Changing life from grass-root

I norra Serbien ligger Novi Sad, landets näst största stad. I stadens förorter råder stor fattigdom och vissa av områdena har beskrivits som “slumområden i Europa”. Många av husen är byggda av återvunna material och saknar både toalett och vatten.

Text: Siri Ankarfors Foto: IOGT-NTO-rörelsens Internationella arbete

En stor del av familjerna som bor i förorterna till Novi Sad kommer från flyktingläger eller tillhör minoritetsgrupper som romer och albaner och lever ofta avskilt från samhället i stor utsatthet. Många lever i det som FN klassar som absolut fattigdom, det råder stor arbetslöshet, utbrett missbruk och 80% av barnen hoppar av skolan i förtid.

Maria Bergqvist jobbar med internationella frågor på IOGT-NTO.

– Många av barnens föräldrar saknar full skolgång, och har svårt att ge sina barn det stöd de behöver för att fullfölja grundskolan. Väldigt få går vidare till högre utbildning.

Skjuta fram alkoholdebuten

Barn som väljer att avsluta sin skolgång tidigt riskerar att hamna i utsatthet i form av osunda affärsrelationer gentemot släktingar de jobbar för och en tidig introduktion till alkohol och droger. Det förekommer även prostitution och trafficking.

– Alkohol och drogmissbruk är väldigt utbrett i området och all forskning visar att konsumtion vid ung ålder ökar risken för att fastna i missbruk längre fram. För varje år vi kan skjuta fram barnens alkohol- eller drogdebut minskar risken för beroende längre fram i livet, säger Maria Bergqvist.

Vad kan göras för att hjälpa barnen?

Här kommer vi in i bilden då IOGT-NTOrörelsen nu stöttar ett projekt som kallas “Changing life from grass-root”. Projektets mål är att skapa trygghet underifrån, stötta och stärka barnens motståndskraft mot alkoholrelaterade skador. Projektet genomförs under 2021-2022 och har som mål att nå ut till 850 barn och ungdomar.

Aktiviteter för alla

Tanken är att olika typer av aktiviteter kommer hållas för barnen och ungdomarna med utgångspunkt i skolor eller kommunhus och alla barn som vill är välkomna oberoende av huruvida de har någon problematik eller inte. – Det är jätteviktigt att barnen inte ska kunna pekas ut om de har problem hemma. Att välkomna alla barn blir ett sätt att undvika stigmatisering på, säger Maria Bergqvist.

Projektet kommer dra igång på plats i slutet av sommaren och är fortfarande i planeringsfasen med arbete med studieupplägg, kontakt med myndigheter och anställning av volontärer som kommer hålla i aktiviteterna med barnen. Många av volontärerna är lärar- eller socionomstudenter och har själva varit med i liknande projekt med målet att ge barn en meningsfull framtid.

Maria Bergqvist tror att projektet kommer ge långsiktig förändring. – Man jobbar för att öka förståelsen mellan de boende och myndigheterna i området och samarbetar för en långsiktig lösning för barnen, det vinner alla på i längden. Projektet ska se till att omgivningen tar ansvar för att skydda barnen. Man ska inte skuldbelägga barnen eller deras föräldrar för situationen, samhället ska ta ansvar tillsammans. Det finns dock mycket att tänka på när man planerar den här typen av projekt. – Många av tonåringarna, oftast tjejer har ansvar för att ta hand om yngre syskon. Därför är det viktigt att även ha aktiviteter för små barn om man vill nå ut till tonåringarna.

Världens Barn

Det här projektet är ett av flera som IOGT-NTO-rörelsen bidrar till genom Världens Barn-kampanjen och är ett väldigt bra exempel på vad de pengar som samlas in, av NSF-scouter och andra i rörelsen, verkligen går till. Alla de kårer som skramlar i bössor, säljer kakor eller samlar in pengar till Världens Barn på andra sätt är med och ser till att barnen får det här stödet och möjligheten till ett bättre liv. – Det är vi som gör det! Det är era pengar som går till de här barnen! avslutar Maria Bergqvist stolt.

Ramadan och en gitarr

Ramadan var bara tolv år gammal när vi träffades för första gången.

– Min favoritdel av det där första året var inte fotbollen. Det var att lära mig spela gitarr. – Tog du med dig den idag? frågar han och letar igenom lådorna. Vid bara tretton års ålder lämnade Ramadan skolan. Tja, det fungerade bara inte. Min franska var verkligen fruktansvärd, jag kunde inte hålla samma tempo som mina klasskompisar så jag blev underkänd. – Jag hatar verkligen skolan och att plugga. Jag var var tvungen att gå om en klass. Nu är alla mina vänner borta, de har antingen tagit examen eller bara gett upp, så jag ser inte någon mening i att stanna kvar… – De förflyttade mig till en ny skola i stan. Man behöver bara gå på lektioner typ två gånger i veckan och man behöver inte ens stanna där hela dagen. Jag kommer få mitt grundskolediplom och det räcker. Min farbror säger att han kan fixa ett jobb åt mig i sin bilverkstad så jag kommer tjäna tillräckligt mycket pengar för att försörja min familj, och hur som helst är det det som är det viktigaste, eller hur? – Så tog du med dig gitarren? Jag tänkte att vi kanske kunde lära oss att spela något nytt idag och sen kan jag hjälpa till att lära ut låten vi spelade förra gången åt andra. Ramadan är väldigt begåvad och en duktig musiklärare åt sina kamrater vid bara fjorton års ålder. Han är tålmodig och engagerad. Vad hans hemlighet är? – Jag vet att vi alla lär oss olika. Ibland tar det mig mycket längre tid att komma ihåg en sångtext men jag är väldigt snabb med gitarraccorden. Jag vet inte varför, men det är okej. Det viktiga är att inte ge upp, antar jag. Speciellt när någonting är viktigt för dig. Och att spela gitarr är viktigt för mig.