den återkommande Kristus. Ur vetskapen om att Jesus skall komma åter hämtar livsvänliga handlingar av stora och små mått sin kraft. När i uppgivenhetens kultur kortsiktig konsumtion och konkurrens breder ut sig, ser den som lyssnat sig in i Jesu ord en framtid, där det aldrig är meningslöst och aldrig försent för godheten att verka. Framtiden är meningsfull, för Jesus kommer åter. NÅGRA VECKOR efter den världsomvälvande påskhändelsen samlar han för sista gången de närmaste omkring sig. Vi kan lägga märke till att den lilla församlingen är lika liten och kanske lika blandad som en genomsnittlig svensk gudstjänstgemenskap. Några är djupt troende. De ligger på knä. Några står avvaktande och river sig tveksamt i skägget. Evangeliet skriver: Det fanns några som fortfarande tvivlade. Men till denna blandade skara av tvivlare och troende ges det enorma löftet: Jag är med er. Alla dagar. Till tidens slut. Sedan lyfter han sina händer och välsignar dem. Medan han välsignar dem försvinner han ur deras åsyn. Änglar stiger in i vår dimension och ger oförstående apostlar tydningen av vad som skett. Jesus har bestigit härlighetens tron. Men på samma sätt som han lämnade världen skall han komma
tillbaka, säger änglarna. Han lämnade världen välsignande. Han kommer åter välsignande. Och mellan himmelsfärd och återkomst välsignar han världen från härligheten. Lägg märke till att Jesus på de ikoner som framställer honom som allhärskare alltid har handen lyft till välsignelse. Det är en djup teologisk vishet i det. Han knyter inte näven mot skamsna människor i folkhavet. Han lyfter inte ett moraliserande pekfinger. Handen påminner om att vi lever våra liv under en välsignande hand. Den handen sänks inte förrän Jesus kommer tillbaka och säger till mänsklighetens fårskock: ”Kom ni min Faders välsignade…”. Sedan är allt salighet. DET HÖR TILL KYRKANS erfarenhetsmättade tro att det finns en evighet. Det finns en evighet som välver sig över varje människa och hennes stund på jorden. Det finns en evighet där en skara som ingen kan räkna växer när tidevarven kommer och tidevarven försvinner. Det finns ett gudomligt ansikte med mänskliga erfarenheter. Det finns en tron med en Herre som bär jordiska sår. Det finns svar på alla tvivlets, tveksamhetens och trotsets frågor. Och det finns en himmel där tillbakapressade tårar från livets våndor får välla fram och bli torkade av Guds egen hand.
Unum 39