
3 minute read
Ellen Garnwall: Att leva och andas scouting
Namn: Ellen Garnwall Familj: Gift med Ola, barnen Albin, Arvid och Tuva Bor: I Lysekils kommun Gör: Jobbar som konsulent på Länsnykterhetsförbundet Västra Götaland
Att fullkomligt leva och andas scouting
Advertisement
Ellen Garnwall föddes praktiskt taget in i scoutrörelsen och NSF. Hennes föräldrar träffades genom rörelsen och hon var tidigt med som ledarbarn på olika läger och arrangemang. Som åttaåring blev hon själv scout och under åren i kårens olika avdelningar formades ett allt djupare engagemang.
Text: Emma Olofsson Foto: Albin Garnwall
Som utmanarscout, blev hon invald i UScK, utmanarscoutkommittén. Där väcktes det strategiska tänkandet och Ellen hittade ytterligare en del i scouting som hon älskade. Direkt efter gymnasiet anställdes hon som en av tio utvecklingskonsulenter på NSF. I samma veva blev Ellen spårarscoutledare i sin scoutkår och under några år testade hon det mesta som rörelsen kunde erbjuda.
Levde scouting
– Jag fullkomligt levde och andades scouting. Jag satt med i olika kommittéer och var med och arrangerade läger. Jag åkte på internationella arrangemang genom Active och jag var engagerad lokalt i kåren. Jag träffade och blev tillsammans med min man i rörelsen, så livet kretsade onekligen kring scouting på alla nivåer då.
Efter några år av intensivt scoutande kände Ellen att hon behövde en paus och hon testade sina vingar i musik- och kulturvärlden under en period. Men helt bortkopplad från scouting var hon ändå inte. Hon gick bland annat utbildningen Värdebaserat Ledarskap och engagerade sig i organisationen kring World Scout Jamboree (WSJ) 2011 under den här perioden.
Förbundsstyrelsen
Men det var inte förrän 2012 som Ellen på allvar kom tillbaka till ett engagemang i NSF. Det började med en förfrågan om att skriva protokoll på Förbundsmötet och slutade med att Ellen under mötet valdes in i Förbundsstyrelsen. Då började ett nytt kapitel i hennes scoutliv. – Det var otroligt spännande att få jobba med det strategiska och diskutera förbundets utveckling med en massa kloka människor.
Satsa på familjen
2014 fick Ellen och hennes man sitt första barn och något år senare valde Ellen att lämna FS och satsa på familjelivet. Sedan dess har familjen utökats med ytterligare två barn och de har landat och gjort sig hemmastadda i Lysekils kommun. När äldsta sonen nyligen nådde spårarålder ville Ellen ge honom, och senare även hans syskon, möjligheten att vara en del av scoutsverige och nykterhetsvärlden. – Jag hade varit en helt annan person om jag inte haft den bakgrunden med mig och jag vill öppna den dörren också för mina barn, sen får de ju såklart välja själva.
Startade scoutverksamhet
Där familjen bor har det inte funnits scoutverksamhet på 20 år, så för att kunna ge sina barn scoutupplevelser fick Ellen börja med att starta upp en ny verksamhet. Genom en lokal Facebookgrupp fick hon kontakt med tre personer som kunde tänka sig att vara ledare och sen körde de igång. Initialt drivs verksamheten som en filial till Trollhättans Scoutkår, för att göra uppstarten lite enklare. – Min plan är att bygga smått och växa lite grann hela tiden. Det kommer ta lång tid att bygga en stabil verksamhet, men jag försöker ha ett öppet sinne och tänka att går det så går det.
Ellen har länge känt en inre drivkraft och vilja att komma tillbaka till kårverksamhet, som hon tycker är kärnan i scouting. – Det känns superkul att vara tillbaka i det praktiska kårarbetet. Jag älskar att få se utvecklingen hos barnen och samtidigt få bidra med något till lokalsamhället. Jag vill vara med och bygga smarta samhällsmedborgare och jag tror att scouting är en bra rörelse att växa i.
Våga prova något nytt
Ellens tips för att landa i sitt eget scoutengagemang och den form som passar en själv bäst är att låta engagemanget förändras över tid, att göra det man tycker är kul och våga prova något nytt. Även om det inte låter superkul att skriva protokoll på ett förbundsmöte så kanske det är din grej när du väl testar. – Det är viktigt att vara ödmjuk inför att scouting är väldigt brett och att förstå att de delar man själv älskar med scouting kanske inte är samma som det andra tycker är roligast. Det behövs så många olika förmågor inom rörelsen och vi måste testa oss fram och se att vi kompletterar varandra!