Nya vetenskapliga artiklar av svenska forskare
22
Sigurdur Kristinsson Karolinska/ Solna har publicerat flera artiklar på myelomområdet. Patienter med multipelt myelom löper en ökad risk för venös tromboembolism och arteriell trombos. Följderna av venös och arteriell trombos avseende överlevnad studerades i en populationsbaserad studie om 9,399 patienter som diagnostiserats i Sverige 1987-2005. Patienter med multipelt myelom med (jämfört med utan) venös tromboembolism har en högre dödlighet efter 1 -, 5 - och 10-års uppföljning,
med hazard ratio = 2,9 (95% konfidensintervall 2,4-3,5), 1,6 (1,5-1,8), respektive 1,6 (1,4-1,7), Risken att dö ökade också hos patienter med multipelt myelom med arteriell trombos, hazard ratio = 3,4 (3,0-3,8), 2,2 (2,0-2,3) respektive 2,1 (1,9-2,1), respektive. I landmark-analys vid 6 månader, var tidigt arteriell men inte venös tromboembolism, associerad med en högre risk att dö (Thrombosis is associated with inferior survival in multiple myeloma. Haematologica 2012 Apr 17, Epub ahead of print).
I en andra studie undersöktes incidensen av trombos hos 21.067 MM patienter (54% män, medianåldern vid diagnos 71 år), 83.094 matchade kontroller och 19.137 och 76.816 första gradssläktingar till patienter och kontroller, respektive. Man fann att 1429 (6,8%) av MM-patienterna sedermera fick diagnosen VTE, och 122 (8,5%)
av dem hade en familjehistoria av VTE. MM-patienter med en familjehistoria av VTE hade en 2,2-faldig (95% CI 1,8-2,7, p < 0,001) högre risk för VTE än MM patienter utan en släkthistoria av VTE. Kontroller med en familjehistoria av VTE hade en 1,5-faldig (95% CI 1,3-1,7, p <0,001) högre risk för VTE än kontroller utan en familjehis-
toria av VTE. En familjehistoria av VTE befanns vara kopplad till en betydligt högre risk för VTE hos MM patienter än hos kontroller (p = 0,002; Family history of venous thromboembolism is associated with increased risk for thrombosis in multiple myeloma: a population-based study. J Thromb Haemost 2012;10:962-4)
Sigurdur är tillsammans med Ingemar Turesson och Ola Landgren också medförfattare till en välbalanserad översiktsartikel om sekundära maligniteter vid myelom. Baserat på nuvarande kunskap
drar författarna slutsatsen att det är rimligt att föreslå att utvecklingen av andra maligniteter efter multipelt myelom troligen är en multifaktoriell process. Bidragande faktorer torde vara givna behandlingar, myelomre-
laterade faktorer, patientrelaterade faktorer samt miljö- och beteendemässiga faktorer (Thomas A et al. Second malignancies after multiple myeloma: from 1960s to 2010s. Blood 2012;119:2731-7).
Martin Hjort Lidköping är försteförfattare av NMSG:s publikation rörande myelompatienter med melfalanrefraktärt myelom som
randomiserades till lågdos talidomid + dexametason (Thal-Dex) eller bortezomib + dexametason (BortDex). Vid progression på endera behandlingen erbjöds crossover
till den alternativa kombinationen. Uppskattningsvis 300 patienter skulle ha behövts för att upptäcka en 50% skillnad i median PFS mellan behandlingsarmarna. Efter inklusion