Bönebrev från Berget
Advent år 2015 nr 57
“Jag sänder dig för att du skall öppna deras ögon och vända dem från mörkret till ljuset!” ”Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus” (2 Kor 4:8). Människans hjärta är oroligt och hennes dilemma är att hon inte kan tillfredsställa sin djupaste längtan. Hon kan inte fullborda sitt öde om inte hennes Skapare kommer henne till mötes. Kristen tro förkunnar att det är just det som har hänt. Det är det vi firar i advent, som betyder ankomst, Herrens ankomst, adventus domini. Adventstiden är en liturgisk förberedelsetid inför julfirandet, det är en helig tid, då kyrkan närvarandegör Guds Sons första ankomst till människorna och hans återkomst vid tidens slut. Adventstiden är därför en horisont av hängivenhet och glad förväntan. I liturgin sätts vi in i Kristi verklighet och hela tillvaron förstås utifrån Kristus som alltings centrum, den som ger innehåll, identitet, mening och mål åt allt. Han som är både människa och Gud, Människosonen och Guds Son, kroppslig, tidslig och samtidigt evig och ofattbar, är också den som kan ge mening åt livet i dess alla dimensioner. Det är Jesus som fyller hela tillvaron, varat och tiden, med mening och innehåll och samtidigt så överskriver han allt vad tid och vara är; ”Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, Allhärskaren” (Upp 1:8). Så var det för Paulus; hans liv förvandlades steg för steg från den dag då han mötte Kristus på vägen till Damaskus, ljuset som var starkare än solen. Hela hans liv infogades i Kristi verklighet, i hans död, uppståndelse, himmelsfärd och sändandet av den helige Ande. Hela Paulus liv och olika livsperioder blev infogat i Kristi verklighet, Paulus tid blev Kristi tid! Detta skedde genom Kyrkan vilket tydligt beskrivs i Apostlagärningarna 9, med Ananias och församlingen i Damaskus som döper honom och vägleder honom in i kyrkans liv, in i Kristi verklighet. Paulus är ett mönster för oss, mönstret att Gud vill resa oss upp, för att gå hans ärenden in i vår kultur. Han säger: ”Stig upp och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till min tjänare och till vittne om vad du har sett av mig och vad du kommer att få se av mig i framtiden, … Till dem skall jag sända ut dig, för att du skall öppna deras ögon och vända dem från mörkret till ljuset och från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig skall de vinna syndernas förlåtelse och få en plats bland dem som helgats” (Apg 26:16-19). I adventstidens heliga liturgi får tiden en mening som ingen annanstans i tillvaron, för där tränger Kristi verklighet igenom, Kristi ljus skiner på oss i liturgin och allra särskilt i den heliga Eukaristin, då allt som ”varit, är och skall komma” samlas i Eukaristin som en levande horisont! I anamnesen, åminnelsen, så ser vi detta, där närvarandegörs Kristi enda offer, vi bär fram oss själva som ett heligt offer inför Fadern, och samtidigt tar vi emot det eskatologiska livet som möter oss från framtiden, vi föregriper Herrens ankomst i härlighet! Det som varit, det som är och det som kommer, sammanfaller i en enda helig harmoni, horisont, verklighet som är Kristus själv! Guds frid och allt gott, Peder PS Det kostar ingenting att vara medlem i Bönegemenskapen, Vänföreningens årsavgift är 300:Bönebrevet från Berget nr 57, Advent 2015, sidan 1