

Konstnärligt undersökande av en plats. Österlenskolan för Konst och Design i möte med Kivik Art Center, Svabesholm, Svinaberga.









Konstnärligt undersökande av en plats. Österlenskolan för Konst och Design i möte med Kivik Art Center, Svabesholm, Svinaberga.
Så hade det blivit dags för Kivik Art Center att flytta sig – till den gamla fäladsmarken väster om Svabesholms Kungsgård i Svinaberga!
Det hade också blivit dags för oss på Österlenskolan för Konst & Design att ha vårt återkommande utbyte med KAC. Våra studerande får då möjlighet att under några veckor göra konstnärliga platsbaserade undersökningar som bearbetas till egna verk.
Jungfruligt, innan platsen tas i anspråk av stora permanenta verk, gångar och besökare, och utan annat filter än sin egen sensoriska läsning och respons, har gestaltningar vuxit fram som nu visas i Österlenskolans galleri i Simrishamns hamn.
Stort tack till Susan Bolgar, Anders Thuresson och alla studerande.
Under den tidiga kyliga våren hördes ännu inte alla fåglar, grodor och insekter som annars bebor denna plats, inga örter syntes än. Det var istället de grå lavarna, de gröna mossorna på stenblock, gamla gärdsgårdar och trädstammar som lyste. Djurspår i den blöta marken. Tystnad, inväntan.
För när allt är naket. När kol-, vatten och syreatomer omedvetet förenar oss med den uråldriga fäladen. När dess steniga, magra och kuperade karaktär som varit dess integritet genom tiderna, gör sig gällande. Då möter man sin egen förtid, sin eftertid i oväntat identifierbara förbindelser.
Välkomna till UrMarken! 7
Kråkor och grådis rår över mellanrummet. Just här ryms allt som varit- och vad som kan bli. Den skånska leran möter himlen i ett svagt skimmer, idag och som många tusen år tillbaka.
På bortglömd mark med mönster och spår av forntida storhet läggs ännu ett kapitel.
En ny tid, ett nytt lager. I samma universum.
Det är vår, tidig vår. Vattnet rinner i bäcken, fåglarna sjunger, knoppar sticker ut. En brutal vår tänker jag. Nu kommer ljuset igen. Jag måste åter bli synlig med våren. Svamparna på träden fascinerar och äcklar mej. Gräs växer ur koskit.
Vad är det som jag inte vill visa? Varför kan inte jag lika lätt stämma in i denna naturlighet av återfödelse?
Men när jag sätter mej ner i mossan och tittar djupt in i färgerna så öppnar sej ett lugn. Jag ser att allt är som det ska vara, och att allt kommer fortsätta vara så, i stilla väntan på att jag också kanske en dag vågar vara.
Mjukt mot hårt och varmt mot kallt i ett oväntat möte. Något frigörs här. Det som kan uppnås genom att inte bara se och höra. På en helt oväntad plats, på ett helt oväntat vis. Samspelta sedan länge men under ständig förändring.
Hur hamnade du på denna plats och hur ska jag finna min?
En plats kan bebos, brukas, domesticeras, formas och formas om, men kan den tystas?
Vad ser, hör, känner vi, och genom vilka filter är det vi betraktar? Kan vi gå bortom betraktaren?
Att i bästa mån frigöra sina sinnen för att ta in och återspegla en plats från och genom ett nyfiket perspektiv.
Att utforska rummet mellan polerna - kan vi ta och därmed få? Kan vi ge och därmed mista?
Att totalt ge sig till en plats, och få tillgång till dess totalitet. En värld i en värld i en värld…
Verken som skapats föreställer päls på djur som antingen setts, eller lämnat spår efter sig på denna plats. Detta eftersom där finns ett stort intresse att teckna djur. I detta fall blev det under processens gång mer abstrakt än realistiskt.
En plats bär på en stum historia och ger en känsla av att transporteras in i en annan verklighet. En tyst, skälvande energi, ett djup som snuddar vid något surrealistiskt, som en magisk värld som gömmer sig nere bland mossans myller. Boken får gestalta möjligheten om en historia om det som finns runt om oss men som vi kanske oftast förbiser och förringar. Om att böja ner blicken och se skönheten som finns här, men att ändå alltid känna en dragningskraft mot nästa krön. Titeln refererar till Harry Martinsons “Nässlorna blomma”.
Jag är här. Fascinerad av färgerna och strukturerna i jorden, mossan, stenarna och träden runt omkring mig. Zoomar in på detaljerna i marken. Undrar vem som rör vid vem? Denna mark kommer snart att beröras av människor och konstverk. Också vi är djupt berörda av denna jord och dess invånare.
Ju mer jag engagerade mig i detta land, dess själ, mossor och stenar, desto mer undrade jag varför vi människor är så alienerade. Utan kontakt med naturen, men också utan kontakt med oss själva och varandra.
Ingen sten lever ensam. Ingen mossa kan överleva utan att röra vid något annat. Inget träd, ingen fågel eller mask skulle trivas och leva om de var isolerade och försökte bevisa hur lite de behöver andra.
Rötter försvinner i jordens hjärta under den mörka marken, ändlöst.
Syftet är att ges förutsättningar att utveckla sina konstnärliga uttryck oavsett inriktning, och att fördjupat utforska och identifiera egna konstnärliga frågeställningar och processer.
Utbildningen vänder sig till dig:
• som redan har någon form av konstnärlig studiebakgrund på väg till de konstnärliga fakulteterna.
• som vill utforska det egna uttrycket mellan en kandidat och en master inom relaterade fält (ex arkitektur).
• som vill vidareutveckla en redan identifierar praktik.
Gemensamt är en stark motivation.
Ansökan och mer info om utbildningen hittas här:
Yrkeshögskolans Konst och Kulturutbildningar är vår huvudman och studierna berättigar till CSN på A3 nivån. osterlenskolan.se