Fastan och Pås 202 nr 7
”Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. Då kom frestaren och sade till honom: ”Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.” Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun” (Matt 4:1-4). Fastetiden vill lära oss något om den helige Ande och kampen mot ondskans ande. Vi ser att det är Gud och inte Satan som har initiativet. Det var inte den onde som försökte lura Jesus, inte en snara som djävulen hade lagt ut utan vår Herre gick i lydnad för den helige Andes vägledning. När han besegrat frestelserna styrktes han med kraft från den helige Ande (Luk 4:4), och det är tydligt att frestelserna inte störde Andens närvaro i Jesus utan denna närvaro snarare intensifierades och stärktes. Evangelierna vill visa att Jesus befriade sig från Satan i öknen för att sedan kunna befria alla andra. Därför börjar Jesus direkt efter ökenvistelsen med att befria människor, med hjälp av den helige Ande (Mark 1:21ff, Matt 12:28, Luk 11:20). Det är just den helige Andes aktivitet i Jesus som visar på hans seger över det onda, över den onde, och tecknet för att Guds rikes tid hade börjat på jorden. ”I den helige Andes närvaro, förlorade djävulen sin makt” (S:t Basileos den store). Och Jesus undervisar just om att ”denna världens härskare är dömd” (Joh 16:6-11) och så är det den helige Andes närvaro i Jesus som visar att den nya tidsålderns har inletts! När Jesus dött och uppstått gjorde den helige Ande klart för världen att Satan hade blivit besegrad, inte endast i Jesu död utan också i djupen av lärjungarnas liv, fienden hade blivit besegrad i deras liv så att de med stort mod kunde kämpa sina egna strider Det är ett missförstånd att tro att avvisandet av den onde i vår sekulära kultur skulle vara ett argument mot att det finns en ond makt. Det vore det allra mest absurda om en kultur som avvisat Gud skulle erkänna djävulens existens. Problemet med en kultur som avvisar den andliga sidan av tillvaron är att det onda tenderar att bli ännu mer närvarande och konkret just när man inte vågar konfronteras med en ond makt. Se bara på hur vi tenderar att acceptera skräck och våld som något normalt. Det finns en tendens att acceptera det onda som något som går att förklara eller bortförklara… Men vad vi behöver är en sund inställning som gör att vi varken ser djävulen överallt eller ingenstans. S:t Augustinus säger i en predikan att ”Djävulen gläds när han blir beskylld för något. I själva verket vill han att du skyller på honom. Han är mer än villig att lyssna på alla dina beskyllningar så länge som det håller dig borta från att bekänna dina egna synder” Det viktigaste under denna fastetid är att vi fått den helige Ande som vår Försvarare mot alla anklagare, som S:t Kyrillos av Jerusalem säger: ”I Gud har vi en stor allierad och beskyddare, kyrkans store lärare, vår store försvarare. Därför fruktar vi inte djävulen och hans demoner, eftersom att den som kämpar i oss är så mycket starkare än de!” Guds frid och allt gott, Pax et Bonum, fader Peder Bergqvis
k
6
1
.
t
.
t
n
Bönebrevet från Berget nr 76, Fastan och Påsk 2021, sidan 1
Bönebrev frå Berge