Min första kontakt med Sverige Jag var 19 år när jag satt på flyget från New York på väg till Sverige för första gången. Det fanns många svenskar på planet och jag hörde dem prata med varandra och förstod att de pratade sitt eget språk: svenska. Det var för mig ett helt nytt främmande språk, som lät så underligt och så annorlunda än franskan, engelskan och kreol som jag är van vid. Jag satt lugnt och lyssnade med stora öron och stor nyfikenhet. Jag, i mitt huvud, försökte förstå. Jag fångade då och då upp några ord som lät bekanta, främmande ord som jag senare förstod att det heter. Det var franska ord och engelska ord. Lånade ord helt enkelt. Vad konstigt tänkte jag då. Att blanda ett språk på det sättet. Jag tyckte ändå att det var rätt kul och kreativ som jag är, lyssnade jag noggrant på vad de sade. Jag lade ihop orden och struntade i det som jag inte förstod. Jag låtsades rekonstruera konversationen i mitt huvud. En lek som jag var väldig road av under den långa flygresan. Det mesta var min egen fantasi. Jag förstod ju ingenting av vad de sade men det var kul. Jag gjorde min egen tolkning, min egen översättning.
8