ge mig böneord som lär mig förstå min livsplan: Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig… Bönerna formar sig: Herre du är min herde… Herre du är min herde... Och du är med mig... Din käpp och stav, de tröstar mig … DÖDEN – LIVETS och kärlekens fullkomning – ger mig riktning, så att jag håller kursen. Om jag står i en frestelse: ”Herre, kom till min räddning, låt mig inte komma på skam”. Jag kan forma en bekräftelse att upprepa – och som lyfter mig upp ur livets alla futtigheter och inriktar mig: ”Allt till Din ära, Herre!” Att återkomma till Vägen är att återkomma till livet! Vägen till Livet är Kärlek. Kristus är livets lag. Ett lätt och milt ok som vi bör i kärlek och i glädje (Matt 1:20). JESUS ÄR VÄGEN, Sanningen och Livet (Joh. 14:6). Det böneord som används mest genom alla generationer är det heliga namnet Jesus. Det innehåller allt. Det innehåller hela den trosbekännelse som funnits i alla släktled och som visat vägen: Jesus Kristus är Herre, UNUM
samlat i två ord på grekiska: KÝRIOS JESOÚS! Där finns också den stora bönhörelsen. MIN FAR BERÄTTADE när han märkte att döden närmade sig – allt var under den tid, då Sovjettrupperna var i färd med att krossa den korta frihetstiden i Tjeckoslovakien – han sa, att han såg, som på en väldig TV-skärm frågetecken av ljus, som vandrade framåt, i krampaktigt förvridna gestalter. De omformades av ljuset när de vandrade uppåt mot det stora ljuset från korset dit de var på väg. Där rätades de ut – och blev till utropstecken. På hans gravsten blev det inskrivet: Mina ögon har skådat frälsningen, som Du berett åt alla folk. VÄGEN ÄR ÖPPEN till: ”Vad inget öga sett, vad inget öra hört, vad inget människas hjärta har kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom” (1 Kor.2:9). I Jesus Kristus vår Herre. Alltid!
15