Vad är Mah-Jong Det Stockholmsbaserade klädföretaget Mah-Jong existerade mellan 1966 och 1976. Det startades av Helena Henschen, Veronica Nygren och Kristina Torsson som alla gått ut Konstfacks textillinje åren innan. De producerade färgstarka basplagg och klädde en vänsterpolitiskt medveten generation och en kvinnorörelse under stark uppsegling. Med namnet Mah-Jong ville man visa sitt politiska intresse och associera till Mao Tse Tung och Kina. Från glada rebeller i neonlysande popmode till socialistisk samhällskritik och miljöengagemang – tydligare än något annat företag illustrerar Mah-Jong 1960- och 70talens utveckling. Enligt Carolina Söderholm i boken Svenska formrebeller 1960- och 70-tal som utkom 2008. Klädesplaggen var enkelt skurna basmodeller utan modedetaljer, ingen utsmyckning utan funktion, där de uttrycksfulla mönstren, starka färgerna och tygkvaliteten spelade huvudrollen. Den första kollektionen från Borås trikåfabrik i lysande neonfärgad akryl såldes på NK. Det blev succé direkt och innan man ens hunnit annonsera var kläderna slutsålda. Det var inte mer än fyra mönster men färgerna var fler och kombinationsmöjligheterna oändliga. Akrylkläderna bröt med det tidigare rådande stela tant- och herrmodet. Konstnären och fotografen Carl Johan De Geer fotograferade kläderna med konstnären Marie-Louise De Geer som modell. Hennes docklika utseende och poserande i slitna gaturum tillsammans med hans vidvinkelperspektiv gav bilderna ett uppseendeväckande karaktär. Marie-Louise De Geer fick strax sällskap framför kameran av Åsa Moberg och Johanna Hald – tre färgglada systrar, en mörk, en ljus och en rödhårig - som lekte framför kameran. Klädmodellernas stretchmaterial tillät rörelsefrihet. Med de starka färgerna och tydliga mönstren ville man synas och säga här är jag, jag finns och det här står jag för. Men inte bara som en demonstration utan för att Veronica Nygren, Kristina Torsson och Helena Henschen, ville föra fram vackrare och sensuellare vardagskläder för både män och kvinnor. Förebilderna till tygmönstren fanns i folkloristiska mönster, persiska miniatyrer, i naturens bladverk och djurliv. Mah-Jongs mönster var från början vävda i akryl men då man gick över till plysch och silkestrikå började man istället att trycka mönstren. Fåglarna, blommorna och bladen var tydligt handritade, oregelbundna och levande i rörelse. I Veronica Nygrens fågelmönster fanns inte en fågel som var likadan utan alla hade sin egen stil; näbbarna var böjda eller raka, ögonen runda eller avsmalnande, en tittade hit, en annan dit. De flög över plaggen liksom Kristina Torssons mönster Blomma, där blad och blommor slingrade sig diagonalt över tyget. I Helena Henschens mönster Kärna, täcker tusentals kantiga prickar en himmel och däremellan flyter ying&yang. Den här icke inrutade stilen blev också ett kännetecken för Mah-Jong (och även senare för Vamlingbolaget). Handens rörelse syns. Färgerna var viktiga, lika viktiga som mönstren. Det var ofta oväntade kombinationer av färger som i mångas ögon skar sig lite grann, pistagegrönt och vinrött, rött och orange eller cerise och grönt. Med de nya materialen som Mah-Jong introducerade 1968, i silkespläterad bomull, plysch, manchester och lamanstrikå tog man fram en bas-kollektion som inte följde modets olika riktningar utan följde med år efter år. Nyare modeller skulle hela tiden kunna komplettera det som kunden köpt året innan. Postorderkatalogen som kom ut 1972 var formgiven av konstnären Gittan Jönsson och fotograferad av den tidigare Mah-Jongmodellen Johanna Hald.
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.