Issuu on Google+

Vad är Mah-Jong Det Stockholmsbaserade klädföretaget Mah-Jong existerade mellan 1966 och 1976. Det startades av Helena Henschen, Veronica Nygren och Kristina Torsson som alla gått ut Konstfacks textillinje åren innan. De producerade färgstarka basplagg och klädde en vänsterpolitiskt medveten generation och en kvinnorörelse under stark uppsegling. Med namnet Mah-Jong ville man visa sitt politiska intresse och associera till Mao Tse Tung och Kina. Från glada rebeller i neonlysande popmode till socialistisk samhällskritik och miljöengagemang – tydligare än något annat företag illustrerar Mah-Jong 1960- och 70talens utveckling. Enligt Carolina Söderholm i boken Svenska formrebeller 1960- och 70-tal som utkom 2008. Klädesplaggen var enkelt skurna basmodeller utan modedetaljer, ingen utsmyckning utan funktion, där de uttrycksfulla mönstren, starka färgerna och tygkvaliteten spelade huvudrollen. Den första kollektionen från Borås trikåfabrik i lysande neonfärgad akryl såldes på NK. Det blev succé direkt och innan man ens hunnit annonsera var kläderna slutsålda. Det var inte mer än fyra mönster men färgerna var fler och kombinationsmöjligheterna oändliga. Akrylkläderna bröt med det tidigare rådande stela tant- och herrmodet. Konstnären och fotografen Carl Johan De Geer fotograferade kläderna med konstnären Marie-Louise De Geer som modell. Hennes docklika utseende och poserande i slitna gaturum tillsammans med hans vidvinkelperspektiv gav bilderna ett uppseendeväckande karaktär. Marie-Louise De Geer fick strax sällskap framför kameran av Åsa Moberg och Johanna Hald – tre färgglada systrar, en mörk, en ljus och en rödhårig - som lekte framför kameran. Klädmodellernas stretchmaterial tillät rörelsefrihet. Med de starka färgerna och tydliga mönstren ville man synas och säga här är jag, jag finns och det här står jag för. Men inte bara som en demonstration utan för att Veronica Nygren, Kristina Torsson och Helena Henschen, ville föra fram vackrare och sensuellare vardagskläder för både män och kvinnor. Förebilderna till tygmönstren fanns i folkloristiska mönster, persiska miniatyrer, i naturens bladverk och djurliv. Mah-Jongs mönster var från början vävda i akryl men då man gick över till plysch och silkestrikå började man istället att trycka mönstren. Fåglarna, blommorna och bladen var tydligt handritade, oregelbundna och levande i rörelse. I Veronica Nygrens fågelmönster fanns inte en fågel som var likadan utan alla hade sin egen stil; näbbarna var böjda eller raka, ögonen runda eller avsmalnande, en tittade hit, en annan dit. De flög över plaggen liksom Kristina Torssons mönster Blomma, där blad och blommor slingrade sig diagonalt över tyget. I Helena Henschens mönster Kärna, täcker tusentals kantiga prickar en himmel och däremellan flyter ying&yang. Den här icke inrutade stilen blev också ett kännetecken för Mah-Jong (och även senare för Vamlingbolaget). Handens rörelse syns. Färgerna var viktiga, lika viktiga som mönstren. Det var ofta oväntade kombinationer av färger som i mångas ögon skar sig lite grann, pistagegrönt och vinrött, rött och orange eller cerise och grönt. Med de nya materialen som Mah-Jong introducerade 1968, i silkespläterad bomull, plysch, manchester och lamanstrikå tog man fram en bas-kollektion som inte följde modets olika riktningar utan följde med år efter år. Nyare modeller skulle hela tiden kunna komplettera det som kunden köpt året innan. Postorderkatalogen som kom ut 1972 var formgiven av konstnären Gittan Jönsson och fotograferad av den tidigare Mah-Jongmodellen Johanna Hald.


Här ersatte kvinnor och barn, män och äldre i vardagliga situationer de unga tjejerna på Carl Johan De Geers bilder. Det var svartvita bilder med en dokumentär känsla: Två kompisar promenerade på stan, några andra steg av tunnelbanan, en tredje handlade blommor på Hötorget och mitt i allt stoppades de av fotografen som tog en bild. Socialrealism. Fotografierna visade engagerade människor som i levde sina liv klädda i Mah-Jong. Användbara, vackra vardagskläder i naturliga material för alla åldrar. Helena Henschen, Veronica Nygren och Kristina Torsson delade på arbetsuppgifterna inom företaget, med formgivning, mönsterkonstruktion, kontakten med fabrikanterna och administration. Ofta/ibland var det en av de som började måla på ett mönster som de senare avslutade tillsammans eller tvärtom. Helena Henschen lämnade Mah-Jong 1968 för att arbeta inom Fria-Proteatern med scenografi. Veronica Nygren och Kristina Torsson ville fördjupade det politiska arbetet inom företaget. I butiken såldes politiska texter/tidningar, Historieboken av Gittan Jönsson, varor från Kina och Palestina-sjalar. För att de som arbetade på Mah-Jong skulle känna sig delaktiga hade man stormöten och en ickehierarkisk organisation. Alla anställda skulle ta lika mycket ansvar för butik, försäljning, reklamationer osv. Ingen fick bli stående med samma uppgift dag efter dag. Det skulle vara lika lön för alla anställda. Klädernas höga priser krävde en förklaring, det var ju meningen att arbetare skulle ha råd att köpa Mah-Jongkläder, och därför gjordes utställningen ”Från planta till plagg”. I en diabildsvisning presenterades alla produktionsled som krävdes för att ett plagg skulle bli till. Från bomullsplantan på fältet i Mocanbique till tygväveriet och tryckeriet i Sverige och vidare till sömmerskorna i Borås. Veronica och Kristina åkte till fabrikerna, talade med sömmerskorna, (som kände sig störda i sitt arbete eftersom de arbetade på ackord), synade tygerna och förbättrade på plats tygkvaliteten i samråd med fabrikanterna. Man ville framställa plaggen i Sverige för att inte utnyttja arbetskraft i låglöneländer. På så sätt såg man även till att stödja svensk tekoindustri som hade svårt att konkurrera med de stora textilindustrierna i Asien. För att kompensera för den bomull som tygerna i kläderna dock var gjorda av, och som importerades till Sverige från Angola och Mocanbique (Portugals forna kolonier), kunde kunderna sätta in pengar på ett konto som stödde ländernas befrielserörelser. Mah-Jong lades ner efter ekonomiska svårigheter och samarbetsproblem med de svenska fabrikerna december 1976. ”Vi fann det svårt att fortsätta utveckla det företag vi hade byggt på höga ideal och beslöt att lägga ned och gå vidare i livet till andra uppgifter.” Ett år senare fick Mah-Jong ett nytt liv då Kristina Torsson öppnade butik på Surbrunnsgatan. Man samarbetade med Norrkläder, tio avhoppade AlgotNordsömmerskor, som startat eget. Mah-Jong ville klä den politiskt engagerade arbetarklassen men kunderna blev, precis som de själva, kulturellt, intellektuellt och vänsterpolitiskt klassmedvetna kvinnor och män, som ville synas. De var sina egna förebilder. Grupp 8. Arkitekterna. Musikerna, Konstnärerna. Och många fler. Försäljning/Mah-Jong Samarbete med KF regnkappor och akrylplagg: NK, samarbete mellan Tidningen VI och Butik: Nybrogatan hörnet Linnégatan, 1968-1970 Butik: Kungsgatan 59, 1970-1974 Butik: Kungsgatan 64, 1974-1976 Butik: Surbrunnsgatan 29, 1978-1981


Samarbetsparteners då: Modellerna Marie-Louise De Geer, Johanna Hald, Åsa Moberg. Med flera. Fotograferna Carl Johan De Geer och Johanna Hald, konstnärerna Gittan Jönsson, Channa Bankier. Samarbetspartners tillverkning: Rydboholmsfabriker i Rydboholm, Fancymodeller i Brämhult, Emil Edmond i Landskrona, trikåfabriken Elite i Borås, Eiser trikå i Borås, Klaraviks trikåfabrik i Karlstad, AlgotNord i Skellefteå, Anagra syfabrik i Stockholm, Syfabriken Rex på Tulegatan i Stockholm, Ejdenfalks syfabrik i Hägersten och Alingsås textiltryck. Se även boken Det är rätt att göra uppror, Mah-Jong 1966-1976 av Salka Hallström Bornold från 2003.

Vad är Vamlingbolaget Kristina Torsson är den enda av de tre kvinnorna från Mah-Jong som fortsatt att arbeta med klädformgivning. Vamlingbolaget startades 1983 i och med att Kristina Torsson flyttade till Vamlingbo på södra Gotland med sin familj. Det gamla mejeriet innehåller idag en verkstad där plaggen skärs till, ett färgeri, en syateljé där tre sömmerskor arbetar heltid, ett postorderrum och en butik. På övervåningen finns ateljén där mönstren blir till. Plaggen produceras alltså i Sverige i en småskalig fabrik med lokal anknytning. Vamlingbolagets produktionsidé är en kombination av hantverk och industri. Vamlingbolaget är en fortsättning på Mah-Jong; samma material används, silkespläterad bomull, plysch, manchester och lakansväv. Med Vamlingbolaget har Kristina Torsson även jobbat med stickat och tovat ylle. Hennes tankar om kläder och mode består sedan 60-talet: Vackra vardagskläder som håller år efter år och som utan svårighet skall kunna kompletteras med nyare plagg samt kläder vars färger inte bleknar och är gjorda av naturmaterial under goda arbetsförhållanden och utan att följa modetrender. I Vamlingbolaget har Kristina Torsson kontroll över tillverkningsprocessen. Hon har ett nära samarbete med sina anställda, och i samråd med de och med butiken i Stockholm tar hon fram säsongens färgskala och nya modeller. Tygerna färgas in, manglas och plaggen skärs till och sys upp av de som arbetar i verkstan. Steget är aldrig långt mellan ateljén där mönstren ritas och verkstan där plaggen blir till. Ända sedan starten har de svart/vita tryckta silketygerna varit grunden i Vamlingbolagets sortiment, tillskillnad från Mah-Jongs kläder där svart nästan aldrig förekom. Mönstret fjäder och vatten ritade Kristina efter en pärlhönans fjäder. Fler mer grafisk starka mönster finns i Rutan, Twinpeaks, Cambio och Kapris. Blommor från det gotländska änget och den egna trädgården finns i mönstret Varma backen; vild kaprifol, akvileja och Löjtnadshjärta. Under årens lopp har Kristina ritat ungefär 25 mönster varav en del har blivit klassiker som följer med år efter år. Tygerna vävs och trycks numera i Turkiet. Länge fortsatte Kristina Torsson att tillverka i Sverige, men de Turkiska fabrikerna kunde producera ett tyg i bättre kvalitet till ett lägre pris. Att det blev södra Gotland var ingen slump: starka band fanns till ön eftersom Kristina tillbringat sina somrar här ända sedan barnsben. Här finns arbetsro och landskapet med ängsmark och kuster som en ständig inspirationskälla. Men här fanns också fåren och möjlighet att utveckla ylleprodukter. Under en tioårsperiod hade Kristina och hennes familj


egna lamm vilket gav erfarenhet av ullkvaliteter för produkter i filt och ylle. I ett samarbete med Borås Jaquardväveri tillverkades filtar och kappor i ylle. Kristina har även formgivit tröjor för Suderlamm. Samarbeten: GKF, Gotländska Konsthantverkare & Formgivare Suderlamm Gotlands spinneri Samarbetspartners tillverkare: Textiltryckeriet Markisol, Sjuhäradsbygdens Färgeri, Bergå spinneri, Andersson och Hjalmarssons trikåfabrik i Ulricehamn, Rydboholms textil i Rydboholm, Kasar&Dual i Istanbul och Borås Jaquardväveri. Butiker: Butik: Kocksgatan, Sankt Paulsgatan och Åsögatan 112. Se även www.Vamlingbolaget.com


Vad är Mah-Jong