Bönebrev från Berget
Påsk 2017 nr 63
"Då återvände lärjungarna till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder" (Apg 1:12-14) I Nya testamentet ser vi hur Kyrkan växer fram utifrån apostlarnas möte med den uppståndne Herren, Jesus Kristus, hans himmelsfärd och sändandet av Hjälparen, den helige Ande. Jesus är Herre och Guds Son, inte för att han själv har sagt det utan för att Fadern bekräftade och bevisade hans gudomliga anspråk genom att uppväcka honom från de döda. Han är Messias, den smorde, som ger den helige Ande åt sina lärjungar men också den som tillsammans med den helige Ande samspelar, ömsesidigt ger Sonen och Anden varandra till de troende. Anden ger Sonen till människan, genom jungfru Maria, och Sonen ger Hjälparen den helige Ande till de troende. I Eukaristin ger den helige Ande Kristus, hans kropp och blod, åt kyrkan och sedan ger Kristus den helige Ande åt kyrkan i kommunionen. Kyrkan befinner sig i centrum för Faderns, Sonens och den helige Andes uppmärksamhet. Treenighetens ständiga givande av sig själv i en enda oskiljaktig enhet, gemenskap och vänskap är som en flod vars hälsosamma vatten rinner ut i Kyrkan och ständigt gör henne frisk. Det första Kyrkan gör, i sin första påsktid, är att hålla ihop, att samlas till ständig bön, i en vänskapens gemenskap mellan apostlarna och de andra lärjungarna. Så är det också bönegemenskapens uppgift att hålla ihop, i ständig bön, i en vänskapens gemenskap mellan kommuniteten, styrelsen, vänföreningen, bönegemenskapen och alla gäster, gårdspräster, kurs- och retreatledare. Jungfru Maria finns i apostlarnas närhet, ja hon är i själva verket modellen för kyrkan. Hon är den brud som lyssnar till Brudgummens röst, Guds Ord. Hon lyssnar och lyder, hon är öppen, mottaglig och hon svarar också sitt “ja” när Gud kallar. Den helige Ande har kommit över henne, och i henne, i samband med Guds människoblivande. Hon är fylld med den helige Ande, hon bär på Guds Son och hon lyder Fadern helt och fullt. Ja, hon är full av nåd, utan någon reservation, det finns ingenting i henne som spjärnar emot Treenighetens uppfriskande flöde av nåd och liv. Jungfru Maria är den första medlemmen i kyrkan och efter henne kommer människor från alla folk, språk och stammar, också vi. Alla har vi plats i moderns hjärta, det hjärta som Gud har givit åt henne. När Ordet blivit kött blev hon Guds Moder, detta moderskap bekräftades och utvidgades av Jesus från Korsets trä, när han gav Maria som Moder till den älskade lärjungen, till Kyrkan och alla dess medlemmar. Med jungfru Maria och hela Kyrkan får vi under påsktidens femtio dagar växa och mogna i tro, hopp och kärlek. Vi inbjuds att mer och mer se våra liv i påskens ljus; i ljuset från Kristi lidande, död, begravning, uppståndelse, himmelsfärd och i sändandet av den helige Ande. Jesus Kristus, Guds Son och vår Herre, den strålande morgonstjärnan, honom tillhör all ära och härlighet, från evighet till evighet. Amen. Guds frid och allt gott, fader Peder Bergqvist Bönebrevet från Berget nr 63, påsk 2017, sidan 1