbaka för avpersonifierade ”verksamhetsord”, t.ex. produktkod, processägare, processansvarig o.s.v. - ”I en kommun, i Sverige, överväger man att förbjuda vårdarna att tala med de gamla. Det blir effektivare och mätbart om folk bara gör vad de blir tillsagda. – En rationalisering som också skall tillämpas på de döende” (DN-13). Att, så att säga, ”hjälpa” en människa ”över stupet” förekommer redan.

I år samlades 28 personer under ledning av professor Katie Eriksson, professor Unni Å.Lindström (enhet för vårdvetenskap, Åbo Akademi) och Sr. Veronica, Berget. Ett forum för inspiration och fördjupning. En oas för många som aktivt arbetar inom vård och omsorg. En möjlighet att bli bekräftad i Caritas: Kärleks och barmhärtighetsidealen. De som vill göra det goda, universellt goda, uppriktigt och av hela sitt hjärta behöver ta plats och MÄNNISKANS VÄRDIGHET inte retirera. hotas inte bara i livets början, utan - Håller vi på att förlora det godas också vid livets slut. ordning (1. Mos. kap.1)? - Och den etiska koden? Den ömsinta, närvarande VÄN- Vi behöver uppmuntra varandra SKAPEN med den sjuka eller dö- att våga SE, att synas och höras, att ende, kan vara det som gör skillnad. tala och handla utifrån Caritas. SE behoven, förmedla till ”den andre” att jag SER. ATT VANDRA den sista En blick, en beröring, ett litet ord. vägsträckan av sitt liv, är oftas inte enkelt. Att tala om 40 och 50 Det behövs många goda – årskris är ok. – men det är inte motkrafter f.a. motverka ofta man hör talas om 80 och 90 – förtingligandet av människan: årskris... På nytt och på nytt återsäga och Hur är det att lämna sitt hem för återskapa kärleksidealen och värna sista gången? människans okränkbarhet. Att mista sitt tal? – Mista förmågan Mycken etisk, geriatrisk att själv ta glaset med vatten, och forskning och kompetens finns, på släcka sin törst? olika håll i landet. – Bl. a. inbjuder Hur är det att försöka sammanfatta Stiftelsen Berget, Rättvik, till kurs och försonas med sitt liv? – i ett i vårdandets etik, årligen (sedan ”främmande land” ensam på sitt 1991). rum? Unum 14


Om DE SJUKAS SMÖRJELSE kan man läsa i Katolska Kyrkans bönbok Oremus: ”Kyrkan erbjuder smörjelsens sakrament åt alla svårt sjuka ... de skall få syndernas förlåtelse samt lindring och styrka i sitt lidande. Den som är allvarligt sjuk behöver Guds nåd att stå emot modlöshet och frestelser och att bevara själens styrka och förtröstan på Gud. Sakramentet kan även ges till den vars krafter avtagit p.g.a. allmän åldersdomssvaghet.” - Och ”som VÄGKOST bstår Kyrkan med DEN HELIGA KOMMUNIONEN den allra sista delen av jordevandringen”. Formuleringen i denna förklarande text vittnar om en djup förståelse av de sjuka och döendes mänskliga och andliga behov. En vägvisare för oss alla oberoende av kyrkotillhörighet.

boende. Den lokala församlingen, som då har ansvaret för den andliga vården ”räcker ofta inte till”, och känner inte alltid till behoven. VÄNSKAPEN kan vara en nyckelfunktion, en bro mellan församlingen och den sjuke. Morfin och olika smärtlindring kan vara en befrielse och en välsignelse för kroppen, men stillar inte själens och andens nöd. ”Och han visade mig en flod med Livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod Livets Träd... och trädets blad är LÄKEMEDEL för folken.

Och Anden och bruden säger: MÅNGA KRISTNA lever, i all sin ”KOM” utsatthet, som ”ensammissionärer” Och den som hör det skall säga: på sina äldreboenden. – Till stor ”KOM” välsignelse – men samtidigt mycket Och den som törstar skall komma. ensamma i sitt Getsemane (Mark Och den som vill skall fritt få 14:32-41). dricka Låt oss vaka med dem, hålla oss av LIVETS VATTEN” vakna och inte somna. (Upp. 22). På de stora sjukhusen finns Sjukhuskyrkan att tillgå, men allt fler dör i hemmen eller på ett omsorgsUnum 15


Tack för mötet blick i fast blick skratt i samförstånd Tack för skönhet röst som tröstar drag som sluttar mjukt Tack för värme hand som håller ord i aktsamhet Dikten är tillkommen på Berget, skriven av Kristina S Furberg.

Signum är en oberoende katolsk kulturtidskrift som

skriver om teologi, filosofi och kultur- och samhällsfrågor. Vi rapporterar från hela den världsvida katolska kyrkan och recenserar böcker, filmer och utställningar.

Pröva en årsprenumeration för 300 kr (8 nr). På www.signum.se kan du ta del av dagliga nyheter, opinionstexter, recensioner och vårt stora artikelarkiv. Du även köpa lösnummer till din smartphone eller läsplatta.

Beställ ett gratisexemplar via mejl: adm@signum.se eller ring 018-580 07 10.

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

Unum 16


PÅSKTIDEN 2013 Kära Vänner! Det känns extra roligt att få skriva famn för alla som kommer till ett Vänbrev till Vännerna i detta oss.” nummer av Unum som handlar En stor händelse under året för om Vänskapens sakrament. Vänföreningen är sommarens Vänskapen är livsnödvändig för arbetsdagar med årsmöteshelgen. Berget, ja så står det i vår vision. Se datum och tider på nästa sida. Vi får några dagar tillsammans Bergets Vision nr. 68: ”Våra vänners hängivenhet är i bön, gemenskap och arbete. Denna gång hoppas vi också att livsnödvändigt för Berget.” gemensamt få vara med om att inVänskapen kommer från Gud och viga våra nya medarbetarhus. En det är bara han som kan ge oss den annan stor händelse är Sr Ingrids och bara han kan hjälpa oss att 90-årsdag (se sidan 19). bygga upp vänskapens miljö. En av våra återkommande böner är att Så en hälsning från Berget till vi ska få växa i Guds vänskap med var och en i Vänföreningen, med varandra, i Kyrkan och i världen. Paulus ord till Titus: ”Jag har Varje måndag ber vi i mässan vår hälsningar till dig från alla här medarbetarförbön: ”Herre, hjälp hos mig. Hälsa alla våra vänner oss att vårda vänskapens miljö så i tron. Nåd åt er alla” (Tit 3:15). att vi tillsammans är din öppna

Bergets skogsgrupp!

Är du intresserad av att hjälpa till med skogen? Du får gärna ha en röjsåg eller annan skogsmaskin. Hör av dig till Nils-Erik Åberg (aberg@email.com) eller Peder Bergqvist (peder@berget.se). Unum 17


VÄNFÖRENINGENS ARBETSDAGAR 20 - 24 maj Bön, arbete, lovsång och gemenskap

Arbetsuppgifterna kommer att variera med både inomhus- och utomhusarbeten. Vi börjar med middagsbön på måndagen kl 12.45, därefter middag. Sedan får vi våra olika arbetsuppgifter. Anmäl dig till kansliet och meddela vilken dag du kommer och vad du kan tänka dig arbeta med. Ring eller skicka e-post till: 0248-79 71 70 info@berget.se

Vänhelg med Bergets årsmöten 24-26 maj Fredag 24 maj

kl. 17.30 Högtidlig vesper med invigning av de nya medarbetarhusen. kl. 18.00 Festmåltid

kl. 19.30 S:t Sigfrids boklådas årsmöte

Lördag 25 maj kl 11.30 Årsmöte

kl 14.30 Föredrag: biskop Jonas Jonsson Biskop Jonas Jonsson gästar oss och delar med sig av sina erfarenheter och tankar om kyrkans situation idag.

Varmt välkommen att dela gemenskapen med oss under både arbetsdagar och vänhelg! Man kan stanna till söndag kl. 14.00.

Vi är tacksamma om du anmäler till kansliet vilka dagar du stannar under vänhelgen. Ring 0248-79 71 70 eller skicka e-post: info@berget.se Unum 18


Sr INGRID FYLLER 90 ÅR! 20 MAJ

Den 20:e maj fyller sr Ingrid Grave OP 90 år. Som de flesta vet bor hon sedan tre år på Enåbackens demensboende i Rättvik. Som ni kanske förstår kommer firandet att bli i mycket liten skala med kommuniteten härifrån och några dominikansystrar från Stockholm. Mer än så orkar hon inte. Den som vill får gärna skriva en liten hälsning till Sr Ingrid och skicka hit till Berget, skriv ”Sr Ingird 90 år” – alla kort tar vi med när vi hälsar på. Man kan också ge en gåva till utbyggnad av St Dominicus kapell, det är något som vi vet skulle glädja henne mycket och även gemenskapen här på Berget. BG 574-3323, skriv ”Sr Ingrid 90 år”. Be gärna också särskilt för vår syster den 20:e maj. Unum 19


OM VÄNSKAPEN I EN KLOSTERMILJÖ Sr Veronica, dominikansyster och medarbetare på Berget.

JAG K ALLAR ER INTE LÄNGRE TJÄNARE UTAN VÄNNER.

Andra har levt ett fördolt liv och förblivit okända. Vi kommer att lära känna dem först i himlen.

e som följer Jesus blir hans vänner och blir vänner med varandra. I helgonens liv ser vi ibland hur en djup, andlig vänskap har vuxit fram och burit frukt i deras eget liv och varit en välsignelse för kyrkan. Vissa vänner har påverkat sin samtid på ett markant sätt och lämnat ett verk efter sig. Det gäller till exempel de två biskoparna Gregorios av Nazianzos och Basileos från 300-talet och på 1600-talet Frans av Sales och den unga änkan Jeanne de Chantal. På 1900-talet har vi Hans Urs von Balthasar och Adrienne von Speyr.

KLOSTERLIVET är den grogrund där en sådan vänskap kan växa, mogna och bära rik frukt. Den föds ofta spontant ur en mänsklig sympati mellan två bröder, två systrar eller en broder och en syster. Den är kallad att fördjupas till en allt renare relation där vännerna är vända mot Gud och övervinner så småningom allt själviskt sökande efter egen tillfredsställelse. Gud är målet, därför lägger vännerna inte beslag på varandra och stänger inte in sig i en exklusiv relation. Klosterlöftena är ett skydd för vännernas relation och ger den ett utrymme. När vänskapen fördjupas blir den alltmer kysk och hjärtat

D

Unum 20


blir fattigt. Ingen äger den andra, förfogar över henne/honom, vännen ger sig själv och tar emot den andre som en oförtjänt gåva ur Guds hand. LYDNADEN blir ofta den stora prövningen, den skiljer vännerna åt och frustrerar dem från den nära kontaktens glädje. Ur frånvaron föds en allt djupare längtan efter mötet hos Gud och nuet öppnar sig mot evigheten. I det utrymme som skiljer vännerna åt finns många rum. En andlig vänskap har sina rötter i himlen, den har en eskatologisk dimension, den pekar på det osynliga, på Riket som kommer. Kraften i den andliga kärleken som bevaras i ett kyskt, fattigt och lydigt hjärta får det att brista så att doften sprids och fyller huset, kyrkan! (se Joh 12:3). Vänskapen utvecklas på en allt djupare nivå där själarna möts, de förenas i Jesus Kristus och den treeniga kärleken blir deras hem. VÄNNER FÖRBLIR VÄNNER och när man ibland talar om ett ”mystiskt äktenskap” handlar det alltid om själens förening med ”brudgummen” Jesus Kristus och inte om föreningen mellan två vänner. Här är det intressant att ta del av Sr Sylvie Roberts reflexion över de evangeliska råden. Hon skriver:

”Alla döpta, som är kallade till äktenskapet, väljer Kristus på ett radikalt sätt när de tar emot sin make/ maka och sina barn, om det blir dem givet att föda några till världen; det ”allena du” som de säger till Kristus blir effektivt först i det ”allena du” de säger till sin make/maka. De som är kallade till klosterlivet väljer Kristus på ett radikalt sätt utan make/maka eller avkomlingar; de säger ”allena du” utan något annat ”allena du”. I och med detta går de in i ett nytt sätt att leva där relationerna blir mellan bröder och systrar…” I detta ”allena du” öppnar de sig helt för Guds kärlek. De tar emot den och svarar på den genom att låta Gud utvidga deras hjärtan som öppnar sig för alla människor utan begränsning. De blir alltmer likställda Kristus som ger sig helt åt Fadern och i samma kärlek ger sitt liv för hela mänskligheten. DE TRE KLOSTERLÖFTENA (lydnad, kyskhet och fattigdom) uppenbarar på ett tydligt sätt den eskatologiska dimension som är specifik för det vigda livet. Till skillnad från äktenskapet, som genom ättlingarna öppnar nuet för en jordisk framtid, förkunnar kyskheten, levt i celibatet, en värld som inte längre bygger på släktleder utan är en universell förening - ”kommunio”där Gud blir allt i alla.

Unum 21


DEN ANDLIGA VÄNSKAPEN har berikat varje klosterfamilj och man har, när det har varit möjligt, bevarat minnet av denna gåva som en skatt. Här följer några axplock ur den dominikanska historien.

vågar inte avgöra om denna syn sade sanningen, ty jag är alltför mycket medveten om min egen andefattighet. Men jag vet en sak nämligen att i Paris tog broder Reginald inte emot löften mer än av två personer i vilka jag var den förste; den andre var JORDANUS AV SACHSEN broder Henrik, den blivande priorn i efterträdde Dominikus som Köln, som jag tror är den som bland generalmagister i orden. Han har alla i Kristus dödliga är mig allra lämnat oss en liten skrift om ordens kärast”. tillkomst och växt där han skildrar sitt eget inträde i klostret. Han hade Två vänner… ”Låt oss stå kära vänner och ville inte skiljas från tillsammans”. Jordanus gör allt för dem. att vinna sin vän till predikarorden: Som student i Paris träffade han Jag satte in all min nitälskan på att Magister Reginald, en berömd få min kamrat och själsfrände att professor som just trätt in i den hysa samma önskan, ty jag såg att nya orden. Reginald blev snart en hans naturliga gåvor lika väl som andlig far för den unga student hans nådegåvor gjorde honom mycket som bestämde sig för att följa i hans lämpad för predikarämbetet. Han fotspår. Strax före Reginalds död fick gjorde motstånd men jag upphörde Jordanus en dröm: inte att ännu mer ansätta honom. Jag var ännu inte en broder som tagit Jag lyckades skicka honom till dräkten men jag hade redan avlagt broder Reginald för att bikta för mina löften mellan hans händer. Jag såg honom och få hans förmaning. När då bröderna bäras av ett skepp genom broder Henrik kom tillbaka till mig, vattnet. Därefter sjönk skeppet som bar öppnade han Jesajas bok… och hans dem men bröderna själva gick oskadda ögon föll på det ställe där det säges… ur vattnet. ’Herren har givit mig en tunga med Jag menar att detta skepp är broder lärdom, så att jag förstår att genom Reginald själv, som bröderna på den mina ord hugsvala den trötte … tiden faktiskt betraktade som sin bärare. Han har öppnat mitt öra och jag har En annan broder hade likaså en syn ej varit gensträvig…’ Vi lade märke före hans död. Det var som såg han en till vad som stod litet längre fram: klar källa täppas till; genast sprutade ’Låt oss stå tillsammans’, som om vi två andra fram för att ersätta den. Jag upplystes om att den ene aldrig skulle Unum 22


överge den andre i denna berömda familjegemenskap”. Senare i livet, när lydnaden kommer att skilja dem åt, klagar broder Henrik ”Vart har ’låt oss stå tillsammans’ tagit vägen? Du är i Bologna och jag är i Köln!” Och en tredje... De är inte bara två vänner utan tre, de ska inte träda in utan den tredje! ”Vi uppsköt emellertid ända till fastan början på vårt noviciat. Detta tillätt oss att under tiden vinna ännu en av våra kamrater, broder Leo, som senare blev broder Henriks efterträdare i hans ämbete som prior. JORDANUS OCH DIANA FRÅN ANDALO Under Jordanus tid som generalmagister trädde många unga män och kvinnor in i orden, bland dem en ung adlig kvinna Diana från Andalo. Diana har träffat Dominikus i Bologna. Hon vill trädda in i hans orden och han lovar henne att grunda ett kloster i hennes stad. I väntan på att ett dominikanskt kloster ska upprättas i Bologna tar hon sin tillflykt hos Augustinersystrar, men hennes adliga familj som har andra planer för henne opponerar sig mot hennes klosterkallelse och hennes bröder rusar in i klostret och rövar henne därifrån med våld.

Hon förs hem med några brutna revben men ger inte upp sina planer. Så småningom grundar Jordanus det första kvinnliga klostret i Bologna och äntligen får Diana träda in med några av sina väninnor: Cecilia och Amata. Klostret är fattigt och Jordanus ser till att de får det nödvändiga. En djup vänskap uppstår mellan honom och Diana. På en av sina många resor skriver han till henne att han har hittat och köpt ett bra tyg till deras dräkter. De ses sällan och han har inte alltid tid att besvara hennes brev. Han skriver: ”Du klagar över att jag inte svarar på dina brev, men du har varje dag det öppna brevet framför dina ögon, läs det”. Det öppna brevet, Jesus Kristus som förenar dem. PETRUS DE DACIA OCH KRISTINA AV STOMMELN Någon gång på 1250-talet inträder en ung gotlänning dominikanklostret i Visby, Petrus som kommer att kallas för Petrus de Dacia. Han är känd som Sveriges första författare. Hans huvudverk är skildringen av hans många besök hos Kristina av Stommeln och deras brevväxling. Efter noviciatet sänds Petrus till ordens högskola i Köln och träffar där den unga Kristina som lever som begin (vigd utan att tillhöra en kloster). Hon är

Unum 23


mystiker som benådats med gudomliga uppenbarelser. Hon lever i närkontakt med Kristus och helgonen. Kristina blir för Petrus en levande gudsuppenbarelse; de sällsamma nådebevis Kristus meddelar henne blir för honom en sporre till att älska Kristus mera. Han beskriver hur den jordiska kärleken förbereder och skolar oss för den himmelska och hur de skapade tingen återstrålar Guds härlighet. Hon skriver till honom när han är student i Paris: Käraste du må veta … hur stor längtan jag har efter dig, d.v.s. efter din närvaro, som har varit så nyttig för mig, hur hjärtligt jag älskar dig i Jesus Kristus och hur jag önskar, att vi måtte få se varandra i vår Guds rike… Han svarar: Broder Petrus bjuder den käraste och all kärlek värdigaste syster Kristina i rikt mått uppriktigt kärlek i den helige Ande jämte böner. Eftersom jag vet, genom vilken ande den förtrogna vänskapen mellan oss blivit knuten och bevarad och genom vilken bistånd… den skall bevaras i evighet, så har jag förtroligare, oftare och mera glödande skrivit till dig, såsom hjärtat ingav mig, i det jag trodde, att du, uppfylld av samma ande, lätt skulle förstå vad jag skrev. Och jag gläder mig och skall evigt glädja mig att det gått som jag trodde…

KATARINA AV SIENA OCH RAIMONDO AV CAPUA 1374 träffas Katarina och dominikanbrodern Raimondo för första gången i Florens. Hon förstår med en gång att han är den biktfader, som Maria lovat skänka henne. Hon är 27 år han 44. Hon har redan som 7-åring vigt sitt liv till Kristus och vid 9-årsåldern inträffar det som hon i sina brev omnämner som sitt mystiska bröllop med Kristus. ”Han blev en utomordentlig rådgivare för Katarina i hennes ”missionerande verksamhet bland enskilda män och kvinnor med makt över folks och länders öden… även om det i regel blev Katarina själv som med ledning av sina uppenbarelser avgjorde, vad hon skulle göra, och lät Raimondo veta, vilka uppdrag hon ville att han skulle ta hand om”. I denna andliga vänskap utvecklas en gudomlig frihet där de traditionella ”rollerna” blir irrelevanta. Katarina av Siena kallar sin biktfader Raymondus både för sin ”älskade fader” och för sin ”milde son”. Hon var ”den kvinna han hade älskat som sin moder och sin dotter i Kristus och ärat som sin älskade Mästares utkorade brud” (Sigrid Undset bör finnas ett skiljetecken Katarina av Siena s. 162-163).

Unum 24


MODER SAINT JEAN (1876 1969) OCH SYSTER MARIE AV TREENIGHETEN ( 1903 – 1980). 1922 grundar Moder Saint Jean en ny dominikansk kongregation vars uppgift är att evangelisera jordbruksmiljöer som, i visa delar av Frankrike, sedan länge avlägsnat sig kyrkan. Marie träder in 1930 i denna klosterfamilj. Så småningom föds mellan de två kvinnorna en djup andlig vänskap. De liknar sin vänskap med de två olivträden som står framför Herren (se Upp 11:4). Moder Saint Jean skriver: Det är samma olja som rinner ur de två olivträden. Förenade genom sina grenar högst uppe, är de också förenade genom sina frukter, som är ihop pressade genom lidandet. Oljan som rinner från dem brinner inför Herren … Utifrån ser man ingenting. I mig ser man bara en liten, sliten gumma utan anseende och när man ser er, ser man bara en av dessa sjuka människor som inte väcker något större medlidande. Jag finner er i Faderns sköte tillsammans med Kristus. Men jag tittar inte på er, jag stannar inte, för man måste gå förbi alla skapade varelser och förbi sig själv för att lyda den hemlighetsfulla dragningskraften.

Marie: Jag önskar inte att tanken på mig snuddar vid ert medvetande – jag önskar er att vara helt upptagen i den ofattbara närvaron, och att jag ska gå förbi utan att märkas. Jag är säker på att ni tänker likadant … Jag avskyr sökandet efter sig själv och den andra och all kärlek som törstar efter direkt ömhet. Jag tycker bara om de två vingarna som sporrar varandra och som genom sin yttersta spets förlorar sig i skyn. Jag önskar absolut ingenting annat mellan er och mig. Allt annat skulle tynga ner både mig och er. Litteratur: - La théologie des conseils evangéliques – Sr Sylvie Robert,SA 2011. - Libellus de principiis ordinis praedicatorum – en liten bok om Predikarorden första början av Jordanus av Sachsen. Översättning från latin av Kerstin Thomell t.o.p. (Stencil). - Petrus de Dacia – Om den saliga jungfrun Kristina av Stommeln. Bonniers 1950. - Sigrid Undset – Katarina av Sienna. Artos 2012 - Marie de la Trinité – Paule dite Marie , Textes rassemblés et adaptés par Gerard Pfister. Arfuyen 2004.

Unum 25


Vänskapens sakrament Peder Bergqvist, föreståndare på Berget.

I

Vänskapen var påtaglig under firandet av vårt 50-årsjubileum.

förra numret av Unum berättade Marie Erenius-Bergqvist om boken: Vänskapens sakrament (utgiven på Katolska bokförlaget, 1979, i utmärkt översättning av Birgit Lindkvist Markström). Denna artikel är ett försök att lyfta fram några drag i arbetarprästen Egieds mystik. Vi utgår från de dagboksanteckningar han skrev mellan april 1958 och 27/12 1967. Han dog, 34 år gammal, den 28/12 1967 i en arbetsplatsolycka på den fabrik i Bryssel där han arbetade. Kallelsen till universell vänskap i Treenigheten

Egied erfar en stark kallelse till universell vänskap: ”Herre, jag

begär bara en sak och det är din kärlek och att få föra denna kärlek till människorna. Allt annat är bara struntprat” (5/7 1958). Denna önskan inramar hans liv. I sin sista dagboksanteckning skriver han: ”Jag har återupptäckt min längtan att berika människor på djupet” (27/12 1967). I sina dagboksanteckningar ger han oss en vänskapens väg att följa. ”Man kan inte verkligen älska den andre om man inte kan mötas hemma hos honom. Detta är mystikerns dubbla ’hemlängtan’: att själv vara hemma och att finna de andra hemma, nämligen hos Gud” (25/1 1959). Det är ett stegvis närmande av det djupaste i den andre. Det är den heliga Treenigheten som i Fadern, Sonen och den helige Ande drar oss in i

Unum 26


innerlig gemenskap. När man älskar någon strävar ens kärlek mot den treeniga gemenskap i den andres innersta djup. För att komma närmare människan måste man komma närmare Gud. I mötet med den andres innersta är kärleken till den andre utvidgad till alla genom den treeniga gemenskapen med den älskade själen.

tillbedjan fördjupas och förlängs erfarenheten av Gud i oss själva och i andra. Gud är genvägen som leder över de andras innersta och vårt innersta: grunden för vårt och de andras väsen.

Vår uppgift är att röja undan allt som står mellan oss och den andre, mellan mitt innersta djup och hans, mellan min existens i och av Herre, jag sökte min väns innerliga Gud och hans. Detta sker först gemenskap, jag fann din. Jag sökte på ett psykologiskt plan och når det som är evigt ungt i min väns sedan allt djupare och längre och kärlek och jag fann dig. Jag sökte den mer direkt från person till person, djupaste meningen i min väns ögon från innerlighet till innerlighet och jag upptäckte ditt ansikte. Jag och når så djupet av Guds hjärta, sökte min väns djupaste innersta och av Guds treeniga kärlek. fann ditt djupaste innersta. Sedan jag funnit dig i min vän, söker jag Vänskapen är fullständig först min vän i dig och strävar att närma när man älskas genom de andra mig hans innersta genom att närma i riktning mot varandra. Detta mig till ditt innersta. Att förstå hans är den helige Andes verk. Anden ögon genom att lyfta mina ögon upp älskar Fadern och Sonen i riktning till dig. Att möta hans kärlek, evigt mot varandra. Det trinitariska i ung genom att närma mig din evigt vår kärlek är att älska i riktning unga kärlek så som den obeträdda mot andra. Andens vänskap älskar marken i det land dit min hemläng- i riktning mot andra. tan står, Faderns, Hans Sons och kärlekens Andes liv (31/1 1960). Kärlekens universella dimension är att älska vännen i riktning ”Vänskapens högsta form blir mot andra, som när Fadern älskar det när man så älskas av andra Sonen hän mot världen. Kärleken och så älskar andra, att Gud blir uppnår sin fulländning först när älskad och älskar oss” (20/12 Faderns och Sonens kärlek inte 1961). Gudstjänsten är avgöran- längre möter något motstånd: då de för vänskapens djup. Genom kan den fullkomliga vänskapens Unum 27


fullkomliga kärlek och glädje strömma genom människornas hjärtan i en kärlek som öppnar sig mot oändliga rymder, i ett allas möte med alla utan någon begränsning: så kan Anden förena alla människor i hela världen i de tre gudomspersonernas enhet och fullkomliga glädje ( Joh 17:21). Vänskapen är helt avgörande för Kyrkans synliga enhet och därigenom den mänskliga naturens helande; en enda kropp. Se in i Guds ansikte, Kristus

Fadern skapar vårt djupaste inre efter sin Sons bild. När vi ser Faderns ansikte, som är Sonen, vänt mot oss, ser vi vår väns ögon och i varandras ögon ser vi in i Guds ögon. Varje gång vi ser in i Guds ansikte, Kristus, och inte finner vår nästa där, kallas vi av Gud till en djupare gemenskap, överlåtelse och bön. Det är att betrakta Gud rent, med rent hjärta. ”Herre, bevara mina ögons renhet, så att jag aldrig någonsin ser på någon utan att kunna se dig, och dig i Fadern” (28/5 1964). Den f lamländske mystikern Ruysbroek inspirerar Egied att se människans djupaste grund: ”Guds väsen som är varje väsens överväsen”. Överväsendet är det väsen vi har i Gud före vår skapelse. Alla ting preexisterar i det gudomliga Ordet (Logos),

därur finner de sin bild. Gud är mer oss själva än vad vi själva är, tingen är mer sanna i det gudomliga Ordet än i sig själva. Därför ska vi söka andra i Gud och uppleva allt sökande efter andra utanför Gud som främmande, som att stanna vid utkanten av staden. Den brinnande busken!

Egied kommer till Bryssel och slår sig ned som arbetarpräst. Han bosätter sig nära södra stationen och skriver: ”Jag vill leva med i alla former av liv, genomleva dem i riktning mot Gud. Alla människor och deras liv är vägar till Gud: Intet mänskligt är mig främmande. Jag vill aldrig låta livet stelna genom förutfattade meningar utan girigt dricka det ur Guds hand. Att se var i många människors grunda liv man kan bryta sig igenom till det som ligger djupare” (25/3 1965). Han ser att Kyrkan blivit bunden i en ”medelsvenssonmentalitet” inför världen. Det finns en värld som längtar efter förlossning, befrielse, upprättelse men det bekymrar inte vi oss om. Vi lever i en varm, självtillräcklig miljö, varifrån vi trivsamt och tryggt planerar och fördriver tiden. Vi liknar en som sticker stortån i vattnet och kvickt drar tillbaks

Unum 28


den i stället för att hoppa i helt och hållet. Vi ska leva i värlen, inte av världen med mycket mod och stor djärvhet. Denna djärvhet finns endast när vi med hela vårt väsen lever i gemenskap och vänskap med andra.

ingenting är utanför dig... tack för dessa vanliga människor” (slutet av mars 1966).

”Upplevelse i går morse. När jag kom från arbetet på den stora vägen till Bryssels centrum såg jag att hela den konkreta världen är en skapelse av Fadern i Sonen med Andens kraft: alltså ingen profan värld utan Guds skapelse, vari han meddelar och uppenbarar sig, den himmelska miljön: i detta nu och här talar Fadern sitt ord till mig i kraft” (19/1 1966).

”Man möter Gud på den punkt där man lämnar allt för denna världens skull, då blir denna den brinnande busken: ’ta av dig dina skor’” (augusti 1967)

”Dagens värld är Guds närvaros brinnande buske” (slutet av juni 1967).

Egied van Broeckhoven utmanar oss att se våra konkreta liv i nuet som den plats där Gud uppenbarar sig. Där träder vi in i Guds frälsningshistoria, där går vi ditt Han sänder oss, vi lämnar allt för att följa Honom att söka efter det förlorade. Det konkreta Nuet är en förtärande eld som inte skadar och förtär oss. Endast synden förtärs. Vi renas av elden och kan växa i vår kallelse så att allt vi möter lyses upp av skenet från den brinnande busken.

”Min spiritualitet kan jag uttrycka så: att uppleva Gud i det evigt nya nu vari Fadern talar sitt ord till mig, till nuets värld. Här och nu, i denna konkreta existentiella situation: att låta Guds liv strömma genom mig till de andra, genom de andra till mig. Att själv bli kärlekshistoria, d.v.s. träda in i Guds frälsningshistoria nu, i denna värld. Allt detta med Andens ”Livet är härligt här, vackert i all kraft” (29/1 1966). sin realism; fullständigt kommunicerande med denna värld som är ”Gud, tack för denna vanliga dag; Guds skapelse nu. När vi talar om den är mig dyrbarare än varje stor Guds skapelse tänker vi alltid på händelse därför att jag där särskilt ett episkt förf lutet eller en helig vet att du alltid är hos mig, att framtid men det är en glädje att vardagslivet har en mening, att upptäcka att Guds episka heliga Unum 29


skapelse är denna konkreta värld i nuet: Bryssel, de konkreta människorna i det smörjiga gjuteriet, också våra vänner, allt detta är en realitet, och denna realitet är helig, ty det är det enda stället där Gud kan nå oss, och alltså når oss. Även om jag fick välja mellan den brinnande busken och Bryssel skulle jag välja Bryssel” (13/2 1966).

pen. I den konkreta kärleken till nästan finns något av Gud som lever i mig och ”en del av Gud är hela Gud” (Hadewijk, brev 22).

Egied växer i kallelsen att leva kontemplativt i verksamhet, aktiv kontemplation på fabriksgolvet. Att vara utåtriktad förutsätter att vi har en vänskap att vara hemma i: ”Vi kan bara gå bort till andra därför att vi har en vänskap att vara hemma i.” Den mänskliga vänskapen måste vara rotad i Gud. Vårt liv är rotat i den helige Ande, som bor i oss. Denna kärlekens förankring ger oss kraft och trygghet att enbart leva för Guds rike.

Hadewijk utvecklar insikten om att själen är en Guds genomfart och Gud är en själens genomfart. ”Under och efter bönen i skogen: vännens innersta gemenskap ligger i Treenigheten; den har inte smält ihop med denna, den är en naken existens riktad mot Treenigheten - och därifrån vidare. När den treenige Guden betecknas som vännens djupaste innerlighet, inte som en statisk slutpunkt för en överläggning, inte som en spets som slutar i en punkt; detta upplevs snarast som upptäckten av en oändlig rymd, en springflod som spränger alla fördämningar, en ny morgonrodnad. Så som när man efter en lång väg står framför en omätlig utsikt, så som ankomsten till en stad där allt ännu finns att upptäcka, såsom hemvändandet till fadershuset i väntan på outtömliga fröjder” (29/12 1963).

Två medeltida mystiker har påverkat honom starkt: Jan van Ruysbroek (1294-1381) från Nederländerna och 1200-talets mest betydelsefulla f lamländska kvinnliga mystiker Hadewijk från Antwer-

Egied återkommer hela tiden till sin kallelse till vänskap. ”Min kallelse: att undervisa människorna om vänskapens mystiska djup” (31/3 1961). I vänskapen är han på pilgrimsfärd till den treenige

”Bryssel, Guds närvaros brinnande buske” (10/8 1967). En vänskap att vara hemma i

Unum 30


Guden och hans vanliga liv med alla möten och relationer blir upplyst och uppfyllt av det trinitariska mysteriet. Fokus finns på det konkreta erfarda livet där vänskapen till Gud och människor är hans stora upptäckt. Det finns en smärta hos Egied som samtidigt på ett förunderligt sätt är förutsättningen för allt: ”Gud kallar mig in i ett land av ensamhet och död där gemenskapen och livets fullhet är” (12/6 1965).

värdena, högre än den mänskliga kärlek som är den kraft som ska rädda alla former av liv och låta dem leva i Gud” (Tankar om vårt kvartersapostolat, 1965).

Egied återkommer hela tiden tillbaka till vänskapens inriktning: att älska i riktning mot andra. Att älska Gud i riktning mot andra och att älska andra i riktning mot Gud. Det är pingstens förhållningssätt. Genom den helige Andes utgjutande är vänskapen Hans kallelse är utmanande för till en enda människa kärlekens samtiden: både för samhället och öppning till alla människor och Kyrkan: denna vänskap har en läkande ef”Ofta hör eller känner vi invänd- fekt på mänsklighetens splittring. ningen: ’Varför kasta bort en så lång utbildning på ett så enkelt Målet är en helad mänsklighet. arbete?’ Utifrån evangeliets logik är det Mystik för vår tid! naturligtvis lätt att här hitta på När Egied skriver sin sista dagett svar. Dock vill jag ge ett till boksanteckning är jag drygt ett invändningen mer anpassat svar: år gammal. Han blev endast 34 Om man antar att livet inom ska- år men är en del av vår samtid pelsen alltid frambringar högre och kan formulera en mystik för former, kommer man med Teil- vår tid. Det är ett konkret engahard till slutsatsen att livsenergins gemang i världen som den ser ut. högsta transposition är kärleken. Och vem kan anse det förspillt att ställa en lägre form av energi (intellektuell utbildning etc) i tjänst hos en högre (kärleken)? Därför håller den invändningen inte inför den som inte gör kultur och humanism till de högsta Unum 31


Vänskapen på Berget

Peder Bergqvist, föreståndare på Berget. Evkaristin och vänskapen, här fångad vid festhögmässan den 18 november 2012. 50-årsdagen efter invigningen av S:t Davids kapell den 18 november 1962.

B

ergets kommunitet fördjupar sig under detta år i Vänskapens sakrament (se s. 26-31). Vänskapen är inte ett sakrament i strikt teologisk mening som ett nådefullt tecken instiftat av Kristus. Vänskapen är däremot helig, sakramental, eftersom den är en avbild av, ett tecken för och framförallt en delaktighet i gemenskapen med den Heliga Treenigheten: Fader, Son och helig Ande. Vårt liv på Berget, i bön och arbete, är hela tiden ett ödmjukt närmande till den heliga Treenigheten, i allt.

Utgångspunkten är den kallelse som vår kommunitet fått i och med vår t namn: Den heliga Treenigheten. Vi fördjupar oss i detta mysterium. En mycket viktig del av vår fördjupning är att förstå vår kallelse utifrån vår femtioåriga historia. Vänskapen har utvecklats till att vara själva miljön på Berget. Det är därför vi varje måndag i mässan ber: ”Herre, hjälp oss att vårda vänskapens miljö så att vi tillsammans är din öppna famn för alla som kommer till oss.”

Unum 32


VÄNSK APEN SOM BEGREPP I BERGETS V ISION

Öppenheten för våra gäster hindrar inte vår öppenhet för Gud utan är snarare två sidor av samma vänskap. Allt oftare kommer I Bergets vision återkommer människor till Berget med behov ordet vänskap elva gånger och av ett varsamt vägvisande in i den dessutom i ord som vän och kristna tron. Att möta detta behov vänner. Här följer några exem- förutsätter att den trinitariska pel. öppenheten naturligt sitter i väggarna, är en del av Bergets miljö. Bergets Vision 60: Vänskapen är Därför behöver vi om och om igen be: ”Gud, ge mig din treeniga hjärtat i gemenskapen. Berget ä r en gemensk ap och kärleks öppenhet och högsinthet.” hjärtat i denna vår gemenskap är vänskapen. På Berget vårdar vi Bergets Vision 37: Den helige stillheten, den andliga fördjup- Ande trivs i den förtroendefulla ningen och gemenskapen. Vårt vänskapen. andliga liv behöver fyllas i kär- Vi är helt beroende av den helige lekens stillhet, i förtroende inför Ande. Utan den helige Ande är Gud och i vänskap med varandra. allt dött och tomt. Om det ska bli något evigt och bestående av det Vä nsk apen ä r öppen t i l l sin som sker på Berget så måste det natur. Här behöver vi be den vara ett verk av den helige Ande. bön som Egied van Broeckhoven Också därför är vänskapen viktig, (se s. 26 - 31) bad den 27 juli för vänskapen är den helige Andes 1960: ”Gud, ge mig din treeniga anda, den helige Andes miljö. kärleks öppenhet och högsinthet.” Öppenheten inom vänskapen är ”Nya Testamentets lag består till sitt ursprung trinitarisk, den framför allt i den helige Ande” är den älskades fulla när varo. (Thomas av Aquino, 1200-talet). Vänskapen måste vara öppen mot Det ä r den helige A nde som Gud och mot de andra. Denna tränger in i människans inre, in i öppenhet förutsätter att vi möter hennes innersta trädgård genom Guds kärlek, Kristi kärlek till nådens dagg, friskar upp den och Fadern, den helige Ande, och tas låter det växa där. Den kristna människan lever enligt Anden. upp i denna kärlek. Och genom Anden leds hon in i Unum 33


en gemenskap som blir den stora trädgården, som är det universella kärleksförbundet omkring Kristus. ”Gud är vänskap. Den som förblir i vänskapen förblir i Gud och Gud förblir i honom” (Cassianus, 300-talet). Eukaristin uttrycker den vänskapen: Här finns Kyrkans livskraft. Här verkar Anden. Eukaristins frukt är sändningen ut i världen med den kärlek som älskar andra i riktning mot Gud. Kärleken till Gud och människorna gör Kyrkan till en frisk och levande trädgård, där alla människors alla uttryckssätt och kulturer kan ge sina olika bidrag och ändå vara en enhet.

och vårt hjärta – och så kan den djupa förtroendefulla vänskapen byggas upp.

Utan eukaristi ingen enhet, ingen vänskap. Den natt då Herren Kristus blev förrådd sade han till lärjungarna: ”Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänarna vet inte vad deras herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min Fader.” (Joh 15:15). Gud ger sig själv – både till vårt förstånd

Bergets Vision 8: Vårt uppdrag som Bergets medarbetare är att – tillsammans med hela den världsvida Kyrkan - samla in människor i den livgivande och helande miljön som f inns när vänskapen i Kristus och t roheten mot honom lever. Vänskapen och kärleken till Kristus och hans Kyrka är gåvor som måste vårdas.

När vår vilja berörs av den helige Ande formas den av kärlek. Den helige Ande är kärlek, kärleken mellan Fadern och Sonen i den heliga treenighetens mysterium. För att älska Gud och vår nästa behöver vi Guds ande som gåva. ”Vid vårt livs afton kommer vi att dömas efter vår kärlek” (Johannes av Korset).

Jesu vänner ser med vännens ögon, förstår och känner igen med Guds hjärta. Vänskapens helande kraft i Kristus visar sin Teilhard de Chardin uttrycker skönhet och övervinner förfuldetta med begreppet: ”Enheten ningen av människolivet. Men differentierar”. Det som ser ut som en ständig reningsprocess behövs olika kallelser är i själva verket för att vänskapen skall bestå och en enda kallelse som tar sig olika fördjupas. Synden ger en smak av uttryck. Vänskapen är syster till död, I Kristus har vi uppdraget enheten och stor enhet liksom stor att ge världen en smak av liv och vänskap möjliggör en stor olikhet. friskhet.

Unum 34


I Kristus blir livet vackert. Meningen med vårt liv är att förmedla kärlek. Kärleken ger tillvaron dess skönhet, genom Jesus Kristus, vår Herre. Den bärande övertygelsen är att om gemenskapen uttrycker Kristi närvaro - genom att vara präglad av vänskap och kärlekens ande - är den evangeliserande bara genom att f innas. Vänskapen till Kristus och Kyrkan är vår kallelse. Jesus är vår sanna vän och i honom kan vänskapen växa och omfatta alla människor. Vi är kallade till den gemenskap, vänskap och enhet som läker mänsklighetens splittring.

kapell för att sedan gå till mäs�san i Svenska kyrkans ordning i S:t Davids kapell. Vi ”förankrar” oss i vår gemensamma tro i olika former av undervisning, i predikan, i goda samtal. Bergets Vision 4: ”Berget” är en gemenskap, en vänskap i Kristus – ett ”vi” inlemmat i ett oändligt stort Vi – och med ett oerhört uppdrag.

Guds avbild kan lysa fram inte bara hos enskilda utan också i gemenskapen, när Guds Ande får skapa kärlekens atmosfär. Vänskapen liknar enheten i Gud, den Treenige. I kärlekens gemenskap finns en avglans av Skaparen. Vår I ett förarbete till Bergets vi- kallelse är att leva den inre enhesion skriver Per: Vänskapen ten i Gud. Kärlekens gemenskap och den rofyllda förankringen i i Kristus skall välsigna och rädda den gemensamma tron är förut- hela mänskligheten (1 Mos 12:2f, sättningen för allt som blir till Joh 17:20-23). i Bergets miljö. Bergets miljö är både vårdandet av vänska- Sådan är Guds plan! Vi har himpen och vårdandet av kyrkans len inom oss och mitt ibland oss gemensamma arv, den tro som (Luk 17:21). Vänskapen på Berget förts vidare från apostlarna, vår är ingenting annat än den kallelgemensamma tro. Det ena kla- se vi fått tillsammans med hela rar sig sig utan det andra. Varje Kyrkan: att vara miljön för det dag väcks vi till liv i gemenskap himmelska livet på jorden! och ”rofylld förankring i den gemensamma tron.” En vanlig Förnya vår vilja att bygga upp vändag på Berget styr vi våra steg skapen kring dig och att se dig i vartill sakramental tillbedjan och je människa vi möter (ett stycke ur laudes i S:t Dominicus katolska Bönegemenskapens bön). Unum 35


En ögonblicksbild från Bergets femtioårsjubileum. Berget bärs av alla vänner som likt Margareta Andersson (på bilden) ger av sig själva i bön, arbete och gemenskap.

Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK 0248-79 71 70 E-POST: info@berget.se WEBBSIDA: www.berget.se Nästa nummer är temat: BÖN OCH ARBETE, KONTEMPLATION OCH AKTION

U

UU U

STIFTELSEN BERGET

U

är en tidskrift som utges fyra gånger per år Prenumerationsavgift 150 kr. Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad. Medlemsavgift 300 kr. Studerande under 25 år 150 kr. Betalas via Bankgiro: 574-3323


Unum 2013 2 issuu