Unum

Unum NR 1 ÅR 2011 ÅRGÅNG 28

tidskrift för ekumenik, retreat och meditation

Tema: Meditation Detta nummer är tillägnat Per Mases

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Tema: Meditation Ledare Peder Bergqvist

3

Anteckningar från eremitkojan Rikard Sunmo

4-7

Minnesord över Per Mases Peter Halldorf

8-11

Per Mases: ett vänporträtt Kjell Sundberg

12-13

Döden som fullkomningen av livet Per Mases

14-15

Kristen djupmeditation: fem steg till förändring Peter Kempe

16-17

Meditativ läsning Sr Veronica

18-20

Boktipts från S:t Sigfrids boklåda Kristina Andersson och Marie Erenius Bergqvist

21

Meditation och bön Per Mases

22-23

“Allt som är” Carin Noelius

24-27

Kristen djupmeditation- form och inriktning Peter Kempe

28-32

Pärlan i himmelriket Berit Edman

32

Kristen djupmeditation- Inre bön Christer Säll

33-35

KONTAKTUPPGIFTER & ANNONSPRISER ANSVARIG UTGIVARE: Peder Bergqvist.

ADRESS: Stiftelsen Berget, Tempelvägen 10, 795 91 R ÄT T VIK. TELEFON: 0248 -79 71 70.

BANKGIRO: 574 -3323.

E- POST: david @ berget.se. WEBSIDA: w w w.berget.se.

PRENUMER ATION OCH ANNONSBOKNING: 0248 -797170, david @ berget.se TRYCKERI: Henningssons Tr yckeri AB i Borlänge. UTGIVNINGSPL AN: Fyra gånger per år.

ANNONSPRISER Storlek Pris enstaka annons 1/1 2 000:1/2 1 500:1/4 1 000:Baksida 5 000:-

Pris för fyra annonser 6 000:3 500:3 000:15 000:-

PRENUMERATION Enstaka nummer 50:Årsprenumeration 150:Medlemsavgift i Bergets stödförening 250:-

Stiftelsen Berget har utgivningsbevis för Unum som periodisk skrift och förbehåller sig rätten rätten att göra justeringar i de bidrag som lämnas in till tidningen. Unum betyder “ett ” (Joh 17:21) och syftar på Bergets kallelse att verka för Kyrkans synliga Enhet.

UNUM

2

MÅNDAGAR MED PER

P

å kvällen den 5 juni år 2010 avtackades Per Mases som föreståndare för Stiftelsen Berget. Då hade han varit på Berget allt sedan 1963 då han fick ansvar för själavården och gudstjänstlivet. På kvällen den 6 juni frågade han mig om jag kunde leda morgonmässan kommande dag för han mådde inte bra och skulle träffa läkare. Det som sedan hände var att vi fick följa Per under hans sista halvår.

DEN GODA TANKEN var att Per skulle arbeta kvar så länge han ville och orkade. Han avtackades och sedan kom sjukdomstiden. Visst var det en god tanke att jag skulle få gå bredvid Per och lära mig av hans stora erfarenhet, men det visade sig att Gud redan planerat detta på ett bättre sätt än någon människa kunnat göra.

VARJE MÅNDAG klockan två träffade jag Per hemma på Blecket.

Det blev sjutton samtal med mycket olika karaktär och innehåll som jag allt eftersom tänker förmedla i Unum.

DEN SJÄTTE september talade vi om Rundbrevets historik och framtid. Per berättade hur det hela började med Zenvägen (genom Rättviks meditationscentrum UNUM

RMC). Rundbrevet kom till efter 1984 då Berget blivit en självständig stiftelse, sedan tidigare, och nu nått en enhet mellan Meditationsgården och S:t Davidsgården. I Rundbreven publicerades meditationer och vägledningar som hållits på Berget.

Något som bör återupptas?

Det var viktigt att hålla ihop gårdarna och vara trogen Bergets profil. Detta betonade Per inför att Rundbrevet nu blir en tidskrift: Unum.

Det som händer på Berget kommer fortsättningsvis också att speglas i Unum.

VARFÖR HETER tidskriften Unum?

Unum betyder En eller Ett eller Enhet.

Ordet är hämtat från Joh 17:21: “Jag ber att de alla skall bli ett”. På latin: “Ut Omnes Unum Sint”. Bergets har en speciell kallelse att verka för Kyrkans synliga enhet. Unum, i betydelsen enhet, kommer att vara en röd tråd i tidskriften och innehållet kommer att skildra Bergets profil: ekumenik, retreat och meditation.

Guds frid och allt gott

3

ANTECKNINGAR FRÅN EREMITKOJAN Skrivet av Rikard Sunmo, medarbetare på Berget

J

ag försöker skriva en kort rapport från mina månader här på berget, men jag leds hela tiden in på någonting annat. ”Någonting annat” kanske är fel ord, förresten, då det i högsta grad är besläktat. Kanske är det till och UNUM

med själva kärnan i varför jag lever som jag gör.

JAG KOM HIT i mitten i september, efter att ha varit på vandring i skog och fjäll sedan i juni. Om ett par veckor åker jag härifrån. Jag har 4

hunnit med en hel del; jag har lärt mig svänga ihop en middag till 40 personer på en timme eller två, jag har lärt mig om ventilationssystem och bergvärmepumpar. Jag har bott i en koja i skogen i två månader. Men framför allt har jag lärt mig om var jag själv står; var jag finner min andliga näring.

MÄSTER ECKEHART prisar avskildheten över kärlek, över all ödmjukhet och barmhärtighet.

Avskildheten i sig beskriver han på följande vis: »Då bör du veta att rätt avskildhet inte är något annat än att anden står oberörd av alla tillsatser av kärlek och lidande, ära, skam och laster, såsom ett berg av bly står orörligt mot en svag vind. Denna orörliga avskildhet bringar människan till den största likhet med Gud. Ty att Gud är Gud, det är han på grund av sin orörliga avskildhet, och från denna kommer hans renhet, hans enhet och hans oföränderlighet.« (Predikningar I).

JAG TROR ATT HAN har en poäng, gamle mäster. Allt vi gör med en medveten vilja blir på något vis aldrig kvitt våra svagheter och inlärda kulturbetingade föreställningar. Du skänker till den som ingenting har – men varför skänker du? För att du mår bra av det? Vet kanske den vänstra handen vad den högra gör? Den UNUM

oundvikliga följdfrågan är förstås: varför tror du?

Jag har under min tid här på Berget träffat många människor som söker efter Gud, många med en fast och orubblig tro, och de som både tror och fortsätter att söka. Vad jag har lärt mig är detta, här uttryckt med Ernst Jüngers ord: »Om det lyckades att fälla Leviatan så måste rummet, som då blir ledigt, fyllas med något. Till en sådan handling är emellertid den inre tomheten, det trolösa tillståndet, oförmöget. Av den orsaken växer, där vi kan se en av Leviatans avbilder störta, nya bildningar fram likt hydrans huvuden. Tomheten kräver dem.« DE SVAGHETER vi vill undkomma, de samhällsproblem vi vill gå till botten med, de brister vi upplever i oss själva och i andra människor – de finns där, och kommer alltid finnas där. I evig tid. Som en konsekvens blir mystiken ännu viktigare för mig, och tanken på en total ”apoliteia” känns inte längre främmande, utan snarare nödvändig. Åtminstone under en tid.

MED EN SLAGS andens avskildhet blir tanken på Gud fri från föreställningar. Föreställningar som för mig ligger i vägen för själva upplevelsen av Gud. Det är så jag tänker på avbildningsförbudet (vars tolkning förvisso har förändrats i 5

och med inkarnationen) – att vår mänskliga föreställningsförmåga aldrig räcker till för att föreställa oss Gud, och därför kommer varje försök vi gör oundvikligen leda till missförstånd; varje försök speglar våra egna brister mer än någonting annat. Vissa språkfilosofer menar att språket begränsar våra tankar. Ergo: Inte ens våra ord räcker till för att beskriva Gud. VAD SOM FINNS KVAR är tystnad och en vördnad inför det som är för stort för att förstå. Vilket inte helt osökt leder mig in på det jag egentligen skulle berätta om.

I början på november flyttade jag in i en koja i skogen. Jag byggde och rev tre gånger, tills jag var nöjd.

Först byggde jag enligt gammal kunskap. Andra gången enligt dagens normer. I båda fallen blev resultatet aldrig riktigt bra, och det på grund av byggmaterialets kvalité. Tredje gången anpassade jag mig mer efter vad jag hade att använda, och byggde nästan tvärt emot allt vedertaget eller traditionellt. I den tredje kojan satt jag sedan och tittade ut genom mitt fönster, och njöt över den enkla sak, att temperaturen inomhus var över +20, och att temperaturen där utanför, i de frosttyngda grenarna, var närmare -30 i perioder.

UNUM

I KOJAN FANNS tystnad. Enkelhet.

En livsviktig andningspaus.

Föreställningar om vad som är bekvämt eller inte bekvämt visar sig snabbt vara invanda vanor, och ingenting mer än så. Om det inte finns någon att jämföra sig med eller gnälla hos, är kylan inget problem. Den är bara en del av verkligheten.

AVSKILDHET I ANDEN är så oerhört mycket enklare när man är ensam – när man är i fysisk avskildhet.

Bara i ensamheten blir jag fri från allt det meningslösa, allt det fåfänga i ord.

Där hämtar jag min andliga näring; bara i tystnaden kan jag tro. Det är en svaghet. En svaghet som ger svar på varför jag hela mitt liv trivts så bra i ensamhet. Men jag väljer att se det såhär: kanske behöver även jag en tid i öknen som föreberedelse för mitt liv.

Mitt liv som människa.

Jag vill avsluta med att svara på det jag skrev några stycken längre upp, när jag ställde frågan om den vänstra handen vet vad den högra gör: VI KANSKE inte kan göra världen god, hur vi än försöker. Och kanske är vår gärning inte ens ren och osjälvisk när vi ger. Men det spelar ingen roll.

Man ska inte sluta göra gott för det.

Det goda gör man av plikt, och plikt bryr sig inte det minsta om du snavar under tiden du uppfyller den. Det är en 6

plikt just för att vi är människor, och som sådana väldigt bra på att ”missa målet” gång på gång. Det är helt enkelt ingen hemlighet att vi har brister, och därför är det heller ingen som helst mening med att känna sig nedslagen eller usel på grund av dem. Bristerna finns där: ”Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå det?” (Jer. 17:9).

MEN VI KAN VARA större än våra brister, och göra det vi vet är rätt trots dem. Vilket får sägas vara en väldig tur, för vi kan ju faktiskt inte dölja någonting: ”Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat och prövar njurarna, och giver så åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt” (Jer. 17:10).

Detta har jag lärt mig.

Kära Vänner!

Ett stort och varmt tack för alla bevis på vänskap och kärlek under Pers sjukdom: besök, brev, kort, telefonsamtal och blommor!

I samband med hans bortgång har vi två ljusa minnen: utläsningen här hemma och den underbara begravningsmässan i Rättviks kyrka med flera hundra bedjande och sjungande deltagare.

Tack till Berget för minnesstunden på S:t Davidsgården med avslutning i kapellet.

Tack också alla vänner för blommor, gåvor till fonder och varma brev och telefonsamtal i samband med begravningen.

MED DESSA BIBELORD lämnar jag Berget. Vart jag ska ta vägen härnäst har jag inte bestämt. Men det är ingenting som oroar mig. Jag är övertygad om att mina vägar går i rätt riktning.

Sist vill vi förmedla några citat från dem: Per har gått över tidens gräns Nu får han se allt han predikat om.

Vi förblir alla i hans förböner.

Vi tackar Gud för Pers föredöme.

Elsa och Samuel med familj

UNUM

7

”ÄKTA ANDLIGHET HAR SIN GRUND I ATT GUD BLIR MÄNNISKA” Skrivet av Peter Halldorf

S

å uttryckte sig ofta Per Mases, vars teologi och andliga vägledning alltid utgick från inkarnationen, Guds människoblivande. När Per Mases på julaftons kväll, vid tiden för Kristi födelses fest, insomnade i stor frid efter en tids sjukdom, var det på sitt sätt ett tecken. Hans livsbudskap kan sammanfattas i orden: ”Kristus föddes till jorden för att människan skulle födas till himlen.”

PER MASES VAR EN av vår tids betydande andliga ledare.

Lågmäld, stilla och genomlyst personifierade han ett andligt ledarskap som är alltmer sällsynt i samtiden. Genom sitt djupa rotfäste i Gud, som är kärleken, liknade han trädet som sträcker sig mot himlen.

Under dess grenar fann många vila, skydd och en ny riktning för färden vidare.

SOM LEDARE FÖR BERGET i Rättvik, där han blev föreståndare redan 1974, formade Per Mases en unik andlig och ekumenisk miljö i svensk kristenhet. Han blev en UNUM

av den nordiska retreatrörelsens pionjärer och förgrundsgestalter. På Berget upptäckte många svenskar för första gången retreaten som en vederkvickande oas och kom i kontakt med en kristen tro som andades liv.

S:t Davidsgården kom att bli landets ledande retreatgård och Per Mases en vägledare och lärare vars inflytande sträckte sig långt utanför kyrkans gränser. Själv var han djupt förankrad i kyrkan, med en glödande kärlek 8

till hennes katolicitet och därmed en oavbruten strävan efter kyrkans enhet.

ALLA SOM LÄRDE känna Per Mases förundrades över hans gränsöverskridande förmåga, vare sig ansträngd eller beräknande. Hans liv illustrerade förhållandet mellan centrum och gränser. Gränser är inte oviktiga, barnet behöver tydliga gränser till skydd mot det som kan skada. Men den som äger ett starkt centrum kan leva i en hotfull värld utan att känna sig hotad. I mötet med andra människor ser hon det som förenar mer än det som skiljer. Därmed ställer hon sitt liv i försoningens tjänst.

PÅ ETT OVANLIGT sätt förenade Per Mases en radikal kristen identitet med en öppen och generös hållning gentemot sökande människor i det mångfacetterade andliga landskapet.

Med en tro som levde av erfarenhet – de djupa källor han drack ur reflekterades i hans ansikte – blev han en vägvisare till personlig kristen tro för många svenskar. Per Mases förkroppsligade epitetet ”mystiker”.

Bönen genomsyrade hans liv, helgonen var hans bästa vänner, ekumeniken hans hjärtefråga, och för den sårade och sökande medmänniskan tycktes han ha oceaner av tid. ”Guds mening med vårt liv är kärlek”, upprepade han i mer än tre decennier när

han dagligen firade mässan i S:t Davidsgårdens kapell, ord som han dagligen löste in i sitt eget liv. Här låg hemligheten till hans öppna hållning inför alla människor. Kärleken behöver inga självförsvar, är aldrig självbespeglande, aldrig beräknande.

PERSONLIGEN UPPLEVDE jag vänskapen med Per som en dyrbar gåva. Vid hans fötter öppnade sig vida horisonter. Vi träffades första gången i början av 1990-talet, då jag sökte upp honom för en intervju. På järnvägsstationen i Rättvik mötte han mig med värme, som om vi känt varandra länge. Något år senare startade Pilgrim, och Per blev från början en av de självklara medlemmarna i tidskriftens referensgrupp. Han var alltid angelägen att vara med när vi hade våra samlingar, liksom vid de stora vintermötena på Bjärka-Säby och Vårdnäs. Hans entusiasm och helhjärtade stöd har under alla dessa år varit en stor uppmuntran. Per blev en återkommande och uppskattad retreatledare på Nya Slottet, och han inbjöd mig årligen till S:t Davidsgården för att leda retreat. Vår vänskap fördjupades, och under de många samtalen med Per växte min respekt för den djupa och alltigenom genuina gudsfruktan som präglade honom i allt han företog sig. Oförglömliga är de morgnar under mina vistelser på Berget då vi i den rofyllda

UNUM

9

stillheten delade bönegemenskap i S: t Dominikus kapell. Per tillbringade varje morgon en timme i bön och meditation i detta kapell, innan han därefter firade mässan med alla på Berget.

NÅGOT PER OFTA återkom till i våra samtal var betydelsen av att det vatten vi söker släcka vår andliga törst med är klart och rent, inte uppblandat eller grumligt. Renheten i källan är viktigare än kraften i vattenflödet, framhöll han. I vårt allra första samtal berättade han om en konflikt vid en viss tidpunkt, ett vägval som hade inneburit en kraftig markering mot vissa influenser som börjat göra sig gällande inom retreatrörelsen och som han inte upplevde vara odelat kristna: DET FINNS INGET SOM JAG nu efteråt har så rent samvete för och känner mig så glad för, som att vi gjorde upp med influenser som kunde ha lett till en uppblandning. I och med det kunde också grunden för vår gemenskap läggas. Det som nu växer upp här på Berget skulle inte ha varit möjligt om inte det vi står för verkligen är rent. Vad man ser är att de små avvikelserna blir så förödande i sina konsekvenser. Det som man nästan inte ser kan i förlängningen bli helt avgörande.

SÅ UTTRYCKTE SIG alltså Per UNUM

Mases 1994. Vad är det då som är utmärkande för den kristna meditationen? Per Mases var ju en av dess främsta förespråkare och utövare i vårt land. Ur det samtal vi förde vid samma tillfälle vill jag återge ett längre avsnitt där han kommenterar de erfarenheter som en kristen meditation leder till: DET BEROR LITE PÅ var man befinner sig när man börjar meditera.

Om det skulle sammanfalla med att man upplever en kallelse – och det är ju en salig och omtumlande erfarenhet!

– då har också meditationen det förtecknet den första tiden. Men här behövs vägledning, liksom i övrigt på den kristna vägen. Att man förvarnar: så här är det inte alltid! Gud tränar sina barn genom att ta ifrån dem känsloupplevelser för att de skall lära sig att grunda sig djupare, att lita på djupare resurser än de som hör till känslolivet. Sedan tror jag att vägen behöver gå mot en allt djupare självkännedom och förankring, där synen på mig själv liksom synen på vad synd är blir viktig. I glädje skall jag bejaka mig själv som skapad till Guds avbild och samtidigt våga se det som inte stämmer med min djupaste identitet – synden – och våga känna smärta över den.

Här är förlåtelsens plats viktig.

Fokuseringen på Guds möjligheter behöver friskas upp, att man hela 10

tiden är omgiven av Guds solsken.

Förlåtelsen gör att man återvinner självrespekt och inte trycks ner genom felaktiga skuldkänslor. Samtidigt som den inte bagatelliserar synden.

Det här är mycket viktigt när det gäller meditationsrörelsen, där det också finns tankar om att det egentligen inte är någon skillnad mellan gott och ont. Man avlägsnar dualismen och tror då att man kommit till något slags högre stadium. Men det är felaktigt. En total bejakelse av att vi är ljusets barn innebär att man ibland även bejakar att man skäms. Men det får inte leda till en fiendskap mot mig själv eftersom Gud visar detta för att hjälpa mig framåt, mot min djupaste identitet.

TEOLOGER FALLER ibland för frestelsen att försvara sig själva, och det påverkar deras teologi. När jag ser dålig teologi anar jag att det finns synder bakom. Jag ser det som ett slags efterrationalisering. Man faller i en synd och säger sedan att ”det här var nog inte synd”, och så förändrar man sin tro istället för att låta sig själv förändras. Man vill få det att stämma för att kunna behålla sin självrespekt.

Det här är så viktigt när man i meditationen kommer i kontakt med det man varit med om och får upp det i ljuset. Gud älskar mig som jag är med de känslor jag har, och de svek som jag begått kan Gud använda. Felix UNUM

culpa! Gud kan förvandla allt! Man behöver därför inte skydda sig genom att förändra tron utan man bejakar den förlåtelse som inte innebär att Gud ser genom fingrarna, men att Gud förvandlar. Han gör mig ren! Då kan jag behålla min självrespekt och gå vidare.

FÖR OTALIGA MÄNNISKOR över hela Norden var Per Mases en älskad och högt värderad andlig fader. Hans jordiska uppdrag är nu avslutat. I skyn av vittnen som omger oss har vi benådats med ännu en hängiven förebedjare. Vi lyser frid över hans ljusa och levande minne.

FAMILJEDAGAR PÅ HELA BERGET 20-24/7, onsdag kl 18 till söndag kl 14.

Möjlighet för familjer att vara på Berget och få ta del av tystnad, fördjupning, gudstjänster, lek- och friluftsaktiviteter.

Dagarna är speciellt anpassade för barnfamiljer.

Med prästen Leif W. Östborg, Sr. Veronica och husfolket på Berget.

Vuxna 2 320:-, barn 5-14 år 980:-, 0-4 år gratis.

11

Per Mases Ett vänporträtt Skrivet av Kjell Sundberg

D

en 10 januari fylldes Rättviks stora kyrka till sista plats av kristna från olika kyrkor och samfund till en glädjeoch tacksägelsegudstjänst. Det var begravning. Per Mases, sedan nästan 50 år verksam som präst och andlig vägledare på Stiftelsen Berget i Rättvik, skulle vigas till den sista vilan. Där fanns biskopar, präster och pastorer, munkar och nunnor, vanligt folk och professorer. En manifestation UNUM

av kristnas enhet, mitt i splittringen.

Alla hade sin personliga relation till Per. Skaran hade mångfaldigats om alla som har Per och Berget att tacka för sin andliga utveckling hade kommit.

PER VAR EN småskalig man, lågmäld och anspråkslös. De tillfällen han uppträdde i de stora sammanhangen är lätträknade. Vanligtvis var hans åhörare inte fler än 15 – 20 personer på reträtter och kurser på Berget.

12

Han såg dem alla. Därför blev han en kyrkohistorisk och ekumenisk centralgestalt i svenskt fromhetsliv.

Många framträdande kristna har honom att tacka för sin upptäckt eller återupptäckt av den kristna Vägen.

PER VAR ETT barn. Ett Guds barn.

Han predikade inte. Tröstade gjorde han, men att förmana och varna var inte hans kallelse. Han lyssnade till människor, och människor lyssnade när han berättade om sin himmelske Fader och om hans omsorg, kärlek och vänskap till alla människor. Han gjorde det på ett sätt som även barn kunde begripa, eftersom han talade till barnet i oss, med dess oro för att bli sett, älskat och ihågkommet och med sina frågor om livet och livets mening. Milt och varsamt och med enkla vardagliga ord och bilder tog han människor vid handen och ledde dem fram på trons väg.

HAN TALADE OM JESUS, vår Broder som led och dog för oss och besegrade synd och död. Och om Anden, tröstaren och livgivaren som verkar genom sin Kyrka. Och om Guds Moder som ständigt ber för sina barn, Jesu systrar, bröder och vänner.

Den ikon med Andens utgjutande över Maria och apostlarna, som han fick som avskedsgåva när han lämnade föreståndarskapet på Berget hade han hela tiden framför sig på sitt sjukläger, UNUM

som en bild av det som snart väntade honom.

DEN HELIGA TREENIGHETENS kommunitet och Bergets vänner och bönegemenskap var hans trygga stöd i det dagliga arbetet och hoppet inför framtiden. Treenigheten var också förebilden för de kristnas enhet som han vigde sitt liv till. Utan den gudsförtröstan som karaktäriserade Per hade Berget inte kunnat utvecklas som det gjort. Många av de stora beslut som han och styrelsen tog under årens lopp var ofinansierade, men vännerna såg alltid till att till att de roddes i hamn. Därför var vänskap ett nyckelord för honom.

PER VAR ETT vittne, en martyr. De sista åren mediterade han mycket över martyriet och lidandet. Kristendomens undanträngande i den europeiska offentligheten, förnekandet av den europeiska kulturens judiskkristna rötter och likgiltigheten för förföljelserna av kristna runt om i världen bekymrade honom. Samtidigt visste han att martyriet och föraktet är något de kristna har att dela med sin Frälsare. Därför förblev glädjen och hoppet hans signum ända till slutet. För oss alla är minnet av den milt leende Per det vi bär med oss och som gjorde hans begravning till en glädjefest!

13

DÖDEN SOM FULLKOMNINGEN AV

LIVET

Skrivet av Per Mases

”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, ty rädslan hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullbordan. Vi älskar därför att han först har älskat oss” (1 Joh.4:18-19).

A

tt be är att uttrycka kärlek till Gud, att vara i öppenhet och tillit inför Gud. Mitt känsloläge kan vara mycket olika i olika situationer, men Gud är densamme. Gud söker oss i sin kärlek för att leda oss tillbaka.

Att be är att svara. ”Gud är kärlek” (1 Joh. 4:8).

EN STOR HJÄLP var det, när jag hittade den upprepade bönens UNUM

hemlighet. Den hjälper mig tillbaka till vägen och håller mig på den.

Bönen har med sig bönhörelse.

De viktigaste bönerna att upprepa har blivit: ”Herre, ge mig din kärlek i mitt hjärta” och ”Fyll mitt hjärta med din kärlek”. Alltmer har jag förstått hur sant Jesus talar om sig själv: ”Utan mig kan ni ingenting göra” (Joh 15:5).

ATT UPPREPA SMÅ BÖNER är att börja förstå allt mer. Att exempelvis låta psaltarpsalmen 23 (gamla övers.)

14

ge mig böneord som lär mig förstå min livsplan: Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig…

Bönerna formar sig: Herre du är min herde… Herre du är min herde...

Och du är med mig... Din käpp och stav, de tröstar mig …

DÖDEN – LIVETS och kärlekens fullkomning – ger mig riktning, så att jag håller kursen. Om jag står i en frestelse: ”Herre, kom till min räddning, låt mig inte komma på skam”.

Jag kan forma en bekräftelse att upprepa – och som lyfter mig upp ur livets alla futtigheter och inriktar mig: ”Allt till Din ära, Herre!”

Att återkomma till Vägen är att återkomma till livet! Vägen till Livet är Kärlek. Kristus är livets lag. Ett lätt och milt ok som vi bör i kärlek och i glädje (Matt 1:20).

JESUS ÄR VÄGEN, Sanningen och Livet (Joh. 14:6). Det böneord som används mest genom alla generationer är det heliga namnet Jesus.

Det innehåller allt. Det innehåller hela den trosbekännelse som funnits i alla släktled och som visat vägen: Jesus Kristus är Herre, UNUM

samlat i två ord på grekiska: KÝRIOS JESOÚS! Där finns också den stora bönhörelsen.

MIN FAR BERÄTTADE när han märkte att döden närmade sig – allt var under den tid, då Sovjettrupperna var i färd med att krossa den korta frihetstiden i Tjeckoslovakien – han sa, att han såg, som på en väldig TV-skärm frågetecken av ljus, som vandrade framåt, i krampaktigt förvridna gestalter. De omformades av ljuset när de vandrade uppåt mot det stora ljuset från korset dit de var på väg. Där rätades de ut – och blev till utropstecken.

På hans gravsten blev det inskrivet: Mina ögon har skådat frälsningen, som Du berett åt alla folk.

VÄGEN ÄR ÖPPEN till: ”Vad inget öga sett, vad inget öra hört, vad inget människas hjärta har kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom” (1 Kor.2:9).

I Jesus Kristus vår Herre.

Alltid!

15

Kristen djupmeditation – en väg till förändring Skrivet av Peter Kempe

EN OMVANDLANDE PROCESS Meditation ses i vårt sammanhang som en inre, tyst bön. Den förtroendefulla hållningen gentemot Gud i meditationen gör den till ett uttryck för bön. Vårt gensvar i tro blir att släppa taget om allt detta som vi håller fast. Det kan vara ord, tankar, känslor, inre resonerande, drömmar, smärtsamma upplevelser och allt det som är inom oss. Allt som hör till vårt psyke tar tid och ska inte forceras.

Inre bilder och upplevelser får komma i den takt det kommer.

Inriktningen är det centrala. Vår tro säger oss att Gud är kärlek, uppenbarad i Jesus Kristus. Bibelns ord om Kristus är tänkt att stärka vår inriktning av förtroende. Tron, hoppet och kärleken måste hela tiden erövras, tas emot på nytt och på nytt. Det är en färskvara.

Nedanstående punkter är tankar som skulle kunna tänkas stödja vår inriktning.

UNUM

1

Det första steget är att samla sig. Vårt sinne behöver oftast stillas och lugnas. Vi behöver sätta oss ner och andas för att komma till oss själva. Ibland kan en promenad, lite lugn musik eller något liknande vara till hjälp för att komma till inre samling. Bön börjar med inre samling. (Har du utrymme i din vardag för inre samling, vad hindrar?).

2

En text som stärker oss i inriktningen av förtröstan hämtad från t ex bibeln är nästa steg. Man läser en kort strof högt och sedan tyst. Man läser för att komma till sitt djup, inte för att skaffa sig information. En lämplig text kan vara; ”Gud kom till min räddning” eller ”Gud är kärlek”. (Läs en kort text som du känner dig dragen till).

3 16

Läser du en lite längre text så kan du stanna upp inför det du fastnar för, snubblar på och låta detta sjunka in. (Har

du upplevt detta när du läst andra texter?).

4

När du har låtit texten tränga in i dig och förstärkt din inriktning av förtröstan så kan du på ett personligt sätt utgjuta dina innersta tankar och känslor för Gud. Det kan vara sådant du är tacksam för men också sådant som tynger dig. Det kan vara något du önskar eller tillbedjan av Gud. Psalmerna är exempel på personligt formulerade böner. (Prova att läsa någon psalm och se om du kan identifiera dig, om du känner igen dig själv.).

5

Orden kan få ta slut och utmynna i tystnad och samvaro, att du bara är i Guds närvaro och låter tankar och känslor komma och gå. Du sitter i en bestämd inriktning, i kärleksfull uppmärksamhet, öppen för Guds närvaro. Du låter allt vara som det är och överlämnar dig själv i Guds händer. (Liknande situationer kan man uppleva med en mycket god vän, man njuter av varandras samvaro, eller föräldern som är med sitt lilla barn, eller när tiden står stilla i en naturupplevelse, känner du igen detta?).

UNUM

MEDITATION - BASAL KROPPSKÄNNEDOM 7-10/4, tors. kl 18 till sön. kl 14.

Fördjupningskurs i meditation. Vi mediterar 20 minuter fyra gånger per dag. Om vädret tillåter gör vi korta meditativa vandringar i den vackra naturen. Det blir övningar i basal kroppskännedom för att främja fördjupningen i deltagarnas meditationsprocess. På kvällarna finns tid för samtal.

Kursledare är Eva Sköndahl, tandläkare, sjukgymnast med specialistkompetens i Basal Kroppskännedom och Carl – Göran Amnell leg. psykoterapeut och präst.

Kursavgift 900:-.

Helpension 2 130:17

Meditativ läsning Skrivet av Sr Veronica, medarbetare på Berget.

A

tt be är att vara vänd mot Gud, att ta emot sitt liv ur Guds hand, att leva med Gud, vår Fader.

Bönen har många former. Vi ber tillsammans med andra i liturgin, vi ber själva i vår kammare. Vi ber med ord, vi ber utan ord… Ett sätt att be är att meditera över Guds ord.

DENNA BÖN är mycket viktig. Gud är den okände och vi måste lära känna honom. Ofta reducerar vi honom till en avbild som vi skapat själva. Vi möter inte den levande Guden och vår bön blir inte någon dialog utan bara introspektion, projicering. Vi förblir instängda i oss själva! Bönen förblir utan kraft och har ingen verkan på vår vardagsliv.

UNUM

”INGEN HAR NÅGONSIN sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss” skriver Johannes (Joh 1:18).

Vi måste lyssna på Jesu ord och ta dem till vårt hjärta, låta dem växa i oss, om vi vill lära känna Fadern och den han har sänt, Jesus Kristus. ”Ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för” (Matt 11 27).

NÄR VI LÄSER BIBELN meditativt, i bön, är det inte för att veta något om Gud, eller för att få svar på våra frågor, utan för att möta Honom, den levande Guden. Vi lyssnar med hela vårt väsen, vi låter hans ord nå vårt hjärta, hela och förnya oss. Vi tänker 18

nya tankar, Jesu tankar (1 Kor2:16).

Vi erfar att det finns makt bakom orden, vi lyssnar och går in i en helig lydnad: ”Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?”(Apg 2:37) NÄR JAG LÄSER I BÖN, tar jag inte emot bara det som jag förstår, det som jag omedelbart kan ha nytta av. Jag tar emot även det jag inte förstår, det som stöter mig. Jag försöker inte hitta på förklaringar, eller på en passande tolkning. Guds ord är alltid större och mitt hjärta är för trångt. Det är som en gammal vinsäck (se Mark 2:22). Jag ska inte sortera det som passar och det som inte gör det! Jag tar emot allt och ordet självt kommer att utvidga mitt hjärta. Jesus säger att ordet är som ett frö som såningsmannen sår. Det tar lång tid innan det växer. Jag måste ha såningsmannens tålamod: ”Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet” (Mark4:27-28).

MARIA, JESU MODER, kan lära oss denna meditativa läsning. I början på Lukas evangeliet läser vi ”Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det” (Luk 2: 19) och lite senare: ”Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta” (Luk 2:51).

UNUM

I vår svenska översättning har vi olika ord: begrundade det och bevarade allt detta. På grekiska står samma verb med olika prefix: ”syn” och ”dia”.

Syn, står för det som går ihop, som i symfoni, dia, för det som går isär som disharmoni, eller diabolos, den som kastar isär, splittar!

Maria bevarar både det som stämmer med det som ängeln har förkunnat om hennes son, det som herdarna har berättat … och det som inte gör det, det hon inte förstår. Hon låter ordet växa och utvidga hennes hjärta. Hon går in i sin sons mysterium, ett mysterium som är oändligt mycket större än alla hennes tankar och föreställningar. Såsom Jesus växte i hennes modersköte, så har ordet vuxit i hennes hjärta. Därför kan hon stå vid korset som den troende. Hon litar helt på det ord som har sagts till henne vid bebådelsen även om hon, nu som då, inte kan förstå hur det ska ske.

I SLUTET PÅ LUKAS evangeliet möter vi två lärjungar på väg till Emmaus. De är fromma judar, de kan skriften men de får inget ljus av det.

Jesu korsfästelse går tvärt emot deras föreställningar och förväntningar.

De är förkrossade, instängda i sin förtvivlan. Främlingen som vandrar med dem och vars närvaro de inte har lagt märke till frågar dem: ”Vad är det ni går här och talar med varandra om?” (grek. ”vad är då de ord som ni 19

kastar framför er medan ni går?) De får ingen ordning på sin berättelse!

Döden på korset förblir för dem en skandal, den är meningslös. De kan inte av sig själva gå in i Jesu mysterium.

Jesus själv måste öppna skriften för dem: ”Då sade han: ”Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?” Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna”. När de kommer tillbaka till Jerusalem får de tillsammans med de elva möta den uppståndne och höra honom säga: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna. Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem”(Luk 24:2527 och 45-47).

så att vårt hjärta blir brinnande i oss och vi blir i stånd att så småningom gå in i kärlekens mysterium. Alla ord i skriften blir viktiga för oss, för allting handlar om Jesus Kristus, om den gode herdens kärlek som söker var och en av oss.

DEN HELIGE ANDE, sanningens ande, är den som vägleder oss med hela sanningen (Joh 16:13). Anden aktualiserar Jesu ord för oss idag, i vår konkreta situation. När vi mediterar över Ordet, börjar vi med att be Anden öppna boken för oss och göra ordet levande för oss så att det når vårt hjärta och bli vår näring.

PILGRIMSVANDRING 1-3/6, onsdag kl 18 till fredag kl 14.

Pilgrimsvandring från S:t Davidsgården till Ensro för övernattning och sedan till Styggforsen.

Samarbete med Svenska Missionskyrkan.

Medtag lakan, termos, plastlåda för mat, lämpliga kläder att vandra med Helpension 995:-

NÄR VI LÄSER SKRIFTEN möter vi Jesu den uppståndne, den som blev korsfäst. Hans kors är för oss, som för lärjungarna, en skandal. Vår tro sätts på prov av det ondas mysterium. Vi måste som Maria låta oss undervisas, UNUM

Möjligt att delta i retreat på Berget fredag till söndag.

20

S:T SIGFRIDS BOKLÅDETIPS Språk, tro och sanning hos Dostojevskij, Rowan Williams, Artos.

Intressant kombination av teologi och litteraturanalys. Att vara bekant med Dostojevskijs romaner är en fördel, men inte en nödvändighet.

Tillsammans med Williams gör läsaren en andlig djupdykning i ett världsberömt författarskap.

Det upplysta ögat, Stefan Brock, Anastasis.

Efraim Syriern levde på 300-talet och är än i dag en stor teologisk profil i östkyrkan, men tyvärr mindre känd i väst. Här får vi stifta bekantskap med en teologisk poet, eller poetisk teolog, som vägrar stänga in Gud i specifika definitioner.

John Henry Newman: hans liv och verk, Brian Martin, Artos.

Enkelt och utan krumbukter berättas en helig mans livshistoria. Inga obekväma fakta utelämnas, men det andliga djup, som rådde i J.H.Newmans liv framgår med all önskvärd tydlighet.

UNUM

�

Trons mysterium, Hilarion Alfejev, Artos.

Trons mysterium av metropolit Hilarion av Volokolamsk presenterar den ortodoxa trosläran för oss.

Författaren, som är väl förtrogen med de syriska och grekiska kyrkofäderna belyser ofta det han skriver om med texter från kyrkans äldsta tid. Boken berättar om en andlighet där, liksom i den tidiga kyrkan, teologin och livet i Kristus hör ihop.

Boken skrevs ursprungligen för unga ryssar, som på grund av att kristendomen var förbjuden under sovjettiden, hade mycket liten kunskap om vad kristen tro är. För oss är den en gedigen introduktion till den ortodoxa tron. Till exempel tar författaren upp hur man genom tiderna har försökt beskriva vem Gud är, vem Kristus är och vad Kyrkan är. Exemplen från kyrkofäderna och ortodoxa teologer och lärare är många.

S:t Sigfrids boklåda är öppen tisdag till söndag kl. 14-16.

21

YTTERLIGARE OM MEDITATION OCH BÖN I samarbete med min medarbetare Eva Sköndahl, skrivet av Per Mases.

Grethel och Per, två trotjänare som betytt så mycket för Berget.

”När vi sitter i meditation enligt za zen-metoden, sitter vi till stillhet för att vinna återhämtning och finna inre ro. Det gör gott att sitta enskilt likaväl som i grupp. Det är ett sätt av få kraft till oss själva, likaväl som till gemenskap med andra. Vi sitter i samklang med oss själva i en anatomiskt anpassade sittställning.

Meditationshållning är att sitta med upprättad rygg, vaket och oftast med öppna ögon i diamantställning, lotusställning eller på stol med kilkudde” (Eva Sköndahl).

M

editation i kristen mening är att vara öppen i kärlek och förtroende inför Guds kärlek som alltid söker oss – Vara öppen med fullt förtroende – Med fullständigt förtroende – UNUM

Med eller utan ord.

Hela vår personlighet får sin inriktning därifrån.

Vägen är därför öppen mot lovsång.

VARFÖR DÅ KAMP? Gud är ingen konkurrent!

Jesus säger: ”Utan mig kan ni ingenting göra.”!

För att inte kunna smita ifrån det som finns härbärgerat i vår kropp måste vi vara kvar i stillheten – utan avvärjande rörelse.

När kroppen alltmer blir samlad, blir man inte fängslad, men man konfronterar sig med känslor som man sökt hålla tillbaka men som ”sipprar upp” eller t.o.m. kan bli som konvulsioner: gråt – men ge inte efter i hörbara snyftningar. Sitt kvar, utan att lämna rummet – inte förrän förloppet är färdigt.

22

”Vid meditation enligt za zen-metoden sker påverkan i kroppen till exempel genom att blodtrycket sjunker, hjärtfrekvensen blir långsammare, andningen blir långsammare och muskelspänningen minskar.

På en psykisk nivå ökar du din förmåga till koncentration och uppmärksamhet, vidare övar du tålamod och uthållighet” (Eva Sköndahl).

Detta är början till reningsprocessen.

Men bara början!

VARFÖR DÅ TVIVEL? Gud är ju kärlek!

Bönen tar hand om fortsättningen och blir kärlek – kontemplation, Gud tar över.

Vägen är öppen!

Obs! Riktning.

UNUM

På korset upphöjde Jesus Guds härlighet, som är Guds kärlek!

Det är där han blir känd.

Jesus ger oss liv, därför att han ger oss Guds kärlek!

Det är där han blir känd!

Upprepa gärna: ”Jesus ger oss liv, därför att han ger oss Guds kärlek!” Jesus ger oss omedelbart oändligt mer än vad vi ber om.

VARFÖR FÖRBEREDA OSS FÖR KAMP? ”Idag ska jag vara med dig i paradiset.”

Idag…med mig…

När Jesus vänder sitt huvud mot oss, säger han: ”Idag, idag, idag…”

Nu VARFÖR TVIVEL? Sådant är inte efterstävansvärt!

Inte ens meriterande.

Nej, låt Gud ta över!

23

ALLT SOM ÄR

skrivet av Carin Noelius

Just när dagen vaknar - vänta vid ditt hjärtas gryningsljus Vila kvar i Ursprungets vaggande famn Dröj kvar i Den Älskades vilsamma andning Låt Det i dig som älskar föda dagen och skapa tankens, känslans och handlingens smekfulla rörelse Vakna, stig upp och kom ut i en dag till Guds ära.

Just när solens står som högst - låt dig åter föras mot mitten Han väntar vid källan ber dig om vatten…”Ge mig, älskade, något att dricka...”

Dröj kvar vid brunnen Vid sanningens varsamma blick Andas, lyssna, se – Allt som Är Du är eftersökt av Längtans Budbärare Låt Det i dig som är levande vatten rena varje tanke, känsla och handling i klara flöden Gå sedan vidare i dagen till Guds ära.

Just när dagen ger vika - återvänd till Den Älskade som aldrig övergav dig med solnedgångens kyss och ett ömsint bugande hjärta Ge dig själv - din kropp, själ och ande - tillbaka till Allt som Är till den vaggande famnen till den vilsamma andningen till Det i dig som tänt hjärtats eld som bestämt din skönhet och ditt uttryck och låt allt vara som det är bara vara… i ett stilla sjunget Amen Lämna dagen som ett kärlekens kvällsoffer medan natten gömmer Den Älskade i dina drömmar.

UNUM

24

I

Wikipedia inleder man förklaringen om vad meditation är med: ”en systematisk använd psykisk och kroppslig teknik som innebär fokusering och koncentration kombinerad med avspänning” – vilket är korrekt. Men i en allt för funktionell beskrivning av meditation riskerar något som kan vara ett sällsamt och mångdimensionellt mysterium att gå förlorat. Det säger jag väl medveten om att meditation samtidigt är en tillvaro i största enkelhet, där man söker att bara sitta sig till stillhet. Det är en stund i enskildhet; en stund där vi får stänga sinnenas dörr mot yttervärlden. Vi får vända oss inåt, utan vare sig ansträngningar eller ambitioner, men där avskildheten i sin dedikation till Gud, med tid och regelbundenhet, föder en djup känsla av enhet och gemenskap. Vi får ge oss själva, hela vår uppmärksamhet och kärlek tillbaka alltings Givare – och stunden kan då bli något av det mest dyrbara kärleksmötet med Den Älskade. Det är medveten närvaro, som då får djup mening i samvaro med Allt som Är.

TILL DEN ”stilla begrundan, lyssnandet inåt och den försjunkenhet” man också nämner i Wikipedia som kännetecken för en meditativ hållning, vill jag gärna addera en riktning. När Guds längtan efter själen får föra oss mot vår mittpunkt skapas ett UNUM

värn mot det yttre jagets tendens att begrunda, lyssna till och försjunka i sig själv. När meditationen får vara en gest av överlämnande; en villighet att glömma sig själv då befrias vi gradvis från psykets alla illusioner och sakta träder minnet av ”det jag som är mer än jag själv” fram.

RIKTNINGEN och relationen motiverar den längtande själen – även om det förstås också är en trösterik sanning att så snart vi vänder oss inåt, så kommer vi, förr eller senare, oavsett vår önskan om ökad fokusering och avspänning att möta Gud, eftersom Gud – är - och väntar i vårt hjärta och i det omedvetnas många vindlingar och dimensioner. Dessutom är ju Gud i hela skapelsen och ett meditativt förhållningssätt; det vill säga att behålla denna riktning och relation, är ett ytterst ett sätt att leva som föga har med höjden på vår meditationspall, antal minuter, sittställning och andning att göra. Det handlar mer om att i varje relation, till sig själv, till sin nästa och till varje uppgift, så långt det är möjligt, utgå från den mittpunkt som är ordlös bön och ett seende som är sprunget ur den djupa närvaron och samvaron av kärlek.

VARFÖR DÅ MEDITATION, behöver jag verkligen sitta ner 20 minuter, en eller par gånger om dagen?

Räcker inte vissheten om att Gud är 25

allestädes närvarande och räcker inte mitt meditativa förhållningssätt i vardagen?

livet. Vår tid är begränsad, men den kan lätt ”pratas bort” utan meningsfull riktning och relation.

JAG BRUKAR göra en enkel jämförelse med att gå i terapi. Om jag möter en klient på stan hälsar vi, stannar kanske upp en stund och pratar om väder och vind. Där berör vi inte djupa livsfrågor eller de ämnen som är aktuella i min klients liv. ”Vi ses på onsdag”…är kanske den avslutande frasen, för det är då som min klient avsatt tid för att reflektera och bearbeta. Det är då vårt möte ändrar karaktär. Närvaro, samvaro, begrundan, ett lyssnande inåt och en stund att sjunka genom lager av känslor, tankar till pundet som är nedlagt i själens innersta. Det finns en finess med att tiden är markerad och att vi håller den – precis som under meditation. Relationen har också betydelse – särskilt när terapin får vara en trepartsrelation, där Gud är” den Store Terapeuten” – och även riktningen är en avgörande faktor för terapins kvalitet. Det har stor betydelse att det är en avsatt tid!

Nästan varje klient vet att resan till sessionen är en förberedelse och timmen ett koncentrat av ”möte” som inte kan liknas vid många andra möten. Att tiden är avgränsad skapar en nödvändig fokusering och stöder medvetna val om hur tiden skall användas. Syftet är en spegling av

PÅ SAMMA sätt är det med den ordnade meditationen. Det är den stund på dagen som vi har bestämt oss för att avsätta till den allra mest fundamentala och viktigaste relationen till Gud. Även om Gud finns i allt och alla så blir det ibland med en känsla av ”väder och vind” vi umgås med det andliga. Precis som relationer mellan partners, vänner och barn så finns det vardagliga umgänget och tryggheten i varaktigheten där – och samtidigt är det så viktigt att ge varje relation sin egen, avsatta, enskilda tid. I den tid vi särskilt ger och tar emot sker ofta fördjupningen. Där lär vi känna oss själva och den andre på ett annat sätt än mitt i vardagens sysslor. Det behövs stunder där vi hinner nå den kärlek och tacksamhet som annars lätt kommer i skymundan för de plikter, vanor och trygghet som gör oss hemmablinda. FÖR MIG är meditation ostörda stunder när Det som alltid Är får träda fram tydligare. Det är stunderna när jag inte låter något eller någon annan komma emellan i den allra viktigaste kärleksrelation jag har.

Det är stunderna när jag odelat väljer Kärlekens Jag Är och därmed också väljer mitt sanna jag. Det är också då jag mer tydligt träder fram för mig själv och inför Gud. Det är stunderna

UNUM

26

när stannar upp inför min kärlek och tacksamhet och betraktar Givaren med Givarens ögon. Det stunderna när min ande drar sig in mot hjärtats innersta kammare, för ett stilla kärleksmöte som bara är - bortom varje bild och föreställning. Där jag bara är min sanna natur... inget annat, medan jag andas, stilla sittande på en 18 cm hög meditationspall med naturlig svank och händerna vilande i varandra. Där är jag… i Gud… och det räcker. Det är mer än nog. Det är min andes hemstad och det ger min själ färdkost för livets vandring – Det är vägen och målet; återhämtning och inspiration i samma andetag. Det är källan till den kärlek och de uttryck jag sedan bär med mig i relationer och uppgifter.

Ett namn är det enda jag tar med mig in i meditationen och ut ur den: Jesus - och i det finns allt.

FÖRDJUPNING I MEDITATION OCH KROPPSKÄNNEDOM 12-15/5 Tors kl. 18 till sön kl. 14.

• Genom de lugna, mjuka och välbeprövade övningarna i Basal kroppskännedom kommer du att börja finna din kroppsliga och mentala balans.

• Vi kombinerar detta med genomgång och övande i meditation enligt Za-zen – sittande till stillhet.

Kursen riktar sig till dem som har meditationsvana och vill fördjupa sin kännedom om kroppen och vägen till sin inre självstärkande förmåga.

Kursledare är Eva Sköndahl, leg tandläkare och sjukgymnast.

Kursavgift 800:-.

Helpension 2 130:-

Carin Noelius Själavårdsterapeut, dipl psykosyntesterapeut, kurs- och retreatledare. Författare till ett flertal böcker i ämnet, bl a ”Silentium – helande pågår” Libris och ”Gud som Älskare – Att besvara lidelsefull kärlek och längtan efter förening.”

Artéa Förlag.

UNUM

27

Kristen djupmeditation – form och inriktning Skrivet av Peter Kempe

K

risten djupmeditation har fått en stark förankring inom Svenska kyrkan. Idag räknar man med att det finns c:irka 150-170 meditationsgrupper i landet.

Meditation i olika former är för övrigt ganska vanligt. Såväl studieförbund som privata entreprenörer erbjuder meditationskurser, Transcendental meditation, Buddism och New Age. Man söker sig inåt för att uppnå lugn och ro, finna sig själv eller slockna ut. Det som olika meditationsformer kan ha gemensamt är kroppshållning, teknik och stillhet.

FORMEN

I Olaus Petri församling, Örebro, erbjuder vi sedan 10 år tillbaka Kristen djupmeditation varje vecka.

I instruktionen för nytillkomna beskriver vi kroppshållningens betydelse likväl som den kristna inriktningen.

När det gäller kroppshållningen så är detta en metod som tar med hela kroppen och som för in mot stillhet. Vi sitter på en pall på golvet. Med en rätt hållning avses att sitta i lodlinjen, med rak rygg, hakan något indragen mot bröstet. Sitter man så blir andningen fri och ger UNUM

avspänning. Vänster handrygg vilar i höger handflata och tummarna trycker lätt mot varandra. Vi sitter med öppen, vilande blick. Denna kroppshållning med lagom mycket spänning gör att de psykiska processerna inte går för fort och att man inte somnar. Vi kan också enskilt avbryta eftersom vi är i vakenhet och vila. I avspänningen kommer känslor och minnesbilder.

Förhållningssättet till tankar och känslor är att låta dem komma och låta dem gå, censurera inte. Avspänning erfar man i tilliten.

MEDITATION har funnits länge inom kyrkan – men kanske främst odlats inom klosterväsendet. Det har inte varit tillgängligt för var man.

Meditation som man ibland benämner kontemplation är inom kyrkans ram uttryck för bön – inre bön, tyst bön.

INTROVERT ELLER UTÅTRIKTAD

Man kan se meditationen ur lite olika synvinklar i förhållande till evangelisation och mission.

Evangelisation kan vara proklamation av evangelium som leder till omvändelse (Mt 28:19-20) men evangelisation 28

kan också ses som något som har med kyrkans väsen att göra. Det vill säga människor dras till kyrkan (Jh 12:31-32). Jesus säger att han ska dra människor till sig. I (Mt 5:14-16) sägs det om kyrkan att hon är världens ljus som ska lysa för människorna.

Paulus menar också i (2 Kor 3:2-3) att församlingen är Kristusbrev kända och lästa av alla människor. Bengt Sundkler redogör för dessa rörelser av utåtgående, centrifugala krafter och dragande, centripetala krafter i sin bok ”Missionens värld”. Med centrifugala krafter menar han budbäraren som går ut. Den centripetala åsyftar ”den dragning som attraherar främlingarna i periferin in till orten eller personen i centrum”.

Meditationen kan sägas dra människor till sig mer än att proklamera evangelium med förväntan om snar omvändelse. Meditationen är mer processinriktad än absolut. Kristen djupmeditation är evangeliserande och utåtriktad men på ett mer dragande (centripetalt) sätt än proklamerande (centrifugalt) och kan mycket väl vara ett uttryck för evangelisation och en viktig samtalspartner till en modern och postmodern kyrka i världen, med den gemensamma grunden att nå människor med evangelium.

UNDER DE 10 ÅR VI, i Olaus Petri, har erbjudit möjlighet till Kristen djupmeditation är det många UNUM

människor som har provat på och som inte har någon förankring i kyrkan.

Något eller någon har dragit dem till meditationen. Det är människor i olika åldrar, kvinnor och män med olika bakgrunder. Några har provat på olika typer av meditation, andra vill finna sig själva, en del ser det direkt som tyst, inre bön. En gissning hos mig är ändå att några personer genom årens lopp har funnit vägen till kristen tro genom kristen djupmeditation.

INRIKTNINGEN

Jesus Kristus är tänkt att väcka vår tro, vår tillit, vårt hopp och vår kärlek.

Kristus på korset visar oss att Gud är kärlek. Vi är älskade och får vara inför den kärleken och svara på den. Han säger ju: ”Fader förlåt dem, de vet inte vad gör” (Lk 23:34) det vill säga de vet inte att de handlar mot den kärlek som söker dem. I Jesus Kristus kan vi se denna trofasta kärlek. Jesus gensvarar alltid på Faderns kärlek. Kristi liv är menat att väcka vår förmåga till tillit och förtröstan. Just den här riktningen är grunden i meditationen.

Från Jesus Kristus på korset strålar Guds kärlek ut. Vår inställning av förtroende och tro till Gud får oss att släppa taget – spänna av. Vi får i denna förtroendefulla inriktning överlämna oss själva i Guds händer – i Faderns händer. Allt som är i oss av tankar, känslor, minnen, fantasier, smärta, vrede, oförätter och oro, ja 29

allt, ingenting behöver censureras – allt får överlämnas. Vi vänder oss till Gud i förtroende med våra liv.

Denna förtroendefulla inriktning gör meditationen till bön. Bönen är inte frånvaro av ord, tankar och känslor (vi tränger inte undan dem) utan vårt förhållande till dem. Vi håller inte fast, utan släpper taget om dem. Tro, tillit och förtröstan är grundhållningen som är väckt genom evangeliet.

VÅRT BEJAKANDE av oss själva som bejakade, älskade av en allomfattande, personlig kärlek öppnar oss och vi kan i förtroende överlämna oss i Guds händer. Precis som Jesus själv gjorde och lärde. Bejakelsen och accepterandet befriar oss.

Gud är alltid först i kontakten med oss (1 Jh 4:10, 19). Vår tro och tillit är alltid ett gensvar. Vi kan vila i detta förtroende och mogna. Ett ord kan hjälpa oss att bevara inriktningen av förtröstan; til exempel namnet ”Jesus” eller ”Gud är kärlek” (1 Jh 4:8b). Tankar och känslor får komma och gå och så småningom tystnar bruset och vi får uppleva stillhet och frid i vårt hjärta.

Vi är skapade till Guds avbild och vi är inför den kärlek som för oss in mot vår djupaste identitet. ”Bli kvar i min kärlek” säger Jesus (Jh 15:9). Livshållningen är ett Ja till livet (1 Jh 1:2) eftersom jag är älskad, önskad och skapad av Gud som har UNUM

en kärleksfull avsikt med mitt liv. Jag kan ha tillit till processen, bejaka mig själv, släppa taget och överlämna mig.

Mer och mer i mitt liv blir bejakat i denna försoningsprocess. Bejakat/ accepterat, identifierat, överlåtet och integrerat. Allt finner sin rätta plats i mitt liv. Allt blir användbart. Vi är alltid inför kärleken och får svara på den med våra liv – med vår överlåtelse.

Målet är det rena hjärtat, fyllt av kärlek och utan biavsikter, lika Jesus.

JAG VET MIG VARA älskad, accepterad – tilliten växer och jag kan möta det som kommer upp inom mig, möta mig själv. Jag behöver inte dölja det eller gömma det. Kärleken är den djupaste av relationer som gör mig till person. Ett jag möter ett du.

Det är inte en opersonlig kraft eller tomhet vi överlämnar oss till. Även i den djupaste tystnaden förblir vi personer och upplöses inte i alltet.

Vi får bara vara inför honom. Vi behöver inte prestera något. Våra tankar, känslor och ord får strömma, komma och gå. Det är en ordlös bön – där vi överlämnar oss själva. Detta överlämnande av oss själva; våra sår, brister, felsteg får vi släppa taget om under bönen och sedan fortsätta leva i den inriktningen dag för dag, stund för stund.

AVSIKTEN I EN människas liv är att bära frukt (Jh 15:5, 8, 16).

30

Ett fruktbärande liv som hjälper omgivningen att blomma. Frukten finns i djupet av oss – och vi bär frukt när vi lever i denna akt av överlämnande och överlåtelse av oss själva till Guds barmhärtighet och förlåtelse. Andens frukt är en god frukt ”Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning” (Gal 5:22-26). När vi väljer att leva i inriktningen av tro, hopp och kärlek så står vi i samklang med Guds närvaro. Vi bejakar inriktningen och meningen med våra liv – som är kärlek. Vi växer in i det som vi redan är som Guds avbilder.

I KRISTEN djupmeditation så skall den kärlek som ständigt söker upp det förlorade; även inom oss, i våra erfarenheter och upplevelser genomlysa och genomströmma hela vår person, vårt psyke genom bejakelse och accepterande; ”detta finns inom mig, är en del av mig, jag överlämnar det”. Kroppens gensvar i meditationen är avspänning i kropp och andning, i hjärtverksamheten som går ner, blodtrycket som sjunker, stressbearbetning, vila och frid och ett förtroendefullt överlämnande av hela mig i min Skapares och Frälsares händer. Den helige Ande evangeliserar oss.

TILL SIST

Det handlar om att överlämna sig själv UNUM

dag för dag, stund för stund i Guds händer – hela mitt liv och leva i hans närvaro som är kärlek. Då lever vi i en fruktbärande inriktning som kommer andra människor och oss själva till del – och avsikten med vårt liv som Guds älskade barn förverkligas! När man lever ett liv i samverkan med det som är meningsfullt och har kärlekens inriktning så lever man i samklang med Guds helige Ande. Ett liv i destruktion, självsabotage samverkar inte med den helige Ande. Anden för oss in mot korset, Kristus och kyrkan – till befrielse och försoning.

Människan är tänkt att ta emot sitt liv som en gåva och sedan ge det tillbaka ”ge som gåva vad ni har fått som gåva” (Mt 10:8b) säger Jesus.

Människan är tänkt att leva i denna inriktning och genom tro/förtröstan på Guds ofattbara godhet och kärlek mogna och bära frukt (Jh 15). Jesus säger att ”utan mig kan ni ingenting göra” (Jh 15:5) och menar att utan kvarblivandet i honom, i hans ord och kärlek kan vi inte bära frukt. Det som är väsentligt och har ett bestående värde har med Guds kärlek och Jesu ord att göra. Ett fruktbärande liv är likt hans liv. Vi är skapade till Guds avbild – meningen och inriktningen i våra liv är kärleken. Vi får långsamt (eller fort) bli vad vi redan är: ”Guds älskade barn”. I kampen inom oss och utanför oss får vi ständigt ställa oss på kärlekens och sanningens sida.

31

PÄRLAN I HIMMELRIKET

Vi avvisar destruktivitet, negativism liksom resignation. På så sätt får Anden mer och mer genomstråla vårt liv.

Litteratur.

Caird, G.B and Hurst, L.D (1994) New Testament theology. Oxford; New York. Clarendon Press; Oxford University Press.

Johansson, H. (2006) Så räddar Gud världen. Uddevalla. Libris förlag.

Mases, P. (1998) Den inre trädgården. Eslöv. Artos bokförlag.

Rainer, T.S. (1993) The Book of Church Growth – History, Theology and Principles. Nashville. Broadman Press.

Sundkler, B. (1970) Missionens värld.

Stockholm. Läromedelsförlagen.

Skrivet av Berit Edman Jesus säger: ”Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl.

Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta vara” (Matteus 6: 19-21).

I

djupmeditationen får vi en möjlighet till att stilla oss, att bara vara, att försöka lugnt och stilla ta emot vår vilja att be utan ord.

Jag säger just ta emot vår vilja, för då släpper vi vår vilja, vi måste släppa för att ta emot. Då blir det Guds vilja, ske din vilja Herre.

Himlen finns inom oss.

Jesus säger ”samla skatter i himlen”.

Jag tänker då på den underbara pärlan i liknelsen om himmelriket.

Bönen i djupmeditationen är pärlan i himmelriket, som också är hjärtats bön. –”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta vara”.

Vem skulle inte gå och sälja allt för denna pärla. Om det är min vilja jag måste betala med, så – Herre tag emot min vilja! Låt din vilja ske i himlen så och på jorden ty riket är ditt. Amen.

UNUM

32

Kristen djupmeditation – inre bön Skrivet av Christer Säll, tertiarie i Franciskus Tredje Orden.

A

tt släppa taget om tankarna och låta kroppen göra jobbet. Bön är att stå i ett personligt förhållande till Gud. Det förutsätter en vilja att få veta vem Gud är och att släppa in Gud i sitt liv. I umgänget med Gud kan bönen naturligt uttrycka sig som begäran om något viktigt, vädjan om förlåtelse, tacksägelse och tillbedjan.

Den inre bönen kan vara korta repetitiva böner t.ex Jesusbönen som hjälper mig till oavlåtlig bön. En annan böneväg är meditation med något objekt. Efter en förberedelse och läsning av en text, ofta ur evangelierna, får man under en stund leva sig in i texten. Här har den ignatianska spiritualiteten som betonar föreställningsförmåga och inlevelse fått stor betydelse idag.

Den franciskanska spiritualiteten betonar mera affektion – upplevelse och intensifierad kärlek. Avslutningen innebär samtal med Gud, nya insikter och en vilja att göra ny ansats i sitt liv.

UNUM

DEN OBJEKTLÖSA meditationen låter allting vara som det är och försöker släppa taget om tankar och föreställningar. Det handlar inte om att undertrycka tankar och känslor utan att bejaka dem. Att långsamt bli bekant med sitt inre när inga yttre impulser och stimuli finns. Att bejaka allt som finns i sitt inre även mörka tankar och sådant som jag skäms för. ”En total bejakelse av att vi är ljuset barn innebär att man ibland bejakar att man skäms. Med det får inte leda till fiendskap mot mig själv eftersom Gud visar detta för att hjälpa mig framåt, mot min djupaste identitet. Gud kan förvandla allt! Man behöver därför inte skydda sig genom att förändra tron utan man bejakar den förlåtelse som inte innebär att Gud ser genom fingrarna, men att Gud förvandlar. Han gör mig ren!

Då kan jag behålla min självrespekt och gå vidare” (Månadsbrev till Ekumeniska Kommuniteten i BjärkaSäby januari).

33

RIKTNINGEN I MITT LIV avgör om meditationen är kristen. Man vänder sig från introspektion till skådande, att vara inför Guds ansikte liksom man kan vara inför solen och låta sig värmas. Den kristna djupmeditationen öppnar upp för Gud och gör mig beredd för Guds ankomst när det nu blir. Den är Guds fria gåva och inte beroende av min ansträngning Den kristna djupmeditationen ligger nära kristen mystik där allting är nåd. Man kan be om nåd, förbereda sig och öppna upp sig men inte mera. Det handlar aldrig om försök till manipulation eller magi.

DET CENTRALA i kristen djupmeditation är att bejaka kroppen.

Genom inkarnationen har Gud sagt sitt ja till kroppen. ”Det är till stor del via kroppen som människan blir frälst. Sakramentens heliga tecken är handlingar som prästen förmedlar genom sin kropp. De beledsagas av det sakramentala ordet som uttalas med hans mun. Sakramenten betjänar sig av materiella tecken (vatten, bröd, vin) som människan får komma i beröring med. Det är över kroppen som vatten utgjuts vid dopet, det är kroppen som smörjs med helig olja, det är endast genom kroppen som vår ande kan nära sig med Kristi lekamen och blod: den eukaristiska nåden kommer oss inte till del om inte vår kropp äter och dricker. Kroppen är mötesplatsen UNUM

för Gud och människan, nådens port, den kanal genom vilken Guds kraft strömmar in i människan” (Wilfrid Stinissen – Kristen djupmeditation).

Kropp och själ hänger oupplösligt samman och därför är kroppen hela tiden med när vi mediterar. Om vi inte är i balans utan har ont, hosta eller är för trötta så kan detta hindra meditationen.

Om vi däremot lär oss handskas med kroppen är den till stor hjälp. Att öva sig i att sitta och vila istället för att ge efter för oro och för att jag borde göra något annat är viktigt för att vänja sig vid tystanden och att stå ut med sig själv. ”När du tvingar din besjälade kropp till orörlighet, är det du själv som kommer till ro” (Wilfrid Stinissen – Kristen djupmeditation).

KRISTEN DJUPMEDITATION blir det personliga mötet med Gud där jag är kvar i min person utan att gå upp i alltets enhet. Jag är någon därför att jag är älskad av Kristus (Luk 12:37). Denna kärlek driver mig sedan till engagemang och aktivitet i samhället gentemot mina medmänniskor och hela Skapelse. Att sitta i diamant- eller karmelitställning ger en naturlig böneställning där man omedelbart efter meditation kan resa sig för handlig. På så vis är kristen djupmeditation världstillvänd och sträcker sig ut för att återspegla Kristi utgivande kärlek.

34

EN RÄTT KROPPSSTÄLLNING, med en upprätt stolt kroppshållning i lodlinjen; ger en avspänd hållning och möjlighet att vara helt stilla. Denna ställning ger minnen och avtryck i kroppen som gör att jag kan nå den inre vilan varhelst jag sätter mig på detta sätt. När man hittat denna avspända kroppshållning möjliggör den en lugn och djup andning som man helst inte skall försöka styra utan man fåt låta sig bli andad. Inandningen är en bild av mitt totala beroende av min omgivning och i utandningen får jag en bild av det fundamentalt mänskliga att kunna släppa allt ifrån mig. Ett liv i obalans kan ge en snabb och ytlig andning.

”GENOM MEDITATION där också kroppen är indragen inkorporerar eller införlivar vi vår tro med vår natur, så att den blir en del av oss själva, ja, blir till vårt kött och blod. Det säger sig självt att en sådan meditation breder ut sig mycket lättare över dagen. Den har en klar benägenhet att bli till en oavlåtlig bön, och det är just detta som varje bedjande människa längtar efter” (Wilfrid Stinissen – Kristen djupmeditation).

OM ALLA TANKAR FÅR komma upp ur det inre utan censur kan det däremot vara viktigt att släppa taget om dem och inte tänka vidare. Som hjälp till detta kan man tyst i sitt inre be Jesusbönen eller säga ”släpp taget” parallellt med andningen. Man kan också observera sig själv, följa en del av andningsprocessen eller känna andningsankaret i bukområdet där man håller händerna.

Avspänningen som blir resultatet kan göra att man kan bli av med aggressivitet och ångest. Stressen släpper och jag blir mera uppmärksam och mottaglig.

UNUM

VÄNFÖRENINGENS ARBETSDAGAR 23-27 MAJ, måndag kl. 18 till fredag kl. 10.

Välkommen till dagar av arbete, bön och gemenskap på Berget!

35

STIFTELSEN BERGET, Tempelvägen 10, 795 91 RÄTTVIK. 0248-79 71 70.

BANKGIRO: 574-3323.

E-POST: david@berget.se.

WEBSIDA: www.berget.se.

UNUM tidskrift för ekumenik, retreat och meditation. Utges fyra gånger per år av Stiftelsen Berget i Rättvik.

Prenumerationsavgift 150 kr.

Medlemmar i Bergets vänförening får Unum utan kostnad.

Medlemsavgift 250 kr. För studerande under 25 år 150 kr Medlems- och prenumerationsavgift betalas via Bankgiro: 574-3323 Nästa nummer är temat: Retreat!