Bönebrev från Berget
Fastetiden år 2017 nr 62
“Det finns mer gott i bön och fasta och i den rättfärdiges välgörenhet än i den orättfärdiges rikedom” (Tobit 12:8) I en bysantinsk fastebön får vi hjälp att se vad fastetiden handlar om: ”Öppnade är ångerns heliga portar, låt oss med fröjd gå in genom dem i avhållsamhet från mat och från syndiga begär. Nu är Fastans saliga tid, som låter ångerns strålar lysa; låt oss då i gemensam iver ta emot dessa strålar, låt oss frigjorda från ljumhet och lättja jubla i glädje. Ja, med glädje går vi in i Fastans heliga tid för att börja den andliga kampen, så att själen blir renad och kroppen luttrad. Låt oss i kärlek hålla ut, så att vi blir värdiga att skåda Kristi allraheligaste lidande och Påskens saliga högtid”. Fastan är ett medel för att nå målet: gemenskapen med Gud. Fastan hjälper oss att skapa utrymme för Gud. Genom att ta bort något skapar vi utrymme för något annat. Fastan blir missriktad om den inte kopplas samman med bön och barmhärtighetsgärningar. Vad ska vi ”fasta från” och vad ska vi ”fasta till”? För det första bör fastan innebära att vi avstår från något som tillhör matbordet, äta och dricka mindre för att hungra och törsta mer medvetet efter Gud. Vad vi fastar ”till” är att komma närmare Gud, att älska, lyda och efterfölja Kristus mer. För det andra kan det vara en hjälp att tänka på att det både finns kroppsliga och andliga barmhärtighetsgärningar som bör utföras under fastan. Det kroppsliga och det andliga får aldrig skiljas åt, vi är både kropp och ande. Jesus säger att varje gång vi ger mat åt hungrande eller dryck åt törstande, varje gång vi klär en naken människa eller tar emot en främling, varje gång vi besöker sjuka eller fångna, då gör vi det för honom (Matt 25:31-46). Det är också viktigt att begrava de döda (Tobits bok). Kyrkan kallar detta för ”kroppsliga barmhärtighetsgärningar”, eftersom det handlar om att hjälpa människor med deras materiella behov. Men det finns också andliga barmhärtighetsgärningar som gäller andra behov och som rör människors inre liv. Att uthärda varandra med tålamod, att ge tvivlande råd, förmana syndare, trösta, förlåta och be till Gud för levande och döda och för förföljare. Framför allt måste fastan förenas med uthållig bön. I en god fasta förenas; fasta från mat, barmhärtighetsgärningar, bön. Viktigast av allt är att fastan förenas med uthållig bön (Dan 9:3, Tob12:8, Mark 9:29, Luk 2:37, Apg 13:3, 14:23). Guds frid och allt gott, Peder PS! Vi har välsignat årets ljus till bönegemenskapen. Beställ gärna av Ingrid (ingrid@berget.se) Bönebrevet från Berget nr 62, Fastetiden 2017, sidan 1