Att våga

Vi kan våga många olika saker. Någon vågar bli förälder medan någon annan vågar berätta att han eller hon inte vill skaffa barn. Andra vågar låta en spindel krypa längs armen eller ringa ett telefonsamtal de vet kommer att förändra deras liv.

Jag vågade säga upp mig. Dels för att få mera tid för min familj och dels för att ta reda på om mina idéer och drömmar gick att förverkliga.

Jag har ältat och jag har funderat. Jag har bestämt mig för att i nästa stund ångra mig. Jag har tänkt “nästa år” samtidigt som jag inte har kunnat vänta. Jag har pratat, pratat, pratat med alla som orkat höra på.

Så här efteråt, när beslutet är taget och dörren är stängd är det så enkelt att se vad som oroade mig och vad som till sist fick mig att våga göra något mer än att bara fundera.

För när jag var i den situationen att jag funderade på att göra något annat med mitt liv, märkte jag att jag inte var ensam. Vi är många som står med tårna över kanten och som funderar på att hoppa. Och vi pratar och pratar och pratar. Till sist blev jag förbannad. Varför gör ingen någonting mer än bara pratar?

Så jag hoppade ...