Bönebrev från Berget
Påsktiden år 2016 nr 59
“Du öppnar vägen när jag är trängd. Visa mig nåd och hör min bön” (Ps 4:2) Den kristna tron ekar så tom för många i vår tid. Vad betyder egentligen ord som nåd och frälsning? Vi behöver återvända till Bibeln, för där finns inga abstrakta begrepp, dogmatiska formuleringar, utan där är nåden och frälsningen integrerade i ett mänskligt begripligt sammanhang. Det är fångenskap, sjukdom, öken, lidande, krig… obarmhärtiga tillstånd som människan inte rår på. I dessa situationer vänder sig den troende människan till Gud, eftersom Gud själv är människans konkreta frälsning och nåd. Skriften vittnar om Guds omsorg om människan, hans kärleksfulla och totala nåd och barmhärtighet mot syndaren. “Svara mig när jag ropar, Gud, du som skaffar mig rätt. Du öppnar vägen när jag är trängd. Visa mig nåd och hör min bön” (Ps 4:2). Hela påskmysteriet är ett universellt svar på människans rop på hjälp i hennes utsatthet och kamp. Människan finns aldrig utanför Guds handlande nåd och Jesus Kristus är med hela sin person och verk ett svar på den längtan som Gud nedlagt i varje människohjärta. Gud ger sig själv, det är en kärlekens rörelse för att möta och hjälpa människan i hennes utsatthet och kamp. Samtidigt har Gud ingjutit en öppenhet i människan så att hon kan ta emot Guds nåd och frälsning, människan kan röra sig mot Gud, hon kan omvända sig till sin Skapare. Och mellan dessa rörelser finns en förmedlare, Jesus Kristus, i honom rör sig Gud mot människan och människan mot Gud. Korset är en korsning där Guds och människans vägar möts: Guds väg till människan och människans väg till Gud. I nya testamentet skildras denna vår väg till Gud som en nyfödelse som sker i och genom Jesus Kristus. Jesus är intimt förknippad med födelse, han är den födde, den förstfödde både av Fadern före all tid och av jungfrun Maria, här i tiden… “Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen” (Kol 1:15, Heb 1:6). “Hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget” (Luk 2:7). “Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder” (Rom 8:29). “Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod” (Upp 1:5). Han är den förstfödde bland bröder och den förstfödde från de döda för att för att vi ska komma efter honom, han drar oss med sig i sin ärorika uppståndelse och himmelsfärd upp på Faderns högra sida, där vi har vårt hem. Vi är inte på väg mot döden utan mot livet och härligheten på Faderns högra sida. Sr Veronica skriver längre fram i Bönebrevet om att darra och tystna inför påskmysteriet. När jag öppnar mig denna kärlek som strömmar från den uppståndne Herren, den kärlek som “öppnar vägen när jag är trängd”, då blir jag tyst! Det är inte på mig det hänger, mina ord räcker inte till, det är inte längre jag som lever, det är Kristus som lever i mig! Jag faller ned i tillbedjan inför detta mysterium som attraherar min längtans djup, och förvandlar mig inifrån. Vi ber att Berget troget ska få förvalta detta mysterium som anförtrotts oss. Guds frid och allt gott, Peder PS! Sex medlemmar i kommuniteten upptas i Katolska kyrkan på påsknatten i Stockholm. Peder Bergqvist diakonvigs den kl. 16.00 den 26/5 i Den Gode Herdens kyrka i Falun, prästvigs den 11/6 kl. 11.00 i Katolska domkyrkan i Stockholm. Bönebrevet från Berget nr 59, Påsktiden 2016, sidan 1