”Konsten att tillverka glasögon är ett av de mest gångbara hantverken på jorden.” Det sa en av historiens första bärare av glasögon, en italiensk munk, år 1306. Sedan dess har slipade linser i olika former hjälpt alla med dålig syn att se skarpt på tillvaron…
Matteus har brillor på näsan I Sverige fanns glasögon på 1400-talet. Den äldsta typen kallades nitglasögon. De bestod av två i skaften ihopnitade läsglas, som man klämde fast över näsan. De såldes av kringvandrande tyska glasögonkrämare, som även införde den tyska beteckningen ”brillor”. Uppenbart är att vi och våra förfäder inte ser samma sak. Innan glasögonen uppfanns, måste tillvaron ha varit mycket besvärlig för miljontals människor. Om de var närsynta uppfattade de avlägsna berg eller hus bara ”som i dimma”. Om de var översynta kunde de visserligen se sådant som låg långt bort, men i stället fick de en suddig bild av saker som befann sig nära. ”Konsten att tillverka glasögon är ett av de mest gångbara hantverken på jorden.” Det sa en av historiens första bärare av glasögon, en italiensk munk, år 1306. Sedan dess har slipade linser i olika former hjälpt alla med dålig syn att se skarpt på tillvaron…
innan glasögonen uppfanns behövde minst en på fyra läsare extra stora bokstäver för att dechiffrera en text. I Babylon och Rom och Grekland var enda utvägen för läsare med dålig syn att få böcker upplästa för sig, vanligen av slavar som fått lära sig läsa. Endast den lärda eliten hade glädje av glasögonrevolutionen under medeltiden. Den hårt arbetande allmänheten hade varken råd eller behov av glasögon som därför blev en symbol för visdom. På många målningar började kardinaler och teologer att framställas med glasögon på näsan. Ett skäl varför man så gott som förgäves söker porträtt av glasögonbärande svenskar från reformationen fram mot 1800-talet, har det påpekats, ligger säkert i dessa användningsområden. Som symbol för lärdom förknippades de ofta med lärdomspedanteri. Och förmodligen uppfattades de också som omanligt. En glasögonprydd Gustav Vasa skulle kännas konstigt, och detsamma kunde sägas om Gustav 11 Adolf. (Han var bevisligen mycket närsynt.) Likaså drog sig säkert också andra länders stora härskare och högre militärer att uppträda med glasögon. I och med att tryckpressen uppfanns och böcker spreds i vidare kretsar steg efterfrågan på glasögon och de blev också billigare. I början av 1500-talet hade glasögon blivit så vanliga att de symboliserade inte bara prestige i att läsa utan också dess ”överdrifter” (”Glasögonorm”…) På 1700- och 1800-talet dikterades modet av överklassen i Paris. De tyckte att glasögon var klumpiga och fula. Därför utvecklades lornjetten – glasögon som man höll
i ett skaft och som snabbt kunde fällas ihop. Av samma anledning blev monokeln modern i början av 1800-talet, i synnerhet bland män som ville se respektingivande och manliga ut.
först efter andra världskriget började optikerna att sälja moderiktiga glasögon som det var meningen att man skulle bära hela tiden. Glasögon och monokel i olika varianter blev nu en statussymbol bland frisinnade konstnärer och intellektuella. Kuriöst nog har glasögon aldrig mist denna koppling till det ”andliga”. Även de som ville synas kloka (eller i varje fall bokintresserade) i vår egen tid utnyttjar symbolen. Ett par glasögon, vare sig de behövs eller ej, antyder intellektuella verksamheter. Tony Curtis tar till exempel på sig ett par stulna glasögon när han skall övertyga Marilyn Monroe om att han inte är något annat än en naiv miljonär i filmen ”I hetaste laget”. n
Personer med glasögon möttes inte bara av vördnad, det gjordes också narr av dem, som på detta stick från 1497: ”En fåfäng, glasögonprydd boksamlare som dammar sina böcker men inte läser dem”.
”Apotekaren”, porslinsmåleri från 1680-talet efter den flamländska 1600-talsmålaren David Teniers. För flera yrkeskategorier där det skrivna ordet hade stor betydelse, blev glasögonen ett ovärderligt hjälpmedel.
optik 5.2018 17