Unum 2011-2

Unum NR 2 ÅR 2011 ÅRGÅNG 28

tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation

Tema: RETREAT

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema: Retreat Ledare Peder Bergqvist

3

Arkitektur som metafor Anna Reuterswärd

4-7

De första åren Elsa Mases

8-11

I Guds tystnad får jag vara Margareta Andersson

12-13

Platsen - samtalen - måltiden Johannes Zeiler

14-17

Två dikter Kristina S Furberg

17

Tre steg in i tystnaden Magnus Lindholm

18-21

En lyssnande medmänniska Sr Veronica

22-24

Ur “Making and Taking Retreats” av Father Hugh S.S.F. Kristina Andersson.

25

Bo och be i S:ta Maria Alsike Erik Eckerdahl

26-29

Ignatiansk retreat Eva Bash Kåre

30-33

Boktips från S:t Sigfrids boklåda Kristina Andersson och Marie Erenius Bergqvist

34-35

KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist.

ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70.

BANKGIRO: 574 -3323.

E- POST: david @ berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se.

PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, david @ berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år.

ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons 1/1 2 000:1/2 1 500:1/4 1 000:Baksida 5 000:-

Pris för fyra annonser 6 000:3 500:3 000:15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 40:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets stödförening 250:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

UNUM

2

MÅNDAGAR MED PER

D

en 23 augusti år 2010 och 16 måndagar därefter träffade jag Per Mases hemma hos honom på Blecket. Ett ämne som var självklart att samtala om var retreaterna. Per betonade retreatens nära vänskap med Kyrkans enhetssträvanden.

S:t Davidsgårdens tillkomst och fortsatta liv är intimt förbundna med bönen om Kyrkans synliga enhet. S:t Davids kapell blev ett av de första kapellen med fristående altare som en direkt följd av Andra Vatikankonciliets enhetssträvanden.

För att dessa strävanden ska leda framåt bygger vi synlig enhet, synlig gemenskap och vänskap. Begreppet ekumenik har blivit ett belastat ord som ofta hindrar denna enhet.

VAD ÄR VÄSENTLIGT för att vara en bra retreatledare? Per betonade vikten av bemötandet.

Retreatledaren ska vara välkomnande och bemöta alla gäster med en kärlek utan biavsikter. Frukterna ska vara förtroende, tillit och vila i Gud. Givetvis ska retreatledaren också kunna leda människor på en andlig väg och vara förankrad i Kyrkan och Guds ord. Det avgörande är inte huruvida man har gått en retreatledarutbildning utan UNUM

bemötandet man ger deltagarna och att man är förankrad i Kyrkans liv.

S:T DAVIDSGÅRDEN är en renodlad retreatgård och därför är det så viktigt att gården andas ”tystnad”. Det man gör sätter sig i väggarna och påverkar atmosfären och därför fortsätter vi att sträva efter så många retreatdygn som möjligt varje år. Det ska erbjudas retreater året om och det får inte bli många dagar med prat i denna unika miljö.

TYSTNADEN är en skatt. Per anknöt Bergets tystnad till den kristna människosynen. Människan är Guds avbild, i tystnaden upptäcker vi att det djupaste skiktet i oss är kärlekens enhet med Gud, vi finner ro i Gud. Tystnaden är också ett växande i ansvar. Berget är en framgångsrik erfarenhet i ett sekulariserat samhälle där mskor upptäcker att livet har en mening, människan blir i tystnaden mogen.

Visdom växer fram ur tystnaden och livet blir en skola där vi steg för steg lär oss att göra mogna val. Vi övervinner det onda med det goda.

Skönheten, sanningen och kärleken framträder i tystnadens mognad.

Guds frid och allt gott!

3

ARKITEKTUR SOM METAFOR

FÖR SKAPELSENS SYNLIGA OCH OSYNLIGA EXISTENS

Anna Reuterswärd, medarbetare på Berget fram till februari 2011

T

idigare såg jag mest på existentiella grubblerier som tidsslöseri. För att inte tala om kristen tro, som jag dessutom hyste ett visst förakt emot. Plötsligt för tre år sedan, mitt i karriärsklättrandet som byggnadsantikvarie mellan Stockholms arkitektkontor, skedde emellertid en förändring. Det var som om en kran oväntat öppnades och som sedan inte har låtit sig skruvas av. Forsen av allt ”det nya” kom i september 2009 att föra mig till Berget, där jag som volontär mötte och – till min egen stora förvåning – kände igen mig (!) i UNUM

kristendomen. Detta möte var som en återupptäckt av något sedan länge dolt och bortglömt, en återerövring av mig själv som människa, som Guds skapelse.

ETT DRYGT ÅR SENARE, i höstas, blev jag ombedd att skriva om S:t Davidsgårdens arkitektur. Detta arbete visade sig bli en betydelsefull del av det pärlband av omständigheter som i tur och ordning har lett mig in mot centrum av den kristna tron och på ett förunderligt sätt har fått min tro att djupna.

ROLLEN SOM byggnadsantikvarie 4

består till stor del i att värdera och bedöma vår fysiska omgivning samt att beskriva de ickemateriella värden som olika byggnadsmiljöer besitter.

Ju mer kunskap jag har samlat på mig om sammanhangens material, formspråk och tidstypiska detaljer, desto mer besvikelse och sorg har jag erfarit i mötet med vår byggda miljö som alltför sällan visas någon större omtanke och förståelse.

UNDER TIDEN på Berget fick dock byggnadsantikvarien i mig sova ut och vila sig från ett ständigt analyserande och värderande.

När den väl vaknade upp för att skriva om S:t Davidsgården, utvilad och därtill berikad av en gudstro, visste dess analyserande natur inga gränser. Då jag började skriva om retreatgårdens rätlinjiga och tidstypiska arkitektur, såg jag till min stora häpnad att min nya gudsbild och mina nyvunna andliga erfarenheter sammanföll och vävdes samman med tidigare akademiskt och yrkesmässigt förvärvade kunskaper inom arkitektur, konstanalys och byggnadsvård.

mångdimensionell värld – en existens som sträcker sig över alla gränser, bortom tid och rum, bortanför etiketterade ämnesområden och således även bortom vår begränsade tillgång till ordet som uttrycksmedel.

Min upplevelse var att själva mötet mellan de båda världarna skapade den nödvändiga kombination av två referenspunkter som, enligt renässansens vetenskapliga perspektivlära, krävs för att djupseendet skall kunna uppstå i och med det tredimensionella perspektivet.

Med denna nya dimension fylldes ord och begrepp som tidigare varit luddiga och skrämmande, eller som för mig helt saknat väsentlig mening, med nytt och närmast obegränsat innehåll. Exempelvis blev främmande ord som transcendens och gudsbild plötsligt högst verkliga och påtagliga.

ERFARENHETEN med det tredimensionella perspektivet bidrog även till att jag nu fick fatt på det som jag under alla år har haft en stark förnimmelse av finns bakom arkitekturen – ickemateriella värden I MÖTET MELLAN dessa två som jag under åren som antikvarie världar, vilka var för sig formas har stridit hårt för, men vars natur utifrån den pragmatiska logikens jag egentligen inte på djupet har känt villkor, öppnades en helt ny tillvaro eller insett vidden av. Därmed blev med ytterligare en dimension. det även, på ett annat sätt än tidigare, Den invanda tvådimensionella oerhört tydligt hur arkitekturen är tillvaron ersattes därmed av en materiell bärare av fenomen i tillvaron UNUM

5

som inte är omedelbart synliga för ögat. Jag förstod också bättre vad det är som gör att S:t Davidsgården som arkitektur är ett synligt tecken.

Tillsammans med en rad andra händelser hjälpte mig således arkitekturen att upptäcka den osynliga motsvarigheten till vår fysiska existens. Det som jag haft en mer eller mindre omedveten förnimmelse av blev plötsligt klart, dvs att den materiella – för det fysiska ögat synliga – delen av skapelsen är en spegling av, och har sin motsvarighet i, den ickemateriella – för ögat osynliga – existensen. Med ett sådant perspektiv följer även att en inverterad verklighet ständigt är närvarande, dvs att när någonting förhåller sig på ett visst sätt, är samtidigt det rakt motsatta en högst närvarande realitet.

kommer denna relation till uttryck i såväl fasadens som interiörens okonstlade övergång mellan vit mur och djupt sittande fönsterglas, där både förmedlande karm och åtskiljande list saknas. Styrkan i det arkitektoniska uttrycket sitter här i att de kontrasterande materialen möts just i den kritiska punkten, precis i gränssnittet, utan att göra intrång på varandras revir eller låta något förmildrande element komma emellan för att minska spänningen i mötet.

Denna direkthet mellan de båda materialen förmedlar ett uttryck av omedelbar ärlighet.

Istället för att skapa motsättning står materialen i ett beroendeförhållande till varandra genom att den ena utgör en nödvändig referenspunkt för den andra och på så sätt lyfter fram styrkan i sin motpart.

Samma förhållande möter vi i S:t Davidsgårdens interiör, där det svarta golvet möter de vita väggarna utan någon förmedlande golvsockel. Denna enkelhet i de fysiska materialen avspeglar den ärlighet och direkthet som kan ske i såväl mellanmänskliga möten som människans möte med sig själv och hennes möte med Gud.

MOT SLUTET AV min tid på Berget erfor jag allt tydligare hur ”alltings” två sidor ofrånkomligen strålar samman i en och samma punkt – en sammanstrålning som sker, och endast kan ske, i korsformens mittpunkt. Denna kritiska punkt är ett gränssnitt där två språk möts. De två uttryckssätten eller riktningarna, vilka utgör oskiljaktiga delar av en och samma helhet, blir i korsets gränssnitt kompatibla och kan NÄR JAG I HÖSTAS satt i korrespondera med varandra.

S:t Davids kapell och betraktade I S:t Davidsgårdens arkitektur glaskrucifixet, insåg jag att denna UNUM

6

ytterst kritiska och sårbara punkt i korsmitten motsvarar platsen för Kristi hjärta – hjärtat som i så många sammanhang får stå som symbol för kärlek och liv. Jag tror att det endast är när vi befinner oss i denna sårbara punkt, mitt i Guds kärlek, som det sanna mötet verkligen kan ske och vi kan bli hela.

Det faktum att detta möte – själva närvaron i Guds kärlek – är just en punkt (jmf latinets medio och meditari, som betyder mitt resp. att begrunda/söka sig in mot mitten) gör det lättare för mig att förstå människans svårighet att fånga närvaron i detta kritiska möte med sig själv, med sin omgivning och med Gud. En punkt är svår att hålla fast vid när rädslans centrifugalkraft – i form av distraktioner som t ex lust, lättja eller prestationskrav – slungar oss ut och bort från korsets mittpunkt där det verkliga mötet sker. Per Mases talade om vikten av riktning. Jag tror att rädslans motkraft, Guds kärlek, går att finna i riktningen in mot just den balans som finns i korsformen mellan horisontalitetens omfamnande öppenhet och lodlinjens fokuserande medvetenhet.

När korsets skärningspunkt betraktas ur ovanstående synvinkel, uppenbaras även den djupa innebörden i ord som exempelvis förekommer i tidegärdens Canticum: UNUM

”att i Kristus sammanfatta allt på himlen och på jorden” eller ”I honom skapades allt i himlen och på jorden, både synligt och osynligt”. Det är oerhört spännande att ständigt upptäcka nya fenomen som faller inom denna ordning – att saker och ting oupphörligen dras samman så att ett möte sker i denna Enhetens kritiska punkt. I honom skapades allt, och allting hålls samman i honom. För mig är denna erfarenhet svindlande och ett fascinerande bevis för att Gud gav sig själv till oss i form av sin son i mänsklig gestalt – genom Kristus på korset.

På samma sätt som Bibelns ord (som i sig själva är så begränsade som människan gör dem) döljer en dimension bortom tid och rum, upplever jag att arkitekturen döljer någonting oändligt mycket större än jag tidigare ens kunde ana.

Arkitekturen, i egenskap av fysisk manifestation, är således ett språk och ett uttryckssätt för en ickefysisk dimension av vår existens.

DE OVAN NÄMNDA arkitekturfenomenen är endast två spännande exempel på existentiella metaforer jag fann i arbetet med S:t Davidsgården.

Med den skrift jag färdigställde i år, hoppas jag att fler kan få ta del av och uppleva denna, för vårt fysiska öga osynliga, tillvaro som manifesteras i S:t Davidsgårdens arkitektur.

7

DE FÖRSTA ÅREN Elsa Mases

Nils-Hugo Ahlstedt med det första spadtaget i det som blev denna fantastiska retreatgård, S:t Davidsgården, som snart fyller 50 år. I bakgrunden bland annat Alf Ahlberg och biskop John Cullberg.

S

:t Davidsgården invigdes den 18 november av biskop Sven Silén, assisterad av biskop John Cullberg samt präster och lekmän.

Frälsningsarméns musikkår spelade under den procession från Rättviks kyrka som föregick invigningshögtiden.

Sammanlagt deltog omkring 500 personer.

UNUM

I Stiftsgårdens årsberättelse från 1962 läser vi: Stiftsgården har härigenom fått mycket utökade resurser att ordna retreater. Det är styrelsens förhoppning att denna betydelsefulla verksamhet härigenom skall i hög grad utvidgas.

Kyrkan har som väsenlig uppgift att bereda människor möjlighet till den stillhet, som idag mer än någonsin är av betydelse ur andlig-religiös och mentalhygienisk synpunkt.

8

IDAG NÄR S:t Davidsgården närmar sig sitt 50-årsjubileum kan vi tacka och gratulera Stiftgården till denna satsning. Under 10 år hade det hållits 2-3 retreater/år på Stiftgården i Rättvik. Samtidigt hade annan verksamhet vuxit till och det hade blivit svårare och svårare att skapa den tysta miljön för retreater. NilsHugo Ahlstedt, som var föreståndare på Stiftgården reste 1960-62 runt till församlingar och företag med en modell till en retreatgård, höll föredrag om vårt behov av stillhet och andlig fördjupning och samlade in pengar för att S:t Davidsgården skulle kunna byggas.

INVIGNINGEN skedde i senare delen av november och all inredning var ännu inte helt klar. Före årsskiftet hann endast två retreater äga rum.

Det första riktiga verksamhetsåret blev 1963 då det hölls 27 retreater, i regel torsdag kväll till måndag morgon. Det skulle dröja till slutet av 60-talet innan målsättningen blev en kontinuerlig tyst miljö.

vänkrets Sune Garmo, Sten-Bertil Risberg och Bengt Högberg. 1964 kom ytterligare retreatledare till bl.a.

Gunnar Rosendahl från Osby.

BISKOPSPARET Eva och John Cullberg hade redan före 50-talet inbjudit präster till retreater och vilodagar i biskopsgården i Västerås.

Själavård för präster var ett angeläget mål för biskop Cullberg. Denna linje fortsätter i S:t Davidsgårdens första tid. 1963 hölls på S:t Davidsgården 2 retreater och 2 samlingar som kallades vilodagar för präster. Under veckodagarna förekom ibland s.k. ”halvretreater” eller ”dagar för andligt sökande” med föredrag och samtal ledda av f.d. rektorn vid Brunnsviks folkhögskola, filosofen Alf Ahlberg.

När retreaterna hölls på Stiftsgården var det många ungdomar som deltog. Detta följdes upp och under första verksamhetsåret var 4 av de 27 retreaterna ungdomsretreater.

När Stiftsgården hade överbeläggning förlades en del gäster på S:t Davidsgården. Under det första året tog värdinnan på Berget dessutom emot 29 besöksgrupper för att visa dem runt och berätta om vad retreat är.

RETREATLEDARE 1963 var 15 präster, de flesta från Västerås stift som tidigare hade deltagit i retreaterna på Stiftgården. En av de första retreatledarna, Carl-Göran ATT MAN FRÅN BÖRJAN lade Amnell, leder fortfarande retreater vikt vid ekumeniken visar sig i att på S:t Davidsgården. Av de första vid invigningen deltog Sr. Elisabeth ledarna finns också fortfarande i vår Rachel från Malvern Link i England UNUM

9

Nils-Hugo Ahlstedt med sin familj på en solig sommardagspromenad.

och Father Hugh från anglikanska Society of S:t Francis, som på biskopsmötets inbjudan hållit retreatledarkurs på Stiftsgården 1957.

Under 1963 inbjöds Ovansiljans predikantförbund och Svenska Missionsförbundets evangelister till gården och i november 1963 hölls ekumeniska samtalsdagar med deltagare från Svenska Kyrkan, Katolska och Ortodoxa kyrkorna och svenska Baptistsamfundet.

Under 1964 får vi även ekumeniska retreatledare: Anders Nisbel, Baptistsamfundet, pater Jean Mouton, Katolska Kyrkan och David Sandberg, Metodistkyrkan, som tillsammans med Göte Bergsten redan 25 år tidigare infört retreat för sina medarbetare.

UNDER DE FÖRSTA ÅREN fanns det långa perioder endast en medarbetare som bodde på gården.

Volontärerna bodde på Stiftsgården, UNUM

periodvis fanns en anställd för städning och matlagning men maten lagades på Stiftsgården och kördes upp. Detta ledde till att gudstjänstlivet inte kunde vara kontinuerligt de dagar det inte var retreat eller samtalsdagar. Per Mases anställdes av Stiftsgården från augusti 1963 som Nils-Hugo Ahlstedts assistent och fick ansvar för den andliga vården på Stiftsgården och S:t Davidsgården. Vi är idag mycket tacksamma för den utveckling som lett till att vi har en grupp medarbetare som bor på Berget och att vi kan ha ett kontinuerligt gudstjänstliv.

MEDITATION FRÅN 1962 Ledd av Nils-Hugo Ahlstedt. Ämne: Inför Gud Text: Jes 6:1: ”I det år då konung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.”

Vi låter templet i Jerusalem träda fram inför våra ögon. Stort som en medelstor svensk-dansk kyrka.

Först förhallen. Sedan stora salen, det heliga. Längst fram dörren till det allra heligaste. Murarna överallt 10

överklädda med cederträ. Golv av cypressplankor. Längs sidorna tio gyllene ljusstakar. Längst upp vid taket små fönster. Ett altare av akacieträ med skådebröden. Ett gyllene rökelsealtare.

En relativt ung man har fallit ned på sina knän inne i det heliga. Han ser heliga ting. Han möter Gud. Ett livsavgörande möte.

Livsavgörande också för oss de tillfällen vi är nära Gud. Egentligen är vi alltid nära Gud (Apg 17:28). Alltid borde vi söka Gud (1 Tess 5:17). Herren är nära den som beder (Ps 145:18).

Nu är vi här för att söka Guds närhet, för att vara ensamma med Gud, för att söka Verkligheten, ”han som är och som var och som skall komma (1 Mos 3:14, Upp 1:4, 18, 4:8).

Ingen kan se Gud och leva (2 Mos 33:20). Vi vill se Hans mantel.

Vi vet att han är här (Matt 18:20).

Han hör oss (1Joh 5:15). Han ger sig åt oss (Matt 26:26f ).

Gud är alltså här. Skulle inte jag vara här? (Luk 2:49). Jo. Jag bör först söka Gud och Hans rike, så skall han sörja för allt (Matt 6:33).

Alltså lämnar jag alla bekymmer för mina hemförhållanden och annat åt Honom. Att lyssna till Gud är det viktigaste (Luk 10:41). Jag inte bara får vara här; jag är kallad (Mark 6:31).

UNUM

Bön: Du, Herre är värdig att mottaga pris och ära och makt. Jag vill koppla bort allt för att få vara inför Ditt ansikte dessa dagar. Jag vet att det ofta beror på det myckna som måste göras, när jag inte har Dig i mina tankar och böner.

Jag vet att det också ofta beror min egen andliga slöhet och lättja. Men, Herre, nu vill jag vara ensam med Dig. Jag vet att Du söker mig och är mig nära.

Jag vill falla ned inför Dig och försöka se Din härlighet. Låt mig åtminstone få se något av mantelfållen, något av Din härlighet. Herre jag vill, stärk Du min vilja.

Helige Ande, gör mitt hjärta till en helgedom för det eviga livets ord.

Håll tumultet från världens torg borta och bjud begärelserna att tiga och skapa en helig tystnad i mitt hjärta, så att jag hör den Evige tala.

Helige Ande, gör mitt hjärta till en boning för mitt livs Herre.

Jag behöver att Han inte endast besöker mig som en gäst, utan att han vilar i hjärtat och icke någonsin lämnar det.

Heliga Ande, gör hjärtat till en kammare för bönen. Låt mig tillbedja Gud med ord och utan ord, dag och natt, så att Hans lov alltid är på färde och min helgelse når sin fullbordan.

Amen.

11

I GUDS TYSTNAD FÅR JAG VARA Margareta Andersson, medarbetare och värd på S:t Davidsgården.

NÅGRA TANKAR OM RETREAT UR DAGSPRESSEN:

1982 ”Allt fler människor söker sig till retreat.”

1962 ”Första retreatgården i Norden kommer att fylla ett mycket stort behov. Idag är människor pressade av arbetsuppgifter och ambitioner, omgivna av larm och utsatta för stark splittring genom all yttre påverkan.”

1992 ”Retreatgården – en fristad för den jäktade nutidsmänniskan.”

1972 ”Retreatgården vill ge den jäktade nutidsmänniskan en chans att i tystnad och ensamhet finna sig själv.”

UNUM

2002 ”Retreat är nödvändig för mig för att klara jobbet och livet.”

2011 ”Att vara med på retreat betyder att jag med gott samvete drar mig tillbaka från alla vardagens plikter och bekymmer, för att under några dagar vara ensam med Gud och lyssna vad Han vill säga in i min egen livssituation.”

12

D

et är torsdag eftermiddag.

Jag skall vara värd för den retreat som börjar ikväll. Nu sitter jag i brasrummet och väntar på att gästerna som är anmälda till retreaten skall komma.

På förmiddagen har jag förberett en rumslista och en placeringslista för kapellet. Jag har tagit fram den musik jag vill spela under retreaten.

Innan gästerna kommer går jag in i rummen och ser att allt är klart, tänder en lampa så det är förberett och välkomnande. Jag ber också för var och en som kommer och överlämnar dem i Herrens hand.

Nu börjar gästerna komma.

En del känner jag väl andra mindre väl. Jag försöker ta emot var och en så – att de skall få uppleva att de är sedda och välkomna hit.

vara ensamma och ni kan vila er lite” (Mark. 6:31). De orden möter varje retreatgäst som kommer hit.

Idag finns det så mycket trötthet och stress hos nutidsmänniskan därför är det skönt att få några dagar i ostördhet – för att få tid att tänka sina tankar färdigt.

SOM GÄST är du välkommen att dela det liv vi lever här med regelbunden bön. Vi träffas till mässa och bön fyra gånger varje dag.

Det är en puls som finns här. De fasta bönetiderna ger en rytm och ett innehåll åt dagen. I den här rytmen får du gå in och låta den bära Dig.

PÅ KVÄLLEN samlas retreatledare, husfolk och gäster i brasrummet för att ha en genomgång av retreaten innan vi går in i tystnaden. Utomhus brinner veden i eldningskorgen och sprider sitt sken. Jag inleder kvällen och berättar om gemenskapen här I GUDS TYSTNAD får jag vara - på Berget. Husfolket presenterar sig retreat är att få leva i ostördhet och och ger lite praktisk information. vila under några dagar. Du behöver Retreatledaren säger några ord om inte vara social. Du får lämna din retreatens tema, om samtalstider och vardag och allt vad den innehåller möjligheten att få gå till bikt. och vara öppen inåt och uppåt. Du får vila i Guds kärleksfulla famn RETREATEN HAR BÖRJAT. Det under några dagar och i tystnaden är tyst i huset. Vi går in i kapellet ta emot vad Herren vill ge dig. och ber vår aftonbön. Ikväll tänder vi ett ljus i förbönsträdet för var och JESUS SÄGER: ”Följ med mig en som är här. Under retreaten är alla bort till en öde trakt, så att vi får burna i våra förböner.

UNUM

13

Platsen - samtalen måltiden Johannes Zeiler, stiftsadjunkt Linköpings stift

D

et är inte någon tillfällighet att berättelsen om de vilsna lärjungarnas vandring till Emmaus (Luk 24:13-35) har blivit en av den ekumeniska retreatrörelsens mest refererade bibelberättelser. En främling kommer vännerna till mötes och frågar vad som hänt. De noterar inte vem som ställer frågan men den är i sig förlösande vilket gör att de börjar sätta ord på sina erfarenheter, sitt hopp och sin besvikelse. Mannen med den goda frågan, vars ansikte fortfarande är dolt, förbinder deras personliga berättelse med den stora berättelsen om Gud som i Kristus blir en människa bland människor. Han vidgar deras blick och perspektiv.

Kvällen kommer och de samlas till måltid. Det är då – i brödsbrytelsen - deras ögon öppnas och de känner igen honom. När Kristus slår följe med de vilsna vännerna längs vägen blir det en bild för hur hela den kristna kyrkan är kallad till en slags följeslagarverksamhet. Det engelska UNUM

ordet för följeslagare ”companion” betyder egentligen ”att dela bröd tillsammans”. Det är när kyrkan kan leva detta mönster av delande, kritisk reflektion och gemensam tillbedjan som vittnesbördet om Kristus blir trovärdigt och hållbart.

I retreatens sammanhang blir därför platsen, samtalen och måltiden bärande element oavsett var och i vilken form den äger rum. Den tystnad som omgärdar retreaten bärs av en vaken tillit eftersom retreatens tystnad alltid är en bebodd tystad.

Av Kristus som gått före oss längs vägen och som samtidigt möter oss från framtiden.

I GRYNINGEN trevar vi oss fram på den lilla stigen mot kyrkan. Det är ännu mörkt, vattenpölarna vittnar om nattens ymniga regn och doften av vår slår emot oss. Svagt skymtar vi konturerna av det som sagts oss vara de omkringliggande bergen men som ingen av oss ännu sett i dagsljus.

En av bröderna låter oss veta att vi kommit till platsen mellan staden 14

Klostret i Bose som blivit ett viktigt andligt centrum och föredöme för många kommuniteter.

och öknen. ”Ni är inte i stadens brus, inte heller i öknens tystnad. Detta är platsen mittemellan”. Klostret i Bose är beläget vid Alpernas fot i norra Italien. Under några dagar blir denna plats vårt hem. Vår grupp, som leds av stiftets biskop, består av blivande präster, diakoner, pedagoger och musiker i Svenska kyrkan. Med stor värme välkomnas vi att regelbundet delta i kommunitetens gudstjänstliv, måltidsgemenskap och dagliga samlingar. Ingen kan ta miste på deras kallelse att på ett genuint och enkelt sätt möta sina gäster som UNUM

vänner i den världsvida kyrkan. Vi möts av en uppriktig öppenhet som skapar goda möjligheter till samtal om tro och liv. I denna gemenskap lever idag ett 80 tal bröder och systrar i celibatär klostergemenskap.

I Andra Vatikankonciliets anda strävar de efter att leva i en ekumenisk öppenhet inte enbart gentemot sina gäster utan också i sitt liv som klosterkommunitet. Här förenas människor från katolsk och reformatorisk kyrkotradition i ett gemensamt evkaristiskt liv. För oss i den svenska gruppen blev denna 15

generösa evkaristiska hållning en i Bose. Vi erfar att andligt liv är stark upplevelse och ett profetiskt ett liv i Kristi spår som levs och tecken på enhet och fred. förverkligas i världen. Vi möter en spiritualitet där fysiskt kroppsarbete KYRKAN ÄR, i likhet med i klostrets trädgård inte spelas ut mot klosterområdet i stort, mycket den dagliga bibelläsningen. Platsen sparsamt utsmyckad. Det är mittemellan ringar in kyrkornas ingen tillfällighet. Den estetiska ansvar att värna det holistiska medvetenheten återspeglas både i perspektivet där de olika delarna klostrets liturgi och hantverksarbete. av uppdraget kan hållas ihop och Det blir tydligt för oss att det är befrukta varandra. de små och enkla detaljerna som Plötsligt förändras altarbidrar till skönhet och stabilitet. tavlan. Bilden djupnar och ser vi de Hela platsen vilar i en slags tillitsfull snöklädda Alperna genom de smala grundhållning att det yttre och inre i fönstren i koret. Förlåten har rämnat tillvaron hör ihop. Det yttre rummet och vi andades morgonluft. påverkar det inre och tvärtom.

Vi vilar blicken på den vackra EN RETREATMILJÖ som präglas ikonen i kyrkans främre del där den av ekumenisk öppenhet med tydliga fladdrande lågan kastar ljus över rötter i evangeliets mylla och en Kristi ansikte. Tillsammans med bibevarad helhetssyn på kyrkans Kristus väntar vi på gryningen och i uppdrag i världen kommer alltid att den enkla morgonliturgin överlämnar ta människans sökande på djupaste vi dagen i Guds hand. De tre avlånga allvar. Den härbärgerar livets och trons fönstren i absiden pekar på världen tvetydigheter och räddar retreaten utanför som ännu ligger dold i från att bli en flykt från vardagens nattens mörker. Vi påminns om att förpliktelser. Här får människan Kristi kyrka på jorden är satt att leva (åter-)upptäcka sina möjligheter att i världen. I den ekumeniska rörelsens svara JA på den kallelse Gud i dopet historia är Kyrkornas Världsråds ger varje människa – att vara Guds generalförsamling i Uppsala 1968 av medarbetare i världen! avgörande betydelse för kyrkornas nyorientering i samhället. I Bose, som grundas samma år, har denna öppenhet för världens behov varit signum och ledstjärna. Därför är världen varken gömd eller glömd UNUM

16

Det är en fantastisk miljö runt klostret i Bose, belägen vid alpernas fot i norra Italien.

2. När jag förs genom det gröna som en skapelsens korridor, en tunnel som leder �ll livet hör jag vindens röst, hör jag havet ropa, ropa ut di� namn; du som är!

Två dikter av: Kris�na S Furberg

1. Musica callur - den tysta musiken När du söker s�llheten - inte för tystnadens skull utan för lyssnandets, ska du inse a� jag är sången du hör inom dig, sången som aldrig tystnar.

Du som är i vågen när den tveklöst kastar sig mot strandens sten.

Du som är i vindens reserva�onslösa dån.

Du som i mig – som en viskning.

UNUM

17

Tre steg i tystnad Text och foto av Magnus Lindholm, skriftställare och kulturarbetare i Helsingfors, besökt Berget som retreatdeltagare, korttidsmedarbetare och stipendiat.

I OMSLUTEN av Kaplabergets väldiga nävar och tusen änglars snabba vingslag, vaknar jag en morgon till stilla psalm och bjällrors klang. Himlen är ett relativt begrepp när själen söker sin hemvist efter år av irrfärder i universums utkanter.

JAG HAR kommit många mil med bil och båt, överskridit gränser orosfylld och sorgtyngd. Kroppen värker, själen suktar. De senaste årens famlande har fört mig djupt in i dis och dimma. När sikten försvann tvingades även jag till långsamhet, till stillhet och tystnad. Helig är min boning, och helgat är mitt rum. Den UNUM

tanken är kanske svårast att förstå: det bor ett helgon i varje människa och en gud i varje själ.

JAG LYSSNAR intensivt men hör bara mina egna hjärtslag.

Vintermörkret ruvar utanför de höga fönstren. Ringarens taktfasta hantering av himlaspelet har tonat bort i korridoren och jag förstår att det är dags att stiga upp, klä sig och tyst vandra de få stegen till kapellet.

Det krävs mod att att ingenting göra, att ingenting säga i tystnadens rum. Mod att gå och att lämna. Mod att lyssna utan att höra, veta utan att förstå. Tystnaden talar många språk.

18

Alla tre bilderna är från Syster Lydia Mariadotters fina korsväg som återfinns på baksidan av S:t Davidsgården, den ursprungliga dramatiska entrén med långa trappsteg.

II I KAPELLETS ljusdunkel sitter redan några kroppar, framåtvända, slutna i sig själva. En osäker bugning mot altaret, och snart sitter även jag framåtvänd, sluten i mig själv. Med några försiktiga ögonkast orienterar jag mig i rummet. Här finns en närvaro som inte går att gripa, som bara kan anas. Kroppar talar, själar viskar men andens språk är tystnad.

andras röster. När Du ser på mig ser jag andras ansikten. När Du vidrör mig tror jag det är vinden.

GENOMSKINLIG, genomborrad, står Du rakt framför mig, invävd i krusifixets grönskimrande glas.

Hit, till din närhet, återvänder vi tysta gestalter fyra gånger om dagen. Samma ritualer varje gång: en bugning och ett korstecken, DET ÄR först då jag ser Dig. några steg till den egna sittplatsen.

Förvånad och lite skamsen noterar Tidegärdenas monotona tilltal sluter jag att andras blickar är viktigare. sig kring själen, den sårbara. En hel Du är sällan det första jag upptäcker mänsklighet håller oss upprätta. i det som sker. Nästan alltid kommer Du fördold. När Du talar hör jag UNUM

19

III DÄREMELLAN går jag långsamt på knarrande snö i ett fruset landskap.

På förmiddagen färgar solen stela stammar med rosa och guld.

Tystnaden är smal och hög, vertikal som högtiden, sammanpressad mellan tidens larm och kroppens klagan.

RÖSTEN FORTSÄTTER: Bygg en kyrka så stor att hela ditt jag omsluts av murverk och klockors malmfyllda klang. Skapa en läktare så bred att din själs alla orgelpipor kan breda ut sig. Och bygg på höjden så att tonen får plats under valven!

TILL MIG SJÄLV säger jag: Bygg MENINGSLÖSHETEN får en en kyrka där lek och förundran annan innebörd i en tillvaro där tilltal porlar lika fritt som gråt och saknad, sker i det tysta. Som ormen byter sitt och där helighet är en vardaglig utslitna skinn flagar min ordhud verklighet. Bygg en kyrka för det bland Bergets stenar. Ett sakta tysta barnet, för barnets tystnad, för slingrande mellan ojämnheterna tystnadens barn. ömsar de sista resterna av gårdagens Och barnet viskar i mitt öra: skal.

Bygg en kyrka för jordelivet – det DÅ HÖR JAG TYDLIGT en himlastormande! stämma ljuda mellan panna och bröstkorg: Bygg en kyrka! Bygg en kyrka i ditt eget innersta väsens tystaste tomrum där ännu inte tankarna har lämnats till förvar, där ”Dina synder är dig förlåtna!” tron likt pelargångar omsluter din • 10-13/11 existens och hoppet breder ut sina Torsdag kl. 18 �ll söndag kl. 14 gröna mattor!

”Biktkurs”

JAG SUGER PÅ TANKEN, ivrig och nästan upprymd. Bakom mina prestationer och ändlösa ord döljer sig alltså både ritningar och verktyg färdiga att användas till nånting större. Det finns ett tomrum som har en avsikt, en tystnad som talar.

UNUM

Vad är bikt? Kan man gå �ll bikt i Svenska kyrkan? Teori och prak�k om biktens möjligheter.

Kursledare är Torbjörn Lindahl, präst i Luleå.

Kursavgi� 500:-.

Helpension 2400:-

20

UNUM

21

En lyssnande medmänniska Sr Veronica, medarbetare på Berget.

E

n viktig uppgift för en retreatledare – och för en medmänniska - är att lyssna.

Att lyssna är inte så spontant som vi kanske tror, det är en konst som vi kan lära oss med tiden. Här har jag samlat några reflexioner om lyssnandet, som en liten hjälp för den som vill öva sig i den här konsten.

som själasörjare, som moder, broder, syster, vän osv. Det är viktigt att den som lyssnar vet vem han är, var han står. Om jag inte vet min plats hur kan den andra finna sin egen plats?

JAG LYSSNAR med kärlek, med välvilja, jag vill den andra väl! – jag har plats för den andra i mitt hjärta.

Jag lyssnar med mina yttre och inre öron. Jag lyssnar kyskt, jag låter den andra vara den andra. Jag projicerar DEN SOM LYSSNAR till någon inte mina känslor, mina tolkningar, annan måste först lyssna till Gud. mina intryck, mina fördomar…

Stå under ordet. Låta sig undervisas, renas, tillrättavisas, dömas av ordet. JAG ÄR INTE den andres frälsare.

När jag lyssnar står jag Jag vet inte allt om henne/honom, någonstans. Jag lyssnar från den utan bara det hon/han vill berätta plats som är min. Som biktfader, för mig. Jag har inte lösningen på UNUM

22

hennes/hans problem. Men jag är jag, en broder, en syster som Herren har ställt på den andras väg. Gud finns alltid mellan mig och den andra. Jag lyssnar i tro på att Gud leder den andra, att Jesus är hennes gode Herde, att Anden bor i henne.

är ofta svårt. Det kan bero på mig, och det kan bero på den andra. Den andra har inte lärt sig att lyssna till sig själv, till sitt djupa jag. Han har fastnat i periferin. Han är utestängd ur sitt inre jag. Han vet inte ens att det finns ett djup i honom.

Han lever bara i sina känslor, i sina stämningar, i sitt yttre jag, fången i sina föreställningar, i sina fördomar, i sitt försvar. Han projicerar sig själv i allt och har svårt att komma i relation till ett du – en som är en annan!

JAG LYSSNAR UTAN att döma.

Det betyder inte att jag tycker att allt vad den andra berättar är riktigt och bra! Jag försöker lyssna med Jesu hjärta. Jesus som har kommit för att leta efter det förlorade fåret.

Jesus som ser syndarens lidande och kommer för att befria honom. Han DEN ANDRA kan också vara dömer inte, han befriar, han skiljer främmande för sig själv för att han människan från hennes synd. har anammat vad andra har sagt om honom, de etiketter de har klistrat JAG LYSSNAR I BÖN. Jag vet att på honom. Han ser sig genom Anden alltid öppnar en väg, även andras ögon. Det står i Guds lag: när allting tycks vara stängt och Du skall inte göra dig någon avbild omöjligt. Jag förstår inte alltid vad av någonting uppe i himlen eller den andra säger. Men jag erfar gång nere på jorden eller i vattnet under på gång att den som söker finner, att jorden. (2 Mos 20:4) Ofta tror vi åt den som bultar ska det öppnas. att detta bara handlar om Gud, men Detta innebär att jag måste hjälpa det handlar också om oss – nere på den andra att vänta, att inte springa jorden – vi ska inte göra avbilder av i väg i förtid, att inte låta sig ledas oss själva. Detta gör vi varje gång av sin oro och sin vilja att snabbt vi ser oss utanför Guds ljus, genom lösa sitt problem. Det är inte lätt att andras ögon eller enbart genom våra acceptera att vänta och vara kvar i ett egna ögon! obekvämt läge, tills det klarnar, tills Det krävs tid och mycket kärlek att hjälpa den andre att lyssna en väg öppnar sig. på sitt äkta jag. Man hittar inte vägen ATT LYSSNA ÄR INTE en teknik, med en gång. det handlar om en omvändelse. Det UNUM

23

ATT LYSSNA OCH ATT TALA. När jag lyssnar till den andra, hjälper jag henne/honom att bli sig själv.

Jag lyssnar och jag talar. Hennes ord har kunnat uttalas för att jag lyssnar och de framkallar mina ord. Jag är inte bara ett passivt redskap. Hon väntar på mitt svar. Tröst, uppmuntran, bekräftelse, tillrättavisning - alltid med kärlek och respekt.

Svaret börjar ofta med en fråga. Jag är här för att hjälpa den andra att urskilja sina motiv. På vilken röst lyssnar han… Är detta rätt? Leder det till livets väg? Växer du när du gör det? Blir du mer människa? Ordet är ett svärd som skiljer mellan märg och fett. Det kan göra ont att ”göra sanningen”, som

Johannes säger. Att bli människa är ett spännande äventyr, det är aldrig lätt. Till det behöver vi varandra.

SAMTALET under en retreat är ofta en engångsföreteelse. Vi har kanske talat om någonting viktigt och det kan kännas frustrerande eller svårt att låta den andre gå utan att han fått svar på sina frågor. Jag måste acceptera denna frustration och låta den andra gå sin egen väg i tron på att Jesus är hans gode herde.

Han kommer att leda honom vidare.

Jag är bara, som Johannes döparen, brudgummens vän och jag står som Johannes tomhänt, fattig och fylld av glädje för att jag förnimmer Jesu ankomst i en annan människas liv.

Nyinsa�!

STILLA SOMMARDAGAR • 16-19/6 Torsdag kl. 18 �ll söndag kl. 14 • 11-14/7 Måndag kl. 18 �ll torsdag kl. 10

MINDFULNESS • 14-17/7 Torsdag kl. 18 �ll söndag kl. 14

Du lägger upp dagen som du själv önskar.

Medita�on erbjuds morgon och kväll, och Du inbjuds a� delta i St Davidsgårdens gudstjänstliv.

Pris 1740:Anmälan �ll david@berget.se eller 0248-797170 UNUM

En helg fylld med Mindfulness och tystnad.

Du får lära dig grundteknikerna i Mindfulness. Dagarna varvas med a� vi delar våra upplevelser samt får �d för egen reflek�on.

Ledare är S�na Levin , yogalärare och mindfulnessinstruktör.

Kursavgi� 8oo:Helpension 2.400:24

Kan det ha varit denna sommar, 1957, som idén om S:t Davidsgården föddes?

Från vänster: Eva och John Cullberg, Ingemar Gundberg och Father Hugh, S.S.F.

”Making and Taking Retreats” Kristina Andersson

F

ader Hugh var engelsk franciskanbroder och deltog, som representant för den anglikanske biskopen av Fulham, vid S:t Davidsgårdens invigning. Han har skrivit den lilla vägledningen ”Making and Taking Retreats”.

Nedan följer en översättning av ett litet avsnitt ur boken.

kommer de i slutet av retreaten, när tystnaden bryts, att uppleva det som en verklig chock om avbrottet blir för abrupt. Det är inte tystnaden i sig som skapar spänning och svårigheter, men förändringen från tal till tystnad och tillbaka igen... Skolning i tystnad är tystnaden själv...

Vi kan lätt dra uppmärksamhet till oss och avslöja våra tankar utan ord --- genom alla slags medvetna eller halvt ”Tystnaden är en sådan hjälp för medvetna tecken. I retreaten försöker reträttanden att den ses som en vi undvika allt detta, av den enkla nödvändig komponent i en retreat. anledningen att vi alla har kommit Utan tystnad ingen retreat. Den till den för att helt kommunicera med yttre tystnaden skapar långsamt den Gud; och därför vill vi varken minska inre tystnaden. De flesta börjar först vår uppmärksamhet på Honom eller retreatens andra morgon medvetet få distrahera andra att komma bort från glädje av och dra nytta av tystnaden. Honom.”

När de har börjat njuta av den UNUM

25

bo och be i S:ta Maria Alsike!

Erik Eckerdal Komminister i Knivsta pastorat, Alsike församling Projektledare för S:ta Maria Alsike

B

önen efter retreaten...

Hur tar jag med mig det böneliv jag finner på Berget till min vardag?

Många vittnar om att detta kan vara svårt när man inte längre självklart är del av en vardaglig bedjande gemenskap. I S:ta Maria Alsike är en av tankarna att erbjuda en boendemiljö som också ger tillgång till ett kapell och en bedjande gemenskap i Bergets anda. Jag vill i denna artikel reflektera något över bönen samt presentera något av tankarna bakom och möjligheterna UNUM

med S:ta Maria Alsike. Möjligheter som nu erbjuds Bergets vänkrets!

I EVANGELIERNAS skildring av Jesu liv kan vi se ett växelspel mellan Jesus och människor i olika miljöer. Jesus rör sig från stad till landsbygd, i templets publika miljö och i enskilda människors hem.

I kontrast till detta kan vi läsa hur Jesus ofta sökte ensamheten för att kunna be, under nattens tysta timmar medan lärjungarna sov, på ”andra sidan sjön” eller i bergets gudsnärhet. I Jesu strävan efter 26

avskildhet som ger utrymme för gudsmötet i bönen har kyrkans klostertradition och retreaten sin främsta inspirationskälla. I retreaten ges vi i Jesu efterföljd möjlighet att vara ostörda och lyssna till Guds tilltal. Vi har som människor behov av att komma bort, att vila oss och att återskapas men också att komma bort från allt som stör och ligger i vägen så att vi på allvar kan möta Gud och oss själva.

RETREATEN ÄR ingen flykt, även om den kan användas som en sådan. I retreatens paus från vår hemmiljö kan vi upptäcka det nya livet vi bär inom oss och som väntar på att väckas till liv. I retreaten får vi bl.a. rum för tystnad och hjälp att finna den regelbundna bönen. Den främste läraren i bön är Jesus själv.

Jesus bad inte endast i avskildhet och i ensamhet utan även i de gemensamma gudstjänsterna och undervisade lärjungarna i hur deras bön skall vara. Lärjungarna, dessa vana bedjare, såg att Jesu egen bön var något mycket mer än deras egen bön, och vände sig därför till honom gemensamt och sa: ”Herre, lär oss att be… Och han svarade: När ni ber skall ni säga: Vår Fader, du som är i himmelen…” (Luk 11:2ff, Matt 6:9ff.). Att lärjungarna vände sig gemensamt till Mästaren är ingen liten sak, för där är också vi, förenade UNUM

med lärjungarna, och ber: Herre lär oss att be! Och i kyrkan, hans kropp, svarar han oss: Så skall ni be! En bön som drar oss allt närmare honom själv i kyrkans mysterium och gemenskap.

Så lär oss kyrkans gemensamma bön att be och vår enskilda bön bidrar till kyrkans bön och får konsekvenser vi själva inte kan överblicka.

JESUS KALLAR OSS ATT BE också i vår vardag. Men att finna vägen till en regelbunden bön över tid är svårt. Det är något annat att be i en redan befintlig gemenskap där vi blir burna av den gemensamma bönen, och att finna rytmen för den egna regelbundna bönen i den egna vardagen, mellan hemförsamlingens gemensamma bönetillfällen och gudstjänster. Vi behöver en gemenskap att be med, kristen tro är gemenskap.

NÄR VI SER TILLBAKA på 1900-talet är det tydligt att retreatgårdarnas framväxt är bland det mest betydelsefulla som hände i kyrkan. Samtidigt har samhället allt mer sekulariserats och människor fjärmats från kyrkligt liv. Vid sidan om retreatgårdarnas framväxt har kommunitetslivet återkommit till vårt land. Ändå är det ingen tvekan om att kristenheten i Sverige behöver fler andliga gemenskaper, andliga koncentrat, som genom 27

Det är fint när “bo och be” lever tillsammans.

Att ha så nära till kapellet är verkligen en bonus.

sin gemensamma bön, blir ett vittnesbörd för världen. Till de verkligt positiva tecknen idag är de allt fler bönegemenskaper som växer fram på olika sätt. Inte sällan är det en form av kollektivboende där man delar bostad och visionen om ett evangeliskt liv i gemenskap.

Kollektivlivet har dock sina begränsningar och ställer krav som inte alla är beredda att gå in under.

Det är bl.a. denna typ av övervägande som ligger till grund för Knivsta pastorats satsning, S:ta Maria Alsike och dess vision om ett kyrkligt liv i centrum av ett nytt bostadsområde strax söder om Uppsala.

konferenscenter, 24 lägenheter och publika lokaler som kapell, matsal och restaurang, gymnastiksal m.m.

Svårigheten för arkitekten har varit hur hon skall kunna kombinera så många verksamheter i en och samma byggnad. Ett problem arkitekten Lisa Melin vid White arkitekter har löst genom att dela in byggnaden med hjälp av innergårdar. Melin fann denna lösning vid ett studiebesök i S:t Davidsgården på Berget då hon såg och inspirerades av innergården på vägen in till kapellet. Den uppmärksamme kan se och hitta likheter med S:t Davidsgården i S:ta Maria Alsike; glasgångens övergång till entrétorget, den stilla gården S:TA MARIA ALSIKE invigdes med vattenspel och grönska utanför högtidligen den 4 september 2010 kapellet. av Ärkebiskop Anders Wejryd i samband med en utomhusmässa VISIONEN med hela projektet är och i närvaro av H.M. Drottning Silvia. I S:ta Maria Alsike ingår: att skapa en tydligt profilerad kyrklig verksamhet i en tydligt kyrkligt Förskola och skola för drygt 200 profilerad byggnad och därigenom barn, ett gruppboende för fem personer med särskilda behov, ett bidra till ett gott samhälle. I hjärtat av fastigheten ligger kapellet.

UNUM

28

En plats för gemenskap och växt!

Tanken med lägenheterna är att ge människor som vill ha ett eget boende möjligheten till att samtidigt kunna dela en bönegemenskap i direkt anslutning till sitt hem. I kapellet firas regelbundet mässan och det invigda sakramentet kommer att ständigt förvaras i kapellet. Lägenheterna är den del av fastigheten som färdigställdes allra sist och är nu ute till försäljning. Ett antal hyresgäster har redan flyttat in och väntar på att övriga lägenheter skall fyllas.

Visionen för S:ta Maria Alsike är att det skall vara en plats för gemenskap och växt och en plats som UNUM

hjälper människor att hitta vägen till ett andligt kyrkligt liv. I detta har en bedjande gemenskap av boende och andra en avgörande betydelse och därigenom kan kyrkan transformeras.

Kanske är du, tillsammans med ett antal personer ur Bergets vänkrets, kallad att bilda och bidra till denna gemenskap, och som kan bli till ett vardagens Berg öppen för Gud, mitt i samhället, centralt beläget mellan Uppsala, Stockholm och Arlanda och förenad med Berget genom bön och gemensamt liv.

Vill du veta mer?

Gå in på www.sanktamariaalsike.se 29

IGNATIANSK RETREAT Eva Basch Kåre, psykoanalytiker och diplomerad andlig följeslagare

N

är man går på en ignatiansk retreat blir man förvånad över hur snabbt man kommer nära Gud. Kanske inte första gången man mediterar men andra och eller tredje eller kanske femte gången. Ignatianska meditationer är meditationer på bibeltexter. Metoden skapades av Ignatius av Loyola som kallade meditationerna för ”andliga övningar”.

IGNATIUS AV LOYOLA levde på 1500-talet. Han ansåg att vill man träffa Gud måste man öva sig. Ignatius menade att alla borde ha möjlighet att göra de andliga övningarna, rik och fattig, frisk och sjuk, dum och klok. Man gör de andliga övningarna under ledning av en andlig följeslagare, ledare hette det förr. Det är den andliga följeslagarens uppgift är att anpassa övningarna efter person. Trots att de UNUM

andliga övningarna är så gamla passar de in i vår tid. Man blir förvånad över Ignatius insikter om hur vårt psyke fungerar.

De fullständiga andliga övningarna gör man på en 30 dagar lång retreat. Texterna är valda så att man går in i en process där man allt mera kan öppna sig för Gud och bli medveten om hans tilltal.

Det vanligaste är att man gör en ignatiansk retreat på några dagar, helst en vecka. Man kan också göra andliga övningar i vardagen med en egen andlig följeslagare eller i en grupp där man följer varandra.

UNDER EN IGNATIANSK retreat har man en personlig andlig följeslagare. Man mediterar för sig själv och väljer själv tid och plats för sina meditationer. Man disponerar sin dag så som det passar en.

Retreatdeltagarna äter tillsammans och har möjlighet till gemensamma andakter.

30

Det finns en riktning i det kristna livet, en andlig väg, här går riktningen från Rättviks kyrka till invigningen av S:t Davidsgården.

UNDER EN RETREAT mediterar man 20 till 60 minuter tre till fem gånger om dagen. Resten av tiden vilar man i tystnad. Varje dag samtalar man med sin andliga följeslagare 20 – 50 minuter och får nya förslag till texter att meditera över. Följeslagaren anpassar texterna till ens livssituation, ens sätt att tänka och till de meditationserfarenheter, UNUM

drömmar och funderingar man haft under dygnet.

Själva meditationen går till så att man läser texten. Sedan gör man sig en bild av det man läst. Därefter kliver man in i texten och låter den utveckla sig som en inre film.

Man kan föreställa sig att man är någon av textens personer eller man deltar i skeendet som sig själv. Man 31

försöker inte följa bibeltexten. Helt av sig själv brukar filmen avvika från texten och få ett högst personligt innehåll. Den inre filmen berör viktiga problemområden i ens liv, problemområden som hindrar en från att öppna sig för Gud. Metoden kan liknas vid en psykoterapeutisk teknik som kallas symboldrama då man också föreställer sig bilder. Men då är det terapeuten och inte Guds Ande som leder förloppet i filmen.

Om man fått en abstrakt text att meditera över kan man göra sig en bild som symboliskt föreställer den abstrakta texten.

Alla är inte bra på att föreställa sig bilder. Då kan man i stället berätta texten för sig själv och låta Anden styra tankarna. Som sagt alla som vill kan göra de ignatianska meditationerna. Det är en av den andliga följeslagarens uppgifter att hjälpa sin konfident att formulera sina meditationer.

ETT VIKTIGT MOMENT i de ignatianska meditationerna är vad Ignatius kallar urskiljning av andar.

Det betyder att man urskiljer om meditationsupplevelsen verkligen är en andlig erfarenhet, alltså om den kommer från Gud. Den kan vara en illusion som komma från onda impulser eller komma av oordnade böjelser. Vad det onda är har man olika tankar om. Oordnade böjelser

kallar vi idag ofta för driftbegär.

Driftbegären kommer från en arkaisk del vår hjärna och måste modifieras och civiliseras genom vårt psykiska arbete. Det arbetet tar aldrig slut och oordnade böjelser driver oss ibland till att göra det vi egentligen inte vill.

Urskiljningen är en process som innebär att man under meditationen känner efter om den leder till känslor av frid eller ofrid.

Under samtalet med den andliga följeslagaren utvärderar man tillsammans sina upplevelser under dygnet.

UNDER MEDITATIONERNA kommer ofta psykisk problematik upp. Det händer när den hindrar en från att öppna sig för Gud. Man kan då i sin nästa meditation be om hjälp att lösa problemet, kanske med förslag på en text som berör just det problemet. Anden kan då visa en väg ut. Man skall inte göra ignatianska meditationer för att bli psykiskt helad. Man skall göra dem för man vill möta Gud. Det kan då hända att man också blir psykiskt helad. Men det är en biprodukt.

De ignatianska meditationerna leder till att man även senare i vardagen kan meditera i tystnad eller över en bibeltext och återigen möta Gud.

UNUM

32

DEN ANDLIGA följeslagarens viktigaste uppgift är att visa Guds väg i den mediterandes psyke. Den slingrar sig som en guldtråd genom psykisk problematik av rädsla och sorg mot psykets djupaste djup där Gud möter oss. Ibland möter man inte alls. Retreaten är då en förberedelse för att man skall kunna möta Gud en annan gång. En retreat är aldrig förgäves.

De ignatianska meditationerna är inte så märkvärdiga som det låter.

Ibland möter man Gud på ett djupt omvälvande sätt. Ibland möter man honom i en enkel stillhet. Gud anpassar sitt tilltal till det man klarar av och behöver.

Ledarskap på Berget RETREAT FÖR VD/CHEFER • 29/9-2/10 Torsdag kl. 18 �ll söndag kl. 14 Mer informa�on på www.berget.se ANDLIGT LEDARSKAP • 31/10-2/11 Måndag kl. 13 �ll onsdag kl. 14 Mer informa�on på www.berget.se Anmälan �ll david@berget.se eller 0248-797170

Kurser MEDITATION OCH KROPPSKÄNNEDOM • 7-10/7 Torsdag kl. 18 �ll söndag kl. 14

SKRIVA, TÄNKA, VARA • 4-7/8 Torsdag kl. 18 �ll söndag kl. 14

Medita�onskurs för nybörjare och mera vana.

Ledare är Eva Sköndahl leg sjukgymnast och Leif Lindh, präst och medita�onsledare.

Kursavgi� 800:Helpension 2.400:UNUM

A� hi�a si� eget språk.

Grundkurs för dig som vill börja skriva oavse� ålder och erfarenhet.

Ledare är Anna-Clara Törnqvist, li�eraturvetare och skrivpedagog.

Kursavgi� 950:Helpension 2.400:33

S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS Mässans mål och mening, Sr Veronica, Veritas förlag.

Den heliga Mässan är något alla vi kristna har, eller borde ha, som ett nav i vår livsrytm. Sanningen är dock den att vi ofta glider förbi denna självklara mötesplats mellan Gud och Kyrkan. Sr.Veronicas bok har något att säga oss alla. Oavsett vårt förhållande till Mässan kan vi alla i denna behändiga skrift, finna ett tilltal från vår Herre och från traditionen.

Som alltid går Sr. Veronica grundligt och pedagogiskt till väga. Mässan delas upp dels i sina olika liturgiska delar med tydlig analys av deras andliga innebörd, men parallellt flikas också det historiska perspektivet in. Som läsare bereds du en dubbel upplevelse; en andlig resa genom mässliturgin och samtidigt tycker du dig nästan höra t.ex. Basileios eller anonyma egyptiska liturger, recitera sina böner. Mässans tvåtusenåriga historia får liv och substans i denna lättlästa och informativa bok.

Samtidigt tillåts inte läsaren att UNUM

�

fastna i Mässans fascinerande historia, utan manas ständigt in i det egna mässfirandet. Att ta emot Kristus nu, i dag, är trots allt Mässans avgörande mål och mening.

Pilgrimens berättelse, Ignatios av Loyola (översättning Fredrik Heiding S.J), Artos.

Den helige Ignatius berättar kort och lidelsefritt om sitt liv, från det han inser att det enda liv värt att leva är det som levs i Kristi efterföljelse, fram till sin första tid som prästvigd.

Texten är mycket lättillgänglig, tack vare Fredrik Heidings klara och genomtänkta översättning. Samtidigt inbjuder texten till eftertanke och begrundan genom sitt radikala och kristocentriska innehåll.

S:t Sigfrids boklåda är öppen tisdag till söndag kl. 14-16.

34

Östkyrkans mystiska teologi, i livet. P lider av en obotlig cancer Vladimir Lossky, Artos förlag. och blir allt sämre. Boken berättar

om de svårigheter och den glädje Marina upplever genom att leva nära sjukdomen. Väninnans tro och tillit till Gud och hans nåd får bära alla.

En färgrik text med den Treenige Guden i sitt absoluta centrum.

Det underlättar nog att vara lite bevandrad i teologi, men samtidigt går Lossky mycket grundligt till väga när han redogör för den östliga Kyrkans relation till Treenigheten. Banbrytare 3: Läsarens begreppsvärld ställs på Jules Monchanin, Henri Le huvudet mellan varven. Mycket Saux, Francois Mahieu, stimulerande!

Bede Griffiths, Artos.

Endast Gud är nog, Teresa av Jesus, Karmeliterna.

Endast Gud är nog innehåller 30 korta texter ur Teresa av Avilas böcker.

Jonas Svensson, O.C.D. skriver i förordet att man kan bära den med sig i fickan och läsa ett avsnitt då och då för att påminna sig att vi lever i en andlig värld, och att Gud leder oss.

Det är som det är: en berättelse om tillit, Malina Stahre, Libris.

Denna bok berättar om fyra katolska europeiska missionärer, som vid 1900-talets mitt försökte bygga upp ett kristet klosterväsende grundat på indisk tradition.

Boken berättar om grunderna i de österländska religionerna, för att vi som läsare bättre skall förstå det sammanhang, som missionärerna verkade i. Författaren lever själv i en Taizékommunitet i Bangladesh, och har alltså god kännedom om detta Bokens fyra pionjärer försökte tolka de hinduiska begreppen i kristna termer, vilket inte alltid var enkelt.

De måste nå bortom ord och tanke för att kunna förmedla sin tro till dem de mötte.

I ”Det är som det är” får vi i dagbokens form följa Marina Stahre och hennes väninna P under den senares sista tid UNUM

35

STIFTELSEN BERGET, Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK. 0248-79 71 70.

E-POST: david@berget.se.

WEBSIDA: www.berget.se.

UNUM tidskrift för kristen enhet, retreat och meditation. Utges fyra gånger per år av Stiftelsen Berget i Rättvik.

Prenumerationsavgift 150 kr.

Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad.

Medlemsavgift 250 kr. För studerande under 25 år 150 kr Medlems- och prenumerationsavgift betalas via Bankgiro: 574-3323 Nästa nummer är temat: Ikoner